Dasdalus
TEKNISKA MUSEETS
ÅRSBOK
1943
Tekniska Museet/lngeniörsvetenskapsakademien STOCKHOLM 1943


Tillhör
. luT89


i
TEKNISKA MUSEETS ÅRSBOK
1943
DälDALUS


D A. D A L U S
TEKNISKA MUSEETS ÅRSBOK 19 4 3
Tekniska Museet / Ingeniörsvetenskapsakademien STOCKHOLM 1 943

Redaktör och ansvarig utgivare: Torsten Althin.
Biträdande redaktör: Sven Sköldberg.
Vid återgivande av text eller bilder angives såsom källa: Dazdalus 1943.
Tryckt hos NORDISK ROTOGRAVYR, Stockholm 1943. Typografi: Anders Billow.

o
gången i obruten följd sedan 1931 har årsboken Dcedalus kunnat sam­ manställas och utgivas som en föreningslänk mellan museet och alla museets många vänner, vilka på olika sätt, genom gåvor till sam­ lingarna, genom medlemsavgifter i museiföreningen eller genom större penningbidrag och donationer, samfällt möjliggöra museets existens.
Helt och hållet litar museet till den enskilda offervilligheten och till den förståelse för museets betydelsefulla uppgifter, som numera finnes i vida kretsar i vårt land. Redogörelserna i årsboken tala sitt tydliga språk om vad denna förståelse inneburit och betytt.
Utöver den kunskap om forna tiders ingeniörskonst och industri,
som museisamlingarna giva, sprides kännedom om teknik och industri
genom museets årsböcker. Det är ett led i en betydelsefull upplysnings-
tjänst. 5
1943 är Tekniska Museets tjugonde arbetsår. För trettonde
D Al D A L U S

Vidgad kunskap pä hithörande områden skall öka förståelsen för
industriens roll i samhället samt för de män, som genom sina tekniska insatser varit eller äro hanhrytare.
För den medverkan som från författarnas och annonsörernas sida lämnats vid åstadkommandet av denna årgång av Dczdalus uttalas ett förbindligt tack.
ÅRSBOKEN S REDAKTIONSKOMMITTÉ
E. Hubendick Richard Smedberg Torsten Althin

INNEHALL
Daedalus ............ 5 In memoriam . . . . . . . . . . . 9
Redogörelser. ..... Tekniska Museet under år 1942 FöreningenTekniskaMuseetunderår1942...
Avhandlingar.
11 31
Meddelanden.
Sixten Rönnow, Svenskt Industri- och Handelsmuseum 1895—1909.......................................................................35
Friedrich Neumeyer, Carl August Ehrensvärds ballong­
.........
teckningar
Fielmer Bäckström, Daguerreotypien i Sverige . . 63 Lennart Way-Matthiesen, Äldre aluminiumföremål i
Tekniska Museets samlingar
Gustaf Collberg, En svensk telefon i varje hem . . 85
»Werchmestere», av Josef Alm
Grammofonen i varumärket, av Gunnar Westerlund . 103
......
79
Daterat läskpapper, av Torsten Lenk . ■ . . 94 Edisons kinetoskop och »Svarta Maria», av Einar Lauritzen 94
Förteckning över medlemmar i Föreningen Tekniska Museet 107
Författarregister 1931—1943.....................................................I23
Svensk ingeniörskonst och industri i annonser 127 7
.....
55
99


IN MEMORIAM
Under den tid, som förflutit sedan Tekniska Museets föregående
årsbok gavs ut i mars 1942, ha två av museets närmaste vänner gått
bort. Museistyrelsens ordförande Kommerserådet Gunnar Dillner
avled oväntat den 16. april 1942. Dagen före besökte han museet,
tog del av arbetet med den metallurgiska avdelningen, som särskilt
låg hans intresse nära, samt överlämnade som gåva till samlingarna
en guldstuff från gruvorna vid Boliden. Varmt intresserad av mu­
seets uppgifter tog han under sin ordförandetid åren 1940—1942
kraftfulla initiativ för anskaffandet av medel till museiarbetets ut­
förande och främjade museitanken på mångahanda sätt. Med tack­
samhet skall hans minne leva bland dem, som stå museet nära. 9

10
Längst av alla har Fil. Dr Carl Sahlin verkat för Tekniska Museets
tillkomst. Alltsedan 1924, då de första blygsamma insamlingsarbetena för museet kunde påbörjas, följde han med de varmaste tankar arbe­ tets gång och på ett mera aktivt sätt än någon annan berikade han museets föremålssamlingar och arkiv. Varje årgång av Dasdalus bär vittne om de gåvor Carl Sahlin skänkt, från historiskt intressanta knappnålar och föremål av mångahanda slag till hans eget bergs- historiska arkiv, det största i sitt slag.
När Carl Sahlin i den höga åldern av över 81 år för alltid somnade in den 22. januari 1943, kändes sorgen och saknaden stor bland alla dem, som stodo honom nära. Till dem hörde museistyrelsens leda­ möter, museets anställda och museiföreningens medlemmar. Carl Sahlins namn är oupplösligt förenat med Tekniska Museets tillkomst och dess utveckling under de gångna tjugu åren.
Stockholm den 25. mars 1943. /
HELGE ERICSON
Torsten Althin.
/

TEKNISKA MUSEET UNDER
ÅR 1942

Tekniska Museet år 1942
Styrelse.
Under år 1942 ha följande förändringar ägt rum inom Tekniska
Museets styrelse. Till Ingeniörsvetenskapsakademiens representant i styrelsen efter framlidne Kommerserådet Gunnar Dillner har aka­ demien utsett Generaldirektör Håkan Sterky. Vid styrelsens sam­ manträde den 9. september beslöts i styrelsen invälja Generaldirektör Helge Ericson, som vid samma sammanträde utsågs till styrelsens ordförande. Då Handelsrådet Lundvik med anledning av utnämning till landshövding i Älvsborgs län avsagt sig uppdraget som styrelse­ ledamot såsom representant för Sveriges Industriförbund, utsågs av Industriförbundet till hans efterträdare i museistyrelsen Bankdirektör Marcus Wallenberg J:r.
Vid årsskiftet 1942—43 är styrelsens sammansättning:
f. Generaldirektör Helge Ericson (ordf.) Överstelöjtnant vvk Richard Smedberg (i:e vice ordf.) Direktör Bengt Ingeström (2:e vice ordf.) Civilingeniör B. Dahlberg
överingeniör Alex. Engblom
Byråchefen K. A. Fröman
Professor E. Hubendick
Civilingeniör Birger Kock
Direktör Sigurd Nauckhoff
Fil. Dr Harald Nordenson
Generaldirektör Håkan Sterky
Professor Edy Velander
Bankdirektör Marcus Wallenberg J:r
Civilingeniör K. A. Wessblad
Civilingeniör Tord Ångström
Docent E. öman
Kommerserådet S. E. österberg
Intendent Torsten Althin
För driftskostnadernas täckande är museet liksom förut helt hän­ visat till den enskilda offervilligheten och det är med tacksamhet som här må fastslås, att denna liksom under tidigare år varit mycket stor. I övrigt ha anslag och medel erhållits från museets fond för monteringsarbeten, från dispositionsfonden och dess räntemedel, från Föreningen Tekniska Museet samt inkomster av entréavgifter och publikationer. Vid budgetårets slut den 30.6.42 balanserade museets vinst- och förlusträkning för den löpande driften med kr 145.592: 41.
Ekonomi.
12

För ordnande av nya avdelningar och därmed samhörande arbete
disponerar museet särskilda, högst begränsade medel. Till dessa ha från Bolidens Gruvaktiebolag lämnats kr 2.000: — till den nya av­ delningen för non-ferro-metaller.
Föreningen Tekniska Museet har under kalenderåret 1942 anslagit kr 11.000: —.
För tredje gången i följd har i samarbete med Maskin AB Karlebo utgivits den tekniska bildkalendern Ikarus, vars trycknings- och ut- givningskostnader helt bdkostats av Maskin AB Karlebo. Kalendern har haft en glädjande stor avsättning och rekvirerats av såväl större företag som privatpersoner. Sålunda inköpte Kooperativa förbundet
1.000 exemplar. Försäljningen har givit museet ett välkommet stöd. För fortsättande av ordnandet av Filmhistoriska Samlingarna har Filmägarnas Kontrollförening u. p. a. beviljat anslag, vilket om­
nämnts i föregående årsbok.
Ett ytterligare tecken på det välvilliga tillmötesgående, med vilket
museets framställningar om ekonomiska bidrag mötts, utgöra de många anslag i form av årsbidrag, som museet fått mottaga såsom bidrag till driftskostnaderna. Under kalenderåret 1942 uppgå dessa bidrag till icke mindre än kr 42.320: —. Större sådana bidrag ha lämnats av: Bultfabriks AB Ffallstahammar kr 250: —, Degerfors Järnverks AB kr 250: —, Kooperativa Förbundet kr 1.000: — och AB Zander &: Ingeström kr 250: —. Dessutom ha Trafik AB Grängesberg—Oxelösund och Luossavaara—Kiirunavaara AB väl­ villigt utlovat att under fem år från vardera bolaget årligen anslå kr 1.000: —, vilka belopp inbetalts för 1942. För den förståelse för museets verksamhet, som genom dessa anslag visats och för den med­ verkan till verksamhetens bedrivande, som härigenom lämnats fram- bäres museets varma tack.
Årsbidrag ha lämnats av:
AB Addo, Malmö.
Aga-Baltic AB, Lidingö.
F. Ahlgrens Tekniska Fabrik AB,
Gävle.
Alby Nya Kloratfabriks AB, Avesta. AB Alka Aluminiumkapslar, Linkö­
ping.
Almedahl-Dalsjöfors AB, Göteborg. AB Alpha, Sundbyberg.
Eskilstuna Bryggeri AB, Eskilstuna. Eskilstuna Jernmanufaktur AB, Eskils­
tuna.
Fabriken Tomten, Alex. Lagerman J:r
Årsbidrag.
Tekniska Museet år 1942
AB
Fagersta Bruks AB, Fagersta.
AB Fabriksskorsten, Malmö.
Fabriks AB Osmund, Uppsala.
Falu Yllefabriks AB, Sågmyra. 13

Tekniska Museet år 1942
Årsbidrag.
Alstermo Bruks AB, Hohultslätt.
AB Åbjörn Anderson.
AB Apotekarnes Förenade Vattenfa­
briker i Göteborg. Apoteksvarucentralen Vitrum, Apote­
kare AB.
A. R. Appelqvist Kolimport AB.
AB Arboga Margarinfabrik, Arboga. AB Arboga Mekaniska Verkstad, Ar­
boga.
AB Gerh. Arehns Mekaniska Verkstad. AB Arki.
AB Armerad Betong, Malmö.
AB Arvikaverken, Arvika.
AB Askersunds Trikåfabrik, Asker-
sund.
AB Atlas-Diesel.
Backa-Hosjö AB, Sparreholm. Barnängens Tekn. Fabrikers AB.
E. A. Bergs Fabriks AB, Eskilstuna. Berg & Co. Mekaniska Verkstad, Lin­
desberg.
Bergverks AB Freja, Koskullskulle. Bergverksaktiebolaget Vulcanus, Blöt­
berget.
Bergvik & Ala Nya AB, Söderhamn. M. Berlin & Co. AB, Värnamo.
AB Betongindustri.
AB Betongklinker.
Billeruds AB, Säffle.
Björneborgs Jernverks AB, Värmlands
Björneborg.
AB Bleckvarufabriken, Malmö.
AB Bolinder-Munktell, Eskilstuna. Borås Wäfveri AB, Borås.
Boxholms AB, Boxholm.
Adolf Bratt & Co., Göteborg.
AB Brusafors-Hällefors, Silverdalen. Bryggeri AB Falken, Falkenberg. Bryggeri AB Nordstjernan, Sundsvall. Brodern Edstrand, AB, Malmö
AB Bröderna Hedlund.
AB Bröderne Herrmann.
AB Bröderna Kjellström. Byggnads-AB Contractor.
AB Falu Ångbryggeri, Falun. Fengersfors Bruks AB, Tösse. AB Ferrolegeringar.
AB Figeholms Bruk, Figeholm. AB Finnboda Varf.
Finnes Snickerifabriks AB, Lingbo. AB Fogelfors Bruk, Fågelfors.
Carl Folke & Co. AB.
Ford Motor Co. AB, Stockholms Fri­
hamn.
Forsaströms Kraft AB, Åtvidaberg. AB Forssa Tegelbruk, Borås.
AB Forsåkers Fabriker, Mölndal.
AB Fribärande Träkonstruktioner,
Töreboda.
Fridafors Fabriks AB, Fridafors. Färg AB International, Göteborg. Färg- o. Fernissfabriksaktiebolaget
Arvid Lindgren & Co.
AB Förenade Svenska Tändsticksfabri­
ker, Jönköping.
AB Förenade Superfosfatfabriker, Häl­
singborg.
Försäkrings AB Nornan, Göteborg. AB Galco.
AB Garphytte Bruk, Garphyttan. Garvämnes AB Weibull, Landskrona. Gefle Manufaktur AB, Strömsbro. General Motors Nordiska AB.
AB Gestriklands Yllefabrik, Järbo. Gjuteriaktiebolaget Fundator, Sund­
byberg.
AB Glacéläderfabriken, Kävlinge. Gransholms AB, Gämla. Grufaktiebolaget Lekomberg, Sörvik. Grytgöls Bruks AB, Grytgöl.
AB Wilh. Grönwalls Läderfabrik, Än­
gelholm.
Guldsmedshytte AB, Guldsmedshyt-
tan.
AB Gullhögens Bruk, Skövde. Gullspångs Elektrokemiska AB, Gull-
spång.
Gunnebo Bruks AB, Gunnebobruk. Gårda Fabrikers AB, Göteborg.
14

Byggnads AB Konstruktör, Gävle. AB Arvid Böhlmarks Lampfabrik. AB Calvert & Co., Göteborg.
Gap Chokladfabrik AB, Göteborg. AB A. F. Carlssons Skofabrik, Vä­
nersborg.
AB F. R. Cedervall & Söner, Göte­
borg.
Dahlkarlshytte AB, Ludvika.
AB Dannemora Gruvor, Dannemora. AB Defibrator.
Dorch, Bäcksin & Co:s AB, Göteborg. Dux Radio AB.
Eck’s Fabriker, Nacka.
AB Ehrnberg & Sons Läderfabrik,
Simrishamn.
AB Eksjö Mekaniska Verkstad, Eksjö. Elektriska AB A.E.G.
Elektriska AB John Österman. Elektriska Svetsnings AB, Göteborg. Elektrokemiska AB, Bohus.
AB Enköpings Verkstäder, Fanna. AB Gustaf Erikssons Metallfabrik, Es­
kilstuna.
AB Malcus Fiolmquist, Flalmstad. Häfla Bruks AB, Ffävla.
AB Joh. Fiägglund, Örnsköldsvik. Idkerbergets Gruf AB, Idkerberget. AB Iföverken, Bromölla.
AB Iggesunds Bruk, Iggesund. Fabrikör J. P. Johansson, Fanna.
AB Vilhelm Johnsen.
AB Adolf Johnson & Co.
Jonsereds Fabrikers AB, Jonsered Fabrikör E. W. Just, Borås. Jönköpings Mekaniska Werkstads AB,
Jönköping.
AB J. W. Jönsson, Borås. Karlholms AB, Gävle. Karlshamn-Vislanda Järnvägs AB,
Karlshamn.
Katrinefors AB, Mariestad.
Kemiska Fabriken Dr Ernst Flarbeck
AB, Partille. Kilsunds AB, Borås.
AB Götaverken, Göteborg. Årsbidrag. AB Göteborgs Bult- & Nagelfabrik,
Göteborg.
Göteborgs Kamgarnsspinneri AB, Gö­
teborg.
Göteborgs Kexfabriks AB, Kungälv. Hallstahammars AB, Hallstahammar. Flalmstads Järnvaru AB, Flalmstad. Halmstad-Nässjö Järnvägs AB, Flalm­
stad.
FFammarforsens Kraft AB, Sundsvall. Handöls Nya Täljstens och Vatten­
krafts AB.
AB Hedemora Verkstäder, Hedemora. Hellefors Bruks AB, Hällefors. Helsingborgs Konstgödnings- & Foder­
ämnes AB, Hälsingborg. Hesselman Motor Corporation AB,
Henriksdal.
Hesselmans Patent AB.
Hissmofors AB, Krokom.
Holmens Bruks- & Fabriks AB, Norr­
köping.
AB Nordiska Tubfabriken, Kungsör. AB Nordströms Linbanor.
AB Norma Projektilfabrik, Åmotfors. Norrahammars Bruk, Norrahammar. Norrköpings Bomullsväfveri AB,
Norrköping.
Norrköpings Tidningars AB, Norrkö­
ping.
AB P. A. Norstedt & Söner.
Nya AB Fermia, Hälsingborg.
AB Nya Bryggeriet i Borås, Borås. Nya Murbruksfabrikens i Stockholm
AB.
AB Nyborgs Yllefabrik, Norrköping.
Nydqvist & Holm AB, Trollhättan.
AB Nykvarns Bruk, Nykvarn.
Nyköpings Bryggeri AB, Nyköping.
AB Nymans Verkstäder, Uppsala.
AB Näfveqvarns Bruk, Nävekvarn.
AB Odelberg & Olson.
Ockelbo Kraft AB, Ockelbo. 15
Tekniska Museet år 1942

Tekniska Museet år 1942
Årsbidrag.
AB Kinnevik, Lidköping.
Kjellbergs Succ:rs AB.
AB Knutsbro Kraftstation, Norrkö­
ping.
Kockums Jernverks AB, Kallinge. Kockums Mek. Verkstads AB, Malmö. Kohlswa Jernverks AB, Kolsva. Konfektions AB Oscar Molander,
Alingsås.
Kopparfors AB, Ockelbo.
Korsnäs Sågverks AB, Gävle. Kramfors AB, Kramfors.
Krångede AB.
Civilingeniör Torsten Källe, Säffle. Kvarn-AB Motala Ström, Motala. AB Landelius & Björklund.
AB Landsverk, Landskrona.
Lavens Kolimport AB.
Lindås Gjuteri & Formfabriks AB,
Lindås.
Linköpings Elektriska Kraft- & Belys­
nings AB, Linköping.
Linköpings Linnefabriks AB, Linkö­
ping.
Linoleum AB Forshaga, Göteborg. Dir. Edvard Lithander.
AB J. C. Ljungman, Malmö.
AB Ljungströms Ångturbin. Ljusne-Woxna AB, Ljusne.
AB Lorentzen & Wettres Maskinaffär. AB Luleå Bryggeri, Luleå.
C. J. Lundbergs Läderfabriks AB, Val-
demarsvik.
Lunds Bryggeri AB, Lund.
Konsul K. E. Lundström.
Mackmyra Sulfit AB, Mackmyra.
AB Malmö Förenade Bryggerier, Mal­
mö.
Malmö Yllefabriks AB, Malmö. Marma-Långrörs AB, Söderhamn. AB Maskinfabriken Göta.
AB Mataki, Malmö.
L. A. Mattons Läderfabriks AB, Gävle. Metallfabriks- AB C. C. Sporrong &
Co.
AB Joh. Ohlssons Tekniska Fabrik Olsson & Rosenlunds AB.
Oppboga AB, Fellingsbro.
AB Original-Odhner, Göteborg. AB Osram-Elektraverken.
AB Karl G. Ottosson, Falköping. Oxelösunds Järnverks-AB, Oxelösund. AB Oxygenol.
AB Papyrus, Mölndal.
Carl Persson & Söner AB, Ystad.
AB Per Perssons Väf- & Stickmaskin. AB C. A. Petterson, Norrköping.
AB Pripp & Lyckholm, Göteborg. AB A. Påhlssons Bageri, Malmö. Ramnäs Bruks AB, Ramnäs. Regnklädersfabriken Vargen AB,
Norrköping.
Reymersholms Gamla Industri AB,
Hälsingborg.
Riddarhytte AB, Riddarhyttan. Rockwool AB, Skövde.
AB Rosenblads Patenter.
AB Rubberfilm. Åmål.
AB Rundströms Maskinaffär, Norr­
köping.
Runemo Sågverksaktiebolag, Runemo Rydboholms AB, Rydboholm.
AB Rylander & Asplund.
Sahlins Konfektions AB, Eslöv.
AB Saltsjöqvarn.
Dir. Sven Sandwall, Borås.
AB Sanitet.
AB Scania-Vabis, Södertälje.
AB Scharins Söner, Ursviken. Henning Schlasberg & Co. AB, Lands­
krona.
Schuchardt &: Schiitte AB. Schullström & Sjöströms Fabriks AB,
Högsjö.
See Fabriks AB, Sandviken.
AB Separator.
AB Servus.
Carl Setterwall & Co. AB.
AB Sjuntorp, Sjuntorp.
AB Sjöberg & Bengtson, Göteborg.
16

Midnäs Nya Trävaru AB, Rengsjö. Mo och Domsjö AB.
Mora Bryggeri AB, Mora. Morgårdshammars Mek.
AB Skandinaviska Glödlampfabriken, Nyköping.
Skandinaviska Grafitindustri AB, Trollhättan.
Skandinaviska Gummi AB, Viskafors. Skandinaviska Jutespinneri- & Väfve­
ri AB, Oskarström.
AB Skånska Cementgjuteriet.
AB Skånska Yllefabriken, Kristianstad. Skånska Ättikfabriken AB, Perstorp. Skövde Mek. Stenhuggeri & Kalk­
bruks AB, Skövde.
AB Slipmaterial, Västervik.
AB Julius Slöör.
Smedjebackens Valsverks AB, Smedje­
backen.
Södertälje Bryggeri AB, Södertälje. Södra Vetterns Kraft AB, Jönköping. AB Tannin, Västervik.
Tegelbruks AB Walla-Katrineholm,
Katrineholm.
AB Tekniska Byggnadsbyrån Delin
& Perslow.
Grosshandlanden Georg Tempelman. Albert Terberger AB.
AB Textilkompaniet, Bollebygd.
AB Thulinverken, Landskrona.
AB Tidan, Mariestad.
J. H. Tidbeck AB.
Torsviks Sågverks AB, Ramvik. Tostarps Träförädlings AB, Uddebo. Trelleborgs Gummifabriks AB, Trel­
leborg.
AB Triplexfabriken, Fanna.
AB Tryckfärger.
Wahlén & Block AB.
Wahlin & Co. AB.
Wargöns AB, Vargön.
AB Vattenbyggnadsbyrån.
Wedevågs Bruks AB.
AB C. J. Wennbergs Mek. Verkstad,
Karlstad.
AB Werner & Carlström, Göteborg. AB J. A. Wettergren & Co., Göte­
Årsbidrag.
AB, Morgårdshammar.
Motala Ströms Kraft AB, Motala.
AB Motala Verkstad, Motala. Munksjö AB, Jönköping.
Munters’ Industri AB, Ulvsunda.
AB O. Mustad & Son, Göteborg. Nissaströms AB, Halmstad.
AB Nora Tändrörsfabrik, Nora. Nordiska Gummifabriks AB Över­
man, Sundbyberg.
AB Nordiska Kompaniet.
Nordiska Syrgasverken AB.
And. Smith Kolimport AB.
AB Sollefteå Syrgasverk, Sollefteå. Spinneri AB Hermann Kiirzel, Göte­
borg.
Aug. Stenman AB, Eskilstuna. Stensholms Fabriks AB, Huskvarna. AB Stjernfors-Ställdalen, Ställdalen. Stockamöllans AB, Stockamöllan. Stockholms Benmjölsfabriks-AB. Stockholms Bomullsspinneri &
Väfveri AB.
Stockholms Siporexfabrik AB. Stockholms Superfosfat Fabriks AB. P. O. Stokkebyes Kvarnaktiebolag,
Göteborg.
Strömma Bomulls Spinneri AB, Karls­
hamn.
Ströms Bruks AB, Strömsbruk. Ställbergs Grufve AB, Ludvika. AB Sveabryggerier, Filipstad.
AB Svensk Filmindustri.
Svenska Ackumulator AB Jungner. Svenska Aeroplan AB, Linköping. Svenska AB Bromsregulator,
Malmö.
Svenska Chokladfabriks AB, Ljungs­
bro.
Svenska Diamantbergborrnings AB. AB Svenska Elektromagneter, Åmål.
borg. 17
Verkstads
Tekniska Museet år 1942

Tekniska Museet år 1942
Föremåls­ samlingarna.
18
Under det gångna året har museets föremålsbestånd ökats i samma grad som tidigare och alltjämt förvärvas det mesta såsom gåvor. Ini­ tiativet har mer än förut tagits av allmänheten genom direkta er­ bjudanden eller meddelanden om lämpliga förvärvsobjekt. Större delen av gåvorna komma numera från landsorten och huvudparten av givarna ha tidigare icke varit i förbindelse med museet. Sannolikt
tillhöra många den ständigt växande skaran besökare, vilket är en glädjekälla för museet såsom ytterligare bevis på att dess verksamhet
Svenska Elektromekaniska Industri AB, Hälsingborg.
Svenska Entreprenad AB.
AB Svenska Fläktfabriken.
Svenska AB Gasaccumulator, Stock-
holm-Lidingö.
Svenska Gummifabriks AB, Gislaved. AB Svenska Järnvägsverkstäderna,
Linköping.
Svenska Kolsyrefabriken.
AB Svenska Naxos, Västervik. Svenska Oljeslageri AB, Göteborg. Svenska Pappersbrukens Handels AB. Svenska AB Philips.
AB Svenska Pressbyrån.
Svenska Skandex AB.
Svenska Strebelverken, Västervik. Svenska Stålpressnings AB Olofström,
Olofström.
AB Svenska Telegrambyrån.
Svenska Traktor AB.
Svenska Vägaktiebolaget.
AB Svenskt Exporttackjärn.
AB Svenskt Konstsilke, Borås.
AB Ludvig Svensson, Kinna.
AB Sveriges Förenade Trikåfabriker,
Borås.
AB Sveriges Litografiska Tryckerier. Sydsvenska Kraft AB, Malmö. Sydsvenska Läder- & Remfabriks AB,
Ängelholm.
AB Sågbladsfabriken i Nora, Nora. W. Söderströms Gjuteri & Mek. Verk­
stads AB, Norrköping.
AB C. M. Wibergs Vagn- & Redskaps- fabrik, Ransta.
Tage Wiberg AB, Göteborg. Wikmanshytte Bruks AB, Wikmans-
hyttan.
Wirsbo AB, Wirsbo.
Viskans Kraft AB, Borås.
AB Vårgårda Armaturfabrik, Vårgår-
da.
AB Vägförbättringar.
Värmelednings AB Galor.
Västerviks Kraft AB, Västervik. Yngeredsfors Kraft AB, Mölndal. Dir. Ernst Åqvist, Örebro. Åshammars Bultfabriks AB, Åsham-
mar.
AB Åtvidabergs Industrier, Åtvida-
„ berg‘
Åtvidabergs Spårväxlar & Signalfa­
briks AB.
AB öfvergård & Co.
AB öhmanska Bageriet, Julius Wes-
terdahl.
öhrvikens AB, örviken.
Örebro Elektriska AB, Örebro.
AB Örebro Kexfabrik, Örebro. Örebro Pappersbruks AB, Örebro. östafors AB, östafors.
Östersunds Elektriska AB, Östersund. AB Östersunds Ångbryggeri, Öster­
sund.

värderas i allt vidare kretsar. Endast för att fylla vissa luckor i de
skådesamlingar som efter kand ordnas har museet måst göra fram­ ställningar om förvärv. Dessa gälla huvudsakligen nutida tekniska produkter och metoder och ha undantagslöst beviljats med största till­ mötesgående. I ett växande antal fall måste museet numera avstå från att mottaga erbjudna gåvor, oftast för att undvika ett onödigt hopande av dubbletter eller likartade föremål. Motiveringen har all­ tid mötts av förståelse. Härmed innesluter museet även dessa till­ tänkta givare i sin tacksamma hågkomst och uttalar ytterligare till alla sin erkänsla för värdefull medverkan. Här följer en av utrym- messkäl kort redogörelse för årets förvärv, sammanställd ur museets föremålsliggare, varvid av föremålen endast de mest värdefulla eller nu aktuella särskilt framhållas.
Bland nyförvärv till avdelningen för kraftmaskiner och transport­ medel bör särskilt nämnas den bilmotor från Ingeniör Jonas Hessel­ man, som uppvisar den av honom under åren 1925—1929 utarbetade anordningen att ekonomiskt begagna svårflyktig olja såsom driv­ medel för motorfordon. Vidare märkes en ångmaskingenerator, le­ vererad år 1890 till Eriksdals Vattenverk av AB Mekanikus i Stock­ holm, och nu överlämnad av Stadens Fastighetsnämnd. AB Imo- Industri, Stockholm, har skänkt Civilingeniör Carl Montelius’ första experimentexemplar av pumpskruv från år 1925 samt två satser nutida Imo-skruvar, varav den ena hålles i rörelse för att demon­ strera denna produkt av nutida högklassigt svenskt konstruktions- och verkstadsarbete.
AB Hans Österman, Stockholm, har överlämnat ett gengasaggregat »HO», anordnat med väsentliga delar synliga. AB Scania Vabis, Södertälje, har bidragit med en väl bibehållen lastbil av dess tillverk­
ning av år 1907. Aero-Materiel AB, Stockholm, har skänkt den första i Sverige använda Handley-Page slot-anordning för flygplan, övriga givare av hithörande föremål äro Kapten C. O. Hiljding; Överin­ geniör K. Lignell; Fröken Stina Liljefors; Civilingeniör T. Ångström samt Tekniska Skolan, Stockholm, vidare AB Svenska Kullagerfabri­ ken, Göteborg, och Uddeholms AB, Munkfors.
Många värdefulla föremål, lämpliga att skildra metallernas fram­
ställning och bearbetning ha förvärvats i samband med färdigställan­
det av museets metallurgiska utställning. Sålunda har Bolidens Gruv
AB på därom gjord framställning välvilligt sammanställt en repre­
sentativ serie malmstuffer från olika gruvor jämte prov på samtliga 19
Tekniska Museet år 1942

Tekniska Museet år 1942
därur vid Rönnskär erhållna produkter samt dessutom deponerat
borrkärnor och andra föremål från tiden för de märkliga malmfyn- digheternas upptäckande. En anordning att visa principen för nutida elektrisk malmprospektering har konstruerats för museets räkning av AB Elektrisk Malmledning. Från AB Svenska Metallverken, Västerås, har erhållits som gåva en samling delvis unika redskap från gångna tiders tillverkning vid Skultuna Messingsbruk, samt som deposition material, visande olika stadier i pressning av aluminiumplåtkärl. AB Svenska Aluminiumkompaniet har skänkt en tacka av det första i Sverige ur svensk oxid framställda aluminiumet. En skalmodell av gamla kopparhyttor vid Falu gruva har, i samarbete med Bergslagets Museum i Falun, byggts vid museets modellverkstad.
övriga givare av hifhörande föremål äro Brukskoncernen AB; AB Sveriges Förenade Filfabriker; Instrumentmakare E. Nordströms sterbhus; Fabrikör C. Nordström; Civilingeniör Fr. Nordström; Ci­ vilingeniör I. Rennerfelt; Direktör J. Rettig; Bankdirektör T. Strand­ berg samt Fil. Dr J. Tandberg, Stockholm; Fferr J. A. Arnberg, En­ skede; Fil. Dr Carl Sahlin; framlidne Kommerserådet G. Dillner, Djursholm; Överingeniör A. Pettersson, Äppelviken; Uddeholms AB, Uddeholm; AB Svensk Rakklinga, Sandviken; AB Metallduk, Bruzaholm; Häfla Bruks AB, Hävla; Finspongs Metallverks AB, Fin­ spång; Svenska Flygmotor AB, Trollhättan; Svenska Aeroplan AB, Linköping; Direktör E. Falk, Västerås; Disponent Yngve Lundgren, Norrköping; Civilingeniör S. Torell, Åmmeberg, och Fru Ellida En­ bom, Tierp.
Den elektrotekniska avdelningen, som härnäst skall öppnas i mu­ seet, har fått mottaga det största antalet föremål. Främst märkas nära 700 nummer historiskt värdefullt material från Telefon AB L. M. Ericssons samlingar av företagets eltekniska artiklar alltifrån 1880- talets telegraf- och telefonapparater till nutida mångskiftande pro­ dukter. Svenska Radio AB, Stockholm, har skänkt ett par av sin första modell av fältradiostationer, konstruerad 1921. Radioappara­ ter m. m. ha dessutom överlämnats av Direktör W. Jacobsen, Fabri­ kör C. Nordström och Instrumentmakare E. Nordströms sterbhus, Stockholm; samt av Ingeniör G. Fant, Ålsten, och av Upsala Spår­ vägs AB. Kungl. Lotsstyrelsen har deponerat en fartygstelegrafsta- tion, system Telefunken år 1927.
Elektriska generatorer och motorer med tillbehör samt lednings- 20 material och mätinstrument för belysningsström använda omkring

1890—1910 vid Gustavsbergs Porslinsfabrik ha tidigare skänkts till
museet och nu överförts till samlingarna. Nyförvärv av hithörande slag ha inkommit genom gåvor från Ingeniör H. Hedlund, Kron­ prinsessan Lovisas Vårdanstalt, Stockholms Stadsmuseum och K. Tekniska Högskolans avdelning för elanläggningsteknik, samt från Ingeniör E. Hedlund, Stocksund; Ingeniör S. Löwendahl, Vadstena; Montör B. Göransson, Vargön, och Direktör E. Falk, Västerås.
Räkneapparater, konstruerade på 1870-talet av Helge Palmcrantz, ha genom förmedling av Jur. Stud. E. Hjerner skänkts av Ingeniör G. Palmcrantz, Beateberg. Räknemaskiner och andra matematiska instrument ha för övrigt erhållits från Civilingeniör L. Blume, Stu­ deranden D. Bonnier och Stockholms Intecknings Garanti AB samt från Herr L. Mohlin, Reftele. Ett precisions-väggur av Nyströms tillverkning, som tillhört H. T. Cedergren, har skänkts av Telefon AB L. M. Ericsson. Geodetiska instrument och mätinstrument av andra slag ha inkommit från Dr H. Kempff och Byråchef S. Trä- gårdh, Stockholm, samt från Herr G. D. Lithman, Boxholm; Advo­ katen Friherre K. Leijonhufvud, Norrköping, och Direktör E. Falk,
Stockholm.
Bland mekaniska musikinstrument märkes en »pianoharpa», större speldosa, av svensk konstruktion, gåva av Ingeniör W. Wallén, Noc- keby. Fonografer och grammofoner eller tillbehör ha skänkts av Herr G. Westerlund, Herr C. A. Wretman och Instrumentmakare E. Nordströms sterbhus, Stockholm; samt av Direktör C. Andersson, Råsunda, och AB Waidele, Göteborg.
Nu särskilt aktuella bidrag till belysande av den svenska kemiskt- tekniska forskningens och industriens beredskapsåtgärder äro bl. a. prov på syntetiskt gummi och en därav framställd miniatyrstövel, skänkt av Professor Th. Svedberg, Uppsala, samt prov på gummi­ ersättning, »Thiokol A», jämte artiklar av vulkaniserat material, från Mo & Domsjö AB:s kemiska forskningslaboratorium, Örn­ sköldsvik. Stort historiskt värde har ett stycke betong från Alvastra klosterruin, överlämnat av Fil. Dr Otto Frödin, Lidingö, genom Professor B. Hellström, Djursholm, övriga givare av hithörande pro­ dukter äro Falu Kopparverk, Falun; Linoleum AB Forshaga, Göte­ borg, och Svenska Aloxidverken AB, Sundsvall.
Fotografiapparater ha överlämnats av Hovfotograf O. Halldin,
Stockholm; Apotekare N. J. Bruzelius, Lidingö, och Major S. H. Lilj- 21
Tekniska Museet år 1942

Tekniska Museet år 1942
Arkivet.
hagen, Nyköping. Filmhistoriska samlingarna ha deponerat ett antal
föremål.
Belysningstekniska föremål ha skänkts av Vaktmästare Sv. O. Ols­
son; AB Nordgas, genom Civilingeniör B. Olbe, och av E. Klingbergs sterbhus, Stockholm.
Till övriga här ovan ej särskilt nämnda föremålsgrupper ha gåvor lämnats av Tapetserare C. Biljer, Herr T. Larsson, Magnussons Me­ kaniska Verkstad, AB Per Perssons Väf- och Stickmaskin, AB Pri­ mus, Civilingeniör J.-H. Sager och Civilingeniör P. Toll, Stockholm; samt av Civilingeniör E. Bosasus, Djursholm; Sekreterare Algot Ber­ ger, Stocksund; Finspongs Metallverks AB; Forsnäs Fanersitsfabrik; Kockums Jernverks AB, Kallinge; Wermbohls Fabriks AB, Katrine­ holm; Svenska Sockerfabriks AB, Malmö; Kungl. Telegrafverkets Verkstad, Nynäshamn.
Carl Sahlins bergshistoriska samlingar ha även detta år av donator kompletterats. Även Kapten John Neréns motortekniska samlingar ha av givaren utökats.
Från Överingeniör Jonas Danielssons sterbhus har genom Dok- torinnan Stina G:son Berg och Professor Georg Wittrock överlämnats en stor samling arkivalier av olika slag, härrörande från disponenten i Uddeholmsbolaget Erik Georg Danielssons och Överingeniör Jonas Danielssons, Hagfors, mångåriga verksamhet inom värmländsk bruks- hantering.
En samling arkivalier från Hofveruds AB:s pappers- och cellulosa­ fabrik i Håverud och Håfreströms järnbruk på 1870- och 80-talen har skänkts av Herr Erik Jägfors, Stockholm.
Skriftställaren Linus Brodin, Kristinehamn, har givit en samling handlingar, mest brev, från Niklasdamms järnbruk, Persbergs gruvor m. m. från 1830-talet.
Genom förmedling av Disponent Elis Bossens, Djursholm, vilken alltjämt är sysselsatt med forskningar rörande svenska cellulosaindu­ striens historia, ha följande arkivalier som gåva eller deposition er­ hållits: av Överhovjägmästaren Greve Claes Lewenhaupt, Claestorp, Katrineholm, en avräkningsbok för Krämbols bruk, Södermanland, åren 1849—50> av Herr Allan Montgomery, Sunne, en avräknings­ bok för Högfors cellulosafabrik, Värmland, år 1872; av Gustafsfors Fabrikers AB, Skåpafors, tretton brevkopieböcker för Gustafsfors bruk, Dalsland, åren 1873—90; av Fiskeby Fabriks AB, Norrköping, två protokollsböcker för detta företag åren 1872—90. Själv har dis­
22

ponent Bos^us som gåva överlämnat en samling fotografier från
svenska och finska pappers- och cellulosafabriker från tiden 1890— 1930. Bergvik & Ala Nya AB, Söderhamn, har deponerat 38 st. brev­
kopieböcker från Bergviks sulfitfabrik 1876—88.
Grytgöls Bruks AB, Grytgöl, har genom Kapten Arvid Buren de­
ponerat 18 originalhandlingar för Grytgöls bruks ägor under tiden 1353—1715- Ingeniöf Allan Broomé, Stockholm, har skänkt tre kon­ cept- och protokollsböcker för Hammarby bruk, Västmanland, åren
1728—60.
Till arkivet ha i övrigt erhållits gåvor från: H. K. H. Kronprinsen;
Herr Hugo Åhlén, Ängelsberg; Fru Olga Anglin;1 K. G. Bergholtz & Co. klockgjuteri; Fröken Ragnhild Bergström; Fil. Dr Carl Björk­ bom; Direktör O. Björklund; Bolidens Gruv AB; Disponent Carl E. Borgenstierna, Lund; AB Bröderna Kjellström; Civilingeniör Edvin Dahlin, Västerås; Intendent Torgny Dufwa, Nykvarn; Direktör Erik Falk, Stockholm; Finspongs Metallverks AB; Major Waldemar Gran- dinson; Bergsingenjör Sune Granström; Fil. Dr Torsten Gårdlund; Fil. Lic. Edvard Göransson; Fil. Lic. Per Gustaf Hamberg, Djurs­ holm; Direktör O. B. Hammar; Major Th. von Heideken; Professor Bo Hellström; Civilingeniör Nils Hult; Civilingeniör Harald Hå­ kansson; AB Imo-Industri; Direktör Govert Indebetou; Italienska Statens turistbyrå; Nämndeman Philip Johansson, Dala-Finnhyttan, Garpenberg; Disponent Frithiof Karlström, Göteborg; Fröken Stina Liljefors; Professor Gerhard Lindblom; Ingeniör Erik Lundvik; Fo­ tograf E. Lundquist, Råsunda; Agronom Herman Nilsén, Uppsala; Konservatorn Dr Enar Nordenfelt; Nordiska Museet; Redaktör Y. Norrvi; Civilingeniör Albert Rudlings sterbhus; Civilingeniör John- Henry Sager; Sandvikens Jernverks AB, Sandviken; Disponent A. Siemssen; Herr Per Adolf Sjögren; Civilingeniör Helge Smedinger, Västerås; Statens Etnografiska Museum; AB Svensk Rakklinga, Sand­ viken; AB Svenska Metallverken, Västerås; Svenska Pappers- och Cellulosaingeniörsföreningen; Svenska Sockerfabriks AB; Svenska Turistföreningen; Fil. Dr John Tandberg; Tekniska Högskolans el- tekniska avdelning; Fil. Lic. U. Willers; Rektor Knut Winge, Lidingö;
Fil. Mag. Paul Åhs; Civilingeniör Tord Ångström.
Under årets lopp har en betydande del av arkivets handlingar
genomgåtts, katalogiserats, etiketterats och uppställts till begagnande
i arkivet, bl. a. tidigare skänkta aiEivaliesamlingar rörande Werm-
J) Där ej annat angives är adressen Stockholm. 23
Tekniska Museet år 1942

Tekniska Museet år 1942
Ritningsarkivet.
bohls sulfatfabrik, Södermanland (brevsamling från 1870-talet,
skänkt av Holmens Bruks AB), Ludwigsbergs mek. verkstad, Stock­ holm (handlingar från 1800-talets slut och 1900-talets början, skänk­ ta av Ingeniör A. E. Welamsson) och Sillre och Boda sågverk, Medel­ pad (1800-talet), samt arkivaliesamlingar, skänkta av Ingeniör Johan Adolf Dahl, Ingeniör F. A. Kjellin, Ingeniör Alf Larson, Professor J. A. Leffler, Överstelöjtnant P. A. L. Lindahl, Ingeniör Frans Lund­ quist, Ingeniör C. J. Nilsson, överstelöjtnant Birger Stafsing, Bruks­ ägare J. S. F. Stephens på Husaby bruk och Ingeniör John Weyland.
Arkivet har under året i ökad utsträckning fått mottaga besök av forskare på det industrihistoriska området, och det har därvid kunnat ställa originalmaterial till förfogande vid utarbetande av en rad av­ handlingar och andra tryckta skrifter.
Bildsamlingen har utökats med ett betydande antal teknik- och in­ dustribilder såväl i original som i reproduktion. Bland de förra mär­ kes främst en oljemålning, interiör av lancashiresmedjan vid Garp- hytte bruk, Närke, på 1890-talet, kopia efter C. Kjellins original och gåva av Bruksdisponent Carl Daniel Buren, Grytgöl. Bland inköp märkes en stor färglitografi över världsutställningen i London 1851.
Ljusbildssamlingen har erhållit gåvor av Bergsingeniör Bror Ortons sterbhus, Stocksund, och Kanslirådet A. Lekander, Djursholm.
Liksom tidigare har Statens Arbetslöshetskommission ställt arbets­ kraft till förfogande, utan kostnad för museet, för montering och in­ ordnande av fotografier, urklipp etc. i arkivet.
Museets arkiv av konstruktionsritningar har under det gångna året utrustats med särskilt för ändamålet konstruerade hyllfack, byggda på museets verkstad. Ritningarna äro numera lämpligt lag­ rade och mera överskådligt ordnade till underlättande av expedi­ tionen.
Bland årets förvärv märkes särskilt en från Telefon AB L. M. Ericsson överlämnad fullständig samling av flera tusen ritningar till de flesta åren 1880—1920 vid företaget tillverkade teletekniska ap­ parater, instrument m. m., en gåva av största värde för framtida skildring av den svenska elteknikens historia. I övrigt ha ritningar skänkts av Direktör E. Lundvik; Civilingeniör J.-H. Sager; Fröken Ragnhild Bergström, Stockholm, samt av Bergsingeniör Bror Ortons sterbhus, Stocksund, varjämte Nordiska Museet och Postmuseum överlämnat diverse ritningar.
24

Till museets samlingar av porträtt m. m. av svenska tekniker och
industrimän ha inkommit flera tusen porträtt. Bland gåvorna må främst anföras följande. Fru Gurli Linder har kompletterat museets Andrée-samlingar med en gåva av dagböcker från Spetsbergsexpedi- tionen 1882—83, anteckningsböcker, handlingar, brev, urklipp och böcker, av eller om S. A. Andrée. AB B. A. Fijorth & Co. har givit en bronsbyst över uppfinnaren Frans Wilhelm Lindqvist, utförd av skulptören Erik Rafael-Rådberg 1942, samt en av Fru Hanna Lind­ qvist författad biografi över samma uppfinnare. En byst över Di­ rektör Nils K. F. Hanson, utförd av Carl Fagerberg 1923, har skänkts av Fru Ester Bring. Från Ingeniör Erik Palmcrantz, Tisenhult, ha erhållits porträtt, bilder och tryck rörande uppfinnaren Helge Palm­ crantz, vilka utställdes vid föreningen Tekniska Museets årsstämma, som ägnades hundraårsminnet av denna uppfinnares födelse. Till
samlingarna ha överlämnats Föreningens 1886 års teknologers hand­ lingar, vilken förening upplöstes 1942. Dessutom ha gåvor till person-historiska arkivet erhållits från: Civilingeniör Lars-Blume, Elektriska Svetsnings AB (ESAB), Göteborg, Civilingeniör Carl L. K. Hedin, Notarien Einar Lauritzen, Direktör Erik Lundvik, Svenska Uppfinnareföreningen, Tekniska Högskolans avdelning för elektro­ teknik och Telefon AB L. M. Ericsson.
Museets arkiv av filmer har utökats genom en gåva av 46 askar kinematograffilmer, skänkta av Telefon AB L. M. Ericsson.
Boksamlingen har fått mottaga ett stort antal gåvor. Främst bör nämnas en betydande samling böcker från Direktör Erik Falk. En samling téknisk litteratur utgör likaledes ett värdefullt tillskott och har skänkts av Civilingeniör John-Henry Sager. I övrigt ha bokgåvor överlämnats av: Redaktör Anders Billow; Fil. Dr Carl Björkbom; Kommerserådet Harald Carlborg; Elektriska AB Siemens; över­ ingeniör Alex Engblom, Borås; Finspongs Metallverks AB; Direktör G. A. Granströms sterbhus; Bergsingeniör Sune Granström; Granit AB C. A. Kullgrens Enka, Uddevalla; Major Carl Heijkenskjöld, Djursholm; Byggnadsingeniör G. Hesselman; Ingeniörsvetenskaps- akademien; Ingeniör Petter Johansson, Helsingfors; Karlskoga Bergs­ lags hembygdsförening, Karlskoga; Kunstindustrimuseet, Oslo; Fil. Dr Torsten Lenk; Herr Ruben Linden, Edsbyn; Luth & Roséns Elek­ triska AB; Lärdomshistoriska Samfundet; Fabrikör J. E. Magnussons sterbhus; Dr rer. pol. Karl Malmsten; Fröken Birgit Malmström;
Personhistoriska arkivet.
Tekniska Museet år 1942
Filmarkivet. Boksamlingen.
25

Tekniska Museet år 1942
Filmhistoriska samlingarna.
Norges Tekniska Hogskole; Norsk Sjofartsmuseum; Norsk Teknisk
Museum; Fil. lic. Alf Nyberg; Bergsingeniör Bror Ortons sterbhus; Civilingeniör Albert Rudlings sterbhus; Sancte örjens Gille; Dispo­ nent A. Siemssen; Slite Cement och Kalk AB; Stockholms Elektrici­ tetsverk; Ställdalens Grufve AB, Ludvika; Svenska Turbinfabriks AB Ljungström, Finspång; Redaktör Erik Swartling; Södermanlands Hembygdsförbund; Docent Bo Tarras-Wahlberg; Tekniska Skolan; Med. Dr Erik Warfvinge; K. Vetenskapsakademien; Rektor Knut Winge; Värmelednings AB Calor; Yxhults Stenhuggeri AB; Fil. Dr Nils Zenzén; Åbo Stadshistoriska Museum och Örebro Stadsbibliotek.
Liksom tidigare har museet stått i skriftbyte med ett flertal museer, institutioner och föreningar.
En betydande del av museets boksamling har kunnat bindas genom att Statens AK till arbete inom museet hänvisat en bokbindare.
Inköp ha i begränsad omfattning skett under året, varigenom fram­ för allt bok- och tidskriftssamlingen tillförts en del värdefulla ny­ heter.
Arbetet med ordnandet och katalogiseringen av samlingarna har fortskridit så långt, att vid årets slut nästan allt det material, som fanns vid utgången av år 1941, blivit åtminstone i grova drag sorterat och ordnat. Även en del av det under 1942 nytillkomna har upp­ ordnats. Ännu återstår dock mycket, innan samlingarna nått en så definitiv form, att arbetet helt kan inriktas på ackvisition, ordnande av nytt material och vägledning åt filmforskningen. Sveriges Biograf- ägareförbund har för arbetets bedrivande till samlingarna under året lämnat ett anslag av 1.200 kr.
I ungefär samma utsträckning som föregående år ha samlingarna tagits i anspråk av de filmstuderande. I ett avseende har bildarkivet visat sig användbart på ett nytt sätt, nämligen vid inspelning av sven­ ska filmer i främmande eller förgångna miljöer. Bilder ur samlingar­ nas avdelning för filmfotografier ha sålunda tjänat till inspiration el­ ler förebild vid inspelningen av en del afrikanska scener i AB San- drew-Bauman Films »örlogsmän» och scener i engelsk förkrigsmiljö i AB Centrum Films »Herr Collins affärer i London».
I samarbete med Stockholms Studentfilmstudio har Filmhistoriska Samlingarna utgivit en tryckt förteckning över samtliga i Stockholm under 1941 visade filmer, kallad Filmrepertoaren 1941, vilken dels såsom bilaga till tidningen Biografägaren kommit filmfackets med­ lemmar tillhanda, dels använts vid en statistisk undersökning bland
26

Filmstudions medlemmar angående vilka filmer de sett och hur de
uppskattat dem.
Med hjälp av AB Svensk Filmindustris reklamateljé anordnade
samlingarna under vårsäsongen 7 st. utställningar av filmhistorisk karaktär i Röda Kvarns entréhall i samband med olika premiärer på denna biograf, varvid samlingarnas delvis unika bilder kommo till användning.
I slutet av året inleddes ett samarbete mellan Filmhistoriska Sam­ lingarna och Etnologiska Sällskapet i syfte att bereda detta sällskaps medlemmar tillfälle att utifrån sina speciella synpunkter studera vissa svenska filmer, såväl filmerna själva som samlingarnas bilder ur dem, samt anordna diskussioner i samband därmed. Den 4. december ägde i Tekniska Museets föreläsnings- och biograflokal ett första sådant sammanträde rum, varvid visades akter ur filmerna »Snapphanar» och »Tänk om jag gifter mig med prästen», vilkas äkthet i miljö- och människoframställning sedan blev föremål för diskussion. Inledare var Intendenten vid Nordiska Museet Albert Nilsson, som också del­ gav auditoriet sina erfarenheter från arbetet som kulturhistorisk råd­ givare vid inspelningen av filmen »Rid i natt!». Syftet med dessa sam­ mankomster är att hos de därav berörda skapa ett levande intresse för verklig äkthet och tillförlitlighet i de allvarligt syftande svenska fil­ merna, särskilt i vad det gäller den yttre miljön och människoupp­ fattningen.
Sedan siffror angående arkivets omfattning senast meddelades — i Dasdalus 1941 — ha avsevärda förändringar ägt rum, varför det torde vara på sin plats att nu ge en ny exposé över innehållet i arkivet per den 31. 12. 1942. Följande huvudavdelningar kunna därvid sär­ skiljas:
1. Det egentliga filmarkivet, som nu omfattar ungefär 65 st. längre eller kortare filmer.
2. Filmbildsamlingen, som består av omkr. 102.000 nummer från ca 4.500 olika filmer ( + 20.000 duplettexemplar).
3. Bok-, tidskrift- och manuskriptsamlingen med 250 bokverk, 350 pärmar med 164 olika tidskrifter, representerande 16 olika län­ der, samt 140 filmmanuskript.
4. Stjärn- och skådespelarsamlingen, 46.000 fotografier, bilder och uppsatser angående 380 »stjärnor» och 3.700 andraplansskådespelare. 5. Program- och affischsamlingarna med vardera över 10.000
nummer avseende ca 5.000 olika filmer.
27
Tekniska Museet år 1942

Tekniska Museet år 1942
Nya musei-
avdelningar.
6. övrigt material, omfattande bl. a. en bild- och klippsamling på io.ooo nummer, vari ingå 2.000 nummer rörande 380 olika regis­
sörer.
Samtliga dessa avdelningar inom arkivet ha under året blivit ut­
ökade genom gåvor. Filmsamlingen har utökats med 1 kopia av den amerikanska kortfilmen »Filmens historia», som behandlar Filmhisto­ riska Samlingarnas stora amerikanska motsvarighet Museum of Mo­ dern Arts Film Library i New York, samt diverse klipp ur filmen »En folkets man» (»Abe Lincoln in Illinois»). Givare har varit RKO Radio Films AB. övriga avdelningar inom arkivet ha utökats med bi­ drag från följande personer och bolag: Direktör Vilhelm Bryde, Re­ daktör Remo Ciacelli, Arkitekt Sven Engström-Johansson, Fil. lic. B. Idestam-Almquist, Notarie Einar Lauritzen, Herr Gunnar Lundquist, Redaktör C. E. Nordstrand, Ingeniör Wilhelm Nyberg, Fil. Dr Sixten Rönnow, Dr Ernst Sulzbach, Redaktör Lennart Svenander, Herr Eskil Wahlström, Redaktör Gösta Werner, Film AB Columbia, Film­ ägarnas Kontrollförening u. p. a. och AB Svensk Filmindustri (149 st. album med fotografier ur samtliga långfilmer, som producerats i Rå­ sunda Filmstad åren 1930—1942).
Under sin ordförandetid i Tekniska Museets styrelse intresserade sig Kommerserådet Gunnar Dillner alldeles särskilt för det arbete, som pågick i museisalarna för utvidgning av avdelningen Järn och Stål och för nya grupper, skildrande andra metaller än järn. Tack vare hans personliga ingripande erhölls medel för avdelningarnas färdig­ ställande, men det förunnades honom icke att få uppleva den dagen, den 27. maj 1942, då dessa nyordnade avdelningar och grupper för första gången kunde visas för inbjudna. Till erinran om Kommerse­ rådet Gunnar Dillner samlades de inbjudna ovannämnda dag i muse­ ets minneshäll, varvid museets föreståndare belyste Kommerserådet Dillners betydelsefulla insats till museets fromma. Överstelöjtnant Richard Smedberg riktade därefter några ord av tacksamhet till dem, som genom gåvor och penningbidrag möjliggjort de nya permanenta utställningarna i museets bottenvåning. Fru Louise Dillner överläm­ nade museets silverplakett till dem, som främst lämnat sin medverkan, nämligen: Direktör Erik Falk, AB Svenska Metallverken; Direktör Ivar Olsson, Finspongs Metallverks AB; Direktör Oscar Falkman och Fil. Dr Axel Lindblad, Bolidens Gruv AB; samt Direktör Björn Ed­ ström, AB Svenska Aluminiumkompaniet. Dessutom överlämnades silverplaketten till Ingeniör Selim Karlébo, som bekostat utgivandet
28

av den tekniska bildkalendern Ikarus och även på mångahanda andra
sätt stött museets verksamhet.
De nya avdelningarna omfatta manufakturering av järn och stål,
svaveltillverkning, kopparframställning i äldre tid, mässingsindustri och metallverk, svenskt guld, mineral och produkter från Västerbot­ tens bergslag, aluminiumframställning, proberkammare för hundra år sedan och äldre laboratorieutrustning.
I samband med en av Svenska Dagbladet och Tidskriften Foto ut­ lyst tävling för apparater tillverkade av amatörer för fotografering och filmning, ordnades i en av museets salar en utställning kallad Fifo under tiden den 28. 2.—8. 3. Tävlingsmaterialet visade att amatör­ intresset för fotografisk apparatur är stort. Ordförande i tävlings- juryn var Fferr Lennart Bernadotte. Museet hade kompletterat ut­ ställningen med äldre kameror för amatörer samt av amatörer tagna fotografier (1870—80-talet). Utställningen besöktes av ca 5.000 per­
soner.
I närvaro av H. K. H. Prins Gustaf Adolf öppnades i museets till­
fälliga utställningssalar den 9. maj utställningen »M 42, Bilen i folk­ hushåll och försvar», arrangerad av Motormännens Riksförbund ge­ nom en kommitté med Civilingeniör Einar Lagrelius som ordförande. Vid utställningens invigning framhöll statsrådet Axel Gjöres i ett tal det betydelsefulla arbete, som motorismens folk har uträttat för att hålla trafiken i gång och berörde de svårigheter, som det nuvarande läget skapat. Utställningen var huvudsakligen upplagd som en idé­ utställning och framhävde Skillnaden mellan tiden före krigets utbrott och under världskrigets år. Av utställningsföremålen tilldrog sig sär­ skilt intresse prover på syntetiskt gummi, framställda i laboratorie- skala av Professor The Svedberg. Utställningen pågick till den 17. maj. Konstnären Jerk Werkmäster svarade på ett synnerligen för­ tjänstfullt sätt för utställningens konstnärliga utformning.
Från den 20. oktober voro museets tillfälliga utställningssalar ut­ hyrda under en månad till Statens Industrikommission, som i sam­ arbete med Färg- och Fernissfabrikanternas Förening ordnat en kurs och utställning rörande »Anpassad Målningsteknik». Utställningsma­ terialet anslöt sig i huvudsak till den serie föredrag, som voro ordnade i museet och som voro så livligt besökta, att kursen måste dubbleras. Det var för museiledningen en tillfredsställelse att på detta sätt kunna tjäna ett aktuellt syfte inom folkhushållningen.
Tillfälliga utställningar.
Utöver de nämnda utställningarna må nämnas att under april må- 29
Tekniska Museet år 1942

Tekniska Museet år 1942
Besökareantal.
Personalen.
nad ordnades i en sal en exposé med exempel ur museets olika slag av
arkiv, för att därigenom stimulera intresset för museets samlingsverk- samhet på dessa områden.
Museets utställningar liksom museets verksamhet i övrigt har liv­ ligt uppmärksammats såväl i dagspressen som i facktidskrifterna, vil­ ket museiledningen med stor tacksamhet registrerat.
Museet har besökts av 32.368 personer, vilket innebär en ökning med 10 % mot föregående år. Ca 12.000 elever från läroverk, folk­ skolor och tekniska undervisningsanstalter ha i grupper studerat sam­ lingarna, oftast under ledning av någon av museets tjänstemän. Gruppbesökens antal uppgår under året till 359, vilket även detta in­ nebär en väsentlig ökning, jämfört med tidigare år.
Bland museets fast anställda personal har endast den förändringen ägt rum att Fröken Kerstin Engwall, som engagerats som kassörska den 5. maj 1941, slutat sin anställning den 1. oktober 1942, och efter-
30
trätts av Fröken Ingamaj Appelgren. Stockholm den 31. december 1942.
Torsten Althin.

FÖRENINGEN TEKNISKA MUSEET
UNDER ÅR 1942

Föreningens verksamhet år 1942
Föreningens Tekniska Museet styrelse under år 1942 har utgjorts av:
Hedersordförande:
H. K. H. Kronprinsen
Ordförande:
f. Generaldirektör Helge Ericson
Vice ordförande:
Undervisningsrådet Nils Fredriksson
Styrelsens ledamöter:
Intendent Torsten Althin
Kommerserådet Gunnar Dillner t Ombudsman Fritjof Ekman Överingeniör Bernhard Eli Kommerserådet Axel F. Enström Direktör Axel Hasselrot Direktör Helge Hirsch
Direktör Albin Johansson
Direktör Johan-Olov Johansson Ingeniör Selim Karlebo
Civilingeniör Einar Lagrelius
Direktör Ragnar Liljeblad
Direktör Gunnar Magnuson
Direktör Sigurd Nauckhoff Bibliotekarie Alvar Silow Överstelöjtnant vvk Richard Smedberg Direktör Sten Westerberg Kommerserådet S. E. österberg
Sekreterare och skattmästare:
Civilingeniör Fredrik Adelsköld
Revisorer:
Byråchefen Erik Lundeberg Auktor. revisorn Harry Sjöåker
Revisorssuppleanter:
Auktor. revisorn Åke Bergquist f Ingeniör Olof Florell
Föreningens stadgeenliga stämma var förlagd till ingeniörsveckan 1942 och avhölls den 25. mars i Tekniska Museets minneshäll under ordförandeskap av Generaldirektör Fielge Ericson. Till nya medlem­ mar i styrelsen invaldes Kommerserådet Gunnar Dillner och Civil­ 32 ingeniör Einar Lagrelius. övriga styrelsemedlemmar omvaldes med
Styrelse.
Sammankomster.

undantag av Kommerserådet Ragnar Sohlman ocli Doktor Sven
Wingquist, vilka undanbett sig återval.
I anslutning till stämman var tillsamman med Föreningen Armé-
musei Vänner ordnad en sammankomst till erinran om Helge Palm­ crantz’ (1842, 1880) ingeniörsgärning till fromma för försvar och folkhushåll. Intendent Torsten Althin gav en skildring över denne märklige mans livsarbete till den dag, då han endast 3 8 år gammal av­ led. I ett med ljusbilder belyst föredrag skildrade Kapten Björn Zachrisson Palmcrantz’ kulsprutekonstruktion och poängterade sär­ skilt att de riktlinjer Palmcrantz angav och följde såväl för kulspru­ tan som för dess tillverkning än i dag äga giltighet.
Ingeniör Eric Palmcrantz redogjorde för sin farbroders slåtterma- skin och dess motsvarighet i dag. Ehuru Palmcrantz delvis byggde sina konstruktioner på utländska förebilder, visade han sig mäktig att så väsentligt förändra och förbättra dessa, att han bör anses vara ska­ paren av den första praktiskt användbara slåttermaskinen.
I samband med föredragen var ordnad en utställning av föremål belysande Palmcrantz’ uppfinningar, hans kulspruta i olika utföran­ den, hans slåttermaskin i modell samt några exempel på hans räkne­ maskiner. Vid sammankomsten visades en svensk försvarsfilm »Fien­ den anfaller — försvaret håller».
Den 27. november samlades föreningen till en höstsammankomst under ordförandeskap av Undervisningsrådet Nils Fredriksson. Före­ drag hölls av nestorn inom den svenska glasindustrien Disponent Ed­ vard Strömberg, Strömbergshyttan, som med många ljusbilder, de flesta i färg, skildrade glastillverkningsteknikens historia i korta drag samt gav glimtar och bilder från nutida arbete och liv vid glasbruken, som han känner mer än andra i vårt land. Det livligt uppskattade fö­ redraget avslutades med två filmer, varav den ena skildrade den nu helt nedlagda fönsterglasblåsningen vid Gullaskruf och den andra tillverkningsgången vid ett nutida glasbruk. Ur museets samlingar voro tillfälligt utställda en del unika föremål från äldre fönsterglas- blåsning.
Som avslutning på höstsammankomsten visades museets nyöppnade avdelningar för järnets manufakturering samt för koppar, mässing, silver, guld och aluminium.
Medlemsantalet visar en glädjande ökning. På framställningar från Medlemmar. föreningen ha 15 nya korporativa medlemmar, tekniska och indu­
striella föreningar, tillkommit, vilkas årsavgifter på 100 kronor inne- 33
3
Föreningens verksamhet år 1942

Föreningens verksamhet år 1942
34
bära ett välkommet tillskott. Av under 1942 influtna årsavgifter har
föreningen kunnat till Tekniska Museet överlämna 11.000 kronor till museets verksamhet.
Medlemsantalet fördelar sig vid årsskiftet, med 1941 års siffror inom parentes, sålunda:
Årligen betalande medlemmar........... Ständiga medlemmar............................ Korporativa medlemmar ...................
Stockholm den 15. januari 1943.
I-043 C1-037) 78 (78) 41 (26)
Fredrik Adelsköld

SVENSKT INDUSTRI-OCH
HANDELSMUSEUM 1895 — 1909
Sixten Rönnow
En föregångare till Tekniska Museet behandlas i det följande av Fil. Dr Sixten Rönnow.

Svenskt Industri- och Handelsmuseum
Chicago- utställningen 1893.
Impulser från 1890-talets i flera avseenden raskt frammarscherande
U. S. A., närmare bestämt från 1893 års världsutställning i Chicago, officiellt benämnd »World’5 Columbian Exposition», stodo bakom det första uppslaget till ett svenskt industri- och handelsmuseum. I nämnda världsutställnings storslagna »Machinery Hall», avdelning kraftmaskiner, förekom en utställning av Gustaf de Laval’s Ångtur- binfabriks produkter: ångturbiner, turbindynamos, turbinsprutor m. m. Denna grupputställning hade arrangerats i maskinhallen av en de Lavals nära medarbetare i Stockholm Direktör Reinhold Hör- nell (1851, 1902), vilken vistades i Chicago och andra städer i Sta­ terna under tiden april—december 1893. På utställningen samman­ träffade han bl. a. med dåvarande statsgeologen Dr Hjalmar Lund- bohm, som var juryman vid Mining department, och diskuterade med honom planerna på inrättandet av ett industri- och handelsmu­ seum i Stockholm, ett förslag som vann Lundbohms livliga gillande. Hörnell sammanträffade vidare hösten 1893 med en rik svensk-ame­
rikan, Trädgårdsmästare P. S. Peterson i Chicago, som skänkte 1 000 dollar kontant till inköp av amerikanska redskap, modeller och ma­ skiner, avsedda till det föreslagna museet, vilka inköp Hörnell snart ombesörjde. Idén till museets grundande hade han fått på industri­ avdelningarna på världsutställningen och från de med impuls där­ ifrån snart uppblomstrande amerikanska handelsmuseer, som upp- stodo strax efter världsutställningens avslutande, främst Commercial Museum i Philadelphia (initiativtagare William P. Nilson och från 1900-talets början världens största museum i sitt slag1) och de lik­ nande museerna i Minneapolis och St. Louis, vilka Hörnell besökte »in the making» på hösten 1893, troligen i samförstånd med sin upp- dragsman i hemlandet, Gustaf de Laval.
Särskilt St. Louis-museet beskrives av Hörnell på ett sätt, som mycket påminner om det senare av honom ordnade museet i Stock­ holm: »I byggnaden inrymdes ett stort auditorium i form av teater med en mindre scen, närmast lika Urania i Berlin, varest fysiska experiment kunde göras, föreläsningar hållas m. m. I källarvåningen fanns maskineri för lämnande av drivkraft åt sådana utställnings- föremål, som borde visas i gång, och denna kraft kunde även tagas i anspråk för visandet av nya uppfinningar, som sökte sig väg till allmänheten.»2
St. Louis-museet.
36

Reinhold Hörnell medförde sina i Staterna inköpta modeller och
föremål till Stockholm i december 1893 och ordnade dem till en se­ paratutställning februari—maj 1894, kallad »Rose Hill-utställnin- gen», avhållen i Industripalatset vid Karlavägen 30.3 Namnet tog han från Trädgårdsmästare Petersons egendom Rose Hill vid Chicago för att hedra den man, som ju skänkt medel till inköpet av utställ­ ningsföremålen. Utställningen lockade många intresserade åskådare, tillträdet var fritt, och »man såg intresserade industriidkare, som kopierade modellerna, av vilka somliga lånades ut för efterbildning». Efter utställningens slut konstituerades en kommitté, Rose Hill-kom- mittén, med ändamål att försälja föremålen företrädesvis till sådana personer, som kunde använda dem som modeller för sin fabrika­ tion. Ett antal verktyg sändes till Eskilstuna och köptes där till största delen av stadens fabrikanter. Försäljningen inbragte en summa på t.953,97 kr, som överlämnades jämte de icke försålda verktygen, red- skapsmodellerna m. m. till Svenskt Industri- och Handelsmuseum den 18. maj 1896.
I början av 1895 framträder inför offentligheten den man, som hela tiden stått bakom Hörnells åtgärder för museets bildande, den vid denna tid mycket omtalade Gustaf de Laval. Han var sedan 1894 ledamot av riksdagens Första kammare och väckte där en motion den 27. januari 1895 »om anordnande i Stockholm av en ständig utställning av råvaror, som införas till Sverige m. m.» Motionens in­ lämnande var ett led i de Lavals åtgärder att säkerställa museets ekonomiska existens, ehuru den råvaruutställning av importvaror, som föreslås bli anordnad på statlig bekostnad, endast skulle bli en del av det planerade museet. Då det kan vara av intresse att ta del av de Lavals motivering av det begärda statsanslaget, anföres här motionen in extenso:4
Om man granskar siffrorna för den årliga varuimporten till Sverige, skall man finna, att importen utgöres till huvudsaklig del av sådana varor, varav även en betydlig inhemsk tillverkning äger rum. En del av importen utgöres dock dels av varor, som icke ännu frambringas i vårt land såsom t. ex. petro­ leum, dels som icke någonsin komma att frambringas här hemma såsom exotiska kryddor, kaffe, te, kakao, bomull o. s. v. Dessa sammanräknade utgöra dock icke mer än kanske 125 mill. kr. av den till 330 mill. kr. uppgående importen. En mycket betydlig del av återstoden, bortåt 200 mill., skulle vi kunna fram­ ställa hemma, om vi handlade klokt, på samma gång tillgodogörande oss det tillfälle till odling och utveckling, som ett ordnat arbete giver. Företagsamheten
Gustaf de Laval.
Svenskt Industri- och Handelsmuseum
37

Svenskt Industri- och Handelsmuseum
Museets grundande.
har visserligen på senare år ökats, men att besegra den invanda konkurrensen
från utlandet har sig, helt naturligt, ej så lätt.
Då likväl här, såsom på andra områden, ordning och överskådlighet skulle
lätta arbetet, får jag härmed hemställa
att riksdagen ville besluta en skrivelse till Kongl. Maj:t om anordnande, i sam­
band med tullverket, här i Stockholm av en permanent exposition av lämpliga prover av varor, som till riket importeras, i förening med en enkel och tydlig statistik över sagda import.
Motionen avslogs av riksdagen, men varuutställningen kom dock senare till stånd inom Svenskt Industri- och Handelsmuseum, som grundades 16. september samma år (1895). Hörnell hade av politiska skäl — det var i de ivriga tulldebatternas tid — på sommaren 1895 brutit med Rose Hill-kommittén, som hade till ordförande dåv. Kom­ merserådet Th. Nordström, vice ordförande Kamrer F. Berg, sekre­ terare Hörnell, kassaförvaltare Dr Hj. Lundbohm och revisor In­ geniör C. A. Flodqvist. Han fick i stället löfte om ekonomiskt stöd av de Laval. Vid ett sammanträde bildades »Föreningen för ett Svenskt Industri- och Handelsmuseum» med följande styrelse: ord­ förande de Laval, sekreterare Direktör Hörnell, kassaförvaltare Fil. Dr Martin Ekenberg, övriga styrelsemedlemmar Direktör John Bern- ström och Ingeniör Tycko Robsahm samt revisorer Civilingeniör Carl Robert Lamm och Disponent C. Fr. Sjöström med Med. Dr A. G. Ekstrand som suppleant. Gustaf de Laval meddelade, att han för att trygga föreningens första tillvaro och möjliggöra dess utveckling överlämnade 10.000 kr under vart och ett av museets två första år. Museet hade redan förhyrt lokaler i Birger Jarls bazar vid Birger Jarlsgatan 7, i det 1889 nybyggda hörnhuset, en trappa upp.
För att få museiföremål meddelades, att svenska industriidkare och köpmän ägde rätt att kostnadsfritt utställa prover av sina alster och varor i museet. Samtidigt antogs ett av Hörnell utarbetat pro­ gram för museets verksamhet. Det skulle innehålla två stora avdel­ ningar, den svenska och den utländska. Den svenska avdelningen fick till uppgifter, att »samla alster av svensk industri, icke blott för när­ varande tid, utan även, om det låter sig göra, åstadkomma historiska samlingar av svenska industrialster; samt vidare att samla och ordna svenska råvaror och naturliga produkter såsom trä, malm, lera, sten, kol m. m. och tillhandahålla uppgifter över de olika rudimateriernas egenskaper samt var de förefinnas såväl i naturligt tillstånd som ock i handeln; att tillhandahålla besökande fullständiga och opartiska
Program.
38

uppgifter, var de utställda industrialstren finnas tillgängliga i han­ deln; att anskaffa fotografier över större byggnadsföretag och indu­ striella verk samt större maskiner; att anordna föreläsningar i varu­ kännedom; att katalogisera, ordna och märka utställningsföremålen, så att de bliva lätt åskådliga för besökande; att hålla museet tillgäng­ ligt för allmänheten såväl söckendagar som söndagar; samt att söka grundlägga ett bibliotek av litteratur, särskilt omfattande industri och handel ävensom priskuranter och kataloger».
Programmet för den utländska avdelningen innehöll: »Att med ledning av utländska facktidningar söka förmå firmor, som annon­ sera om sina tillverkningar, att såsom gåva överlämna ett exemplar av desamma till museet; att tillhandahålla allmänheten dessa före­ mål; att på lämpligt sätt taga reda på hit till landet importerade ny­ heter inom industriens och handelns område och att söka göra dem nyttiga för svenska industriidkare, köpmän och hantverkare; att söka samla de utländska rudimaterier, som användas inom den svenska industrien och söka erhålla standardprov på de handelsvaror, som importeras från utlandet; att söka anskaffa i utlandet förekommande för industrien och hantverkerierna praktiska verktyg; att på blivande större utställningar uppsamla alla de tryckalster, priskuranter och broschyrer, som förekomma, och att ordna dem i grupper, så att de bliva lätt överskådliga; samt att för tillgängliga medel på utställ­ ningar i utlandet inköpa sådana nyheter inom handelns och indu­ striens område, som icke kunna påräknas som gåvor».5
Museilokalerna bestodo av ett entrérum, använt till kontor, och två större utställningssalar. Cirkulär utsändes till in- och utlandet, montrar anskaffades, salarna möblerades, men det gick trögt med att få ledamöter in i museiföreningen. »Intresset började dock vakna hos mången, mest tekniker, och det förtjänar omnämnas, att Kemist­ samfundet och Uppfinnareföreningen hade sammanträden bland samlingarna». Museet antog i mars 1896 museiföreningens kassaför­ valtare Fil. Dr Martin Ekenberg till intendent, en befattning, som denne meriterat sig för genom museistudier vid varumuseet Imperial Institute i London och som han behöll till 1898.
En stor dag för de Laval och hans medhjälpare blev den 15. de­ cember 1896, då museet öppnades för allmänheten. Tack vare de Lavals storslagna ekonomiska medverkan hade museet fått en ny, mera representativ lokal, nämligen i Industripalatset vid Karlavägen
Lokaler.
Svenskt Industri- och Handelsmuseum
Industripalatset.
39

Svenskt Industri- och Handelsmuseum
30. Denna sedermera nedbrunna utställnings- och teaterbyggnad hade
tidigare använts till cirkus och sedan, under 1890-talets förra hälft, till enskilda handelsfirmors expositioner och dylikt.6 Rose Hill-ut- ställningen hade avhållits där 1894, marinstyrelsen visade i samma lokal samtidigt pansarbåten Götas modell, och industrifirmor tävlade om att där uppställa ståtliga och originella montrar. En ansjovisfabrik uppsatte en monter, ritad av Arkitekt Hugo Rahm, i form av ett kastell, med kolonner av ansjoviskaggar och ett torn av 2 000 ansjo­ visburkar.7 Våren 1896 hade Hörnell för de Lavals räkning inköpt Industripalatset på exekutiv auktion för 150.000 kr. Hela byggnaden genomgick reparation och modernisering för avsevärda belopp, in­ nan museet flyttade dit i augusti 1896. Man fick stora utställnings­ lokaler med värmeledning, elektrisk belysning (något då ännu ganska ovanligt), ett auditorium rymmande 300 personer samt ett enkelt men gott nykterhetskafé.
Före invigningen höll Hörnell vid en pressvisning ett tal, vari han sakkunnigt omtalade en rad liknande museer i Förenta staterna och Europa samt fortsatte: »Som herrarna se, är lokalen ganska stor, och den blir därför ej lätt att fylla. Men en gång fylld skall den kunna värdigt tävla med de förnämsta i Europa. Det är vår avsikt att så småningom utveckla museet, och att under tiden till billigt pris upp­ låta överskottsutrymmet till sådana personer eller firmor, som vilja av sina varor göra större eller mindre utställningar. Vidare har sty­ relsen beslutat att kostnadsfritt upplåta övre läktaren åt målare, bild­ huggare och arkitekter för permanenta eller periodiska utställningar. Det rum, vari vi nu befinna oss, benämnes auditorium och skall kost­ nadsfritt upplåtas till sammanträden åt hemlösa föreningar. Medel äro anslagna till en serie föreläsningar i varukännedom, vilka under nästa månad skola taga sin början. Det skall ock bliva sörjt för livets nödtorft inom denna lokal, men vad spirituösa drycker vidkommer, så har styrelsen ansett sådana ej förenliga med museets ändamål. Rät­ tighet till utskänkning av sådana skall visserligen beviljas, men den kommer endast att tagas i anspråk vid särskilda tillfällen och vid föreningars sammanträden. Mången kommer kanske att invända, att ett publikt ställe utan spirituösa i vårt land ej kan existera, och jag
har redan hört uttalanden i den riktningen, men det kan ju dock ej vara något ont uti att försöka vinna målet utan detta medel, och det är ju ej otroligt, att allmänhetens sympatier kunna komma just på
40 denna grund.»8

Industri- och Handelsmuseet var 1896—97 inrymt i Industripalatset, Karlavägen jo, en 1888 uppförd cirkus- och teaterbyggnad, nedbrunnen 1913. Foto 1896. — Stockholms Stadsmuseum.
Industripalatsets rotunda upptogs i mitten av en musikrestaurant. Utmed ryttar­ gången däromkring lågo utställningslokaler för industrifirmor. Foto 1893. — Stockholms Stadsmuseum.

Byggnadsavdelningen i Industri- och Handelsmuseet, Regeringsgatan 40, samt mu­ seets »stenrum» med monter för ädelstenar och kopior av berömda diamanter. På väggmontrar prov på täljsten, terrakotta, deglar m. m.y i fonden monter för glastillverkning. Foto 1901. — Tekniska Museets arkiv.
rntmrnmmm

Rummet för kemisk industri i Industri- och Handelsmuseet, Regeringsgatan 40.
] bakgrunden avdelningar för gödningsämnen och socker m. m. Foto 1900. — Tekniska Museets arkiv.
I

Reinhold Hörnell (1851, 1902).
Diplom ritat av Agi Lindegren
och 4 Victor Andrén för Före­ ningen för ett Svenskt Industri- och Handelsmuseum. — Tek­ niska Museets arkiv.

— Museet är tillkommet under nio månader, slutade Hörnell, och
kan således ej vara vad det borde vara och vad det kan bliva — om pressen vill giva företaget sin kraftiga hjälp.
Museet fick sin plats i den forna ryttargången, över dörrarna till de olika sektionerna lästes följande av museiledningen författade de­ viser, vilka betraktades som museets valspråk:
HANDELNS FÖRKOFRAN ÖKAR LANDETS KRAFT — EN LIFSKRAFTIG INDUSTRI GER ÄRA ÄT FOSTERLANDET, BRÖD ÄT DESS SÖNER — SNABB SAMFÄRDSEL ÄR UTVECKLINGENS GRUNDVAL.
Vid starten inrymde museet omkring 2.500 nummer, indelade i Föremål. 443 grupper. Museiföremål nr 1 utgjordes enligt den ännu bevarade
diarieboken av en flaska vinättika, skänkt 4. oktober 1895 av Th.
Winborg & Co., Stockholm. Accessionernas frekvens under vart och
ett av åren 1895—1909 framgår av nedanstående tabell.
År Antal nr 1895 289 I896 2806
1897 3783 I898 1680
i899 2 1900 221
1901 277
År Antal nr 1902 190 1903 26 1904 24
I9°5 H9 1906 93
1907 21 1908 93
1909
24
Detta noggrant förda diarium förtecknar inalles 9.732 accessioner av den mest skilda beskaffenhet.9
Museets innehåll dominerades redan från början av den svenska avdelningen. Den indelades nu i sin tur i två avdelningar, en råämnes- och en form-avdelning. Den förra uppvisade en mängd i glasmontrar bevarade råämnen, »som hantverkaren, fabrikanten eller köpmannen befattar sig med», såsom metaller, kemikalier, träsorter, frön och dy­ likt. Formavdelningen »avsåg det olika utförandets ändamålsenlig­ het» och inrymde i montrar och skåp en mängd föremål, redskap, verktyg och produkter, särskilt sådana, som tillverkaren avsåg för export. Museiledningen hade planer att utveckla denna avdelning till ett speciellt exportmuseum, d. v. s. där utställa sådana varor, som man var van vid i de stora exportländerna och därför gärna ville
köpa från Sverige. Motiveringen, som här anföres, vittnar om över- 45
Svenskt Industri- och Handelsmuseum

Svenskt Industri- och Handelsmuseum
Föredrag.
tygelsen att hela världen stod öppen för svensk exportindustri: »En
japanes, en brasilianare, en italienare vill icke ha samma form t. ex. på en kniv, utan han köper av den fabrikant, som levererar just den vara, han av gammal vana tycker mest om.»10
I Industripalatset hölls museet öppet varje dag mellan kl. 9.30 fm till 5 em, och tillträdet var fritt. Fast anställda tjänstemän voro Hör­ nell som museichef och Ekenberg som intendent samt mera tillfälligt några unga damer: Fil. kand. Naima Sahlbom som amanuens, Fröken Edit Barth som extra ord. amanuens och Fröken Ingrid Peterson som
kassör.
Det blev svårt att skaffa medlemmar i museiföreningen, som skulle
bidraga till att ekonomisera museets existens. Årsavgiften var 10: — kr, ständig avgift 200: — kr. Man sökte stimulera allmänheten ge­ nom att på nyåret 1897 avhålla en serie populärvetenskapliga före­ drag, som höllos i museets auditorium och med museets föremål som åskådningsmaterial. »Glädjande att omnämna voro dessa föredrag mycket talrikt besökta», rapporterar föreningens första årsredogö- relse. Föreläsare och ämnen voro: Reinhold Hörnell »Om industri- och handelsmuseer», Ingeniör G. A. Wennerström »Om textilämnen, flätverk och vävnader», Med. Dr A. G. Ekstrand »Om brännvin och vin», Dr Martin Ekenberg »Om ädelstenar och andra till smycken använda naturalier», Docent Klas Sondén »Om näringsmedel i all­ mänhet, särskilt mjölk och dess produkter», veterinären Medicinal­ rådet Gustaf Kjerrulf »Om våra slaktdjurs kött, dess beskaffenhet i normalt och sjukligt tillstånd» och överlärare John Landin »Om al-
koholhaltiga njutningsmedel (kaffe, té, kakao och tobak)».11 Museiledningen motsåg utställningsåret 1897 med stora förhopp­ ningar, som delvis gingo i uppfyllelse. Samlingarnas numerär uppgick vid årets slut till omkring 8.000 föremål, besökarantalet ökades be­ tydligt, liksom antalet medlemmar i museiföreningen, men de ekono­
miska bekymren ökades samtidigt, till stor del på grund av museets alltför stora lokaler. Gustaf de Laval hade t. o. m. 1897 överlämnat kontant 16.500 kr till museets verksamhet utöver husinköps- och om- byggnadsutgifterna. Hans medvefkan till museets fromma kunde icke längre påräknas då hans ekonomiska tillgångar sinat i samband med likvidation av två av honom bildade stora bolag. I november 1897 lät han Hörnell sälja Industripalatset till en norsk köpare, ägaren av Kristiania tivoli B. H. Jacobsen, vilken i samma lokal skulle förvisa
1897.
46 exotiska folkslag och andra tivoliattraktioner. Vid försäljningen upp-

kom en nettovinst på 6.200 kr till museets fördel, som användes till
att betala skulder och bekosta montrar m. m. i nya lokalen.
Museet flyttade 15. december 1897 till sin tredje lokal, den av Hör- nell förhyrda 11-rumsvåningen i huset Regeringsgatan 40, en trappa upp. För egen räkning innehade Hörnell redan förut i samma hus en kontorsvåning på åtta rum, som låg intill museivåningen och som senare delvis disponerades av museet. Museisamlingarna omfattade vid inflyttningen omkring 9.000 nr, medlemsantalet i föreningen hade stigit till 130 medlemmar, men ekonomien var fortfarande osäker, ty de beräknade utgifterna i den nya lokalen uppgingo till omkring 10.000 kr per år (i Industripalatset hade utgifterna 1897 stigit till 20.500 kr). En betydande fördel ansågs vara, att museet nu flyttat till en centralare plats än förut. Det besöktes nu ganska flitigt av elever från Tekniska Högskolan, Tekniska Skolan och Schartaus Handelsinstitut. Vidare, säger Hörnell, hade museet äran mottaga besök av Hertigen av Skåne (nuvarande Kronprinsen), utrikesminis­ tern Greve Ludvig Douglas, Statsrådet Krusenstierna m. fl. kända personer samt en ganska stor mängd utlänningar. I föreningsstyrelsen hade Ingeniör Robsahm och Dr Ekenberg avgått och ersatts med Dr
Ekstrand och Klas Sonden.
Reinhold Hörnell, som i Gustaf de Lavals många bolag var dennes
mångbetrodde man, kunde icke ägna sin dagliga arbetstid åt museets rent organisatoriska angelägenheter. I mars 1898 anmärktes i musei­ föreningens sekreterareberättelse, att av museets nu i tolv rum in­ hysta 9.000 föremål omkring 2.000 ännu icke hunnit diarieföras. Antalet medlemmar i föreningen, vars årsmöte denna gång hölls under ordförandeskap av Civilingeniör Alf Larsson, en nära vän till ordinarie ordföranden de Laval, utgjorde nu 170 stycken. På våren samma år tillökades museet med ett kemiskt laboratorium, av­ sett för kontrollundersökningar, för framställning av diverse pre­ parat och för preservering av sådana utställningsföremål, som äro underkastade förskämning. Laboratoriet kom till stånd genom fri­ kostiga gåvor från olika firmor.
Emellertid syntes de ekonomiska bekymren för museets fortsatta existens ha vuxit museiföreningens styrelse över huvudet. På samman­ träde den 14. september 1899 överlämnade den museets alla samlingar med omkring 9.000 nummer som gåva till Sveriges Allmänna Han­ delsförening och samtidigt beslöts, att museiföreningen skulle upplö­ sas. Handelsföreningen skulle som sin välfångna egendom bruka och
Ny lokal.
Svenskt Industri- och Handelsmuseum
Handelsföreningen.
47

Svenskt Industri- och Handelsmuseum
nyttja museets samlingar med montrar och inventarier, som denna
förening för gott syntes. Museets övergång till Handelsföreningen hade förberetts av Hörnell, som till museiföreningens årsmöte den 9. augusti 1899 inlämnade ett av honom den 24. juli samma år under­ tecknat förslag till museets överlämnande. Enligt kalkyl skulle års- utgifterna för museet uppgå till 4.500 kr. För att delvis täcka denna summa hade Hörnell hos AB Separator utvetkat ett årligt anslag av 500 kr, avsett att utgå under fem år till hyresbidrag eller museets underhåll. Själv åtog han sig att under minst ett år kostnadsfritt ha tillsyn över museet. Vid Handelsföreningens årsmöte mottogs museet som gåva och ett årsanslag på 4.000 kr beviljades för närmaste året, men med förbehåll, att »om ej statsanslag till erforderligt belopp erhölles och tillräckliga bidrag på enskild väg icke heller kunde vin­ nas, museet i så fall finge återlämnas eller på annat sätt disponeras!»12
Det är tydligt, att Handelsföreningens styrelse endast med tvekan åtog sig museets sak och detta med tanke på dess klena ekonomi. Den första åtgärd Handelsföreningen vidtog för museet var också att den 27. oktober 1899 inlämna en utförlig skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan om ett statsanslag på 15.000 kr för år 1900. Föreningens kostnadskalkyl för »ett efter svenska förhållanden väl ordnat handelsmuseums uppehållande och förkovran» slutade på 22.500 kronor i årsutgifter, alltså en fem gånger så stor summa, som den som Hörnell nämnt vid museets överlämnande. Föreningens an­ sökan åtföljdes av två bilagor, först ett intyg av tre sakkunniga, Pro­ fessor G. R. Dahlander, Rektor Victor Adler och Rektor Åke W:son Munthe, vilka vitsordade museets »ytterst värdefulla samlingar och att det utan tvivel väl förtjänar att vidmakthållas och utvecklas». Vidare följde ett av föreningen tryckt program, mera omfattande än det tidigare.13
Vid museets överlämnande till Handelsföreningen hade Hörnell erbjudit sig att utan ersättning tillsvidare arbeta i detsammas tjänst, men till hans besvikelse antogs icke detta erbjudande.14 I stället utsåg föreningen civilingenjören och docenten, sedermera Professor Klas Sondén till museets intendent, och denne kvarstod som sådan under tio års tid till museets upplösning 1909.
Den gamla museiföreningen upplöstes, odh i stället lät Handels­ föreningen i oktober 1899 utfärda en inbjudan till industriidkare, köpmän och andra att bli medlemmar i det nya »Samfundet för främ­
48 jandet af Svenskt Industri- och Handelsmuseum», vars styrelse ut-

gjordes av Handelsföreningens förvaltningsutskott med Carl Bengt­ son som ordförande 1899—1902 och Viktor Ramstedt som ordfö­ rande från 1903. Årsavgiften i det nya museisamfundet blev 5 kr., ständig avgift 100 kr., alltså hälften mot avgifterna i den gamla museiföreningen. Samfundet ägde i augusti 1900 11 ständiga och 268 årligt betalande ledamöter.
Museet fortsatte sin verksamhet i huset Regeringsgatan 40, där det nu hade 17 rum till sitt förfogande i första våningen. Lokalerna höllos avgiftsfritt öppna för allmänheten alla helgfria dagar, utom fredagar, mellan kl. 10 fm.—3 em. samt söndagar kl. 1—3 em. Mu­ seet var under detta sitt sista skede (1899—1909) uppdelat på föl­ jande avdelningar: varuprovsamlingen, som var den egentliga före- visningssamlingen för allmänheten, byggnadsavdelningen med stan­ dardprov å byggnadsmaterialier, tullavdelningen, undervisningsav- delningen, som skötte populärföredrag i varukunskap, och informa­ tionsavdelningen, som omfattade bibliotek, arkiv med handelskalend­ rar, priskuranter o. a. firmatryck. Den senare avdelningen stod all­ mänheten till tjänst med upplysningar om firmaadresser o. dyk, som kunde tjäna industriens och handelns ändamål, samt med goda råd i handelstekniska import- och exportfrågor.
Om utseendet av museilokalerna kan man göra sig en föreställning med ledning av fotografier av vilka här några reproduceras. I »sten- rummet» stod i mitten en monter med museets pretiosa, en ganska fullständig samling efterbildningar av världens största och mest om­ talade diamanter (Stora Mogul, Koh-i-noor, Regenten, Orloff m. fl.) och ädelstenar samt en rätt vacker samling av äkta, om än icke så dyrbara stenar. Till denna monter anslöto sig väggplanscher över slipformar för ädelstenar. Utmed rummets väggar stodo olika grup­ per av till svensk sten- och lervaruindustri hörande föremål: pryd­ nadsföremål av Handöls täljsten, prov på tegel, stengods, terra- kotta, deglar etc. samt en monter med redskap för glasblåsning och tillverkningsserier av glas. Intill detta rum låg ett annat för järn- och stålvaror, mest manufaktur, och på andra sidan låg rummet för kemisk industri, kanske museets ståtligaste och i mitten prytt av en stor, pyramidformad monter med hyllor för en mängd glasflaskor, innehållande såväl råa som renade produkter från olika kemiska fa­ briker. Vid ena väggen stod ett »sockerskåp» med överst en rad soc­ kertoppar, därunder en provsamling av »socker och dess kusin i ke­ miskt avseende, stärkelse» samt prov på mjöl, gryn, glykos, sirap,
49
Svenskt Industri- och Handelsmuseum

Svenskt Industri- och Handelsmuseum
50
melass o. s. v. I närheten funnos hyllor för gummi arabicum och
hartser, för lim och dess råvaror, för färger, fernissor, asfalt och petroleum (här bl. a. den på Stockholmsutställningen 1897 utställda Nobelska kollektionen), vidare för artificiella gödningsämnen med biprodukter o. s. v. Till museet hörde en mindre föreläsningssal, ut­ rustad med skioptikonapparat. Museiföreståndaren Sondén hade gi­ vetvis ett eget rum, och bredvid detta låg ett rum för Handelsför­ eningens sekreterare och kamrer E. G. Sundberg. Som dennes biträde var 1900—1910 anställd Fru Olga Anglin, som välvilligt till Tek­ niska museet överlämnat ovannämnda fotografiserie och meddelat upplysningar om museets skötsel. Enligt hennes utsago voro utom de nyssnämnda även två dalkullor iklädda nationaldräkter permanent anställda vid museet. Deras uppgift som museipersonal var att väg­ leda den besökande allmänheten, men framförallt att icke släppa besökarna på egen hand i salarna och se till att de besökande icke medtogo några föremål.
Från 1899 meddelades i Handelsföreningens organ, Sveriges All­ männa Handelsförenings månadsskrift, noggranna uppgifter om museets accessioner, vilka huvudsakligen föllo inom varuprovsam­ lingen och informationsavdelningen.
Under år 1901 renoverades museilokalerna och utvidgades med tre rum, framförallt med en ny föreläsningssal, som invigdes den 30. december 1901 med tal av Grosshandlare Carl Bengtson och i närvaro av en samling kända personer inom handelns och industriens områden såsom finansministern Greve Hans Wachtmeister, General­ direktör Richard Åkerman, Kommerseråden Rehbinder, Pihlgren och Giinther m. fl. Föreläsningssalen avsågs som lokal dels för en ny serie populärföreläsningar i varukunskap, dels för lärare, som ville med­ dela undervisning i samma ämne och då medtaga skolklasser till museet, vars samlingar demonstrerades. Tullavdelningen utvidgades från 1900 betydligt och sköttes av Förste kontrollören vid tullhus- packinspektionen P. J. E. Ruus. En ny avdelning var byggnadsavdel­ ningen, innehållande prov på byggnadsmaterialier, som förut varit fördelade bland övriga utställningsföremål, men nu sammanfördes. Denna avdelnings ordnande skedde under ledning av en kommitté, tillsatt av Svenska teknologföreningens avdelning för husbyggnads­ konst. Avsikten var icke blott att ge allmänheten ett mera ingående begrepp om de allmänna byggnadsmaterialierna, utan även att genom

standardprov vägleda vid upprättandet av byggnadskontrakt och
beskrivningar.15
Föreläsningsverksamheten odlades livligt under 1902. I den nya
föreläsningssalen höllos populärföreläsningar varje vecka med fritt inträde (om cellulosa, om »materialier för alstrande av värme och ljus» etc.); dessutom höll föreståndaren för tullavdelningen Ruus en gång i veckan föreläsning i varukännedom för tulltjänstemän. I båda fallen var salen »till hela sitt utrymme upptagen, och vid en del före­ drag ha icke alla inträdessökande kunnat beredas plats», rapporte­ rade styrelsen. En 1902 införd nyhet var att museet kostnadsfritt lånade ut föredragsmanuskript, skioptikonbilder och planscher till föreläsningsföreningarna i landsorten, ett uppslag, som mottogs med stort intresse.
Som ovan nämndes ansökte Handelsföreningen på hösten 1899 om statsanslag för museiverksamhetens bedrivande, men först efter en förnyad skrivelse av den 25. oktober 1900 erhölls i januari 1901 ett statsanslag på 8.000 kr, avsett för rörelsen under 1900, och lika stora belopp lämnades av staten under de följande åren, under 1907 och 1908 9.000 kr per år. Trots dessa statsanslag var museets eko­ nomi svag. I regel tillsköt Handelsföreningen årligen 4.000 kr.
Under detta museets sista decennium, 1900-talets första, kom före- målsinsamlingen mer och mer i skymundan. Som tidigare nämnts sjönk antalet nyförvärv år efter år — år 1904 blott 24, år 1907 21. Däremot underströks institutionens karaktär av läroanstalt genom de talrika föreläsningarna — omkring 20 stycken årligen — och lek­ tionerna för äldre och yngre. Bland föredragshållarna 1902 märktes Rektor Åke W:son Munthe över »En blick på världshandeln», Docent Klas Sondén över »Mätning av värme samt eldning», Civilingeniör G. Dillner över »Stenkol och torv», Ingeniör K. E. Peterson över »Petroleum och dess produkter», Ingeniör R. W. Strehlenert över »Cellulosa och dess användning inom pappersindustrien» och Direktör C. J. Lundström om »Acetylen och karbid». Byggnadsavdelningen var slutordnad 1905 och förestods av Afkitékt Rudolf S. Enblom, som samtidigt var överlärare vid Tekniska skolan och ofta förde sina lärjungar därifrån till »Handelsmuseet» vid Regeringsgatan. Infor­ mationsavdelningen hade samlat ett värdefullt handbibliotek och bedrev även kommersiell informationsverksamhet.
Emellertid lyckades museet trots alla ansträngningar icke vinna något varaktigt fotfäste i allmänhetens intresse och ej heller den upp-
Föreläsningar.
Svenskt Industri- och Handelsmuseum
Statsanslag.
51

Svenskt Industri- och Handelsmuseum
Handelshögskolan.
skattning i skilda kretsar, som Handelsföreningen räknat med. Då
därtill kom, att museets underhåll, trots statsanslagen, innebar stora kostnader för föreningen, började Handelsföreningens styrelse efter några år söka få museet överlämnat till en annan institution, för vars program och uppgifter det passade bättre än för föreningens. År 1909 inrättades Handelshögskolan i Stockholm, huvudsakligen tack vare Bankdirektör K. A. Wallenbergs donation. Handelsför­ eningens styrelse fann, att denna undervisningsanstalt kunde få större nytta och glädje av »Handelsmuseets» samlingar och erbjöd alltså den nya högskolan på nyåret 1909 att kostnadsfritt få övertaga hu­ vuddelen av museets innehåll, vilket erbjudande tacksamt accepte­ rades av högskolans styrelse. Sista till museet skänkta föremålet in­ kom dit i januari 1909 och var ett prov av engelskt tackjärn, skänkt av firman Forsberg & Mark. Därpå överflyttades museisamlingarna
på våren 1909 från Regeringsgatan 40, där museet hållits öppet under över 11 år, till Handelshögskolans första lokaler vid Brunkebergs- torg 2, där samlingarna delvis uppställdes till undervisningens tjänst, delvis magasinerades. En mindre del av museets bestånd lämnades likaledes som gåva till Frans Schartaus Handelsinstitut, vilket vid denna tid ännu hade lokaler i sin äldre byggnad vid Fjällgatan 23 på Södermalm.16
Därmed var Svenskt Industri- och Handelsmuseum som egen in­ stitution ett avslutat kapitel. Handelsföreningen upphörde från våren 1909 helt och hållet med sin befattning med museet och de verksam­ hetsgrenar, som stått i sammanhang med detsamma. För övrigt upp­ hörde även Sveriges Allmänna Handelsförening, som grundats 1884 och var landets första mera omfattande köpmannaorganisation, år 1918, då den sammanslogs med Sveriges Minuthandlares Riksför­
bund till det ännu existerande Sveriges Köpmannaförbund. Säkerligen fyllde museisamlingarna, särskilt varuprovsamlingen, en lämplig uppgift som åskådningsmaterial vid Handelshögskolans undervisning, där de ofta demonstrerades som åskådningsobjekt vid elevernas utbildning i geografi och varukännedom. Officiellt hette de överflyttade museisamlingarna ännu »Handelsmuseum», men inom Handelshögskolan benämndes de av lärare och elever »Varu- museet». Större delen var dock magasinerat, så länge Högskolan var belägen vid Brunkebergstorg. Efter flyttningen 1926 till den av Ivar
Tengbom ritade byggnaden vid Sveavägen 65 blev det bättre ut­ rymme för samlingarnas uppställande. De inordnades 1926—27 i ett
52

tjugotal glasskåp, vilka ännu finnas kvar i korridorerna en och två
trappor upp. Arbetet med föremålens montering och etikettering leddes först av Professor Johan G. Andersson, sedan av nuvarande Professor Olof G. Jonasson. De äldre numren och etiketterna bort­ togos i regel, men i vissa fall sitta ännu de gamla, i vacker rundskrift textade etiketterna kvar. Så är förhållandet med den samling, som en gång bildade museets »pretiosa», den säkert rätt enastående sam­ lingen av kopior av kända diamanter och ädelstenar.
Ehuru Svenskt Industri- och Handelsmuseum upphörde som mu­ seum för snart 35 år sedan ha dess föremål ingalunda upphört att användas i undervisande syfte, utan komma ännu till användning vid Handelshögskolans undervisning i varukunskap och geografi.
Tillkommet under det nationalistiska 1890-talet och inspirererat av en nordamerikansk förebild sökte museet på sitt sätt slå en brygga mellan Sverige och utlandet. Dess program, som blott till ringa del
kom att realiseras, var också det ett uttryck för den optimistiska synpunkten hos de Laval och hans medhjälpare att »hela världen är vårt arbetsfält».
4
Svenskt Industri- och Handelsmuseum
53

Svenskt Industri- och Handelsmuseum
Källor.
1. Om undervisningsverksamheten m. m. vid Philadelphias Commercial Museum se vidare Harry von Eckermann, »Den praktiska undervisningen vid Handels­ museet i Philadelphia», Tidskrift för
9. Diarieboken (i stor, liggande folio) förvaras i Handelshögskolans arkiv.
10. Ur artikel av onämnd förf. i Handels­ föreningens månadsskrift jan. 1897.
11. De i museet 1897 hållna föredragen finnas tryckta i »Berättelse öfver För­ eningens för ett svenskt Industri- och Handelsmuseum verksamhet från dess stiftande den 16. sept. 1895 till års­ mötet den 26. febr. 1897, jämte Före­ drag hållna i Museets auditorium», Stockholm 1897.
12. Om Handelsföreningens årsmöte 1899, skrivelsen till kongl. maj:t m. m. se månadsskriften okt. och nov. 1899 samt om museets verksamhet även »Berättelse öfver Föreningens för ett svenskt Industri- och Handelsmuse­ um verksamhet från årsmötet 1897 till årsmötet 1898», Stockholm 1898.
13. Handelsföreningens nya museiprogram liksom program för »Samfundet för främjande af Svenskt Industri- och Handelsmuseum» okt. 1899 utskicka­ des i separat tryckt cirkulär av före­ ningen.
14. R. Hörnell, »Några ord —», Sthlm 1902, skjuter anledningen till hans av­ skedande från museet på en styrelse­ ledamot i Handelsföreningen, vilken person »säkerligen i en framtid äm­ nat vindicera åt sig även hedern av museets tillkomst».
54
praktiska 1923.
ungdomsskolor, Ljusdal
»Några ord om och Handelsmu­ seums förhistoria och första skeden, omfattande tiden till den 9 augusti 1899», O. L. Svanbäcks tryckeri,
Stockholm 1902.
3. »Industripalatset» var från 1893 namn- net på den 1888 efter ritningar av Arkitekt Gustaf Lindgren uppförda teaterbyggnad vid Karlavägen 30, vil­ ken ursprungligen avsågs till cirkus­ ändamål (»hästoperan» åren 1888— 93) sedan blev utställnings- och mu- seumslokal och i 1900-talets början åter teater under namnen »Olympia» och »östermalmsteatern», tills bygg­ naden nedbrann 1913.
2. Reinhold Svenskt
Hörnell, Industri-
4. Riksdagstrycket, motioner Kammaren 1895 nr 47.
i Första
5. Hörnells museiprogram återfinnes i tryck i Sveriges Allmänna Handels­ förenings månadsskrift okt. 1895 och i Ny Illustrerad Tidning 9. nov. 1895.
6. Bland i Industripalatset utställda före­ mål av tekniskt-historiskt intresse märktes bl. a. ett Edisons kinetoskop omkring 1895 — den första filmföre­ visningen i Sverige — samt de origi­ nella utställningsmontrer för industri­ firmor, som avbildas i Ny 111. Tidning mars—april 1894.
7. Jättemontern reklamerade för firman G. J. Sundbergs ansjovisfabrik, Lysekil, och beskrives i Ny 111. Tidning 7. april 1894.
8. Hörnells tal är citerat efter hans kon­ cept, bevarat hos hans dotter Fru Vera Renhorn, Skellefteå.
15. Handelsföreningens 1902.
månadsskrift jan.
16. Om museets sista tid och avveckling se H. Rosman, »Sveriges Allmänna Handelsförening 1884— 1910», Stock­ holm 1910. — Sveriges Allmänna Ex­ portförening öppnade 1907 i sina lo­ kaler en permanent utställning av främmande länders produkter efter mönster av Philadelphias Commercial museums motsvarande avdelning. Se M. Clarholm, Stipendiatberättelse, Svensk Export 1905.

CARL AUGUST EHRENSVÄRDS
BALLONGTECKNINGAR
Friedrich Neumeyer
Det har alltid skämtats med tekniska nyheter. Så också med ballongerna. Dr-Ing. Fr. Neumeyer behandlar några förut icke uppmärksammade svenska bilder av ballonger.

Ballongteckningar
56
Den stora blomstring, som konst, vitterhet och vetenskap uppnådde
i Italien och Frankrike efter 1700-talets mitt, följdes i Sverige med spänt intresse. Tid efter annan avreste från Sverige konstnärer, offi­ cerare och politiker söderut för att själva bliva delaktiga av de solstrålar, som hovets och salongernas liv skänkte sina gäster. På 1780-talet levde exempelvis i Rom en hel svensk konstnärskoloni, bland dem /. T. Sergel och C. A. Ehrensvärd. År 1783 färdades Gus­ taf III för andra gången till Italien och Frankrike. Det är känt och genom vetenskapliga undersökningar styrkt, vilka impulser den bil­ dande konsten i södern givit svensk konstutveckling under 1700-talet.
Samtidigt ha dock naturvetenskapernas framsteg nått Sverige. Tack vare de franska matematikerna D5Alembert, Bouguer, Bossut, Maupertuis, Lagrange och Laplace och schweizarna Jakob, Johan och Daniel Bernoulli och Leonhard Euler utformades den matema­ tiska vetenskapen för första gången så, att den blev en fastare grund för den experimentella fysiken. Experiment utfördes ej längre på måfå, utan samtidigt förutsågos, kontrollerades och förbättrades re­ sultaten med matematikens klara och korta formelspråk.
Ett flertal tekniska områden ställdes därigenom på en helt ny, i vår mening modern basis. Till dessa områden hörde särskilt några krigs­ vetenskaper såsom artilleri och skeppsbyggen. Även astronomi, optik, elektricitetslära, kemi, hydro- och aerodynamik omhuldades av den exakta forskningen.
Under det att de flesta av dessa stora upptäckter föddes i stilla studerkamrar och resultaten nedlades i avhandlingar och böcker, ofta endast bekanta för medlemmarna i de dåvarande vetenskapliga sam­ funden i Paris, London, Berlin, Stockholm och Petersburg, så hände år 1783 ett evenemang, vilket var synligt och begripligt för var och en, som då befann sig i Paris eller kunde läsa därom i tidningarna. Den 21. november 1783 lyfte för första gången en med varm luft fylld ballong från marken och förde två personer genom atmosfä­ ren. Händelsen blev snabbt mycket populär. Åren 1783 och 1784 täv­ lade amatörer och vetenskapsmän över hela Europa om att starta gasballonger av alla storlekar och former. Ballonguppstigningar blevo ett folknöje i upplysningstidens egen smak. När konung Gustav III på sommaren 1784 var på väg till Paris från Italien, hedrades han

t* ll C+
Mj/K
Tuschteckningar utförda av C. A. Ehrensvärd, omkring 1785. — Den undre syftar pä den första dödsolyckan med ballong, dä Pilätre de Rozier den 1$. )uni 1785 störtade i Engelska Kanalen vid ett försök att överflyga densamma med en kom­ binerad vätgas- och varmluftsballong. — Teckningarna tillhöra Amiralen Greve C. A. Ehrensvärd.
/
Z?1‘'"tunfitxj
4*

J
] -1 I
Den första uppstigningen i Sverige med en vätgasfylld, obemannad friballong
ägderumfrånObservatoriekulleniStockholmden//.september1784.— Kop­ parstick, Kungl. Universitetets Bibliotek, Uppsala.
Gustaf lll:s operadekoratör Jean Louis Deprez har omkring 1784 utfört en färg- lavyr, på vilken förekommer en vätgasballong, vars »char» är bemannad med sex personer. — Nationalmuseum.

den 4. juni 1784 i Lyon med uppstigning av en stor »ballon volant»
med påskrift »La Gustave». Ballongen var bemannad med två per­ soner och höll sig omkring 45 minuter i luften tills den omkring en fransk mil från startplatsen slog ned mot en mur och tog mark. Re­ dan den 28. januari samma år hade i Rom dagen före konung Gustavs avresa en liknande »aerostatisk kula», som den kallades i Sverige, skickats till väders.1 De svenska tidningarna voro på den tiden fyllda med rapporter från Frankrike. Man deltog intresserat i försöken med Joseph och Étienne Montgolfier s varmluftsballonger samt Alexan- dre Charles, bröderna Roberts, Pilåtre du Roziers och Jean Pierre Blanchards vätgasfyllda ballonger. Charles var den, som hade grund­ läggande förbättrat ballongerna genom att införa ballast, ankare och ventiler för att vid behov släppa ut gas. Robert var uppfinnare av en kautschuklösning, vilken möjliggjorde att impregnera ballong­ siden. Daglig Allehanda skrev redan den 19 januari 1784:
»Det i Frankrike nyligen af Herrar Montgolfier och Charles med mycken fram­ gång wärkstälte märkwärdiga rönet, at förmedelst bränbar luft uphöja tunga kroppar och äfwen människor högt uti Atmospheren, har ej utan orsak på många andra orter jämte allmän förundran upwäckt alla eftertänksamas täflan at efter­ göra et så besynnerligt försök. Dels i den afsigt at förwissa sig om wärkeliga för­ hållandet däraf, dels at genom flera dylika prof gifwa anledning til ytterligare fullkomnande och utarbetande af en uptäckt, hwilken i sin tillämpning tycks wa- ra äfwen så widsträckt, som den med tiden för människoslägtet torde blifwa nyttig och betydelig, sedan man igenom dessa på olika orter och uti olika Clima- ter anstälte försök hunnit samla ärforderlig kunskap och ärfarenhet, at däraf gö­ ra säkert bruk».
Givetvis ville man även i Sverige pröva den nya upptäckten. Det gällde då först att samla penningar för att bestrida kostnaderna såväl till »sjelfwa Kulornas öfwerdrag och construction, som den brän- bara luftens tilredande i ärforderlig mängd». Riksrådet Carl Fredrik Scheffer satte igång med en subskription. Drottningen, kronprinsen, hertiginnan av Södermanland och prinsessan Sophia Albertina läm­ nade bidrag. Hovet, adeln, diplomat- och officerskåren skyndade efter och inom kort var subskriptionssumman uppnådd. Till givarna hörde enligt tidningarnas lista även contre-amiralen Fredrik Henrik af Chapman i Karlskrona.21
1)En utförlig utredning av ballonguppstigningarnas historia med titeln »Gustaf III och luftballongen» av Torsten Althin finnes i festskriften »Gustavianskt» tillägnad Sigurd Wallin, Stockholm 1932.
2) Dagligt Allehanda, 19. januari 1784. 59
Ballongteckningar

Ballongteckningar
60
I Stockholm var på den tiden en man bosatt, som genom sin kvicka
penna — både rit- och skrivpenna — hade vunnit mångas vänskap och respekt: Carl August Ehrensvärd, fältmarskalk Augustin Ehren- svärds son. Carl August hade på hösten 1782 efter 2 1/2 års uppehåll i Italien återvänt till Stockholm. Medfödd begåvning och umgänge med Sveriges skickligaste konstnärer såsom Elias Martin och Tobias Sergel hade förlänat hans ritpenna en säkerhet och elegans, som ställde honom nästan i samma klass som yrkesmålarna. Efter hemkomsten från Italien räknade Ehrensvärd med att få övertaga överintenden­ tens befattning vid hovet. Denna blev dock ej ledig, ödet hade be­ stämt en hel annan framtid för honom. Den 12. mars 1784 dog flot­ tans högste chef, Henrik af Trolle. Sex dagar senare utnämndes Carl August Ehrensvärd efter, av Gustav III vid hans utresa given order, till flottans överamiral och flyttade till Karlskrona. Under den tiden mellan hemkomsten från Italien och flyttningen till Karlskrona gras- serade i Stockholm »ballongfebern», väckt genom de förut skildrade händelserna i Frankrike. Ehrensvärd har vid denna tid säkert med liv och lust deltagit i diskussionen om den nya luftsporten.
Två bevarade handteckningar av Carl August Ehrensvärd bära vittne därom.3 Bladen äro odaterade, men det är ej alltför svårt att placera dem. Det ena bladet karrikerar händelserna i Frankrike.
De franska uppfinnarna Montgolfier, Charles och Robert symboliseras med en upp-pumpad ballong med vajande liljebanér ombord. En man, som störtar i vattnet mellan två branta kustklippor (en bro i bakgrun­ den) torde framställa fransmannen Pilåtre du Rozier, som vid ett för­ sök med en kanalöverflygning omkom. En svensk tidning skrev om detta projekt, att en ballong av 40 fots diameter skulle »taga wägen directe til London att nedlåta sig i St. James Park, för at af Georg III emottaga den belöning, hwilken bemälte Monarch, som det säges, ut­ satt för den dristige Fransos, som aldra först wågar sig igenom den högre luften öfwer Canalen» (Dagligt Allehanda, 26. februari 1784).
En andra bild symboliserar Carl August Ehrensvärds längtan efter Italien, varifrån han just hemkommit. Den nya uppfinningen syntes honom väl passande att förverkliga hans önskedröm: att flytta Stock­ holm — till Sicilien eller andra sydliga väderstreck (observera Stock­ holms slott som gondolens last!). I ett brev till sin mor från Paris den 7 augusti 1780 skrev han redan: ». . . det vore ingen Syndig önskan att önska sitt fädernesland snarare bli flyttat hit än vi dit». De två 3) Ägare: Amiralen Greve Carl August Ehrensvärd, Stockholm.

teckningarna kompletteras för övrigt på ett lyckligt sätt genom ett
hittills opublicerat brev av Carl August Ehrensvärd till hans vän, amiral F. H. af Chapman. Den 6. februari 1784 skriver Ehrensvärd fran Stockholm till Karlskrona:4 »Hvar dag så gå nu luftskutor i väd­ ret altid ifrån någon körgård och ifrån något torg — somliga falla i norrström, somliga fastna i tuppen på ett kjörktorn, somliga måste tillbaka till dems hand som har skapt dem medelst ett garn som dem åtföljt» och »Om jag kunde resa i Luften med den agrement att koma till Carlscrona skulle jag skyndsamelig embarquera mig, men det kan hända jag kommer till Torneå, ingen fart är så oviss som Luftfarten». Ehrensvärd hade dock tydligen redan i januari samma år genom en släkting i Paris erhållit skildringar av de franska ballonguppstig­ ningarna. Den 30. januari skriver han till denne på sitt spydiga sätt:
»Med stor fägnad undfick jag ditt bref, inte därför att du talar om luftkulorna, men der för att det är ifrån den, som af alla mina vänner är mäst lufttom».
I Stockholm arbetades dock samtidigt allvarligt på vetenskapliga förberedelser för den officiella ballonguppstigningen vid observato- riet. Den 23. och 24. februari publicerades i Stockholms Posten en anonym avhandling med titeln »Något om Luftsegling», sannolikt författad av professor J. C. Wilcke. Där redogjordes för ballongers storlek i proportion till lyftkraften, om ytan av »kulans öfwertyg» m. m. J. C. Wilcke, Vetenskapsakademiens sekreterare, höll just på den tiden på med gasernas fysik. Han utförde då bland annat experi­ ment med avmätta gasvolymer. Samtidigt författade han vetenskap­ liga uppsatser till montgolfierernas fysik, vilket framgår ur hans efter­ lämnade manuskript. Bland dessa finns det en uppsats på 6 1/2 folio- ark med titeln: »Project til en Montgolfisk Kula af det för händer varande Gröna tyget» samt utdrag ur Hamburg Correspondent 1783 om de första ballongfärderna.5) Hans assistent var därvid baron Georg Silfverhjelm, löjtnant vid Kungl. Livgardet. Silfverhjelm var en intressant representant för det i Sverige nyvaknande intresset för naturvetenskapliga experiment. Wilcke betecknar honom som »en, för dess skicklighet uti flera experimental-vetenskapers utöfning, be- römligen känd Herre». Silfverhjelm var även vän till Carl August Ehrensvärd. Han följde samma sommar med den sistnämnde till
4) Originalbrevet i Göteborgs Stadsbibliotek.
5) Se C. W. Oseen, Johan Carl Wilcke, Experimental Fysiker, Uppsala 1939, (sid 25) samt lista över Wilckes manuskript, sid. 390, nr 247, 248.
61
Ballongteckningar

Ballong teckningar
62
Karlskrona för att där utföra helt andrafysikaliskaexperiment,vilka
intresserade flottans män. Amiral C. Tersmeden berättar därom0): »Den 20. augusti (1784) om middagen kom öfversten grefve Ehren­ svärd tillika med en baron Silfverhjelm, lieutenant vid gardiet, och logerade sig hos Chapman. De voro hitkomna för att i tysthet göra ett nytt försök uti elektriciteten med att spränga under vatten. Silf­ verhjelm hade i Uppsala under professor Bergman redan fattat så­ dan lust till experimentala physiquen och däruti framgent med nytta arbetat, så att han nu ansågs, ehuru knappt 24 år gammal, ibland de
kunnogare i denna sciencen».
Omkring en månad senare var den officiella ballonguppstigningen
i Stockholm klar och tidningar skrevo: »Idag Fredag d. 17 September klockan emellan 3 och 4 eftermiddagen kommer försök at anställas med en Aerostatisk Kula, som släppes up på Kongl. Observatorii- backen,och lämnas därwid de respective Prenumeranterne fritt inträde på sjelfwa gården. Signalen til dess upgående sker med 2:ne Raquet- ter». Ballongen var fylld med »brännbar luft, frambragd medelst jäsning ur järnfilspån, vatten och vitriololja, sammanblandade i 8 stycken, omkring ett stort vattenkar stälde halvtunnor af ek». Det var alltså fyllning med vätgas, framställd vid svavelsyra-järnreak- tion. Efter starten från Observatoriekullen drev ballongen omkring en timme och trekvart i nordostligt riktning och föll ned på Värmd- ön. I gondolen (»Charen») befann sig enligt rapporterna endast en »lös lefwande Katt», vilken sannolikt var glad att slippa fortsätt­ ningen av den omotiverade himmelsfärden. Försöket leddes av pro­ fessor Wilcke och löjtnant Silfverhjelm. Den senare begav sig sedan till Frankrike och blev där bekant med ett helt nytt område — Anton Mesmers animala magnetism. Efter återkomsten till Sverige blev han magnetisör och stiftade en »harmonisk socitet» d. v. s. ett sällskap för magnetismens praktiserande.
De här skildrade ballonguppstigningarna utfördes samtliga av friballonger. Behovet att kunna styra ballongen gjorde sig märkbart ifrån början. Ehrensvärd skrev redan i sitt brev till Chapman dras­ tiskt, men ej oberättigat, att han ej visste i förväg om han vid en så­ dan färd skulle landa i Karlskrona eller i Torneå!
6) Amiral Tersmedens Memoarer, band V, sid. 2x5. 7) Se närmare beskrivning hos Althin och Oseen.

DAGUERREOTYPIEN I SVERIGE
Helmer Bäckström
Docenten, Fil. Dr Helmer Bäckström lämnar ett bidrag
till kännedomen om fotografikonstens första framträ­ dande för hundra år sedan.

Daguerreotypien
Aven om fotografiens historia kan följas långt tillbaka i tiden och
redan under det föreberedande skedet kan uppvisa ståtliga insatser från flera olika håll, kan man dock datera fotografiens första offent­ liga framträdande och omedelbara genombrott till år 1839. Den 7. januari detta år meddelade nämligen den berömde fysikern och astro­ nomen F. Arago för franska vetenskapsakademien, att den parisiske dekorationsmålaren Louis Jacques Mande Daguerre uppfunnit en me- tog att med kamerans hjälp framställa permanenta bilder av naturen, vilka i fråga om detaljernas exakthet vida överträffade vad de för­ nämsta tecknare kunde åstadkomma. Och märk väl, avbildningen skedde fullkomligt automatiskt genom ljusets inverkan.
Meddelandet väckte den största hänförelse, när det genom pres­ sens förmedling spreds runt världen. Redan i slutet av månaden hade det hunnit Stockholm, och det mottogs här liksom överallt annor­ städes med fullkomlig begeistring. Man fann upptäckten lika under­ bar som en saga ur »Tusen och en natt», tidningarna frossade i fanta­ sifulla skildringar och superlativa uttryck. Boyes Magasin för Konst, Nyheter och Moder exempelvis, vilken ägnade flera stora artiklar åt den nya konstarten, införde även ett kopparsticksporträtt av Dagu­ erre, vilken presenteras som mannen, »som tvang solen att vara ho­ nom tjänstlydig och som återger naturen i de trognaste bilder, dem han uppdrager solstrålarna att utföra».
I själva verket visste man dock vid denna tidpunkt intet om själva metoden. Daguerre publicerade nämligen sitt arbetssätt först den 19. aug., sedan franska staten inköpt uppfinningen och ädelmodigt skänkt den åt mänskligheten. Några veckor senare voro förfarandets prin­ ciper och delvis dess detaljer även kända här i Sverige genom talrika pressnotiser och uppsatser (t. ex. Aftonbladet den 31. aug. och 25. sept. 1839).
Daguerre utgav på hösten 1839 en utförlig handledning i daguer- reotypering — som Daguerres fotografiska metod blivit kallad efter honom — och denna handledning översattes snart till ett flertal olika språk. Strax före julen 1839 förelåg den även på svenska, utgiven från Adolf Bonniers förlag, och utgör vår första fotografiska hand­ bok. Dess titel lyder: »Daguerreotypen. Beskrivning å den märkvär­ diga uppfinningen att fixera framställda bilder & c. af L. J. M. Dagu­
64 erre.» Den lilla boken illustrerades med 6 planscher och till densamma

hade fogats en översättning av Aragos tal inom franska vetenskaps­ akademien rörande Daguerres uppfinning, ävensom en redogörelse av den senare för hans tidigare uppfinning av dioramat, ett slags pano­ ramaanordning med speciella ljuseffekter. Arbetet är mycket intres­ sant, ej minst på grund därav, att den okände översättaren i en not skildrar en visserligen primitiv anordning, vilken torde få betraktas som den första konstruktionen av en fotokemisk exponeringsmätare.
Måhända kan det vara skäl att jag här helt kort uppskisserar det praktiska tillvägagångssättet vid framställningen av en daguerreotyp i anslutning till den Daguerreska handledningen samt illustrerar fram­ ställningen med några bilder från dess svenska översättning.
Till att börja med utfördes daguerreotyperna på försilvrade kop­ parbleck. Härav har sålunda benämningen »plåt» uppkommit, vilken benämning sedermera bibehållits, då man övergick till att arbeta med
»glasplåtar» enligt andra metoder. Fotografens (»daguerreotypis- tens») första arbete bestod alltså däri, att polera och putsa silverytan, så den blev fullkomligt blank. Därefter nedfördes plåten i en »jode- ringskista» (fig. i), där den utsattes för jodångor, vilka angrepo sil­ verytan under bildning av ett ytterst tunt skikt av gulaktigt jodsilver, vilket ämne är ljuskänsligt. Plåten var under proceduren i joderings- kistan medelst stift fäst vid undersidan av träskivan (C); D är en skål med jod. — När joderingen blivit färdig, upptogs plåten och insat­ tes i en kassett (fig. 2), d. v. s. en mycket grund låda med lock i form av dubbeldörrar, vilka därefter tillslötos. På grund av plåtens käns­ lighet för ljus måste denna procedur verkställas i ett halvskumt rum eller möjligen vid det svaga skenet från ett ej alltför närbeläget talg­ ljus.
Vad kameran (fig. 3) angår, så bestod denna ursprungligen av tvenne i varandra förskjutbara lådor (motsvarigheten till våra dagars läderbälg), vilka tillsammans inneslöt ett litet utrymme. I dettas främre vägg var ett hål uttaget för objektivet, som vid Daguerres ka­ mera utgjordes av en akromat, d. v. s. två hopkittade linser — en positiv och en negativ — av olika glas och så valda att »färgfelet» någorlunda kompenserats. I andra änden av kameran kunde antingen en mattskiva eller ock kassetten inskjutas i ett par falsar. Dessutom
placerades ofta en spegel (F i fig. 3) bakom mattglaset för att man däri skulle kunna iakttaga mattskivebilden och sålunda slippa att se den upp och nedvänd.
Fig. 1. joderingskista.
Daguerreotypien
0
Fig. 2.
Ka sett.
Fig. 3. Kamera enl. L. ]. M. Daguerre.
65

Daguerreotypien
Fig. 4. Kvicksilverlåda.
Sedan kameran inställts på alltjämt vanligt sätt mot motivet, er­ sattes mattskivan med kassetten och exponering kunde ske. Någon särskild slutare fanns likväl ej vid objektivet, utan ljuset släpptes fram till plåten genom att dubbeldörrarna i kassetten öppnades under lämplig tid eller ock genom att vrida undan en metallskiva, som el­ jest täckte för objektivet, varigenom ljusvägen genom det senare blev fri — i så fall hade givetvis kassettdörrarna i förväg öppnats. Expo- neringstiden blev mycket lång, då daguerreotypplåtens känslighet var ringa. Som ungefärlig exponeringstid sommartid i Paris angav hand­ ledningen från 1839 3 till 30 minuter vid klart solsken.
Sedan exponering verkställts tillslöts kassetten och densamma ut- togs ur kameran, varefter plåten nedfördes i en »kvicksilverlåda» (fig. 4) för framkallning. I bottnen av denna fanns infälld en järn­ skål (j) med kvicksilver. Denna skål uppvärmdes medelst spritlam­ pan (D) till 600 C temperatur, varför kvicksilverångorna svepte över den i kvicksilverlådans övre del i 4 5 0 lutning ställda plåten (H), vil­ ken kunde iakttagas genom ett fönster (G) på trälådan. Man såg då bilden småningom framträda, beroende på kvicksilverångornas olika förmåga att kondenseras till fina droppar på de olika belysta delarna av plåten och fästa där.
Sedan bilden blivit framkallad, skulle den fixeras genom bortlö- sande av det återstående av ljuset opåvefkade jodsilvret. Till att börja med hade Daguerre härför använt en mättad koksaltlösning, men hade redan i handboken i dess ställe övergått till en lösning av det av Herschel upptäckta och rekommenderade natriumsulfatet (»un- dersvavelsyrligt natron»). Därefter sköljdes plåten noga och uppställ­ des till tork.
Den erhållna bilden, som kunde uppvisa synnerligen vackra de­ taljer men på grund av den blanka silverytan alltid måste betraktas i sidoljus, monterades slutligen under glas, varvid dess kanter noga kittades eller klistrades medelst pappersremsor. Detta senare är av stor vikt och eventuella ägare av daguerreotyper böra erinras därom, att det är alldeles nödvändigt att monteringen bevaras tät, så att ga­ ser (svavelväte, lysgas, förorenad luft etc.) ej kunna träffa plåtens yta, i vilket fall denna relativt snart överdrages av en matt eller eventuellt i regnbågens färger skimrande slöja, som snart döljer och slutligen helt utplånar bilden. Om glaset råkat bliva spräckt, så utbreder sig skadan snabbt åt båda sidor från springan. Skadan kan kanske ännu botas genom en kemisk behandling av sakkunnig person; det bör emellertid
66

Daguerreotypapparat med kassett inköpt år 1842 till
Kungl. Högre Artilleriläroverket å Marieberg. L. 21 cm. H. 11 cm. — Tekniska Museet.
o'
Atelierinteriör på reklamtryck år 1853.

Jacques Daguerre (1787, 1851),

J. W. Bergström (1812, 1881), en av landets skickligaste daguer-
reotypister.

M—.. .' 1 HM W B ' .?»'BJJSi Familjen P. G. Nylén, daguerreotyp 1850. Gåva till Tek­
niska Museet av Fröken Elsa Nylén, Stockholm.^ Bildyta 12 cmy\i4 cm. — Etikett på bildens baksida.
?«r*
" Sfr
I JL
0t*
IVirlr.-iilinaU'!'.
./niHjfrrn.stirif .\"H
11a >1 iuu<;.
i
]
J
--------- (B______ .fcCS!

absolut betonas, att man på inga villkor får söka rengöra bilden ge­ nom att putsa dess yta medelst en mjuk papperstuss, en duk e. d., ty då utplånas bilden definitivt och den vägen har säkerligen huvudmassan av de en gång så fina daguerreotyperna under det gångna seklet gått sin undergång till mötes. Och då daguerreotyperna — som ju framgår av framställningssättet — äro unika, så är förlusten oersättlig.
Daguerre associerade sig med en instrumentmakare i Paris vid namn Giroux, vilken tillverkade och saluförde den erforderliga ut­ rustningen. Denna betingade ett pris av 300 francs — om jag ej miss­ tager mig — men då fanns på den enkla träkameran en metalletikett (se bilds.) med Daguerres namnunderskrift och Giroux’ sigill. På eti­ ketten stod: »Aucun appareil n’est guaranti s’il ne porte la signature de Mr. Daguerre et le cachet de Mr. Giroux. Le Daguerreotype, exécuté sous la direction de son auteur, å Paris, chez Alph. Giroux et Cie., Rue de Coq. A. Honoré N:o 7.» För övrigt framställdes daguerreotypka- meror redan hösten 1839 av en mängd andra firmor i Paris och strax därefter även i Tyskland.
Sveriges minister i Paris, greve Gustav Löwenhielm anskaffade hösten 1839 påpassligt såväl en fullständig daguerreotypapparat som åtskilliga daguerreotypbilder för att medföra dem hem till Sverige. Tyvärr blevo samtliga bilder utom en skadade på resan, men den en­ samma daguerreotypen utställdes i februari 1840 i Kungl. Museum,
där stockholmarna för första gången fingo tillfälle att taga en dylik bild i betraktande. Med kameran hade Löwenhielm ännu mer otur; genom förbiseende av speditionsfirman i Le Havre kom den på av­ vägar och utskeppades till Amerika samt hamnade på Guadeloupe. Löwenhielm eftersände därför en ny kamerautrustning, som framåt våren 1840 ankom till Stockholm och där omhändertogs av löjtnan­ ten och adjutanten i Krigskollegium Lars Benzelstjerna. Det kan f. ö. påpekas att åtminstone ett par av Daguerre - Giroux’ originalkame­ ror här i landet bevarats till våra dagar, nämligen ett exemplar vid vardera av de fysiska institutionerna i Uppsala och Lund.
I september 1840 fingo stockholmarna för första gången tillfälle att se svenska daguerreotyper. I början på månaden utställde nämli­ gen K. Teaterns dekorationsmålare G. A. Muller och den likaledes vid Operan anställde U. I. Mannerhierta en kollektion utsikter från tea­ terhuset i Kungl. Museum, som då var beläget inom K. Slottet. Nå­ got senare i samma månad utställde även löjtnant Benzelstjerna ett antal daguerreotyper över Stockholm (bl. a. utsikter från Djurgården)
G. Löwenhielm.
Daguerreotypien
71

Daguerreotypien
L Benzelstjerna.
på samma plats. Strax före mitten av månaden utställde även en
fransk handelsresande A. C. T. Neubourg en större kollektion bilder i sitt logis vid Stadsmedjagatan 5 ( = Västerlånggatan); dessa voro till salu och hade tagits under hans resa från Paris över Lybeck, Köpen­ hamn och Göteborg. Såväl Benzelstjerna som Neubourg demonstre­ rade även tillvägagångssättet vid daguerreotyperingens utförande.
Under de närmaste åren var löjtnant Benzelstjerna vår mest verk­ samma daguerreotypist. Hösten 1840 påbörjade han utgivningen av ett »Daguerreotyp-Panorama öfver Stockholm och dess omgifning», avsett att utkomma i 12 häften; varje häfte innehöll 4 planscher, lito- graferade efter av Benzelstjerna utförda daguerreotyper, samt dess­ utom en kort textavdelning.1 Endast ett häfte är känt. I början av
1841 anordnade han dagliga demonstrationer i Bergstrahlska huset vid Riddarhustorget över daguerreotypprocessen och fortsatte där­ med hela våren. Dessa visningar tycks ha väckt stort intresse, och Benzelstjerna fick även tillfälle att utföra en demonstration inför då­ varande kronprinsens familj. I regel hann han med tre visningar per dag. Längre fram på våren startade Benzelstjerna en turné runt lan­ det, vilken kom att sträcka sig över flera år varunder han kom att ut­
breda kännedom om daguerreotypien över en stor del av Sveriges land. Hittills hade daguerreotypien egentligen endast kommit till an­ vändning för fotografering av landskaps- och stadsbilder; de långa exponeringstiderna (bortåt en halvtimme) utgjorde ett nästan absolut hinder för porträttering. Visserligen kan man finna en och annan be­ rättelse från olika håll (Paris, New York, Philadelphia) om enstaka porträttagningar redan under hösten 1839 men dessa skildringar framhålla också modellens stora lidande, då han nödgades sitta abso­ lut orörlig i det skarpa solskenet så lång tid. Porträtten i fråga kunde därför knappast anses visa modellens drag till dennes fördel utan
måste närmast betraktas som kuriosa.
Även här uppe i Norden gjordes enstaka liknande försök. Så t. ex.
utförde den ovan nämnde fransmannen Neubourg under sin resa mel­ lan Paris och Stockholm 1840 en serie fotograferingar av stadsbilder från Köpenhamn men porträtterade också vid detta tillfälle den be-
*) Härvid följde han ett franskt uppslag. Från Paris utgick nämligen under de första åren flera olika Daguerreotyp-panoramor och spredos över Europa. Mest berömt var av dessa »Excursions Daguerriennes» med no planscher av Horace Vernet, Adolphe Goupil m. fl. 1841, ny upplaga 1842. Vidare »Vue de Paris Prises au Daguerreotype»
omkr. 1845. Redan 1840 utkom f. ö. »Paris et ses Environs».
72

römde skulptören Thorvaldsen. Denna bild medföljde sedermera till
Stockholm och finnes alltjämt kvar men förvaras numera på Thor- valdsens Museum i Köpenhamn. Helt säkert är det här fråga om det äldsta fotografiska porträttet i de nordiska länderna. Vidare berättas (av C. G. V. Carleman) att löjtnant Benzelstjerna utförde ett porträtt här i Stockholm av den för sin stora viljestyrka bekante aktören Georg Dahlqvist. Denne skall hava uthärdat att under fulla fem mi­ nuter sitta orörlig i direkt solsken med normalt öppna ögon och utan att »grina». Resultatet blev emellertid föga uppmuntrande; visserligen lär porträttet ej hava utfallit allt för illa, men den store tragikern lär ha fått synförmågan hos det vänstra ögat ohjälpligt förstörd.
En målande skildring av den första tidens besvärligheter ifråga om daguerreotypporträttering lämnas även av baron Fock i hans arbete »Senare tiders vigtigaste vetenskapliga upptäckter och uppfinningar» (bearbetning efter ett fransk arbete av L. Figuier 1854). Det heter där: »I likhet med var och en, som skall porträtteras, satte man sig ner gi­ vande åt sina drag det behagligaste eller åtminstone det minst obe­ hagliga uttryck, som stod till buds, och man erhöll bilden av en mar­ tyr eller en livsdömd. Under sex månader arbetade man förgäves med åstadkommandet av fotografiska porträtter, och under hela denna tid lyckades man endast att mångfaldiga en och samma typ: Laokoons huvud. Man såg ej annat än rynkade drag, förvridna uttryck samt dödsfysiognomier, och daguerreotypen ådrog sig på detta sätt en verk­ lig avsky.»
Emellertid gick utvecklingen raskt framåt. Vetenskapsmän och
tekniker världen runt arbetade febrilt på fullkomnandet av den Da-
guerreska uppfinningen. I Wien beräknade matematikern professor
J. Petzval (före maj månad 1840) ett nytt objektiv, vilket var ej
mindre än 16 gånger ljusstarkare än Daguerres och även i andra av­
seenden detta betydligt överlägset. Den nya objektivtypen fördes i
marknaden av firman Voigtlaender och blev oöverträffad för åt­
skilliga decennier framåt. — Samtidigt arbetade andra forskare och
tekniker på att göra plåtmaterialet känsligare genom att ersätta jod­
silvret som ljuskänslig substans med en blandning av jodsilver, brom-
silver och klorsilver (Goddard, Kratochwila, bröderna Natterer i
Wien m. fl.). Redan inom ett år hade sålunda på dessa olika sätt expo-
neringstiden kunnat pressas ned från 5—30 minuter till några få se­
kunder. Samtidigt införde fransmannen Fizeau guldtoning av bilder­
na, varigenom dessa vunno såväl i skönhet som i hållbarhet. Hän- 73
Daguerreotypien

Daguerreotypien
Joh. Ad. Sevén.
förd över alla dessa förbättringar, framförallt då exponeringstidens
avkortning, utbrister Fock i det ovan nämnda arbetet: »Ifrån denna tidpunkt utvecklades dag från dag en allt större fullkomlighet i dessa beundransvärda porträtter, uti vilka det helas harmoni ännu mera höjes genom enskildheternas fulländning. Nu kunde man säga, att sanning verkligen hade blivit av den tyske sagoförtäljarens dröm, ’att en älskare, som ville giva sin älskarinna ett varaktigt minne, först be­ traktade sig uti en spegel och sedan skänkte henne denna, emedan hans bild däruti hade kvarstannat’».
Såvitt jag kunnat finna tyckes fil. mag. Joh. Ad. Sevén hava va­ rit den första svenska fotograf, som använt sig av de stora förbätt­ ringarna från Wien. På sensommaren 1841 utförde han porträttering »inom få ögonblick, medelst daguerreotyp» i en trädgård vid Bryg­ garegränd n:o 19 i Stockholm. Senare på hösten flyttade han sina ap­
parater till Trädgårdsföreningens lokal vid Drottninggatan, som så­ lunda blev vår första, låt vara en smula provisoriska fotografiska porträttatelier. Sevén verkade ett halvdussin år i Stockholm som fo­ tograf och torde därunder hava varit en av de mest framstående. Några år senare (aug. 1844) skriver sålunda Aftonbladet: »av de landsmän, som hittills gjort sig i det allmänna kända som fotografer, har väl knappast mer än en enda, herr magister Sevén, lyckats lämna några fullkomligare arbeten». Han slog sig småningom ned i Kri­ stianstad och ägnade senare delen av sitt liv åt författarskap i sve- denborgeri.
Under de närmaste åren gästades Sverige vid flera tillfällen under långa perioder av olika utländska fotografer, vilka här utövade sin konst. Av dessa vill jag endast omnämna ett par av de tidigaste och mest berömda, nämligen österrikaren Joseph Weninger och fransman­ nen A. Derville, vilka båda voro synnerligen framstående daguerreo- typister med stark känsla för konstnärliga värden. Båda verkade här redan år 1843.
Weninger hade startat från Wien 1841, alltså tämligen snart efter framkomsten av de där gjorda förbättringarna ifråga om optik och plåtmaterial, till vilkas utbredning i Tyskland, Sverige och Ryssland han verksamt bidrog. På nyåret 1842 nådde han Leipzig, där han er­ höll rekommendationer från »Kunst und Gewerbeverein». Priset på en liten bild var en louisdor (omkring 17 mark), alltså med hänsyn till dåvarande penningvärde mycket högt. Sommaren 1843 hade han nått Stockholm, dit han anlänt över Göteborg; i Stockholm var han verk-
J. Weninger.
74

sam i »Hans Excellens Herr Greve de Geers trädgård vid Stora Träd­ gårdsgatan», där han tycks ha begagnat sig av något lusthus eller en provisorisk byggnad, ty han anger själv i sina annonser att »då por­ trätterna bildas i skuggan men icke i solskenet, som det förut bruka­ des, så har väderleken härvid intet inflytande; arbete sker därför vid varje slags väderlek». Flera olika porträtter ha bevarats från hans svenska tid, vilka till fullo bekräfta den höga nivån på hans porträtte- ringskonst. — Härifrån gick färden vidare till St. Petersburg. I kop- parstickskabinettet i Dresden, som väl är ett av de museer i Europa, som tidigast upptog den fotografiska konsten på sitt program, förva­ ras en bild av honom, om vilken Max Lehrs skriver i Zeitschrift fur bildende Kunst 1916—1917: »Wohl das schönste Bildnis der Dresdner Sammlung ist das einer auf dem Sofa sitzenden Dame mit hellem Hut und Sonnen-Knicher. Es wirkt wie die Photographie nach einem Ge-
mälde von Oldach oder Wasmann. Die Aufnahme ist von J. Weninger in St. Petersburg gemacht.»
»Derville de Paris, Eléve Daguerre», som han själv tecknade sig, anlände under hösten 1843 till Stockholm och lät där uppföra en speciell atelierbyggnad. Han åtnjöt stort anseende inom den förnäma världen, och då Oskar I våren 1844 uppsteg på tronen fick Derville utföra ett profilporträtt av honom för att tjäna till myntgravörens ledning vid de nya myntens utformning. Som ytterligare bevis på Dervilles anseende, kan påpekas att en svensk daguerreotypist, C. J. Berggren, som senare under många år bereste landsorten, ständigt an­ nonserade sig som elev av Derville.
Bland de svenska daguerreotypisterna intager fabrikör J. W. Berg- ström (1812—1881) i Stockholm en särskild hedersplats, ja, han torde utan tvekan böra betecknas som vår främste daguerreotypist på grund av den utomordentligt höga kvaliteten på sina bilder. Redan samti­ den satte denna hans verksamhet högt, och de bevarade proven på hans konst förmå i hög grad att hos oss ingjuta aktning för hans smak och konstfärdighet. Bergström var från början glasslipare och glas­ handlare men övergick under 40-talet småningom till det mekaniska facket, inom vilket han dels utförde mängder av finmekaniska arbe­ ten (t. ex. Scheutz’ berömda räknemaskin, telegrafapparater, gevärs- sikten m. m.), dels byggde de första gasverken och vattenlednings­
verken i ett flertal städer. Det är märkligt att han vid sidan av en så omfattande och mångsidig verksamhet även kunde hinna med att un-
A. Derville.
«
Daguerreotypien
J. W. Bergström,
75

Daguerreotypien
der en följd av år vara utövande fotograf och därvid bringa denna sin
verksamhetsgren till toppen av det då möjliga.
Bergströms egentliga fotografiska verksamhet omfattade ungefär
ett decennium och denna period utgör övergångstiden mellan hans verksamhet som glasfabrikör och mekanisk industriman. Hans första offentliga verksamhet som daguerreotypist kunna vi datera till som­ maren 1844, då han hade sin »lokal» i en trädgård vid Blasieholms- torg men på hösten begagnade han sig av en »härför uppbyggd glas­ byggnad» med ingång genom herr Davidssons södra paviljong vid Drottninggatan — sannolikt var det samma atelier, som tidigare upp­ byggts och begagnats av Derville. Priset på daguerreotyperna växlade alltefter rtorleken mellan 4 och 20 Rdr Bko per styck (d. v. s. 6—30 kr.), vilket med hänsyn till dåvarande penningvärde måste betraktas som rätt högt. Bergström utförde även kolorerade daguerreotyper.
Daguerreotypien kom i vårt land till användning under 1840- och 1850-talen.1 Strax före mitten av 1850-talet började pappersfotogra- fien att tränga igenom här och utträngde snart allt mer och mer da­
guerreotypien. Pappersbiidens fördel ligger framförallt däri, att den är mera hållbar och kan erhållas i önskat antal exemplar, under det att daguerreotyperna alltid voro unika. Därjämte voro daguerreotyperna starkt speglande, varför bilden endast kunde iakttagas under viss vin­ kel i förhållande till ljuskällan. Daguerreotypen kunde visserligen be­ läggas med färg men var i övrigt ej retuscherbar; däremot kunde ju pappersbiiden i hög grad göras till föremål för ganska hårdhänt re- tusch, och sådan utfördes också ofta i så stor utsträckning, att man hade svårt att märka att man hade en fotografi och icke en blyerts­ teckning eller event. en akvarellerad teckning framför sig. Vid denna tidpunkt, då man tidigare ju uteslutande varit van vid manuella porträtter, uppskattades likväl en sådan teknik i hög grad.
Daguerreotyperna hade ännu en egenhet. Såvida ej särskilda åt­ gärder vidtagits vid fotograferingen visade de motivets höger- och vänstersidor förväxlade. Något sådant kunde givetvis ej tillåtas ifråga om landskapsbilder men tolererades däremot vid porträtterna. Mo­ dellen har ju i verkligheten endast sett sin spegelbild och är därför nöjd med att även porträttdaguerreotypen visar samma utformning. För andra åskådare är förhållandet ej lika tilltalande. Våra anletsdrag
Detaljerade skildringar härom finnas i ett stort antal uppsatser i författarens artikel­ serie »Samlingar till kamerans och fotografiens svenska historia», vilken hittills om­
76 fattat ett nittiotal uppsatser och sedan 1919 publicerats i Nord. Tidskr. f. fotografi.

äro ingalunda symmetriskt utformade, utan höger- och vänstersidan
av vårt anlete kunna vara i hög grad olika, bortsett därifrån att många människor hava sina frisyrer i hög grad osymmetriskt utfor­ made (benans placering, lockar o. d.). Ett närmare studium av da­ guerreotyperna visar även, att herrarnas kostymer äro knäppta på »kvinnligt» maner; däremot har fotografen givetvis tänkt på att flytta över ordnar o. d. på andra sidan samt eventuellt att sticka modellens vänstra hand i stället för den högra i västen etc.
Innan jag lämnar denna diskussion av daguerreotypernas speciella egenheter, vill jag erinra därom, att man vid förevisning av sådana bilder ofta hör åskådaren förvåna sig över, huru vackra de äro. De utmärka sig sålunda mycket ofta för stor finess i detaljåtergivningen och göra ett synnerligen förnämligt intryck. Dessutom visa de prov på god smak och konstnärlig känsla i oväntat stor utsträckning. Den­ na iakttagelse har emellertid sin naturliga förklaring. De första foto­ graferna rekryterades till största delen från tekniskt och estetiskt kun­ niga kretsar. Plåtens framställning och vidare behandling var ju en rent kemisk procedur; personer med kemiska kunskaper ansågo där­ för förfarandet ligga rätt väl till för sig, medan det för andra män­ niskor uppväckte känslan av osäkerhet. Många av de första daguer­ reotypisterna titulerade sig också »Chemiker»; så är t. ex. fallet med J. Weninger, vilken såväl i annonser som i passhandlingar o. d. be­ nämnde sig »porträttmålare och kemiker från Wien»; hans släkting Heinrich Weninger, vilken även daguerreotyperade hos oss, titulerade sig enbart »Chemiker». Men även benämningen »porträttmålare» var icke någon blufftitel. Före daguerreotypiens framkomst utfördes ju all porträttering manuellt, och det fanns en ganska stor skara konst­ närer, vilka försörjde sig som »porträttmålare», speciellt då miniatyr­ målare. Genom daguerreotypiens segertåg förlorade nu dessa sitt tidi­ gare levebröd, och en stor del av dem övergick till att bli daguerreo- typister; likaså övergingo åtskilliga litografer och gravörer till det nya och lönande yrket och bidrogo till att hålla detta högt. Först i början av 1860-talet, då visitkortsfotografien slagit igenom med sin oerhörda massproduktion av porträtter dussinvis, skedde en stark ut­
spädning av fotografyrket med mängder av mindre kvalificerade
krafter. Därmed förlorade också yrket sin ekonomiska lönsamhet, och
en stor del av konstnärerna drogo sig tillbaka, lämnande de breda
fotografskikten i okvald besittning av området. En kraftig depression 77
Daguerreotypien

Daguerreotypien
78
Jfr S. Rönnow, »Ett par fotografiska inkunabler från 1850-talet», Daedalus 1932.
— den första i fotografiens historia — behärskade under senare delen
av 1860-talet fotografien ej endast i vårt land, utan internationellt. Som exempel på några svenska konstnärer, som under längre eller kortare tider ägnade sig åt fotografien må först nämnas pastellmåla­ ren P. Lindberg, vilken under sina resor runt landet utförde stora mängder daguerreotypporträtter; han började också mycket tidigt med denna verksamhetsgren. Vidare C. G. V. Carleman — senare
känd från Konstnärsklubben — vilken efter hemkomsten från studie­ åren i Diisseldorf ägnade ett tiotal år åt fotografyrket, för vilket han även därefter ända till sin sena ålderdom hyste intresse.1 En mycket framstående fotografisk insats gjorde porträttmålaren C. P. Mazer på 1850- och 1860-talen; han författade även den första svenska lä­ roboken i den då relativt nya fotografin med kollodiumplåtar och papperskopior. Denna metod utträngde under loppet av 1850-talet helt daguerreotypien i vårt land och blev allenarådande under några decennier framåt, tills kollodiumplåten (»våtplåten») slutligen i bör­ jan av 1880-talet fick vika för bromsilvergelatinplåten och dess något senare framkomna filmvariant, vilken ju alltjämt behärskar om­ rådet.

Lennart Way-Matthiesen
NÅGRA HISTORISKA ALUMINIUM-
FÖREMÅLI
I Tekniska Museets samlingar finnas några ur historisk synpunkt värdefulla föremål, som här beskrives av Museiassistenten Fil. kand. L. Way-Matthiesen. Museet mottager tacksamt liknande föremål, som till äventyrs blivit bevarade.

Aluminiumföremål
80
De märkliga försök som gjordes sedan örsted lyckats framställa
aluminium år 1825 och som slutligen ledde till försök med tekniska metoder, som tilläto en lönande industriell produktion av metallen i ökad omfattning, äro kända genom samtida korrespondens och an­ teckningar av forskare och senare meddelanden i den tekniska fack­ litteraturen. Materialet ger oss en fullständig och väsentligen san­ ningsenlig skildring av hur denna senfödda och löftesbringande me­ tall slutligen revolutionerade stora delar av metallurgien.
Sålunda ha endast prov på den äldsta, laboratoriemässigt fram­ ställda metallen något värde för forskare till förklaring av de svå­ righeter som länge gjorde produkten praktiskt obrukbar, främst in­ nan man förstod att undvika förorening av oxid. Däremot ha alu­ miniumföremål som anknyta till de senare med framgång använda och utförligt beskrivna elektrotermiska metoderna föga betydelse för forskningen i detta avseende. Aluminiums korta historia är därför icke mindre spännande än det händelseförlopp forskningen uppdagat om produktion och användning av de metaller som tidigare under årtusenden införlivats med våra materiella tillgångar.
De olika ändamål aluminium förr begagnats till stå i direkt sam­ band med dess marknadspris. På 1850-talet fick man betala omkring 2.000 kr för ett kg av metallen, som då endast användes till bijou­ terier och andra lyxbetonade varor. Efter hand sjönk priset stegvis var gång en ny, mera ekonomisk framställningsmetod tillämpades av fabrikanterna. Strax efter sekelskiftet nådde priskurvan botten med omkring 1 kr pr kg och sedan har aluminiumpriset på världs­ marknaden varit beroende av liknande faktorer som gälla för övriga massproducerade nyttometaller.
Tekniska Museets bevisligen äldsta föremål av aluminium består av några små, tunna och på ytan gråaktiga spånor. Ingen skulle miss­ tänka dem för att vara av metall, allra minst aluminium. En vid­ fästad etikett uppger dock att det är »aluminium, valsad lamell, in­ lagd i Salpetersyra och sedan torkad. Af M. St. Clair Deville, Paris
18 27/5 55». Sannolikt är provet en souvenir bland de många lik­ nande som utlämnades till den stora världsutställningens besökare vid den monter där den nya, underbara metallen exponerades. Där fanns för övrigt hela tackor av aluminium och därav tillverkade artiklar, förmodligen alltför dyrbara för att hamna i Sverige.

Prov på valsat alumi­ niumbleck, framställt år 1855 av St. Clair Deville, (T. M. nr 5 339) jämte etikett.
I aluminium präglade min­ nesmedaljer. — Halda Fickursfabrik år 1889, till minne av John Ericsson (åts. o. fråns.) — Till Gustaf de Laval år 1891 från »Patent Centennial Celebration. Washington April 10 1891» (åts.). — Stockholmsutställn. 189-/ (åts. o. fråns.). — »Till
minne af industriutställ­ ningen i Göteborg 1891» (fråns.). — Tekniska Mu­ seet.
Q**
Urkedja omkring 1860. L. 26 cm. (T. M. nr 12.664) samt tesked av alumini­ um, troligen en.av de för­ sta, i Sverige. L. 14 cm. (T. M. nr 1.039).

Schema för framställning av aluminium.
Tekniska Museets metallavdelning.
Det ligger femhundra års metallurgiskt ar­ bete mellan den tunga kyrkklockan och pro­ pellerbladets lätta aluminiumlegering. — Tekniska Museets metallavdelning.

Därnäst i ålder är en urkedja med vridna länkar av stegvis växan­ de storlek. Den vackra hantverksproduktens ursprung är oss obekant. Dess omsorgsfulla utförande och dekor synas stämma med uppgiften från givaren, Disponent Sten Kreiiger, Fjärås, att den skulle vara gjord omkring år 1860. Kedjan är tills vidare ensam om att på mu­ seet representera den då dyrbara metallens lyxbetonade användande till konsthantverksprodukter.
En tesked av aluminium tillhör museets tidigaste förvärv och upp­ gavs av säljaren vara »en av de första som togs in till Sverige». De­ koren är typisk för 1870-talet, men skeden är troligtvis tillverkad efter år 1885. Den årliga världsproduktionen var då ännu endast 13 ton och priset omkring 100 kr pr kg. Importen av så dyrbart gods till vårt land redan under 1870-talet kan knappast ha lämnat några spår. Snarare är skeden från 1880-talets slut, då priset på rent aluminium hastigt föll till omkring 4 kr pr kg och medgav till­ verkning av stora mängder nyttogods, som givetvis också snart upp­ trädde på den svenska marknaden.
Ett cigarrfodral, pressat av aluminiumplåt från det år 1885 grun­ dade Pittsburg Reduction Co., skänktes till museet av framlidne över- ingeniör K. J. Sunström, som vid tillfället sade sig ha fått fodralet av en amerikansk ingeniör, vilken i sin tur erhållit det från fabriken i Pittsburg.
Det rena aluminiumets stora smidbarhet var känd redan vid 18oo­ talets mitt, då aluminiumfolierade bijouteriarbeten voro på modet och ibland värdesattes högre än både silver och guld. Museet äger prov på sådant äldre blad-aluminium, som är tunnare än 0,005 mm> alltså även häri likställt med guld. Folierna förvaras liksom äkta bladguld mellan silkespapper i typiska små häften med påskrift som antyder produktens tillkomst under 1800-talets början.
Aluminium bibehöll länge sitt rykte som ädelmetall trots ständigt prisfall. Förhållandet gav anledning till att vid utställningar och kongresser samt i reklamsyfte låta utdela minnesmedaljer av den eftertraktade metallen, som dessutom vid prägling bättre återger fi­ nare detaljer än den annars för ändamålet brukliga bronsen och däri också kan mäta sig med silver. Museet äger flera sådana medaljer som utgåvos till erinran om märkliga händelser inom svensk industri under 1800-talets slut eller som äga samband med framstående sven­
ska tekniker.
Den äldsta är en minnesmedalj, vars avers återger »John Ericsson, 83
Aluminiumföremål

Aluminiumföremål
84
Arbete och Snille f. 1803 d. 1889» medan reversen visar en bild av
»Halda Fickurfabrik, Svängsta, grundlagd år 1887». Denna reklam­ artikel med idéelit syfte är kanske den första svenska av aluminium och utgavs i mycket stor upplaga (även i brons) av företagets grun­ dare Hammarlund. Han hade nyss återvänt från en längre vistelse i Amerika och begagnade sig med framgång av där tillämpade ra­ tionella tillverkningsmetoder och reklammedel.
Till minne av »Patent Centennial Celebration» i Washington 1891, då Förenta Staternas Patentverk högtidlighöll sin 1oo-åriga tillvaro, präglades en medalj av aluminium. Museet har det till Gustaf de Laval överlämnade exemplaret, som alltså påminner om ännu en svensk-amerikansk förbindelse inom det tekniska området.
På Industri-utställningen i Göteborg sommaren 1891 kunde man förvärva en i tidens obligatoriska stil »Till minne av .. . .» tilldra­ gelsen präglad medalj av aluminium, som troligen då hade premiär i Sverige i detta avseende. Flera exemplar av den i samma material och givetvis i stor upplaga framställda medalj som för många ännu är ett »Minne af allmänna Konst- och Industriutställningen i Stock­ holm 1897» ha även hamnat i museet.
Efter sekelskiftet förekomma sådana utställningsminnen flera gånger, ännu så sent som vid Konstindustriutställningen i Stockholm 1909. Den då utgivna medaljen värderades förmodligen av sakkun­ niga besökare främst såsom prov på för prägling lämpligt mate­ rial. Aluminium hade definitivt förlorat sin lockelse som prydnads- vara och blev i stället begärligt i form av nyttogods, främst hushålls­ artiklar. Att man tidigare tillgodosåg mera praktiskt sinnade utställ- ningsbesökare med ett för dagligt bruk lämpligare »minne» visa de små aluminiumbägare med pressad reklamtext, vilka en firma lät
utdela på 1897 års utställning i Stockholm.
Ett tidigt exempel på kombinationen av nytta och prydlighet är
ett visitkort av den silverliknande metallen, framställt år 1895 vid Europas då största aluminiumsmältverk i Schaffhausen, Schweiz. Museets exemplar är dessutom tryckt för Fil. Dr Carl Sahlins räk­ ning och tillhör de första, år 1922 i museets liggare registrerade före­ mål, varmed denne museets högt värderade medhjälpare inleder den stora skaran av givare.

EN SV ENSK TELEFON I VARJE HEM
Gustaf Collberg
Ett avsnitt av den svenska telefonens historia lämnas
i det följande av Ingeniör G. Collberg.

Telefon i varje hem
L. M. Ericsson.
Sin första telefonförbindelse gjorde Lars Magnus Ericsson redan som
pojke mellan föräldrahemmets kök och sin egen lilla smedja vid Gisseltjärnet i byn Wegerbol i Värmskogs socken. Mellan ett par membran, som gjorts av djurblåsor, hade spänts ett par trådar, och genom en skrapning på köksmembranen, vars vibrationer överfördes på membranen i smedjan, kallade modern sin son in till måltiderna. Att denna enkla, sedan långt tillbaka i tiden kända anordning skulle av honom utvecklas och bli hans största livsverk, anade då varken han själv eller någon annan. Smedjan-verkstaden hade han egenhän­ digt byggt av snett ställda störar, täckta med torv, men av den finns numera ingenting annat kvar än en mindre fördjupning i marken, som visar dess forna läge.
Efter slutad skolgång i hembygden och en del praktik hos smeder på olika platser i Värmland flyttade L. M. Ericsson år 1866 till Stock­ holm och erhöll plats på öller & Co:s telegrafverkstad, Apelbergs- gatan 58 B. Här fick han sin länge närda önskan uppfylld, nämligen att lära sig det mekaniska yrket. Ericsson stannade här till 1872, reste sedan ut till Tyskland och Schweiz för vidare utbildning under fyra års tid, varvid han tvenne gånger erhöll Statens resestipendium. Åter­ kommen till Stockholm blev han erbjuden plats hos riksbanken vid avdelningen för framställning av originalplåtar till sedeltryckning. Ävenså erbjöds honom verkmästarplatsen hos öller, men en del or­ saker gjorde att Ericsson slutade där och började en egen verkstad.
Av Fru Maria Strömberg på Nygård lånades den 17. mars 1876 ett startkapital på ett tusen kronor. En lägenhet på ett rum och kök för­ hyrdes från den 1. april i huset Drottninggatan 15, 1 tr. över gården. Totala golvytan var 24,12 m2, varav köket 12,92 nr. Detta kök blev nu hans första verkstad i Stockholm med en personal på två man och en springgosse. De tre personerna voro chefen Lars Magnus Erics­ son, hans vän och kamrat från tiden hos Öller & Co, Carl Johan An­ dersson, som blev hans kompanjon och sedermera förste verkmästare, samt springgossen Gabriel Bildsten, senare förrådsförvaltare i firman.
Med en arbetsbänk, ett par skruvstycken och några enkla verktyg var första utrustningen klar. Rätt snart inköptes ett par trampsvar­ var, s. k. berlinersvarvar, och firman L. M. Ericsson & Co:s meka­ niska verkstad stod redo att börja med olika slags reparationer och
A. H. öller.
86 arbeten såsom för Telegrafverket, Statens Järnvägstrafik, Brandtele-

Statens resestipendiater 1867. L. M. Ericsson nr 2 från vänster, stående.
»Den Nordiske Udstilling i Kjöbenhamn 1888.» — Tekniska Museets arkiv.

Norrbro i Stockholm med tele­ fontornet i bakgrunden. Foto mitten av 1890-talet.
Automatisk telefonväxel för 10 linjer år 1883.

grafen, Militärtelegrafen, Polistelegrafen och andra. Vid den tid­ punkten fanns inga telefoner, endast elektriska telegrafer, särskilt av två slag, nämligen visartelegraf med vanligt alfabet och morsetelegraf med strecklinjetecken. Sistnämnda skrivapparat var redan på 1870- talet så fulländad, att den i huvudsak ännu i dag företer samma kon­ struktion, utseende och skrift. På initiativ av Telegrafdirektör J. Stork konstruerade L. M. Ericsson en kombinerad telegrafskrivmaskin för båda systemen. En transportabel visarapparat för järnvägståg, s. k. tågapparat, tillverkades och kallades i dubbel bemärkelse för »Storkbo».
Det dröjde inte länge förrän verkstaden blev känd och välkänd, fick mycket arbete och behövde ökat utrymme. Redan den 1. oktober 1876 flyttades den till Jakobsbergsgatan 23 B, där möjligheterna voro något större för nytillverkning av telegrafmateriel, finmekaniska apparater, planimetrar etc. Av ett par i behåll varande samtida böc­ ker förda av Ericsson själv, en memorial och en huvudbok, kan ut­ vecklingen steg för steg följas från reparationer till fabrikationsvara. Ett år senare, den 1. oktober 1877, måste verkstaden ånyo flytta, denna gång till Oxtorget 29, t. v. in på gården, 1 tr., där även smedja inreddes. Arbetsstyrkan var nu åtta man. Det var på denna verkstad de första telefonerna inkommo för reparation och nya började tillver­ kas. Från den välkända firman på Hamngatan 32, Numa Peterson, vilken från Amerika införskaffat några Bells hörtelefoner, inköptes ett par som prov, vilka till att börja med kopierades och senare om­ konstruerades. En av Ericssons f. d. kamrater, O. G. Eklöf, senare verkmästare vid Kungl. Myntet, har omtalat, att han och Ericsson då voro tillsammans i verkstaden vid Oxtorget och gjorde var för sig ett tiotal sådana hörtelefoner av ljus furu. Flertalet av detta första
telefonparti finns ännu i behåll i olika museisamlingar.
Så snart Ericsson givit sig in på tillverkning av telefoner synes han ha kommit på sitt rätta verksamhetsområde. Säkerligen voro svårig­ heterna och motigheterna många, ty handböcker eller annan littera­ tur i ämnet fanns knappast. Allt gick likväl i fortsättningen bra i lås under Ericssons energiska, säkra och lugna ledning. Verkstaden be­ hövde snart nog ännu större lokaler och mera folk. Den 1. oktober 1880 flyttades den till en lokal 1 tr. upp i Magnussonska huset, Norr- malmsgatan 5 eller på den plats, där biografen Röda kvarn f. n. är belägen. Här försiggick den första stora utvecklingen från hantverk
till verkstadsdrift.
J. Stork.
Telefon i varje hem
89

Telefon i varje hem
90
Av tidigaste konstruktioner och tillverkningar kunna nämnas: 1880 spiralmikrofonen
1881 vägg- och bordtelefonapparater samt telefonväxlar
1882 magnetinduktor för ringsignalen
1883 Cedergren-Ericssons automatiska växlar 1884 multipelväxelbord och handmikrotelefonen.
Sistnämnda år konstruerade Ericsson sin karakteristiska och världs­ bekanta bordtelefonapparat med magnetbockar, som fortfarande le­ ver kvar och används i dagligt bruk på många ställen runt jordklotet. Dess bild finns även alltjämt kvar i L. M. Ericsson-bolagets firma­ märke.
Även på Norrmalmsgatan, eller numera Biblioteksgatan 5, blevo verkstadslokalerna alldeles otillräckliga. Firman hade stora beställ­ ningar och affärerna voro goda, varför Ericsson i september 1883 inköpte tomten nr 2 i kvarteret Hälsan med adress Lilla Surbrunns- gatan 5, senare benämnd Tulegatan 5, och där lät uppföra ett bo­ stads- och verkstadshus i fem våningar för att slutligen komma under eget tak. Inflyttningen skedde 1884, men huset var icke fullt färdigt förrän 1885. Familjen Ericsson och en del förmansfamiljer hade här sina hem i ett tiotal år framåt tills verkstadsutvidgningarna så små­ ningom motade bort dem.
För att söka större marknad för sina apparater började Ericsson vara med på utställningar. I juli 1881 avreste han till Paris för att på den stora utställningens elektriska avdelning ordna telefon- och brandalarmmaterial. Den av honom konstruerade stora klämtmaski­ nen för brandalarm med tillhörande centralapparat utställdes då för första gången.
År 1883 i augusti reste han till Wien för att besöka en elektrisk ut­ ställning och sammanträffade där med Telegrafinspektör Lars A. Meurling. Liksom förut i Paris hade Ericsson även här utställt en del av sina apparater och tillerkändes medalj. Under denna utlands­ resa besöktes flera större städer i Tyskland i och för telefonstudier, som sedan omsattes i konstruktionsförbättringar vid hemkomsten. Första editionen av Ericssons »prisförteckning» eller försäljnings- katalog utkom 1886.
Det dröjde likväl rätt länge innan telefonering på längre avstånd kunde försiggå. Under åren 1877—1884 ökades telefonavstånden endast långsamt upp mot 1oo-talet kilometer. Som verifikation härpå kan anföras följande intressanta telegram, avsänt från Ericsson den


-
1

3. januari 1885 till en kund i Åbo: »Längsta telefonförbindelse Stock­ holm—Trosa 100 kilometer. Ansett hittills möjlighetsgräns. Telefon­ fabriken.» Vid samma tid ett år senare hade 12—15 mil uppnåtts, dock med »rätt klent» resultat. På så lång ledning som 20 mil var det ännu »hopplöst» och ansågs särskilt ogynnsamt om flera stationer in­ kopplades efter varandra. Men »världens ände» var likväl uppnådd på telefontråden och för tidpunkten ifråga var det en märklig presta­ tion och ståtlig tiomilsstolpe i den svenska telefonhistoriens annaler.
Samtidigt med L. M. Ericsson gjorde en annan man, en ung Civilin- genjör H. T. Cedergren, sin entré på telefonområdet. Redan i decem­ ber 1877 lät Cedergren uppsätta den första affärstelefonlinjen i Stock­ holm mellan Cedergrenska juvelerarebutiken, Drottninggatan 31, och bostaden i nr 84 vid samma gata. Detta arbete utfördes av Telegraf­ byggmästare C. E. Nilsson enligt anteckning i hans ännu i behåll varande arbetsbok från den tiden. De båda telefonapparaterna, som ägas av Nordiska Museet, äro numera deponerade i Telegrafverkets museum.
Den 13. augusti 1880 började Stockholms Bell Telefon-Aktiebolag, vanligen kallat Bellbolaget, sin verksamhet. Då detta bolag i fort­ sättningen icke kunde förmås att sänka sina höga abonnemangspriser, kom Cedergren på tanken att i allmänhetens intresse bilda ett kon- kurrentbolag, Stockholms Allmänna Telefon-Aktiebolag, i dagligt tal kallat Allmänna Bolaget, som konstituerades den 13. april 1883 med Cedergren som direktör och överingenjör. Vad Cedergren och detta bolag betytt för Stockholm och dess omgivningar är av största bety­ delse för den svenska telefonens frammarsch. Även i utlandet fram­ hölls senare alltid detta svenska telefonbolag som föregångare och mönster för rationell telefondrift. Den 11. juli 1883 påbörjades bola­ gets station vid Oxtorget i huset Malmskillnadsgatan 27, 3 tr. Den snabba utvecklingen omtalas redan i ett brev i L. M. Ericsson & Co:s korrespondens för den 9. april 1884: »Rörande vexelbord vilja vi upplysningsvis meddela att härvarande Allmänna Telefonbolag fått en så oväntad tillströmning av abonnenter, att det vanliga vexel- systemet måste frångås och ett annat multipelsystem tillämpas.»
En resa till Amerika för att närmare studera detta system företogs av L. M. Ericsson, H. T. Cedergren i sällskap med Telegrafinspektör L. A. Meurling i Göteborg. Avresan skedde från Stockholm den 2. juli 1885 och från Liverpool den 7. juli. I Amerika gjordes resor till flera större städer såsom New York, Chicago, Philadelphia och Boston
H. T. Cedergren.
Telefon I varje hem
91

Telefon i varje hem
med besök bos ledande telefonverkstäder och på nyare telefonstatio­ ner, vid vilka det ej alltid var så lätt att få komma in och bese. Men turen var god och det lyckades. Svenskarna uppmärksammades av tidningarna och ansågos vara ute på jakt efter nyheter i branschen. Hos direktören för en stor telefonfirma träffade de Th. A. Edison, som var där på tillfälligt besök, »på frieri», som det då hette. Han ämnade snart företa en resa till Europa och »då skall jag söka upp Er» yttrade den världsberömde uppfinnaren. En nöjesutflykt före­ togs dessutom till Niagarafallet. Hemresan anträddes från New York den 13. augusti samma år, och gick över Holland, Belgien och Tysk­ land med återkomst till Stockholm efter två månaders bortovaro.
TVUv^Vi r, Xi. .m- IMockJoTM OiVTuf»,
/
X CO un-ff Let J * TUm X" A ^ C.ixyfii\c^
\c(c<^rcc)>C\J-vv»pdttör <Öf iTck»Kiapt.eMol» clcot» to ^ cvw»-^* ujctvA /oAcct1uv\ _ e.
CjiAn. i.vn tv<^trr>McCfTt>*\ vjt/v* c c+aa
VJ
cx£j
Introduktionsbrev från T. A. Edison. — Telefon AB L. M. Ericssons museum, Stockholm.
År 1887 den 12. juli öppnades den stora telefonstationen under tele­ fontornet vid Malmskillnadsgatan 30 i närvaro av Oscar II. Till det ståtliga tornet inkommo enkeltrådiga luftledningar, som sedan fort­ satte in till apparatsalens stora multipelbord, vilka levererats av L. M. Ericsson & Co. Tornets bekröning utfördes efter en av Arkitekten F. Eckert gjord omarbetning av de prisbelönta förslagen och förste pristagare var en Allmänna Bolagets tjänstemän, Ingeniör J. E. Zetterstedt. Växelborden finnas numera ej, men Cedergrenska tele­ fontornet som äges av Kungl. Telegrafverket står kvar än i dag som
92 ett monument över Allmänna Telefonbolaget och dess upphovsman.

En mängd telefonförbättringar och i synnerhet telefondriftens
höjande var Cedergrens främsta och ideella motiv. En särskild för­ tjänstfull sak, som ordnades av honom, delvis tillsammans med L. M. Ericsson, var en bra och billig svensk telefon. Initiativet därtill togs av Cedergren och grundar sig på hans vid ett tillfälle med all kraft uttalade önskan: »Jag vill visa svenska folket, att det skall finnas en billig och solid svensk telefon i varje hem».
Redan i sin inbjudning den 19. febr. 1883 till aktieteckningen i Stockholms Allmänna Telefon-Aktiebolag framhåller Cedergren sär­ skilt att bolagets huvudsyfte är »billig telefonering». Någon viss konstruktion på telefonapparater skulle bolaget ej binda sig vid. De bästa apparaterna och de senaste konstruktionerna skulle anskaffas och vid försäljning expedieras fermt.
L. M. Ericsson och H. T. Cedergren verkade vid jämförelse med varandra som två motsatser. Den förre lugn, allvarsam, tystlåten och tillbakadragen, den senare livlig, glad, språksam och impulsiv. Båda arbetade i huvudsak för en och samma grundtanke — telefonutveck­ lingen — ibland som goda kompanjoner, ibland som hårda konkur­ renter. Allmänna Telefonbolagets tillkomst t. ex. beslöts på Ericssons kontor i verkstaden vid Norrmalmsgatan 5. När Cedergren vid se­ nare tidpunkt inte fick från Ericsson de låga priser på telefonmate- rielen, som han ville ha, så startade han sin egen telefonfabrik vid Arbetaregatan 4, som dock efter några få år, eller 1901, inköptes av L. M. Ericsson. I det stora hela voro de varandra till verkligt stor hjälp, Ericsson med sina apparater av högsta kvalitet och Cedergren med sin handlingskraftiga affärsförmåga, båda siktande alltid mot det gemensamma målet, en förstklassig och billig svensk telefon i varje hem.
Nu ha dessa telefonutvecklingens pioniärer för längesedan lämnat sina verk bakom sig. H. T. Cedergren avled i Stockholm redan den 13. april 1909, endast 56 år gammal och ligger begraven i ett för­ nämligt mausoleum på Norra kyrkogården. L. M. Ericsson däremot, som avled den 17. dec. 1926 på sin egendom Hågelby i Botkyrka soc­ ken och uppnådde den höga åldern av 80 år, begrovs på därvarande kyrkogård med en på kistan lagd enkel grankvist från sin fäderne-
socken Värmskog, vilket han själv föreskrivit.
Telefon i varje hem
93

Meddelanden
Läskpapper.
I Daedalm för år 1941 (sid. 108) har Carl Sahlin påpekat ett tidigt använ­ dande av läskpapper genom citat av brukspatron C. D. Burens dagboksanteck­ ningar för den 2 november 1791. Vi kunna nu visa, hur ett sådant läskpapper tar sig ut (bild t. h.). Den intresserade återfinner det i Slottsarkivet, närmare be­ stämt i den foliant, som utgör 1752 års räkenskaper för den kungliga kläd­ kammaren. Det är ett olimmat gråpapper med råkanter i format 25,8X20 cm största höjd och bredd. Att läskpapperet använts i just denna volym bevisas av de nedtill på detsamma — om man håller det på samma sätt som bilden visar — och i papperets höjdled befintliga siffrorna 141562.1. —, vartill den läskade skriften återfinnes på volymens sida 95, nederst. Därmed ha vi fört läskpapperts historia ytterligare ett halft sekel tillbaka. Denna tidpunkt betecknar dock knappast en slutgiltig gräns. Teoretiskt sett skulle ju detta spe­ ciella bruk av olimmat papper ha kunnat förekomma redan vid papperstill­ verkningens början, men man får komma ihåg, att det »självklara» ofta kräver både ansträngning och lyckliga omständigheter för att bli till realitet.
Torsten Lenk.
Bland de många uppfinnare, som bidragit till att skapa förutsättningarna för filmen sådan den i dag framträder på biograferna världen runt, intar Thomas Alva Edison otvivelaktigt ett av de främsta rummen. I U. S. A. räknas han allmänt som »filmens fader», under det att man i Europa oftast är mer benägen att ge denna hederstitel åt fransmannen Louis Lumiére och hans broder Auguste. Max Skladanowsky i Tyskland och William Friese-Greene i England ha också många förespråkare, särskilt bland sina landsmän.
Avsikten är att här ge en inblick i hur Edisons första apparater och inspel- ningsateljé togo sig ut, varför något försök att skipa rättvisa i prioritetstvisten mellan Gamla och Nya Världen icke skall göras. Det får vara tillräckligt att konstatera, att mycket beror på vad man inlägger i ordet kinematografi eller film. Fattar man detta ord så trångt att däri icke såsom ett oavvisligt krav in- begripes visning av film för ett större antal personer samtidigt, måste Edisons första uppfinning på detta område, kinetoskopet, till vilket idén föddes redan år
1887, räknas som världens första filmapparat och Edison sålunda vara berätti­ gad till hederstiteln »filmens fader». Men även då måste något av äran tillfalla den eller de uppfinnare, som i början av 1800-talet konstruerade på den strobo- skopiska effekten byggda leksaker, zootroper, eller som de vanligen kallas troll­ trummor, vilka enligt Edisons egna uttalanden gåvo honom impulsen till kine­ toskopet.
Edisons första kinetograf — detta namn avsåg själva inspelningsapparaten eller filmkameran och stod alltså i motsats till kinetoskopet i inskränkt mening, varmed åsyftades återgivnings- eller projektionsapparaten — lär ha fullbordats sommaren 1889. Med utgångspunkt från »trolltrumman» och med användande av de upptäckter, som gjorts av de två föregångsmännen på ögonblicksfotogra- feringens område, fransmännen E. J. Marey och engelsk-amerikanen E. Muy- bridge, samt av Eastman-bolagets 1889 nyutsläppta rullfilm av celluloid, hade
Edisons kinetoskop och ”Svarta Maria”.
94

En del av Tekniska Museets avdelning för non-ferrometaller, öppnad den 27. maj 1942.
*
Läskad skrift i 1752 års klädkammarräkning (Slottsarkivet) och det på läskpappe­ ret gjorda avtrycket. — Foto Claréus.
*

Interiör av »Svarta Maria» med samtidig bild- och ljud­ upptagning omkring år 1894.

Edison och hans medhjälpare i West Orange-laboratoriet i New Jersey skapat
en filmkamera, som i princip icke stort avvek från våra dagars bildkamera. Den edisonska kinetografen var sålunda försedd med en mekanism, som genom ett system av valsar ryckvis förde fram ett i kanterna perforerat film­ band förbi kamerans objektiv från en spole till en annan. Med en handvev vreds en huvudaxel runt; denna påverkade en tandad cylinder, vars tänder grepo in i filmperforeringarna och satte filmbandet i rörelse. Denna rörelse var intermittent och medgav 46 exponeringar i sekunden. Exponeringen åstadkoms med en roterande segmentslutare som genom en utväxling fick sin rörelse från huvudaxeln.
Den film Edison använde var 1 1/2 tum (36 mm) bred, varav själva bild­ rutan upptog 1 tum (24 mm) och perforeringskanterna 1/4 tum (6 mm) var­ dera. Varje bildruta hade fyra perforeringshål på vardera sidan. Filmen var ursprungligen mycket kort, ca 40 fot (12,5 m), men allteftersom kinetografen förbättrades blev det även möjligt att använda längre filmband. Anmärknings­ värt är att de sålunda av Edison fastställda normerna för filmens bredd och perforering blivit bestående och i stort sett gälla för all världens normalfilm än i dag.
Kinetoskopet — den apparat som återgav de av kinetografen inspelade fil­ merna — skilde sig avsevärt från senare tiders projektionsapparater. Det var närmast att jämföra med ett tittskåp, enär endast en person åt gången kunde betrakta filmen. En ändlös positivkopia hölls genom en serie tandförsedda cylindrar i sitt läge i apparaten. Då ett mynt lades i denna, drevs filmen runt av en elektrisk motor förbi blickfönstret med en hastighet av 46 bilder i sekun­ den. Blickfönstret var försett med ett starkt förstoringsglas. Bakom filmen lyste en elektrisk lampa. Filmen fördes fram kontinuerligt, varför apparaten var försedd med en i segment uppdelad avbländningsskiva mellan fönstret och fil­ men på motsvarande sätt som vid en nutida projektor.
Kinetoskopet visades offentligt på världsutställningen i Chicago 1893 och väckte stor uppmärksamhet. Snart fanns överallt i de amerikanska städerna möjlighet att i de särskilda automathallar, som vuxit upp redan i samband med Edisons tidigare uppfinning, fonografen, ta del av den nya uppfinningen. För att möta den ständigt ökade efterfrågan på film till kinetoskopen byggdes, troligen 1893, i West Orange på Edisons laboratorie- och fabriksområde en filmateljé, som torde ha varit världens första. Denna blev snart döpt till »Black Maria». Edisons främste medarbetare på det fotografiska och filmiska området, W. K. L. Dickson, har i sin och sin hustrus bok »The Life and Inventions of Edison» (London 1894) givit en ingående och romantisk skildring av »Svarta Maria», eller som den officiellt kallades »The Kinetographic Theatre». Därvid avsågs således icke en biograf utan en ateljé, en skådesp.lats där de som skulle förevigas på filmremsan uppträdde inför kinetografen. Ur Dicksons skildring må följande anföras:
»Kravet på naturligt ljus, erforderligt för en bättre hagning’ av föremålen,
och avsaknaden av en lämplig teaterscen nödvändiggjorde uppförandet av en
särskild byggnad. Denna står mitt i den klunga av extrahus, som bildar labora- 97
7*
Meddelanden

Meddelanden
98
toriets förstad, och har ett så egendomligt utseende att den påkallar även den
mest ytlige betraktares uppmärksamhet. Den lyder inga arkitektoniska lagar, består icke av vanligt material och företer icke någon vedertagen färgskala. Den har formen av en avlång oregelbunden fyrkant, med en tvär upphöjning på mitten, där ett rörligt tak är fäst, vilket kan lyftas eller sänkas efter behag genom ett enkelt handgrepp. Färgen är dystert och skrämmande svart, något upplivad av den matta glansen från många hundra metallpunkter; materialet är papp, överdraget med beck och rikligen besatt med förtenta spikar. Med sitt om ett flaxande segel påminnande tak och sin ebenholtssvarta färgton har huset ett skrämmande, till hälften fartygsliknande utseende, och det kusliga intrycket minskas ej då hela den stora byggnaden på en omärklig signal sakta
svänger runt på en sockel av grafit, så att vilken vinkel som helst uppnås mot solstrålarna, varigenom fotograferna bli oberoende av ljusväxlingarna under dagen. — Denna byggnad är känd såsom Kinetografteatern, vanligen kallad 'Svarta Maria’. När vi inträda, konfronteras vi med ett system av ljus och skuggor, så skarpt avgränsade att det gör ont i ögonen, som äro vana vid den likformiga strålningen utomhus. Blicka vi djupare in i dess villsamma innan­ döme, tycka vi oss försatta till en av dessa trevliga fordomtima gästabudssalar, där feodalhövdingen förlustade sig med att sprida fasa omkring sig, draperande väggarna med olycksbådande svart och omtänksamt anskaffande en uppsätt­ ning likkistor till gästernas bekvämlighet. Och vad är denna mystiska för­ djupning i andra ändan, vars konturer skarpt framträda mot mittpartiets bländande strålglans och som är dränkt i en ilsket karmosinröd färgton? Är det här celler i ett fångtorn och utgör detta hemska sken ett förebud till den fruktansvärda inkvisitionen? Är denna milda form för övertalning på väg att träda i verksamhet och gömma dessa halvt anade nischer sådana helvetiska
attiraljer som tumskruvar och sträckbänk, glödande järn och benknäckare? Har århundradens förbannelse gripit vår trollkarl till slut, och får han med vridna lemmar och sargat kött umgälla sin otillåtna visdoms skatter? O ve, att den prosaiska sanningen måste sägas! Detta är inga fängelsehålor, bävande av skräckinjagande möjligheter, utan helt enkelt en byggnad för bättre 'tagning’ av kinetoskopiska föremål.
På plattformen stå de brottare, pantomimskådespelare, dansartister och taskspelare, vilkas rörelser man har för avsikt att odödliggöra. Mot den mörka bakgrunden framträda deras gestalter med den skarpa kontrasten av alabaster- reliefer mot ebenholtsbotten, vilket utgör en tillfredsställande förklaring på den kinetoskopiska remsans enastående tydlighet. Den mörka cellen i andra ändan avslöjar sig som ett rum för överföring av filmerna från förvarings- boxen till kinetoskopkameran. Apparaten får löpa bakåt på ett spår, som leder från den svarta tunneln i bakgrunden av ateljén till detta rum, varefter dörren tillslutes och filmrullen utbytes för nästa tagning. — Dramatis personae på den kinematografiska scenen rekryteras ur varje karakteristisk del av det sociala, konstnärliga och industriella livet samt från mången fas ur djurens tillvaro. En dag registrerades uppträdandet av en trupp dresserade björnar och deras ungerska förevisare. Björnarna sletos mellan surmulet missnöje och en sorglös

benägenhet att följa sina egna impulser. Det var endast efter mycken övertal­ ning de kunde förmås att tjäna vetenskapens intressen. — Av mänskliga objekt ha vi ett överflöd, trots att den största urskillning tillämpas vid valen av ämnen. Skalan omfattar boxningsmatcher, trapets- och räckgymnastik, dans, brottning, fäktning, sång, trakterande av instrument, talprestationer, rörelser, som ingå i olika yrken, såsom hästskoning, ridning, trädgårdsskötsel och många flera.»
De filmer, som inspelades i »Svarta Maria», voro som synes av denna skild­ ring ursprungligen mycket korta och enkla, men i och med att Edison omkring 1896 började överge kinetoskopet för en verklig projektor, som återgav fil­ merna på en biografduk, blevo hans inspelningar längre och mera omfattande.1) Den utveckling, som nu följde, ligger emellertid utanför ramen för denna uppsats, och jag skall i stället avslutningsvis omnämna att Edison experimen­ terade med att förena bild och ljud, vilket resulterade i kinetofonografen. Tanken på en samtidig återgivning av ljus och bild hade Edison haft redan från första början; i själva verket skapades kinetografen såsom ett komplement till Edisons skötebarn fonografen, och hans första misslyckade experiment på detta område utgingo i lika hög grad från fonografen som från trolltrumman. Kinetografen blev först praktiskt genomförbar i och med användandet av Eastmans rullfilm, men den konstruktiva skillnad som fanns mellan fonografen och kinetografen avskräckte icke Edison från att sammankoppla de bägge apparaterna. I »Svarta Maria» framträdde sångare och sångerskor, vilkas sång upptogs på en fonografrulle samtidigt med att personerna fotograferades. Sam­ tidigheten vid dessa inspelningar av bild och ljud åstadkoms genom en elek­ trisk motor, som synkront drev såväl kameran som ljudupptagaren. Huruvida fono-kinetoskopet, alltså den kombinerade återgivningsapparat för ljud och bild, som Edison arbetade med under 1890-talets första år, användes i de offentliga automathallarna är ovisst. Säkert är däremot att han 1912 presen­ terade en kinetofon som, ehuru den var avsedd för verkliga biograflokaler, likväl endast utgjorde en förbättring av och utbyggnad på den redan av Dickson
1894 såsom fullbordad beskrivna kinetofonografen.
Einar Lauritzen.
I föregående årsbok påvisades, att ingeniörstiteln hade militärt ursprung, och ”Werchmestere’’. egendomligt nog gäller detsamma även om verkmästaretiteln.
Ordet verkmästare är av tyskt ursprung. Med »Werkmeister» menades i tysk­ språkigt område på 1300-talet den person, som ledde konstruktionen och an­ vändningen av krigsmaskiner, vilka på medeltida högtyska kollektivt kallades »Antwerk» (1:71). Så t. ex. omtalas 1333 verkmästare Burkart från Bern (5:620) och 1374 verkmästare Konrad från Basel (5:622), vilka bägge vid
x) Enligt de flesta filmhistoriker skulle Edison endast motvilligt ha övergått till film på
duk i särskilda kinematografteatrar, vilket arrangemang han icke själv skulle ha upp­
funnit, men enligt Dickson fanns redan 1894 ett sådant rum i West Orange-laboratoriet,
där Edison och hans medhjälpare tillsammans betraktade de filmer, som de upptagit. 99
Meddelanden

Meddelanden
100
belägringar hade hand om blidorna, kastmaskinerna. Benämningen »blidemästare»
förekom även och synes i Norden ha varit den vanligaste (3: 832).
I tyska medeltidshandlingar omtalas bland större krigsmaskiner »Notstal» och »Springai» eller »Springolf», vilka alltid noga skiljas från de för kast in­ rättade blidorna. De voro inrättade för skjutning med tunga pilar och sågo ut som mycket stora armborst, dock ej med båge, utan de bägge kastarmarna drevos av var sitt knippe av hårt hopsnodda snören av senor eller dylikt (5: 578 f.). På lågtyska kallades dessa vapen »schietende» eller »driwende Werk» (1:71, 5: 586—587). Också dessa vapen tillverkades och sköttes av verkmästare. Det är dock möjligt, att tillverkningen vanligen utfördes av armborstmakare, och att dessa på så sätt kom att kallas verkmästare. Det kan också hända, att arm­ borstlåset kallades verk, analogt med urverk. Hur nu utveckligen än gått, så kom på nordiskt område på 1400-talet, kanske redan tidigare, och på 15oo­ talets förra hälft »verkmästare» att betyda armborstmakare. I Tyskland kallades de sistnämnda på denna tid vanligen »Armbruster» eller »Armbroster» (5:644 f.), men på lågtyskt område ibland »Armborstmakere» (1:78). På latin heter armborstet under medeltidens sista århundraden vanligen »balista» (1: 74), därför benämndes armborstmakaren oftast »balistarius» på latin. Så t. ex. kallas i staden Hamburgs räkenskaper stadens fast anställda armborstmakare mest »balistarius», men 1370 och 1374 »balistifex» och 1356 samt 1386 »armborstmakere» (1: 78).
Armborst funnos redan under antiken, men synas senare ha kommit i glömska och komma först på 900-talet åter i bruk. Till Norden, där dessa vapen till en början kallades låsbågar, tyckas de ha kommit rätt tidigt, troligen vid vikinga­ tidens slut. Först efter ett par århundraden blevo de dock mera vanliga. Ännu den på 1200-talets mitt nedskrivna jutska lagen har bestämmelsen, att i varje ledungsskepp skulle ej blott finnas ett armborst, utan även en man, som kunde sköta ett dylikt vapen (1:78). Mot medeltidens slut hade armborsten blivit den svenska allmogens mest omtyckta vapen. En förordning, från vilket håll den än kom, att bönderna skulle utlämna sina armborst, framkallade ofelbart oroligheter och uppror.
I Danmark omtalas 1433 en verkmästare Niels Pedersen och 1438 verkmästare Jes Pedersen, bägge på Köpenhamns hus. Den sistnämnde kallas i en år 1446 ut­ färdad på latin skriven handling »Johannes Petri Balistarius in Castro Hafnensi» (1:68).
I Stockholm tyckes armborsttillverkningen snart ha bedrivits i rätt stor ut­ sträckning och på 1300-talets slut omnämnas »holmske armborst» med beröm. I Tyska Ordens »Tresslerbuch» från 1399—1409 omtalas »gute Holmischee Armriiste» (2: 229), vilka förstnämnda år jämte samhörande koger uttryckligen uppgivas vara köpta i Stockholm (5: 656).
Då Stockholms stads samtliga handlingar och böcker förstördes vid den stora eldsvådan 1419 går det ej att få uppgifter om Stockholms armborstmakare före detta år. I Stockholms stads jordebok 1420—1474 (15) omtalas den 28 juni 1438 en då avliden Mattis verkmästare (15: 83). Den 14 december 1439 köpte Jacob verkmästare ett hus (15: 82). Jönis verkmästares dödsbo skiftades den 23 januari 1441 (15: 106). Eskil verkmästare förrättade ett av medarvingen den 15

juli 1448 godkänt arvskifte. Bland vittnena till uppgörelsen var Henrik verk­ mästare (15: 169—170). Den sistnämnde synes ha dött strax därefter. Den 31 oktober 1450 godkände hans söner förmyndarförvaltningen. Bland förmyndarna var Bengt verkmästare (15: 195).
Från och med år 1460 finnas verkmästare upptagna i Stockholms stads skotteböcker och ofta omnämnda i stadens tänkeböcker. I Stockholms stads skotteböcker 1460—1468 (skott = skatt) samt i kämnärsräkenskaperna 1460— 1473 (6) upptagas Hans verkmästare, Peder verkmästare och Simon verkmäs­ tare under hela perioden. Johan verkmästare förekommer från och med 1466 och omtalas i kämnärsräkenskaperna 1470. Magnus verkmästare är upptagen i skotteboken från och med 1466. Laurens verkmästare återfinnes 1463 i skotte­ boken och 1464 i kämnärsräkenskaperna. Hans den yngre är 1460—1462 upptagen i skotteboken, där Sigge verkmästare finnes 1461 och möjligen även 1466. Eskil verkmästare, Nils Hermansson verkmästare och Ture Jönsson verk­ mästare förekomma blott 1460. Efter Jönssons namn har gjorts den upp­ lysande anteckningen: »aer burta for tiuffnath» (6: 29). Simon verkmästare synes ha haft mindre god ekonomi. År 1461 tyckes han ha lämnat pant för skatten (6: 70) och 1462 lämnade han ett armborst i stället för dubbel skatt, »d:t (dabit) balistam pro doubus scotis pro xij öre quit» (6: 106), som posten lyder på skotte- bokens kökslatin. Också annorstädes upptagas armborstförvärv för stadens räkning. Den 1 juni 1489 »annammade kämnären Filippus Jönsson ett nytt armborst in uti fataburen till stadsens behov av Mattis Mårtensson, som det annammat hade och uppburit av Björn verkmästare för tomtöre eller husalön
för 12 öre» (9: 350).
I Stockholms stads tänkeböcker 1492—1500(10) omtalas verkmästarna An­ ders, Björn, Hans, Harald, Karl, Laurens också kallad Lasse, Martin och Peder eller Per såsom bosatta i Stockholm samt dessutom Rasmus verkmästare i Väs­ terås och Jeppe verkmästare i Tälje. Verkmästarna voro organiserade i skrå. I samband med ett arvsskifte efter änkan till den tidigare avlidne Karl verk­ mästare omtalas, att svärsonen Alexander överlåtit allt verktyg och arbete, som fanns i den avlidnes verkstad, till Laurens verkmästare. Uppgörelsen bevittnades 12 november 1498 av borgmästaren Anders Svensson, rådmannen Olof Michels- son, Mattis guldsmed, Engelbrecht van Mönster, herr Claus och »alla werch- mestarana j forme embete» (10: 406).
I Skotteboken för 1501—1510(7) omtalas tydligen två verkmästare med namnet Hans, en i östra kvarteret, en i kvarteret innan mur, och två Peder eller Per, också där en i östra kvarteret och en innan mur. Dessutom omnämnas Anders, Henrik, Jösse, Lasse (Laurens) och Martin verkmästare. Henrik verk­ mästare hade 1506 begått ett dråp (11: 105), troligen under förmildrande om­ ständigheter, ty han slapp undan med 48 marks böter. Dessa betalade han med 10 mark kontant och för resten gav han fyra armborst (11: 107).
I Stockholms stads skottebok 1516—1525(8) upptages Anders verkmästare
under åren 1516—1519, Henrik verkmästare 1516—1522, Staffan verkmästare
1516—1525, Sven verkmästare 1518—1525, Nils verkmästare 1518—1522, Lars
verkmästare uppges 1517 vara avliden och Per, eller Peder verkmästare, dog 101
Meddelanden

Meddelanden
102
1516 eller 1517. Att den sistnämnde och hans hustru Karin upprättat inbördes
testamente intygades den 28 september 1517 av lille Måns, rådman Anders Hen­ riksson och »menige werkmestere embethet» (12: 164).
I Sverige voro armborsten på 1400-talet och vid 1500-talets början vanligen hornbågar, d. v. s. själva bågen var av horn. En sådan båge tillverkades av horn, mest gethorn, vilka sågades i skivor, gjordes mjuka genom kokning, pres­ sades raka, varefter skivorna hoplimmades och det hela fick torka. Därefter filades hornknippet till önskad form. Den färdiga bågen överdrogs med per­ gament för att skydda den för väta (5: 655). Dessa bågar voro rätt tjocka och mycket kraftiga.
I utlandet började man under 1400-talets förra hälft eller mitt att mera all­ mänt förse armborsten med bågar av stål. Armborst med dylika bågar begynte tillverkas i Sverige under 1500-talets förra hälft. Framställningen av med stål­ bågar försedda armborst synes i Sverige huvudsakligen ha varit lokaliserad till Vadstena och angränsande trakter av Östergötland, där armborsttillverk­ ningen var gammal. Men också i Småland, »vid gränsen», som Gustaf Vasa skriver, synes stålbågetillverkning ha ägt rum.
Armborst med stålbågar kallades vanligen helt enkelt »stålbågar» och till­ verkarna »stålbågesmeder» eller »stålbågemakare». Den enda stålbågesmed, som förf. sett omtalad som verksam i Stockholm, är Lasse stålbågesmed, vilken av­ lade borgared den 2 april 1554 (14: 56). Han omtalas ännu på 1570-talet i tänkeböckerna.
Förf. har förut antagit, att verkmästare betydde armborstmakare, som gjorde armborst med hornbågar och att stålbågesmeder eller stålbågemakare gjorde den mera moderna typen med bågar av stål. Men verkmästarna kunde också vara stålbågesmeder, vilket framgår av Gustaf Vasas här nedan återgivna ampra brev till armborstmakarna i Tjällmo socken av Östergötland, daterat Vadstena den 12 juli 1543.
»Effter wij förstått haffwe, att j som bruke värckmästareembetet ther i Tielmo Sockn pläge och så göre Stålboger, the dog föge duge, och falst wärck, thet som vtaff gode Stålbogemakare eij heller gillas kan, och huar man vitterligit är, etc. Szå effter wij förnimme sådene falsckhheet med edhert arbete, både atj slå tässe Wastene werckmesters märckie yppå edre Stålboger, Sammalunde är och wärcket udij sig sielff ogijlt och olijdeligit. Wele wij fördenskuld ingelunde tilstädet, att j effter thenne dag schole göre någre flere Stålboger. Och biude eder wijdh eder halss tilgiörendes, att j haffwe thet fördragh, Medt minne j wele drage hijt till Wastene, och bliffue her besitne Borgere hoss tässe andre Wärckmästere, att man dhå finge see på brädet med edher, hwadt eller huru gott wärck j göre, och icke beswijke så folck med edre Stålboger, som j her till giordt haffwe. Ther retter Eder effter.» (4: 411).
Kungen ansåg tydligen, att Tjällmo armborstmakare skulle göra bättre arbete om de flyttade till Vadstena och kommo under skråets kontroll.
Vid 1500-talets mitt började de gamla verkmästarna och verkmästarebenäm­ ningen att försvinna. I Stockholms stads tänkeböcker omtalas en verkmästare sista gången den 23.11.1545, med den där omnämnde Henrik verkmästare uppges

ha dött 7 år tidigare (13: 127). I Köpenhamn är den 1547 och 1548 omtalade
Mogens verkmästare den siste (1:70), men ännu 1551 upptagas verkmästarna bland andra hantverkare i Odense (1: 85—86).
När nu titeln så att säga blev ledig, kunde den få ny användning. Den synes först ha använts vid befästningsväsendet. År 1618 begagnar Kristian IV benäm­ ningarna Vaerkmester och Vaerkbaser på den överordnade och de underordnade ingeniörer, vilka ledde byggnadsarbetet på Gliickstadts fästning (1: 86). Troligen voro benämningarna, liksom även fästningsplanen, import från Nederländerna.
Huru sedan titeln fått sin nuvarande betydelse, kan åtminstone ej förf. utreda.
(I texten hänvisar den första siffran till källskriftens nummer i förteckning­ en, varpå efter kolon följer sidnumret i källskriften.)
1. Blom, Otto, Blidemestere, Balista- rii og Vaerkmestere i Kjöbenhavn ca. 1375—1550. (Historisk tid­ skrift. Femte Raskke. Femte Band. Kjöbenhavn 1885.)
2. Engel, B., Nachrichten iiber Waf- fen aus dem Tresslerbuche des deut- schen Ordens 1399—1409. (Zeit- schrift fur historische Waffenkun- de Bd. 1. Dresden 1897—1899.)
3. Hildebrand, H.. Sveriges medeltid. Del II. Stockholm 1884—1898.
4. Konung Gustaf den förstes registra- tur. 1543. Stockholm 1893.
5. Rathgen, B. Das Geschiitz im Mit- telalter. Berlin 1928.
6. Stockholms stads skottebok 1460
Josef Alm.
— 1468 samt strödda räkenskaper
från 1430-talet och från åren 1460 —1473. Stockholm 1926.
7. Stockholms stads skottebok 1501— jj/o. Stockholm 1915.
8. Stockholms stads skottebok 1516— ij2y. Stockholm 1935.
9. Stockholms stads tänkeböcker 1483 —1492. Stockholm 1924.
10. Stockholms stads tänkeböcker 1492 —//oo. Stockholm 1930.
11. Stockholms stads tänkeböcker 1304 —1314. Stockholm 1931.
12. Stockholms stads tänkeböcker 1314 —1320. Stockholm 1933.
13. Stockholms stads tänkeböcker 1344 —1348. Stockholm 1936.
14. Stockholms stads tänkeböcker 1333 —7367. Stockholm 1939.
15. Stockholms stads jordebok 1420 —1474. Stockholm 1874.
Den mest avbildade av alla grammofoner, den som är en del av varumärket för en av världens största grammofonfirmor, har redan hunnit bli en sällsynt­ het. Den tavla, som är ursprunget till varumärket, målades dock så sent som 1899.
Genom vänligt tillmötesgående från AB Waidele i Göteborg har det varit möjligt att på Tekniska Museet få studera ett av de få bevarade exemplaren av denna grammofon. Den är ovanligt väl bibehållen; mässingstratten är utan bug- lor och ljuddosan har ännu originalmembranet kvar. Ljuddosan är av 1898 års modell, med en membran av glimmer 35 mm i diameter. Nålens vibrationer överföras till denna med hjälp av en hävstång fäst vid mebranen endast med
Grammofonen i varu­ märket
103
Meddelanden

Meddelanden
en droppe vax. Detta enkla fäste skyddas av att hävstången är fäst vid under­ sidan av ljuddosan med en fjäder, som starkt dämpar rörelserna. Ljuddosan sit­ ter i ena ändan av och parallellt med en arm av trä, vars andra ända är lagrad i en Y-formad klyka, rörligt fästad i ett metallstöd. Trycket på nålspetsen är 215 g, vilket, trots en relativt god nålföring (bättre än på flera apparater av år 1925), slet skivorna starkt. Ljudet överföres med hjälp av ett vinkelböjt läder­ rör från ljuddosan till en konisk tratt av mässing, med en sig till 250 mm i dia­ meter kraftigt vidgande mynning.
Grammofon från 1898 av den typ, som ingår i varumärket för »His Masteds Voice». — Tillhör AB Waidele, Göteborg.
Motorn är ett enfjädrigt verk, med en gångtid av 2 minuter med full hastig­ het, d. v. s. nätt och jämnt tillräckligt för de kring sekelskiftet brukliga ski­ vorna med 175 mm diam. Varvtalet regleras med en centrifugalregulator. Skiv­ tallriken bidrar genom sin tyngd att hålla varvtalet konstant. Ett av kugg­ hjulen i motorn är utfört i massa för att få tyst gång i verket. I övrigt är ver­ ket ej särskilt väl utfört.
Det stora nåltrycket gjorde att man måste fästa skivan vid skivtallriken med hjälp av en liten platta med en skruvanordning. Utan denna stannades skivan vid kraftiga passager i musiken, medan skivtallriken forsatte att rotera. Verket är inrymt i en låda av ek med etiketter i dekalkomaniförfarande med firma­ märke, firmanamn och patentdata, delvis svårläsliga.

Denna grammofon är en av de tidigaste i Sverige saluförda. Den såldes till
ett pris av omkring 125 kronor. Den betecknade för sin tid ett stort framsteg, och annonsernas överord motsvarade troligen det intryck den gjorde.
Mätningar av reproduktionsförmågan hos apparaten har genomförts med vänligt biträde från AB Radiotjänst. Det tonområde, som den förmår återge, är knappt en och en halv oktav, och detta högst ofullständigt.
Återgivningssystemet har flera resonanspunkter, där den återgivna tonen upplöses i ett skorrande ljud. En grafisk framställning av grammofonens repro­ duktionsförmåga återfinnes nedan.
MÄNNISKORÖSTENS OMFÅNG«« ÖVERTONER SOPRAN.
16 +40
+ 20
-20
-40L
LJUD­ STYRKA
52
TENOR B A S .---------
64
»l fe
128 256 512 1024
BP1111 Bi
2043 4096
8192 16384
SVÄNGNINGAR PER SEKUND
48240126
k
'>
IHp
il
|p ■
m ii jV
£?>.»
d W/’ ‘r/f-i
''//
'//'s
ma'■måm W'///'V,'''/:ti
Det inre tjockt diagonalstreckade partiet visar grammofonens svängningsområde. Det stora, tunt diagonalstreckade partiet anger en fullgod reproduktion av män­ niskorösten. Den rektangelliknande figuren anger gränserna för god kommersiell grammofonreproduktion (1943).
Som synes var det inte mycket ens av det begränsade område, som behövs för att reproducera människorösten, som kunde återges. Härtill kommer att de dåtida skivorna i bästa fall hade ett tonomfång av två oktaver.
Hur var det då möjligt att publiken accepterade denna återgivning? Först och främst imponerade själva nyheten och medvetandet om att man stod inför en höjdpunkt av samtida reproduktionsteknik. Varje framsteg i ljudreproduktio­ nens historia har åtföljts av tvärsäkra uttalanden från åhörarna att man nått den fulländade återgivningen. Vidare spelar hörselförnimmelsens egen karaktär in. Finnas blott övertonerna representerade — och som synes av diagrammet är det till exempel för en tenorröst endast en del av övertonerna som återges — tilläggas de felande grundtonerna av åhöraren. En direkt samtidig jämförelse med verkligheten var ju heller icke möjlig, och så tyckte man sig stå inför »den fulländade återgivningen av människorösten», som en samtida annons säger.
Gunnar Westerlund.
105
"'/s'''t'' 'VW''''''"'"* Vf.o'"//"'//'"
,'V
Meddelanden


FÖRTECKNING ÖVER MEDLEMMAR I
FÖRENINGEN TEKNISKA MUSEET

Medlem sförteckning
Ständiga medlemmar.
Anderson, A. W., Civiling., Malmö.
Andersson, Olof, Direktör, Sthlm. Barthen, L, Direktör, Sthlm. Benedicks, C., Professor, Sthlm. Bengtson, Erik, Bankdirektör, Skellef-
tehamn.
Berg, Anders, Kapten, Djursholms-
ösby.
Berger, Edw. L:son, Dir., Halmstad. Bergsten, Karl, Generalkonsul, Sthlm. Bernadotte af Wisborg, Folke, Greve,
Sthlm.
Bernhard, Edw., Arkitekt, Lidingö. Botolfsen, O., Direktör, Saltsjöbaden. Carlborg, H., Kommerseråd, Ålsten. Dalen, Gunnar, Civilingeniör, Lidingö, de Verdier,B. A.,Bruksäg., Gustavsfors. Edström, J. S., Direktör, Sthlm. Eelde, C. Fritz, Disponent, Nockeby. Eggert, Ernst, Major, Sthlm.
Ehrnberg, Gösta, Dir., Simrishamn. Ekman, Gust., f. d. Bankdir., östafors. Elfström, Alb., Direktör, Liljeholmen. Eli, Bernhard, Överingeniör, Spånga. Engkvist, Olle, Byggnadsing., Sthlm.
Falk, Erik, Direktör, Sthlm. Fredriksson, Nils, Undervisningsråd,
Råsunda.
Gabrielson, C. O., Civiling., Djursh. Grewin, Fr., överingeniör, Hallstavik. Gyllenram, B. R., Direktör, Sthlm. Hammar, Hugo, Doktor, Göteborg,
v. Heidenstam, H., Envoyé, Teheran. Hesselman, K. J. E., Civiling., Stor­
Kempe, R., Civiling., Örnsköldsvik. Kjörling, Arvid, Ingeniör, Sthlm. Kreiiger, H., Professor, Sthlm.
Källe, Torsten, Ing., Säffle. Kärnekull, Olof, Civilingeniör, Sthlm. Lamby, Henrik, Civilingeniör, Sthlm. Larson, Karin, Fru, Sthlm.
Lickfett, Herbert, Dr-Ing., Sthlm. Lindhagen, Manne T., Civiling., Sthlm. Lithander, Edv., Direktör, Göteborg. Ljungström, Fredr., Dr-Ing., Lidingö. Lundström, Harald, Fabriksingeniör,
Eskilstuna.
Malm, Gösta, Generaldirektör, Sthlm. Malmquist, L. W., Direktör, Malmö. Malmros, Carl J., Direktör, Klippan. Nisser, W., Disponent, Grycksbo. Nyländer, Erik, Landshövding, Visby. Olson, Erik, Civilingeniör, Göteborg. Olsson, Gustaf, Ingeniör, Sthlm. Piehl, C. G., Civilingeniör, Sthlm.
Rising, Adolf, Fil. Dr, Sthlm.
Roos af Hjelmsäter, J. O., Professor,
Sthlm.
Rydbeck, O., Bankdir., Djursholm. Rydh, Carl L., Ingeniör, Djursholm. Röttle, Hj. C:son, Ing., Askersund. Samuelsson, S. F., Ingeniör, Sthlm. Setterwall, Erik, Civiling., Sthlm. Sunström, Rudolf, Disp., Gunnebo-
bruk.
Söderberg, R., Generalkonsul, Sthlm. Tham, Gustaf, Direktör, Huskvarna. Wahlbeck, Ebbe, Fabrikör, Linköping. Wahlbeck, Gotthard, Ing., Linköping.
108
Heuman, Carl, Prof., Saltsjöbaden. Holm, H., Generalkonsul, Göteborg. Ingeström, Bengt, Direktör, Sthlm. Johansson, Albin, Direktör, Sthlm. Johansson, Hemming, Dir., Sthlm. Johnson, Axel Ax:son, Generalkonsul,
Sthlm.
Karlebo, Selim, Ing., Sthlm.
Westerberg, Sten, Direktör, Sthlm. Wiklund, Bertil, Ingeniör, Sthlm. Wingquist, Sven, Doktor, Bofors. Yngström, Lars, Direktör, Falun, öhlund, J., Direktör, Lidingö, öhrström, K., Kapten, Sthlm. Bergshandteringens Vänner, Sthlm.
Ingenjörsföreningen i Halmstad.
ängen.
Hesselman, Walter, Direktör, Sthlm. Werner, Gustaf, Direktör, Göteborg.

Konfektionsindustriföreningen, Sthlm. Lapplands Tekniska Förening, Toullu-
vaara.
Mekaniska Verkmästareförbundet,
Sthlm.
Norrköpings Polytekniska Förening. Sancte örjens Gille, Sthlm.
Skånska Ingenjörsklubben, Malmö. Stockholms Byggmästareförening. Stockholms Byggn.-ingeniörsförening. Stockholms Stads Hantverksförening. Sundsvalls Tekniska Förening. Svenska Betongföreningen, Sthlm. Svenska Boktryckareföreningen, Sthlm. Svenska Bryggareföreningen, Sthlm. Svenska Choklad- och Konfektyrfa­
brikantföreningen u. p. a., Sthlm. Svenska Elektricitetsverksföreningen,
Sthlm.
Svenska Flaskfabrikanternas Förening,
Sthlm.
Svenska Tapetfabrikanternas Förening,
Sthlm.
Svenska Kommunal-Tekniska Före­
ningen, Sthlm.
Svenska Pappersbruksföreningen,
Sthlm.
Svenska Pappers- och Cellulosaingen-
iörsföreningen, Sthlm.
Abrahamson, G., Direktör, Norrköping. Adelsköld, Fredrik, Civiling., Sthlm. Adelsköld, K. F., Direktör, Sthlm. Ädling, C. Axel, Ingeniör, Sthlm. Adner, E., övering., Örnsköldsvik. Agrell, Carl, Direktör, Sthlm. Ahlberg, K. J., Byråingeniör, Sthlm. Ahlrot, Georg, Direktör, Malmö. Ahlström, R., Civiling., Stocksund. Ahrmfeldt, E. Hj., Civiling., Sundby­
berg.
Ahxner, A. H., Civiling., Jönköping. Akselsson, Lars, Direktör, Ålsten. Alarik, A. L:son, Bergsing., Sikfors.
Svenska Teknologföreningen, Sthlm. Svenska Uppfinnareföreningen, Sthlm. Svenska Vattenkraftföreningen, Sthlm. Svenska Värme- och Sanitetstekniska
Föreningen, Sthlm.
Svenska Yllefabrikantföreningen,
Norrköping.
Svenska Ylleindustriföreningen, Norr­
köping.
Svenska Ångpanneföreningarnas Cen­
tralorganisation, Sthlm. Sveriges Elektroindustriförening,
Sthlm.
Sveriges Industriförbund, Sthlm. Sveriges Mekaniska Verkstäders För­
bund, Sthlm.
Södra Dalarnes Tekniska Förening,
Avesta.
Tekniska Förbundet i Borås. Tekniska Föreningen i Eskilstuna. Tekniska Föreningen i Gävle. Tekniska Föreningen i Jönköping. Tekniska Föreningen i Kristianstad. Tekniska Föreningen i Västerås. Tekniska Samfundet, Göteborg. Örebro Ingenjörsklubb.
Östergötlands Tekniska Förening, Lin­
köping.
Alenius, G., Ing., Hallstahammar. Alexanderson, A., Bankdir., Sthlm. Algren, Tönnes, Ingeniör, Rönninge. Alm, Emil, Professor, Sthlm. Almqvist, P. H., Civiling., Sthlm. Almqvist, Roy Gunnar, Ing., Tumba. Almström, J., Ing., Södertälje.
Korporativa medlemmar.
Alrutz, Otto R., Advokat, Sthlm.
Althin, Sigrid, Fru, Sthlm.
Althin, Torsten, Intendent, Sthlm.
Amberger, A., Direktör, Helsingfors.
Anderberg, A. J., övering., Horndal.
Anderberg, Erik A., Rektor, Uppsala.
Andersson, David, Ingeniör, Malmö. 109
Medlemsförteckning
Årsmedlemmar

Medlemsförteckning
Årsmedlemmar.
Andersson, Elof, Ing., Storängen.
Andersson, Gustaf, Ingeniör, Enskede. Andersson, Hilding, Lektor, Malmö. Andersson, Konrad, Yrkesskoldir.,
Danderyd.
Andersson, Lorentz, Civ.-ing., Sthlm. Anderson, Per, Disponent, Arvika. Anderson, Valter, Assistent, Enskede. Andrén, Hans, Ing., Rotebro.
Anjou, Åke, Disp., ödeborg. Appelberg, Carl, Civilingeniör, Sthlm. Appelqvist, Brunow, Direktör, Sthlm. Arsenius, Fredrik, f. d. Marindirektör,
Sthlm.
Arfwedson, H., Bruksdisp., Sthlm. Arvedson, Arved, Direktör, Sundsvall. Arvedson, N., Disponent, Filipstad. Asperén, Jacques, Grosshandl., Sthlm. Asplund, Arne, Ing., Höglandstorget. Attebo, And. M., Civ.-ing., Örebro. Aulin, John, Disponent, Norrköping. Avelius, N. E., Förste Byråing., Sthlm. Backlund, J. A., Konstruktör, Långs­
hyttan.
Bagger-Jörgensen, O., Byråch., Sthlm. Beck-Friis, Chr., Civilingeniör, Sthlm. Beckman, Gunnar, Dir., Sthlm.
Been, Fr., Direktör, Linköping. Belfrage, Åke, Bankdir., Göteborg. Bendz, S., Civilingeniör, Halmstad. Bengtsson, Gunnar, Ing., Finspång. Bengtsson, Kjell, Civilingeniör, Sthlm. Bentz, Anders, Ingeniör, Jönköping. Berg, E., övering., Vikmanshyttan. Bergelmer, Sven, Direktör, Sthlm. Bergendahl, Ivar, Apotekare, Gränges­
berg.
Bergendahl, T. G., Dir., Göteborg. Bergengren, Axel, Direktör, Borås. Berggren, B., Statsinspektör, Sthlm. Berggren, C. G., Fabrikör, Sthlm. Berggren, Einar, Disp., Dannemora. Berggren, Ewald, Disponent, Mölndal. Bergh, C. Erland, Disp., Långshyttan.
Bergman, Axel, Arkitekt, Djursholm. Bergman, H. W., Ingeniör, Rättvik. Bergman, W. Dan., Ing., Södertälje. Bergschöld, S. A. J., Bergsing., Sthlm. Bergström, Erik, Civiling., Djursholm. Bergström, Karl, Ingeniör, Sthlm. Bergström, Ovar, Civiling., Gyttorp. Bergström, Sten, Ingeniör, Sthlm. Berlin, Hans, Dir., Sundbyberg. Bernadotte, Lennart, Herr, Sthlm. Bernhardt, H., överint., Sthlm. Berthelius, Fredr., Civiling., Sthlm. Beskow, J. G., Direktör, Tyresö. Biide, Tage, Civilingeniör, Hagalund. Bildmark, Knut, Intendent, Ålsten. Bildt, Knut, övering., Långedrag. Bildt, Olof, Direktör, Munkedal. Bille, Carl, Disponent, Sthlm.
Bjarme, Alfred, Bergsing., Arboga. Bjuke, N. Robert, Kapten, Sthlm. Björklund, Alrik, Dir., Sthlm. Björklund, E. O. J., Generaldir., Sthlm. Björklund, Otto, Dir., Sthlm. Björkman, A., Civilingeniör, Sthlm. Björkström, Nils, Civ.-ing., Göteborg.
Björnbom, T., övering., Skellefteå. Björnsjö, A. E., Flygingeniör, Ålsten. Björnstjerna,O.R., Marindir. Djursholm. Bladin, Kristofer, Civiling., Sthlm. Blomberg, David, Arkitekt, Stocksund. Blomberg, K. H., Civiling., Äppel­
viken.
Blomquist, J. Viktor, Civ.-ing., Ängby. Blomquist, Ragnar, Direktör, Sthlm. Bobeck, C. F., överingeniör, Borås. Bodman, Gösta, Prof., Sthlm. Bodman, Håkan, Kapten, Sthlm. Boéthius, Per, Direktör, Äppelviken. Bolander, John, Ingeniör, Stocksund. Bolin, Iwan, Fil. Lic., Äppelviken. Bolinder, Nils, Generaldirektör, Sthlm. Bonthron, Johan A., Disp., Sthlm. Bonthron, N., Bergsing., Hällefors. Borelius, G., Professor, Stocksund. Borgquist, Wald., Generaldir., Sthlm.
110 Bergh, Gösta, Kamrer, Sthlm.

Bosaeus, Elis, Civilingeniör, Djursholm.
Bourdin, Gösta, Civiling., Göteborg. Brahmer, Henry, övering., Rotebro. Branzell, Hj. F., Ingeniör, Sthlm. Bresky, B., Ingeniör, Göteborg. Bring, Gustaf, Professor, Djursholm. Brink, Ragnar, Major, Sthlm.
Brodin, Helmer, Ing., Ålsten.
Brun, E., Tandläkare, Mariestad. Brundin, J. E., Disponent, Äppelviken.
Brynge, H., Disponent, Fanna.
Buren, C. D., Disponent, Grytgöl. Burman, Fale, Ryttmäst., Sthlm. Burmeister, Otto, Bergsingeniör, Sthlm. Burström, Folke, Disponent, Luleå. Bönisch, H., Ingeniör, Sthlm. Börjeson, Arvid, Civilingeniör, Sthlm. Bottiger, Erik, Med. Lic., Sthlm. Gardell, O., Ingeniör, Eskilstuna. Carlberg, Erik, Civiling., Södertälje. Carlberg, Per, Bergsing., Sandviken. Carlman C. Manne, Länsarkitekt, Kri­
stianstad.
Carlsson, Carl, Trafikchef, Norrköping. Carlsson, Carl Eb., Bruksägare, Gyt­
torp.
Carlsson, Gustav, Disp., Ljungaverk. Carlsson, Hugo, Disponent, Storängen. Carlson, Mauritz, Direktör, Sthlm. Carlsson, L. R., Flottningschef, Umeå. Carlson, O. Fredrik, Dir., Djursholm. Carlsson, Victor, Civiling., Sthlm. Carlstedt, R. B., Civiling., Äppelviken. Carlsund, Anton, Ingeniör, Norrviken. Carr, G., Direktör, Sthlm. Cederborg, Arne, Ing., Strömsnäsbruk. Cederborg, G. V., Disponent, Arlöv. Cederlund, Karl H., Ingeniör, Lidingö, von Celsing, Folke, Bankdir., Sthlm. Christell, Einar, Kapten, Djursholm. Clausen, Arne, Doktor, Västerås. Collberg, G., Ingeniör, Stocksund. Corsing, Roland, Ingeniör, Sthlm. Cronquist, G. W:son, Civiling., Sthlm. Cronvall, Erik, Civilingeniör, Sthlm.
Curman, Sigurd, Riksantikvarie, Sthlm. Cyrén, Otto, Ingeniör, Sthlm.
Dahl, Erik, Arkitekt, Sthlm.
Dahl, Hj., Professor, Sthlm. Dahlander, M., Länsarkitekt, Säter. Dahlbeck, S., Ingeniör, Ängby. Dahlberg, Birg., Civiling., Smedslätten. Dahlberg, K., f. d. Häradshövding,
Sthlm.
Dahlerus, Birger, Civiling., Djursholm. Dahlgren, O. H., Civiling., Stocksund. Dahlgren, Rich., Dir., Eskilstuna. Dahlgren, Thorild, Direktör, Malmö. Dahlin, J.T., Hamndir., Hälsingborg. Dahlström, R., Ingeniör, Älsten. Dalhammar, Carl Ingmar, Civiling.,
Trollhättan.
Danielsen, Nils, Disponent, Hällekis. Davidsson, J., Bergsing., Olofström. Davidsson, Wilh., Civilingeniör, Salt­
sjöbaden.
de Geer, Gerard, Professor, Sthlm.
de Geer, Louis, Friherre, Stora Väsby, de Geer, Love, Ingeniör, Sthlm.
Delin, Birger, Major, Sthlm.
Delin, J., Civilingeniör, Sthlm.
Delin, J. E. G:son, Civiling., Gyttorp. Dellwik, Axel, Disp., Smedslätten. Dellwik, Bernt, Bergsing., Persberg. Delmar, John, Civilingeniör, Sthlm. de Shårengrad, E., Ingeniör, Lomma. Deshayes, P. Amand., Ing., Mackmyra. de Verdier, Helm., Disp., Vargön. Dieden, Oscar, Bergsingeniör, Sthlm. Dieden, Theodor, Godsäg., Örebro. Dietmann, P. W., övering., Jön­
köping.
Dilot, C. Håkan, Civ.-ing., Äppelvi­
ken.
Diös, Anders, Ingeniör, Uppsala. Djurson, A. R., Civilingeniör, Bjärred. Domellöf, Rudolf, Dir., Eskilstuna. Drakenberg, G., Bergsing., Västerås. Drougge, Adolf, Civiling., Sthlm. Duhs, Hugo, Generalkonsul, Sthlm.
Årsmedlemmar.
Medlemsförteckning
111

Med lemsförteckning
Årsmedlemmar.
Dunker, Henry, Disp., Hälsingborg.
Dyhlén, G. Major, Sthlm.
Dyrssen, Nils, Major, Sthlm.
Eck, Carl A., Direktör, Sthlm. Eckerbom, G., Civiling., Traneberg. Edblad, Sven O., Civiling., Nyköping. Edenholm, Henrik, Professor, Sthlm. Edlund, E. R., Ingeniör, Sthlm. Edström, Axel, Direktör, Sthlm. Edström, 'Walter, Civiling., Göteborg, von Eggers, Hermann, Ing., Lund. Egnell, Fritz, Civilingeniör, Bo. Ekberg, Hj., Civilingeniör, Sthlm. Ekelund, Bo, Civiling., Sthlm.
Ekelund, John, överste, Norrköping. Ekenman, Fr., Ingeniör, Värnamo. Ekholm, Hj., Baningeniör, Ängby. Ekman, C. G., Godsägare, Sthlm. Ekman, Walter, Fil. Lic., Sthlm. Ekman, Wilhelm, Direktör, Gävle. Ekroth, Einar, Ingeniör, Malmö. A.-B. A. Ekströms Maskinaffär, Sthlm:
inb. årsavgifter för 10 personliga
medlemmar.
Ekströmer, Th., Civiling., Fågelfors. Elieson, C., Ing., Motala Verkstad. Faith-Ell, Elin M., Fru, Spånga. Ellburg, John, Ingeniör, Sthlm. Elvius, Sven, Lektor, Västerås.
Emilson, Sölve, Ingeniör, Laxå. Enblom, R. S., Arkitekt, Djursholm. Engblom, Alex., överingeniör, Borås. Englesson, E., övering., Kristinehamn. Engström, H., Direktör, Sthlm.
Engström, Robert, Civiling., Sthlm. Enström, Axel F., Kommerseråd, Sthlm. Enström, Ellen, Fröken, Sthlm.
Erichs, Inge, Bergsingeniör, Malmö. Ericsson, Arvid, Disponent, Sthlm. Eriksson, E. G.,Urmakaremäst., Sthlm. Ericsson, Elof, Disp., Åtvidaberg. Erikson, Erik, Bryggmästare, Sthlm. Ericsson, Gustaf L.-M., Ing., Sthlm. Ericson, HeLge, Generaldir., Sthlm. Eriksson, K.-E., Dir., Västerås.
Ericsson, Nils, Brukspatron, Ramsberg. Eriksson, Oscar, Disponent, Skövde. Erixon, Sigurd, Professor, Sthlm. Ericsson, Thore, Civiling., Eksjö. Ericson, Thorsten, Dir., Västerås. Ericsson, Th., Dir., Eskilstuna.
Eriksson, Walfrid, Disponent, Avesta. Ericson, Wilhelm, Konsul, Sthlm. Ernfors, Sten, Civilingeniör, Sthlm. Erwin, Bruno, Marindir., Sthlm. Esmarch, Fr., Bruksägare, Silverdalen. Estelle, Axel, Civilingeniör, Råsunda, von Euler, H., Professor, Sthlm. Evers, Harald, Direktör, Malmö. Eworth, E. A:son, Civiling., Sthlm. Fagerberg, Georg, Disponent, Kiruna. Fagerlund, Adolf, Direktör, Sthlm. Fagreil, Sven, Civilingeniör, Sthlm. Fahleson, A., Direktör, Sthlm. Fahlman, Torsten, Bergsing., Sthlm. Falk, Birger, Ingeniör, Västerås. Falk, L, Civilingeniör, Göteborg.
Falk, Kossuth, Civiling., Nockeby. Fellenius, W., Professor, Sthlm.
Finné, Walo, Civilingeniör, Sthlm. Fiske, Carl P., Ingeniör, Sthlm. Fjällbäck, Lars, Flygdir., Sthlm. Flaeter, Harald, Disp., Norrköping. Florell, Olof, Ingeniör, Stocksund. Flygt, Einar, Direktör, Sthlm. Fogelberg, G. H:son, Ing., Sthlm. Fogelquist, Eskil, Ingeniör, Sthlm. Folin, Th., Överingeniör, Bergvik. Follin, I., Bergsing., Finspång. Fornander, Axel, Bruksdisp., Fagersta. Fornander, E., övering., Uddeholm. Forsberg, Erik Aug., övering., Sthlm. Forsberg, E. W., Disponent, Kolsva. Forsen, Lennart, Professor, Djursholm.
Forslund, Erland, Ing., Sthlm. Forssblad, Holger, Doktor, Enköping. Forssell, Carl, Professor, Sthlm. Forssell, Jakob, Fil. Dr, Trollhättan. Forster, C. Svante T., Dir., Göteborg. Fransen, H., Kraftverksdir. Sthlm.
112

Fredlund, K. G., Civiling., Borås.
Fredriksson, R. V., Ingeniör, Umeå. Frendin, G., Kommendörkapt., Sthlm. Frenne, Nils, Direktör, Trollhättan. Freydberg, M., Direktör, Sthlm. Friebel, Paul, Ingeniör, Västerås. Friedländer, C., Ing., Hallstahammar. von Friesen, Erik, f. d. Distriktschef,
Stocksund.
Fröman, K. A., Byråchef, Sthlm. Furhoff, Sture, Redaktör, Linköping. Geijer, Herman, Konsul, Karlstad. Geijer, H. G., Direktör, Sthlm. Geijer, Lennart, Ombudsman, Sthlm. Geijer, Per, Professor, Djurslholm. Gellerstedt, Nils O., Civiling., Sthlm. Gellström, J., Förvaltare, Korsnäs. Georgii, Hans, Byggnadsing., Sthlm. Gertz, Rudolf, Byråchef, Sthlm.
Giertz-Hedström, S., Dir., Djursholm. Gille, Hadar B., Civiling., Nockeby. Gille, Nils J., Disponent, Sandviken. Goldkuhl, A., Disponent, Hedemora. Goldkuhl, Gustaf, Rektor, Sthlm. Graham, Edward, Civiling., Sthlm. Grahn, Bengt, Agronom, Ängby. Grahn, Einar, Ingeniör, Sthlm. Grahn, Oscar, Civilingeniör, Sthlm. Granborg, C., Dr-Ing., Saltsjöbaden. Granström, C. G., Disp., Grängesberg. Grave, Rudolph, Fabrikör, Sthlm. Gripenstedt, C., Friherre, Kilsmo. Grudén, O. M., Ingeniör, Gävle. Grönberg, A., Marindir., Sthlm. Grönberg, A., Med. Dr, Vänersborg. Gröndahl, Thorvald, Ing., Malmö. Guggenheimer, Gunter, Disponent,
Hälsingborg.
Gumaelius, Arvid, övering., Sigtuna.
Gustavson, Oskar, Civiling., Göteborg. Gårde, Hugo, Disponent, Malmberget. Gärde, A. B., Landshövding, Västerås. Gärdin, Sven, Civiling., Sthlm. Göransson, K. F., Bruksdisp., Sand­
viken.
Göth, H. Elis A., Civiling., Sthlm. Götherström, G., Disp., Henriksdal. Götherström, R., Kapten, Djursholm. Haeger, C. Gunnar, Dir., Lilla Edet. Hagelin, Boris, Civilingeniör, Sthlm. Hagelin, K. W., Generalkonsul, Sthlm. Haglund, Ernst, övering., Ålsten. Hagstroem, K-G., Fil. Dr, Sthlm. Hall, G. A., Civiling., Sthlm. Hallberg, Gustaf, Intendent, Falun. Halldin,Gustaf,Marindir.,Karlskrona. Hallin, Sven, Civilingeniör, Skara. Hallström, Omar, Disponent, Köping. Hamberg, Thor, Civiling., Ängby. Hammar, Victor, övering., Bofors. Hammarskiöld, A., Civiling., Sthlm. Hanner, Kurt, Civilingeniör, Sthlm. Hansson, Axel, Ingeniör, Västerås. Hanzon, Martin, Civilingeniör, Sthlm. Hansson, P. A., Statsminister, Sthlm. Hartmann. Franz, Direktör, Göteborg. Hasselrot, Axel E., Byrådir., Sthlm. Heckscher, Eli F., Professor, Sthlm. Hedberg, Alfons, Civiling., Göteborg. Hede, Abrah. J:son, Direktör, Sthlm. Hedin, John, Disp., Mariestad. Hedlund, Hans, Ing., Saltsjö-Järla. Hedlund, Lars, Disp., Eskilstuna. Hedström, Helmer, Bergsing., Sthlm. Hegert, Oscar A., Byggnadsing., Sthlm. von Heidenstam, Rolf, Kammarherre,
Lidingö.
Heimburger, Gunnar, Arkitekt, Sthlm. Heinrici, W., Ingeniör, Västerås. Heiss, Fr., Disponent, Sthlm.
Årsmedlemmar.
Gumaelius, T. H:l, Disp., Sthlm.
Gummeson, P. Egon, Disp., Höganäs.
Gunne, Magnus, Civiling., Grimstorp. Helén, Martin, Ingeniör, Västerås. Gustaver, Bror, Lektor, Ålsten.
Gustavsson, F. H., Civiling., Värtan.
Gustafsson, N., Tekn. Dr, Sthlm.
8
Hellberg, A. T., Direktör, Malmö. Hellborg, Runo, Direktör, Sthlm. Helleberg, Nils, Civilingeniör, Sthlm.
113
Medlemsförteckning

Medlemsförteckning
Årsmedlemmar.
Hellgren, G. H., Verkm., Mälarhöjden.
Hellgren, Wald., övering., Skoghall. Hellman, Oscar, Ingeniör, Västerås. Hellström, Bo, Professor, Sthlm. Hellström, Georg, Ingeniör, östrand. Hellström, Otto, Disp., Striberg. Hendén, Karl, Maskining., Östersund. Henke, H. E., f. d. Gen.-konsul, Sthlm. Herlin, Clas, Direktör, Sthlm.
Herlin, Ernst, Fil. Dr, Djursholm. Herlitz, Ivar, Tekn. Dr, Västerås. Hermelin, Bo, Bergsingeniör, Avesta. Hermelin, E., Bergsing., Eskilstuna. Hérnod, T., Direktör, Sthlm. Herslow, E. C:son, Bankdir., Sthlm. Hessen, Gust., Ingeniör, Falun. Heyman, Hugo, Dir., Göteborg. Hildebrand, R., Civilingeniör, Gävle. Hill, Fredrik, Ingeniör, Näsviken. Hirsch, Frank, Civiling., Huddinge. Hirsch, Helge, Direktör, Sthlm. Hjerner, Ewald, Jur. stud., Drottning­
holm.
Hjertén, G., Civiling., Grängesberg. Hjertén, H., Generaldirektör, Sthlm. Hjertén, Sven, Civiling., Göteborg. Hjort, Ivar, Civiling., Kristianstad. Hjorth, J. F., Direktör, Gävle. Hoffström, Herman, Intendent, Sthlm. von Hofsten, S., Chefsing., Sandviken. Hollertz, Josef, Ing., Sthlm.
Holm, Hans Th., Direktör, Sthlm. Holm, Tryggve, Dir., Linköping. Holm, Yngve, Dir., Sthlm.
Holmberg, Anders, övering., Sthlm. Holmberg, Berta, Numism., Sthlm. Holmberg, Bror, Professor, Sthlm. Holmberg, Emil, Dir., Grängesberg. Holmbäck, Bure, Skogschef, Luleå. Holmer, Harald, Ingeniör, Sthlm. Holmqvist, Herman, Signaling., Sthlm. Holmqvist, Olof, Civiling., Linköping. Holmquist, P. J., Prof., Djursholm. Holmstedt, E. Walter, Rektor, Sthlm. Holsti, P. O., Ingeniör, Sthlm.
von Homeyer, F. A. F., Bergsing., Äppelviken.
Hoppe, Albert, Civilingeniör, Sthlm. Hornborg, G. T., Disp., Mackmyra. Hubendick, E., Professor, Storängen. Hugoson, Erik, Dr-Ingeniör, Sthlm. Huldt, Erik, Ingeniör, Djursholm. Huldt, Kristoffer, Direktör, Sthlm. Hult, C. A., Ingeniör, Sthlm. Hultberg, Carl, Byggmäst., Västerås. Hultman, G. H., överingeniör, Sthlm. Hultman, P. Gunnar, Direktör, Sthlm. Hygrell, Harald, Ing., Karlshamn. Hylander, Hans, Civilingeniör, Sthlm. Hysing, Erik G., Ingeniör, Sthlm. Håkansson, Axel, Ing., Katrineholm. Håkansson, Eskil, övering., Råsunda. Håkanson, Harald, Ingeniör, Nockeby. Håkansson, Oscar, Direktör, Figeholm. Hårde, H., Landstingsdir. Vänersborg. Håål, Simon, Civiling., Lidingö. Hägglund, M., Lantbr.-ing., Östersund Hällsjö, K. E., Doktor, Domnarvet. Härlin, Axel, Civiling., Sthlm. Hässler, Ch., Civilingeniör, Sthlm. Högfors, Birger, Civiling., Enskede. Hök, Ivar, Mariningeniör, Sthlm. Hökerberg, T., Byråing., Djursholm. Hörstadius, N. W., Civiling., Borås. Ilving, Nils, Ing., Ålsten.
Indebetou, Govert, Direktör, Sthlm. Insulander, Carl J., överstelöjtnant,
Djursholm.
Insulander, R., Civiling., Skellefteå. Jahn, Olof, Dir., Göteborg.
Jakobson, David, Civiling., Sthlm. Jacobsson, Fritz, Civiling., Äppelviken. Jacobsson, Gunnar, Direktör, Sthlm. Jakobsson, G. Theodor, överstelöjt­
nant, Sthlm.
Janse, Maja, Fröken, Råsunda. Jansson, Martin, Kommerseråd, Sthlm. Jansson, Sam Owen, Bibi., Lidingö. Janzon, K. A., Ingeniör, Sthlm. Jensen, Erik, Civilingeniör, Sthlm.
114

Jepsson, Hjalmar, Ingeniör, Malmö.
Jernberg, G., Major, Gävle. Jobson, Willie, Ingeniör, Sthlm. Johansson, Andr., övering., Sthlm.
Johansson, Axel, Civiling., Ekolsund. Johansson, C. E., Dir., Eskilstuna. Johansson, David, Fil. Lic., Sundsvall. Johansson, Johan-Olov, Dir., Älvsjö. Johansson, J. P., Dir., Fanna. Johansson, K. G., Ing., Trollhättan. Johansson, O. E., Dir., Rosenfors. Johansson, Oskar, Byggn.-ing., Sthlm. Johansson, R., Ingeniör, Lidingö. Johansson, W., Direktör, Avesta. Jonson, Lars, Förvaltare, Kilafors. Jonson, Ragnar, Bergsing., Finspång. Johnson, Torsten, Civiling., Södertälje. Johnsson, Wiking, Bruksdisp., Sthlm. Julin, Henning, Byggnadsint., Sthlm. Jung, Torsten, övering., Jönköping. Järvfält, J. F., Ingeniör, Luleå. Jönsson, Edvin, Ing., Norrtälje. Kallenberg, Hj., Ingeniör, Uppsala. Kallenberg, Sten, Lektor, Fil. Dr,
Örebro.
Kalling, Bo, Professor, Djursholm. Kamfendahl, Fr., Rektor, Härnösand, von Kantzow, Hans, Disponent, Hall­
stahammar.
Karlen, Sten-Erik, Bergsing., Boliden. Karlsson, E. S., Ingeniör, Malmö. Karlsson, G., Hämning., Kalmar. Karlson, Henning, Ing., Sandviken. Karlsson, K. I., Civiling., Djursholm. Karre, Hugo, Disp., Eskilstuna. Karsvik, Einar, Civiling., Uppsala. Keiller, James, Kabinettskammarherre,
Särö.
Kemner, A. D., Disponent, Ystad. Kempe, Janne, Disp., Idkerberget. Kempff, Henry, Dr, Sthlm. Kierkegaard, Malte, Ing., Djursholm. Kilbom, Karl, Redaktör, Ängby. Kihlgren, Gust., Disponent, Eskilstuna. Killig, Franz, Disponent, Degerhamn.
Kjellberg, C. J., Bergsing., Nyköping. Kjellgren, Sten, Civiling., Skoghall. Kjellström, O., Ingeniör, Sthlm.
af Kleen, Nils E., Direktör, Sthlm. Kleman, Carl, Direktör, Sthlm. Klemming, Gösta, Civilingeniör, Sthlm. Klemming, Sven, Maskindir., Västerås. Klingberg, Hj., Civiling., Sthlm. Knutz, O., överingeniör, Bengtsfors. Kock, Birger, Civilingeniör, Täby. Kraepelien, Hans, Bergmästare, Nora. Krantz, Einar, Direktör, Djursholm. Krogh, Hans, Ingeniör, Sthlm.
Kruse, E., Disponent, Sthlm. Kuhlemann, Stig, Ing., Sthlm. Kullgren, Carl, Professor, Sthlm. Kullner, Oskar A., Ingeniör, Ulvsunda. Köjer, K., Bergsingeniör, Äppelviken. Körner, Julius, Civilingeniör, Sthlm. la Cour, J. L., Direktör, Hälsingborg. Lagercrantz, Herman, Envoyé, Virsbo. Lagercrantz, Stig, Generalkonsul, Ha-
bana. (Cuba.)
Lagergren, K. A., överstelöjtnant,
Djursholm.
Lagerqvist, Joel, Ing., Sundbyberg. Lagerström, Ernst, Ingeniör, Sthlm. Lagrelius, Axel, överintendent, Sthlm. Lagrelius, Einar, Civiling., Sthlm. Lamberg, Tor, Doktor, Sthlm. Lambert, Gustaf, Civiling., Sthlm. Lambert-Meuller, F., Dir., Sthlm. Lamm, Fredrik, Professor, Lerum. Landegren, C. A., Bergsing., Sthlm. Landelius, Thore, Direktör, Sthlm. Landin, C. A., Baningeniör, Stocksund. Landtmanson, K., Civiling., Ängby. Larsson, Edw., Ing., Sthlm.
Larsson, Erik, Direktör, Kristinehamn. Larson, E. Gustaf, Civiling., Göteborg. Larsson, Harald, Ingeniör, Sthlm. Larson, Ivar O., Direktör, Sthlm. Laurell, Gustaf, Direktör, Sthlm.
Laurent, Torbern, Tekn. Dr, Lidingö. Laurin, Gösta, Herr, Sthlm.
Årsmedlemmar.
Medlemsförteckning
115

Medlemsförteckning
Årsmedlemmar.
Laurin, L., Konsul, Göteborg.
Lauritzen, Holger, Bankdir., Sthlm. Leire, G. J., Direktör, Sthlm.
Leman, Axel, Disponent, Sörforssa. Lennman, Sven, Linjedir., Djursholm. Lewander, Ch., Disponent, Sthlm. Liander, Halvard, Civiling., Västerås. Liberg, Gunnar, Bruksägare, Nybybruk. Lienhart, S. A. J., Dr-Ing., Sthlm. Lignell, K., övering., Ängby.
Lilje, Åke, Civiling., Sthlm.
Liljeblad, Ragnar, Direktör, Västerås. Liljefors, Pontus J., Fil. Dr, Sala. Liljencrantz, A. Ax:son, Fil. lic., Frih.,
Uppsala.
Liljenroth, F., Direktör, Sthlm. Lilljeqvist, Arvid, Dir., östertälje. Lind, Sven G., Direktör, Arboga. Lindberg, C. A., Ing., Helsingfors. Lindberg, V. Ax:son, Ing., Sthlm. Lindblad, Axel, Fil. Dr, Djursholm. Lindblom, C. G., Ingeniör, Sthlm. Lindblom, E. D., Direktör, Finspång. Linde, H., Direktör, Sthlm. Lindeberg, Otto, Direktör, Nyköping. Lindell, Robert, Civiling., Jönköping. Linden, Arne, Jur. Kand., Västerås. Linden, Arthur, Direktör, Västerås. Linden, R., Herr, Norredsbyn. Lindgren, Folke, Bergsing., Stocksund. Lindholm, Joh., Maskining., Stock­
sund.
Lindman, Rolf, Civiling., Lidingö. Lindmark, T., Professor, Sthlm. Lindqvist, R., Tekn. Dr, Jönköping. Lindström, K. J. H., Dir., Sthlm. Lindvall, Ivar, Civiling., Sthlm. Lindwall, Gustaf, Herr, Lidingö. Linse, Rudolf, Civiling., Jönköping. Ljungdahl, K.-G., överdir., Sthlm. Ljungren, Einar, Disp., Bengtsfors. Ljunglöf, Robert, Grosshandl., Sthlm. Ljungman, O., Civiling., Göteborg. Ljungström, Emil, Bruksdisp., Hävla.
Lundberg, Elof K. H., Civiling., Salt­ sjöbaden.
Lundberg, G., Disponent, Kolbäck. Lundberg, Holger, Civiling., Lidingö. Lundberg, Olof, Ing., Saltsjöbaden. Lundberg, Sven, Dir., Valdemarsvik. Lundberg, Sven E., Dir., Hälsingborg. Lundeberg, E., Fre Byråing., Sthlm. Lundell, Hans, Dövstumslär., Sthlm. Lundin, Harry, Fil. Dr, Äppelviken. Lundquist, Fabian, Civiling., Ströms­
bruk.
Lundkvist, Karl A., Civiling., Sthlm. Lundquist, O. R., Disponent, Ljusne. Lundström, Erik, Civilingeniör, Sthlm. Lundvik, Vilh., Landshövding,
Vänersborg.
Lustig, E., Disponent, Avesta.
Liibeck, Hilding, Ingeniör, Sthlm. Lyrholm, Knut, Civiling., Sthlm. Löfgren, B. E., Civilingeniör, Essingen. Löfquist, Erik, Ingeniör, Uppsala. Löfquist, H., Bergsing., Filipstad. Madsen, Tage D., Ingeniör, Göteborg. Magnusson, Adolf, Direktör, Sthlm. Magnuson, Gunnar, Direktör, Sthlm. Magnusson, H., Disp., Katrineholm. Magnusson, N. H., Fil. Dr, Sthlm. Malm, Nils, Kommerseråd, Djursholm. Malm, S. Erik, Disponent, Striberg. Malmberg, C. J. Gunnar, Bergsing.,
Surahammar.
Malmberg, Tore, Fil. Kand, Västerås. Malmer, Ivar, Professor, Sthlm. Malmfors, G., Kraftverksdir., Umeå. Malmfors, Sam, Kraftverksdir., Falun. Malmgren, Ernst A., Bergsingeniör,
Kärrgruvan.
Malmqvist, J., Professor, Huddinge. Malmqvist, Nils, Civiling., Örebro. Marcus, Curt, Civilingeniör, Sthlm. Martinsson, J., Läroverksadjunkt,
Trollhättan.
Matell, Mogens, Fil. Dr, Västerås, von Matern, Nils, Kapten, Sthlm.
116 Lund, Henning, Civiling., Karlskrona.

Matton, Lars, Ingeniör, Gävle.
Medin, H., Direktör, Oxelösund. Melin, Hilmer, Civiling., Sthlm. Mesterton, Carl, Tandläkare, Kungs­
Nilsson, Nils Gustaf, Skeppsmätnings- överkontrollör, Sthlm.
Nilsson, N. J., övering., Boxholm. Nilsson, Ragnar, Direktör, Sthlm. Nilsson, Tage F., Ingeniör, Malmö. Nisser, Ernst, Civilingeniör, Ulvsby. Nordenson, Harald, Fil. Dr, Sthlm. Nordensson, T. K., Civiling., Sthlm.
Årsmedlemmar.
backa.
Millén, Ernst J., Kapten, Göteborg.
Miltopaeus, Edv., Direktör, Sthlm.
Moberg, H. A:son, Agronom, Åkarp.
Mogensen, Fredrik, Tekn. Dr, Lud­ Nordquist, Leonard, Ingeniör, Sthlm.
vika.
Mogensen, Ove, Elektroing., Falun. Molander, Olof, Köpman, Ålsten. Molin, Gunnar, Överingeniör, Sthlm. Molin, K. G., Ingeniör, Sthlm. Morén, Hugo, Dir., Partille.
Morsing, Johan, Bergsingeniör, Sthlm. Morssing, F. H., Jur. Kand., Sthlm. Mueller, E., Bergsing., Zinkgruvan. Månsson, Victor, Ingeniör, Malmö. Mårtens, H., Direktör, Sthlm. Möller, Herman, Dir., Söderhamn. Möller, Kuno, Direktör, Sthlm. Möllerström, J., Med. Dr, Sthlm. Mörner, Stellan, Greve, Sthlm. Nasiell, Vilhelm, Doktor, Sthlm. Nathorst, C.-B., Civilingeniör, Sthlm. Nauckhoff, B., Ingeniör, Nora. Nauckhoff, Bengt, Ingeniör, Malmö. Nauckhoff, J. H., Ing., Sthlm. Nauckhoff, S., Fil. Dr, Gyttorp. Nauclér, R., Civilingeniör, Stocksund. Naumburg, G., Civiling., Djursholm. Neuendorff, Malte, Disponent, Lund. Nilsén, Herman, Verkmäst., Uppsala. Nilsson, A. F., Civiling., Sundsvall. Nilsson, Arvid H., Disp., Eskilstuna. Nilsson, Bengt, Civiling., Sthlm. Nilsson, Carl-Axel, Ing., Äppelviken. Nilsson, G., Byggn.-råd, Nockeby. Nilsson, Harry, Civilingeniör, Sthlm. Nilsson, Herman, Dir., Eskilstuna. Nilson, Leon, Arkitekt, Ignaberga. Nilsson, Nils, Disponent, Karlstad. Nilsson, Nils, Ingeniör, Sthlm. Nilsson, N., Ingeniör, Sthlm.
Nordqvist, P. E., Verkmästare, Sund­ byberg.
Nordström, C., Fabrikör, Sthlm. Nordström, Gunnar, Överingeniör,
Hallstahammar.
Nordström, H. F., Prof., Göteborg. Nordström, Otto, Ing., Uppsala. Norinder, H., Professor, Uppsala. Norlin, Per, Direktörsassistent, Sthlm. Norling, Axel, Ingeniör, Sthlm. Norre, Harald, Ingeniör, Munksund. Norström, Lennart, Dir., Saltsjöbaden. Nyberg, Erik, Civiling., Sthlm. Nyberg, Henry, Direktör, Vrena. Nydén, Börje, Ritare, Kristinehamn. Nyländer, Carl, Civiling., Nynäshamn. Nylén, Otto, Civilingeniör, Sthlm. Nyman, Anders, Amanuens, Sthlm. Nyström, Fredrik, Major, Visby. Nyström, Harry, Civilingeniör, Sthlm. Nyströmer, C. B., Kapten, Nockeby. Näslund, O. J., Flottningschef, Öster­
sund.
Odelberg, A. S. W., Civiling., Djursh. Olsen, H, Generalkonsul, Sthlm. Olsson, Gösta, Civilingeniör, Sthlm. Olson, Hjalmar, Ing., Gustavsberg. Olsson, Ivar, Direktör, Sthlm.
Olsson, John, Ing., Sundsvall.
Ohlson, Oscar, Ingeniör, Borås. Ohlsson, K. J. T., Civiling., Sthlm. Orrmell, Aron, övering., Kramfors. Oseen, C. W., Professor, Sthlm. Österman, John, Direktör, Sthlm. Palén, Paul, Bergsing., Saltsjöbaden.
Palmasr, Wilh., Professor, Sthlm. 117
Medlemsförteckning

Medlemsförteckning
Årsmedlemmar.
Palmcrantz, Gust., Ing., Beateberg.
Paulson, B., Direktör, Linköping. Paulsson, N. A. V., Bergsing., Gull-
spång.
Persson, Albin, Dir., Malmö.
Persson, Ruben, Ingeniör, Hedemora. Petersén, Wilh. H., Ingeniör, Västerås. Peterson, A., Lektor, Vänersborg. Pettersson, Arvid, övering., Äppel­
viken.
Peterson, Gustav, Ingeniör, Sthlm. Pettersson, Gustav, Direktör, Skövde.
Petterson, John E., Stadsing., Norr­ köping.
Pettersson, Knut, överstelöjtnant, Göteborg.
Pettersson, L. Hugo, Civilingeniör, Stocksund.
Pettersson, Ture, Byggnadsing., Sthlm. Peyron, John, Med. Doktor, Sthlm. Philip, Erik, Civilingeniör, Sthlm. Pleijel, H., Professor, Sthlm. Polheimer, Bror, Korresp., Göteborg. Polheimer, Seth, Ing., Tullinge. Prydz, Alf, Disponent, Mörsil.
Pyk, Einar, Civiling., Saltsjöbaden. Pyk, Sven, Civilingeniör, Nynäshamn. Quennerstedt, Th., Bergsing., Falun. Raabe, Gustav, Ingeniör, Sthlm. Rahm, C. O., Ingeniör, Frescati. Rahm, Erik, Ingeniör, Sthlm. Ramsay, Wilhelm, Civiling., Sthlm. Ramstedt, Herbert, Direktör, Sthlm. Ramström, C. A., Direktör, Sthlm. Randel, Hilding, Belysningschef,
Landskrona.
Rehnqvist, Nils, Disp., Kristinehamn. Rennerfelt, Gustaf, Ingeniör, Sthlm. Rennerfelt, Ivar, övering., Djursholm. Rennerfelt, Sten, Civiling., Storängen. Reuterswärd, C., Direktör, Sthlm. Ribbing, Nils, Civilingeniör, Sthlm. Richert, Gösta, Civilingeniör, Sthlm.
Rietz, Emil, Civilingeniör, Malmö.
Risberg, John, Ingeniör, östertälje. Risberg, N., Stat. Lantbr.-ing., Sthlm. Rodhe, Hilding, Civilingeniör, Sthlm. Rogberg, Nils, Direktör, Sthlm. Romedahl, S., Civilingeniör, Sthlm. Rosborg, Anders, Civiling., Sthlm. Rosén, A., Trafikinsp., Sthlm.
Rosén, Nils, Ingeniör, Örebro. Rosenblad, Curt, Civilingeniör, Sthlm. Rosengren, A., f. d. Yrkesinsp., Sthlm. Roth, Ansgar, F:e Amanuens, Sthlm. Rudberg, Mac S., Civiling., Storvik. Rudenstam, G., Direktör, Äppelviken. Rudhagen, B., Ingeniör, Åkeshov. Rundblad, S. A., Ingeniör, Sthlm. Runnquist, G., Direktör, Olofström. Ruths, Arvid, Direktör, Sthlm.
Ryd, Edvard, Civilingeniör, Ålsten. Rydbeck, Emil, Direktör, Malmö.
Rydbeck, Gösta, Civiling., Umeå. Rydbeck, Patrik, övering., Göteborg. Ryding, Gösta, Disponent, Göta. Röding, A., Civiling., Surahammar. Rönnberg, Daniel, Civiling., Ludvika. Rönnow, Sixten, Fil. Dr, Sthlm. Sahlin, B. L, Bergsing., Djursholm. Sahlin, Åke, Ingeniör, Sthlm.
Samsioe, A. Frey, Tekn. Dr, Sthlm. Samuelson, A., Doktor, Gävle. Samuelsson, Gustaf, Faktor, Sthlm. Sandberg, Agne, Major, Sthlm. Sandberg, A. A., Ing., Hovmansbygd. Sandberg, Hans H., Civiling., Söder­
tälje.
Sandberg, Hj., Maskinarb., Sthlm. Sandberg, Sam., Disp., Söderhamn. Sandberg, Sixten, Ingeniör, Falun. Sandblom, G. Ef., övermaskinist, Gö­
teborg.
Sandelius, Bengt N., Civiling., Sthlm. Sandström, J. W., Byrådir., Ålsten. Sandwall, Sven, Fabriksidkare, Borås. Schenström, M., övering., Västerås. Schill, B., Arkitekt, Djursholm.
118

Schiller, Einar, övering., Mölndal.
Schlasberg, Henning, Generalkonsul, Landskrona.
Schlott, H. L., Direktör, Sthlm. Schlyter, Ragnar, Dr-Ing., Lidingö. Schmitz, Aug., Direktör, Malmö. Schmitz, T. J., övering., Sthlm. Schollin-Borg, A., Dir., Eskilstuna. Schollin-Borg, G., Civiling., Holm-
sund.
Schubert, H. G., Direktör, Alingsås. Schult, Lars G., Fabriksföreståndare,
Hälsingborg.
Schultz, Gösta, Lektor, Lund.
Schiitz, Gunnar, Major, Ålsten. Schön, E., övering., Hälsingborg. Schönander, Georg, Civiling., Sthlm. Schönning, J., Civiling., Sthlm. Sebardt, Carl, Direktör, Sandviken. Segerdahl, Sven, Ingeniör, Tranås. Selling, V., Fru, Sthlm.
von Seth, R., överingeniör, Avesta. Settergren, Gustaf, Auditör, Ålsten. Seybolt, Thorsten, Köpman, Sthlm. Sidenbladh, Elis, Byråchef, Sthlm. Sidenvall, Karl, Kommerseråd, Djurs­
holm.
Siegbahn, Manne, Professor, Sthlm. Siemssen, A., Disponent, Sthlm. Sieurin, Emil, övering., Djursholm. Sievert, Nils, Direktör, Sthlm.
Silow, Alvar, Fil. Dr, Falun. Silverstolpe, H., Disp., Surahammar. Simonsson, Sten, Disp., Södertälje. Simonsson, T. M., Kapten, Djursholm. Sjögren, Gunnar W., Fre Kanslisekre­
terare, Sthlm.
Sjögren, Ivar W., Professor, Lund. Sjögren, T. E., övering., Forsbacka. Sjöholm, Hjalmar, Kommerseråd, Äp­
pelviken.
Sjöstedt, Sten, Disponent, Uppsala. Sjösten, C. O., Skorstensfejaremästare,
Örebro.
Sjöstrand, Nils, Direktör, Äppelviken.
Sjöström, H., Civiling., Sthlm. Sjöström, Martin, Fil. Dr, Ålsten. Sjöåker, Harry, Revisor, Sthlm.
Skog, Gustaf, Civilingeniör, Sthlm. Sköldberg, Sven G., Ing., Sthlm. Smedberg, R., överstelöjtnant, vvk.,
Sthlm.
Smedinger, Helge, Civiling., Västerås. Smith, G., Disponent, Sthlm.
Smith, Jan G. S., överingeniör, Sthlm. Sohlman, R., Kommerseråd, Sthlm. Spaak, George, överingeniör, Bergvik. Spangenberg, John, Civiling., Grums. Spänne, H., övering., Sundbyberg. Sparr, H., Chefsing., Sandviken. Staaf, T., Civiling., Ålsten.
Stahre, G., Civiling., Köpmanholmen. Starck, B., Civiling., Upplands Väsby. Steenhoff, Rolf, Civiling., Sthlm. Steffenburg, B., Bergsing., Sthlm. Stén, Helmer, Bankdirektör, Sthlm. Stenberg, Eric, Disponent, ödåkra. Stenberg, Olle, Civiling., Lidingö. Stenhane, K. H., Chefsing., Sandviken. Sterky, Håkan, Gen.-dir., Sthlm. Stern, O., Dr-Ingeniör, Sthlm.
Stoltz, Elof, Fil. Mag., Sthlm. Storjohann, Chr., Disponent, Säffle. Strand, Henning H. F., Ing., Sthlm. Strasser, Imre, Dr, Sthlm.
Streiffert, G. V., Civiling., Malmö. Stridsberg, Sigurd E., Dir., Troll­
hättan.
Strömberg, Edv., Disp., Hovmantorp. Strömberg, Harald, Bergsingeniör,
österbybruk.
Strömberg, Nils, Civiling., Sthlm. Sturzenbecker, O., Civiling., Uppsala. Ståhle, Viktor, Major, Sthlm.
Stål, Yngve, Disponent, Malmö. Stålhane, Bertil, Fil. Lic., Sthlm. Stålhane, Märta, Fröken, Sthlm.
Stålhane, Otto, Överingeniör, Sthlm. Sundberg, Anders, Stud., Spånga. Sundberg, L. P., Civiling., Djursholm.
Årsmedlemmar.
Med lemsförteckning
119

Medlems förteckning
Årsmedlemmar.
Sundblad, E. W., Kommendörkapten,
Sthlm.
Sundblad, Gunnar, Disp., Iggesund. Sundblad, Y., överingeniör, Iggesund. Sundén, Gustaf, Ing., Göteborg. Sundfeldt, B., Överingeniör, östrand. Sundström, O., Civiling., Skellefte-
hamn.
Svedberg, Ivar, Fil. Dr, Hälsingborg. Swedenborg, H., Fil. Kand., Stock­
sund.
Svenson, Helge, Direktör, Göteborg. Svenson, Hilding, Ing., Huskvarna. Svensson, Ivan, Brukspatron, Skyllberg. Svensson, Sjune, Ingeniör, Krokom. Svensson, Viktor, Ingeniör, Sthlm. von Sydow, J., Belysningschef, Örebro, von Sydow, W., Direktör, Lidingö. Sylwan, Per Otto, Ingeniör, Forshaga. Sällberg, Gösta, Apotekare, Kalmar.
Söderberg, C. Richard, Professor, Bos­ ton, U. S. A.
Söderberg, Tom, Fil. Dr, Göteborg. Söderbäck, Allan, Civiling., Sthlm. Söderbäck, E., Ingeniör, Surahammar. Söderlind, Joh., Teol. Dr, Bollnäs. Söderlund, Gustaf, Direktör, Sthlm. Söderstam, Simon, Boktr., Sthlm. Söderström, Göran, Ing., Sthlm. Söderström, N., F:e Byråing., Spånga. Sölscher, Carl, Fil. Dr, Sthlm.
Tamm, Percy H:sson, Ing., Sthlm. Tandberg, John, Fil. Dr, Sthlm. Tegnér, Thure, Kassör, Sthlm. Telander, Nils, Byråchef, Sthlm. Tempelman, C. G., Ing., Sundsvall. Tempelman, Georg, Grossh., Sthlm. Tengbom, Ivar, Professor, Sthlm. Tersmeden, Nils, övering., Motala. Theorell, Hugo, Civilingcniör, Sthlm. Thermamius, A., Disponent, Örebro. Thiel, Sten, Civilingeniör, Sthlm. Thielers, G., Civilingeniör, Västerås. Thomé, Carl B., Disponent, Örebro. Thorbjörnson, Bengt, Disp., Sthlm.
Thorelli, Hans, Civiling., Äppelviken. Thorén, Sven, överste, Sthlm. Thorsén, S.-E., Ing., Hallstahammar. Thulin, Carl, Dir., Saltsjöbaden. Thune, E. Robert, Civiling., Sthlm. Thunström, Valborg, Fru, Vänersborg. Thurdin, Alb., Lektor, Sthlm. Thäberg, Carl-Th., Disp., Sthlm. Thörnblad, Thor, Dir., Sthlm. Tiblom, Eric, Direktör, Sthlm. Tigerschiöld, M., övering., Sthlm.
Tingsten, Karl, Gatudirektör, Sthlm. Tisell, Gunnar, Direktör, Sthlm.
Toll, Paul, Ingeniör, Sthlm.
Torell, Otto, Direktör, Åmmeberg. Torell, Sven, Civiling., Åmmeberg. Tornell, John W., Ingeniör, Sthlm. Torssell, Bengt, Teknolog, Sthlm. Torssell, C. G., Ingeniör, Sthlm. Tranchell, C. F., Direktör, Malmö. Tranchell, H., Direktör, Landskrona. Traneus, Bertil, Civiling., Sthlm. Traneus, Gunnar, Civiling., Lund. Trolle-Wachtmeister, C. A., Greve,
Bäckaskog.
Törnebohm, H., övering., Göteborg. Udd, John, Ing., Morgårdshammar. Uddenberg, C. E., Maskining., Bjärred. Uggla, C. A:son, Ingeniör, Gisslarbo. Uggla, C. J., övering., Linköping. Uhrus, Helge, övering., Sthlm. Ulfsparre, Fredrik, Ingeniör, Hofors. Ulfsparre, Hedvig, Fröken, Kungs­
gården.
Ullgren, Daniel, Ingeniör, Stocksund. Unander-Scharin,Erik, Disp., Ursviken. Unger, B., Ingeniör, Trollhättan. Upmark, Erik, Civiling., Sthlm.
von Wachenfeldt, S., Med. Dr, Häl­
singborg.
'Wadell, Henning, övering., Fagervik. Wasrn, Fredrik, Direktör, Sthlm. Wahlberg, Carl, Direktör, Sthlm. Wahlberg, Henry S., övering., Deje. Wahlberg, R., Ritare, Hallstahammar.
120
f

Wahlin, O., Direktör, Sthlm.
Wahlström, Sven Lennart, Bergsing., Hällefors.
Wahlund, Claes, Dir., Domnarvet. Waldenström, E., Civiling., Sthlm. Waldenström, Martin, Dir., Sthlm. Wallentin, Carl, Förvaltare, Tumba. Wallér, Henric, Civilingeniör, Sthlm. Wallin, Hugo, Civiling., Bengtsfors. Wallin, Nils Aug., Civiling., Sthlm. Wanselin, J., Civiling., Norrköping. Warfvinge, Erik, Med. Lic., Sthlm. Wedberg, Erik, överstelöjtn., Umeå Wehtje, Ernst, Direktör, Malmö. Weibull, Nils, Ing., Malmö.
Weibull, W., Professor, Saltsjöbaden. Velander, Edy, Professor, Sthlm. Velander, Sten, Professor, Sthlm. Welin-Berger, Henrik, Statens Lant-
bruksingeniör, Västerås. Welin-Berger, J., Yrkesinsp., Sthlm. Wellner, Harald, Direktör, Skutskär. Wenander, E., Civilingeniör, Kallhäll. Wennberg, Simon, Disp., Karlstad. Wennerström, Einar, Ing., Kiruna.
Wennerström, T., Kapten, Bofors. Wennström, K., F:e Byråing., Sthlm.
Werkmäster, Jerk, Konstnär, Sthlm. Werner, Ch., Direktör, Sthlm. Werner, Donovan, övering., Malmö. Werner, Oscar, Major, Sthlm. Wessblad, Karl A., Civiling., Sthlm. Wesslén, Gösta, Skogschef, Uddeholm. Westberg, G., F:e Byråing., Sthlm. Wester, K., Konteramiral, Sthlm. Westerberg, H. Olof, överingeniör,
Djursholm.
Westman, Ernst B., Direktör, London. Wettergren, Elis, Disponent, Boxholm. Wettermark, G., Civilingeniör, Sthlm. Wiberg, Birger, Disponent, Ransta. Wiberg, Martin, Prof., Sthlm. Wiberg, Mauritz, Järnhandi., Spånga. Wiberg, O. A., övering., Finspång. Wicklund, Gust., Ing., Norrköping.
Wickman, P. O., Direktör, Sthlm. Wictorin, Yngve, Ingeniör, Växjö. Widell, Torsten, Civiling., Lidingö. Wigelius, Th., Disponent, Hällefors. Wijkander, Evert, Disponent, Bofors. Wiklund, Ali, Civilingeniör, Nockeby. Wilson, Hans, Ingeniör, Sthlm. Winberg, Gustaf, Arkitekt, Malmö. Windahl, E. G., Civiling., Sthlm. Wingren, Gunnar, Fältläkare, Västerås. Winther, Stellan, Dir., Lund.
Virgin, J., överste, Djursholm. Wistrand, Karl, Jur. Kand., Sthlm. Wiström, H., Apotekare, Fränsta. Wittenström, Carl, Bankir, Sthlm. Wolff, A., Major, Luleå.
Vos, Mauritz, Fil. Dr, Sthlm.
Wranne, Ernst, Byggnadsing., Kalmar. Wästfelt, Axel, Dir., Sthlm.
Ygge, Birger, Disponent, Göteborg. Zacco, Y., övering., Finspång. Zachrisson, Tore, Disponent, Örebro. Zenzén, Nils, Fil. Lic., Djursholm. Åbjörnson, H. Å., Direktör, Svedala. Äkerhielm, K., övering., Österbybruk. Åkerlindh, Gust., Direktör, Sthlm. Åkerman, J., Generallöjtnant, Sthlm. Åkeson, Malte, Civilingeniör, Västerås. Åmark, Carl Axel, Intendent, Avesta. Ångström, Hilding, Dir., Uppsala. Ångström, Tord, Civilingeniör, Djurs-
holms-ösby.
Åselius, Hj., Direktör, Fagersta.
C. O. Öberg & C:os A.-B., Eskilstuna:
Årsmedlemmar.
inb. årsavg. för 10 pers. medlemmar.
Öberg, Gunnar, Bergsing., Hällekis.
Öberg, Thure, Dir., Jönköping,
ödqvist, Gustaf, Civilingeniör, Sthlm.
öfverholm, Håkan, Civiling., Västerås,
öfverholm, I., Byråchef, Stocksund,
öhman, A., Civilingeniör, Sthlm.
öhman, E., Bergsing., Södertälje,
örne, A., Generaldirektör, Sthlm.
österberg, S. E., Kommerseråd, Sthlm.
östling, J., Kapten, östrand. 121
Medlemsförteckning


FÖRFATTARREGISTER
1 931—1 943

DADALUS
1931 — 1943
124
Althin, Torsten:
Industrihistoriska minnesmärken. 1932,5. 110.
Polhemsstickan. 1932, s. 111.
Carl Daniel Ekmans liv och person. 1935, s. 48.
Industrihistoriska minnesmärken. 1935,5. 106. »Hans papper äro brända!» 1938, s. 109. Sveriges andra ångmaskin. 1939, s. jo. Sveriges äldsta bevarade fartygspropeller. 1939, s. 94.
Augustin Ehrensvärds anteckningsbok från år 1729. 1939, s. 106.
Stjernsunds manufakturverk år 1729. 1940, s. 54.
Omdömen om det tekniska museet i Stock­ holm för 150 år sedan. 1940, s. 103. Kraftöverföringen Hellsjön—Grängesberg år
1893 i samtida beskrivning. 1940, s. 98.
Ett Polhemsspel vid Falu gruva. 1942, s. 94.
Ambrosiani, Sune:
Ett bidrag till de nordiska gjutjärnshällarnas
historia, I. 1936, s. 66.
Ett bidrag till de nordiska gjutjärnshällarnas historia, II. 1937, s. 76.
Alm, Josef:
»Werchmestere». 1943, s. 99.
Anbo, Lars:
Christopher Polhems valsverk. 1941, s. 46.
Andersson, Tore:
Den första vattenledningen? 1931, s. 117. Sveriges första järnbro? 1931, s. 118.
Den första svenska räknemaskinen? 1932, s. 106.
Martin Wibergs räknemaskin. 1933, s. 98. Notis om tidiga svenska ångmaskiner. 1933, s. 104.
Ångdriven karusell? 1934, s. 113. »Elektriskt ägg?» 1935, s. 104.
Notis om ångsprutor. 1937, s. 107.
Andrén, Erik:
Rademachersmedjorna i Eskilstuna och de­ ras arkitekt. 1942, s. 40.
Anstrin, Hans:
Från handpappersbruk till maskindrift på 1830-talet. 1935, s. 68.
Bieckström, Arvid:
Arbets- och disciplinförhållanden vid Rör­ strands Porslinsfabrik under 1700-talet. 1934, s. jo.
Benedicks, Carl:
Förord till Emanuel Tranas uppsats om F. A. Kjellins elektriska induktionsugn. 1933, s. 74.
Bjarne, Alfred:
Christopher Polhems valsverk. 1941, s. 46.
Björkbom, Carl:
Ett projekt att bygga en ångmaskin i Sveri­ ge år 1725. 1936, s. 80.
Boesen, Gudmund:
Stålskulptur i De Danske Kongers Krono- logiske Samling paa Rosenborg. 1941, s. 106.
Bäckström, Helmer: Daguerreotypien i Sverige. 1943. s. 63.
Carlqvist, Sten:
En masugnsmodell från 1700-talet. 1931,
s. 121.
Polhems klädespress. 1932, s. 109. Polhems flottbro. 1933, s. 109. Kanonborrningsmaskin från 1700-talet. 1934, s. 117.
K. Tekniska Högskolans ritningssamling. 1935, s. ioj.
Mudderpråm från år 1749. 1937, s. 108.
Christel1, Einar:
Data om fartygspropellern. 1934, s. 110.
Collberg, Gustaf:
»En telefon i varje hem». 1943, s. 85.
Corin, Car1-Fredrik:
A. N. Edelcrantz’ ångmaskinsprojekt år 1809. 1940, s. 72.
Eli, Bernhard:
Starkströmskabel på 360 meters djup. 1931, s. 82.
Granma1m, Georg:
Bergsrådet Johan Erik Norberg. 1941, s. 66.
Grenande r-N yberg, Gertrud: Beklädnadsindustriens historia. 1942, s. 102.
Göransson, Edward:
Arvid Johanssons boksamling. 1937, s. 108.
Hagen, Ellen:
Carl Bernhard Wadström. 1941, s. 78. Hernmarck, Carl:
Polhems snusdosa. 1942, s. 69.

Hessen, Gustaf: Lindh, Nils:
Äldre kopparsmältningsmetoder vid Falu Hönsäters alunbruk. 1942, s. jo.
gruva. 1932, s. 60.
Hildebrand,Elis: ÄngteknikensutvecklingefterJamesWatt.
Rinmansarkivet. 1939, s. 105.
Hubendick, E.:
»Mera arbete». 1931, s. 74.
Olika tiders uppfattning om temperatur- begreppet. 1932, s. 78.
Perpetuum mobile. 1933, s. 86.
James Watts liv och verk. 1936, s. 96. Gasgeneratorn förr och nu. 1941, s. 38.
Hultberg, Gösta:
Martin von Wahrendorff. 1938, s. 88.
1936, s. 118.
Lund e ber g, Erik:
Hesselmanmotorn som bilmotor. 1931, s. 98.
Malmsten, Karl:
Från krigsingeniör till bergsingeniör. 1942, s. 60.
Martin, Harald:
Ciervas autogiro. 1933, s. 94.
Matthiesen, Lennart Way-:
Håkanson,Harald: JohnEricssonsvarmluftsmaskin.1932,s.86.
Elektrotekniska data intill sekelskiftet 1900. 1938, s. 72.
En elteknisk kuriositet. 1939, s. 107.
Jansson, August V.:
Släplinorna till Andrées polarballong. 1932, s. 112.
Johansson, Arvid:
Det svenska järnets världsrykte. II. Från
omkring år 1850 till nuvarande tid. 1933, s. 52.
Ki11ig, Franz:
öländska slipverk och skurkvarnar. 193 j, s. 76.
Lauritzen, Einar:
Svenska Filmsamfundets samlingar 1940.
s. 107.
Filmhistoriska Samlingarna, årsredogörelse, 1941, s. 27.
»Carl XII»-filmen. 1941, s. 109.
Rörlig filmkamera förr och nu. 1942, s. 100. Edisons kinetoskop och »Svarta Maria». 1943, s. 94-
Lenk, Torsten:
Daterat läskpapper. 1943, s. 94.
Landberg, Erik:
En ångmaskinsritning. 1935, s. 106.
Linder, Gurli:
Om S. A. Andrée. 1934, s. 84.
En x600-tals måttstav. 1933, s. 100.
K. Tekniska Högskolans deposition av äldre undervisningsföremål, I. 1934, s. 107. Gotländska kalkugnar. 1935, s. 104.
K. Tekniska Högskolans deposition av äldre undervisningsföremål, II. 1935, s. 109.
En precisionsmekaniker. 1937, s. 102.
Grov ankarkätting från Tönshammars Bruk. 1941, s. 106.
En analysvåg. 1941, s. 109.
Några historiska aluminiumföremål. 1943, s. 79.
Meyerson, Åke:
Rationaliseringssträvanden vid svenska ge­ värsfaktorier under 1700-talets mitt. 1937, s. 90.
Carl Knutberg. 1937, s. 102.
En ritningsskatt. 1939, s. 68.
Neumeyer, Friedrich:
Carl August Ehrensvärds ballongteckningar. 1943» «• 55-
Nihlén, John:
Spiselstolpen från Kullands gård. 1931, s. 114.
Nyströmer, C. Bertil:
Carl (Carlos) Nyströmer. 1937, s. 58.
Pich1er, Nils:
Automatisk brandalarm. 1939, s. 102.
Rang, Valdemar:
De gamla mudderverken i Malmö hamn. 1941, s. 100.
125
Lindmark, Tore:
D>tDALUS 1 931 —1 943

DAlDALUS
1 931— 1943
126
Rönno w, Sixten:
En glasbruksmålning. 1931, s. 108.
Ett par fotografiska inkunabler från 1850-
talet. 1932, s. 100.
Bidrag till en svensk Technologia Numis-
matica. 1941, s. 84.
P. G. von Heidekens bruksvyer. 1942, s. 99. Svenskt Industri- och Handelsmuseum 1895 —1909. 1943, s. 35.
Sahlin, Carl:
Svenska linbanekonstruktioner. 1931, s. 56. Nordens äldsta byggnadsritning. 1931, s. 116. Presskopiering av brev. 1931, s. 116.
Den första svenska blåkopian. 1931, s. 117. Det svenska järnets världsrykte. I. Från äldsta tid till omkring år 1850. 1932, s. 48. Det 1oo-åriga ölet i Dannemora bergslag.
Smedberg, Richard:
Äldre förslag till tunnel under Öresund.
1937, s. 42.
Sm e dinge r, Helge:
J. G. Darell, en pionjär inom eltekniken. 1940, s. 100.
Sto11z, Elof:
De skandinaviska alunbruken. 1934, s. 96.
Svedberg, Ivar:
Andrées ballonghus. 1931, s. 88.
Svensson, Helge:
Jonas Wenströms-utställningen 1933. 1934» s. 102.
1935, s. 88.
VaskguldinorraSkandinavienochFinland. Tandberg,John:
1936, s. 44.
De släta fingerringarna. 1938, s. 40.
Ervalla bruk. Dess utrustning och drift under
1600-talet. 1940, s. 38.
Tidigt användande av läskpapper. 1941, s. 108.
Simonsson, Sten:
Ett mälteri från 1760-talet vid Leufsta bruk.
1933, s. 96.
Om mältning och brygd vid några gamla bruk. 1938, s. 104.
Sköldberg, Sven:
Christopher Polhems Konstige Tapp. 1939,
s. 86.
Till blixtlåsets historia. 1940, s. 84. Beskrivning av Edelcrantz’ ångmaskin. 1940, s. 80.
Christopher Polhems valsverk. 1941, s. 46.
Judsons originalblixtlås till Tekniska Museet. 1942, s. 106.
Esaias Tegnér och magnetismen. 1939,5.78.
Trana, Emanuel:
F. A. Kjellins elektriska induktionsugn. 1933, s. 74.
Trotzig, Dag:
Maria kyrkas i Stockholm tornur från Stjärnsund. 1938, s. 56.
Weibull, Waloddi:
Alexander Lagermans livsgärning. 1934, s. 68.
Westerlund,Gunnar:
Talmaskinens uppfinnare. 1942, s. 78. Grammofonen i varumärket. 1943, s. 103.
Ängström, Tord:
Emanuel Swedenborgs flygplansprojekt. 1932, s. 74.



Fordom sprängde man berg enligt
”tillmakningsmetoden”, d. v. s. med hjälp av elden och de enkla verktygen hammaren och mejseln, ett i flera avseenden synnerligen krävande arbetssätt. Krutets infö­ rande i det svenska bergsbruket i mitten av 1600-talet betydde givetvis ett stort framsteg,
men först genom Dynamitens uppfinnande i slutet av 1800 talet kunde vårt lands slumrande naturrikedomar rationellt börja till­ godogöras. Och alltjämt står Dyna­
NITROGLYCERIN A.-B. GYTTORP ^
”^tUmaluungemetoöen” Krutet
miten oöverträffad som spräng­ ämne beträffande både effektivitet och ekonomi.
Begär vår illustrerade handled­ ning jämte uppgift om närmaste återförsäljare.
/

^hutbinti^uallznLug^an nä KMIW
daterar sig till omkring 1880, då den É^sta vattenturbinen
levererades. Denna vayavsedd för drteéing av slipverk och hade en effekt av 100—150 hk.
År 1900 upptogs tillverkningen i modernare form, och samma år levererades 2^+tJft>inei\med en sammanlagd effekt av J366 hk. Den slprsta av dessa var på 610 hk och avsedd
för Qrebro Elektriska AB:s anläggning Brattfors.
Intill år 1^20 hade antalet levererade turbiner stigit till 1386 med en sammanlagd effekt av 1073 546 hk. Biand dessa
befunno sig de två första turbinerna till Trollhättan, som le­ vererades år 1908 och som vardera hade en effekt på 125ÖÖ
hk, vidare Älvkarleby-turbinerna om vardera 13000 hk, le­ vererade år 1914.
Efter 1920, då kaplanturbinerna började sitt segertåg genom världen, och intill årsskiftet 1943 har KMW levererat eller fått i beställning totalt 2536 vattenturbiner med en sammanlagd effekt av 5 817458 hk, därav 193 kaplanturbiner om sam­ manlagt 1 924487 hk. Bland dessa sistnämnda märkas Varg- ön med en hjuldiameter av 8 m och Hojum med en effekt på 78 500 hk.
AKTIEB0LA6ET KARLSTADS MEKANISKA WERKSTAD

Kontroll på kontrollen!
Precision och noggrannhet äro A och O i modem
masstillverkning. Axlar och kugghjul med en mått- noggrannhet av en hundradels millimeter, tillverkade med verktyg, som själva måste hålla måttet på bortåt en tusendels millimeter när, äro inga ovanligheter.
För sådana måttagningar fordras det komplicerade mätverktyg, som visa rätt inte bara en gång, utan hålla måttet även vid längre tids användning.
Mätverktygen — tolkar, hakmått, mästerstycken och allt vad de heta — äro därför utförda med en liten marginal för måtten, som är avsedd för nedslitning och som garanterar, att ingen otillåten felvisning uppstår under den dagliga användningen i verkstaden.
Hos L.M. Ericsson kontrolleras trots detta mätverk­ tygen varje dag i en speciell kontrollavdelning, där den minsta felvisning omedelbart avslöjas, även om den inte skulle vara större än ett tiondels hårstrå.
Det säger sig självt, att mätverktyg, som varit i bruk så länge, att förslitningsmarginalen gått åt, ge det mest exakta måttet. Dessa trotjänare dras då genast ur produktionen för att i stället göra tjänst på själva kontrollavdelningen, där fordringarna på exakthet äro allra störst.
Men hur noggranna mätverktygen än bli, måste de ändå dagligen provas i ännu noggrannare instrument — ingenting får överlämnas åt slumpen.
Och överallt inom L.M. Ericsson har man samma stränga övervakning på den kontroll, som varje L.M. Ericsson-produkt måste genomgå, innan den får etiketten »klar för leverans».
TELEFONAKTIEBOLAGET L. M. ERICSSON • L. M. ERICSSONS FORSÄUNINGSAKTIEBOLAG SIGNALBOLAGET • SVENSKA RADIO AKTIEBOLAGET • SIEVERTS KABELVERK AKTIEBOLAGETALPHA • ElEKTROMEKANO JÄMTE DOTTERFÖRETAG
L. M. ERICSSONS KASSAREGISTER AKTIEBOLAG . AKTIEBOLAGET SVENSKA ELEKTRONRÖR

^tnsnaM' ocAfjMtJl&mwuy
är särskilt under härda tider av vital betydelse. SKF” är väl rustat både för snabba leveranser och
för den tekniska service. som lagringens sakkun­ niga utförande kräver
'■■<-•.
/


ELEKTRISKA SVETSNINGS-AKTIEBOLAGET
ELEKTRODFABRIK OCH HUVUDKONTOR I GÖTEBORG
SVETSMASKINFABRIK l LAXÅ
FILIALER i STOCKHOLM • MALMÖ • SUNDSVALL • LUDVIKA

Från 3 tums sidavbitare
Det är hårda fordringar, som stäl­ las på en tång. Genom den er­ farenhet, som under många år vunnits genom tekniskt utvecklings­ arbete, har BERGS kunnat förena i en tång alla de goda egenska­ per, kunden har rätt att
ställa på densamma, näm- rf ligen största möjliga prak­
tiska användbarhet, smäcker och händig konstruktion, styrka och längsta möjliga livslängd samt ett tilltalande utseende. Materi­ alet är prima svenskt stål och BERGS lämnar full garanti, an­
E. A. Berg
E. A. BERGS FABRIKS AKTIEBOLAG * ESKILSTUNA
r ‘
tingen det gäller en 3 tums sidavbitare eller en 42 tums bultsax.

/ gruvans mörker lysa eftersökta mineral...
ANALYSLAMPAN — MODERN SLAGRUTA
LUMA har konstruerat en träns*
portabel analyslampa för mine*
ralletning. Den består av en hand
lykta, som sänder kortvågiga ultraviölettstrålar. Strålningskäb
lan sitter bakom ett filter, som
hindrar icke önskvärda strålar
att passera, och drives av ett
batteri. Lampan tänder omedel*
bart då man trycker på kontaktknappen i lyktans handtag. Batteriet bäres bekvämt
på ryggen i en låda, som även är för* varingsplats för lyktan då den ej användes.
Lampans användning bygger på att vissa äm* nen bli självlysande vid bestrålning av det osynliga ultravioletta ljuset. Varje ämne flu* orescerar med sitt karakteristiska sken. Oljor,
ädelstenar, vissa glassorter, färgämnen och mal* mer, såsom scheelit, willemit m. fl., äro exempel på fluorescerande ämnen.
Användningsområdet för en analyslampa av detta slag är stort och förmodligen ännu långt ifrån utforskat.
Svensk tillverkning och gediget kvalitetsutförande.
LUMA
LUMALAMPAN AKTIEBOLAG STOCKHOLM 20

Aliir det svenska stålet bearbetas . . .
stålförädlingsindustri växt fram oeh övrat marknader jorden runt, ha de munktellska verkstäderna gjort en
ROLINDER-M UNKTELL AKTIEBOLAGET BOllNDER MUNKTEll ESKILSTUNA
Svenskt stål — »let är ord, som överallt i god insats genom alt till denna industri världen in^e respekt, ord som tala om leverera maskiner av yppersta konstruk­ ära oeh om arbete ■ det fredliga framåt­ tion. f] Framstående ingenjörer oeb en ar­ skridandets tjänst. I dag mer än någonsin betarstam. som under generationer ärvt oeb betyder svenskt stål svensk kvalitet till förvärvat sin >rkesskieklighet, nedlägga i gagn för värnkraft oeb för materiell od­ konstruktionen oeh tillverkningen av dé ling. C Under de decennier, då svensk
välkända svarvarna oeb pressarna det bästa, de ha att ge. BOLINDER-MUNKTELL är ett namn av ständigt växande bety­ delse, när det svenska stålet bearbetas.

avsedda att användas för svarvning av sådana ring- och
skindelar, som ofta förekomma vid verkstäder med blandad tillverkning. I brist på rör- formigt utgångsmaterial ha dylika detaljer hittills måst tillverkas av solitt stångstål, ett tillverkningssätt, som innebär slöseri med material, arbetskraft och verktyg men som nu ej vidare behöver ifrågakomma.
Kekvirera dimensionstabellcn från oss eller från våra representanter.
SANDVIKENS JERNVERKS AKTIEBOLAG • SANDVIKEN Tel. Namnanrop; BRUKSKONTORET

KÖPINGS FRÄSMASKINER
21 spindelhastigheter — från 19,4 till
1280 varv/min.
Ansättbara rullager för spindel och samtliga stativaxlar.
Vevinställmngar av hastigheter och matningar, vilka äro direkt avläsbara å sifferskivor.
Snabbtransport av bordet i alla rikt­ ningar.
24 matningar: längd- och tvärmatning 9,35—1280 mm/min., vertikalmatning 4,68— 640 mm/min.
Sätthärdat legerat specialstål i spin­ deldrivningens kugghjul vilka löpa i olja.
UNIVERSALFRÄSMASKIN UF I
KÖPINGS MEKANISKA VERKSTADS A/B • KÖPING

SUNDBYBERG


I siora delar av världen
är Kanthal numera välkänt såsom det bästa elektriska motstånds-
materialet för ugnar, el-spisar, strykjärn etc., såväl vid lägre som högre temperaturer upp till 1350° C. För de utomordentliga egen­ skaper, som alltid kännetecknat Kanthal, kommer J****»- hädanefter här avbildade märke att bli garantien.
A.-B. KANTHAL * Telefon Namnanrop: KANTHAL, Hallstahammar

LOKOMOTIV
JÄRNVÄGSVAGNAR SPÅRVAGNAR
OMNIBUSKAROSSERIER ”PARCA”-PANNOR ”PARCA” VARMVATTENBEREDARE MEKANISKA VERKSTADSARBETEN STÅL- och TACKJÄRNSGJUTGODS SMIDEN
Tåg, vagnar, hussar rulla ständigt genom vårt avlånga land, därmed upprätthållande en nödvändig kontakt mellan olika landsändar... en kontakt, som är av ovärderlig betydelse, ieke minst för beredskapen pä »hemmafronten». Många av dessa kommunikationsmedel komma just från A.-B. Svenska Jämvägsverkstädema, som alltid förstått vikten av att hålla sig å jour med den nya tekniken och därigenom kommit att framstå som en föregångare inom sitt speciella område. Men det är inte bara i kommunikationens tjänst, företaget verkar. Samma intensiva skaparlusta tar sig även uttryck i andra produk­ tionsformer, vare sig det nu gäller mekaniska verkstadsarbeten, stäl- och taekjärnsgjutgods, smiden eller, för att spara det mest aktuella till sist, epokgörande nyskapelse inom den värmetekniska branschen.
Sedan flera år tillbaka har A.-B. Svenska Järn- vägsverkstädernas värmetekniska avdelning arbetat mycket hårt på lösandet av många värmetekniska problem. Att resultatet Icke uteblivit ger det namn belägg för, som skaffat sig ett grundmurat för­ troende inom fackkretsar, nämligen namnet
PARCA
Vare sig det gäller den minsta värmepannan för vilJabyggnaden upp till den största generatorpan­ nan för de stora värmebehoven eller vedgasgene­ ratorn för storindustrien har PARCA alltid vetat att lösa problemet på det mest effektiva sättet, icke minst betydelsefullt i dessa ”värmeproble- mens” dagar.
AKTIEBOLAGET
TT^
SVENSKA JARNVÄGSVERKSTADERNA FALUN LINKÖPING ARLOV

SPECIALITETER
Industriarmatur
Självsmörjande kikkranar Knutsilplåtar Birds massasilar Syrafast mejeriarmatur
Pressgjutna — varmpressade detaljer av Cu> Zn- och Al-legeringar
LINKÖPINGS ARMATUR- och METALLFABRIKS AB.

Vi tillverka spiralborr för varje material, till­ fredsställande högsta anspråk på skärhastighet, precision och hållbarhet. Framställningen sker i specialmaskiner under noggrannaste kontroll.
A-B. MALCUS HOLMQUIST, HALMSTAD
Tillverkningar: LYFTVERKTYG, G j U T E R I M A S K I N E R O C H - F Ö R N Ö D E N H E T E R, SLIPMASKINER, SPIRALBORR OCH VERKTYG SAMT TEKNISK FILT


DOMNARFVET
KB -elektroder för svetsning av järn och stål
-KB- 3505 1 . , „
Huvudkvaliteter:
-KB- 5005 i obel°9da -KB-4515 tunnbelagda
-KB* 4025 -KB* 5020 -KB* 5225 -KB* 6015
tjockbelagda
motsvara olika användningsändamål.
DOMNARFVETS JERNVERK DOMNARVET

DET ÄR DEN ÖVERLÄGSNA KVALITETEN HOS BIÅ-RAND-CEMENT
SOM STADGAT DESS GODA RYKTE
E-CEMENT
LIMHAMN • DLAND • HELLEKIS •SLITE>KOPING • Hl DINGE

God driftsekonomi och hög arbetstakt kan uppnås med ratio­
nellt genomförd centerlesslipning. Stora anspråk ställas därvid på slipskivorna. Vi ha sedan cenferlesslipningens barndom studerat dess problem, vilket resulterat i center- less-skivor med högsta prestationsförmåga.
Vår tekniska service hjälper Eder till bästa
resultat.
VÄSTERVIK
AKTIEBOLAGET siiPMATEm-mas

Oskar Nyströmer
STOCKHOLMS PATENTBYRÅ
GRUNDADES AV
OSKAR NYSTRÖMER, K. Y. ZACCO och E. H.BRUHN ÅR 1878
1878-1943
STOCKHOLMS PATENTBYRÅ
KAN SE TILLBAKA PÅ 65 ÅR I DET INDUSTRIELLA RÄTTSSKYD­ DETS TJÄNST
STOCKHOLMS PATENTBYRÅ
ÅTNJUTER SEDAN 65 ÅR ODE­ LAT FÖRTROENDE AV IN- OCH UTLANDETS TEKNIKER
AKTIEBOLAGET
STOCKHOLMS PATENTBYRÅ
K. Y. ZACCO & E. H. BRUHN VERKST. DIR. AXEL HASSELROT
KUNGSGATAN 36 ”CENTRUM” STOCKHOLM
K. Zacco
£. H. Bruhn

©
Fagersta upptog som pioniär för Sverige tillverk­ ningen av pulvermetallurgiska produkter, främst gjuten och sintrad hårdmetall för skärstål, drag­ skivor, sandblästermunstycken, trådförare, svarv­ dubbar m. m. Produkterna föras i marknaden under namnen SECO, VIVAX, PANSAR, ARBIT och SINTRAM. Det senaste tillskottet i den pul­ vermetallurgiska serien är FERROLIT, ett själv­ smörjande lager med mångsidig användning, främst för konstruktioner, där lagren till följd av sin inbyggnad bli svåråtkomliga för smörjning, men också för sådana, där droppande olja kan åstadkomma skadegörelse, exempelvis i livs- medelsmaskiner, väverimaskiner o. dyl.
FERROUl
Låt FAGERSTA smörja  gång för alla.
Alla upplysningar erhållas genom vår hjundtjänst för sintermetall.
BRUKSKONCERNEN AB - FAGERSTA

O s r a m-L a m p a n - ell teknikens mästerverk -
Av en trådspiral, som på en längd av 2V2 cm innehåller 3600 spiralvarv, göres ytterligare en spiral med över 100 varv. Spiralvarven få inbördes icke beröra varandra. På detta sätt är dubbelspiralen i de mest använda typerna av Osramlampor uppbyggd.
Tillverkningen av en sådan trådspiral, vars detaljer knappast kunna urskiljas med blotta ögat, kräver stor erfarenhet, utomordentlig yrkesskicklighet samt sinnrika specialmaskiner. Dubbelspiralen har mindre avkylningsyta än enkelspiralen och ger bättre ljusutbyte vid samma livslängd. Därför ger
O S R A M-L A M P A N mycket lins för tinga strSm

för automatisk tryckreglering
NAF Ava-Enhetsregulator är en oljestyrd precisionsregulator med regleringsventil,
servomotor, relä och oljepump sammanbyggda till ett aggregat, med genomloppsarea från 50 m/m till 350 m/m.
Denna regulator saknar oljeledningar, motvikter, wires, hävarmar och länkar samt arbetar fullständigt hydrauliskt och har eftergivande återföringsanordning, vilket medför en hitintills ouppnådd driftsäkerhet. Alla tendenser till pend­ lingar äro uteslutna tack vare den patenterade återföringsanordningen. vil­
AKTIEBMAEET
1072 $31
ket medför konstanta tryck såväl vid stora skillnader mellan hög- och låg- tryckssidan som vid små ångmängder med liten ledningsvolym. NAF Ava-Enhets- regulator användes såväl för enkla re­ ducerings- eller överströmningsimpulser som för båda slagen i en och samma regulator.
LINKÖPING TEL. ”ARMATURBOLAGET" FABRIKtRHA

▲LCRO Vid utarbetandet av Alcro färger för rost- skyddsmålning ha vi tagit fasta på de erfarenheter, som vunnits genom det arbete IVA:s Korrosionsnämnd under en lång följd av år nedlagt på detta område. Målning av provplåtar har skett under olika betingelser, och hänsyn har därvid tagits till målningssätt, temperatur och fuktighet, färgernas sammansättning etc. Långtidsförsök pågå alltjämt på olika platser i landet genom exponering i det fria av 100-tals rostskydds- målade provplåtar.
4lPANSARFÄRGN^2
39
EH effektivt rostskydd uppnås genom mål­ ning
2 gånger med Alcro Oljeriven Blymönja, 1 gång med Alcro Pansarfärg nr 1 och 1 gång med Alcro Pansarfärg nr 2.
Då linolja emellertid f. n. endast kan på­ räknas i begränsad omfattning, kan man ernå ett nöjaktigt skydd genom att måla 1 gång med Alcro Oljeriven Blymönja och 1 gång med Alcro Pansarfärg.
Detta förfaringssätt ger under nuvarande förhållanden ett tillfredsställande rost­ skydd, vilket dessutom kan tjäna som en tillförlitlig grund för framtida målning.
AB. ALFORT & CRONHOLM
STOCKHOLM 3

Denna ASEA-transformator är såvitt känt värl­ dens hittills största transformator. Den är en kombinerat fläkt- och självkyld trefastransfor- mator för nominellt
120000/120000/40000 kVA
205/132(±19,8)/9,8 kV, som under år 1942 leve­ rerats till Statens Vattenfallsverk.
Några data:
Ijängd över radiatorerna ........................................ 11,3 m Bredd ,, „ ......................................... 6,04 m Höjd från fundament till högspänningsgenom-
föringens topp ........................................................ 8,18 m Vikt: utan olja 219 ton, med olja ..................... 298 ton Uppmätt verkningsgrad vid
120 000 kVA, 205/132 kV: 99,1 »/o Tomgångsförluster .................................................... 262 kW Tomgångsström ............................................... :....... 1,22 »/o
★
Transformatorn bar i verkstaden undergått isolations- prov under 1 minut med 50 p/s växelspänning vid 452,
272 oeh 40 kV.
★
I jämförelse med två transformatorer för vardera halva effekten har denna transformator medfört besparing av 17 ton koppar, 87 ton olja samt 109 ton järn och annat material. Dessutom äro förlusterna vid fullast ca 240 kW lägre.
ASEA

SPÄNNING!
KONTROLL ERFARENHET KUNNIGHET
garanti för produkter från
^J~6rro/egQzingar
som löser kundernas problem så långt råvaruläget gör det möjligt. STOCKHOLM TROLLHÄTTAN

NAGRA GLIMTAR
SVrNSKA
METALLVERKEN
Metallhalvfabrikat i koppar, mässing, aluminium, brons etc., såsom tråd, bult, rör, profiler, lameller, linor, skruvar, muttrar, spik m. m.
Hushållskärl av koppar och aluminium. Lagertanks, trycktanks, jäskar, oljecister­ ner m. m. av renaluminium.. Bryggpan­ nor, kylapparater, varmvattencisterner, m. m. Pressgjutet, sandgjutet och varm­ pressat gods etc.
o

r
Mer än 1600 maskiner levererade över kela världen
År 1922 tillverkades den första Lid-
köping Centerless slipmaskinen. Så- som föregångare på sitt område blev den snart känd och uppskattad över hela världen och den har hittills bli-
vit såld i över 1600 exemplar. Lid­ köping Centerless tillverkas i 6
olika storlekar och kan förses med tillbehör för hel- eller halvautoma- tisk slipning av olika slags detaljer.

Tredje delen
utkommen och omfattar bl. a.:
Industriell ekonomi Industriell organisa­
tion Gator
Avloppsverk
V attenkraft Byggnadskonstruk-
tioner Värmepannor Värmekostnad Flygmaskinsteknik Spånavskiljande och
plastiska deforma- tionsmetoder
SVENSK TEKNISK UPPSLAGSBOK
omspänner flertalet av de tekniska områdena — är uppställd så att alla som arbeta med tekniska frågor i praktiken kan utnyttja den — framstå­ ende specialister ha författat den.
Rekvirera prospekt.
NORDISK ROTOGRAVYR BOX 450 - STOCKHOLM 1
Del
I 910 sidor II 1040 „ III 760 „
Pris per del bunden Kr. 18:50 + oms.