D/EDALUS 1976
Tekniska MuseetsÅrsbok




TEKNISKA MUSEETS ÅRSBOK
19 7 6
D/EDALUS


D/E DALUS
TEKNISKA MUSEETS ÅRSBOK
19 7 6
STOCKHOLM 1976

På omslaget:
En man att se upp till. Publikbild från utställningen
”Alfred Nobel — vetenskapsman, ingenjör”. Foto: Björn Enström, Studio Gullers.
Redaktionens adress: Tekniska Museet, 115 27 Stockholm. Tel. 08/63 10 85 Redaktionskommitté för Daedalus 1976:
Tell Dahllöf, Erik Wångby, Hans Hylander och Sigvard Strandh
Redaktör och ansvarig utgivare: Sigvard Strandh
Teknisk redaktör och annonschef: Holger A. Lundberg, 08/82 11 22, 82 23 13 Respektive författare ansvarar ensam för sakinnehållet i avhandlingar och artiklar
Vid återgivandet av text och bilder anges såsom källa: Daedalus 1976
Produktion: Marknadspromotion AB, Stockholm 1976

INLEDNING
Under verksamhetsåret 1975176 har Tekniska Museet fått två vär­
defulla lokaltillskott, vart och ett av stor betydelse för den framtida verksamheten.
I september 1975 godkände Sandvikens kommunstyrelse ett avtal med Tekniska Museet om upplåtelse av sex byggnader vid Gysinge Bruk att nyttjas av museet huvudsakligen för magasinering av före­ mål. Sandvikens Kommun äger Gysinge Bruk och söker återskapa arbetstillfällen i det sedan länge nedlagda bruket för att därigenom blåsa nytt liv i en avfolkningsbygd. Avtalet mellan Kommunen och museet löper på 30 år och kommer till stor del att lösa ett svårt pro­ blem. Sedan lång tid tillbaka har museets möjligheter att ta vara på större föremål varit starkt begränsade. En mindre magasinsdepå i närheten av Norrköping som museet förhyr sedan 1967, har endast
marginellt kunnat lindra situationen. I museets planer för byggna­ derna vid Gysinge Bruk ingår även att söka få till stånd en s. k. skyd­ dad verkstad för restaurering av föremål samt att en av byggnaderna — en större smedja uppförd 1767 — efter iståndsättning skall an­ vändas som utställningslokal.
Ett annat lokaltillskott innebär Telemuseum i norra flygeln på museets område där första planet kunde öppnas för allmänheten i de­ cember 1975. På ca 2 600 kvadratmeter visas optisk och elektrisk telegraf samt telefonens utveckling under de hundra år som den exi­ sterat. I byggnaden ingår även ”L. M. Ericssons Minnesrum” som ursprungligen var Telefonaktiebolaget L. M. Ericssons styrelserum då företaget hade sin verksamhet i en fastighet vid Tulegatan i Stock­ holm. Rummet, som byggdes i slutet av 1890-talet, är en skapelse i jugendstil med inredning i ädelträ och ett tak i stuckatur med alle­ goriska skulpturer där motiven hämtats från telefontekniken. Med alla ingående detaljer har rummet med stor skicklighet och pietet

överflyttats från den tidigare belägenheten och återuppförts inom
Telemuseum. Flyttningen har möjliggjorts genom en välvillig dona­ tion från Telefonaktiebolaget L. M. Ericsson om 620 000 kronor. I samband med detta företags 100-årsjubileum återinvigde H. M. Ko­ nungen Minnesrummet den 5 maj 1976.
Till den under byggnad varande dataavdelningen i norra flygeln donerade SAAB-SCANIA AB en dator SAAB D 21, som inklusive medföljande kringutrustning representerar ett värde av ca 5 milj. kronor.
I föregående års utgåva omtalades här de överläggningar som då inletts med Utbildningsdepartementet med anledning av att musei- utredningen MUS 65 föreslagit att Tekniska Museet skulle ombildas till statsinstitution. Den av Sveriges Industriförbund tillsatta kommit­ tén har nu slutfört sitt uppdrag att undersöka möjligheterna till en väsentlig höjning av näringslivets bidrag till museet. Kommittén har från ca 200 industriföretag fått garantiförbindelser om sammanlagt drygt en miljon kronor årligen under tre år i bidrag fr. o. m. budget­ året 1977/78. Under innevarande budgetår har upptagits 275 000 kro­ nor i privata anslag, ett belopp som kvarstått oförändrat under en följd av år. Med dessa nya premisser har överläggningarna i skrivan­ de stund nyligen återupptagits.
Under året har museets vänförening TMV kunnat inleda en mer aktiv verksamhet med bl. a. en av deltagarna mycket uppskattad teknikhistorisk resa till England.
Museets verksamhet har möjliggjorts genom anslag från statsmak­ terna och bidrag från industriföretag, organisationer och enskilda per­ soner, direkt eller genom museets vänförening TMV. Till alla givare vill museiledningen framföra sin stora tacksamhet, som även riktas till alla dem som genom gåvor berikat museets samlingar av föremål och arkivalier.
GÖSTA NILSSON Ordförande i styrelsen för Stiftelsen Tekniska Museet
HÅKAN STERKY
Ordförande i föreningen Tekniska Museets Vänner
SIGVARD STRANDH
Museidirektör

INNEHÅLL
Inledning............................................................................................................. 5 Innehåll............................................................................................................. 7 Contents............................................................................................................. 8 Daedalus............................................................................................................. 9
Avhandlingar
Curt Borgenstam: John Ericssons Monitor.....................................................11 Karl A. Lundkvist: Den malcolmska verkstaden
i Norrköping 1836—1868 ........................................................................ 33
Notiser
Torsten Althin: Röntgenstrålar på utställning................................................58 Gregory Ljungberg: IVA:s Teknikhistoriska råd
— Verksamheten 1968—1976 64 Svante Lindqvist: Nya bidrag till ångmaskinens historia................................ 74 Sigvard Strandh: Första Jubileumssymposiet................................................79
....
Teknikhistoriskaturistmål....................................................................................89
Tekniska Museet 1975—1976 ........................................................................ 93
Styrelse och förvaltning....................................................................................95 Telemuseum.......................................................................................................103 Föremålssamlingarna.......................................................................................107 Arkivsamlingarna.................................................................................. 111 Utställningar och sammankomster..................................................................115
Tekniska Museets Vänner 1975—1976 ........................................................ 141 Författarregister................................................................................................. 147 Annonser................................................................................................................. 157
Särtryck av artiklar publicerade 1931—1976 kan, i mån av tillgång, erhållas efter rekvisition och mot en expeditionskostnad av kr 10:— per exemplar (inkl. moms) från Tekniska Museet, 115 27 Stockholm.
Göran Gelotte: Det varnande exemplet som blev ett museum
81

CONTENTS
Introduction....................................................................................................... 5 Contents (In Swedish)........................................................................................ 7 Contents (In English)........................................................................................ 8 Daedalus............................................................................................................. 9
Essays:
Curt Borgenstam: John Ericsson’s Monitor...........................................................11 Karl A. Lundkvist: Andrew Malcolm^ Workshop in Norrköping
1836—1868 33
Short Notes from the History of Science and Technology:.................................57
Torsten Althin: X-rays on the Stockholm Exhibition 1897 .......................... 58
Gregory Ljungberg: The Swedish Academy of Engineering Sciences
and the History of Technology.......................................................................... 64
Svante Lindqvist: New Contributions to the History of the Steam Engine 74 Sigvard Strandh: Technology and its Impact on Society,
a Symposium planned for August 1977 79 GöranGelotte:AwarningExamplethatgaveBirthtoaMuseum ... 81
Industrial Monuments and Historical Sites in Sweden......................................89
Annual Reports:.........................................................................................................93 The Activities of the Tekniska Museet................................................................95 The Telemuseum..................................................................................................103 Collections of Objects........................................................................................107 Archival Collections........................................................................................111 Expositions and Meetings...................................................................................115
AssociationofFriendsoftheTekniskaMuseet..............................................141 Author Index.......................................................................................................147 Advertisements....................................................................................................... 157
Reprints of artides published 1931—1976 are available by request at a charge of Sw. Crs 10:— a copy, from Tekniska Museet, S-115 27 Stockholm, Sweden.

f Z^tedalus 1976 är den fyrtiosjätte årgången av Tekniska Mu­ seets årsbok.
Sedan Daedalus femte årgång har redaktören tagit sig privilegiet att på denna plats framföra en liten betraktelse över årsbokens inne­ håll eller någon händelse av betydenhet kring museet. Denna gång blir ämnet Töreningen Tekniska Museets Vänner, TMV. Tillkomsten av TMV, som bildades 1930 (under namnet Föreningen Tekniska Museet), var också ett av skälen att börja utgivningen av en årsbok. I första utgåvans anmälan heter det att Daedalus bl. a. skall vara ”en föreningslänk mellan alla de personer . . . som genom medlemskap i TMV aktivt medverka till museets fromma.” Det är som sådan för­ eningslänk som Daedalus fått sin stora betydelse genom åren, vid si­ dan av att vara ett forum för publicering av teknikhistoriska av­ handlingar och notiser.
Den förste ordföranden i TMV var landshövding Sven Liibeck som innehade denna post i tio år, och det utbildades så småningom något av en tradition att ordförandeskapet inte skulle skifta för ofta. När Håkan Sterky 1960 åtog sig ledningen av TMV blev han föreningens femte ordförande och kunde se tillbaka på 16 års verksamhet på den posten då han till 1976 års föreningsstämma anmälde sin önskan att avgå av åldersskäl. Med Håkan Sterky som ordförande har TMV undergått en kraftig expansion. Vid tillträdet 1960 hade TMV 700 medlemmar och lämnade ett anslag till museet om 17 000 kronor. År 1973 var motsvarande siffror 2 500 medlemmar och 111 000 kronor. Håkan Sterky har dessutom varit ledamot av museistiftelsens sty­ relse sedan 1942 — i hela 34 år — och lämnade även denna post vid utgången av verksamhetsåret 1973/76. Under denna tid var Håkan Sterky bl. a. starkt engagerad i museets reorganisation 1964/63 och vid tillkomsten av nya Telemuseum. Sterky var också initiativtagare

till stiftarorganisationernas insamling för Tekniska Museets Jubi­ leumsfond som överlämnades till museet vid 5O-årsjubileet 1974.
Museistiftelsens stora tacksamhet för dessa insatser betygades av dess styrelseordförande, Gösta Nilsson, vid TMV årsstämma då den­ ne överlämnade Tekniska Museets plakett i guld till Håkan Sterky som också varmt hyllades av TMV stämmodeltagare.
Till ny ordförande för TMV valdes tekn. lic. Olle Franzén, verk­ ställande direktör i Svenska AB Philips. På läsarnas vägnar vill Daedalus redaktör önska Olle Franzén ett varmt lycka till i ledningen av TMV och samtidigt uttrycka förhoppningen att museets vänkrets ytterligare måtte vidgas under hans egid.
SIGVARD STRANDH
TMV sjätte ordförande Håkan Sterky
(Tidigare ordföranden: landshövding Sven Liibeck, generaldirektör Helge Ericson, undervis­ ningsrådet Nils Fredriksson, direktör Sten Westerberg och tekn. dr Gunnar Sundblad).

John Ericssons Monitor
av Curt Borgenstam
Marindirektör Curt Borgenstam lämnar på de följande sidorna en teknisk
beskrivning av pansarbåten Monitor, konstruerad av John Ericsson. Monitor har blivit en aktualitet i USA genom att man nyligen kunnat lokalisera vraket av det 1862 sjunkna fartyget.

John Ericssons Monitor
12
År 1962 publicerade Carola Goldkuhl, en släkting till John Erics-
svenske uppfinnaren John Ericsson tillbringade största delen
av sitt verksamma liv utomlands, först i England, senare i USA, som kom att bli hans andra hemland. Han är kanske mest känd för sin propeller-konstruktion och för sitt ånglokomotiv Novelty som deltog i den stora järnvägstävlingen i Rainhill i konkurrens med Stevensons Rocket. Hans finansiellt mest framgångsrika alster var varmluftsma­ skinen, ’the caloric machine’, som gav honom den ekonomiska trygg­ het som behövdes för att han skulle kunna ägna sin tid åt mer lång­ siktiga projekt, bl. a. åt experiment för utnyttjande av solenergin.
Till John Ericssons mer originella skapelser hör pansarbåten Mo­ nitor. Denna råkade genom lyckliga omständigheter befinna sig på rätt plats i rätt ögonblick och utkämpade en sjöstrid med sydstater­ nas fruktade sjövidunder Merrimac. över en natt blev John Ericsson nordstaternas hjälte. Förenta Staterna hedrade honom slutligen ge­ nom att låta föra hans stoft till fäderneslandet ombord på kryssaren Baltimore. På vägge sidor av Atlanten blev han uppskattad som en av sin tids mest framstående uppfinnare.
Detta är vad de flesta skolpojkar fick lära sig om John Ericsson. Redan som pojke funderade jag över hur hela världens flottor kunde bli så influerade av Monitor, eftersom den föreföll mig konstruktivt alldeles felaktig.
År 1941 råkade jag sammanträffa med ”en som träffat en som kände John Ericsson”. Min årskurs vid KTH gjorde ett studiebesök vid Götaverken, vars direktör, Hugo Hammar, var värd vid den efterföljande lunchen. Han hade vår lärare, Nils Ljungzell, vid sin sida och jag råkade vara placerad mitt emot dem. Under lunchen be­ rättade Hugo Hammar om hur han år 1893 varit med om invigning­ en av John Ericsson-monumentet vid Battery Place och om en Mr Cornelius Bushnell som han träffat där.
Denne Bushnell var den nyckelperson som lyckades presentera John Ericssons pansarbåtsförslag för nordstaternas marinmyndig­ heter under synnerligen dramatiska förhållanden, som Hugo Ham­ mar livfullt relaterade. Han hade hållit föredrag om detta år 1922, och manuskriptet hade publicerats 1937. Jag fick tag på ett exemplar härav, vilket innehöll en hel del intressanta upplysningar om Moni­ tors tillkomsthistoria och dess säregna konstruktion.

John Ericssons Monitor
Blyteckning av John Ericsson, visande en tvärsektion och en däröver ritad längdsek­ tion av hans första förslag till ”Monitor” 1854.
son, en bok om hans liv och höll en föreläsning härom på Tekniska Museet i Stockholm.
Vidare publicerades intendenturlöjtnanten William Keelers brev till sin ’dear wife Anna’, skrivna under hans tjänstgöring ombord på Monitor. Dessa brev är skrivna av en direkt medverkande och åter­ speglar hans spontana reaktioner.
I samband med medverkan i Sjöofficerssällskapets 300-årsjubi- leumsskrift 1970 fick jag tillfälle att studera de i Krigsarkivet bevara­ de tidskrifter som utgivits av sällskapet. Häri fann jag ytterligare material om Monitor bl. a. korrespondens mellan John Ericsson och olika personer i svenska marinen. Detta resulterade i en artikel ”Mo­ nitor, sedd med en skeppsbyggares ögon”, publicerad i Tidskrift i Sjö­ väsendet år 1971.
Monitor sjönk under bogsering i hårt väder utanför Kap Hatteras
natten mellan den 29 och 30 december 1862, efter att ha varit i tjänst
bara tio månader. I mitten av 1960-talet började flera forskare i USA
att efterforska vraket, måhända därtill sporrade av 100-årsjubileet
av tillkomsten av Monitor. Flera av lokaliseringsexpeditionerna rå­
kade på villospår, vilket är förklarligt med hänsyn till de rådande 13

John Ericssons Monitor
Tillkomst­ historia
svårigheterna. Hela detta område är något av en ”gravplats” för sjunkna fartyg, varför förväxlingar med andra vrak lätt uppstod. Botten består till stor del av sandbankar, som flyttar sig med tidvat­ ten, sjö och vindar. Den exakta platsen för förlisningen blev blott ungefärligt fastställd. Dåtidens navigationshjälpmedel var rätt be­ gränsade. Det rådde hårt väder och ansträngningarna för att rädda besättningen framstod som mer angelägna än att fastställa var man befann sig.
Efter stora ansträngningar har emellertid sökandet krönts med framgång. Monitors vrak har lokaliserats och med säkerhet identi­ fierats med hjälp av undervattensfotografering. Ännu har dock ingen mänsklig hand rört vid vraket. Direkt prospektering med hjälp av dykare är besvärlig på grund av det ganska stora djupet, ca 70 m, och till följd av att haveriplatsen ligger mycket utsatt för väder och vind.
En särskild organisation har bildats under namnet ’Monitor Foun­ dation’ med huvudsakligt syfte att så noggrant som möjligt utforska vraket. Planerna på att lyfta resterna kommer i andra hand av flera skäl. Eftersom fartyget är byggt av stål är det till stora delar sönder- rostat, och det är tveksamt om det har tillräcklig hållfasthet för att tåla ett lyft. I motsats till exempelvis det svenska regalskeppet Vasa är Monitors konstruktion väl känd genom bevarade ritningar. En bättre bevarad monitor av liknande typ, Tucumseh, har bärgats. En bärgning av Monitors vrak kan sålunda knappast tillföra den skepps- tekniska forskningen något nytt. Kontakt har dock etablerats mellan den amerikanska Monitor Foundation, Sjöhistoriska Museet, Tek­ niska Museet och den expertis som finns i Sverige. Dessa kontakter bör kunna bli ett gott bidrag till företaget dels genom de erfarenheter som föreligger från organiserandet av Vasas bärgning, dels genom de kunskaper om Monitor som föreligger i Sverige.
För oss svenskar är det nyvaknade intresset i USA glädjande. Det kommer att kasta nytt ljus över vår landsman John Ericssons upp- finnargärning.
Pansarbåten Monitor är ett av de mest säregna alstren i den mång- frestande uppfinnaren John Ericssons skiftande produktion. Den byggdes i största hast. Dess konstruktion stred mot allt vad skepps-
14 byggnadskonsten dittills hållit heligt. Den ansågs redan från början

<T»«r Sffti*# »i &*s«r ÅtvutiHtt Jbt*iUv.
John Ericssons Monitor
Tvärsektion av ”Monitor".
helt misslyckad av all expertis. Den befanns på sin provtur omöjlig
att styra. Den var nära att förlisa på sin jungfruresa och sjönk tio månader senare på sin första resa i hårt väder. Den deltog i en enda sjödrabbning som varade ca 2—3 timmar, och den sänkte inte ett enda fientligt fartyg.
Likväl kom Monitor att inleda en ny epok, och dess egenartade konstruktion ledde till efterföljd i många av världens örlogsmariner. Detta enbart därför att den nästan på timmen när råkade befinna sig på rätt plats i rätt ögonblick. Den enda sjödrabbning den deltog i, en oavgjord strid mellan endast två kombattanter, kom att få ett av­ görande inflytande på hela det amerikanska inbördeskrigets förlopp.
Sydstaterna lyckades redan i början av kriget besätta Norfolks ör­ logsvarv i förhoppning att kunna bemäktiga sig de där förlagda far­ tygen. Före utrymningen förstördes dock dessa av nordstaternas be­ sättningar. Sydstaternas energiske sjöminister, Mallory, lät emellertid bärga och iståndsätta så många som möjligt av de sänkta och för­ störda fartygen.
Skeppstekniskt präglades denna period i alla mariner av brytning­
en mellan segel och ånga, mellan trä och järn som skrovmaterial, mel­
lan det klassiska skeppsartilleriets massiva rundkulor och de nya 15

John Ericssons Monitor
16
sprängladdade projektilerna. Som motmedel mot de nya spränggra­ naterna hade man börjat experimentera med pansar, anordnat på varierande sätt. Perioden präglades av allehanda experiment och prov med de mest bisarra flytetyg, pansarbatterier, kanonbåtar, rammfartyg m. m.
Ett av de sänkta och bärgade fartygen ångfregatten Merrimac återuppbyggdes som ett sådant experimentfartyg. Allt ovan batteri­ däcket var antingen nedbränt eller höggs ned, och på däcket byggdes en kasematt eller ett blockhus av trä. Detta bekläddes med räls och plåt som bedömdes skydda mot det sjöartilleri som nordstaterna hade till förfogande. Merrimac skulle sålunda kunna gå fienden nära in på livet och sänka de fientliga fartygen med hjälp av en Y-formad ramm av gjutjärn, som var fastbultad på förstäven under vattenlin­ jen. Rammstöten skulle kunna bli effektiv eftersom Merrimac var ett stort fartyg på 4 000 ton med en för dåtiden betydande maskin­ styrka på 800 hk.
I kasematten uppställdes åtta 11 tums och två 12 tums kanoner bakom skottportar. De två 11 tums kanonerna närmast pannrummet avsågs kunna skjuta glödande kulor, som först upphettats i eldsta­ den, en primitiv form av brandammunition. Uppgifterna om Mer- rimacs bestyckning och bepansring går något isär. Alla papper, be­ skrivningar och ritningar förstördes för att hindra att hemligheterna kring den nya konstruktionen läckte ut.
Ryktet om det nya pansarfartyg som var under byggnad spreds likväl och vållade stor oro inom nordstaternas marinledning. Seg­ lande träfartyg av konventionell typ bedömdes vara mycket sår­ bara för anfall från fartyg av Merrimacs typ. Man insåg därför be­ hovet av att snabbt skaffa pansrade fartyg. En summa av 1,5 milj. dollar anslogs för anskaffningen och den 8 augusti 1861 bildades en expertkommitté med uppdrag att föreslå lämpliga fartygstyper. Dess ordförande blev kommendör Smith och dess medlemmar kommendör Paulding och kapten Davis. Kommittén sände ett upprop till allmän­ heten med begäran om pansarfartygsprojekt innefattande byggnads­ ritningar, kostnadsberäkningar och offerter att insändas före den 4 september, sålunda inom drygt tre veckor! Man handlade snabbt på den tiden. I dag brukar utarbetande av specifikation och kostnads­ beräkning till ett större örlogsfartyg ta bortåt fem år. Låt vara att da­ gens fartyg är betydligt mer komplicerade, men å andra sidan är

John Ericssons Monitor teknologien bättre känd och väl etablerad, och vi har datorer till
hjälp vid planeringen.
Trots den otroligt korta tiden inkom åtskilliga förslag, dock inget från John Ericsson, fastän han allmänt räknades som en specialist på örlogsmarina konstruktioner. Anledningen härtill var att hans rela­ tioner med marinmyndigheterna vid denna tid var synnerligen kyliga, främst till följd av de anklagelser som riktats mot honom efter en skjutolycka på ångfregatten Princeton. Denna hade ritats av John Ericsson, men som förlagsman och representant för projektet hade han haft sin f. d. gode vän kommendören Stockton, som han tidi­ gare samarbetat med i samband med lanserandet av sina propeller­ uppfinningar. Princeton ansågs som ett mycket lyckat fartyg, och det blev främst Stockton som skördade äran härför. Under en de­ monstration av artilleripjäserna ombord råkade en av kanonerna söndersprängas i närvaro av en mängd honoratiores, av vilka flera dödades och skadades. Både Stockton och marinmyndigheterna kas­ tade skulden för olyckan på John Ericsson, trots att han icke haft att göra med kanonernas konstruktion eller tillverkning, långt mindre med provskjutningarna. Incidenten resulterade i en mycket häftig och bitter skriftväxling. John Ericsson var till sin natur mycket stolt
och självsäker och hade ett häftigt temperament, och han sparade inte på krutet i sina försvarsskrifter. Detta torde ha förskaffat ho­ nom många fiender. Marinmyndigheterna intog en mycket avvisande attityd och vägrade utbetala konstruktionsarvodet. Först efter John Ericssons död utbetalades det till sterbhuset.
Mellan John Ericsson och pansarbåtskommittén härskade sålunda en isande tystnad. John Ericsson var visserligen anhängare av nord­ staternas sak, men hade ingen lust att föra diskussioner med marinens herrar, som också i det längsta drog sig för att söka bistånd från sin antagonist. Den ende som John Ericsson haft ett gott samarbete med var marinministern Mr Mallory, men denne råkade nu befinna sig på sydstatsidan!
Strax innan anbudstiden gick ut tycks dock John Ericsson efter moget övervägande ha beslutat sig för att likväl göra en insats. I hans korrespondens finns ett brev av den 29 augusti 1861, adresserat di­ rekt till president Lincoln, i vilket han erbjuder sig att ”konstruera ett fartyg i stånd att förstöra rebellernas flotta i Norfolk och att rensa sydstaternas floder och hamnar från alla fartyg”. Han erbjuder sig
17
D«edalus 2

John Ericssons Monitor
18
i brevet att utföra detta utan någon vinst för egen del och hänvisar
till att han redan är välbärgad och att omkring ettusen av hans varm­ luftsmaskiner ’the caloric machines’ är i drift. Enligt brevet bifogas ritningar till ett pansarfartyg som skulle kunna byggas på 10 veckor. Han ber presidenten att telegrafiskt kalla honom till Washington för ett sammanträffande. I ett PS tillägger han: ”Just nu, då jag läg­ ger detta brev i kuvertet faller det mig in att det är osäkert att an­ förtro ritningarna till postverket”.
Hans misstro mot postverket var kanske välgrundad, men det bi­ drog troligen till att brevet aldrig besvarades. Presidenten fick na­ turligtvis under denna tid otaliga brev från alla möjliga personer, alla lika övertygade om att just deras idé var den rätta. Avsaknaden av ritningarna gjorde säkerligen att John Ericssons brev bara blev ett bland många andra som lades åt sidan. Möjligen remitterades det till expertkommittén, som naturligtvis var måttligt road av en ny diskussion med den besvärlige och hetlevrade uppfinnaren.
Att Monitor trots detta verkligen blev byggd berodde på en till­ fällighet. Bland de inlämnade förslagen fanns ett, som var utfört av en ingenjör Pook som lanserats av en Mr Cornelius Bushnell. Denne tycks ha fungerat som ”promotor” och förmedlade kontrakt mellan nordstaternas myndigheter och olika leverantörer.
Ingenjör Pooks förslag hade blivit hårt kritiserat. Kommittén me­ nade att pansaret var för tungt och att båten inte skulle kunna flyta på den angivna vattenlinjen. Bushnell behövde få detta utrett. Den 6 september råkade han på Hotel Villard träffa en god vän, maskin­ fabrikören Delamater. Denne rådde Bushnell att konsultera John Ericsson i frågan.
Bushnell reste sålunda till New York och bad John Ericsson titta på ingenjör Pooks konstruktion och viktberäkningar. John Ericsson fann alltsammans rätt räknat. Ingenjör Pooks fartyg blev också se­ nare byggt och döpt till Galena.
Under diskussionen frågade John Ericsson Bushnell om han var intresserad av ett osårbart pansarfartyg. Bushnell svarade att det var precis vad han var på jakt efter. Enligt vad Bushnell berättade för Hugo Hammar tog Ericsson då fram en dammig låda ur vilken han tog upp en medalj, som han fått av kejsar Napoleon III, ett brev från kejsaren samt ritningar och t. o. m. en modell av ett egendomligt pansarfartyg.

Vad var nu detta för fartyg? Jo, John Ericsson hade sedan mycket
länge funderat över hur man skulle lösa det svåra problemet att skyd­ da ett fartyg mot modernt artilleri utan att pansaret blev så tungt att fartyget inte kunde bära sin erforderliga bestyckning. Hans lösning baserades på två nya, geniala grepp, det vridbara kanontornet och ’the subaquatic system’. Det sistnämnda innebar att huvuddelen av fartygets skrov skulle ligga under vattenlinjen, där vattnet skulle ut­ göra tillräckligt skydd mot projektiler. Säkerligen hade han lagt märke till hur kulorna studsade upp ur vattnet när de sköts med hög hastighet i flacka banor. Skrovets övervattensdel skulle formas som en låg flotte med ett välvt däck, och denna del skulle vara kraftigt pansrad.
Ett sådant fartyg hade John Ericsson skisserat redan innan han lämnade Sverige. Skissen finns bevarad och visar ett fartyg med ett halvsfäriskt kanontorn och ett välvt pansardäck som längs sidorna går ned under vattenlinjen. Skissen visar också en undervattenskanon, avsedd att avfyras på nära håll mot fiendefartygets oskyddade bot­ ten. Någon sådan kanon blev det inte på Monitor men den inbyggdes däremot på John Ericssons senare konstruktion Destroyer.
År 1856 hade Ericsson sänt sitt förslag till den franske kejsaren. Denne hade dock givit konstruktören Dupuy de Lome uppdrag att utarbeta ritningar till flytande pansarbatterier, som redan var under byggnad. Kejsaren svarade att han personligen studerat John Erics­ sons ritningar och funnit dessa ”mycket genialiska och värda sin upp­ hovsmans berömda namn” men att ”det resultat som erhålles icke står i proportion till kostnaderna eller det ringa antal kanoner som kan anbringas”, sålunda ett tidigt exempel på ’cost-efficiency’-tänkande.
I Frankrike realiserades projektet likväl några år senare i form av kanonbåtarna av Z?e/ier-klassen. I ”Tidskrift i Sjöväsendet” av år 1861 står nämligen att läsa: ”1 Frankrike äro byggda kanonbåtar av en helt ny konstruktion, vartill idén som det påstås, utgått från kej­ saren själv. De omtalas vara byggda av järn, till utseendet ej olika en sköldpadda med såväl infallande stävar som sidor, vilka fortsätta
över däcket såsom ett valv, varemot det antas att kulor skola studsa. De äro helt små och föra endast en pjäs . . .” Beskrivningen motsva­ rar helt John Ericssons skiss. Kejsaren hade tydligen lanserat projek­ tet som sitt eget, medan den verklige upphovsmannen tröstades med ett uppskattande brev och en medalj!
19
John Ericssons Monitor

John Ericssons Monitor
20
Det var uppenbarligen dessa fem år gamla ritningar och modeller
som John Ericsson nu visade Bushnell. Denne blev övertygad om konstruktionens förträfflighet odi bad att få ta med sig modellen för att demonstrera den för sjöministern Welles. Sjöministern lyssnade på Bushnell, men hänvisade honom naturligtvis till den sittande ex­ pertkommittén. Bushnell förstod emellertid att mottagandet skulle bli kyligt så snart experterna förstod att upphovsmannen var John Ericsson. Försiktigtvis begärde Bushnell därför audiens direkt hos president Lincoln, som kring sig samlade expertkommittén och biträ­ dande sjöministern. Kommitténs ledamöter var skeptiska, men presi­ denten yttrade att det tycktes ligga något i idén och beordrade kom­ mittén att sammanträda nästa dag och pröva förslaget.
Därvid blev förslaget helt nedgjort och Bushnell fick ge upp sina försök att själv övertyga experterna. Härtill krävdes tydligen John Ericssons vältalighet och fackkunskap. Men hur skulle antagonisterna kunna sammanföras? Bushnell begagnade nu ett ”försäljarknep”: Han sade till John Ericsson att kommittén hade varit entusiastisk och att man gärna ville att han själv skulle förklara dess företräden! John Ericsson reste omedelbart till Washington tillsammans med Bushnell och hade med sig alla ritningar och beräkningar.
Vid mötet med kommissionen såg det ut som om Bushnells plan skulle spricka. Kommendör Smith sade att Ericsson kunde ha bespa­ rat sig besväret att besöka dem eftersom Bushnell redan hade fått be­ sked att förslaget hade förkastats. John Ericsson samlade förtörnad ihop sina papper och skulle lämna rummet, men vände sig därvid till Smith och frågade: ”Vad har ni egentligen emot det här fartyget?”
Smith svarade att det saknade stabilitet. John Ericsson replikerade att fartyget tvärtom hade mycket stor stabilitet. I själva verket me­ nade de troligen olika saker. Smith menade troligen att det saknade sjövärdighet, och häri hade han nog rätt, men sjöofficerare använder ibland ordet ”stabilitet” på fel sätt. I alla fall började Ericsson be­ skriva sina stabilitetsberäkningar. Han fortsatte med att framhålla konstruktionens alla företräden. Han avslutade sin föreläsning med att det vore kommitténs plikt mot sitt land att låta honom bygga far­ tyget. Kommittén drog sig sedan tillbaka för att i enrum begrunda argumenten och Ericsson ombads återkomma senare. Samma efter­ middag kallades han till sjöministern som kort och gott gav honom i uppdrag att omedelbart börja bygga fartyget.

John Ericsson hade åtagit sig att bygga fartyget på 100 dagar, en
otroligt kort tid med tanke på de många nya och ovanliga detaljerna, liksom även svårigheterna att under brinnande krig få fram material och arbetskraft. Kontraktsvillkoren stipulerade att betalningen skulle erläggas först sedan fartyget provats i strid. Att John Ericsson ac­ cepterade detta hårda villkor tyder på att han hyste en synnerligen stark tilltro till sina idéer (eller att han var en obotlig optimist!).
Bygget beställdes vid Thomas F. Rowlands varv, där John Erics­ son personligen kontrollerade arbetets utförande. Samtidigt utförde han egenhändigt alla arbetsritningar. Han lär ofta ha tillbringat nät­ terna sovande på ritbordet.
Ångmaskineriet byggdes efter redan befintliga ritningar vid Dela- maters maskinverkstad. Kanontornet med dess mekanismer tillverka­ des vid Novelty Iron Works.
En rad förenklingar vidtogs jämfört med det tidigare utkastet, säkerligen för att vinna tid. Kanontornet gjordes cylindriskt i stället för halvsfäriskt, vilket f. ö. troligen varit omöjligt att tillverka med dåtidens verkstadsutrustning. Skrovet fick helt raka spant och bestod av en undervattensdel och en övre pansrad del. Den undre var av järnplåt med dimensionerna 37,8X 10,36X1,78 m. Den övre var av trä med dimensionerna 52,3X12,4X1,5 m och sköt sålunda ut över den undre i form av en hylla. Denna konstruktion kritiserades starkt av kommittén, speciellt av dess ordförande, kommendör Smith, som menade att hyllan skulle utsättas för alltför starka slag i sjögång och att övergången mellan över- och underskrovet borde fyllas ut med trä.
Hela övervattensdelen, som var av trä, kläddes med stålplåt, däc­ ket med två skikt 3/4-tums plåtar, de låga sidorna med fem lager 1 tums plåtar, av vilka bara de två yttersta gick hela vägen ned till underkanten.
Kanontornet var av åtta skikt 1 tums pansarplåtar, varav de två yttersta skikten var fästade med skruvar så att de kunde bytas ut om de blev sönderskjutna. Kanontornet vilade normalt direkt på däcket. När det skulle vridas runt måste det först höjas något från däcket med hjälp av en kilmekanism, påverkad av en skruv. Upptill var tor­ net öppet för att krutgaserna skulle vädras ut den vägen vid skott­ lossning. öppningen täcktes av ett järntrall, där fartygsledningen stod under normal förflyttning. Under strid var däremot fartygs­
Bygget
John Ericssons Monitor
21

John Ericssons Monitor
Provturerna
chefens plats i styrtornet intill rorgängaren.
Styrtornet var ovanligt nog placerat längst förut i form av en liten
”låda” av pansar med en låg siktspringa mellan sidor och tak. Sikten från detta låga torn måste ha varit mycket dålig.
Akter om tornet fanns två ventilatorer och två låga skorstenar från de två pannorna. Vid förberedelse till drabbning kunde skorstenar och ventilatorer skruvas loss, så att däcket blev helt plant. Pjäserna kunde sålunda skjuta horisonten runt, utom möjligen rakt förut för att inte bedöva rorgängaren och fartygschefen i styrtornet.
I tornet uppställdes två slätborrade 11 tums mynningsladdare av Dahlgrens typ. Vid skjutning rekylerade de bakåt in i tornet så att mynningen blev åtkomlig för laddning, i princip så som tidigare till- lämpats för sjöartilleri. Framför tornluckorna nedfälldes samtidigt två 11 tum tjocka luckor av smitt järn för att hindra projektiler från att komma in i tornet den vägen. I vardera luckan fanns ett hål ge­ nom vilket laddstaken kunde skjutas ut vid laddning. Rekylen brom­ sades upp av lamellbromsar, vilket var en av John Ericssons ny­ konstruktioner.
Eftersom de två skorstenarna var mycket låga, och dessutom måste kunna tas bort helt, anordnades draget till pannorna i stället med en ångdriven fläkt, även detta en nymodighet. Samma ångmaskin an­ vändes även för att vrida tornet via en rem och en kuggväxel.
Den tvåcylindriga ångmaskinen hade motliggande horisontella cy­ lindrar, vars kolvar överförde sin rörelse till den ovanför liggande vevaxeln via länkar och vipparmar. Propellern var 9 fot i diameter och anbringad i en brunn eller recess som sträckte sig ända upp genom däcket, sannolikt dels för att minska djupgåendet, dels för att den skulle bli åtkomlig uppifrån.
Fartyget blev döpt till Monitor (”varnaren”) och blev färdigt för en första verkstadsprovtur den 19 februari 1862. På provturen visade det sig att fartyget var omöjligt att styra och att hålla på rak kurs. Så snart rorgängaren lade ror slogs ratten ur hans händer av vatten­ krafterna på rodret som svängde ut i vinkel så att Monitor gick in i en tvär gir. Rodret var ett s. k. balansroder (ännu en av John Erics­ sons nykonstruktioner) som hade en del av roderytan anordnad för om hjärtstocken i den vällovliga avsikten att minska krafterna i rör­ ledningen. Emellertid hade balansytan gjorts för stor, så att tryck-
22

centrum kom framför hjärtstocken och rodret strävade att ställa sig
på tvären. John Ericssons många kritiker var givetvis inte sena att sprida skandalen och i en av tidningarna angreps regeringen i skarpa ordalag för att den slösade bort nationens pengar och resurser på en skojare som John Ericsson och hans odugliga konstruktioner. Mari­ nens experter krävde att rodret skulle bytas ut mot ett vanligt oba­ lanserat roder, så som man haft på alla tidigare byggda fartyg. Ett sådant måste i så fall nytillverkas, vilket skulle ta ansenlig tid och försena leveransen. John Ericsson motsatte sig detta energiskt och framhöll att Monitor var hans egendom intill dess den levererats, och att ingen annan än han själv fick besluta om några ändringar. Han tillgrep en tidsbesparande nödlösning: Utväxlingen mellan ratt och roder ökades så att rorgängaren skulle orka hålla emot roderkrafter­ na, och man anordnade stoppklackar för att begränsa roderutslaget. Sex dagar senare kunde man därför göra en ny provtur varvid styr­ ningen visade sig fungera tillräckligt bra.
I samband med leveransen inmönstrades Monitors besättning. Till fartygschef utnämndes löjtnant J. L. Worden och till sekond löjtnant S. Dana Green. Byggnadskontrollanten, ingenjören A. C. Stimers, blev det naturliga valet som maskinchef eftersom han kände fartygets konstruktion och utförande mycket grundligt. Fartygsintendent blev löjtnant William Keeler, som genom sina täta och livfulla brev till sin hustru givit eftervärlden en värdefull ögonvittnesskildring av hela expeditionen med Monitor. Fartygets hela besättning bestod av fri­ villiga.
Kanonerna provsköts den 4 mars 1862. Efter de inträffade skjut­ olyckorna med nya kanoner hade man infört restriktiva bestämmel­ ser för hur inskjutningen skulle gå till. Till en början måste ett visst antal skott skjutas med halv laddning innan man fick öka laddnings- styrkan till den avsedda. Detta program hann man inte med. Monitor fick sålunda levereras och i verkligheten ta upp sin första strid med kanoner som ännu inte var inskjutna och som bara fick skjutas med halv laddning.
Två dagar senare, den 6 mars, lämnade Monitor varvet för att snarast avgå till Hampton Roads och förstärka flottstyrkorna där. Varvsfolk arbetade ombord in i det sista för att få allt färdigt. En del måste t. o. m. följa med ut till Sandy Hook och återvända med en bogserbåt (precis så som brukar vara fallet än i dag när ett örlogsfar-
23
John Ericssons Monitor

John Ericssons Monitor
tyg är ”färdigt”). Redan nästa morgon råkade Monitor ut för en ma­ lör som kunnat få allvarliga följder. Fartygsläkaren skulle gå på toa­ letten och konfronterades där med en toalettstol av en för honom ny och okänd typ. Eftersom den var anordnad under vattenlinjen hade den två ventiler och en handpump för spolningen. Doktorn råkade öppna bägge ventilerna samtidigt, varvid en vattenstråle sprutade upp ur stolen och kastade både innehållet och doktorn in i gunrum- met. Ingenjör Stimers måste tillkallas. Han stängde ventilerna och gav de närvarande en lektion i handhavandet av den nya apparaten.
Man kom på resan underfund med en hel del andra punkter där vatten kunde läcka in. När vågorna sköljde över det låga däcket trängde vatten ned i maskinrummet genom ventilatorernas infäst­ ningar. Det inströmmande vattnet blötte ned maskinrumsfläktens drivrem, som sträcktes och föll av så att fläkten stoppade. Ventila­ tionen till pannorna blev dålig och kolos uppstod. Maskinfolket svim­ made av den dåliga luften och måste bäras upp i friska luften för att
24 återfå fullt medvetande.

Luftbristen medförde också att ångtrycket sjönk så att ångläns-
pumparna stannade. Det blev därför svårt att hålla undan vattnet som läckte in från flera håll, bl. a. genom ankarklyset som mynnade direkt inombords utan tätning, samt genom det låga styrtornets sikt­ springa. Tornet skulle täta direkt mot däcket, men där hade man för­ siktigtvis lagt en tross emellan som tätning. Denna spolades loss på flera ställen och vatten strömmade ned genom springan. Allt gav be­ lägg för att fartyg av Monitors typ ingalunda var lämpade för att uppträda utomskärs i oskyddade vatten.
Situationen började bli kritisk. Åter ingrep ingenjör Stimers. Han lät kapa och skarva fläktremmen så att den blev bättre sträckt. Man fick igång fläkten igen, ångtrycket kunde tas upp och länspumparna sättas igång så att färden kunde fortsätta.
När Monitor nästa kväll löpte in på redden vid Hampton Roads härskade där stor förvirring. Merrimac hade just blivit färdig, löpt ut från Norfolk och anfallit nordstatsflottan.
Fregatten Cumberland hade sänkts med en välriktad rammstöt. Fregatten Congress hade retirerat till grundare vatten, dit Merrimac med sitt större djupgående ej kunde följa efter, men hade i stället skjutits sönder till ett brinnande vrak. Merrimac hade därpå efter välförrättat värv återvänt till Norfolk, men väntades naturligtvis tillbaka nästa dag för att fullborda förstörelseverket. Stor oro rådde och man klamrade sig nu fast vid förhoppningen att den lilla, oan­ senliga Monitor, som var nordstaternas enda pansarklädda fartyg, skulle kunna uppta strid med Merrimac med större framgång än de oskyddade fregatterna.
Det var egentligen mycket begärt. Monitor var långt ifrån Tit for fighth Många detaljer hade havererat under resan. Fartyget var oprö­ vat. Besättningen var uttröttad efter två dygns ansträngande sjö­ resa. Men eftersom man insåg att det brådskade började man ändå omedelbart att ta ombord kol och förråd, smörja upp kanontornets mekanism som hade rostat ihop och utföra behövliga reparationer så gott det gick i nattens mörker, nödtorftigt upplyst av osande olje­ lampor.
På morgonen siktades mycket riktigt Merrimac ånyo och satte kurs mot fregatten Minnesota. I hennes väg lade sig emellertid ”en flotte med en ostkupa på” som Merrimacs chef beskrev sitt första möte med
Sjöstriden
John Ericssons Monitor
25

John Ericssons Monitor
Följdverkningar
Monitor. De bägge fartygen besköt varandra i omkring två timmars tid, oftast på mycket kort håll. Under striden lyckades Merrimac ramma Monitor, vilket sålunda redan var tredje gången hon riskerade att gå till botten. Men även denna gång kom turen till hjälp. Merri­ macs rammstöt blev verkningslös därför att den gjutna rammen före­ gående dag helt enkelt hade ramlat loss vid rammningen av Cumber­ land.
Många träffar noterades på båda sidor men ingen lyckades slå igenom motståndarens pansar. På Monitor kreverade en granat all­ deles intill styrtornet och skadade fartygschefen, löjtnant Worden, som bl. a. förlorade synen. Befälet fick nu övertas av löjtnant Dana Green, som dittills hade lett skjutningen från kanontornet. Där fick i stället ingenjör Stimers överta kommandot. Han var ingen artille­ rist och visste inget om gällande instruktioner och restriktioner. Ar­ tillerikonstapeln, svenskättlingen Carl Pettersson hade därför ingen svårighet att övertala honom att övergå till full krutladdning, 30 Ibs
i stället för halv, 15 Ibs, som skulle nyttjas tills pjäserna blivit in­ skjutna. Monitors artilleri fick nu betydligt bättre verkan, och Mer­ rimac avbröt striden kort därefter och drog sig tillbaka mot Norfolk.
Rent taktiskt sett ledde sålunda den korta intensiva sjöstriden inte till något avgörande. Likväl fick den stor strategisk betydelse. Mer­ rimac uppträdde i fortsättningen helt passivt och gjorde inga ytter­ ligare anfall mot nordstaternas fartyg, vilkas operationer sålunda kunde fortgå mer ostört. Monitor hade bevisat sin förmåga att mot­ stå det fruktade pansarvidundret och den snabba vändningen från katastrofstämning till segervisshet verkade i hög grad stärkande på stridsmoralen hos hela nordstatsflottans personal. Sjökriget tog en ny vändning och sydstaterna tvingades så småningom att åter utrymma Norfolk. Dessförinnan sprängdes Merrimac i luften för att hon inte skulle falla i motståndarens händer.
Monitors tappra och skickliga besättning hyllades som hjältar och konstruktören John Ericsson fick över en natt upprättelse för tidi­ gare kritik och oförrätter. Man insåg att det låg något i idén, så som redan president Lincoln intuitivt hade anat, och att Monitor-\>rm- cipen erbjöd en möjlighet att relativt snabbt förstärka flottans slag­ kraft, i varje fall för de strider inomskärs och på floderna som när­ mast var aktuella. John Ericsson fick i uppdrag att utarbeta förslag
26

John Ericssons Monitor
En av de två 15" kanoner som John Ericsson skänkte till den första svenska monitoren.
till en förbättrad upplaga av konstruktionen och en hel serie nya
monitorer började byggas. Dessa blev på 1 500 ton, mot prototypens 1 000 ton, de fick grövre kanoner och bättre utrymmen inombords. Det opraktiska låga styrtornet förut ersattes av ett pansrat styrtorn ovanpå kanontornet, vilande på en fast pivå, kring vilket tornet kun­
de vridas.
Även Monitor blev delvis ombyggd. I stället för de två låga skor­
stenarna anordnades en ca 10 m hög skorsten som vid stridsförbere-
delse kunde skjutas ihop för att inte vara i vägen. Ventilatorerna
förlängdes också för att minska risken för vatteninströmning genom
dem. På tornets övre kant påbyggdes ett bröstvärn av plåt med por­
tar för gevär, som kom till användning vid de operationer som se­
nare företogs uppåt Charles River. Nya båtar anskaffades och an­
bringades under dävertar i stället för det tidigare primitiva systemet, 27

John Ericssons Monitor
Förlisningen
då man bara dragit upp och surrat båtarna på däcket. För att för­ bättra beboeligheten inbyggdes ångvärmeledning och ventilations- fläkt, och längs relingen uppsattes ett räcke. Vikten ökades givetvis genom dessa förbättringar, så att skrovet låg ännu djupare i vattnet än förut, vilket säkerligen bidrog till Monitors senare öde.
I slutet av 1861 beslöt nordstaternas krigsledning att Monitor skulle förflyttas från Hampton Roads till Charleston, en sträcka som inne­ bar den första längre resan utomskärs sedan jungfruresan. Kanon­ båten Rhode Island skulle tjänstgöra som följefartyg och bogsera Monitor, som även skulle ha sitt maskineri i gång. På liknande sätt skulle State of Georgia bogsera den andra färdigställda monitoren Passaic.
På grundval av erfarenheterna från den föregående sjöresan vid­ tog man åtgärder för att förbättra fartygets vattentäthet. Tornet kilades upp och drev anbringades runt dess bas mot däcket. Sedan ankaret lättats och hivats slog man också in drev i det nio tum grova ankarklyset som låg bara fem tum över vattenlinjen och märkligt nog mynnade direkt inombords. En ny styrplats anordnades provisoriskt uppe på tornets greting med kedjeöverföring till ratten i det förliga styrtornet. Man bedömde nämligen att den förliga styrplatsen skulle bli oanvändbar i sjögång till följd av stampningen och den överbry­ tande sjön.
Fulla förråd togs ombord och ammunitionsdurken fylldes, vilket ytterligare minskade det redan förut reducerade fribordet. Fastän ombaseringen innebar ett välkommet avbrott i den på sistone mo­ notona tillvaron tycks befälet ha hyst en viss oro för fartygets säker­ het. Man övervägde att flytta alla personliga tillhörigheter till bogser- båten, men avstod för att inte sprida oro bland besättningen.
Bogserad av Rhode Island med två grova bogserkablar avgick Monitor den 29 december.
Vädret var till en början gynnsamt, men följande dag tilltog vin­ den och sjön. Mot kvällen den 30 december hade man kommit i höjd med Kap Hatteras och möttes av kraftig motvind och motsjö som hela tiden spolade över fartygets låga däck. Genom sjögången rörde sig tornet i förhållande till däcket med den påföljd att tätningsmed- let började lossna och lämnade stora springor efter sig, precis så som på jungfruresan. Nu hade man emellertid mötande sjö och betydligt
28

hårdare väder som tilltog till stormstyrka. Alltmera vatten började
läcka ned genom tornskarven, genom ventilatorerna och genom kol- boxluckorna. Alla pumpar hölls i gång, men trots detta började vatt­ net inombords att stiga i oroväckande takt. Omkring midnatt hade vattnet stigit så högt att fyren släcktes under pannorna. Pumparna kunde därefter bara hållas i gång så länge tryck fanns kvar i pan­ norna. Huvudmaskinen stoppades för att nyttja ångtrycket enbart för länspumparna, men Monitors öde var likväl beseglat.
Fartygschefen lät signalera till Rhode Island att man befann sig i sjönöd. Där började man förbereda att sätta livbåtar i sjön för att ta över Monitors besättning. En av bogserkablarna hade tidigare brus­ tit och nu kapades den återstående från Monitor för att bogserfar- tyget obehindrat skulle kunna komma närmare. Det bar sig dock inte bättre än att den lösa kabeln trasslade in sig i Rhode Islands skovel­ hjul, så att bägge fartygen för en stund drev redlösa. Monitor lade sig tvärs sjön, varvid rörelserna blev mindre häftiga. Fartygschefen beslöt emellertid att fälla ankaret, vilket fick till följd att fartyget åter lade sig med stäven mot sjön, och nu ytterligare nedtyngt av dragningen i ankarkättingen. Dessutom lossnade den provisoriska tät- ningen i klyset, så att ett nio tum grovt hål stod öppet mot sjön och släppte in massor av vatten.
Rhode Island drev alldeles inpå Monitor vilket visserligen gjorde att livbåtarnas färd mot det sjunkande fartyget blev rätt kort, men samtidigt medförde risk för kollision. Några djärva män klättrade ut på hjulhuset och lyckades kapa den bogsertross som fastnat i sko­ velhjulet, så att Rhode Island åter blev manöverduglig.
Situationen blev kritisk, men under stora äventyrligheter lyckades man få över större delen av besättningen. Sexton man omkom dock i vågorna eller följde med Monitor när hon kort därpå sjönk.
Den sorgliga nyheten om Monitors förlistning blev en förkrossan­ de nyårshälsning för nordstaternas marinledning och särskilt för John Ericsson själv. Denne ville givetvis aldrig medge att hans konstruk­ tion var behäftad med några brister utan hävdade att ”fartyget sänkts av en oerfaren och okunnig fartygsledning”. Sanningen var att konstruktionen visserligen var genialisk för sitt avsedda ändamål, sjöstrider på floder och i väderskyddade vatten, men direkt olämplig för uppträdande till havs i hårt väder.
Till följd av sin framgång under den avgörande sjöstriden mot
29
John Ericssons Monitor

John Ericssons Monitor
”Monitors” förlisning efter samtida målning.
Merrimac kom emellertid monitorprincipen att tillskrivas helt ena­ stående egenskaper, och man kom att hysa en mycket överdriven till­ tro till dess förträfflighet även under förhållanden som den inte pas­ sade för.
Epilog En liknande överskattning av monitor-principens möjligheter före­ kom i många andra mariner. Monitors sjöstrid innebar ett genombrott för principen att ställa upp fartygsartilleri i torn vilket gav goda be- strykningsvinklar och ett gott pansarskydd för pjäser och kanonbe­ tjäning. Det extremt låga fribordet gav en låg tyngdpunkt och god stabilitet vid små krängningsvinklar. De pansarskyddade ytorna kun­ de hållas förhållandevis måttliga, så att pansaret i gengäld kunde
30 göras tämligen tjockt.

Duellen på Hampton Roads hade i hög grad prägel av ”David mot
Goliat”. Den visade att ett litet och billigt fartyg kunde motstå en mångdubbelt större och till synes kraftigare motståndare. Förhållan­ det ingöt nytt hopp hos både krigsfartygskonstruktörer och finans­ ministrar. Äntligen tycktes de ha funnit en lösning som någorlunda tillfredsställde bägges önskningar. Under de närmaste åren vidtog därför ett ganska flitigt byggande av monitorer i flera mariner, även den svenska, som under flera decennier lidit under svår handlings- förlamning. Svenska flottan tillfördes på 1860-talet fyra större moni­ torer, John Ericsson, Thordön, Tirfing och Loke, samt nio av en mindre typ med en enda pjäs i ett fast torn. Till det svenska monitor­ programmet bidrog givetvis det faktum att konstruktören var en svensk som förskaffat sig och sitt fosterland världsrykte. John Erics­ son bistod också aktivt vid de svenskbyggda fartygens tillkomst och donerade själv kanonerna till det första fartyget. Så grova pjäser (16 tum) kunde vid denna tidpunkt inte gjutas i Sverige. Dessa ka­ noner finns ännu kvar och är uppställda vid John Ericsson-monu- mentet i Filipstad.
När principen skulle tillämpas för sjögående fartyg blev emeller­ tid resultatet ofta monstruöst. Man litade ännu ej tillräckligt på ång- maskineriet för att helt våga frångå seglen. Sjögående skepp försågs därför alltid med en mer eller mindre omfattande rigg, vilket blev svårt att förena med kravet på lågt fribord.
Det skulle ta ytterligare två decennier innan pansarfregatten med kanonerna i bredsideuppställning och det monitorliknande tornfar­ tyget kom att sammansmälta till en harmonisk krigsfartygskonstruk- tion.
The discovery of the wreck of the ‘ Monitor the famous armoured vessel designed by Captain John Ericsson, has attracted a vivid attention in the United States. The author describes the design of the vessel, the dramatic nego- tiations between the inventor and the authorities, the battle between the ‘ Monitor ’ and the ‘ Merrimac ’ during the American Civil War and the vessel’s last journey and tragical end.
Summary
John Ericssons Monitor
31


Dsedalus 3
Den malcolmska verkstaden
i Norrköping 1836-1868
av Karl A. Lundkvist
Hur en företagsam och energisk skotte efter fjorton år som läromästare vid Motala Verkstad ”med ihärdighet kämpat för uppdrifvandet av en machin- tillverkningsverkstad för upplyftande av Norrköpings Industrie” skildras här av civilingenjör Karl A. Lundkvist.

Den malcolmska verkstaden i Norrköping 1 836—1 868
34
Enligt engelsk lagstiftning, som ej avskaffades förrän 1846, för-
slutet av 1820-talet var man i färd med att förbereda byggandet
av ett bomullsspinneri i Strömma utanför Karlshamn. Man ämnade till detta inköpa en del mindre och lättare maskindelar i England och tillverka de större och tyngre på platsen. Då det ej visade sig möjligt, att i Sverige finna någon, som hade tillräcklig kunnighet och erfarenhet att leda ett sådant arbete, anställdes slutligen en skotsk verkmästare, Alexander Malcolm, för uppdraget.
Engelsmän och skottar har i alla tider varit ett farande folk, som slagit sig ned och blivit bofasta i främmande länder. I synnerhet gäl­ ler detta skottarna, ty ingen annan nation torde kunna uppvisa en i förhållande till folkmängden så omfattande emigration som den skotska. Redan på femtonhundratalet kom skottar till Sverige såsom köpmän för att hjälpa svenskarna att driva internationell handel. Tyskarna hade genom Hansaförbundet dittills haft monopol på vår utlandshandel, men förbundet hade vid denna tid börjat få mindre betydelse. På 1600-talet var ett stort antal skottar — i medeltal ca 6 000 man — enrollerade i Gustaf II Adolfs armé i Tyskland, men många skottar ägnade sig under detta och kommande århundraden åt industriell verksamhet i Sverige, såsom företagare och tekniska specialister, främst inom textilindustrien och järnhanteringen. Sverige var ett underutvecklat land i tekniskt avseende och skottarna var långt ifrån de enda att slå sig ned här. Även tyskar, holländare och valloner samt engelsmän kom hit medförande yrkeskunnighet och företagaranda, såsom t. ex. Louis de Geer (1627) och Samuel Owen (1806) för att nämna ett par av de mest kända. Många av dessa in­ vandrare gjorde lysande kulturella och industriella insatser i Sve­ rige och belönades ofta med jordagods och adelskap. Av alla på Svenska Riddarhuset introducerade ätter är sålunda ej mindre än 42 °/o av utländsk härstamning.
Efter James Watts uppfinning av ångmaskinen (1769, med för­ längning av patentet till 1800) blev England den ledande industri­ nationen i Europa inom textilindustrien och på det mekaniska verk- stadsområdet. En mängd engelsmän och skottar följde med leveranser till främmande länder såsom montörer eller tekniska rådgivare. De begagnade ofta sin kunnighet till att där söka skaffa sig bättre ut­ komstmöjlighet än som stod till buds i hemlandet.

Den malcolmska verkstaden i Norrköping 1 836— 1 868
bjöds export av textil- och verktygsmaskiner — förutom mot en
kraftigt tilltagen licensavgift på 25 °/o — med avsikten att åt det egna landet bevara dess försprång i teknik och industri. Därför tillverkade mottagarna ofta så mycket de själva kunde och tog endast det ound­ gängligen nödvändiga från England. Men man behövde hjälp av den engelska och skotska kunnigheten. Sålunda uppskattas det registre­ rade antalet engelsmän som arbetade i Frankrike i slutet av 1820- talet till ca 7 000 och det totala antalet till ca 36 000.
I Sverige fanns redan i början av 1800-talet en maskinverkstad i Stockholm som tillverkade textilmaskiner helt av järn, nämligen Charles Apelquists verkstad på Kungsholmen. Det var i dessa lokaler som Samuel Owen började sin verksamhet 1809. De flesta maski­ nerna i de få textilfabriker som fanns i landet vid denna tid var dock tillverkade på plats, såsom t. ex. vid bomullsspinnerierna i Kullen och Sjuntorp. Där var också sidostommar och väsentliga delar av trä, under det att i Anderstorp utanför Göteborg, som byggdes 1830, var dessa delar av järn med gjutgods från England.
Ungefär samtidigt med detta spinneri uppfördes det förut nämnda bomullsspinneriet i Strömma. Även här skulle maskinerna utföras helt av järn och då en av intressenterna ägde ett gjuteri endast ca en mil från spinneriet avsåg man att taga allt gjutgodset från detta. Den skotske verkmästare som anställts som arbetsledare anlände jämte 6\ eller 7 engelska arbetare till Strömma på hösten 1831 och stannade där under de två år som byggnationen varade.
Alexander Malcolm (f. 1809) var trots sin ungdom väl skickad för ett sådant arbete, ty han hade fått en grundlig utbildning till ”mecha- nicus” hos Claude-Girdwood & Comp. i Glasgow, som tillverkade de då mycket använda Mule-Jenny-spinnstolarna. Eleven var bunden genom kontrakt under de 7 år som utbildningen varade. I Strömma visade det sig snart att gjutgodset från det närbelägna gjuteriet blev alldeles för hårt för maskintillverkning. Detta var en olägenhet som de flesta svenska gjuterier hade besvär med vid denna tid. Han be­ gav sig därför till Motala för att undersöka om han där kunde få ett bättre gjutjärn. I Motala var hans 6 år äldre broder, Andrew, sedan 1828 anställd som gjutmästare. Man hade även där tidigare haft be­ svär med för hårt järn, men lyckats bemästra dessa svårigheter.
Motala Verkstad hade anlagts 1822 av Baltzar von Plåten i sam­
band med byggandet av Göta kanal, von Plåten hade tänkt sig att 35

Den malcolmska verkstaden i Norrköping 1 836 — 1 868
36
Motala Verkstad skulle bli en central leverantör av maskiner för hela
landet och en skola för utbildning av maskintekniker. Som ledare för verkstaden anställdes skotten Daniel Fraser, som utbildats hos de mycket kända maskintillverkarna Bryan Donkin & Co och hos Henry Maudsley. Ledare för plåtslageriet och panntillverkningen blev engelsmannen Braid. Den tekniska sakkunskapen i Motala re­ presenterades således vid denna tid helt av anglosaxer.
Sedan svårigheterna med gjutgodset klarats av och en del beställ­ ningar gjorts reste de båda bröderna tillsammans först till Finspong, där bruket studerades, och därefter till Norrköping, där de samman­ träffade med flera av de mest framstående fabrikörerna i staden, så­ som Swartz, Lenning, Arnberg, Trozelli m. fl. De besåg And. Alms maskinverkstad, som hade varit i verksamhet i tio år och var den enda i staden. De fann att den saknade ändamålsenliga verktyg, svarvstolar och kuggskärningsmaskin. Den befann sig, liksom de tex­ tilfabriker, som också studerades, i ”ett primitivt tillstånd”. De flesta maskinerna i dessa var av trä. Även axelledningarna var av trä, lik­ som remskivor och de vattenhjul i strömmen, som användes för att driva fabrikerna. Axlarna kunde någon gång vara av fyrkantjärn med nedsvarvade lagergångar. De fann alltså, att det borde finnas ett stort behov av en textilmaskinverkstad i Norrköping. Bröderna beslöt därför starta en sådan verkstad i Norrköping.
Efter det att fabriken i Strömma hade kommit i gång 1833 reste Alexander tillbaka till England. Under tre år studerade han där vid flera fabriker tillverkning av vävstolar, skärmaskiner, spinnstolar, kardmaskiner och andra maskiner, som behövs inom klädestillverk­ ningen. Han återvände därefter till Sverige och startade med brodern Andrew som borgensman en mekanisk verkstad inom Holmenområ­ det 1836. Redan året därpå sände han efter sina bröder John (f.
1805), som vid ett par tillfällen tidigare vistats i Sverige och kunde något svenska, samt James (f. 1818) för att hjälpa till med verksta­ dens skötsel. Även dessa hade, liksom Alexander och Andrew, fått sin utbildning hos textilmaskintillverkaren Claude-Girdwood i Glas­ gow.
Andrew Malcolm (1803—1881) har i en numera svåråtkomlig skrift utförligt redogjort för verkstadens utveckling och verksamhet alltifrån starten till dess att den tvingades att upphöra 32 år senare. Redan dess titel ”Faetiska bevis att Fabriks- och Industriväsendet

Den malcolmska verkstaden i Norrköping 1836 — 1868
inom Sverige ej är lika tacksamt som i andra länder” säger en hel del
om innehållet, men det mest utmärkande för boken är, att den inne­ håller en mycket stor mängd sakuppgifter, som är av stort intresse för svensk industrihistoria. De citat som här anföres är om ej annat säges hämtade ur denna bok.
Det var inte så särdeles goda konjunkturer inom verkstadsindu­ strien då detta företag startades. Samtidigt befann sig Motala Verk­ stad i ekonomiska svårigheter. Redan 1834 hade verkstaden utbjudits till salu i England och 1836 pågick underhandlingar om att Daniel Fraser skulle övertaga verkstaden för 200 000 Rdr. Förslag om att verkstaden skulle försäljas på auktion hade även framställts. Enligt Daniel Frasers uppfattning skulle verkstaden även vid full sysselsätt­ ning ge ringa vinst, vilket även skulle vara fallet med liknande före­ tag i England, trots tillgång till skickligare arbetare och bättre lokaler.
Den malcolmska verkstaden startade i på fem år förhyrda lokaler på andra våningen i ett nyuppfört fabrikshus på Händelö kvarns om­ råde kvarteret Gropen nr 4. Huset var beläget på en liten holme in­ vid södra stranden av Motala ström nedströms Bergsbron, ungefär på den plats där gaveln av Bruket Holmens ångkraftcentral nu ligger.
Då Alexander kom från England 1836 medförde han en del ut­ rustning till den nya verkstaden: gängtappar och backar av nyaste konstruktion, två mindre svarvar och delar till en kuggskärnings­ maskin, med vilken man skulle kunna tillverka kugghjul från 2 till
5 fots diameter (0,6 till 1,5 meter). Då bröderna John och James an­ lände året därpå hade även de en hel del utrustning med sig.
Att behovet av nya maskiner var stort i Norrköpings textilfabriker framgår av att tillväxten av den nya verkstaden gick mycket hastigt:
1837 1838 1839 1840 1841 1842 1843
22 arbetare 58
66
71
95 102 84
24 100 Rdr omsättning 31 160
45 275
61 312
70 620 75 022 89 905
Som jämförelse kan nämnas att Motala Verkstad 1840 hade 200 arbetare och 1842 en omsättning av 245 000 Rdr. Enligt Industriens Bok 1858 kom den malcolmska verkstaden detta år med en omsätt­
37

Den malcolmska verkstaden i Norrköping 1836 — 1868
38
ning av 104 000 Rdr Rmt som nr 10 bland Sveriges mekaniska verk­ städer. Alexander Keiller i Göteborg hade en omsättning av 448 555 Rdr Rmt och Nyköpings mekaniska verkstad och skeppsvarv en om­ sättning av 5 54 032 Rdr Rmt.
Våren 1842 gick Andrew Malcolms kontrakt med Motala Verkstad ut. Han flyttade då till Norrköping för att hjälpa sin broder Alexan­ der med företagets skötsel. Det ekonomiska resultatet av rörelsen hade varit dåligt. En av opartiska revisorer utförd granskning av verkstadens affärer visade tillgångar på 59 000 Rdr och skulder på 76 000 Rdr, varav till Andrew ca 2 5 000, till John ca 7 700 och till James ca 3 000 Rdr. Bröderna John och James hade av Alexander för 6 års arbete inte erhållit mycket mera än mat och husrum.
En överenskommelse slöts den 1 mars 1844 mellan de fyra brö­ derna, enligt vilken Andrew övertog rörelsen jämte ett förlagslån på 18 000 Rdr. Skulderna till främmande personer utgjorde 22 000 Rdr och skulderna till John och James skulle gäldas med hälften av de
ovan angivna beloppen.
Alexander, ”nedslagen och ledsen, ville flytta ur landet som gifvit
honom så litet hopp för framtiden”. Han erhöll 2 000 Rdr och åter­ vände till England 1845. John och James stannade kvar, James till 18 52 då han tillträdde en befattning vid Fiskars bruk i Finland.
En av anledningarna till det dåliga resultatet var bristen på goda arbetare. Brännvinsmissbruket var stort i landet vid denna tid — Svenska nykterhetssällskapet bildades 1837 — och ”Malcolms sme­ der” eller ”malcolmiterna” injagade ofta skräck i stadens innevånare eller i bönder på väg till eller från torgen. ”Det gick så långt, att ingen mera af min broders arbetare ansågs vara en hederlig menniska, ehuru jag sanningsenligt vill bekänna, att de fleste voro det”. En förbätt­ ring inträdde sedan Andrew bestämt, att den som fick beröring med polisen omedelbart blev avskedad.
En annan källa till bekymmer var lokalfrågan. I början hade äga­ ren till den fastighet där verkstaden var belägen gjort svårigheter för anläggning av en smedja på grund av eldfaran. De första åren måste därför Alexander hyra en smedja utanför Söder tull och ta gjutgods från annat håll. Efter hot om avflyttning gav hyresvärden med sig och det byggdes en smedja med två dubbla härdar och ett gjuteri med en kupolugn, vilket blev färdigt 1838. Villkoren för tillståndet var dock hårda: byggnaderna skulle vid en eventuell avflyttning tillfalla

Den malcolmska verkstaden i Norrköping 1 836—1 868
fastigheten utan vederlag.
De sista fem åren av 1840-talet såg rörelsen ut att gå bra med en
omsättning av i medeltal 120 000 Rdr per år. För att få större rörelse­ frihet vid en fortsatt utbyggnad av verksamheten inköptes fastig­ heten 1847 för en summa av 112 500 Rdr Rmt. Sedermera införliva­ des tomterna Gropen nr 2, 3 och 4C, belägna mellan Kvarngatan och strömmen, med verkstadsområdet och sundet mellan stranden och hol­ men överbryggades.
Strax efter köpet brast en damm, som tillhörde egendomens vatten- hjulsanläggning. Den ombyggdes och sattes i sten ”för att betrygga hans varaktighet” till en kostnad av 2 500 Rdr. Den kallades långt in på 1900-talet för Malcolms damm. En eldsvåda härjade 1848 del­ vis en av byggnaderna. Den återuppbyggdes och utökades, förseddes med järnpelare i stället för pelare av trä mellan de olika våningarna, samt försågs med nya axelledningar och två nya vattenhjul av trä till en kostnad av 8 000 Rdr utöver försäkringsbeloppet. En ny smed­ ja med tre dubbla och 2 enkla härdar och ett nytt gjuteri med två kupolugnar för järn och två smältugnar för metall färdigställdes
1856 och ställdes under ledning av en son som rest till England för utbildning 18 54. Under 18 57 uppfördes en ny monterings- och filar- byggnad, som bl. a. även skulle innehålla 3 st. året förut inköpta svar­ var med 26 fot (ca 8 m) långa banor i stället för de gamla med 10 till 14 fots längd. Smedjan hade kostat 5 000 Rdr och de tre svarvar­ na 10 000 Rdr. 1862 påbyggdes en färgeribyggnad som fanns inom egendomen med en våning och installerades två nya vattenturbiner med en effekt av 80 hästkrafter. ”Dessa förändringar kostade 28 000 Rdr Rmt, hvilket naturligtvis ökade egendomens värde, men på sam­ ma gång äfven skulderna på densamma”. Det hade alltså satts in ganska mycket kapital i rörelsen, då sämre tider blev rådande under de sista tio åren.
Turbinerna användes till att driva spinneri- och väverimaskiner i lokaler som uthyrdes till fabrikörer i Norrköping. Vid för högt vat­ tenstånd i Piolmens damm på nedströmssidan räckte turbinernas ef­ fekt ej till att driva fabrikörernas maskiner. Detta gav anledning till en rättstvist mellan fabrikörerna, till antalet 7 stycken, och Malcolm och mellan Malcolm och Fiolmens bruk. Denna tvist är ingående be­ skriven i Stråhles utredning om bruket Ffolmens vattenrätter. Fiol­ men dömdes att betala 10 Rdr under det att Malcolm slapp att be­
39

Den malcolmska verkstaden i Norrköping 1 836— 1 868
tala skadestånd, emedan fabrikörerna ej kunde ange något belopp för
liden skada.
Att skaffa fram kapital för verksamheten var då som nu en arbet­
sam och tidsödande sysselsättning för en egen företagare. Så hade t. ex. för det förlagslån på 18 000 Rdr som Andrew övertog med verk­ staden 1844 av fabrikörer och borgare i staden insamlats ej mindre än 40 borgensnamn. Men innan deras borgensåtagande skulle träda i kraft, skulle pantförskrivna svarvstolar, verktyg och annan egen­ dom med ett brandförsäkringsvärde av 39 000 Rdr försäljas. Den förre ägaren till fastigheten hade legat kvar med inteckningar på 50 000 Rdr. Dessa uppsades till betalning 1858 och Andrew Malcolm reste till Göteborg för att hos landsmän försöka låna upp beloppet, men återvände tomhänt. Slutligen erhöll han lån hos Banco-Disconten i Stockholm ”mot de dryga vilkor, hvilka man der måste under­ kasta sig”.
Den malcolmska verkstaden var från början avsedd för tillverk­ ning av textilmaskiner. Fram till 18 54 var också dessa den huvudsak­ liga produkten. Men man tillverkade även olika slag av maskiner för eget behov i synnerhet i början av verksamheten:
1838 4 1 1839 1 1 1841 1 1 1
svarvstolar 1 borrmaskin kuggskärningsmaskin 13 skruvstäd svarv
maskin för tillverkning av kardmaskinkedjor cirkelsåg
hyvlings- och räfflingsmaskin
horisontal drillborrmaskin med tre drillar
Under Alexanders tid utfördes flera stora anläggningar. Redan 1837 levererades maskinutrustning till Stockholms mek. bomullsspin­ neri samt vattenhjul och axelledningar till Arnbergs fabrik på Smedje- holmen. En stor leverans verkställdes 1842 till Gryts fabrik. Den om­ fattade fyra vattenhjul samt av dessa drivna spinnmaskiner, valk-, rugg- och överskärningsmaskiner m. m.
Efter det att brodern Andrew övertagit verkstaden fortsatte den snabba utvecklingen ytterligare tio år framåt. Så t. ex. tillverkades un­ der Alexanders tid 3 5 spinnstolar men under tiden fram till 1854 115 stycken. Åren 1847 och 1848 var beställningarna så många, att And­ rew för att kunna hålla leveranstiderna hos Kommerskollegium an­
40 höll att tullfritt få införa maskindelar från England. Detta avslogs

^
j&AkMjfYcMté .påSL.TM J v > f. •y-.Al >7-^ ii *• « ii u •
•r*f:"'&57t^K^n i
**/ ■-
- %1 i
Med rött markerat den malcolmska verkstadens läge inom Holmenområdet på Ner- mans karta över Norrköping av 1855. I kvarteret Knappen vid krysset startade Welan- der & Kellners verkstad 1848. Övergick 1918 i AB Textilmaskiner.
Daedalus 3*
3j> •
-----rnrir ..............^i=ji.,«*MJ. ^ ’
TT
-
' **I

HOLMENS BRUK 1855
Efter karta utförd av
lantmätare Carl Öhrling. Ur Holmenöden sid. 289.

Bildtext se sid. 45

Plan över den malcolmska verkstaden på tomterna Gropen II, III, IV och IVC i mit­ ten av 1860-talet.
A Mekanisk verkstad sten, tegeltak
1 våning
4 våningar 2 våningar 1 våning
4 våningar 1 våning
Tekniska Museet
Holmens arkiv
Holmens arkiv
AB Textilmaskiners 100-årsskrift Holmenöden s. 337
Ringborg: Kvarnarne i Norrköpings ström
B Fabrikshus
C Fabrikshus
D Utbygge
E Fabrikshus
F Smedja
Skissen uppgjord efter
1 S. Feuk
2 E. Bedoir
3 E. Bedoir
4 Nerman
5 Carl Öhrling
6 Wilhelm Wiberg
sten, tegeltak
sten, tegeltak korsvirke, plåttak sten, tegeltak korsvirke, tegeltak
Planritning 1867, Skandia-Frejas arkiv Plan över bruket Holmen samman­ dragen för Allm. Brandförsäkrings­ verket 1879
Avvägningskarta över f. d. Malcolmska dammen 1882 Karta över Norrköping 1858
Karta över Holmenområdet 1855 Schematisk karta över Norrköpings ström

Den malcolmska verkstaden i Norrköping 1 836—1 868
dock i samtliga fall. Under de svåra tiderna på 1860-talet var Andrew
Malcolm dock protektionist, en åsiktsförändring i frihandelsfrågan som man sett andra exempel på ända fram till våra dagar.
Till en början var maskinerna från Malcolms verkstad fullt i nivå med de bästa från utlandet och många nykonstruktioner och förbätt­ ringar på äldre maskiner utfördes. Detta framgår av de sex patent, som bröderna Malcolm uttog i Sverige: Alexander fick 1839 patent på en överskärningsmaskin för kläde, 1841 på en förbättrad kard- maskin och på en spinnstol för ull samt på en patronskiva för svar­ var. John patenterade 1842 förbättringar på maskiner för rensning och plysning av ull. Ullen matades fram över ett bord och greps av ett system av valsar, vilket var det nya i denna konstruktion. Andrew erhöll 1844 patent på en utrikes känd, här i Riket obegagnad vatten- uppfordringsmaskin.
Malcolms förbättrade även en maskinvävstol för kläde, på vilken patent beviljats major Spole Rosen redan 1823. Denna konstruktion slog igenom i Norrköping omkring 1850. Ungefär samtidigt, 1851, kom en vävstol från Schönherr i Chemnitz, som var byggd på samma principer som den Malcolm-Rosenborgska och som med stor fram­ gång såldes i hela Europa, även i Sverige.
En av de större anläggningarna under Andrew Malcolms tid var Torshags bomullsspinneri utanför Norrköping 1846. Till denna an­ läggning uppgjorde Andrew Malcolm planer och ritningar på bygg­ nadens inre med trappor, bärande pelare och maskiner. Större delen av maskinerna tillverkades på verkstaden i Norrköping men några (förspinnmaskiner) inköpte han från England. Elan var dessutom ar­ betsledare för bygget och maskininstallationerna. Anläggningen vid Torshag är anmärkningsvärd även därigenom, att där installerades en reaktionsturbin på 30 hästkrafter och byggdes en tubledning av plåt till den ovanliggande sjön. Andrew Malcolm blev härigenom den förste turbinbyggaren i landet.
De nuvarande industribyggnaderna inom Holmen-området, begränsade av grova linjer inritade på Carl öhrlings karta av 1855 (ur Holmenöden sid. 336). Hela södra strömfåran igenlagd eller överdäckad.
1 1855 års bomullsspinneri
2 Ångpannecentral
3 1917 års bomullsspinneri på Laxholmen 4 Malcolms verkstäder omkring 1860
5 Vattenkraftstationen Bergsbron-Havet
1923
6 Pappersbruk 1837
7 Corps de logi
8 Klädesfabrik
9 Lumpmagasin och lumpskärning
10 Dagsbergskvarnen 11 Magasin
12 Magasin och kontor 13 Holmentornet
45

Den malcolmska verkstaden i Norrköping 1 836— 1 868
46
Ett annat stort arbete var uppförandet av ett fabrikshus och till­ verkning av maskiner för Norrköpings Yllefabriks-Actie-Bolag 1853-54. Även vid internationell jämförelse var denna fabrik av stora dimensioner, mycket få, om ens någon klädesfabrik var av den­ na storlek. Bolaget, som övergick i Drags AB, ville skydda sig om dålig lönsamhet skulle inträda i yllebranschen, genom att kunna byg­ ga om fabriken till bomullsfabrik med 8 000 spindlar, vilket krävde större utrymme. Försiktigheten var förklarlig. Just vid denna tid såg det ut som om bomullstillverkningen skulle ha större utvecklings­ möjlighet än klädesfabrikationen på grund av produktens billigare pris. Klädesindustrien i Norrköping var också vähutbyggd — 1850 hade staden 119 fabriker med 3 687 arbetare och svarade för större delen av yllevävnadstillverkningen i landet. Norrköpings Bomulls­ väven AB började sin verksamhet 1852 och utvecklingen gick där­ efter mycket raskt.
Då Torshag byggdes ansågs 2 500 spindlar vara ett lämpligt antal, liksom vid det samtidigt byggda spinneriet vid Harg utanför Ny­ köping.
Då Holmen byggde sitt stora spinneri1) 1855 var man uppe i 18 000 spindlar och Strömma bomullsspinneri fick 1861 14 000 spind­ lar. Beställningen av textilmaskinerna till Holmen gick dock till Platt Brothers & Co och därefter var det helt slut med beställningar av textilmaskiner hos Malcolms, så när som på ett 20-tal vävstolar un­ der 1860-talet. På ett tidigt stadium hade Malcolm av Holmen blivit underrättad om att han ej kunde komma ifråga som maskinleveran­ tör. Däremot fick han i uppdrag att utföra ritningar, planer och kostnadskalkyler för spinneriet och att vara rådgivare vid byggnads- och inredningsarbetet, alltså samma uppgifter han utfört både vid Torshag och för Drags fabrik. Dessutom skulle den malcolmska verk­ staden leverera diverse gjutgods för byggnaden, liksom de pelare av järn som uppbar de olika våningsplanen, ett vattenhjul av järn samt utväxlingsanordningar och axelledningar från detta till de drivna maskinerna. Ett vattenhjul beställdes från England och visade sig kosta 5 000 Rdr mera och vara av sämre kvalitet än det malcolmska hjulet.
*) Exteriören av denna byggnad ritades av Carl Theoder Malm, sedan 1842 stadsarkitekt i Norrköping. Han hade tidigare ritat flera andra fabrikshus, bl. a. det för Drags AB samt det swartziska palatset vid Järnbron, huset med ”Swartzens valv”, och därigenom bidragit till att skapa miljön i industrilandskapet utefter strömmen, vilket anses sakna motstycke någonstans i världen. Även byggnaderna vid Torshag ritades av denne arkitekt.

Den malcolmska verkstaden i Norrköping 1 836—1 868
För arbetet med Holmens byggnad hade Andrew hjälp av sonen
Robert (1827—1899), som sedan anställdes av Holmen som arbets­ ledare.
Norrköpings Tidningar skriver om dessa byggen 18 54:
”Vid sidan av denna fabriksbyggnad på Holmen, vars fabrikssalar äro 250 fot långa och 61 fot breda, intager den vid Drag, till vilken även herr Malcolm uppgifvit ritningar och byggt hjul, ett aktat rum, ehuru den är af mindre dimensioner, såsom varande endast 160 fot lång, med samma bredd. Den är fyra våningar hög i ena och tre våningar i den andra ändan samt har tvenne vindsetager: den ena för ramvind, den andra för nopp- och plysrum. Denna fabrik har redan i en rund tid varit i full verksamhet. Dess nära belägenhet till härvarande straffanstalt för kvinnor har gifvit anledning till idéen att skaffa korrektionshjonen vid straffinrättningen passande sysselsättning vid fabriken, vårföre man i ena ändan av vinds­ våningen vidtagit sådana anstalter, att en del af korrektionshjonen kunna hållas till arbete med vävning, spolning m. m. fullkomligt afskild från den fria arbetarbefolkningen och utan möjlighet att rymma undan”.
I ”Miljöer och hus i Norrköpings innerstad” sägs om dessa bygg­ nader: ”Fabriksbyggnaderna var placerade utmed strömfåran, ibland lades de på kraftiga stenfundament en bit ut i strömmen. Dessa bygg­ naders planlösningar var i regel förbluffande enkla. Arbetssalarna staplades som stora flak ovanpå varandra. Bjälklagen uppbars av gjutjärnskolonner i långa rader. Fönstren var många och stora. Till­ verkningen krävde ljusa salar. I dessa arbetssalar placerades spinn­ maskiner och vävstolar. Trapphus och dammtorn lades utanpå bygg­ naderna”.
På ganska kort tid hade tillkommit 3 5 nya fabriker — en del myc­ ket små — och textilföretagens produktion hade fördubblats unge­ fär vart tionde år. År 1840 var yllevävnadstillverkningen i Norr­ köping 474 456 alnar, 1850 var den 1 052 280 alnar och utgjorde då 4/5 av landets hela produktion. Under 18 50-talets första år sjönk till­ verkningen till 75 8 526 alnar för att sedan långsamt stiga till omkring
1 000 000 alnar 1860, vid vilket värde den ungefär höll sig under hela 1860-talet. En uppbromsning av den hastiga utvecklingen hade alltså ägt rum.
För den malcolmska verkstaden blev året 1854 en vändpunkt. Be­ ställningarna av textilmaskiner upphörde praktiskt taget helt från och med detta år. Man hade då hunnit tillverka:
47

Den malcolmska verkstaden i Norrköping 1 836— 1 868
150 spinnstolar med 23 200 spindlar
118 kardmaskiner 50 skärmaskiner 42 hasplar
24 plysmaskiner 10 vävstolar
6 rensmaskiner m. m.
Behovet av textilmaskiner var nu för en lång tid framåt i stort sett
fyllt. Den första svenska aktiebolagslagen kom 1848 och nu började en tid av ivrig bolagsbildning då mindre företag slogs tillsamman och befintliga maskiner sammanfördes till större enheter. Inga mera betydande maskinbeställningar ägde rum på många år med undantag efter en brand på Holmen, men även denna beställning gick till ut­ landet. Något större spinneri byggdes ej förrän 1917, då Holmen byggde det s. k. strykjärnet på Laxholmen. De utvidgningar av verk­ staden som beslutats under de sista goda åren (det större gjuteriet och monteringsverkstaden) visade sig nu helt överdimensionerade. Härtill kom på 1860-talet en textilkris förorsakad av det nordamerikanska inbördeskriget 1861—65, vilket medförde en katastrofal brist på bom­ ull i hela Europa. Tillverkningen i spinnerierna sjönk ett par år till 1/10 av den normala och antalet klädesfabriker reducerades från 105 till 61. Det var följderna av denna kris som slutgiltigt bidrog till, att den malcolmska verkstaden kom på fall.
Andrew Malcolm var säkerligen ingen god affärsman, även mätt med den tidens mått. Han ville inte ”bli tvingad att öfverlämna sitt företag till actie-bolag” som så många andra företagare fått göra i dessa tider. I stället försökte han rädda verkstaden genom att låta den tillverka alla de ting som en god ”mechanicus” och ett gjuteri med mekanisk verkstad kan tänkas åstadkomma. En kritiker, E. Ringborg, skriver: ”frånvaron av all specialisering utgjorde det för­ nämsta hindret för ett ekonomiskt lyckat resultat”. Men det var en brist som delades med de flesta liknande företag vid denna tid.
I en katalog, som utkom 1860 återfinns följande tillverknings- objekt:
”Ångmachiner, Vattenhjul, Turbiner, Utvexlingar, Axelledningar, Hy­ drauliska pressar, alla slags machiner för Bomulls- samt Ullfabriker, Pap­ persbruk, Qvarnar, Sågverk, och således har en stor samling af Modeller för Lager af alla dimensioner, Hänglager och Kopplingar, Pumpar och Ventiler för både Vatten samt Ånga, Rör- och Colonn-modeller för brand­
48 fria byggningar, Palisad-, Grindar-, Stakett- och Balkongmodeller af flere

Den malcolmska verkstaden i Norrköping 1 836 — 1 868
sorter och hvilket tillökas dagligen med nya.
Maltqvarnar och Mäsk-pumpar för Bryggerier, äfvensom Manglar för domestik-behof, tillverkas efter nyaste construktion, äfven Bref-Copie- Pressar, Cylindriska, Coniska och Snäckhjul af Jern, metall och träd, skä­ res i machin och hvilkas kugg kan alltid räknas vara akurat, äfvensom skrufvar af olika gänger, storlekar och delningar tillverkas med ma- chineri.”
För att få lite omväxling i detta leveransprogram tillverkade man också för Kungl. Preussiska Regeringen ”instrumenter för besigtning af kanoner” (1837), för en fabrikör i Norrköping 1 st. kassakista (1841), till Kalmar stads hamndirektion mudderskopor (1859—60), samt till gamla stadshuset i Norrköping 2 st. vackra lyktstolpar. Man tillverkade även ”staketer” från Dalen till Järnbron och vid Carl Johans Torg samt kring gravar å begravningsplatserna och bidrog därigenom att skapa miljön i Norrköping. En återkommande post 1837 till 1841 är arbeten på fartyg, men dessa tog slut 1841, förmod­ ligen beroende på att Motala Verkstad detta år startade Norrköpings varv.
Av ångmaskiner tillverkades åren 1854—68 endast 4 st. Effekten var 6 och 12 hästkrafter. Under verkstadens hela tillvaro framställ­ des 15 ångpannor och 22 pumpar.
Den produkt som kom att ersätta textilmaskinerna som det vik­ tigaste tillverkningsobjektet var vattenhjul och vattenturbiner. En stor del av vävstolarna i Norrköping var fortfarande handdrivna; så sent som 1882 anlades ett ylleväveri i staden med enbart hand­ drivna vävstolar, vilka inte förrän 1889 ersattes av maskinvävstolar. Ofta återkommande beställningar var denna tid vattenhjul och tur­ biner jämte utväxlingar och axlar för mekanisering av handdrivna väverier. Men det förekom även turbinbeställningar till andra orter avsedda för drift av kvarnar, grynverk och bomullsfabriker.
Före 1854 levererades
17 vattenhjul och 11 turbiner och efter detta år 10 „ „43 „
Det sista vattenhjulet levererades 1863. Malcolms vattenhjul kunde inte i storlek mäta sig med det vid spinnerifabriken i Strömsbro in­ stallerade. Detta hade en diameter av 42 fot (13 meter) och en bredd av 20 fot (6 meter) och var Europas största vattenhjul av järn. De malcolmska vattenhjulen var dock av ansenliga dimensioner, 12—24
49

Den malcolmska verkstaden i Norrköping 1836 — 1868
50
Tourneyron-turbin av den typ som bygg­ des vid den malcolmska verkstaden 1847 —1868.
Ur Escher-Dubs ”Die Therie der Wasser- turbinen”, Springer 1924.
fot (3,5—7 meter) i diameter. Vattenhjulen hade en mycket låg verk­ ningsgrad, ca 20 °/o, varför de ersattes av turbiner med väsentligt bättre verkningsgrader, 60 °/o och däröver och som hade betydligt mindre dimensioner.
Den första vattenturbinen uppställdes i Frankrike 1834 och var konstruerad av Fourneyron. Den av Malcolm till Torshag levererade turbinen på 30 hästkrafter var säkerligen av denna typ. Nästa steg i utvecklingen var Jonvals turbin. Denna blev känd första gången genom en anläggning i Braunschweig 1841 men omnämnes av Mal­ colm först 1862 i en leverans till Holmens bruk. De därefter levere­ rade 25 turbinerna torde ha varit av denna typ. Effekten av turbi­ nerna varierade mellan 30 och 140 hästkrafter med en effekt i medel­ tal av ca 60 hästkrafter. Det ungefärliga antalet hästkrafter som togs ut ur strömmen 1842 var 500 och 1868 omkring 1 800, alltså en ök­ ning med 1 300 hästkrafter. Större delen av denna ökning kom tyd­ ligen från vattenhjul och turbiner som levererats av den malcolmska verkstaden.
Trots alla försök att få verksamheten lönsam sjönk tillverknings­ värdet per arbetare från ca 2 200 Rdr 1860 till under 1 200 Rdr 1868. Några förlustbringande leveranser de sista åren hade också försäm­ rat läget och 1868 tvingades Andrew Malcolm att begära sig i kon­ kurs. Bruket Holmen inköpte fastigheten 1869 för 136 000 Rdr och införlivade den under benämningen ”Malcolmska verket” med sina övriga anläggningar i det omedelbara grannskapet.
Andrew Malcolm var en intelligent, arbetsam och kunnig man, som i två skrifter dokumenterat sitt stora intresse för förhållandena i sitt nya hemland, dit han kommit vid 25 års ålder.

Den malcolmska verkstaden i Norrköping 1 836 —1 868
Han hade där under stora svårigheter och bekymmer lyckats byg­ ga upp en för den tiden epokgörande verkstadsrörelse, en av de mera betydande i landet. Det är därför ej att undra på, att han, då ned­ gångsperioden satte in, blev besviken och bitter och kritisk mot om­ världen. I ”Promemoria öfver Norrköpings del af Motala ström” 1860 finns, förutom ett otal historiska uppgifter en mängd data på vattenföringen i strömmen, nivåsiffror på dammarna, möjligt effekt­ uttag, antalet vattenhjul etc., uppgifter som ofta använts i senare ti­ ders utredningar, även en bister kritik av Holmens privilegier på lax­ fisket i strömmen och dess sätt att utöva detsamma. ”Faetiska Bevis att Fabriks- och Industriväsendet i Sverige ej är lika tacksamt som i andra länder” 1870 innehåller på sina 129 sidor, förutom mycket full­ ständiga uppgifter om den egna verkstaden och dess utveckling, även utblickar över verkstads- odi textilindustriens läge i Sverige och i andra länder. Till stor del finns detta i ett ”Bihang till ett mera utförligt beskrifvande af bokens ämnen i form af Not efter bokstaf:
Not A B
C D E F
Om bomullsfabriker i Sverige.
Upplysning om Spinnstolens begagnande uti ullfabriker i Sverige, jemfördt med andra länder.
Sveriges mechaniska verkstäder, jemförda med de utländska. Mechaniska verkstäder i Norrköping beskrifna.
Jemförelse om turbiners värde.
Franska Vinhandelns reciprocerande.”
”Den bittra men trots vissa överdrifter intressanta skriften” (Gårdlund) är en skarp vidräkning med företagandets villkor och förutsättningarna för industriell verksamhet i Sverige. Den är också en försvarsskrift ”Egnat till Bekanta och Vänner”:
”Min verkstad är icke den enda af dylika slag som stupat. Flan har följt flera sina likars öden”. Ffan konstaterar att Samuel Owen 1843 i sitt sjuttionde år fick lämna hela sin förmögenhet i sina borgenärers händer, att Motala Verkstad 1835 var ekonomiskt så beträngd, att Kanalbolaget, som ägde verkstaden, hotades, att Nyköpings mechaniska verkstad alltifrån starten 1831 haft svårigheter till dess den slutligen såldes på auktion 1865 (till Jenny Lind, som sålde den till Motala Verkstad). Ej heller Lindhol­ mens verkstad i Göteborg hade lyckats. ”Vidare hafva vi Kockums mech. verkstad i Malmö för landtbruksredskaper och machiner, samt Keillers i Götheborg och Palmers i Forsvik. Alla dessa hafva varit nödsakade på de sednare åren att antingen göra cessioner, eller öfverlemna sina verkstäder till Actie-Bolag, bildade af köpmän, hvilka förtjent sina pengar i handeln”.
51

Den malcolmska verkstaden i Norrköping 1 836— 1 868
52
Han redovisar även de öden som Messingsbruket i Norrköping un­ dergått från 1628, då det grundades av holländaren Wellam Gilius- son (Wilhelm de Besche), till dess häradshövding L. M. Trozelli köp­ te det 1817. Det hade då haft nio ägare, vilka alla hade kommit på obestånd. ”Ett lika förhållande, som med messingsbruket i Norr­ köping, har äfven varit med messingsbruken i Nyköping och Gusum. Nyköpings messingsbruk har redan ramlat, och Gusum stretar ännu efter många bankrutteringar och många hårda stötar mot den sval­ lande forss, som söker hämma denna industri inom landet”.
Ovanstående exempel utgör endast några få av de många som Andrew Malcolm anför för att bestyrka sina ”Faetiska bevis”. Han ställer också mot dessa exempel uppgifter om den framgångsrika ut­ veckling som verkstadsindustrien hade haft i England och ”på fasta landet” (ex. Krupp) ”der penningar lätt kunna erhållas till en mått­ lig ränta och der en rättskaffens man ej har svårt att få eredit”.
En svårighet för en framgångsrik verkstadsrörelse i Sverige var den dåliga tillgången på väl utbildad arbetskraft. Malcolms verkstad utvecklade sig därför, liksom tidigare Motala Verkstad, till en skola för konstruktörer och verkstadsarbetare. ”Man räknar, och detta med rätta, ett par år af lärotiden behöfliga till att återbetala den förlust, som lärlingen under sina första läroår tillfogat sin husbonde. Ty det är klart, att lärlingen under sin första tid ofta förstörer såväl verk­ tyg som för handen varande arbeten och huru skulle detta på annat sätt ersättas, om icke genom en längre lärotid, med lägre aflöning, såvida han ej med penningar betalar för densamma”. Utbildningen kostade pengar och under tider då det var dåligt med arbete måste man försöka bibehålla de kunniga arbetarna. Det var under sådana perioder han byggde ut sin egen verkstad och även inköpte fastig­ heten Stångqvarna för 57 500 Rdr ”sålde den 3 år derefter, reparerad och förbättrad för 80 000 Rdr Rmt. Detta tyckes visa, att handels- affairer äro mera att förtjena på, än en mechanisk verkstad”.
Bland de anställda på Malcolms verkstad var det två, Gunnar Wellander och Carl W. Kellner, som fått hela sin utbildning där. De slutade sin anställning 1848 och startade en egen mekanisk verkstad i samma bransch i kvarteret Knappen något längre ned utefter ström­ mens västra strand. Detta företag drevs under krisen på 1860-talet i relativt blygsam skala med 30—40 anställda och en årsomsättning ej överstigande 40 000 Rdr. Wellander & Kellner klarade sig ge­

Den malcolmska verkstaden i Norrköping nom krisen till dess att konjunkturerna inom textilindustrien blev
bättre under 1870-talet. Företaget övergick 1918 i AB Textilmaskiner. I ett avseende var Andrew Malcolm betydligt före sin tid. När han kom till Norrköping 1842 för att hjälpa till med företagets sköt­
sel förekom ingen riktigt förd bokföring. ”Vid min ankomst till Norrköping fann jag, att Alexanders räkenskaper ej lämnade de upp­ lysningar jag önskat. Ingen rätt förd Kalkylbok öfver tillverkningen fanns. Det var således mycket svårt att få veta, hvad varje machin kostat honom sjelf”. Sjuttio år senare angavs enligt Gårdlund av en utredningskommitté fortfarande bristen på tillförlitliga omkostnads­ beräkningar som den främsta orsaken till de ekonomiska svårigheter­ na för verkstadsindustrin vid denna tid.
Ytterligare en orsak till den svenska industriens beträngda läge anges vara, att den svenska marknaden är för liten — ett omdöme som ej har jävats av utvecklingen. Det är också dåligt beställt med företagsamheten och framsyntheten då det 1863 fortfarande kunde finnas 196 handvävstolar i Norrköping och 1870 var ännu kardma­ skiner av trä i bruk, vilka var tillverkade innan verkstaden startade 1836.
De på 1850- och 60-talen frambrytande frihandelsidéerna hade ingen anhängare i Andrew Malcolm, ty en stor del av sin verkstads svårigheter anser han ligga i den utländska konkurrensen.
”På landets egna produkter fästa svenskarna föga afseende, ty va­ ror, som kunde göras i Sverige och hvartill materialier af den bästa sort finnes inom våra egna landamären, i våra egna berg tagas från utlandet. Huru är det med våra jernvägsskenor? — De tagas utifrån, naturligtvis af utländskt jern som är sämre än det svenska, — Allt måste tagas utifrån huru mycket den svenska välmågan än må redu­ ceras dermed. Dagligen klandrar man lyxartiklars införande och dagligen införes nya lyxartiklar.----------- Ministrarne tyckas vilja följa nyare franska och engelska theorier för frihandeln, utan att be­ tänka, huru passande detta kan vara för Sveriges fabriks- och indu­ striväsende eller icke. Vore det ej skäl att bilda sig en theori för Sve­ rige, passande för land och folk, än att härma andra länder, som hafva en annan jordmån, flera fördelar, annat folk, allt annorlunda olika med Sverige”.
Andrew Malcolm hade kommit till Sverige på tillskyndan av Balt- zar von Plåten genom förmedling av den kände ingenjören Thomas
1836 —1868
Dsdalus 4
53

Den malcolmska verkstaden i Norrköping 1 836— 1 868
Telford. Han hyste hela livet igenom en stark beundran för Baltzar
von Plåten. ”Hans exellens ville icke ingå på den tanke, att hvarken gjutjern eller gjutgods, svarfstolar, eller någonting annat skulle hem- tas utifrån, om det fanns någon möjlighet att kunna tillverka det­ samma inom landet. Allting skulle vara svenskt. Dessutom var det en stark skyddstull mot dylik införsel, och det var icke värt att för­ klara, att någonting var omöjligt att verkställa, och Exell. bestyrkte detta då rådande tänkesättet om skyddstullens nödvändighet för Sve­ rige af alla krafter. Således var den store statsmannen ingen fritulls- advocat. Han insåg väl, att Sveriges industrie kunde aldrig stiga un­ der sådana vilkor, då de kringliggande länderna deri redan voro Sve­ rige långt öfverlägsna.”
”Månne den store mannen, han, som ämnade bereda mig en be­ tryggad framtid, hade kunnat föreställa sig, att mina sträfvanden skulle antaga en sådan bitter gestalt, som är fallet. Kunde han ana, att jag skulle ruineras, efter att i fjorton år hafva fullgjort mitt kall såsom läromästare vid Motala mekaniska verkstad, och efter att hafva med ihärdighet kämpat för uppdrifvandet af en machintill- verkningsverkstad för upplyftande af Norrköpings industrie: ruine­ ras tillfölje af ett förvänt politiskt tänkesätt, att alla fabriksmachiner skulle tullfritt tagas från utlandet, hvilket äfven har skett på de se­ naste tjugo förflutna åren? De frukter, mina sträfvanden burit mig, äro afträdandet af all min egendom, oaktat mina böcker bevisa, att min mechaniska verkstad jemte egendomsvärdet betydligt öfverstego mina skulder. 1844, då jag nödgades emottaga machinverkstaden, vi­ sade böckerna en brist af 17 705 R:dr R:mt, 1868 visa de en öfver- skjutande tillgång af 220 000: det ena förhållandet blef likväl lika olyckligt, som det andra. Resultaten blefvo i båda fallen 0 i behåll­ ning. Förvalta mina borgenärer min forna egendom så, att icke hvar och en får ut sin rätt, är det icke mitt fel.
Må dock de stora fabrikerna, såsom Drags, Bergs, Holmens m. fl. till hvilka ritningar utgått från mig, och hvilkas stora vattenhjul och turbiner äro nogsamt kända inom landet, bevittna, att Malcolms verkstad gjort sin nytta i Norrköping”.
Källor och litteratur
Almqvist, Harald Daniel Fraser, Unda Maris 1969/70 54 Almqvist, Harald Sven Almqvist, Unda Maris 1967/68

Althin, Torsten
Bergman, Gertrud Bodman, Gösta Carlgren, Wilhelm Gårdlund, Torsten Helmfrid, Björn Heckscher, Eli F. Kjellberg, Sven T. Malcolm, Andrew
Malcolm, Andrew Malcolm, Andrew
Malcolm, Andrew
Ringborg, Edward Ringborg, Edward Rönnow, Sixten Thorburn, Bertil
Stråhle, Nils
Industriens Bok
Kommerskollegie huvudarkiv
Kulturkommittén i Norrköping Uppfinningarnas Bok 1873/11 Helmfrid, Björn Kraft, Salomon
1861, Teknikhistorisk rapsodi, Stockholm 1961
Charles Apelquist, Dsedalus 1948
Skotska släktnamn i svensk industri och teknik, Dasdalus 1948
Drags yllefabrik 1642—1942
Industrialismens samhälle, Tiden 1942
Holmenöden under fyra sekler, Norrköping 1954
Sveriges ekonomiska historia, Bonniers 1935
Ull och ylle, 1943
Promemoria öfver Norrköpings del af Motala ström, Linköping 1860
Självbiografiska anteckningar, Frimurarordens arkiv, Linköping
Berättelse om min verksamhet i och för upprättandet och vid- magthållandet af en machinverkstad i Norrköping åren 1842— 1868, Linköping 1869
Faetiska Bevis att Fabriks- & Industriväsendet inom Sverige ej är lika tacksamt som i andra länder, Linköping 1870
Kvarnarne i Norrköpings ström, Norrköping 1921
Bidrag till Norrköpingsindustriens historia, Norrköping 1923
AB Textilmaskiners 100-årsskrift 1948
Skottar i Sverige, Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, 26/11 1962
Utredning rörande den med Holmens Bruks- och Fabriks Aktie­ bolags fastigheter i Norrköping förenade vattenrätten, Norrkö­ pings Tidningars AB Tryckeri 1917
De stora Industrierna, Första afdelningen Mekaniska Verkstäder och Urfabrikationen, Stockholm 1857
Patentansökningar 1839—62, Riksarkivet
Miljöer och hus i Norrköpings innerstad, Norrköping 1974 Ångmaskiner
Norrköpings stads historia IV. Tiden 1719—1870
Den malcolmska verkstaden i Norrköping
1836 —1868
The story of the Scotchman Andrew Malcolm (1803—1881) and his efforts to establish and conduct a workshop for textile machinery, water wheels and water turbines at the town of Norrköping, once ‘ the Manchester of Sweden
Summary
55


Feknikhistoriska notiser

Teknikhistoriska notiser
TORSTEN ALTHIN Röntgenstrålar
på utställning
Inom de slitna pärmarna kring en liten anteckningsbok i min ägo finns på 184 sidor avskrivna 67 sånger, dikter, kupletter och slagdängor från slutet av 1800- talet.
En sångbar och skämtsam visa har ett teknikhistoriskt intresse. Den handlar nämligen om en av 1890-talets största tekniska upptäckter — X-strålarna eller röntgenstrålarna.
Ett av de äldsta i vårt land bevarade röntgenrören finns i Tekniska Museet och ingår i den samling av instrument och experimentapparater i fysik som år 1940 överlämnades till museet från Kungl. Artilleri- och Ingenjörhögskolan, som inköpt röntgenröret år 1897.
Detta må vara motiv för att den ovannämnda visan återges i Dsedalus till­ samman med några kommentarer och beskrivningar, som visar hur snabbt kun­ skapen om Röntgens upptäckt nådde svenska läkare för praktisk användning och allmänheten till beskådande och nöje. Verserna lyder som följer.
58
Pilbom på utställningen Röntgenljuset. Mel. O. Ungersven
Som en lergök så glad
sprang en gång jag åstad
för att se hur man experimentera
i ett mörkt litet hus
med ett underligt ljus,
men dit får de mig nog aldrig mera.
Der ett sken får man se
i ett rör ett tu tre
och det sprakar så riktigt man hör’et det ses blixtra och sno
så man rakt kunde tro
att hin håle satt midt uti röret.
Och en liten student
som gör experiment
hörs förtälja om kemiska lagar
och ett slags sura ur,
men det är då en tur
att man tror honom bäst man behagar.
Mitt i mörkret så tog
han min gumma och drog
henne in mellan ljuset och skärmen. O. du min herre o, je,
de fick allihop se
alla ben som hon har uti ärmen.
Och sen bad han få se
uppå min portamonä
för att ha den till experimenter, men jag svarade nej
det ska ej hända mej
att jag lånar nånting åt studenter.
Men en ann var sånt fån
att han lemna som lån
hela pungen, men när vi fick sen såg man slantarna blott
det var just som jag spått
att studenten behöll portmonnäen.
När man ändligt fick gå
sa min gumma som så
och därmed vill jag gerna mig ena det skall hin sig bege
till ett ställe där de
ej gör annat än ser en på bena.

Teknikhistoriska notiser
Röntgenrör monterat i en trälåda. Inköptes år 1897 till Kungl. Artilleri- och Ingenjör-
högskolan. — Tekniska Museet nr 19.004. — Foto Tekniska Museet.
”Pilbom” hade tydligen besökt den magnifika Allmänna Konst- och Industri­ utställningen i Stockholm 1897, som var förlagd till Lejonslätten och dess när­ het på Kungl. Djurgården.
Inom utställningsområdet fanns en särskild attraktion efter förebild av lik­ nande slag på utställningar i Briissel, Amsterdam och Berlin. På Framnäsudden i Djurgårdsbrunnsviken hade på initiativ och under ledning av arkitekten Fr. Lilljekvist uppförts i förminskad skala en illusorisk ”rekonstruktion” av Gamla Stockholm sådan man med ledning av bilder och med lite fantasi ansåg att en del av staden bör ha tett sig under slutet av 1500-talet. Historiker, museimän och artister medverkade med råd och dåd. Det blev en för utställningsbesökarna mycket populär sevärdhet med arbetande verkstäder, lockande utspisningsstäl- len, dagligen ordnade slagsmål mellan folket på gatan och den beväpnade vakt­ styrkan; alla inblandade personer klädda i medeltida dräkter. I denna historiska miljö med slottet Tre Kronor, medeltida gator, gränder och torg inom stads­ muren förevisades två av 1890-talets färskaste nyheter — kinematografens ”lefvande bilder” och ”Röntgenljusets” fenomen. Från min barndom minns jag mycket väl hur min fader, som då var vice pastor i Jakobs och Johannes för­ samling, sade sig ha upplevt dessa skådespel liksom även hela utställningen, den största och till innehåll mest varierande som intill dess ordnats i Sverige.
Kinematografens introduktion i Stockholm har skildrats av filmhistoriker. 59

Teknikhistoriska notiser
Därför skall uppmärksamheten här fästas enbart på experimenten med röntgen­ strålar, som ”Pilbom” beskådat och skildrat.
I en diger volym, ”Utställningen i Stockholm 1897. Beskrifning i ord och bild”, färdigtryckt innan året var slut, har den skicklige journalisten A. Hassel­ gren lämnat ett reportage kring dessa experiment. Platsen för visningen är på den reproducerade kartan över ”Gamla Stockholm” markerad med en pil.
Hasselgren skriver följande sedan han skildrat sina intryck från visningen av levande bilder.
Medan vi äro i farten att beskåda och beundra nya uppfinningar är det väl så godt att vi från kinematografen öfvergå till Röntgenstrålarne. Dessa dölja sig i hörntornet af norra stadsmuren intill vägen, vaktade af en trollkarl, som heter Thor Stenbeck och som i hvardagslag är läkare, bosatt i Stockholm.
Det har skrifvits så mycket om Röntgenstrålarne, att vi väl knappt behöfva förbereda läsaren på, hvad han skall komma att få se därinne i tornets djup. Vare det nog sagdt, att dessa strålar äro för vårt öga osynligt ljus, som har den egenskapen att kunna genomtränga eljes ogenomskinliga kroppar, t. ex. en bräd­ bit, en tunn metallskifva, köttet i en hand osv. Låter man dessa strålar falla på något föremål, som bestrukits med ett fluorescerande ämne, bli de synliga för ögat i form af ett ganska lifligt sken på den bestrukna ytan.
Vi erlägga den 25-öring, som nöjet kostar, till en ung dam, som sitter bak en lucka i ett bredvid dörren uppfördt litet skåp och som på lediga stunder tjenst- gör som experimentalobjekt, när furstar eller tidningsherrar låta Röntgenstrå­ larne lysa för sig. Och så stiga vi in i det lilla tornrummet.
Först erhålla vi en populär förklaring öfver Röntgenstrålarnes natur och egenskaper samt huru de upptäcktes och huru det tillgår att åstadkomma och uppfånga detta besynnerliga ljus. För den där öron hafver till att höra och vill lära något kan denna lilla föreläsning vara så god som en lektion i fysik.
Och så börjas experimenten. Rummet förmörkas. Elektriciteten sättes i verk­ samhet, de Crookeska rören (böjda, lufttomma glasrör) laddas till hög spänning och plötsligt se vi ett mildt sken utbreda sig öfver den lilla skärmen, som blifvit bestruken med ett fluorescerande ämne, ett slags platinasalt. Håller man fram­ för eller rättare sagdt bakom denna lysande skärm ett paket, en portmonnä, ett etui, kan man bokstafligt taladt genomskåda dessa föremål och se hvad de inne­ hålla, åtminstone delvis. I synnerhet urskiljer man med lätthet metallföremål, emedan Röntgenstrålarne med större svårighet genomtränga sådana. Slantar i en läderbörs visa sig sålunda som runda, mer och mindre mörka skuggor, under det att börsen själf, med undantag af beslaget, lämnar blott en svag skugga. Håller man fram handen, afteckna sig benen i denna tydligt och skarpt som mörka skuggor mot de ljusare köttpartierna, i det de erbjuda strålarne större motstånd. En ring, som sitter på ett finger, synes som en fri cirkelskugga omkring finger­ benet. Af en framför skärmen ställd paraply ser man hvarken tyg eller skaft, annat än helt otydligt, däremot aftecknar sig järnställningen mycket ordentligt i alla enskildheter. Man kan till och med genomskåda en hel människa på detta
60 sätt — ett aldrig så förtjusande hufvud förvandlas till skuggan af en dödskalle,

Teknikhistoriska notiser
”Gamla Stockholm” på utställningen 1897, uppbyggt på en markyta av ca 10 000 m2.
Pilen anger stadsmurens norra torn där experiment med röntgenstrålar visades.
en aldrig så rund midja och svällande barm till en skelettskugga, på hvilken man kan räkna hvarje refben och hvarje kota. Ledsamt nog vilja damerna på inga villkor vara med som förevisningsobjekt, annars skulle de lätt nog kunna öfver- tyga både sig själf och andra om det hälsovidriga i att bära trånga snörlif och med fasa betrakta sina inklämda och snedvridna refben.
För Röntgenstrålarne är nämligen intet fördoldt. För läkarens öga afslöja de sjukdomssymptom i kroppens fördoldaste vrår, till och med tullväsendet har börjat taga dem i sin tjänst för att komma smugglarnes illfundiga anslag på skam. För att vara så ny spelar denna upptäckt redan en stor roll, och hvem kan säga, hvilken uppgift framtiden förbehållit åt densamma?
Röntgen förekom på utställningen även i mera seriöst sammanhang. På en av­ delning benämnd ”Vetenskapliga hjelpmedel. Flelsovård och Sjukvård” fanns en underavdelning för ”Sjukvårdsinstrument och apparater”. I utställnings­ katalogen för denna avdelning anges under nummer 316 ”Stenbeck, Thor, Triewaldsgränd 1. Röntgenfotografier”. Här visades metoder för tagning av röntgenbilder och en kollektion sådana ”öfver sjuka lemmar m. m. och tilldrog sig mycken uppmärksamhet” sägs det i den officiella redogörelsen för utställ­ ningen, som under redaktion av Ludv. Looström utkom i två delar först 1899— 1900.
Denne Thor Stenbeck var densamme som enligt Hasselgrens reportage liksom 61

Teknikhistoriska notiser
en trollkarl vakade över röntgenexperimenten i stadsmurens norra hörntorn i
”Gamla Stockholm”.
En utförlig minnesteckning över skåningen Johan Theodor (Thor) Stenbeck (1864—1914) har Folke Knutsson givit i Nordisk Medicinhistorisk Årsbok 1970 under rubriken Thor Stenbeck — svensk röntgenpionjär.
När Wilhelm Conrad Röntgen den 8 november 1895 upptäckte X-strålarna, var Stenbeck efter studier i Lund och Stockholm med. lic. och som läkare knuten till Stockholms Sjukhem. När nyheten om upptäckten spreds, tycks den omedel­ bart ha fångat Stenbecks intresse. Tre månader efter upptäckten höll Stenbeck den 18 februari 1896 ett föredrag inför Svenska Läkaresällskapet ”Om den Röntgenska upptäckten av X-strålarna och dess historiska utveckling”. Stenbeck kunde då demonstrera några av honom själv den 9 februari tagna röntgenbilder av ett träetui med inneliggande kirurgiska instrument. Detta föredrag var det första meddelandet i vårt land om röntgenstrålarna. Det andra kom drygt en vecka senare då Hjalmar öhrwall redogjorde för upptäckten och samtidigt in­ för Upsala Läkareförening visade av honom tagna bilder.
För Stenbecks del låg det så till, att han fått låna ett induktorium med till­ behör i början av februari 1896 och inrättat ett laboratorium i sin bostad i hu­ set Triewalds gränd 1 (senare nr 3) i staden mellan broarna. Här började han omedelbart utföra genomlysningar och röntgenfotografering. Detta var det första röntgenlaboratoriet i vårt land för klinisk diagnostik.
I maj 1896 erhöll han anslag från Karolinska Institutet för att köpa ett ”instrumentarium”, och Kungl. Maj:t beviljade honom ett reseunderstöd för att utrikes inhämta erfarenheter. Inte nog med detta. För att kunna förvärva ett nytt induktorium med större effekt fick Stenbeck bidrag från statsministern samt några professorer vid Karolinska Institutet. Tack vare detta kunde han i hyrda lokaler, inrätta ett behandlingsinstitut med röntgenstrålar i det år 1712 uppförda huset Mäster Samuelsgatan 63, hörnet av Vasagatan (numera rivet). Här kom verksamheten igång i juni 1899. Ända från början tjänstgjorde vid institutet den då tjugotreårige med. stud. Gösta Forssell. Han hade tagit stu­ denten 1895. Det finns därför skäl att antaga, att Forssell är identisk med den student som ”Pilbom” syftar på i den sjätte versen i beskrivningen av utställ­ ningen:
såg man slantarna blott
det var just som jag spått
att studenten behöll portmonäen.
Thor Stenbecks insats som läkare och röntgenolog sträcker sig långt utöver vad här i korthet refererats. Gösta Forssells bana som läkare, röntgenspecialist och pionjär inom medicinsk radiologi var av stora mått. Stenbeck och Forssell representerar första och andra generationen av de svenska läkare, som tidigt tog röntgenstrålarna i sin tjänst till nytta för patienter. Och de var de första att åskådliggöra ”röntgenljusets” fenomen till upplysning och nöje för allmän­
62 heten på stockholmsutställningen för åttio år sedan.

Hur mötte då de svenska teknikerna Röntgens upptäckt och strålarnas an­ vändning inom ingenjörskonsten? Ett exempel må här anföras.
I december 1896 höll civilingenjören, fil. kand. Axel F. Enström ett föredrag på Kungl. Tekniska Högskolan om röntgenstrålarna, framförallt ur historisk, fysikalisk och teknisk synpunkt. Han hade, endast 21 år gammal, blivit as­ sistent och extra lärare vid högskolan i fysik och elektroteknik. Föredraget pub­ licerades i Teknisk Tidskrift (afd. för mekanik och elektroteknik, 2:dra häftet, 1897) under titeln ”Om Röntgen-strålarne och därmed sammanhängande feno­ men”. Den sex spalter långa artikeln är illustrerad med teckningar samt fyra röntgenbilder — ”radiogram” — som Enström själv framställt i högskolans fy­ siska kabinett. Under tio år från 1898 var han även lärare vid Artilleri- och Ingenjörhögskolan, och det är därför mycket möjligt att han i sin undervisning där använt just det röntgenrör som nu bevaras i Tekniska Museet.
Det bör tilläggas, att Axel F. Enström var den som främst initierade grun­ dandet av Ingeniörsvetenskapsakademien år 1919. Som akademiens direktör under tjugo år tog han många betydelsefulla initiativ. Ett av dessa var inrättan­ det år 1937 av Tekniska Röntgencentralen vid akademien. Centralen drives nu­ mera i bolagsform som en fristående institution för bland annat användning av ickeförstörande provningsmetoder med tillhjälp av röntgen.
Teknikhistoriska notiser
63

Teknikhistoriska notiser
GREGORY LJUNGBERG
IVA:s Teknik­ historiska råd — Verksamheten 1968— 1976
Litet förhistoria
Enligt Kungl. Majt:s stadgar för Ingenjörsvetenskapsakademien har akademien till uppgift att till samhällets gagn främja ingenjörsvetenskap och näringsliv.
Det ligger i sakens natur att IVA skall intressera sig för utvecklingen i äldre tider inom det område den har att företräda. IVA, som bildades 1919, och sär­ skilt dess förste verkställande direktör Axel F. Enström spelade också en av­ görande roll vid tillkomsten av Tekniska Museet, vars samlingar under ett tio­ tal år, intill dess museibyggnaden på Djurgården stod färdig år 1936, förvara­ des i IVA:s fastighet på Grev Turegatan.
I och med inflyttningen i den nya museibyggnaden minskades kravet på aka­ demiens aktivitet på det teknikhistoriska området. Men IVA hade alltjämt an­ knytning till museet som leddes av den driftige chefen Torsten Althin, vilken Enström uppfångat vid Göteborgsutställningen 1923. Så kom kriget och andra frågor trädde i förgrunden. Detta innebar dock inte att teknikens och indu­ strins historia helt blev bortglömda.
Vid åtskilliga tillfällen gavs inom akademiens avdelningar tillbakablickar av äldre minnesgoda ledamöter och museichefen fungerade såsom en förbindelse­ länk mellan akademien och museet med dess verksamhet.
Civilingenjören Sigvard Strandh, tidigare vid akademien bl. a. flera år så­ som teknisk-vetenskaplig attaché i USA, som 1962 tillträtt som museichef, upp­ tog i mitten av 60-talet diskussion om en bred teknikhistorisk verksamhet inom IVA. Strandh fäste särskilt uppmärksamheten på museets uppgift när det gäller att ”visa dynamiken i den snabbt föränderliga verksamheten — både för all­ mänheten och fackmannen”. Ett museum skulle inte vara ett ”mausoleum” över gången teknik utan också visa teknikens nutidshistoria. Till museets uppgifter borde vidare höra forskning inom det tekniska industriella området. Detta fick inte bli en ”vit fläck” mellan lärdomshistoria, som sysslar mest med naturveten­ skap, och ekonomisk historia. Strandh hade säkerligen rätt i att vi i vårt land i jämförelse med vad som är fallet i andra industriländer ägnat och ägnar för litet intresse åt detta område även om enstaka förnämliga prestationer kan uppvisas som varje läsare av denna publikation känner till. Vi behöver bara tänka på tidigare museichefen dr Torsten Althins insatser och på vad som gjorts på Jern- kontoret och inom många av våra företag.
I styrelsen för Tekniska Museet hade professor Gudmar Kihlstedt föreslagit ett samarbetsorgan med IVA. Tankarna fördes vidare inom IVA, i vars 11 av­ delningar representerande teknikens skilda fack saken diskuterades. Olika syn­ punkter kom fram från tveksamhet att i ”organisationssverige sätta till ännu ett organ” till en uttalat positiv inställning.
Resultatet blev att IVA den 8 november 1968 beslöt att bilda ett Teknik­ historiskt råd i vilket IVA:s avdelningar erbjöds tillfälle att utse två ledamöter vardera och presidiet dessutom kunde utse ytterligare ledamöter.
Rådet började omedelbart sin verksamhet som sålunda nu pågått i 8 år. Rådet har bestått av ett 20-tal ledamöter och har hållit ett 30-tal sammanträden. Vad har man uppnått? Det är kanske bäst att först som sist säga att några överväl­
Rådet bildas
64

digande resultat inte finns att peka på. Innan en redovisning lämnas för rådets
arbete må emellertid understrykas den allmänna stimulans som ligger i att per­ soner intresserade för ett område träffas och att synpunkter och upplysningar utbytes. Det katalyserar verksamhet och ger kedjereaktioner vilkas värde är svårt att uppskatta, men som inte får förglömmas.
Rådets första möte hölls på akademien den 9 december 1968. Till ordförande hade akademien utsett förre gatudirektören Fredrik Schiitz, Stockholm. Till sek­ reterare utsåg rådet förste intendenten vid Tekniska Museet Bengt V. Nilsson, vilken alltjämt kvarstår på denna post. Av protokollets sex sidor långa diskus- sionsreferat framlyser ett stort intresse bland ledamöterna.
De många olika uppslag som framkom sammanfattades senare i vad som kallades ett handlingsprogram, ett papper som väl bör betraktas som en lista över på lång sikt önskvärda åtgärder.
Teknikhistoriska rådet vid IVA har till uppgift att i samarbete med Tekniska Museet i Stockholm främja historisk forskning på det tekniska området. Rådet bör i första hand arbeta för att sådana föremål, dokument, bildmaterial och muntliga skildringar tillvaratas, bevaras och bearbetas som är av betydelse för belysning av viktiga skeden i teknikens utveckling, främst i Sverige.
Handlings­ program för Teknik­ historiska rådet
1.
2.
3.
4. 5. 6. 7.
Arbetet bör sålunda i huvudsak bedrivas inom följande områden:
Att i samarbete med Tekniska Museet upprätta en förteckning över institu­ tioner, företag, föreningar och andra som sysslar med teknikhistoria med angivande av omfattningen av respektive verksamheter. Ett nära samarbete mellan dessa i framtiden bör eftersträvas.
Att framskaffa föremål från och dokument om införandet av märkligare processer och betydelsefulla rationaliseringar inom industrin, från konstruk­ tionen och uppförandet av tekniskt intressanta anläggningar samt från indu­ striella forskningsarbeten och den teoretiska bakgrunden till dessa. Av sär­ skilt värde är att genom intervjuer med äldre ledande tekniker söka få en bild av bakgrunden till märkligare uppfinningar eller anordningar.
Att bevara och/eller komplettera bildmaterial från äldre tekniska anlägg­ ningar och anordningar, bl. a. genom att förvärva eller låta kopiera äldre tekniska filmer.
Att ta initiativ till klarläggandet av ur historisk synpunkt speciellt intres­ santa tekniska frågor.
Att i samverkan med Tekniska Museet söka systematisera den teknikhisto­ riska forskningens material och resultat.
Att inom IVA och i andra kretsar höja intresset för teknikens historia, bl. a. genom ökad publicering av värdefulla rön, föredrag och filmvisningar.
Att söka anskaffa erforderliga bidrag för att bestrida kostnader för insam­ ling, arkivering och bearbetning av teknikhistoriskt material.
Teknikhistoriska notiser
65

Teknikhistoriska notiser
Anslag från
Salénstiftelsen
Om sålunda rådets program var ambitiöst får man nog konstatera att verk­ samheten i början var trevande. Huvudorsaken torde ha varit den vanliga. För att få något gjort behövdes pengar kanske i än högre grad än i äldre tider, då enskilda eldsjälar kunde vara beredda att offra sig för en uppgift. Akademien och museet hjälpte till in natura med kontorsarbete och lokaler men i dessa ti­ der av programbudgetering då varje kostnad allt strängare börjar påföras sitt område blir inte mycket gjort om inte särskilda anslag kan skaffas.
Redan den 23 januari 1969 diskuterades ett utkast från Sigvard Strandh till en ansökan om 400 000 kronor för en systematisk inventering av äldre industri­ byggnader ”med bl. a. syftet att försöka klargöra vilka anläggningar bland de många befintliga som borde bevaras”. Man skulle begränsa den väldiga upp­ giften till vissa mellansvenska landskap och som huvudman skulle stå en kom­ mitté med representanter från Riksantikvarieämbetet, Nordiska museet, Tek­ niska Museet, Jernkontoret och rådet. Som en belysande bilaga skulle ingå skrif­ ten Värmländsk industrimiljö av Marie Nisser och Gunnar Sillen (ur Värm­ lands museums årsbok 1968). Genom akademien utgick den 28 februari 1969 en sondering bland de tilltänkta medverkande i frågan. Resultatet blev att skri­ velsen efter en del justeringar vidarebefordrades till en tänkt anslagsgivare.
En kommitté för inventering av industrihistoriska minnesmärken konstitue­ rade sig den 29 juni 1969 med representanter för nyss nämnda intressenter. Fil. lic. Marie Nisser förklarade sig beredd att åtaga sig uppdraget som projekt­ ledare. Men ansträngningarna var förgäves. I mars 1970 kom meddelande att något anslag inte var att förvänta.
Rådet konstaterar detta faktum vid ett sammanträde den 8 april 1970. Men man tar genast nya tag och den 16 april hemställes ”att IVA av egna tillgångar eller genom hänvändelse till lämpliga stiftelser eller fonder söker utverka ett forskningsbidrag på 20 000 kronor” för rådets verksamhet 1970. I första hand åsyftas en intervjuverksamhet med ”äldre, ledande tekniker för att söka bevara deras åsikter och synpunkter på betydelsefulla tilldragelser inom det tekniska området”. Förberedande försök med sådan intervjuverksamhet hade redan gjorts. Rådet ville också påbörja en inventering av värdefulla dokument, ritningar, fil­ mer och fotografier av värde för historisk forskning på det tekniska området.
IVA:s verkställande direktör professor Sven Brohult tog upp saken och en skri­ velse ingavs till Sven och Dagmar Saléns stiftelse som den 3 juni 1970 beviljade rådet 20 000 kronor för ”Försöksverksamhet för teknikhistorisk forskning”. Rå­ det kunde nu mer systematiskt driva sin intervjuverksamhet, som skulle komma att bli dess kanske mest omfattande arbete.
Sedan sålunda en om ock måttlig men dock betydelsefull ekonomisk grund för arbetet uppnåtts begärde Schiitz befrielse från ordförandeskapet och till hans efterträdare utsåg akademien civilingenjör Georg Schackne, verkställande di­ rektör i Bygg-Oleba, Olle Engkvist AB, vilken alltjämt kvarstår på denna post.
Igångsättandet av intervjuverksamheten blev trevande. Olika förfaranden prövades ifråga om intervjuare där rådets ledamöter själva trädde i arbete. Den
66

Teknikhistoriska notiser
Tekn. dr Fredrik Schiitz, f. d. gatu- Civ. ing. Georg Schackne, vd Bygg- direktör. Rådets ordförande 1968— 71. Oleha Olle Engkvist AB. Rådets ord­
förande från 1971.
tidigaste metoden var inspelning av hela intervjun på videoband, men den övergavs snart och man inskränkte sig till ett par minuters sådan inspelning medan huvudparten togs på ljudband. I allmänhet skedde inspelningen på Tek­ niska Museet. En viktig detalj var instruktionen till de intervjuade, vilken var växlande för att slutligen stabilisera sig på ett sätt som senare skall redovisas. Som man kunde vänta sig ställde sig nästan alla tillfrågade positiva däremot kunde det vara motigt att få dem att bestämma tid. Bakom det senare förhål­ landet låg en i och för sig mänsklig och vällovlig önskan att förbereda sig väl. Det kunde fordras många brev och telefonsamtal innan ”offret” slutligen satt inför kameran något andäktigt kanske och ibland faktiskt med lätt rampfeber.
Arbetet kom att dra ut på tiden. Museets personal, som måste medverka, var pressad av annat arbete. Så kom strejken 1971 och efter den stod andra ange­ lägna uppgifter i första rummet. Rådet kunde emellertid den 19 juli 1972 rap­ portera att verksamheten koncentrerats på intervjuer och att 14 sådana genom­ förts.
Det andra området, för vilka medlen beviljats och som gällde arbete på att
uppsöka och tillvarata tekniska dokument, hade synts mindre angeläget i och
med att Tekniska Museet på denna punkt fått bättre personella resurser i form
av en arkivarietjänst, som blev besatt av fil. lic. Inga-Britta Sandqvist. Rådet
hade emellertid bl. a. genom ledamöternas personliga kontakter tillskrivit ett
antal utvalda industriföretag för att förhöra sig om deras arkiv och helst få en
kontaktman i ärendet. Detta ledde till att Tekniska Museet fick mottaga en del 67

Teknikhistoriska notiser
Forskning och
utbildning
arkivmaterial och i andra fall till att företagen själva tog itu med sina arkivpro­ blem med anläggande av teknikhistoriska aspekter.
Under år 1971 fördes diskussioner om en framstöt hos de tekniska högskolornas utbildningsråd och till Universitetskanslersämbetet om teknikhistoria i under­ visningen vid de tekniska högskolorna. Diskussionen, som fördes både inom rå­ det och Tekniska Museet och IVA:s ledning, ledde till ett möte på IVA den 8 februari 1972 med rektorer eller andra företrädare för landets fem institutioner för högre teknisk utbildning. På programmet stod bl. a. den teknikhistoriska forskningen, professurer i ämnet samt önskemålet att lärare i tillämpade ämnen i sin undervisning gjorde tillbakablickar.
Såsom man kunde vänta sig hade alla deltagare en positiv grundinställning, men man var pessimistisk när det gällde att få professurer i ämnet; konkurren­ sen med andra kanske mer direkt ”matnyttiga” ämnen var hård. Tyvärr skapar bristen på befattningar inom området mindre möjligheter att få fram forskare och så länge vi inte har kvalificerade forskare är det svårare att göra anspråk på professurer. Detta är en för ämnet besvärande ond cirkel. Slutligen framhölls i diskussionen att kurser i teknikhistoria förekommer men att det inte alltid är lätt att finna lämpliga lärare.
I anslutning till denna förberedande diskussion tillställde rådet de tekniska läroanstalterna en skrivelse med hemställan att dessa skulle verka för att lärarna i tillämpade ämnen skulle erinras om önskvärdheten av att, som säkert på åt­ skilliga håll sker, deras ämnes historia blir beaktad. Resultatet av denna skri­ velse är svårt att bedöma. Emellertid kom från ett antal lärare redovisning av vad som i deras ämne förekom av teknikhistoria.
Förhandlingarna fick också en annan följd. IVA blev genom rådet uppmärk­ sammad på den svaga ställning teknikhistorisk forskning och utbildning hade i vårt land och akademien riktade den 26 oktober 1973 en skrivelse till Kungl. Maj:t, vari varmt tillstyrktes ”att resurser för en undersöknings- och forsknings- avdelning ställs till Tekniska Museets förfogande och att frågan om teknisk forskning och undervisning inom universitets- och högskoleväsendet utredes”. Skrivelsen torde haft till direkt syfte att stötta museets petitaskrivelse för bud­ getåret 1974/75. Den ledde emellertid inte till någon avgörande förbättring av situationen.
En annan utbildningsfråga, vari dock rådet spelade en underordnad roll, var ansträngningarna att bland universitetens institutioner för historia främja ett ökat itresse för teknikens historia inte i första hand som självständig disciplin utan som ett led i forskningens strävan till bättre förståelse för den allmänna historiska utvecklingen. Äldre historisk forskning hade dominerats av politiska och militära aspekter, successivt har ekonomiska synpunkter förts in i historiens väv, men alltjämt gäller, åtminstone som en tekniker ser det, att teknikens be­ tydelse för historien både i fred och i krig inte tillbörligt beaktats. Tekniska Museet inbjöd därför företrädare för den historiska universitetsforskningen och diskuterade dessa frågor.
68

Ytterligare en fråga som rådet visat intresse för var förteckningar över teknik­ historisk litteratur och vid ett sammanträde den 6 juni 1972 presenterade Sig­ vard Strandh en av honom gjord förteckning i huvudsak byggande på en biblio­ grafi av professor Eugene Ferguson. Rådet skulle, som senare skall ses, bli i till­ fälle att på ett mera kraftfullt sätt återkomma till bibliografiska frågor.
Som tidigare nämnts hade intervjuverksamheten drivits med stöd av ett anslag från Salénstiftelsen. Rådet fann det viktigt att denna verksamhet fortsattes och den 13 juni 1973 begärdes mot bakgrund av de, som man bedömde, goda er­ farenheterna ett nytt anslag på 50 000 kronor. Avsikten var nu att arbetet i hu­ vudsak skulle läggas på en särskild person. Det skulle vara hans uppgift att vända sig till de personer som rådet bedömt angelägna att intervjua.
Det blev skrivaren av dessa rader, som fick detta uppdrag. Må det här vara tillåtet att uttala att det kom att bli en fascinerande men kanske inte alltid så lätt uppgift, som många gånger fordrade en kombination av viss envishet med ett grannlaga och till intervjuoffren och deras livsgärning anpassat beteende. Det är också här på sin plats att säga att beteckningen intervju kanske inte är helt riktig. Det har ju nästan genomgående gällt personer som väl förmått be­ rätta om vad som rimligtvis måste ligga dem varmt om hjärtat, deras egen och deras chefers och medarbetares insatser inom den tekniska och industriella ut­ vecklingen. Det har därför egentligen inte varit fråga om intervjuer utan sna­ rare om föredrag kanske med några enstaka frågor inskjutna.
Proceduren har varit följande. De av rådet utvalda, nu sammanlagt ett 70-tal personer, har tillskrivits och givits en kort presentation av syftet. Därefter har, kanske ibland efter påstötningar, saken diskuterats en eller flera gånger telefon­ ledes eller vid sammanträffanden. Så följer möte i Tekniska Museets lilla studio på takvåningen, där inspelningen, såsom tidigare nämnts, först skett någon minut på videoband och därefter med endast ljudband. Den intervjuade har också ombetts överlämna skrivet material och även sådant tryckt material som publicerats på ställen som en framtida forskare inte rimligen kan väntas få tag i. Bandet har därefter lämnats till museet som ombesörjt utskrift, vilken tillställts den intervjuade för rättelser. Materialet har slutligen försetts med sökord, som ordnats i kortsystem, i avsikt att underlätta för den framtida forskaren att stu­ dera ett visst tekniskt område.
Intervjuverk­ samheten får större resurser
Som man kunnat vänta ger intervjuer ett skiftande resultat. Volymmässigt
varierar det från 50 utskrivna sidor till korta intalningar på ett fåtal sidor.
Viktigare än sidantalet är givetvis innehållets ”nyhetsvärde”, dvs. i vad mån ma­
terialet är nytt på så sätt att det inte finns tillgängligt i lätt spårade dokument
(årsberättelser, tidskriftsartiklar etc.). Det ligger i sakens natur att man även i
detta avseende stöter på olika läggning hos de intervjuade. Personer som haft
höga positioner som chefer för storföretag eller verk kan ha viktiga upplys­
ningar men har å andra sidan vant sig vid att vara försiktiga med vad de säger
och tiger hellre i kontroversiella ting; detta slår ofta igenom vid en intervju.
Andra personer som haft mindre ansvarsfull position är mera villiga att tala 69
Dasdalus 5
Teknikhistoriska notiser

Teknikhistoriska notiser
70
fritt. Vidare gäller, icke överraskande, att yngre personer ofta har en friskare
minnesbild av vad som hänt.
Flera av de tillfrågade har skrivit kortare eller längre sammanfattning av
sina minnen, vilken överlämnats till intervjuaren och bandinspelningen har då begränsats till kommentarer och tillägg. Detta hade bedömts vara fördelaktigt. Man torde kunna räkna med att på så sätt lämnade redogörelser blir bättre än det som intalats. Många människor har ej förmågan att muntligt framföra ett omfattande material, även om stolpar finns.
Särskilt tillfredsställande har varit att åtskilliga av de tillfrågade blivit så intresserade för saken att de på allvar satt sig ner och studerat tillgängligt ma­ terial. Gamla, i vissa fall mycket omfattande dagböcker har kommit fram och utdrag har gjorts ur dem, minnesanteckningar gjorda för familjen eller för vän­ ner har bearbetats eller överlämnats som bilaga till intervjun. I några fall hade vederbörande gjort besök på tidigare arbetsplats för att i arkiv finna stöd för vad som skall redovisas. I vissa fall har sagts att man önskade i tryck publicera delar av hopsamlat material, vilket intervjuaren uppmuntrat till. Det torde så­ lunda inte vara förmätet att påstå att en icke ringa efterskörd av teknikhisto­ riska fakta är att vänta som en följd av intervjuverksamheten.
Under rådets verksamhet 1969—75 har ett femtiotal personer intervjuats och de återfinns nedan i stort sett ordnade efter tiden för intervjuen. Det till höger angivna området täcker i många fall inte allt som behandlats. I ett par fall har intervju ej kommit till stånd utan endast anteckningar och annat material mot­ tagits.
Civ. ing. Boris Hagelin Tekn. dr Fredrik Schiitz
Civ. ing. Bo Ekelund
f 92 f 00
f 94
Kryptografmaskinen
Episoder vid Stockholms tunnelbane-
bygge
Entreprenadsystemets utveckling
i Sverige
Upptäckten av Nimba-malmen Elektrisk malmletning
Kopparverket i Rönnskär
Glimtar från telefonens utveckling Byggnadshistoriska minnen
Järnvägar
Träkemi
Verksamhet vid Höganäsbolaget Maskinelement, hållfasthet Stålframställning
Mikrobiologi
Vattenreglering i Kina
Väg- och vattenbyggnad, kommunika­ tionsteknik
Dir. Börje Hjortzberg-Nordlund f 98
Dir. Helmer Hedström Bergsing. Gustaf Tanner Tekn. dr Håkan Sterky Byggmästare Anders Diös Generaldir. Erik Upmark Tekn. dr Karl Cederquist Dir. Per Egon Gummeson Prof. Waloddi Weibull Prof. Bo Kalling
Prof. Karl Myrbäck Civ. ing. Robert Bjuke Prof. Torsten Åström
f99 f91 f00 f91 f04 f94 f93 f87 f92 f 00 f 89 f 05

Dir. Bengt Thorbjörnson
Dir. Per Ågren
Prof. Folke Odqvist
Prof. Gustav Boestad övering. K. E. Nyländer
Dr David Malmqvist
Dir. Gösta Osvald
Civ. ing. Gunnar Ljungström Dir. Henning Throne-Holst
övering. Kurt Fr. Trägårdh Tekn. dir. Tore Nilsson Civ. ing. Karl I. Karlsson
Gen. dir. Nils Söderberg Dir. Alex Södergren Dir. Erik Garberg
Prof. Hilding Brosenius Civ. ing. Rolf Steenhoff Dir. Axel Leijonhufvud Disp. Otto Heijne
Disp. Gustav Carlsson
Prof. Carl Hugo Johansson Fil. dr Gunnar Wode
Dir. Bjarne Colbjörnsen
Dir. Carl Jacobsson
Disp. Carl Sebardt
Disp. Håkan Abenius
Tekn. dr Uno Lamm
Civ. ing. Victor Jansa övering. John Nordin
Civ. ing. Stellan Dahlstedt Dr Ernst Alexanderson, USA Civ. ing. Birger Kock
Civ. ing. Baltzar von Plåten övering. Thomas övergaard övering. David Karp
f91 f98 f99 f99 f80 f04 f95
f 05 f 95
f 98 f06
f83
f98 f98 f93 f93
f 98 f00
Spritframställning
Svensk oorganisk kemisk industri Nomylagret m. m.
Maskinteknik
Valet av elperiodtal
Malmletning
Gummiindustri
Bilkonstruktion
Distributionsteknik m. m.
(ej fullbordat)
Högspänningsledn., korrision Vattenkraftverk
(översänt material om turbinbygge i Sovjetunionen)
Flygteknik
Vattenförsörjning
Vägbygge
f97
f93
f92
f05 Brobyggnad m. m.
Varia
Skogsbruk
(översänt material om pappersteknik) Gödselmedelsindustri
Sprängteknik
Matfett
Oorganisk kemisk industri Exploatering av uppfinningar Bergsvetenskap
Stora Kopparberg
Högspänd kraftöverföring Vattenrening
f95
f97
f04
f02
f04
f97
f87 Ångturbintillverkning m. m.
f 10 Ljudfilm m. m. f 78 Elteknik
f94 Uppfinnarerfarenheter, utrikes- verksamhet
f 98 Kylanläggningar f 97 Radioteknik
f04 Wasabröd
Rådet önskade fortsätta intervjuarbetet och en ny skrivelse ingavs till Salén­
stiftelsen den 2 juli 1975 vari begärdes 50 000 kronor för att arbeta vidare.
Denna ansökan har dock ej ännu föranlett något beslut från Stiftelsens sida,
kanske beroende på att Stiftelsen på ett annat av rådets intresseområden be­
viljat ett generöst anslag. 71
Teknikhistoriska notiser

Teknikhistoriska notiser
Bibliografi över
industri­ monografier
Redan i december 1973 hade rådet för Stiftelsen presenterat ett program som i pengar sammanlagt slutade på över en halv miljon kronor. Två huvudpunkter i programmet var upprättande av en förteckning över teknikhistoriska sam­ lingar, en tidigare av rådet diskuterad uppgift av mycket stor omfattning, och en bibliografi över monografier över svenska industriföretag. Vidare upptog ansökan utarbetande av en avhandling om Helge Palmcrantz samt redigering och tryckning av professor Gösta Bodmans manuskript om Gripsholms Kemisk­ tekniska fabriker. Efter vissa förhandlingar meddelade Stiftelsen den 10 sep­ tember 1974 att medel beviljats huvudsakligen för arbete under en treårsperiod på en bibliografi över industrimonografier.
Den nya uppgiften var krävande och ställde stora anspråk på den som skulle ha ansvaret för arbetet. Rådet fäste förhoppningar på att Tekniska Museets förste arkviarie fil. lic. Inga-Britta Sandqvist skulle kunna åtminstone på deltid frigöras för uppgiften och en hemställan i denna sak behandlades välvilligt av museets styrelse. Arbetet kunde sålunda igångsättas.
Att göra en bibliografi över publikationer om svenska industriföretag är en stor och svår uppgift, svår både när det gäller att finna materialet och att ut­ forma de gränser inom vilka bibliografien skall begränsas. Att böcker om före­ tagen skall tas upp är självklart. Men problemen blir större när man ger sig in på tidskrifter och artiklar i tidningar. Att hitta och hitta rätt och att vara kon­ sekvent vid botaniserandet i denna enorma flora är ett mödosamt och krävande arbete. En värdefull hjälp i arbetet har varit Kungl. Bibliotekets välvilliga in­ tresse för saken; bl. a. ställdes där ett forskarrum till förfogande.
Här skall inte närmare redogöras för de disfkussioner som förts om upplägg­ ningen av bibliografien. När detta skrivs har ca 4 500 titlar insamlats och ma­ nus för tryckning beräknas föreligga i början av år 1977. Bibliografien kommer alltså inom en snar framtid att presentera sig själv.
Inledningsvis framhölls vilken stimulerande verkan för det teknikhistoriska intresset som diskussionerna inom rådet haft för dess medlemmar. Till detta bör fogas att samvaron ofta ägt rum i intresseväckande miljöer, många gånger i Tekniska Museet där specialutställningar eller filmer visats eller på IVA där dyr­ griparna från naturvetenskapen och tekniken i äldre tid i Sjögrensbiblioteket visats. På Riksarkivet har riksarkivarien Åke Kromnov tagit emot och arkiva- rien Kari Tarkiainen visat delar av de väldiga i klippan invid Västerbron in­ sprängda arkivrum, där bl. a. IVA:s arkiv fram till slutet av 1950-talet för­ varas, allt tillgängligt för intresserade. Och när dessa rader fästs på papperet föreligger en kallelse till möte på Riksantikvarieämbetet där rådets samman­ träde föregås av en presentation av ämbetet av riksantikvarien Roland Pålsson och en redovisning för ämbetets syn på vården av industriminnen lämnas av avdelningsdirektören Åke Nisbeth.
Slutligen presenteras här rådets sammansättning för treårsperioden 1975—77. Den som har frågor eller förslag när det gäller teknikhistoria och dess främ­ jande bör inte tveka att vända sig till någon av dessa ledamöter.
Rådets ledamöter
72

Civilingenjör Georg Schackne (ordf.) Professor Carl-Georg Aurell Professor Gustav Boestad
Direktör Ivar Bohm
Civilingenjör Harry Brynielsson Arkitekt SAR Erik Dahlberg Professor Stig Ekelöf
Direktör Åke Karsberg Professor Gudmar Kihlstedt Överingenjör Gösta Lagermalm Direktör Gregory Ljungberg Professor Folke Odqvist
Fil. dr Sven Rydberg Direktör Carl Sebardt Professor Ulf Hj. Sundberg Direktör Håkan Swedenborg Direktör Sven Walldén Professor Torsten Åström
1 :e intendent Bengt V. Nilsson, Tekniska Museet (sekr.)
Vid sammanträden med rådet deltar museidirektören Sigvard Strandh och förste arkivarien Inga-Britta Sandqvist.
Teknikhistoriska notiser
73

Teknikhistoriska notiser
SVANTE LINDQVIST,
Nya bidrag till
ångmaskinens historia
I en fängslande artikel ”Ett projekt att bygga en ångmaskin i Sverige år 1725” gav Carl Björkbom i Dsedalus 1936 en skildring av ett av de första försöken att införa den atmosfäriska ångmaskinen i vårt land. Det svenska sändebudet i Haag uppvaktades år 1725 av en man, som uppgav sig vara överste John 0’Kelly, irländsk adelsman och seigneur d’Aghrim. Han påstod sig besitta kun­ skapen att konstruera eld- och luftmaskiner, och sade sig ha uppfört en dylik maskin utanför Liége. Han erbjöd nu den svenska kronan sina tjänster, men efter ett yttrande från Bergskollegium avböjdes detta.
John 0’Kelly besvarade inte de svenska myndigheternas sista skrivelse i ären­ det, och han hördes aldrig mer av. Var han bara en av de många äventyrare som utanför patentets räckvidd försökte exploatera Thomas Newcomens upp­ finning? Det vilar något mystiskt över 0’Kellys plötsliga uppdykande, hans ihärdiga förslag och lika plötsliga försvinnande. Björkboms artikel väcker flera frågor. Vem var 0’Kelly? Vart tog han vägen? Var hade han lärt sig konsten att bygga eld- och luftmaskiner?
Hans Hylander konstaterar i en recension i Dsedalus 1969 av L. T. C. Rolts bok ”Thomas Newcomen. The prehistory of the steam engine” (London 1963) att historien om ångmaskinens tekniska utveckling under tiden från 1712, då den första Newcomen-maskinen togs i bruk, och de närmaste decennierna, byg­ ger på ett material som visar sig vara ganska motsägelsefullt. I England är man medveten om denna svaghet, och the Newcomen Society for the Study of the History of Engineering and Technology förbereder därför en reviderad upp­ laga av Rolts bok. Den kommer att publiceras i början av 1977. För utarbetan­ det svarar J. S. Allen, en av Englands främsta kännare av de tidiga Newcomen- maskinernas historia. Såväl i England som i det övriga Europa pågår en inten­ siv forskning, och mycket material har kommit i dagen sedan Rolts bok publice­ rades för tretton år sedan.
Vid institutet för teknikhistoria vid Kungl. Tekniska Högskolan är jag syssel­ satt med ett större arbete om Mårten Triewald och hans eld- och luftmaskin vid Dannemora gruvor och har därvid kommit att intressera mig för John 0’Kelly. I anslutning till Björkboms artikel kan det vara motiverat att redan nu ge en kortfattad skildring av vad som hittills framkommit.
Björkbom fann inga upplysningar om 0’Kelly, men antog att han var iden­ tisk med en viss kapten i engelska armén. Detta antagande har visat sig helt korrekt. John 0’Kelly föddes i Galway på Irland den 29 december 1672 och tillhörde en gammal irländsk adelssläkt. Han var kapten i engelska armén och skall enligt Björkbom ha deltagit i spanska tronföljdskriget och hamnat i Wien. Då kriget slutade 1714 är det sannolikt, att 0’Kelly under åren 1714—1719 i England lärde sig konsten att bygga eld- och luftmaskiner. Han tycks ha sam­ arbetat med engelsmannen Isaac Potter, som kring år 1720 engagerades av öster­ rikaren Joseph Emanuel Fischer von Erlach att uppföra den första eld- och luft­ maskinen i Wien. John 0’Kelly däremot prövade lyckan i Nederländerna, och precis som han själv uppgivit för de svenska myndigheterna uppförde han där den första eld- och luftmaskinen vid stenkolsgruvorna i Jemeppe utanför Liége.
74

Historien kring detta projekt — där 0’Kelly mötte minst samma motstånd och
brist på förståelse som vår egen Triewald vid Dannemora gruvor — har skild­ rats av arkivarien vid Archives de 1’Etat i Liége G. Hansotte i ”iTntroduction de la machine å vapeur au pays de Liége (1720)” (La Vie Wallone, tome XXIV, 1950).
Vid ett besök i Liége i april 1976 fick jag av arkivarie Hansotte kopior av 0’Kellys egna brev till sina kompanjoner under uppförandet av denna maskin. Totalt är det sju brev skrivna på franska, och de ger en beklämmande bild av de svårigheter 0’Kelly hade att kämpa mot. År 1720 var det få utanför Eng­ land som kände konsten att bygga eld- och luftmaskiner. Många var de som försökte lura av honom hemligheten. Trots detta betalade hans arbetsgivare ho­ nom dåligt, ja, så dåligt att 0’Kelly med bitande ironi skriver: ”tyvärr fick jag i min ungdom den dåliga vanan att äta, vilken jag inte kan bli fri från, och jag ser här ingen möjlighet att fortsätta därmed. Jag har just lämnat min klocka till försäljning och gjort mig av med alla mina ägodelar. Mina kompanjoner här har en sådan aktning för mig och så mycket generositet att de låter mig dö”.
Men 0’Kelly dog inte. År 1723 gifte han sig i Bryssel med Marie Albine Angelique van der Moeren, änka efter greve Jean de Rochefort. John 0’Kelly försökte introducera sin maskin i provinsen Namur, men skuldsatt upp över öronen hotades han med fängelse av sina kreditorer. Våren 1725 återfinner vi honom i Amsterdam. Han hade då av spanske ambassadören i London engage­ rats för att bygga en maskin för länspumpning av vattensjuka gruvor i Biscaya.
Det var under denna tid, medan han i Amsterdam avvaktade det slutgiltiga beskedet från Spanien, som 0 ’Kelly tog kontakt med svenska sändebudet i Haag. Ångmaskinskonstruktörens yrke var vanskligt; det visste han av bitter erfaren­ het. Säkert resonerade han som så att det inte skadade att ha flera strängar på sin lyra. Spanske kungen gav emellertid sitt gillande, och 0’Kelly avseglade. Troligt är att han är ansvarig för den maskin som lär ha uppförts i Toledo år 1726.
John 0’Kelly dog i Bryssel den 21 januari 1753. Han efterlämnade en son i ett tidigare äktenskap och två söner i sitt äktenskap med Marie Albine Ange­ lique.
En närmare undersökning av 0’Kellys brev i Archives de l’Etat i Liége har avslöjat en märklig passus. I ett av breven, daterat den 17 mars 1721, ger 0’Kelly på en knapp sida en skildring av ångmaskinens historia. Det anmärk­ ningsvärda är, att denna skildring nästan ord för ord överensstämmer med den som J. T. Desaguliers ger i ”Experimental Philosophy”, tome II, p. 532 (London 1744). En kort jämförelse av några rader torde vara tillräckligt för att visa detta. Sålunda skriver 0 ’Kelly i sitt brev från år 1721:
”Mais un Marchand de fer qui s’appele Thomas Newcomen, & Jean
Calley un Vitrier de Dartmouth dans la province de Southampton ont pro-
duit la machine d’aujourd’huy vers la fin de L’an 1711, ils firent des pro­
positions pour tirer les Eaux de Griff en warwickshire, mais ils ne furent
pas erectée mais par L’interposition de Mons/ Potter de Bromesgrove dans 75
Teknikhistoriska notiser

Teknikhistoriska notiser
la province de Worcester (a ce que je crois) Pere de celuy a present a Vien-
ne, ils entreprirent de vuider les eaux pour Monr. Back de Wolverhampton.”
Desaguliers skriver i sin bok år 1744:
”Tho. Newcomen, Ironmonger, and John Calley, Glazier, of Dartmouth
in the County of Southampton, (Anabaptists), made then several Experi­ ments in private, and having brought it to work with a piston, &c. in the latter End of the Year 1711, made Proposals to draw the Water at Griff in Warwickshire; but their Invention, meeting not with Reception, in March following, thro’ the Acquaintance of Mr. Potter of Bromsgrove in Worcestershire, they bargain’d to draw water for Mr. Back of Wolver­ hampton.”
Desaguliers skildring har, jämte de uppgifter Mårten Triewald lämnar i sin ”Kort beskrifning om Eld- och luftmachin vid Dannemora grufwor” (Stock­ holm 1734), ansetts som den främsta källan till kunskapen om uppfinningen av ångmaskinen. 0’Kellys brev gör det nu troligt, att det redan före 1721 existerat någon form av historiska anteckningar; en källa tillgänglig för såväl 0’Kelly som för Desaguliers. Detta flyttar tidpunkten för vår kunskap mycket när­ mare den tidpunkt då Thomas Newcomen gjorde sin epokgörande uppfinning. År 1712 färdigställdes den första ångmaskinen för praktiskt bruk utanför Wolwerhampton, ”the Dudley castle engine”. Åtta år senare finns historien upptecknad. Därmed bekräftar 0’Kellys brev det historiska förloppet sådant detta angivits av Desaguliers och Triewald, men det ger också ett välförtjänt er­ kännande av skribenten själv. Uppenbarligen var John 0’Kelly en person som stod de kretsar nära, i vilka uppfinningen och den tidiga utvecklingen av ång­ maskinen ägde rum.
Förutom ovanstående lämnar 0’Kellys brev många tekniska och person­ historiska uppgifter av intresse. J. S. Allen är, när detta skrivs, sysselsatt med att infoga dessa uppgifter i nyutgåvan av Rolts bok. Förhoppningsvis kommer därigenom några av de dunkla punkter, som Hans Hylander påvisade i sin re­ cension i Dasdalus 1969, att klarläggas.
Det kan i detta sammanhang nämnas att G. Hollister-Short vid Imperial College i London arbetar på en doktorsavhandling om eld- och luftmaskinens introduktion på kontinenten. Även han har ägnat sig åt ”the mysterious 0’Kel­ ly”, och hans artikel kommer att publiceras i Transactions of the Newcomen Society.
Som framgått är ångmaskinens tidiga historia ett område som ägnas stort in­ tresse av dagens teknikhistoriker. Att ångmaskinens historia rymmer flera fråge­ tecken och tillfällen till källkritisk granskning har framgått. Mycket återstår ännu att göra, och i offentliga och enskilda arkiv väntar stora mängder arkiv­ handlingar på genomgång ur teknikhistorisk synvinkel. Ett exempel må belysa detta.
I Fortifikations Arkivets Kartsamling i Krigsarkivet, förvaras under V. M. 76 (Maskiner) en i sammanhanget tidigare icke observerad ”Grund- och Ståndrijt-

ning af en Eld Machine”. Ritningen, 61 cmX44 cm, är akvarellerad i svaga
färger. Tuschlinjerna är distinkta, och rent allmänt är ritningen välgjord. An­ märkningsvärd är dess lavering. Tecknaren har åstadkommit skuggor kring rit- ningshuvudet så att detta mycket illusoriskt tycks sväva ovanför själva rit­ ningen. Han har vidare lyckats antyda ett moln av kondenserad vattenånga vid en av ventilerna till höger på ritningen.
Maskinen bör vara en tämligen tidig eld- och luftmaskin; troligen med en cy­ linder av 8' längd och 27” innerdiameter. Den enda egenhet maskinen uppvisar är ångpannans ovanliga utformning och ringa volym.
Ritningen skulle, av kvalitén att döma, mycket väl kunna vara en övning i teckning och lavering, utförd av en volontär vid fortifikationen efter förebild. Mot detta talar dels att ritningen saknar de vanligen förekommande bokstavs- eller sifferbeteckningarna för maskinens olika delar, dels att den visar maskinen i både profil och grund. 1700-talets kopparstick av eld- och luftmaskiner följde alla samma strikta mönster. Maskinen avbildades snett från sidan, maskinhuset återgavs öppet utan sidoväggar, och vissa dekorativa element (t. ex. skorstenens utsmyckning) återfinns på samtliga. Jämför exempelvis de kopparstick Björk­ bom avbildar i sin artikel.
Två detaljer antyder att detta verkligen är en ritning gjord på platsen av en maskin i bruk. De blyrör som förbinder cisternerna, cylindern och ångpannan med varandra är ritade som mjukt böjda rör, utan tvära vinklar. De ger in­ tryck av verklighet till skillnad från kopparstickens idealiserade rördragning. Den ovanliga ångpannan och eldstadens ineffektiva utformning på ritningen får sin förklaring om man betänker att båda var inmurade och oåtkomliga för den som på platsen ritade av anläggningen. Vem som utfört ritningen är än så länge okänt, men sannolikt var det en svensk officer vid fortifikationen på stu­ dieresa i Nederländerna.
Enligt den fullständiga texten föreställer ritningen en maskin ”Applicerad wid en Stenkåhls Grufwa belägen 1 Mijhl utanför staden Luyck” dvs Liége. En gammal mil om 6 000 famnar motsvarar 10,7 km. Sätter man passaren i Liége på en karta och slår en cirkel med en radie motsvarande 10,7 km skär cirkeln Jemeppe-sur-Meuse där John 0’Kelly år 1720—1721 uppförde sin eld- och luft­ maskin.
På min fråga har arkivarien i Liége G. Hansotte svarat i ett brev: ”Orc ne peut donc pas etre certain, mais on doit considérer comme probable que la ma­ chine représentée sur le dessin de Stockholm est bien la machine construite par O’Kelly. A ma connaissance, il n’en existe d^ailleurs pas d’autres ä la meme époque”.
Dagens forskningsresultat blir inte bestående. Än så länge måste många bi­ drag till ångmaskinens tidiga historia sluta med frågetecken — är det möjligen så att ritningen i Krigsarkivet i Stockholm avbildar John 0’Kellys ångmaskin från 1721 utanför Liége?
Teknikhistoriska notiser
77

Teknikhistoriska notiser
78
Ritning (61 cmX44 cm) i Fortifikations Arkivets Kartsamling, Krigsarkivet, förestäl­ lande en eld- och luftmaskin vid en stenkolsgruva utanför Liege.

Vid Tekniska Museets 50-årsjubileum 1974 överlämnade museets stiftarorga-
nisationer en förnämlig gåva i form av en fond om drygt 800 000 kronor med avsikten att möjliggöra för museet att anordna vetenskapliga symposier i in­ dustri- och teknikhistoria. Fonden förvaltas av museistiftelsens styrelse som har tillsatt ett symposieutskott med uppgiften att organisera och genomföra sym­ posierna i enlighet med de föreskrifter som donatorerna meddelat i särskilda stadgar för fonden. Till medlemmar i symposieutskottet har utsetts:
Docent Nils-Eric Svensson, ordförande
Professor Stig Ekelöf, Göteborg
Professor Sven Eketorp, Stockholm
Professor Sten Lindroth, Uppsala
överbibliotekarien, fil. dr Wilhelm Odelberg, Stockholm med museidirektören som ständig sekreterare.
Inom både museistyrelsen och senare symposieutskottet har uppläggningen och inriktningen av symposierna varit föremål för ingående diskussioner. Efter museistyrelsens direktiv har symposieutskottet fattat vissa principiella beslut, som huvudsakligen går ut på att:
SIGVARD STRANDH
1. 2. 3.
Symposierna skall anordnas vartannat år.
Varje symposium skall ha ett särskilt tema.
De avhandlingar som presenteras vid symposierna kommer att publiceras.
Det första symposiet kommer att äga rum i Stockholm den 22—25 augusti 1977 på temat ’Technology and its Impact on Society’. Ämnesområdet spänner över hela tidsskalan från antiken till dagens situation. Programmet för sym­ posiet omfattar tre och en halv dag, med registrering och lära-känna-varann arrangemang under den första dagens eftermiddag och kväll. Deltagarantalet har begränsats till ca 50 och omfattar endast inbjudna föreläsare. Härutöver har förutsetts ett ännu inte specificerat antal observatörer.
Till kommissarie för det första symposiet har utskottet utsett docenten Per Sörbom, Uppsala.
Symposieutskottets intentioner är att man på grundval av de erfarenheter som man kan tänkas vinna av det första symposiet eventuellt kan komma att vidga ramarna för kommande arrangemang. Avgörande för beslut i den riktningen blir självfallet de reaktioner som kan komma att visas av det internationella vetenskapssamhället inom berörda ämnesområden.
Under sommaren 1976 utsändes det första cirkuläret om symposiet med föl­ jande lydelse:
TECHNOLOGY AND ITS IMPACT ON SOCIETY A symposium August 22—25, 1977.
The Tekniska Museet, Stockholm, Sweden, will conduct a series of biannual international symposia on the history of technology, each symposium to be devoted to at special theme. The first symposium in the series, on ’Technology and its impact on society’, is planned for August 22—25, 1977. It will deal with the history of technology from earliest times to the present day, particularly the interrelations between technology and society.
79
Teknikhistoriska notiser
Första Jubileums­ symposiet

Teknikhistoriska notiser
The three-day-symposium will be divided into a number of non-over-lapping
working sessions, covering different parts on the main theme. At the closing session the subject 'Technology — Industry — Society’ will be discussed from a historical point of view.
Attendance at the working sessions will be by invitation only. The symposium papers will be published.
For further information, write to Symposium Secretary S. Strandh, Director
Tekniska Museet
S-115 27 STOCKHOLM Sweden
Museets stiftarorganisationer har meddelat följande stadgar för Tekniska Museets Jubileumsfond 1974:
§1^
Fonden förvaltas av styrelsen för Stiftelsen Tekniska Museet.
§2
Fondens tillgångar skall placeras räntebärande i bankräkning eller värdehand­
lingar.
§.3
Fondens räkenskaper skall föras helt skilda från Tekniska Museets räkenskaper
i övrigt.
§4
Förvaltningen av fonden skall revideras av revisorer utsedda av styrelsen för
Stiftelsen Tekniska Museet.
§5
Fondens årliga avkastning skall användas för att bereda Tekniska Museet möj­ lighet att årligen anordna ett symposium i teknik- och industrihistoria samt i förekommande fall för belöning och publicering av vid sådant symposium fram­
lagda avhandlingar.
§6
Om överskjutande medel skulle uppkomma sedan kostnaderna för årets sym­ posium är täckta skall de överskjutande medlen läggas till kommande års dis­
ponibla medel eller användas för annat ändamål i fondens syfte.
§7
Styrelsen skall varje år utse en jury av minst tre personer som har att granska
och bedöma inkomna avhandlingar.
§8
Styrelsen skall utse ett utskott om fem personer, valda inom eller utom styrel­
sen, med uppgiften att planera och genomföra symposierna.
Som ovan nämnts kommer de avhandlingar som presenteras vid symposierna att publiceras. I vilken form detta kommer att ske har Symposieutskottet ännu inte tagit ställning till. Man överväger f. n. en särskild publikationsserie för detta ändamål, vilket inte utesluter att sådana avhandlingar som kan ha allmänt
80 intresse kan komma att införas i Dsedalus.

Att minnena från en besiktningsmans mångåriga verksamhet finns konkret be­ varade tillhör ovanligheterna.
I Södertälje är detta en fascinerande verklighet, och på Torekällbergets mu­ seum kan man beskåda det samlade resultatet av en mans arbete. I sitt dagliga arbete som elektrisk besiktningsman vid Elverket i Södertälje har Sigurd Edberg samlat vanlig elektrisk apparatur, elektriska tillbehör i hela serier, kuriösa de­ taljer och ovanliga elektriska föremål, vilka tillsammans blivit elhistoria.
Det hela började med att Edberg plockade med sig några föremål som han fann betänkliga från olika besiktningsställen. Dessa visade han för sina arbets­ kamrater och lade dem sedan i en skrubb på arbetsplatsen. Allteftersom åren gick, fick Edberg se många intressanta elektriska installationer och fantasifulla tekniska lösningar, och ibland kunde det röra sig om rent livsfarliga konstruk­ tioner.
Att ta till vara och spara elektriska föremål som inte längre fick användas blev en vana hos Edberg, och snart var skrubben full. Arbetsledningen ansåg att hans samling var av pedagogiskt värde och upplät en källarlokal i en trans­ formatorstation. Ryktet spred sig, och arbetskamraterna började hjälpa till med samlandet och även elektriska installationsfirmor hörde av sig angående saker de trodde Edberg kunde ha intresse av.
Vad Edberg fick se av elektriska installationer under åren skulle kunna få en lekman att undra över hur det elektriska systemet egentligen fungerar. De mest fantastiska kopplingar och konstruktioner har passerat revy. Förmodligen har hans kolleger runt om i landet fått se liknande saker, men vad som ställer Ed­ berg i särklass, är att han av rent intresse plockat med sig alla dessa utdömda föremål till arbetsplatsen och sedan med museal känsla sparat dem med anteck­ ningar.
Det som gav samlandet en ordentlig knuff framåt var spänningsomläggning- en från 220/127 V till 380/220 V vilken genomfördes under 1950-talet. Där­ igenom blev en mängd äldre elektriskt material och apparater obrukbara. Sam­ tidigt passade man på att kontrollera största delen av alla installationer.
Under åren spänningsomläggningen varade, växte Edbergs samling raskt. Han besiktigade och samlade, och i början av 1960-talet var källarlokalen för liten. Istället fick han tillgång till en stor utställningslokal i Broparkens trans­ formatorstation.
Här kunde han ställa ut samlingen till andras beskådande. Ganska snart blev den populär, och Edberg fick göra många visningar för intresserade sällskap och föreningar. Stundom kunde det bli ganska många visningar per månad, men han ställde alltid upp om han kunde. Ryktet spred sig om den unika samlingen, och 1969 väckte järnhandlaren Erik Bergman en motion i stadsfullmäktige i Söder­ tälje om att den intressanta samlingen skulle få egna lokaler eller flytta till det kommunala museet på Torekällberget.
Som bekant mal det allmännas kvarnar långsamt, varför samlingen först i slutet av 1974 kom till Torekällbergets museum. Där har den fått en egen bygg-
GÖRAN GELOTTE
Teknikhistoriska notiser
Det varnande exemplet som blev ett museum
81

Teknikhistoriska notiser
nad till sitt förfogande, och den 15 maj 1976 öppnades Elmuseet för allmän­ heten.
För att göra samlingen mera lättöverskådlig har man delat upp den i olika grupper, vilka behandlar skilda användningsområden för elektrisk ström. Sam­ tidigt har man kompletterat Edbergs material med fotografier, reklammaterial och olika miljöer, och samlingen har därvid fått ett större pedagogiskt värde. Som exempel kan nämnas att man i ett avsnitt behandlar ljusets historia medan man i ett annat behandlar glödlampans utveckling och i ett tredje dammsuga­ rens olika stadier. Edbergs samling omfattar allt ifrån säkringar och strömbry­ tare till avancerade elektriska apparater.
Edberg har i sin verksamhet mött åtskilliga exempel på den fascinerande konsten att stjäla ström.
En elektrisk besiktningsman har stor nytta av intuition och förmåga att se när förhållanden inte är normala. Vid ett tillfälle gjorde Edberg besiktning i en smidesverkstad och reagerade mot att arbetsbelysningen enbart bestod av två 500 W glödlampor som var placerade i taket medan bänkbelysningarna sak­ nade glödlampor. Ett sådant arrangemang i en mörk och sotig verkstadslokal verkade mystiskt, och Edberg blev misstänksam. Efter en stunds letande fann han orsaken till detta. Verkstadsägaren hade av en händelse kommit underfund med att en fas av den elektriska strömmen inte registrerades i mätaren, vilken var av en typ för lika belastade faser med endast två mätsystem. För att hålla nere kostnaderna anslöt följaktligen verkstadsägaren en ledning mellan den omätta fasen och ett värmeledningsrör. Denna ledning gick sedan upp till lam­ porna i taket. Att han samtidigt utsatte sig själv och sina anställda för onödiga risker tänkte han förmodligen inte på inför utsikten att göra en kortsiktig be­ sparing.
Att på olika sätt manipulera med elmätare har lockat människor ända se­ dan sådana började installeras. Att på olika sätt försöka bromsa, den för som­ liga, förargligt snabbt roterande skivan i elmätaren är en variant. Vid ett till­ fälle fick Edberg tips från debiteringskontoret om att elförbrukningen på ett kafé var onormalt låg. När Edberg gjorde en oväntad besiktning avslöjades manipulationen. Det visade sig att abonnenten hade tagit bort mätarkåpan och placerat en spetsad tändsticka mellan metallskivan på spänningsspolens axel och bromsmagneten. Att avläsningspersonalen inte märkt något förklaras av att abonnenten tog bort tändstickan när avläsningsperioden närmade sig och satte dit den när avläsningsperioden var över. Genom uppmärksamheten hos debi- teringskontorets personal kunde denna privata besparingsåtgärd elimineras. En resolut variant på detta tema fann man av en tillfällighet hos en annan abon­ nent. Anledningen var en avläsares anmälan att han ej kunde läsa av en mätare. När Edberg tog sig en titt på mätaren förstod han genast varför avläsaren inte kunnat fullgöra sitt uppdrag. Räkneverket var helt enkelt borttaget och låg på hatthyllan alldeles i närheten. Att räkneverket inte fanns på plats berodde på att abonnenten var bortrest vid avläsningstillfället och därför ej kunnat sätta dit
82 detsamma vid detta viktiga tillfälle. Tidigare hade abonnenten varit mycket

noga med att passa avläsningstillfällena. En förarglig och dyrbar glömska.
Ett mindre begåvat men onekligen drastiskt försök att undvika onödiga el­ räkningar hade vidtagits av en förbrukare. Vid besiktning framkom att per­ sonen ifråga helt enkelt slängt bort räkneverket till elmätaren. Denna typ av manipulationer har förekommit i flera fall hos abonnenter i äldre hus där el­ mätaren varit placerad inom lägenheten. För att råda bot för sådant oskick och för att underlätta avläsarens arbete har man numera placerat elmätarna cen­
tralt i något källarutrymme även i äldre hus.
Något som aldrig upphört att förvåna Edberg är människors uppfinningsrike­
dom. Ett knepigt sätt att undvika höga elräkningar praktiserades av en person som hade flera stora akvarier. Personen i fråga hade sin mätartavla placerad i tamburen. Mätartavlan var monterad med säkringselement och mätare samt överst på tavlan en kuhlodosa. På något vis hade abonnenten listat ut ett sätt att få gratis ström. Han hade helt enkelt stuckit in ena änden på en sladd i säk- ringselementet och den andra änden i kuhlodosan och således ordnat en förbi­ koppling av elmätaren. Denna odebiterade elförbrukning för akvarierna kunde pågå en längre tid, för abonnenten hade ordnat det så listigt att när det ringde på dörren ryckte han bara bort sladden från mätartavlan. Vid ett tillfälle kom besiktningsmannen på besök och då råkade bara frun i huset vara hemma. Olyckligtvis glömde hon att slita bort sladden, och så gick det som det gick med åtal och böter som följd.
Ett fall av strömstöld beredde Edberg en del bekymmer. En abonnent, som fått sin elmätare avstängd p. g. a. utebliven betalning, praktiserade flera olika knep för att trots denna tekniska begränsning kunna använda elektrisk ström. Detta i sin tur föranledde elverket att flytta ut elmätaren till ett allmänt ut­ rymme utanför lägenheten. Trots dessa åtgärder rapporterade grannarna att så­ väl belysning som radio fungerade hos den drabbade abonnenten. Edberg gjorde flera kontroller utan resultat. När han kom till lägenheten kunde han bara konstatera att strömmen var bruten enligt alla konstens regler. Likväl fick el­ verket fortlöpande rapporter från grannarna att strömtillförseln tycktes fungera när Edberg inte var i närheten. En kväll fick emellertid mysteriet sin upplös­ ning. Edberg kom på besök när familjefadern inte var hemma utan hans fru öppnade dörren. Till sin förvåning fann Edberg att det elektriska ljuset funge­ rade och efter grundlig undersökning kunde han konstatera hur abonnenten burit sig åt. I ett trångt utrymme ovanför skafferiet hade tjuvförbrukaren träffat på en ledning till en annan lägenhet och där gjort ett s. k. påstick på en blygummi- ledning. Edberg kunde inte låta bli att beundra hans skicklighet att klara av en sådan operation i det trånga utrymmet. Från stigarledningen hade han kopplat en s. k. sprängtråd, 0,5 mm2 area, och lät den passera genom en dörr till skaf­ feriet. Därifrån gick ledningen genom en tunn vägg ut i köket där den anslöts i vägguttaget vid spisen. När det ringde på dörrklockan öppnade han skafferi­ dörren varvid sladdarna följde med ut och strömmen bröts. Inga spår av några sladdar eller någon strömtillförsel kunde upptäckas. Det var fruns glömska som avslöjade denna sinnrika manipulation.
Det var inte alla gånger som Edberg var lika framgångsrik som ovan berät­
83
Tveknikhistoriska notiser

Teknikhistoriska notiser
84
tats, utan vid några tillfällen kunde han dra det kortaste strået. En abonnent
hade varit mer än vanligt besvärlig. Trots strömavstängning och flyttning av el­ mätaren hade förbrukaren tillgång till ström. Uppfinningsrikedomen var det inget fel på, utan ibland tog han ström från trappbelysningen och ibland från någon stigarledning han kom åt. Edberg försökte på alla sätt stoppa detta okon­ trollerade strömuttag då detta ständiga gäckande kunde få en demoraliserande verkan på omgivningen. En kväll ringde en granne Edberg och talade om att nu var tydligen strömförsörjningen åter ordnad, för radion hördes i hela huset och belysningen var på i alla rummen.
Vid det här laget hade Edberg förlorat tålamodet och tog med sig en polis för att statuera exempel. När de två ringde på hos abonnenten öppnade denne och yttrade med ett leende något om storfrämmande på kvällskvisten. Edberg replikerade att detta väl knappast var så underligt då såväl radio som belys­ ning tycktes fungera utmärkt trots avstängd elmätare. Abonnenten såg först något frågande ut men svarade sedan oskuldsfullt att han inte visste att det var förbjudet för honom att ha gasollampor och batteriradio. En s. k. tablå.
Av ovanstående exempel kan man lätt förstå att Edbergs verksamhet varit omväxlande och intressant även om den polisiära aspekten stundom varit mindre trevlig. För den som haft förmånen att höra honom berätta om de olika före­ målen med deras skiftande historia, står det klart att Edberg utfört en kultur­ gärning genom att rädda detta material till eftervärlden.
Genom den påkostade exponering som Edbergs samling fått på Torekäll­ bergets museum är den f. n. en av de förnämsta museala samlingar av elmaterial med dess utvecklings- och teknikhistoria vi har i landet.

Här har vi alla de sorter av elektriska glödlampor på översta hyllan, ett sortiment av
strykjärn på mellanhyllan och galvaniska element, isolatorer och strömbrytare på diversehyllan underst.
Dasdalus 6

Olika typer av rundradiomottagare som speglar utvecklingen från 1920-talet och
framåt.

I denna hylla med elektriska föremål ser vi bl a på översta hyllan kaffekokare och
blädderställ, på hyllan under en elektrisk vulkaniseringsapparat för cykeldäck och en hobbymotor avsedd som barnleksak (för starkström!) och på understa hyllan med blå kanten en Eskaloplampa för medicinskt bruk tillverkad på 1930-talet.

Bland Sigurd Edbergs hopsparade föremål kan man finna de mest varierande elektriska
föremål som t ex en diatermiapparat (på golvet) sladdar av olika typer, en Aronmätare från 1890-talet (överst t h) och ett astronomiskt kopplingsur för gatubelysning (under Aronmåtaren).

feknikhistoriska turistmål

f^arhyttan
tg yf^ | _Gisselbo p /? .wedåsén 1 \
01 J1 vS.^l*öst«M^W SionM^jsL
V LE B OR G
Kvarnbacken i Storvik
I östra änden av Storvik, alldeles intill riks­ väg 80, ligger ett av Sveriges roligaste pri­ vatmuseer.
Det har byggts upp av Bo Byman, som i många år samlat på föremål med teknik­ historisk anknytning och som också varit fascinerad av den gamla tidens lanthandel.
Det första man ser utanför handelsboden är en gammaldags bensinpump, och innan­ för väggarna har man byggt upp en verk­ lighetstrogen replik av en lanthandel från seklets tidiga år — med diskar, vågar, kassa­ apparater, emaljskyltar och förpackningar.
Bakom handeln finns det unika museet som är rikt på de mest skilda föremål. Från forna tiders hem finns symaskiner, tvätt­ apparater, dammsugare, strykjärn och ap­ parater för hårpermanentning och rakning.
I ett rum finns en fin samling gamla ka­ meror och projektorer, i ett annat trattgram­ mofoner, fonografer, speldosor, telefoner och mekaniska och elektriska hörapparater.
Även större föremål finns i samlingarna — höghjulingar, cyklar med träfälgar, ÖWA-hjul (som var mopedens föregångare på 20-talet), lättviktare och motorcyklar som Indian 1916.
Dessutom finns servering inom- och utom­ hus i gammaldags stil, och möjlighet att övernatta i trevliga rum.
öppet varje dag från mitten av maj till slutet av september. Telefon 0290-110 87.
Baroerg^äsenY
'TVivij

Contactus
Sommaren 1976 öppnades den nya perma­ nenta utställningen Contactus vid Kolmår­ dens djurpark. Det är en ”tvärvetenskaplig” utställning om kommunikationernas utveck­ ling från 1800-talets mitt och fram till våra dagar. Man förbereder också en ny del som skall ge inblickar i det vi kan vänta oss fram till år 2000.
Från hästvagnar fram till våra dagars sä- kerhetsbilar kan man följa utvecklingen av landsvägsfordonen. Där finns bl. a. Oldsmo- bile 1903, Orient Buckboard 1905 (licens- byggd i Landskrona) och Joakim Bonniers Formel 1-racer.
Utanför utställningen står en J 35 Draken och inomhus finns ytterligare två flygplan och en flygsimulator som använts av SAS för att utbilda Caravelle-piloter.
Det finns också ett ånglok, båtmodeller samt en omfattande avdelning om ljud — fonografer, stereoanläggningar och telefo­ nens historia.
Mera ovanliga inslag är avdelningarna om tidningsteknik och rymdteknik, som bl. a. innehåller en modell av en kommunikations­ satellit.
Contactus ligger vid parkeringsplatsen till Kolmårdens djurpark och har öppet 09.00— 18.00 under sommarhalvåret, och något kor­ tare tid resten av året. Ring 011-951 20 för att få exakta öppettider.
Ny / > ,,
' ,Spntörp\ grfhdtofpskäXä^

B- Fudål
Tennfigur-Museum
I den vackert belägna Hjortnäs by, vid tu­ ristvägen mellan Leksand och Tällberg, lig­ ger Hjortnäsgården med nordens enda tenn- figurmuseum. Här, i tennfigurernas värld, får besökaren stifta bekantskap med kultur­ historia på ett sätt som inte bara informerar, utan också stimulerar både upptäckarglädjen och fantasin. Man får hälsa på i Sörgården och träffa folket där och man kan följa lap­ parnas liv genom årstiderna, se egyptiska bönder plöja vid Nilens strand på faraoner­ nas tid, bevista ett medeltida tornerspel, följa med på falkjakt under Gustav Vasas tid och bevittna hans högtidliga intåg i Stockholm.
Man får också se Karl XII samla sin stora armé i Sachsen, bevittna de armfeltska karo­ linernas kamp mot snö och kyla i de norska fjällen, följa med Gustav III på bal på Haga Slott och se vaktparaden marschera i sekelskiftets Stockholm. Allt detta och myc­ ket mera presenteras i det lilla formatet, uppbyggt i naturalistisk miljö befolkad med 3—4 cm höga, verklighetstroget målade tenn­ figurer och tennsoldater.
Tennfigur-Museum är öppet dagligen un­ der juni—augusti. Under den övriga delen av året visas samlingarna endast efter överens­ kommelse per telefon 0247-611 13.
Kartorna reproducerade med tillstånd av Generalstabens Litografiska Anstalt. Ur sekretessynpunkt för spridning godkända. Statens lantmäteriverk 1975.04.09.
imy

Dasdalus 7
Tekniska Museet 1975 -1976
I det följande lämnas en redogörelse för Tekniska Museets verksamhet under
tiden 1 juli 1975 till och med 30 juni 1976.


STYRELSE OCH FÖRVALTNING
Beskyddare: H. M. KONUNGEN
Hedersledamöter av Stiftelsen Tekniska Museet:
Generaldirektören fil. dr Axel Gjöres Fil. o. tekn. dr Torsten Althin

Tekniska Museet 1975—1976
^5tyrelsen för Stiftelsen Tekniska Museet har under tiden 1/7 1975
Styrelse
Revisorer
Ekonomi
Arbetsutskottet har utgjorts av herrar Nilsson (ordf), Martenius (vice ordf), Carlsson, Sjögren, Svensson, Wijkman samt museidirek­ tören.
Revisorer har varit bankdirektör Rolf Herlitz (med direktör Curt Bose som suppleant) och tekn. dr Fredrik Schiitz (med direktör Gregory Ljungberg som suppleant).
Från statsverket har museet under året åtnjutit statsanslag med kr 3 195 034. Bidrag från näringslivet och museets vänförening har upp­ gått till kr 361 996. Televerkets Centralförvaltning har bestridit Telemuseums kostnader med kr 1 128 564. Teknoramas intäkter av utställningshyror m. m. har uppgått till kr 200 054. Utöver det i mu­ seets budget beräknade underskottet för Teknorama på kr 229 000 har museet genom besparingar i driftbudgeten och ökade inkomster kunnat täcka det för Teknorama under budgetåren 1973/74 och 1974/75 ackumulerade underskottet med kr 158 705.
Vid budgetårets början uppgick Sten Westerbergs fonds dispo­ nibla medel till kr 1 232. Under året har avkastningen uppgått till kr 8 580. Sammanlagt har kr 5 707 utnyttjats.
96
— 30/6 1976 haft följande sammansättning:
Direktör Gösta Nilsson (ordförande)
Direktör Bengt Wijkman (l:e vice ordförande)
Civilingenjör Lennart Simonsson (2:e vice ordförande)
Bergsingenjör Jan Olof Carlsson Avdelningsdirektör Bengt Dahlbom Professor Stig Ekelöf
Kanslichef Sune Hilstad
Professor Jan Hult
Bergsingenjör Axel Ax:son Johnson
Tekn. dr Erik Johnsson
Ingenjör Nils-Erik Lager Civilingenjör SVR Jan Lindgren Andre förbundssekreterare
Gunnar Lundberg Regeringsrådet Åke Martenius Bruksdisponent Nils Rudberg Direktör Bertil Sjögren
Tekn. dr Håkan Sterky Docent Nils-Eric Svensson Ingenjör Olof Wallerius Museidirektören civ.ing.
Sigvard Strandh

Esmarchs fond för Ösjöfors Handpappersbruk uppgick vid bud­ getårets början till kr 71 472. Under året har avkastningen uppgått till kr 5 377. Sammanlagt har kr 400 utnyttjats.
Enligt stadgarna för Tekniska Museets Jubileumsfond skall av­ kastningen användas till symposier i teknik- och industrihistoria m. m. Det första symposiet beräknas äga rum under hösten 1977.
Museets ekonomiska ställning 30.6.1976 framgår av nedanstående resultaträkning.
Intäkter:
Museet
Statsanslag för 1975/76 övriga anslag
Bidrag från näringslivet
Bidrag från museets vänförening Entré- och visningsavgifter Publikationer m. m.
Lokalhyror, huvudbyggnaden Kommunalt anslag för skolvisningar Ersättning från Telemuseum
Utnyttjat av anslag för särskilda ändamål
Telemuseum
Anslag från televerket Entrémedel Publikationer m. m.
Teknorama
Utställningshyror och entréavgifter Anslag av Tekniska Museet
Fonder
Sten Westerbergs fond
Utnyttjat av disponibla medel
Esmarchs fond Utnyttjat av fonden
308 200 53 796 202 703 54 524 14 164 64 000 170 000
1 128 564 20 905 4 132
200 054 229 000
5 707
400 Kronor
3 195 034
867 387 264 190
1 153 601
429 054
6 107 5 915 373
Tekniska Museet 1 975— 1 976
97

Tekniska Museet 1 975— 1 976
98
) varav tryckningskostnaden för Dasdalus har uppgått till ') varav hyra till Byggnadsstyrelsen
Kostnader:
Museet
Lönekostnader
Pensioner
Sjukvård
Reseersättningar
Lokalkostnader
Expenser
Publikationstryck
Utrustning för visningsverksamheten Utställningar
Information
Underhåll och ökande av samlingarna Kostnader för Telemuseum
Anslag till Teknorama
till årets verksamhet
till täckning av balanserat underskott
Kostnader för Intervjuverksamheten Nya Gruvan Dataavdelningen Nobelutställningen
Telemuseum
Lönekostnader övriga omkostnader
Teknorama
Arvoden
övriga omkostnader
Fonder
Sten Westerbergs fond
Kostnader enligt fondens ändamål
Esmarchs fond
Kostnader enligt fondens ändamål
1 877 585 56 646 8 062 14 000 973 241 245 946
227 582*) 67 808
106 134 21 532 47 096 29 084
229 000 158 705
4 010
6613 53 567 200000
658 489 495 112
86 186
342 868::~;i ;-)
5 707
400 Kronor
4 062 421
264 190
1 153 601
429 054
6 107 5 915 373
181 300 262 000

Tillgångar:
Bank Checkräkning Kapitalräkning Kapitalräkning Sparräkning
Finansväxlar
Diverse fordringar Arbetsmarknadsstyrelsen
Förskott för löner till arbetsledare
Förskott för löner till beredskapsarbetare Esmarchs fond
Kapitalräkning
Sten Westerbergs fond
Industriaktier
Inventarier, samlingarna samt i dessa ingående
fastigheter Ösjöfors Handpappersbruk,
Häfla övre smedjan Byggnader
Museibyggnaden Balanserat underskott
täckt av årets överskott
Skulder:
Innehållen källskatt Reklamskatt
Diverse skulder Arbetsmarknadsstyrelsen
Förskott för löner till arkivarbetare Tekniska Museets Vänner
Ej förbrukade anslag för särskilda ändamål
Reserverade reparationsmedel Välståndsgrunden — Teknikens Historia Handikappmedel
Om- och uppbyggnad av elkraftsavdelning Separatutställning för foto och film Polhemsavdelningen
Utställningen Cement och Betong Teleföremål
Dataavdelningen
Särskilda ändamål
57 428 18 548 11 028 53 725
77 830 5 816
140 729 100 000 243 258
83 646 76 450
109 565
Tekniska Museet 1 975— 1 976
2 000 000 158 705
./. 158 705 Kronor
—
2 753 648
251 611 5 220 47 894
22 179 28 182
8 497
4 988 18 548 35 020 43 354
5 240 31 738 3 387 1 432 56 238
208 442 99

Tekniska Museet 1 975— 1 976
Personal
100
Esmarchs fond för Ösjöfors Handpappersbruk
Sten Westerbergs fond Kapital
Disponibla medel Kapital
Museibyggnaden
Vid museet har arbetat:
Centrala avdelningen
Sigvard Strandh, museidirektör Nana Grevesmiihl, sekreterare Bengt-Åke Samuelsson, byrådirektör Eva Bengtsson, kamrer
Torleif Bratt, civilingenjör Björn-Eric Lindh, intendent Barbro Wahlström, assistent Kerstin Rundeberg, kontorist Ingrid örtendal, kontorist Gustaf öhman, assistent Gun Justin, kansliskrivare
Föremålsavdelningen
Gunnar Pipping, förste intendent Gunnar Aronsson, rustmästare
Arkivet
Inga-Britta Sandqvist, förste arkivarie Per-Olov Bjällhag, assistent
Undervisnings- och informationsavdelningen
Bengt V. Nilsson, förste intendent
Monica Åsbrink-Lilja, intendent
Gert Ekström, intendent
Stig Dalström, konsulent för skolvisningar Kay Danielson, fotograf
Lennart Johansson, assistent
76 450
109 565 4 105
Kronor
113 670
2 000 000 2 753 648

Björn Nilsson, museivakt
Åke Wibergh, extra museivakt
Verkstad
Bertil Engman, verkstadschef
Stig Olofsson, verkstadschef Harald Helander, verkmästare
Åke Gustafsson, museitekniker Henry Hallberg, museiassistent Sixten Lindekrantz, förste reparatör
Samlingar och utställningar
Karl-Axel Hellberg, uppsyningsman Anita Höglund, entrékassörska
T eknorama
Rolf Gerlofson, förste intendent Sigurd Justin, assistent
Under verksamhetsåret har Arbetsmarknadsstyrelsen t. o. m. 31 mars 1976 ställt 47 (50 föregående verksamhetsår) arkivarbetare till museets förfogande och genom Arbetsnämnden i Stockholm har 26 (20) personer hänvisats till museet för arbeten i magasin och sam­ lingar samt vård av föremål m. m. Fr. o. m. 1 april har 5 5 personer ställts till förfogande.
Museets personalrestaurang har föreståtts av Sten-Olof Jöhnk.
Under verksamhetsåret har museet besökts av totalt 204 170 personer (föregående verksamhetsår 209 381 personer).
Gruppvisningarnas antal var 2 603 som fördelar sig på skolor etc. enligt följande:
397 klasser från Stockholms kommuns skolor som enligt skoldirek- tionens museiprogram besökte museet;
481 klasser från grundskolor och högre läroanstalter i Stockholm, vars besök vid museet ej förmedlats av skoldirektionen;
Besöksstatistik
988 skolklasser från Stockholms län;
737 skolklasser från övriga landet samt studiegrupper. 101
Tekniska Museet 1 975— 1 976

Tekniska Museet 1975—1976
Museets intres­ senter och stöd­ jande företag
För den välvilja och förståelse för museets arbete och för den med­ verkan till arbetets bedrivande under budgetåret, däri inneslutet ut­ givandet av årsboken Dsedalus, som i olika former lämnats även från nedanstående företag och sammanslutningar, uttalas museistyrelsens tacksamhet.
102
AEG-Telefunken Elektriska AB AGA Aktiebolag
Alfa-Laval AB
ASEA
Astra, AB
Atlas Copco AB
Bofors, AB Bofors-Åkers, AB Boliden Aktiebolag
Defibrator AB
Electrolux, AB
Ericsson, Telefon AB LM Euroc, Industri AB
FAG Kullager AB Fortia, AB
GRÄNGES Gullspångs Kraft AB
Halmstads Järnverks AB Holmens Bruk AB Höganäs AB
IBM Svenska AB Iggesunds Bruk, AB Incentive AB
KemaNord AB Kooperativa Förbundet Kopparfors AB Korsnäs-Marma AB
Luossavaara-Kiirunavaara AB
Nitro Nobel AB
Papyrus, AB Perstorp AB
Philips, Svenska AB Plåtmanufaktur, AB
Rockwool AB
SAAB-SCANIA Aktiebolag Sandvik AB
Scandiafelt AB
Siemens AB
Skandinaviska Elverk, AB Skånska Cementgjuteriet, AB Smedjebackens Valsverks AB Stora Kopparbergs Bergslags AB Sundsvalls Verkstäder, AB Supra AB
Svedala-Arbrå AB
Svenska Fläktfabriken, AB Svenska Rotor Maskiner AB Svenska Tobaks AB Svenska Tändsticks AB Södra Skogsägarna
Tungsram AB
Uddeholms Aktiebolag Vattenbyggnadsbyrån, AB Zander & Ingeström, AB

TELEMUSEUM

Telemuseum 1 975-—1 976
I enlighet med det avtal om driften av Telemuseum som föreligger
Telemuseums Nämnd
mellan Televerket och Tekniska Museet leds verksamheten vid Tele­ museum av en nämnd, bestående av två ledamöter jämte suppleanter utsedda av Televerket och två ledamöter jämte suppleanter utsedda av Tekniska Museet. Under verksamhetsåret har nämnden haft föl­ jande sammansättning:
Ledamöter, utsedda av Televerket
Administrative direktören Björn Qvarnström Överingenjör Evert Jarnbrink
Suppleanter
Avdelningsdirektör Karl-Väinö Tahvanainen Överingenjör Arne Andersson
Ledamöter, utsedda av Tekniska Museet
Tekniske direktören Bengt Wijkman Museidirektör Sigvard Strandh
Suppleanter
Professor Stig Ekelöf
Förste intendent Bengt V. Nilsson
Som ordförande i nämnden har tjänstgjort museidirektör Sigvard Strandh.
I nämndens överläggningar har som adjungerade ledamöter del­ tagit civilingenjör Einar Malmgren och museets föreståndare förste intendent Johan Gottlieb.
Under verksamhetsåret har nämnden hållit 6 sammanträden.
Vid Telemuseum har arbetat:
Johan Gottlieb, förste intendent Owe Stéen, intendent
Einar Malmgren, civilingenjör Bertil Båge, assistent
Istvan Leller, ingenjör
Personal
Sven Kristiansson, ingenjör 104 Ruth Krohné, kansliskrivare

Marianne Svensson, kansliskrivare Janos Berkes, museitekniker (tjänstledig) Börje Hagman, museitekniker
Jan Sjöberg, rustmästare
Sven Bjarme, museivakt
Egon Pettersson, museivakt
Gösta Malmberg, förste reparatör
Sam Skoglund, fotograf
Olof Högman, extra tjänsteman Hjalmar Ericsson, extra tjänsteman
Telefon- och telegrafavdelningarna i museets bottenvåning färdig­ ställdes under hösten 1975. Museet invigdes den 17 december 1975, varvid generaldirektör Bertil Bjurel överlämnade samlingarna i Tek­ niska Museets vård. Den högtidliga invigningen förrättades därefter av statsrådet Bengt Norling.
Till invigningen hade inbjudits ca 540 personer, varav uppskatt­ ningsvis 300 å 400 infunnit sig.
Mahognypaneler, stuckatur och annan fast inredning i L M Erics­ sons minnesrum i fabriksfastigheten vid Tulegatan har nedmonterats och flyttats till Telemuseum. Där har rummet återuppbyggts genom Telefonaktiebolaget L M Ericssons försorg. Museet har svarat för nedmontering, flyttning och återuppbyggnad av LM-montern från
1897 års stockholmsutställning samt för flyttning och renovering av museiföremål, möbler och andra inventarier tillhörande minnes- rummet.
Minnesrummet invigdes av H. M. Konungen den 5 maj 1976 i sam­ band med firandet av Telefonaktiebolaget LM Ericssons 100-års- jubileum.
I anslutning till jubileet ordnade Nationalmuseum i samarbete med L M Ericsson och Tekniska Museet en utställning över ämnet ”Tele­ fonen 100 år. Design och kommunikation”. Telemuseum ställde ett stort antal telefoner till förfogande.
Planläggning av utställningarna i museets övervåning samt inven­ tering, fotografering och nyregistrering av föremål har fortsatt. Registreringen av arkiv och bibliotek har påbörjats.
Tekniska Museet driver Telemuseum ”på entreprenad” för Tele­ verkets räkning. Nämnden har att för närmast kommande budget-
Verksamhet
Telemuseum 1975—1976
Ekonomi
105

Telemuseum 1 975— 1 976
106
år uppgöra en driftkalkyl, att godkännas av Televerkets centralför­ valtning.
För verksamhetsåret 1975/76 har Televerket anslagit 1 145 000 kronor för Telemuseums drift. Till Televerket har inlevererats
16 436 kronor utgörande del av museets inkomster.
Sammandrag av räkenskaperna
Anslag från Televerket Entréavgifter Publikationer m. m.
Summa kronor
Avlöningar
Sjukvård
Reseersättningar
Lokalkostnader
Expenser
Utställningar
Information
Samlingarna
Ersättning till Tekniska Museet Återbetalning till Televerket
Summa kronor
Stat enl. regi. brev 1 145 000
—
— 1 145 000
Stat enl. regi. brev
660 000 1 000 5 000 137 000 39 000 55 000 34 000 44 000 170 000 — 1 145 000
Inkomster
1 145 000 20 905 4 132 1 170 037
Stat enl. driftkalkyl
660 000 1 000 5 000 137 000 39 000 55 000 34 000 44 000 170 000 — 1 145 000
Utgifter
16 436
— —
16 436 Utgifter
658 489 1 771 7 205 160 882 46 554 55 563 17610 35 527 170 000 16 436 1 170 037

FÖREMÅLSSAMLINGARNA

Tekniska Museet 1 975—1 976
Under tiden 1/7 1975—30/6 1976 har museets teknikhistoriska
108
Ingenjör I. Harald Annerfeldt, Brom­ ma: Cylinder odi magnetapparat till roterande flygmaskinmotor.
Fru Lilly Arrhenius-Beyer: Dunlop- illodyna.
Herr Martin Artner, Mantorp: Gjut- järnskamin från Husqvarna.
Avdelningsdirektör Olov Bergling, Tullinge: Radiomottagare och två skivspelareanläggningar från 1940- talet.
Konditor Alvar Björklund: 16 mm Kodak filmkamera från 1930-talet.
Herr Kjell Björkman, Tyresö: Tvåcy- lindrig utombordsmotor tillverkad av Bolinders Fabriks AB på 1930-talet.
Fru M. Blidholm, Bergshamra: Prover på sulfitmassa.
Herr Halvar Broberg: Mörkläggnings- lampor Osram och Philips från 1940- talet.
Byggnadsstyrelsen: Hisstygsregulator med broms.
Defibrator AB, Södertälje: Den första defibratorn för träflis, experimentmo­ dell från 1932.
Electrolux, AB: Film om absorbtions- kylskåp.
Fru Margit Ericsson, Solna: Mikrofon från 1920-talet.
ESAB, Göteborg: Metallmikroskop Leitz, modell MM från 1934.
Facit Aktiebolag, Åtvidaberg: Samling tyska och amerikanska skriv- och räk­ nemaskiner från början av 1900-talet.
Herr Erik Geijer, Sollentuna: Rak- bladsstrigel.
Herr Stig Glad: Elektrisk strålkamin av finländsk tillverkning från 1920- talet.
Fröken Margareta Hagelberg: Karbid­ lampor från omkring 1915.
Professor Sten Hallberg: Pantograf Reiss från 1922.
Hallwylska Museet: Dammsugare, golvbonare, kokplattor och värmeele­ ment, diverse elektrisk installationsma- teriel.
Greve Edward Hamilton, Lidingö:
Resegrammofon och elektrisk pick-up från 1925.
Civilingenjör L. Hegediis, Solna: Mik­ roskop Leitz från 1895.
Civilingenjör Attila Heiner: Vektor­ mätare AEG med tillbehör från 1948.
Herr Sigvard Helgsten, Orsa: Två slåtterliar från Handfors Liebruk, Orsa.
Fru Sonja Herlin: Samling elevritning­ ar från KTH utförda av C. T. Herlin åren 1898—1900.
Godsägare Ewald Hjerner, Solna:
Klövtång, dragkärra, Polhemslås och instrumentmakarsvarv, som tillhört Helge Palmcrantz.
Herr Bruno Holmberg, Skinnskatte- berg: Smidd ring till kraftverkstub av trä.
Fru Ingrid Höglund, Spånga: Addi- tionsmaskin Dalton.
samlingar utökats med nedan uppgivna, tacksamt mottagna gåvor och depositioner från företag, institutioner och enskilda, nämnda i bokstavsordning och med adress i de fall då den ej är Stockholm.

Govert Indebetous dödsbo: Papprover från Forsa Pappersbruk.
Kommerskollegium: Matbord, gruv- kvadrant av J. G. Hasselström, termo­ meter från 1850-talet, filmspolnings- apparat.
KTH: Likströmsmotor ASEA, modell av ånghammare.
Herr Kurt Lindberg: Cykellykta för acetylengas från 1903.
lngen)ör Stig Lindesvärd: Länspump, linblock, domkraft, transportbands- rullar, skyddshjälm, sprängmatta, två blåslampor och en uppsättning hand­ verktyg.
Herr Sture Lundström: Universalverk­ tyg, alnstock, teaterkikare av fransk tillverkning.
Herr Leif E. Magnus, Torekov: Två elektriska rakapparater Schick från 1950-talet, leksaksvarmluftmaskin.
Herr Bernhard Martin-Löf: Polarisa- tionsprisma från 1905.
Förste intendent Bengt V. Nilsson: Tysk UHF-konverter från omkring 1965.
Nordbergs Kaross Kaiser AB: Garage- domkraft från 1920-talet.
Fru Ingeborg Nordkvist: Symaskin Husqvarna från 1880-talet.
Herr Per Ohlsson, Kungsängen: Korv- stoppningsapparat från omkring 1915.
Herr I. C. Richmond: Amerikansk ro­ terande omformare från 1937.
Herr Clas Rundgren, Skokloster: Sup­ portsvarv, svarvstål, motorsåg Stiehl, fjäderhammare, vattenpump, väggar­ matur samt remskarvapparat.
Sandvikens Kommun: Mönsterkort och matarvals till jacquardvävstol.
Överstelöjtnant Carl F. Schnell: Skift­ nyckel från Enköpings Verkstäder.
Statens Geotekniska Institut: Serie av skopor, jordborrar jämte annan utrust­ ning för tagande av jordprov samt Kjellmans apparat för mätning av jorddeformation.
Stockholms Elverk: Kopplingsstativ för likströmskablar.
Stockholms Läns Landsting: Elektron­ mikroskop från Bakteriologiska Cen­ trallaboratoriet.
Herr Ingemar Storm, Farsta: Stereo- fonisk grammofon från 1958.
Svenska Radio AB: Amerikansk sig­ nalgenerator från 1937.
Svenskt Visarkiv: Läsapparat för mik­ rofilm.
Televerkstaden, Sundsvall: Bakelit- press tillverkad av AB Alpha år 1934 jämte tillbehör och materialprover.
Herr Sigurd Thyr, Norsborg: Sprit- duplikator Zeuthen & Aagaard från 1930-talet.
Torildsplans Gymnasium: Skruvkom­ pressor, konstruerad av Alf Lysholm.
Civilingenjör Einar Welin, Lidingö:
Kopplingsur.
Arméintendent Charlie Wennberg:
Värmeelement.
Wibergs Foto Eftr.: Pulfrich-fotome- ter, gjord av Zeiss omkring år 1930.
Fru Anna M. Viking, Enskede: Syma­ skin Singer från 1868.
Civilingenjör Torsten Wilner, Brom­ ma: Elmotormodell, ryggstöd till bil­ sits, oexponerad film, prover på ryskt papper.
Fru Kerstin östgren: Magnetron Mar-
coni. 109
Dsdalus 8
Tekniska Museet 1 975—1 976


ARKIVSAMLINGARNA

Tekniska Museet 1 975— 1 976
112
Museets arkiv och boksamling har under tiden 1/7 1975—30/6 1976 mottagit gåvor av följande personer och institutioner, nämnda i bok­ stavsordning och med adress i de fall då den ej är Stockholm.
AGA Aktiebolag, Lidingö
Intendent Gustaf Alm, ASEA-Skandia, Sollentuna Fil. och Tekn. dr Torsten Althin
Redaktör Bo Ancker
Herr Bror A. Andersson, Angered
ASEA, Västerås
Civilingenjör Björn Bergqvist, Solna
Boxholms Aktiebolag, Boxholm
AB Cementa, Malmö
Dagens Nyheter
Electrolux, AB
Bergsingenjör Victor Epstein
Fiskeby AB:s arkiv, Norrköping
Flygtekniska försöksanstalten, Bromma
Gotlands länsbibliotek i Visby, Visby
Godsägare Ewald Hjerner, Solna Industriminnesgruppen
I ngenj örs vetenskapsakademien
Jernkontoret
Herr Eric Juhlin, Karlsborg
Civilekonom Eric Julihn, Skövde
Jämtlands läns Museum, Östersund
Civilingenjör Birger Kock
Kungl. Biblioteket
Kungl. Tekniska Högskolan
Herr Björn-Eric Lindh
Fru Maria Lundgren
The Museums Association, London Redaktör Georg Nilsson
Direktör H. Nordenfelt
Direktör C. Bertil Nyströmer, Solna Herr Sven O. G. Ohlsson, Sundsvall Aktiebolaget Pythagoras, Norrtälje Riksarkivet

Ingenjör Bengt Rolker, Täby
Herr Sten Rosell, Volvoskolan, Karmansbo Statistiska Centralbyrån
Stora Kopparbergs Bergslags AB, Falun
Statens Sjöhistoriska Museum Stålbyggnadsinstitutet SBI
Svenska Interplanetariska Sällskapet SIS Svenska Cellulosa- och Pappersbruksföreningen Svenska Radio AB, Spånga
Svenska Sockerfabriks AB, Malmö
Professor Ulf Sundberg, Garpenberg
Tekniska Nomenklaturcentralen Bruksdisponent Lennart Torstenson, Gusum Direktör Gunnar Ulvaeus, Västervik
Verlag Schwann, Diisseldorf
Westerviks Pappersbruks AB, Västervik Kungl. Vetenskapsakademien
Civilingenjör Torsten Wilner, Bromma Ståthållare Sixten Wohlfart
Tekniska Museet 1 975—1 976
113


UTSTÄLLNINGAR OCH SAMMANKOMSTER

Tekniska Museet 1975—1976
116
På Nobel-dagen den 10 december gjordes ett ca 10 min. långt reportage från
Den mycket publikdragande utställningen Mekaniska leksaker 1860—1930 kvarstår från föregående verksamhetsår. Den har kompletterats med ytterligare några intressanta leksaker.
Den 6 oktober öppnades utställningen Tjeckisk gruvteknik — en historisk återblick, som pågick till den 23 november. Utställningen hade sammanställts och tillhandahållits av Nårodm Technické Muzeum i Prag och var ett led i ett kommande utbyte av utställningar mellan de tekniska museerna i Europa. I mo­ deller, föremål och bilder skildrade utställningen tjeckisk gruvteknik fram till våra dagar. Utställningen kan också ses som ett inlägg i debatten om bevarandet av teknikhistoriskt intressanta anläggningar som initierades under Europeiska byggnadsvårdsåret 1975. I anslutning till detta anordnade Tekniska Museet en temaafton den 23 oktober på Kulturhuset i Stockholm med rubriken ”Låt de teknikhistoriska husen leval” Programmet upptog en diskussion med inledande inlägg av: Fil. dr Sven Rydberg, Stora Kopparbergs Bergslags AB — Ett indu­ striföretags målsättning. Landsantikvarie Gösta von Schoultz, Värmlands län — Ekonomiska och praktiska problem vid regional industriminnesvård. Museidirek­
tör Sigvard Strandh — Några synpunkter på en riksinventering av teknik­ historiska objekt. Temaaftonen samlade en stor publik och den livliga diskus­ sionen refererades utförligt i fackpressen.
Den 17 oktober var det dags att öppna ännu en utställning från Tekniska Museet i Prag, ”Kinematografins historia”. Med originalföremål, repliker och bilder ur Prag-museets synnerligen rikhaltiga fototekniska samlingar skildrade denna utställning den rörliga bildens framväxt från de första trevande försöken till de klassiska spelfilmernas genombrott. Utställningen, som tilldrog sig stort intresse, var öppen för allmänheten till den 23 november.
Det populära tv-programmet ”Sveriges Magasin” direktsändes från Tekniska Museet den 24 oktober. Programledare var Anders Erik Malm och gäst i pro­ grammet var bl. a. kapten Rolf von Bahr som berättade om sina spännande flyg­ ningar med autogiro före och under andra världskriget. (Kapten von Bahrs auto- giro hänger numera i museets Maskinhall). För ett uppskattat inslag i program­ met svarade arkitekt Haqvin Carlheim-Gyllensköld, som lärde ut konsten att på ett tekniskt riktigt sätt steka biff med lök.
Utställningen ”Alfred Nobel — vetenskapsman, ingenjör” invigdes den 5 december av H. M. Konungen. Invigningen skedde genom att Fl. M. Konungen avlossade en symbolisk dynamitsalva — inspelad av Sveriges Radio vid ett kraftverksbygge för några år sedan — och återgiven i fyrkanal stereo. Utställ­ ningen avsåg främst att skildra Alfred Nobels verksamhet som fri forskare. Som sådan ägnade sig Nobel åt att angripa de mest skilda problem inom praktiskt taget alla grenar av dåtidens naturvetenskap och teknik. Ett urval av exempel på detta visades i utställningen, samt i sammandrag i den tillhörande katalogen. Utställningen hade tillkommit på Nobelstiftelsens initiativ och bekostnad i an­ slutning till stiftelsens 75-årsjubileum. Den var öppen för allmänheten den 6 de­ cember till den 20 mars och besågs under denna tid av ca 60 000 personer.

Tekniska Museet 1 975— 1 976 utställningen i tv-programmet Sveriges Magasin. Reporter var programledaren
Johan Sandström.
Utställningen ”Alfred Nobel — vetenskapsman, ingenjör” överflyttades se­ dermera till Bofors-staden Karlskoga, där den högtidligen invigdes den 12 juni av landshövding Harald Aronsson.
Den 17 december invigdes första hälften (nedre botten) av Telemuseum. In­ vigningen förrättades av kommunikationsministern statsrådet Bengt Norling. I sitt tal hyllade hr Norling särskilt civilingenjör Einar Malmgren för dennes mångåriga och värdefulla insatser för telekommunikationernas kulturhistoria som skapare av Telemuseum. Som en erkänsla för detta betydande arbete över­ lämnade hr Norling på Regeringens vägnar medaljen Illis Quorum till hr Malm­ gren.
Under skollovsveckorna, som ägde rum från den 16 februari till den 7 mars, anordnades aktiviteter som huvudsakligen förlädes till det nyinvigda Tele­ museum. Årets tema var Kommunikation. Telemuseums föreläsningssal utnytt­ jades till barnverksamhet bl. a. med böcker och bildband från Stadsbiblioteket. Den populära fotoskolan återkom i år, där ungdomarna fick låna kameror kost­ nadsfritt genom Fotofrämjandet och fotografera i färg i museet.
Stiftelsen UNGA FORSKARE, som tillkommit 1962 på initiativ av Tek­ niska Museet och dåvarande tidskriften Industria, samlade veckan före påsk 55 skolungdomar från hela landet till den fjortonde utställningen UNGA FORSKARE. Sammanlagt visades 43 projekt, vilket är det största antalet hit­ tills frånsett startåret 1963. Utställningen jurybedömdes av 15 experter från industrier, universitetsinstitutioner och lärarföreningar. Invigningen förrättades av universitetskanslern Hans Löwbeer den 13 april. Ett stort antal resestipen­ dier, skänkta av industrier samt vetenskapliga och fackliga organisationer, ut­ delades.
Verksamheten inom UNGA FORSKARE möjliggöres genom anslag från skol­ myndigheter och industriföretag.
Utställningen visades i utställningshallen till den 5 juni och besågs av bl. a. ett stort antal skolklasser. Projekten utgör goda exempel på vad som kan ut­ föras i grundskolan som ”fritt valt arbete” och i gymnasiet som ”specialarbete” på de naturvetenskapliga och tekniska linjerna.
Vid årsmötet med Stiftelsen UNGA FORSKARE, som hölls i museet den 13 april beslöt man ett samgående med Unga Forskares Riksförbund — UFOR — och att i samband därmed ändra namnet till Förbundet UNGA FORSKARE.
Telefonaktiebolaget L M Ericsson firade sitt 100-årsjubileum den 4—5 maj.
Högtidligheterna den 5 maj var huvudsakligen förlagda till Tekniska Museet.
I samband med jubileet hade företaget utfäst ett pris om 100 000 kr som be­
löning för banbrytande insatser inom teletekniken — LM Ericsson International
Telecommunications Prize — som i fortsättningen kommer att utdelas vartannat
år. Jubileumsårets pris hade tillerkänts Dr Harold A. Rosen, Hughes Aircraft,
USA för hans pionjärarbete inom området geostationära telesatelliter. Dr Rosen 117

Tekniska Museet 1 975— 1 976
118 soner.
höll sin prisföreläsning i Teknorama och mottog därefter priset ur H. M. Ko­ nungens hand vid en ceremoni i museets utställningshall.
Därpå invigde Konungen L M Ericssons Minnesrum i Telemuseum. Ursprung­ ligen inreddes detta rum till företagets styrelserum på 1890-talet då fabriken var förlagd till en fastighet vid Tulegatan i Stockholm. Funktionen som styrelse­ rum upphörde i och med företagets fusion 1918 med Allmänna Telefon AB och har sedan dess gått skiftande öden till mötes. Rummet, som är i två våningar, har en rik utsmyckning av ädelträpaneler med intarsia och ett stucktak i en fro­ dig dekor med keruber och telefonmotiv. I samband med färdigställandet av Telemuseum har Minnesrummet överflyttats dit med fast och lös inredning, möbler och museiföremål. Kostnaderna för den skickligt och pietetsfullt utförda överflyttningen har bestridits av Telefonaktiebolaget L M Ericsson.
Under sommaren — med början i mitten av maj — visades i museets Maskin­ hall en uppmärksammad utställning som sammanställts av den svenska gummi­ industrin i samarbete med biltillverkarna. Utställningen visade ett femtiotal av gummidelarna i årets Volvo, bl. a. det stötfångarsystem som gör det möjligt att klara smärre krockar utan åverkan på bilen. I en ordinär personbil ingår idag mer än 1 000 komponenter av gummi med ett femtontal vitt skilda material­ egenskaper. Vid utställningen tillhandahölls även en informationsbroschyr med fakta om gummi och en yrkesvägledning för anställningar inom gummiindustrin.
För tjugoförsta gången anordnade Svenska Kemistsamfundet Berzeliusdagar- na den 28 och 29 maj. Till dagarna hade 170 gymnasieelever inbjudits från hela landet. Många lärare hade också hörsammat en inbjudan till föreläsningarna som ingick i programmet.
I Teknorama har under året följande utställningar m. m. ägt rum:
Syninformation AB ordnade i september en stor utställning för optiker tätt följd av en utställning av verktygsmaskiner. Det var Löwener AB som visade sitt tekniskt avancerade maskinprogram. För att kunna visa denna utställning på Teknoramas parkettgolv krävdes täckning med grov järnplåt.
I november hade Sveriges Kommunaltjänstemannaförbund en konferens be­ nämnd Kommunal Teknik och i december Skogshögskolans konferenser Skogs- skydd och Virkesskydd.
Det nya året inleddes som vanligt med Fords stora julfest, varefter följde två bilutställningar, en arrangerad av Fiat och en av det tyska bussföretaget Neo- plan.
Under nära två månaders tid utnyttjades utställningshallen för repetitioner inför sverigepremiären på operan Gilgamesj, med musik av dansken Per Nor- gaard och i Donya Foyers regi. Hallen var ombyggd till operascen med fyra läktare och scengolvet i centrum, övre våningen försågs genom Byggnadssty­ relsens försorg med duschar och tvättställ, så att de mindre rummen kunde ut­ nyttjas som omklädningsrum och sminkloger.
Under påskhelgen anordnades den sedvanliga utställningen ”Husdjuren och Vi”. Under de sex dagar som utställningen pågick besågs den av ca 16 000 per-

I april anordnades en intressant, mindre bilutställning, där SAAB presenterade sin nya småbil Auto-Bianchi.
Med en stor utställning om eltillbehör arrangerad av Bröderna Engströms och Joel Olssons Elektriska AB avslutades utställningsverksamheten för detta budgetår.
Statsföretagsägda SONAB och Järnbruksförbundet avslutade verksamhets­ årets konferensverksamhet.
Tekniska Museet 1 975— 1 976
119

Tekniska Museet 1 975— 1 976
120
Från utställningen ”Tjeckisk gruvteknik — en historisk återblick”. Dr Jiri Majer från Prag-museet vid uppbyggandet av ett vattenhjulsdrivet spel.

Tekniska Museet 1 975— 1 976
Utställningen om tjeckisk gruvteknik visade bl. a. mycket fint gjorda modeller och
originalredskap.
121

Tekniska Museet 1975—1976
122 inför en stor publik.
Utställningen ”Alfred Nobel — vetenskapsman, ingenjör” invigdes av H. M. Konungen. Här talar Nobelstiftelsens ordförande professor Sune Bergström.
I maskinhallen utlöste Konungen en fingerad dynamitladdning som invigningssalut

Utställningen var uppbyggd med avsnitt belysande Alfred Nobels olika projekt.
Tekniska Museet 1975—1976
H. M. Drottningen av Danmark med gemål prins Henrik var även de intresserade be­ sökare på utställningen ”Alfred Nobel — vetenskapsman, ingenjör”.
123

Tekniska Museet 1 975— 1 976
Nobels laboratorium byggdes upp med originalföremål ur museets samlingar och från
olika laboratorier i Stockholm med hjälp av skickliga dekoratörer.
Förre telemuseichefen Einar Malmgren gratuleras till medaljen Illis Quorum av general­ 124 direktör Bertil Bjurel.

Tekniska Museet 1 975— 1 976
Kommunikationsminister Bengt Norling invigningstalar vid öppnandet av Telemuseums
första hälft.
H. M. Konungen klipper av en telekabel vid invigningen av L M Ericssons Minnesrum
den ö maj 1976, assisterad av direktör Björn Lundvall (mitten) och informationschefen
Kahnlund. (Se nästa uppslag.) 125
Dasdalus 9



Tekniska Museet 1 975— 1 976
128
En tjeckisk utställning om kinematografins historia från Tekniska Museet i Prag fick
en intresserad publik i alla åldrar.

Tekniska Museet 1975—1976
129

Tekniska Museet 1 975— 1 976
130
Utställningen ”Kinematografins historia” skildrade den rörliga bilden från begynnelsen
fram till de klassiska, första spelfilmerna.

”Kinematografins historia” i utställningshallen visade många originalföremål samt
repliker som de besökande fick hantera.
Tekniska Museet 1975—1976
131

Ångmaskin tillverkad av Gebr. Bing, Niirnberg, från 1910-talet. Den har använts som
undervisningsmateriel i en stockholmsskola. De sågande männen i förgrunden av lito- 132 graferad plåt är tillverkade i Tyskland ca 1915.

Dasdalus 9*


Från vänster i främre raden: Märklin lokomobil från omkring 1911. Svensktillverkad
ångmaskin med stående panna tillverkad i serie av C. Särenholm, Eskilstuna, omkring 1910. Slipsten och pelarborrmaskin tillverkade i Tyskland i början av seklet.
Bilar och flygplan, allt tillverkat i Tyskland omkring 1910. Flygplanet skall enligt originalkartongen likna den maskin som Bleriot flög över Engelska kanalen 1907.

Dockskåp byggt i Stockholm 1908, senare kompletterat med en hiss vars maskineri be­ står av urverksdelar. Skåpet filmades bl. a. för ett inslag i tv-programmet Sveriges Magasin som sändes från Tekniska Museet den 24 oktober.
En moders mardröm! Ångdrivna lok som läckte både olja och vatten på mattan. Till­ verkade av Carette & Co, Niirnberg, omkring 1900. Spårvidd III.

L M Ericssons Minnesrum. Rummet inreddes vid sekelskiftet i Telefonaktiebolaget L M
Ericssons industrifastighet vid Tulegatan i Stockholm och tjänade under några decennier som styrelserum.
Rummet har nu återuppförts i Telemuseum.
Detalj av den rikt utsmyckade stuckaturen i Minnesrummets tak.

Från Gummiindustrins utställning i Maskinhallen.



Tekniska Museets Vänner
1975-1976
I det följande lämnas en redogörelse för verksamheten inom Tekniska Museets Vänner under tiden 1 juli 1975 till den 30 juni 1976. Den ekonomiska redovisningen upptar anslag till Tekniska Museet beviljade t. o. m. den 31 december 1975.

Tekniska Museets Vänner 1975 — 1976
F öreningen Tekniska Museets Vänner (TMV) har under verksam­
hetsåret haft följande styrelse:
Styrelse Ordförande
Tekn. dr Håkan Sterky
Vice ordförande
Direktör Gösta Nilsson (utsedd av styrelsen för Stiftelsen Tekniska Museet)
Ledamöter
Förste intendent Lennart Ahlbom Civilingenjör Stig Almberg Riksdagsman fil. dr Kerstin Anér Docent Erik Arrhenius Marindirektör Curt Borgenstam överingenjör Arne Broberg Ingenjör Rune Däcker Civilingenjör Sixten Englesson Friherre Rutger von Essen
Dr Sc. Anders Franzén
Direktör Folke Hellström
Redaktör Ulf Hård af Segerstad
Redaktör Jan Jangö
Professor Ingvar Jung
Civilingenjör Einar Malmgren
Regeringsrådet Åke Martenius (utsedd av styrelsen för
Stiftelsen Tekniska Museet)
Designer SID Rune Monö
Förste intendent Bengt V. Nilsson
Fil. dr Wilhelm Odelberg
Civilingenjör Jan Ollner
Författaren Riksdagsman P. O. Sundman Civilingenjör Gunnar Tengstrand Ingenjör Erik Wångby
Sekreterare
Museidirektör Sigvard Strandh
Skattmästare
Redaktör Björn-Eric Lindh
Klubbmästare
142 Konsulent Sven Härnström

Revisorer
Revisor Harry Sjöåker
Revisor Jan Ehnborg (suppleant) Ingenjör Stig Elg
Ingenjör Nils Sköldberg (suppleant)
Efter sommaruppehållet företog TMV den 7 september en utfärd med buss till Svenska Spårvägssällskapets museibana i Malmköping. På vägen besöktes en fungerande vattendriven såg och kvarn. I Malmköping bjöds på spårvagnsåkning, rundvandring i stallar och verkstäder och inspektion av banan. Lunchen intogs antingen på det charmiga Värdshuset eller i det gröna. Nära 60 medlemmar deltog i
utflykten.
Juniorerna gick den 4 oktober under jorden för att besöka ”Stock­
holms undre värld”, dvs. för att titta på det nät av tunnlar som ge­ nomkorsar marken under city. Mer än 30 personer kunde inte be­ redas plats, och redan första anmälningsdagen var visningen full­ bokad.
Den 7 oktober visades gamla bilfilmer på Teknorama. Filmerna besågs med stort intresse och lockade fram många minnen hos de nära 300 personer som infunnit sig, däribland många från KAK och Automobilhistoriska Klubben.
TMV:s medlemmar var inbjudna till invigningen den 5 december av utställningen ”Alfred Nobel. Vetenskapsman och ingenjör”. H. M. Konungen förrättade invigningen med en symbolisk dynamit­ salva, och därefter kunde den vackra och intressanta utställningen beses.
Den 15 december avhölls årets ordinarie höstmöte med TMV. På programmet stod en ”förhandstitt” på nya Telemuseum, som offi­ ciellt skulle invigas några dagar senare. Förste intendent Johan Gott- lieb visade en film om museets tillblivelse, varefter följde visning un­ der ledning av civilingenjör Einar Malmgren. Ca 200 personer hade hörsammat kallelsen.
TMV visade den 23 mars i Filmhuset en svensk film från 1923 ”Greven tar flickan och första priset”. Fiasse Ekman spelade huvud­ rollen i denna komedi som handlar om en biltävling i Stockholm och om vad som kan hända deltagare på väg dit. Mängder av vackra bilar skymtade i filmen (”huvudrollen” innehades av en Packard Twin-Six) som också innehöll dokumentärbilder från de berömda
Verksamhet
1/7 1975— 30/6 1976
Tekniska Museets Vänner 1975—1976
143

Tekniska Museets Vänner 1 975—1 976
Gärdes-tävlingarna i mitten av tjugotalet. Lokalen var fylld till sista
plats!
Vänföreningens årsstämma hölls den 27 april och temat var ”El­
bilen idag och imorgon”. Den svenske konstruktören Björn örten- heim demonstrerade sin nya elbilskonstruktion på gården och med­ lemmarna kunde också inspektera en elbil från tjugotalet, den Saab 95 som museet i egen regi byggt om till eldrift samt en rad elmotor­ cyklar. En paneldiskussion om elbilens möjligheter avslutade kvällen som trots det dåliga vädret samlat ett 100-tal deltagare.
Den 20 maj var det dags för vårutflykt med ångfartyget ”Blidö- sund” som under några kvällstimmar gjorde en rundtur i Saltsjön. Utflykten hade arrangerats i samarbete med Automobilhistoriska Klubben och Motorhistoriska Sällskapet och var mycket populär.
Den 22 maj till 1 juni reste ett 40-tal TM-Vänner till England. Efter att ha studerat Svenska Lloyds ”Saga” innan och utan anlände man till Tilbury och London för att påföljande dag åka till Buckler’s Hard, en liten by på sydkusten. Där finns ett museum som berättar om ortens varv som på sin tid byggde en del av Lord Nelsons flotta. Samma dag besöktes också National Motor Museum i Beaulieu med en oerhört fin samling historiska fordon. Medlemmarna fick också besöka renoveringsverkstaden för att få en inblick bakom kulisserna.
Nästa studiebesök gick till en av London Transports ’depots5, där man demonstrerade äldre och nyare tunnelbanevagnar. Intressant var också att studera skillnaden mellan svenska och engelska arbetsplat­ ser. Efter te och rundvandring bjöd London Transport på en åktur i den nyaste typen av tunnelbanetåg på en nyöppnad gren av banan. I buss for man därefter till Royal Air Force museum i Hendon för att titta på historiska flygplan. Förutom den omfattande ordinarie samlingen av flygplan pågick en specialutställning om tyskt flyg, ’Wings of the Eagleh Den sista utflykten ägnades åt ett besök på Whitechapel Bell Foundry, Londons äldsta fungerande industri. Fir­ man grundades 1570 och har funnits i sina nuvarande lokaler sedan 1738. Ännu gjuter man kyrkklockor och andra stora klockor enligt urgamla metoder och man har också en omfattande renoveringsverk­ samhet.
Efter en bussfärd intogs lunch i solskenet utanför puben ’The Lon­ don Apprentice5 vid Themsen-stranden. Därefter besökte man Kew 144 Bridge Engines, en pumpstation som fram till 1940 försåg stora delar

av London med vatten. En av de enorma ångmaskinerna som drev
pumparna hade nyligen renoverats och kunde beses i verksamhet. Efter att ha studerat två ännu större ångmaskiner som väntar på re­ novering besöktes The Musical Museum några hundra meter bort. Där finns en fantastisk samling mekaniska instrument: självspelande pianon, orglar, positiv, pneumatiska violiner samt världens största användbara Wurlitzer-biograforgel. Vännerna hade turen att vid be­ söket få höra en amerikansk konsertpianist spela på det imponerande instrumentet. Han anses vara världens främste expert på dessa orglar och besökte London samma dag enkom för att spela på orgeln!
TMV:s första utlandsresa blev uppenbarligen en stor framgång och det är troligt att föreningen fortsätter med liknande resor. Bland resmål som nämnts finns Holland/Belgien och Sydtyskland.
Föreningen har under verksamhetsåret 1975 kunnat anslå till Stif­ telsen Tekniska Museet 110 720 kronor, varav 33 721 kronor utgör ersättning till Stiftelsen för distribution av årsboken Dasdalus.
Tekniska Museets Vänner 1 975— 1 976
145


FÖRFATTARREGISTER 1931-1976

Förfa11arregister 1931—1976
148
Adler, Gun:
Åskledare, en 1700-tals notis. 1944, s. 106.
Ahlgren, Stig:
Daedalus — vem var han? 1972, s. 11.
Alm, Josef: ”Werchmestere”. 1943, s. 99.
Althin, Torsten:
Industrihistoriska minnesmärken. 1932,
s. 110; 1933, s. 111.
Polhemsstickan. 1932, s. 111.
Carl Daniel Ekmans liv och person. 1935,
s. 47.
Industrihistoriska minnesmärken. 1935,
s. 106.
”Hans papper äro brända!” 1938, s. 109. Sveriges andra ångmaskin. 1939, s. 49. Sveriges äldsta bevarade fartygspropeller. 1939, s. 93.
Augustin Ehrensvärds anteckningsbok från år 1729. 1939, s. 106.
Stjernsunds manufakturverk år 1729. 1940, s. 53.
Kraftöverföringen Hellsjön—Grängesberg år 1893 i samtida beskrivning. 1940, s. 98. Omdömen om det tekniska museet i Stock­ holm för 150 år sedan. 1940, S. 103.
Ett Polhemsspel vid Falu gruva. 1942, s. 94. Tjugo år. En återblick och några minnen. 1944, s. 37.
Teknik i Miniatyr. 1944, s. 102.
Om polhemsknuten. 1944, s. 107.
Gustaf Dalen. En minnesteckning. 1945,
s. 37.
Den elektrotekniska avdelningen på Teknis­ ka Museet. 1945, s. 105.
Teknik- och industrihistoria. 1946, s. 39. Thulin-samlingarna i Landskrona. 1946,
s. 134.
Nya avdelningar 1947. 1948, s. 41.
Nya avdelningar 1948. 1949, s. 33. ”Ildmaskinen paa Gammelholm”. 1950, s. 27. Enkelmikroskop, som möjligen tillhört Ema­
nuel Swedenborg (tills, med G. Spaak). 1950, s. 41.
Backmans kassaskåp. 1950, s. 140.
Arkiv och föremål från Gripsholms och Kummelnäs kemiska fabriker. 1951, s. 132. Italienska textilmaskiner i England under 1700-talet. 1952, s. 117.
Leonardo — introduktören. 1954, s. 140.
Vad vi fått och vad vi förmått. 1955, s. 45. J. E. Norbergs ångmaskinsprojekt år 1796. 1955, s. 83.
Theodor Ekroth 1851—1920. 1956, s. 121. Kring Dasdalus Hyperboreus, 1716—1717. 1958, s. 55.
C. G. Wittenström 1831—1911. 1959, s. 73. Materiens byggstenar. 1960, s. 45.
Ideas—the Mainspring of Progress. 1960,
s. 151.
Stationary Steam Engines in Sweden 1725— 1806. 1961, s. 95.
Gruv- och hyttscener på en karta från år 1729. 1961, s. 125.
Namn, Konstord och Talesätt. 1969, s. 11. Ett tekniskt museum. Svenska Teknologför- eningens jubileumstanke år 1911. 1974, s. 11. Röntgenstrålar på utställning. 1976, s. 58.
Ambrosiani, Sune:
Ett bidrag till de nordiska gjutjärnshällarnas historia, I. 1936, s. 65.
Ett bidrag till de nordiska gjutjärnshällarnas historia, II. 1937, s. 75.
Anbo, Lars:
Christopher Polhems valsverk vid Stjern­ sunds manufakturverk (tills, med Alfred Bjar- me och Sven Sköldberg). 1941, s. 45.
Andersson, Fritz:
Svanå bruk och Nyhyttan. 1960, s. 139. Järnvägen Surahammar—Lisjö. 1961, s. 101. Rättsförhållanden vid Svanå bruk i början av 1700-talet. 1962, s. 149.
Andersson, Tore:
Den första vattenledningen? 1931, s. 117. Sveriges första järnbro? 1931, s. 118.
Den första svenska räknemaskinen? 1932,
s. 106.
Martin Wibergs räknemaskin. 1933, s. 98. Notis om tidiga svenska ångmaskiner. 1933, s. 104.
Ångdriven karusell? 1934, s. 113. ”Elektriskt ägg?” 1935, s. 104.
Notis om ångsprutor. 1937, s. 107.
Andrén, Erik:
Rademachersmedjorna i Eskilstuna och de­ ras arkitekt. 1942, s. 39.
Anstrin, Hans:
Från handpappersbruk till maskindrift på 1830-talet. 1935, s. 67.

Arrhenius, Olof:
Materialet till vår äldre järnframställning. 1964, s. 122.
Smålands malmtrakt och järnframställning. 1968, s. 67.
Attelid, Tore:
Världsutställningen 1851 i London. 1965, s. 187.
Backhoff-Malmquist, Helga:
Polsunovs atmosfäriska ångmaskin 1763— 1766. 1953, s. 51
Kinematografen i Ryssland under 1800-talet. 1956, s. 95.
Backström, Arvid:
Arbets- och disciplinförhållanden vid Rör­ strands Porslinsfabrik under 1700-talet. 1934, s. 49.
Kongl. Modellkammaren. 1959, s. 55.
Benedicks, Carl:
Förord till Emanuel Tranas uppsats om F. A. Kjellins elektriska induktionsugn. 1933, s. 73.
Berg, Gösta:
Tröskverk i Sverige före Andrew Meikle. 1970, s. 39.
Bergman, Gertrud:
Charles Apelquist. En pionjär inom den me­ kaniska verkstadsindustrien i Sverige.
1952, s. 129.
Bjarme, Alfred:
Christopher Polhems valsverk vid Stjern­ sunds manufakturverk (tills, med Lars Anbo och Sven Sköldberg). 1941, s. 45.
Bjuggren, S. Erik:
Puzzolan. 1947, s. 131.
Boulton och Watts ångmaskiner 1776. 1947, s. 132.
Björkbom, Carl:
Ett projekt att bygga en ångmaskin i Sverige år 1725. 1936, s. 79.
Teknisk dokumentation för hundra år sedan. 1952, s. 147.
Daedalus 10
Björnberg, Bertil:
Svenska Tobaksmonopolets Museum. 1948, s. 49.
Bodman, Gösta:
Förstärkning av otydlig bläckskrift. 1944, s. 106.
R. W. Strehlenert. 1945, s. 47.
”Om chemiens natur, beskaffenhet och nyt­ ta”, ett 1700-talsmanuskript (kommentarer). 1946, s. 65.
Klippans superfosfatfabrik 1857—1875. 1947, s. 41.
Skotska släktnamn i svensk industri och teknik. 1948, s. 77.
Radioaktivering av vatten enligt John Lan- dins patent. 1948, s. 142.
Sven Rinmans reseanteckningar 1746—47. Del I. 1949, s. 71. Del II. 1950, s. 53. Del III. 1952, s. 103.
Industri- och teknikhistoriskt kartotek på Tekniska Museet. 1949, s. 116. Pottasketillverkning i Sverige till 1700-talets mitt. 1950, s. 89.
Carl Palmstedt. Utställningsexperten och museimannen. 1953, s. 67.
Voltaiska krafter. Ur Carl Palmstedts rese- dagböcker. 1954, s. 73.
Carl Palmstedts verser till J. J. Berzelius. 1956, s. 41.
Gripsholms och Kummelnäs kemiska fabri­ ker. 1957, s. 93.
Teknik och filateli. 1958, s. 141.
Boesen, Gudmund:
Stålskulptur i De Danske Kongers Krono- logiske Samling paa Rosenborg. 1941, s. 106.
Borgenstam, Curt:
AB Thulinverkens bilfabrikation. 1965, s. 248.
John Ericssons Monitor. 1976, s. 11.
Borggren, Ludvig:
Från ”Vandal” till ”Ymer”. 1954, s. 117.
Bäckström, Helmer:
Daguerreotypien i Sverige. 1943, s. 63. Talbots fotografier på papper. 1944, s. 61.
Carenius, Gerhard:
Den första lastbilen i Uppsala. 1965, s. 252.
149
Förfa11arregister 1931—1976

Författarregister 1931 — 1976
150
Carlberg, Per:
Arkivinventering. 1956, s. 162.
Gahns centrifugalgjutningsmaskin. 1963,
s. 145.
Bessemerstålets första användning i ångpan­ nor och fartyg. 1964, s. 124.
En märklig vattenbyggnad vid Ågs masugn. 1968, s. 107.
Carlqvist, Sten:
En masugnsmodell från 1700-talet. 1931,
s. 121.
Polhems klädespress. 1932, s. 109.
Polhems flottbro. 1933, s. 109. Kanonborrningsmaskin från 1700-talet. 1934, s. 117.
K. Tekniska Högskolans ritningssamling. 1935, s. 105.
Mudderpråm från år 1749. 1937, s. 108.
Chaloner, W. H.: Ångmaskinsnotis. 1948, s. 152.
Christell, Einar:
Data om fartygspropellern. 1934, s. 110.
Chudi, Sixten:
Tidaholms Bruks biltillverkning 1903—1933. 1956, s. 101.
Collberg, Gustaf:
En svensk telefon i varje hem. 1943, s. 85.
Collinder, Per:
Foucaults pendelförsök. 1953, s. 45.
Corin, Carl-Fredrik:
A. N. Edelcrantz ångmaskinsprojekt år 1809.
1940, s. 71.
A. N. Edelcrantz och Eldkvarn. 1961, s. 39.
Cornell, Elias:
1800-talets elementhusbygge. 1969, s. 29.
Dahlstedt, Stellan:
Film och ljud. 1956, s. 73.
Edberg, Lars:
Tre wirasmeder for till Ryssland. 1975, s. 65.
Ekeberg, Birger:
Alfred Nobel, tal vid Nobelfesten 1956. 1957, s. 47.
Ekelöf, Stig:
Hans Christian örsted och elektromagnetis- mens födelse — ett 150-årsminne. 1970,
s. 13.
Hur radion kom till. 1972, s. 17.
Eli, Bernhard:
Starkströmskabel på 360 meters djup. 1931, s. 82.
Engström, Albert:
Daidalos och Ikaros, en ofullbordad och förut opublicerad dikt. 1958, s. 41.
Falk, Erik:
Lahälls silververk. 1945, s. 97.
(AB Ferrolegeringar):
Vanadin — volfram — krom — molybden. En historisk sammanställning. 1961, s. 135.
Forsberg, Karin:
Samling av inventioner. 1947, s. 123. Rodga. Kring ett säteri och dess textilfabrik. 1951, s. 95.
Gelhaar, Julius:
Karbidindustriens begynnelse i Sverige. 1954, s. 81.
Gelotte, Göran:
Det varnande exemplet som blev ett mu­ seum. 1976, s. 81.
Goldkuhl, Carola:
Hjalmar Elworth, 1824—1887. 1957, s. 107. John Ericssons brevväxling. 1958, s. 75. Nils Ericson — mannen och ingenjören I. 1966, s. 75; d:o II. 1967, s. 31.
Granmalm, Georg:
Bergsrådet Johan Erik Norberg. 1941, s. 65.
Grenander-Nyberg, Gertrud: Beklädnadsindustriens historia. 1942, s. 102. Sömnadsindustrien. En översikt av dess upp­ komst och utveckling i Sverige. 1946, s. 75.
Gullbring-Odelberg, Maj:
Crystal Palace. Kring en färglitografi. 1944,
s. 83.
Två böcker i Carl Sahlins bergshistoriska samlingar. 1945, s. 114.
Göransson, Edward:
Arvid Johanssons boksamling. 1937, s. 108.

Hasger, Knut:
Att ta tempen. 1971, s. 55.
Hagen, Ellen:
Carl Bernhard Wadström. 1941, s. 77.
Hall, Tord:
Ikaros. 1958, s. 47.
Den kosmiska tekniken. 1960, s. 39.
Hallerdt, Björn:
Strumpvävstolar av Christopher Polhem. 1951, s. 51.
Hansson, Sven A.:
Waldemar Jungner och jungnerackumula- torn. 1963, s. 77.
Heckscher, Eli F.:
Christopher Polhem och hans tid. Anföran­
de på Polhemsdagen den 30 augusti 1951. 1952, s. 41.
Hellgren, Olof:
J. F. Lundin och hans ugnskonstruktioner. 1946, s. 51.
Hernmarck, Carl:
Polhems snusdosa. 1942, s. 96.
Hessen, Gust.:
Äldre kopparsmältningsmetoder vid Falu gruva. 1932, s. 59.
Hildebrand, Bengt:
Nils Fock, en nittiotals-ingenjör i Sydame­ rika. 1961, s. 109.
Hildebrand, Elis: Rinmansarkivet. 1939, s. 105.
Hofrén, Manne: Värnaby Bruk. 1959, s. 89.
Holmberg, Arne:
En svensk diplomat på ballongfärd år 1846. 1955, s. 135.
Hubendick, E.:
”Mera arbete”. 1931, s. 74.
Olika tiders uppfattning om temperaturbe­ greppet. 1932, s. 77.
Perpetuum mobile. 1933, s. 85.
James Watts liv och verk. 1936, s. 95. Gasgeneratorn förr och nu. 1941, s. 37.
Hult, C. Alrik:
Bröderna C. A. och O. W. Hults uppfin­ ningar. 1965, s. 59.
Hultberg, Gösta:
Martin von Wahrendorff. 1938, s. 87.
Humbla, Philibert:
Christopher Polhems järnvåg i Gävle 1776. 1947, s. 118.
Hunter, William A.:
John Mercer, 1791—1866. 1957, s. 155.
Hylander, Hans:
”Hultbokens” proveniens. 1948, s. 147. Hessiska pumpen. Bidrag till centrifugal- pumpens tidigaste historia. 1951, s. 63.
Tre mekaniska bröder. Jacob, Johan och Abraham Eurenius. 1952, s. 57.
Hydroforens omvandlingar eller en översät­ tares vedermödor. 1966, s. 27.
Mendelboken. En oskattbar källa till hant­ verkets historia. 1969, s. 101.
Sopnedkastet. 1970, s. 107.
Abderitometern — ett instrument för mät­ ning av enfald (tills, med Birger Kock) 1971, s. 43.
Petter Östberg. En originell företagare på
Kungsholmen i Stockholm (tills, med Birger Kock). 1972, s. 77.
Lavalturbinen i historiskt perspektiv. 1973, s. 33.
Ett kylskåps historia. 1973, s. 134.
Da;dalus 1931—1973. Det som skrevs och de som skrev. 1974, s. 87.
Tekniska Museets föremålssamlingar. 1975, s. 11.
Håkansson, Harald:
Elektrotekniska data intill sekelskiftet 1900.
1938, s. 71.
En elteknisk kuriositet. 1939, s. 107.
Janelid, L:
The Swedish Method. 1963, s. 113.
Jansson, August V.:
Släplinorna till Andrées polarballong. 1932, s. 112.
Jansson, Sven:
Polhemsmonument med förhistoria. 1974, s. 109.
Jarnvall, Torsten:
Mariebergs Porcellaine Fabrique. Byggna­ der och brännugnsteknik. 1971, s. 11.
151
Författarregister 1 93 1 — 1 976

Författarregister 1931 — 1976
Johansson, Arvid:
Det svenska järnets världsrykte. II. Från omkring år 1850 till nuvarande tid. 1933, s. 51.
Johansson, Yngve:
Ångmaskinerna vid Flottans varv i Karls­ krona på 1700-talet. 1962, s. 51.
Johnsson, Hans:
Skandinaviska pionjärinsatser på gasturbin­ området. 1968, s. 91.
Killig, Franz:
öländska slipverk och skurkvarnar. 1935, s. 75.
Kindberg, Nils:
Svensk flygindustri genom tiderna I. 1965, s. 149, II. 1966, s. 43, III. 1967, s. 111, IV. 1971, s. 69.
Kjellander, Rune G:son:
J. E. Erikson, en bortglömd konstruktör och industriman. 1947, s. 89.
J. W. Bergström — mekanikus och daguer- reotypist. 1953, s. 99.
Eberhard Seger, en mångsidig konstruktör. 1954, s. 105.
Anton Henric öller, en pionjär inom svensk elektroteknik. 1955, s. 89.
Per Persson och den svenska stickmaskinen.
1956, s. 51.
J. G. Wikström och den första symaskins- tillverkningen. 1956, s. 131.
Wilhelm Wiklund, 1832—1902. 1957, s. 127. Gerhard Arehn och tändsticksmaskinerna 1958, s. 123.
Klemming, Sven:
Peter Jernstedt — svensk uppfinnare och konstruktör av ångmaskindrivna fartyg i början av 1800-talet. 1963, s. 93.
En maskindirektörs hågkomster. 1970, s. 88. Om Stockholms belysning, offentlig och pri­ vat, under perioden 1800—1850. 1971, s. 97.
Kock, Birger:
Abderitometern — ett instrument för mät­ ning av enfald (tills, med Hans Hylander). 1971, s. 43.
Petter Östberg. En originell företagare på
152 Kungsholmen i Stockholm (tills, med Hans Hylander). 1972, s. 77.
Knut Lindmark — en pionjär inom kommu­ nikationstekniken (tills, med Fredrik Schiitz).
1973, s. 61.
Lagerqvist, Lars O.; Norberg, Per: Polletter vid Sala Silvergruva. 1955, s. 61.
Landberg, Erik:
En ångmaskinsritning. 1935, s. 106.
Langenfelt, Gösta:
King Alfred and the first Time-measurer. 1962, s. 39.
Lauritzen, Einar:
Svenska Filmsamfundets samlingar. 1940, s. 107.
Repris på stumfilmen ”Carl XII”. 1941,
s. 109.
Rörlig filmkamera förr och nu. 1942, s. 101. Edisons kinetoskop och ”Svarta Maria”. 1943, s. 94.
Första ljudfilmen i Stockholm. 1944, s. 100. G. Méliés’ filmateljé och ”Mannen med gum­ mihuvudet”. 1946, s. 140.
Lenk, Torsten:
Daterat läskpapper. 1943, s. 94.
Liljedahl, Gösta:
Filigranologi. Om vattenmärken i papper och dessas historia. 1960, s. 119.
Lindberg, Assar M.:
Torsebro krutbruk i Skåne. 1967, s. 81.
Lindberg,Sten G.:
Kepler — Newton — Lunik. 1959, s. 47.
Linder, Gurli:
Om S. A. Andrée. 1934, s. 83.
Lindh, Björn-Eric:
Sveriges första ”kungliga” bil och Stock­ holms första automobildroska. 1975, s. 141.
Lindh, Nils:
Hönsäters alunbruk. 1942, s. 49.
Lindmark, Gunnar:
Teknikhistoriska notiser ur gamla patent. 1949, s. 103.
Teknikhistoriska notiser. 1950, s. 121. 1951,
s. 125. 1953, s. 139. 1954, s. 131. 1955, s. 119. 1956, s. 149. 1957, s. 159. 1958, s. 145. 1959,

s. 167. 1960, s. 155. 1961, s. 155. 1962, s. 159.
1963, s. 151. 1968, s. 110. Turbok av år 1743. 1958, s. 65. Skyskrapan. 1970, s. 104.
Lindmark, Tore:
Ångteknikens utveckling efter James Watt. 1936, s. 117.
Lindqvist, Svante:
Nya bidrag till ångmaskinens historia. 1976, s. 74.
Lindskog, Inga:
Arvid Faxe och hans stenpapper. 1952,
s. 172.
Lars Fresks klädesfabrik vid Elfvik. 1958, s. 105.
Ljungberg, Gregory:
IVA:s Teknikhistoriska råd — Verksamhe­ ten 1968—1976. 1976, s. 64.
Lundeberg, Erik:
Hesselmanmotorn som bilmotor. 1931, s. 98.
Lundkvist, Karl A.:
Den malcolmska verkstaden i Norrköping 1836— 1868. 1976, s. 33.
Lundwall, Sten:
Christopher Polhems skärmaskiner för ur-
hjul. 1949, s. 51.
Astronomiskt ur av Christopher Polhem år 1690. 1951, s. 43.
Jacob Magnusson Dahl, urmakare på Stjern- sund. 1952, s. 177.
Malmberg, Sigvard:
Svenska tekniska pionjärinsatser i guld­ rushens Klondike. 1956, s. 129.
Malmgren, Einar:
Den optiska telegrafen i Furusund. 1964,
s. 109.
Stereofoniskt ljud — en gammal nyhet. 1973, s. 142.
Telemuseum. 1975, s. 37.
Malmsten, Karl:
Från krigsingeniör till bergsingeniör. 1942, s. 59.
Martin, Harald:
Ciervas autogiro. 1933, s. 93.
Martinson, Harry:
Tekniken och själen. 1955, s. 55.
Matthiesen, Lennart Way-:
John Ericssons varmluftsmaskin. 1932, s. 85. En 1600-tals måttstav. 1933, s. 100.
K. Tekniska Högskolans deposition av äldre undervisningsföremål, I. 1934, s. 107. Gotländska kalkugnar. 1935, s. 104.
K. Tekniska Högskolans deposition av äldre undervisningsföremål, II. 1937, s. 109.
En precisionsmekaniker. 1937, s. 102. Järnkättingen från Tönshammar. 1941, s. 106. Analysvåg. 1941, s. 109.
Äldre aluminiumföremål i Tekniska Museets samlingar. 1943, s. 79.
Polhemsstickan II. 1944, s. 94.
Digelpressen — från trä till järn. 1946,
s. 134.
S-formad ångturbin av Gustaf de Lavals konstruktion. 1947, s. 129.
Meyerson, Åke:
Rationaliseringssträvanden vid svenska ge­ värsfaktorier under 1700-talets mitt. 1937, s. 89.
Carl Knutberg. 1937, s. 102.
En ritningsskatt. 1939, s. 67.
Mileikowsky, Curt:
Atomenergien under ett årtionde. 1953, s. 37.
Molander, Bo:
På jakt efter stångjärnsstämplar. 1968, s. 11.
Montelius, Carl:
En uppfinnare berättar. 1945, s. 91.
Montell, Gösta:
Kineserna kom först. 1958, s. 91.
Miiller-Hillebrand, D.:
Torbern Bergman as a Lightning Scientist. 1963, s. 35.
Nathorst, Gunilla:
Aviatördräkt från år 1910. 1961, s. 117.
153
Författarregister 1 93 1 — 1 976

Författarregister 1931 — 1976
154
Nathorst-Böös, Ernst: Industrihistoria återspeglad i aktiebrev. 1973, s. 11.
Nauckhoff, Sigurd:
Sobreros nitroglycerin och Nobels spräng- olja. 1948, s. 89.
Neumeyer, Friedrich:
Carl August Ehrensvärds ballongteckningar. 1943, s. 55.
Nihlén, John:
Spiselstolpen från Kullands gård. 1931, s. 114.
Nilsson, Bengt V.:
Svabensverk — ett järnbruk i ödemarken. 1967, s. 157.
Tekniska Museet — Det levande museet.
1974, s. 37.
Nisser, Marie:
Christopher Polhems modell till ett skepps- upphalningsverk. 1964, s. 67.
Norberg, Per; Lagerqvist, Lars O.: Polletter vid Sala silvergruva. 1955, s. 61.
Nyström, Erik T.:
Malmgeologiska expeditionen till Kina 1914. 1956, s. 141.
Nyströmer, C. Bertil:
Carl (Carlos) Nyströmer. 1937, s. 57.
Odencrants, Arvid:
Höganäs och Kullen år 1806. 1947, s. 79. T. A. Odencrants reseanteckningar i Skott­ land år 1813. 1948, s. 67.
Ur T. A. Odencrants dagbok. 1949, s. 63. Ur T. A. Odencrants reseanteckningar år 1807. 1951, s. 81.
Ohlson, Martin A.:
Viksbergsbacken. Kring museistadens på Kungl. Djurgården historia. 1952, s. 161.
Olsson, Reinhold:
Per Fredrik Heffner. 1949, s. 87.
Osvald, Gustav:
Making Tyre History. 1972, s. 65.
Pichler, Nils:
Automatiskt brandalarm. 1939, s. 102.
Pipping, Gunnar:
Horologium Mirabile Lundense eller Konst­ uret i Lunds domkyrka. 1967, s. 151.
Några drag ur det svenska mått- och juste- ringsväsendets historia. 1968, s. 43. Tekniska Museets föremålssamlingar. 1975, s. 11.
Rang, Valdemar:
De gamla mudderverken i Malmö hamn. 1941, s. 99.
Rennerfelt, Ivar:
Flytande tillverkning av hästskor. 1944, s. 73.
Ringius, Cecilia:
Elektroteknisk terminologi. 1959, s. 155.
Rodenborg, Gösta:
Kungl. Teaterns ventilationssystem. 1973, s. 145.
Rudberg, Erik:
Metallografiska Institutet. Tal vid invig­ ningen av institutets nya byggnad 6 sept. 1947. 1948, s. 55.
Rynell, Sven:
J. P. Johansson — Inventor of the Univer­ sal Pipe Wrench and the Adjustable Wrench. 1965, s. 177.
Rönnow, Sixten:
En glasbruksmålning. 1931, s. 108.
Ett par fotografiska inkunabler från 1850- talet. 1932, s. 99.
Bidrag till en svensk Technologia Numis- matica. 1941, s. 83.
P. G. von Heidekens bruksvyer. 1942, s. 99. Svenskt Industri- och Handelsmuseum 1895 — 1909. 1943, s. 35.
”Naturselbstdruck”. 1945, s. 116. Belöningsmedaljer inom industrien. 1946,
s. 139.

Sahlin, Carl:
Svenska linbanekonstruktioner. 1931, s. 55.
Nordens äldsta byggnadsritning. 1931, s. 116. Presskopiering av brev. 1931, s. 116.
Den första svenska blåkopian. 1931, s. 117. Det svenska järnets världsrykte. I. Från äldsta tid till omkring år 1850. 1932, s. 47. Det 100-åriga ölet i Dannemora Bergslag. 1935, s. 87.
Vaskguld i norra Skandinavien och Finland. 1936, s. 43.
De släta fingerringarna. 1938, s. 39.
Ervalla bruk. Dess utrustning och drift un­ der 1600-talet. 1940, s. 37.
Tidigt användande av läskpapper. 1941,
s. 108.
Sandqvist, Inga-Britta:
Älvdalens Porfyrverk — anläggningar och tillverkningsmetoder. 1972, s. 45.
Tekniska Museets arkiv. 1974, s. 67.
Schiitz, Fredrik:
Knut Lindmark — en pionjär inom kom­ munikationstekniken. 1973, s. 61.
Samuel Owen. 1975, s. 93.
Selling, Olof H.:
Pedro Nisser, 1799—1878. Svensk guldleta- re, uppfinnare och utställningsarrangör i Sydamerika och Australien. 1962, s. 67. Johan Gottlieb Gahns analysvåg. 1965,
s. 257.
Simonsson, Sten:
Ett mälteri från 1760-talet vid Leufsta Bruk. 1935, s. 95.
Om mältning och brygd vid några gamla bruk. 1938, s. 104.
Sjöstedt, Georg:
Ljuskänsliga skiktets idéhistoria. 1947, s. 69.
Sköldberg, Sven:
Christopher Polhems Konstige Tapp. 1939,
s. 85.
Beskrivning av Edelcrantz’ ångmaskin. 1940, s. 80.
Till blixtlåsets historia. 1940, s. 83. Christopher Polhems valsverk vid Stjern­ sunds manufakturverk (tills, med Alfred Bjarme och Lars Anbo). 1941, s. 45. Judsons originalblixtlås till Tekniska Mu­ seet. 1942, s. 106.
Smedberg, Richard:
Äldre förslag till tunnel under Öresund. 1937, s. 41.
Carl Edw. Norström. Ett hundraårsminne. 1948, s. 61.
Smedinger, Helge:
J. G. Darell, en pionjär inom eltekniken. 1940, s. 100.
Spaak, George:
Enkelmikroskop, som möjligen tillhört Ema­ nuel Swedenborg (tills, med T. Althin). 1950, s. 41.
Männen kring Carl Daniel Ekman. 1951, s. 109.
Stockhaus-Englund, Brita:
Bilder av stockholmsindustrier under 1800- talet.1954, s. 146.
Stoltz, Elof:
De skandinaviska alunbruken. 1934, s. 95.
Strandh, Sigvard:
Wilhelm Teodor Unge. A Swedish Pioneer in Rocketry. 1964, s. 87.
Erik Unge, balloon inventor. 1964, s. 125. Automata — från jackmarer till androider. 1965, s. 197.
Don att skriva med. 1969, s. 81.
Jac. Berzelius and the emerging modern chemistry. 1970, s. 61.
Riddarholmskyrkans gjutjärnsspiror ur tek- nikhistorisk synvinkel. 1970, s. 94.
Första Jubileumssymposiet. 1976, s. 79.
Stubelius, Svante:
Den heliga skruven. 1959, s. 145.
Sundblad, Gunnar:
Skog, trä, cellulosa och papper. 1959, s. 41.
Svedberg, Ivar:
Andrées ballonghus. 1931, s. 87.
Svensson, Helge:
Jonas Wenströms-utställningen 1933. 1934, s. 102.
Tandberg, John:
Esaias Tegnér och magnetismen. 1939, s. 77.
155
Författarregister 1 93 1 — 1 976

Författarregister 1931 — 1976
156
Thunasus, Harald:
Mjödet genom tiderna. 1954, s. 47.
Claes Axel Schmiedte. En bortglömd tek­ nisk pionjär. 1966, s. 111.
Trana, Emanuel:
F. A. Kjellins elektriska induktionsugn. 1933, s. 73.
Tranasus, Bertil: Företagstidskrifter. 1948, s. 150.
Trotzig, Dag:
Maria kyrkas i Stockholm tornur från Stjärnsund. 1938, s. 55.
Törnebohm, Hilding:
C. E. Johansson. Måttens mästare 1944, s. 53.
Wallin, Lars:
Att bygga i stål — modern teknik med gamla anor. 1973, s. 87.
Weibull, Waloddi:
Alexander Lagermans livsgärning. 1934, s. 67.
Matematiken, maskinen och människan. 1952, s. 47.
Westberg, Hans:
östanå pappersbruk i Hälsingland. 1966, s. 9.
Westerberg, Charles:
P. E. Fahlberg. En pionjär på elektrotek­ nikens område. 1951, s. 133.
Westerlund, Gunnar:
Talmaskinens uppfinnare. 1942, s. 77. Grammofonen i varumärket. 1943, s. 103. Fonografen och grammofonen. 1945, s. 119.
Wiberg, Helgo:
Några av Martin Wibergs uppfinningar. 1955, s. 111.
Wichman, Holger:
Harmens register. 1957, s. 53.
Wilner, Torsten:
Tekniska Museets Atomarium. 1953, s. 117. Partiklars rörelse i elektriska fält. 1954,
s. 39.
Klangfigurer och atomfysik. 1957, s. 41. Atomarium. Dit atomvetenskapen hunnit. 1960, s. 55.
Ågren, Per:
Engelsberg’s Oil Factory. An Early Petrol­ eum Refinery. 1967, s. 9.
Ångström, Tord:
Emanuel Swedenborgs flygplansprojekt. 1932, s. 73.
Bröderna Wright och Octave Chanute. Ur en brevväxling mellan tre flygpionjärer. 1969, s. 47.
Orville Wright och Smithsonian Institution. 1969, s. 115.
Åström, Irma:
Linberedningsverken i Hälsingland under 1700-talet. 1950, s. 65.
öhman, Einar:
Elektronhjärnan till läsarens tjänst. 1960. s. 107.

Annonsark 1
ANNONSER


Svenska Esso AB
Etableringsår: 1896 Sveriges äldsta oljebolag
Petroleumprodukter, Petrokemisk industri, Bilverkstäder, Biltillbehör, Biluthyrning, Gasolapparater, Motorhotell, Tavernor

TELEFONAKTIEBOLAGET LM ERICSSON
12625 Stockholm

En MAN
HANS IDE.
B
Året var 1878. Uppfinnaren Gustaf de
Laval bildade firma för att exploatera sin "kontinuerligt arbetande gräddafskiljare". Eller separatorn som den också kallas. Det var så det började
i all blygsamhet.
Från det året till dagens
verklighet är det något av ett jättekliv. Alfa-Laval i dag är ett 70-tal koncernbolag med tillsammans 42 produktions­ enheter. Det är ca 18.000 an­ ställda i 30 länder. Och det är en verksamhet som spänner över marknadsområdena lant-
bruk, livsmedelsindustri,
kemiindustri, varvsindustri, kraftindustri, verkstads- och metallindustri samt miljövård.
Det är ett stort företag i dag. Men grundfilosofin finns kvar sedan 1878. Tekniken ska hjälpa människan.
OC ALFA-LAVAL

Koncernen
Sickla Industriväg, Nacka
Box 11005, 10061 STOCKHOLM Telefon: 08-449040
Telex: 19304 kemnor s
Koncernchef: Ove Sundberg Aktiekapital: 273,75 Mkr
Ägare: Ca 6.500 registrerade aktieägare Årsomsättning: 1.572 Mkr (1975)
Antal anställda: 5.759
Allmänt om koncernen:
KemaNord har egna kraftverk och ett flertal fabriker såväl i Sverige som utomlands. Produktionspro- grammet omfattar allt från baskemikalier till konsu­ mentvaror. Koncernen har goda marknadsposi­ tioner och en mängd välkända varumärken.
Division Plaster. Nacka, Stenungsund, Stockviks- verken. PVC, PVC-compound, natronlut, klor. Pevikon®
Division Konsumentvaror (Barnängen, Liljehol­ mens, Norrljus). Alvik, Fredriksfors, Oskarshamn, Feldkirchen/österrike, Köln/Västtyskland, Salz­ burg/Österrike, Kevelaer/Västtyskland, Wissem- bourg/Frankrike. Hygien-, fritids-, trädgårds- och hushållsprodukter samt ljus. Barnängens®, Gahns®, Substral®, Vademecum®, Liljeholmens®.
Division Casco. Nacka, Kristinehamn, Stockviks- verken. Industrihartser, industrilim, byggprodukter, impregnerat papper, melaminpressmassa. Sve- dorit®, Svedocon®, Mepal®, Synteco®, Cascol®, Cascofen*, Cascoset*.
KemaNord O
Sveriges största kemikoncern
Division Industrikemi. Nacka, Ljungaverk, Stock- viksverken, Trollhättan. Oorganiska kemikalier, bl a kisel. Sicon®.
Division Specialkemi. Nacka, Borås, Stockviks- verken. Organiska specialkemikalier, pappers- kemikalier, lantbrukskemikalier (KenoGard). Kenosize®, Kenores®, Lilamin®, Liladox®, Lila- stark®, Acrex®, Panoctine®, Syllit®.
Division Extraco. Stidsvig, Nykvarn. Gelatin, tek­ niskt kollagen, fett, foderprodukter.
Division Kraft. Kraftverk i Ljunga, Storåströmmen, Öjeforsen och Laforsen.
Svensk Färg. Gamleby. Plastisoler och andra plast- baserade färger. Pevisol®.
KeNova. Malmö, Mjölby. Innovationsföretag. PRESSSTOP® förpackningsförslutning.
Kemi-Intressen. Sundbyberg (Agenturrörelse). Läkemedel, industri- och lantbrukskemikalier, utrustning för animalisk produktion.
Nitro Nobel. Stockholm, Gyttorp, Fellingsbro, Grängesberg, Gällivare, Likenäs, Nora, Riyadh/ Saudi-Arabien, Evanston/USA, Fehraltorf/Schweiz. Civila sprängämnen, kemiska produkter, vapen och ammunition för jakt och sportskytte. Dynamex®, Reomex®, Nonel®, VA-system®, Nitrosol®, NIT-A- CLAD®, Gyttorp®.
Intressebolag:
Unifos Kemi, Lilachim, Permascand, Supra och Ivo Food.

En avancerad verklighet
(på marken, i luften, med elden och i vattnet)
har alltid krävt
avancerade system!
I dag ställs mycket avancerade krav på människans redskap för hantering av en komplicerad verklighet. Saab-Scanias dynamiska kunnande och tekniska system arbetar för transport av och omsorg om människor, material och information.
På marken, i luften, med elden och i vattnet!
Saab-Scania AB, 581 88 Linköping

Perstorps
En Perstorp-platta gör ingen koncern ...
i dag finns det 1.200 varianter av deko­ rativt laminat på lager. Och produktions­
enheter i Sverige, England och Brasilien. Exempel på marknad: Perstorp är
världens ledande leverantör av skepps- laminat — det flamsäkra, som också går till sjukhus, skolor, andra offentliga byggnader.
Ändå är det "bara" 1.000 av de 3.500 anställda som arbetar med dekorativt laminat.
Perstorp tillhör ju världens ledande på fler plan: När det gäller polyalkoholer (som går till bindemedel i färg, lim,
korrosionsmedel etc.), härdplastpress- massor och formalinfabriker! De fabri­ kerna säljs på licens, med konstruktion och övervakning — till Västtyskland, Syd-Amerika, Malaysia. T.ex.
Fler viktiga grenar: Det tekniska laminatet, det kopparbelagda. Formgods av plast — som Perstorp legotillverkar för
verkstads-, bil-, VVS-, elindustrin.
Och en hel konsumentdivision, mer
känd under namnet Flammarplast. Med långtgående diversifiering och
70% av tillverkningen på export är Perstorp på väg mot miljarden i omsätt­ ning.
Perstorp
Perstorp AB, Fack, 284 00 Perstorp, Tel. 0435-386 00.


Från vårt kalkverk
i Boda, Dalarna, erbjuder vi högreaktiv kalk

Små människor
behöver också hus.
Vi bygger små stugor för lekplatser^_^ Allt vi bygger är alltså inte stort.
Asfalterar garageuppfarter. ^ ta^a mec* oss ~ aven om ert Lägger ned avloppsrör. Gör träd^^J^j* ) ) bygge är aldrig så litet. Vi är
gårdsanläggningar. Reparationer, ert lokala byggföretag. Med kontor om- och tillbyggnader. Och runt om i Sverige.
mycket annat därtill. Små
byggprojekt.
))*
SKANSKA CEMENTGJUTERIET
Publicus

Hallstahammars Aktiebolag
734 01 Hallstahammar Telefon: 0220/140 00
Telex: 4741
Tillverkare av:
VARMVALSAT STÅL - KALLDRAGET, SVARVAT OCH CENTERLESSLIPAT STÅL - ARMERINGSSTÅL

Det finns olika
sätt att minska luftföroreningarna.
Vi erbjuder anläggningar som tar hand om alla gas- och partikelformiga emissioner effektivare än en knut på skorstenen.
Är det något för Er?
Att rena gasutsläppen från industrier och värmeverk ger inte bara grönare skogar. Det är också guld värt att kunna återvinna dyrbara ämnen ur rökgaserna för att använda dem igen. Vi skapar även bättre arbetsmiljöer, med klimatanlägg­ ningar som filtrerar, värmer, kyler och fuktar luften.
Vad kan vi hjälpa Er med?
Förra året tog SF-anläggningar över hela världen hand om mer än 15 miljoner ton stoft. SF-gruppen arbetar internatio­ nellt och står bland de främsta, när det gäl­ ler att utveckla och behärska stoftav- skiljningens alla områden. Vi har resurser att lösa vaije enskilt luftvårdsproblem och leverera den utrustning som uppfyller Era behov. Så innan Ni slår en förtvivlans knut på Er skorsten, kontakta oss.
AB Svenska Fläktfabriken

sikten till räddning genom dessa medel är ganska ringa i alla händelser, när, såsom merendels är fallet, strandningen äger rum vid pålandsvind. Det har nämligen visat sig, att de flesta skeppsbrutna omkomma genom slag och stötar i bränningarna eller krossas
Madrassen påsp&nd.
sen, konstruerat en räddningsmadrass, som lofvar större utsikt till räddning. Den är fylld med kork och består af tre samman­ hängande stycken, af hvilka det ena utgör hufvudkudden och de två andra den egent­ liga madrassen. På undersidan finnes fast- sydt ett särskildt remsystem, passande till räddningsbruk. När madrassen är påspänd till detta ändamål, är den sammanböjd, så att dess midtersta del bildar ett hvälfdt tak öfver hufvud och bröst. Hufvudkudden slu­ ter tätt till magen och täcker denna, och det tredje stycket på samma sätt ryggen. Benen äro fria, och armarna kunna antingen hållas utanför madrassen eller dragas in under hvälfningen, framför bröstet.
I vattnet ger madrassen åt kroppen en ställning, som något afviker från den vågräta. Då vidare madrassen ligger högt öfver vatt­ net, hvarigenom den ger en stor yta för vin­ den att verka på, får man antaga, att den har förutsättningar för att kunna blifva drif- ven in mot land. Framdrifningen kan ju möjligen också påskyndas genom simning.
Att madrassen också har inrättats till koj­ bruk har sin grund i, att den på detta sätt icke upptar någon särskild plats ombord och alltid är till finnandes på en känd och be­ stämd plats, hvarjämte anskaffandet af ett räddningsmedel därigenom underlättas för de sjöfarande. 1 detta hänseende är man
ju vanligen sorglös och skaffar sig sällan ett dylikt; en kojmadrass däremot måste ju alla hafva.
Ur tidskriften "Vår Jord" 1901.
TEKNISKT.
En koj- och räddningsmadrass. Yid skepps­ af vrakstumpar, som flyta omkring på vatt­ brott eller strandningar äro de vanliga net. För att afhjälpa denna brist hos de räddningsmedlen, som bekant: båtar, lifrädd- förut använda räddningsmedlen, har en dansk, ningsringar och lifräddningsbälten. Men ut­ (f. d. sjöman, nu lärare i Thisted) J. F. Han-
Försäkra i Skandia för planerad trygghet
W
SKANDIA

Rifa är Nordens ledande tillverkare av elektronikkomponenter,
främst kondensatorer och avancerade integrerade kretsar.
Jämsides med det stora standardprogrammet — bl a TTL samt driv- och tidkretsar — har Rifa utvecklat ett unikt kunnande på kundanpassade specialkretsar. Vare sig det gäller komplexa monoliter eller hybrider i kombinerad monolit-tjockfilmsteknik har Rifa
alltid den optimala lösningen på Era konstruktionsproblem.
Rifa satsar på forskning, utveckling och avancerad produktionsteknik.

Nu finns vårt
Strongrör med inbyggd flödesreglering och ljuddämpning också
Vad vi gjort är att komplettera Strongröret med en innerslang, som omsluter en spiralfjäder. I ena änden - där vattnet strömmar ut - sitter ett plastsäte. Vattnet strömmar fritt och relativt snabbt genom den inre
slangen och spiralfjädern. Men mellan ytter- och innerslangen står vattnet i det närmaste stilla. Den tryckskillnad som då uppstår pressar samman inner­ slangen. Ju högre ingångstryck desto mindre blir arean kring spiralfjädern.
inkommande vattentryck
varierar mellan 20 och
700 kPa. En sådan reglering innebären total vattenbesparing
på minst 10% och motsvarande energibesparing för vattnets upp­ värmning. Dessutom får man en rejäl
ljuddämpning på köpet.
Upp till 65% faktiskt. Ljuddämpningen beror främst på att man får en ”lång” strypning genom hela rörets längd i stället för i en enda punkt.
En annan väsentlig fördel är förenk­ lad projektering och lagerföring. Man behöver inte beräkna tryckfallet över varje kopplingsledning utan man kan använda samma rördimension i hela byggkroppen.
Strongröret har en överlägsen egenskap - flexibiliteten Det kan ta upp betydande variationer i bygg- måtten och är därför speciellt lämpligt inom ombyggnadssektorn Man slipper t.ex dra om rören vid apparat­ byten.
Strongröret med inbyggd flödes- regulator finns klart för leverans i 470 mm längd och ytterdiameter 16 mmför normflöde 0,1 l/s,typSLF 1.Under
våren kommer ett rör med 20 mm ytter- diameterför normflöde 0,2 l/s, typ SLF 2.
Resultatet blir att flödet hålls kon­ stant inom toleransområdet för norm­ flöden enligt VA-Byggnorm även om
AB Gustavsbergs Fabriker
Värme och Sanitetstekniska avdelningen Fleminggatan 62B, Box 12159, 10224 Stockholm Tel: 08-520860

Turbiner är vår specialitet
sedan mer än 80 år tillbaka
Specialisering på "turbinologi” är ett av STAL-LAVALs sär­ konstruktioner idag och vårt forsknings- och utvecklings­ drag. Vi är ett av de få turbinföretag i världen som arbetar program.
med ett komplett turbinprogram: industriturbiner, gasturbiner, STAL-LAVAL har en orderstock på över 3 000 miljoner kronor. kraftverksturbiner och marinturbiner. Egna tekniska lösningar Vi har skapat nya produktionsresurser i Finspång, Ludvika
på vart och ett av dessa produktområden ger oss konkurrens­ och Torpsbruk för att uppfylla det förtroende hos våra kunder kraft på den internationella marknaden. I kraftverk, industrier som orderstocken är ett uttryck för.
STAL-LAVAL
och fartyg världen över kommer drivkraften ofta från STAL-
LAVALs ångturbiner och gasturbiner.
Det är det tekraska arvet efter turbinpionjären Gustav de Laval
samt Birger och Fredrik Ljungström som STAL-LAVAL förvaltat.
Mer än 80 års turbinerfarenhet ligger därmed bakom våra 612 20 FINSPÅNG, tel. 0122/810 00.
Finspång är STAL-LAVALs huvudort. Vi har representanter i mer än 50 länder genom egna dotterbolag och genom vårt moderbolag ASEA. Vår adress är STAL-LAVAL Turbin AB,
Annonsark 2

Ta i trä gör man
när man är skrämd eller villrådig. Inför något som verkar svårt, hotande eller skrämmer genom att vara okänt.
Det är inte fråga om svart magi utan en gammal kristen sed. Träet symboliserade korset,
som man tog i för att få styrka och skydd mot faran.
Det känns tryggt att ta i trä också i våra dagar.
Ett material, som vi har mångtusenårig erfarenhet av. Förmodlingen kommer det aldrig att bli omodernt.
Trä är den enda av våra viktigaste råvaror som regenereras. Träet blir färdig slutprodukt
med ganska liten energiförbrukning, jämfört med metaller.
Trä bör ge oss en viss trygghet
i dessa dagar av energikris och oro inför sinande råvarutillgångar.
Med den moderna skogsvård som Iggesund tillämpar,
tar det bara 35 —45 år
att på nytt få avverkningsbar skog, alltså halva tiden mot förr.
Att aldrig bekymra sig för framtiden vore ansvarslöst.
Men vi på Iggesund har träet som vår trygghet.
Vi tror, att också framtidens människa vill somna med den ombonade känsla som det egna trähuset ger.
Vi tror, att det tryckta ordet
har en framtid, och att det alltid kommer att tryckas mera på papper än på något annat material.
Vi tror också,
att framtidens teknik kommer att medföra många nya användningar för träet som råvara.
Trä ger oss en odefinierbar känsla av kvalitet, pålitlighet.
Kanske har den något rent instinktivt ursprung.
Det händer, att vi föredrar trä
till saker som rent objektivt borde bli bättre i annat material.
För att det är snyggt, och känns riktigt. Mänskligare och tryggare, kanske.
Seden att ta i trä borde återupplivas. Den är vacker. Och den hjälper
de gånger man tvivlar på framtiden. Dessutom är den ofta nyttig när man ska välja material...
Oj IGGESUND

KVAUTETSPRODUKTERMED LEVERANSSÄKERHETFRÅN
SMEDJEBACKEN^
Smedjebackens ValsverksAB
Smedjebacken Telefon 0240171120 Malmökontoret Telefon 0401101350

Uddeholm är stort
med svenska mått mätt Men i världen
är vi en liten jätte
Vi kan inte tävla med världsgigan- terna på alla di­ stanser. Vi har valt att satsa på specia­ lisering, hög föräd- lingsgrad och kvali­ tet.
Det är en profi­
lering med många plusvärden. Vi kan inrikta våra ansträng­ ningar helt på att finslipa sortimentet inom vissa produktgrupper. Vi kan söka upp nya användningsområden för våra specialiteter inom sektorer där de visat sig ha klara
fördelar.
Men det är ingen lättvindig policy. Den kräver strategisk lyhördhet för vad som sker på marknaderna. Den fordrar välut­ vecklad teknisk service. Och hela tillverk- ningsapparaten måste samtidigt vara in­ ställd på stark specialisering och på snabb omställbarhet.
Vårt exklusiva program har redan gett stor utdelning. Trots vår globalt sett blygsam­ ma storlek dominerar vi världsmarknaden på flera av våra specialområden.
UDDEHOLM


AGA-koncernen är ett internationellt företag med
Sverige som bas. Verksamheten är uppdelad på fem huvudområden:
gaser för industriella och medicinska ändamål, gas­ medicinska utrustningar, andningsapparater samt fyrar
utrustningar och förbrukningsmaterial för svetsning, skärning och lödning
batterier
u ppvärm n i ngssystem
elektronikprodukter såsom värmekameror, avstånds- mätningsinstrument, flygradio och gyroutrustningar för militära flygplan.
AGA-koncernen har dotterbolag i ett 30-tal länder och produkterna säljs över hela världen. AGA-koncernens fakturering uppgår till drygt 2.2 miljarder kronor och antalet anställda är ca 15.000 varav 6.700 i Sverige.

Svenskamas
nya bilar. Volvo1977.
Var fjärde bil som köps i det här landet är en Volvo. Och mer än var fjärde som rullar på våra vägar är en Volvo. Så det är ingen tvekan om att det är Volvo som är svenskarnas bilar.
1977 års modellprogram ger dig mer Volvo att välja på än någonsin förr. Från de små, smidiga Volvo 66-modellerna till det eleganta Volvo 260-sortimentet. Med fyra nya bilar — det avancerade flaggskeppet Volvo 264 GLE, den snabba, exklusiva herr- gårdsvagnen 265 GL, den intressanta, sportiga nykomlingen Volvo 343 och så Volvo 244 L — den nya grundversionen för hela det stora urvalet av Volvo 244- och Volvo 245- modeller. Svenskarnas bilar framför alla andra.
DÅ ÄR DET TRYGGT ATT HA BIL. Ingen arman bil barett så omfattande garantipaket som Volvo. 1 års nybilsgaranti. 1 års verkstadsgaranti. 3års/6.000 mil servicekostnadsgaranti. 5 års vagnskadegaranti.

Det härär
AVANCERAD FORSKNING
Ett odramatiskt arbete vid mikrosonden. Där man lever
i en mikroskopisk värld. Talarom punkt- och linjeanalyser i kryptiska termer. Helt obegripligt för den oinvigde.
Ett arbete i det tysta. Ett avancerat forskningsarbete. I små små detaljer.
Som utvecklar produkter. Förbättrar produkter. Höjer kvaliteten.

Ett brev
dröjer oftaför länge.
Tom expressbrev tar en dag på sig att hinna fram. Och det även om du bor på samma ort som adressaten.
Med Xerox Telecopier kommer ditt brev fram inom fyra minuter. Även om adressaten skulle råka bo i Kiruna eller Milano.
Det är skillnaden mellan att skicka expressbrev och att skicka text och bild med Xerox Telecopier.
RANK XEROX

Finpapper och kartong
Papyrus tillverkar finpapper och kartong av högsta kvalitet vid fabriker i Sverige och
England.
Spånskivor
Dotterbolaget Ry AB är en av
Sveriges största tillverkare av spånskivor.
Kraft
Papyrus och dotterbolaget Ry
producerar kraft vid egna kraftverk i Nissan och Ätran.
Mölndal

från smått, smått till stort, stort
I SKF:s sortiment finns tusentals typer och varianter av rullningslager, med ytterdiametrar
från 3 mm till flera meter och vikter från 0,036 gram till åtskilliga ton. Det finns SKF-lagersom kan köras med 400 000 varv per minut och andra som vid låg hastighet kan ta en last av mer än 2000 ton.
Aktuella och intressanta lösningar på lagerinbyggnadsproblem redovisas i vår tidning Kullager­ tidningen. Den kommer med 4 nr/år och vi sänder den gäma till er utan kostnad. Sänd några rader till SKF, Svensk Kundtjänst, 415 50 Göteborg.

Den här PEX-kabeln
ser ut som alla andra
Men det finns en liten skillnad - den är tillverkad enligt vår "dry curing metod" - torrvulkanisering.
Torrvulkanisering ger ett mycket tätt isolerskikt och vi kommer att använda metoden för alla PEX-kablar.
Våra PEX-linjer är byggda för alternativa förfaringssätt och vi kan genom enkla ändringar anpassa tillverkningen till de senaste rönen inom polymertekniken.
Med torrvulkanisering kan vi också tillverka PEX-kablar för 245 kV.
Vår första leverans inom Sverige av torrvulkaniserad PEX-kabel för 145 kV har redan skett. Den gick till Holmens Bruk för Braviken- anläggningen och omfattade 6000 m AXKJ 500 mm2.
SIEVERTS
KABELVERK
17287 SUNDBYBERG Tfn 28 28 60, riks 08-28 27 20

Mikroskopet
som bevarar provet intakt
-EM 400
Inom elektronmikroskopi är höga prestanda av mindre betydelse, om provet inte bevaras intakt. Bästa sättet att uppnå detta är bättre, re­ nare vakuum, som eliminerar före­ komsten av kolväte och vattenånga.
Hos EM 400 har vi åstadkom­ mit en nära nog idealisk miljö för provet genom att använda en revo­ lutionerande konstruktion för va­ kuum med jonpumpning som ger 10'7 torr i provkammaren. Förore­ ning och vittring har effektivt eli­ minerats.
,
För mycket känsliga prover kan robotdrift ordnas med ridå- slutarfotografering vid mycket lå­ ga strålningsintensiteter.
Men det stannar inte med det
hos EM 400. Ytterligare innovatio­
ner är:
..... nn'j
• Ett optiskt system med 7 linser — effektivt och mångsidigt utan motstycke.
• En ny eucentrisk goniometer med hög upplösningsförmåga.
• Nya mekaniska, termiska och magnetiska konstruktioner som ger hög stabilitet oberoende av miljö.
• Ett avancerat systembegrepp för samordning av existerande och nya tekniker.
Broschyren om EM 400 ger utför­ lig information. Beställ den från Svenska AB Philips, Division In­ dustrielektronik, avd. Analysutrust­ ningar, Fack, 102 50 Stockholm. Eller ring 08/63 50 00 och tala med Hans Otterström.





I