TEKNISKA MUSEETS ÅRSBOK 1982 D/EDALUS    Daedalus 1982 Tekniska museets årsbok årgång femtioett Stockholm 1982 Daedalus 1982 Redaktör Redaktionskommitté Teknisk produktion Grafisk utformning av omslaget Omslagsbild Inga-Britta Sandqvist Jan Hult, Björn-Eric Lindh, Bengt V Nilsson, Inga- Britta Sandqvist och Lennart Steen Liber Allmänna Förlaget Tom Hultgren efter en ritning av Jonas Wenström 1882 I augusti 1882 färdigställdes den så vitt känt första i Sverige tillverkade elmaskinen. Dess konstruktör Jonas Wenström sammanträffade samma år med grosshandlare Ludvig Fredholm, som förberedde en inhemsk tillverkning av elmaskiner. Fredholm förvärvade rätten till Wenströms framtida el­ maskinpatent och till hans tekniska rådgivning vid tillverkningen. Ett bolag bildades 1883 - det som idag heter ASEA. Den första onumrerade maskinen finns ej i behåll. Det nya bolagets maskin nr 1 utfördes efter den ritning efter vilken omslagsbilden utformats. Linder ca 35 år matade den en elektromagnetisk malmskiljare hos Kantorps Gruv AB. Malmskilja- ren - också den en Wenströmsskapelse - och dess matarmaskin finns i ASEA:s museisamlingar. Foto: Arvid Bengtsson, ASEA, Västerås Respektive författare och fotograf För innehållet i artiklarna ansvarar respektive för­ fattare 91-7616-006-8 Bohusläningens Boktryckeri AB, Uddevalla 1982 © ISBN Tryck Innehåll Författare i Daedalus 1982 ............................................................... 5 Daedalus 1982 .................................................................................. 7 Torsten Althin in memoriam ............................................................ 9 Kulturpolitik och Tekniska museet Barn och teknik. Av Jan-Erik Wikström ........................................... 13 Se Dig inte om. Arbetarrörelsen och museerna - en perspektiv­ skiss.AvErikHofrén ........................................................................ 17 Detflygandesymposiet.AvSvanteLindqvistochPerSörbom ....... 31 Teknikhistoria som forskningsområde. A propos en ny national­ kommitté. Av Sven Rydberg ............................................................ 35 Teknik- och industrihistoria Experiment, teknikhistoria och ingenjörens födelse. Av Boel Berner.............................................................................................. 39 Några glimtar från automattelefonins pionjärtid. Av Walter Broberg 53 Tungt och lätt eller konsten att gå på två ben i starkströmsindustrin. Reflektioner från en studieom ASEA:s historia. Av Jan G/efe.......... 73 Sagan om gasturbinen.Av/ngvarJung............................................ 89 Förhistorisk vardagsteknik - en förbisedd erfarenhetsbank. Av Tomas Johansson ........................................................................... 109 Bo Molanders samling av stämplat stångjärn. Av So/Wo/ander .... 121 Företagsmonografiernas förmedling av teknikhistoria. Av Jan-Erik Pettersson ....................................................................................... 131 Tillverkare av marina tändkulemotorer i Sverige. Av Yngve Rollof .. 149 Notiser Oljeborrning i Dalarna. Av Gösfa Serg............................................ 163 Fläfla Bruk 300 år. Av Jan-Er/k Peffersson....................................... 165 Primus-Sievert 100 år. Av Åke Norrgård och Jan-Erik Pettersson ... 168 TRASK-den tredje svenska datorn. Av Gunnar P/pp/ng ............... 171 Elektronmikroskopetfyller50år.AvGunnarP/pp/ng ..................... 173 Verksamhet och ekonomi ............................................................... 175 Författarregister 1931-1981 ............................................................ 191 Ämnesregister. Register över artiklar och meddelanden i Daedalus 1931-1981 ....................................................................................... 201 Annonser ......................................................................................... 227  Författare i Daedalus 1982 Gösta Berg, professor, f d direktör för Skansen, Stockholm Boel Berner, fil dr, forskningsassistent i sociologi, Lunds universitet Walter Broberg, civilingenjör, f d överingenjör vid Televerkets Industridi­ vision, Teli, Nynäshamn Jan Glete, fil dr, docent i historia vid Stockholms universitet, verksam vid Institutet för ekonomisk historisk forskning vid Handelshögskolan i Stockholm Erik Hofrén, fil lic, museichef, ledamot av Statens kulturråd och LO:s Arbetshistoriska grupp Tomas Johansson, fil kand, chef för Institutet för förhistorisk teknologi, Östersund Ingvar Jung, tekn dr, professor em, Tekniska högskolan i Stockholm Svante Lindqvist, civilingenjör, föreståndare för Institutet för teknikhisto­ ria, Tekniska högskolan i Stockholm Bo Molander, direktör, ledamot av Jernkontorets bergshistoriska utskott, Stockholm Åke Norrgård, civilingenjör, intendent, Tekniska museet, Stockholm Jan-Erik Pettersson, fil dr, förste intendent, Tekniska museet, Stockholm Gunnar Pipping, fil mag, förste intendent, Tekniska museet, Stockholm Yngve Rollof, bergsingenjör, f d kommendörkapten, Åhus Sven Rydberg, fil dr, Borlänge, fd direktör vid Stora Kopparberg, ordfö­ rande i Svenska nationalkommittén för teknikhistoria Per Sörbom, fil dr, universitetslektor, Institutionen för idé- och lärdoms­ historia, Uppsala Jan-Erik Wikström, fil kand, riksdagsledamot, fd utbildningsminister, Stockholm 5  Daedalus 1982 Dasdalus 1982 är den femtioförsta årgången av Tekniska museets årsbok. Det är en av Tekniska museets liksom årsbokens främsta uppgifter att på olika sätt belysa det samband som råder mellan gångna tiders ingen­ jörskonst och nutida teknisk vetenskap och industriell verksamhet samt att påvisa och skildra de ofta banbrytande insatser som gjorts inom nya områden av teknikens och industriens vida fält. Daedalus vill vara en publikation som ger översikter och binder samman den tekniska utveck­ lingen från gårdagen fram till dagens teknik och dess konsekvenser för morgondagens samhälle. Årsboken skall vara en föreningslänk mellan museet och näringsliv, utbildningsväsen, forsknings- och utvecklingsstödjande organ, studie- och bildningsförbund samt de många medlemmarna i föreningen Teknis­ ka museets Vänner. Den vill också nå dem som står utanför de tekniska och industriella kretsarna och söka väcka förståelse och intresse för det som skett under gångna tider. Historiska återblickar är av väsentlig betydelse för förståel­ se av händelseförloppet i nuet. Med tanke på den mängd olika intresseområden som är företrädda bland museets vänner och intressenter har år från år olika ämnen tagits upp till behandling. När den ena årgången läggs till den andra borde förhoppningsvis så småningom ett tvärsnitt av teknikens och industriens historia kunna erhållas. I de femtioen årgångar av Daedalus som hittills utkommit behandlar artiklar och notiser vitt skilda områden av teknik- och industrihistoria. För att göra detta material lättare tillgängligt har ett författare- och ämnesregister införts i föreliggande utgåva. Även innehållet i Daedalus 1982 är till ämnesvalet varierande och ge­ nom detta växlande ämnesval har redaktionskommittén följt de från bör­ jan uppdragna riktlinjerna för årsbokens innehåll. Alltsedan första årgången 1931 har inkomsten från annonser lämnat ett värdefullt bidrag till omkostnaderna för Tekniska museets årsbok. En annons i Daedalus är både en informationskälla för den läsekrets som annonsen vänder sig till och en kunskapskälla för teknik- och indu­ strihistorikern. Varje annons i Daedalus kan ses som en bild ur teknik- och industrihistoriens långa och växlande historia. Styrelsen för stiftelsen Tekniska museet och årsbokens redaktions­ kommitté riktar ett varmt tack till författare och annonsörer i Daedalus 1982 vilka fortsätter den tradition som nu går in på sitt andra halvsekel. Göran Philipson Ordförande i styrelsen för Stiftelsen Tekniska museet Björn Nystrand Museichef Inga-Britta Sandqvist Förste intendent Redaktör för Daedalus 1982 7  Torsten Althin  Torsten Althin in memoriam Vår störste tekniske folkbildare - det var Sten Söderbergs karakteristik av Torsten Althin år 1962, sedan denne gått i pension efter att ha varit chef för Tekniska museet i 38 år. Han kom att ägna ytterligare 20 år av intensiv verksamhet åt att sprida kunskap om den svenska teknikens och ingen­ jörskonstens historia. Torsten Althin var prästson från Skåne, och härstammade från sex generationer av präster. Han ville bli ingenjör, men Första Världskriget ändrade hans planer. Efter studentexamen i Ystads läroverk 1915 blev han officer på stat på Kungl. Wendes Artilleriregemente 1917. År 1919, när han övervägde hur en ung subaltern skulle ha råd att gifta sig och bilda familj, fick han syn på en tidningsannons som efterlyste en ”ung kulturellt intresserad officer för organisatoriskt arbete med framtidsutsikter”. Det var Sigurd Erixon, sedermera professor i nordisk och jämförande folklivsforskning, som sökte en assistent till den industri­ historiska avdelningen på Göteborgsutställningen. Efter två veckors snabbkurs på Nordiska Museet började Torsten Althin den första insam­ lingen i vårt land av teknik- och industrihistoriska föremål. Vid början av 1920-talet levde ännu det gamla förindustriella samhället sida vid sida med den framväxande, moderna industrinationen. I Bergsla­ gen brann ännu de gamla träkolshyttorna, och än fanns det gnisslande stånggångar. I en textilfabrik fann Torsten Althin t ex en ”Spinning Jen­ ny” av 1700-tals modell i dagligt bruk. Men han samlade inte bara föremål och arkivalier. Han var också den förste som dokumenterade arbetsliv och processer i äldre industrier på film. På Göteborgsutställningen 1923 kom Torsten Althin i kontakt med en ny generation av svenska museimän, av vilka många kom att sluta som museichefer. Förutom ”X:et” själv, Sigurd Erixon, fanns här bl a Gösta Selling, Sigvald Linné och Torsten Lenk. Göteborgsutställningen var ny­ skapande inom svensk utställningsverksamhet, och förebådade den funk- tionalism som förknippas med Stockholmsutställningen 1930. Men Göteborgsutställningen blev, med Torsten Althins egna ord, ett ” hejdundrade ekonomiskt fiasko” . Den industrihistoriska avdelningen magasinerades (den utgör idag kärnan i Industrimuseets samlingar i Göteborg). Torsten Althin hade dock uppmärksammats av Ingenjörsve- tenskapsakademiens förste verkställande direktör, Axel F Enström. År 1924 anställdes han som chef för Tekniska museet - vilket bestod av ett tomt skrivbord i akademiens bibliotek. På nytt gav sig Torsten Althin ut för att samla in föremål av industrihistoriskt intresse, och för att informera allmänheten och industrins folk om att tekniskhistoria också hör till vår kulturhistoria. Hans raider bland Sveriges industrier för att samla föremål 10 som kunde dokumentera betydelsefulla förändringar gav honom snart namnet ”Sveriges störste skrotsamlare”. Men det var inte skrot han sam­ lade. På Stjärnsund fann Torsten Althin bl a Polhems fräsmaskiner för automatisk tillverkning av kugghjul - föremål som är unika i teknikens idéhistoria. Snart kunde han öppna en provisorisk utställning på vinden till IVAs lokaler på Grev Turegatan. Den hölls öppen för allmänheten på söndagar­ na mot en avgift av 25 öre. År 1933 beviljade Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse 2 miljoner kronor till uppförandet av en permanent byggnad på Norra Djurgården. Tillsammans med arkitekt Ragnar Hjorth utformade Torsten Althin en museibyggnad efter funktionalismens principer. Museet stod färdigt 1936, och de olika avdelningarna byggdes upp med stöd från industrins branschorganisationer. För den konstnärliga utform­ ningen svarade Jerk Werkmäster, ”den siste dalmålaren”, en god vän från Göteborgsutställningen. Torsten Althin hämtade inspiration från Deuts- ches Museum i Munchen och dess upphovsman Oskar von Miller. Tekniska museet blev förebild för många utländska museer, och från hela världen kom museimän för att se ”hans” museum. För Tekniska museet var i hög grad hans egen skapelse. Flan var under många år aktiv i den internationella museiorganisationen ICOM, och kunde ännu i åttio­ årsåldern chockera unga museimän med sina radikala idéer och friska grepp om hur man bör ordna intresseväckande utställningar. Efter sin pensionering från Tekniska museet byggde Torsten Althin upp ett ”Atomarium” vid Cranbrook Institute of Science i USA. Förebilden var det atomarium som han och Torsten Wilner hade skapat på Tekniska museet 1953. Där hade de visat att det räcker med entusiasm, påhittighet och enkla medel för att förklara den moderna fysiken för museibesökare i alla åldrar. Under åren i USA, 1962-1964, knöt han kontakt med teknikhistoriska forskare på universiteten. Han fick stöd att efter hemkomsten ta upp sin gamla idé att teknikhistoria måste införas som läroämne vid tekniska högskolor och universitet. Liksom han 40 år tidigare byggt upp Tekniska museet från ett tomt skrivbord grundade han nu Institutet för teknikhisto­ ria genom att trycka upp ett brevpapper. Det var, erkände han själv, ”inte så lite av en djärv bluff”. Men han fick stöd av KTHs dåvarande rektor Lennart Stockman, och i tolv år undervisade Torsten Althin i teknikhisto­ ria på KTH. Förteckningen över Torsten Althins skrifter, som utgavs av Tekniska museet vid dess 50-års jubileum 1974, upptar 534 nummer. Han skrev ett 20-tal industrimonografier och biografier över svenska uppfinnare, om bl a Gustaf de Laval och C E Johansson. Han var redaktör för museets årsbok ”Daedalus” under 32 år, som är ett unikt organ för en förbisedd gren av svensk kulturhistoria. Årsbokens typografi utarbetades av Anders Billow, och har betecknats som epokgörande för svensk bokkonst. Torsten Althin var aktiv inom en lång rad av föreningar, bl a Svenska Teknologföreningen, Svenska Uppfinnareföreningen och Sancte Örjens Gille. Han blev ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademien 1953, och till­ delades akademiens stora guldmedalj 1963. Han promoverades till filoso­ fie hedersdoktor vid Stockholms Högskola 1956, och till teknologie he­ 11 dersdoktor vid KTH 1974. På åttioårsdagen 1977 erhöll han lllis quorum. Hans namn är ett begrepp för flera generationer av svenska ingenjörer. Många kan vittna om att deras intresse för teknik först väcktes vid ett besök på Tekniska museet. Genom sina många radioföredrag, otaliga föredrag på föreningar runt om i landet, artiklar, utställningar och föreläs­ ningar verkade han i närmare sextio år för en ökad förståelse och kun­ skap om teknikens betydelse för Sveriges utveckling. Han uträttade där­ med en unik gärning i ingenjörskonstens tjänst och för svensk kulturhis­ toria. Han var vår störste tekniske folkbildare. Svante Lindqvist Ledamot av styrelsen för Stiftelsen Tek­ niska museet. Föreståndare för Institu­ tet för teknikhistoria, KTH 12 Barn och teknik Av Jan-Erik Wikström Barnens värld har förvisso inte lämnats opåverkad av den tekniska ut­ vecklingen. Det är i mycket den utvecklingen som möjliggjort de goda materiella villkor som åtminstone flertalet i de industrialiserade länderna lever under. Barn i dessa länder har det därför i dag materiellt sett mycket bättre än tidigare. Den tekniska utvecklingen har samtidigt bidragit till att det moderna samhället fått en komplexitet som gör att det är betydligt svårare för nutida barn att överblicka och förstå sin omvärld än det var för tidigare generationers barn. Förr kunde mycken kunskap och många färdigheter föras vidare direkt från föräldrar till barn. Med nutidens snabbt växande kunskaper inom en mångfald områden - det tekniska inte minst! - är föräldragenerationens kunskaper ofta otillräckliga för den värld som bar­ nen skall leva i. Det krävs allt större kunskaper för att klara vuxenlivet, både i form av allmän skolbildning och direkta yrkeskunskaper. Det medför att det tar längre tid än tidigare innan man är klar att ta hand om sig själv. Barn- och ungdomstiden blir på sätt och vis längre. Tekniken står också bakom mycket av det som är farligt i barnens värld. Bilismen är exempel på ett område där den tekniska utvecklingen lett till att den vardagliga omgivningen lämnat barnets ”skala”: trafiken kräver i dag en förmåga till överblick och en snabbhet i uppfattnings- och reak- tionsförmåga som barn inte har. Teknik i barnens värld ken inriktning forsknings- och utvecklingsarbete för att ta fram ny Barn har ingen makt över tekniken. Det är inte de som bestämmer vil- teknik skall ha. Trots det är det ju så att konsekvenserna av vårt nuvaran­ de forsknings- och utvecklingsarbete i stor utsträckning kommer först när våra barn blir vuxna. Det är nu lätt att inse att man knappast kan ge barn möjligheter till medverkan och ansvar inom detta område. Vad man däremot kan göra - och som vi också har gjort bl a här i Sverige - är att se till att inte bara t ex kommersiella intressen eller forskarna själva blir avgörande när det gäller inriktningen på forsknings- och utvecklingsar­ betet. Ett mycket omfattande statligt stöd till teknisk forskning och ut­ vecklingsarbete ges i dag genom styrelsen för teknisk utveckling. I denna ingår företrädare för olika intressen. Vi försöker också få fram forskning som studerar tekniken från nya infallsvinklar. Vid universitetet i Linkö­ ping bedrivs således forskning om teknik och social förändring. Forsk­ ningen inom detta sk tema går bl a ut på att undersöka relationen mellan teknik och utbildning ur olika aspekter. Det gäller bl a den plats tekniken fått i undervisning av olika slag, från lägre skolor till specialise- 13 Spontant intresse och vetgirighet rad teknisk utbildning. Vidare studerar man bl a den samlade effekten av olika tekniker och tekniksystem - bostäder, transportsystem, massmedia, hushållsapparater m m - på hushållet. I den forskningsproposition som regeringen lade fram våren 1982 ges hög prioritet åt forskning som är en förutsättning för och konsekvens av den starka nationella satsningen på teknisk utveckling. Det innebär bl a stöd till samhällsvetenskapligt och humanistiskt inriktad forskning om tekniksamhällets utveckling och förutsättningar. Barn har ofta ett spontant intresse för och en nyfikenhet inför olika slag av forskning och forskningsresultat. Tekniska museet en vanlig söndags­ eftermiddag ger högst synbara bevis för hur många vetgiriga barn det finns! Det har sagts många gånger förr men förtjänar helt visst att uppre­ pas hur viktigt det är att fånga upp och ta till vara detta intresse - för att bidra till att öka barns vetande, givetvis, men också för att stimulera till fortsatta studier och så småningom kanske till egen forskning. Med ökade kunskaper får barnen bättre förutsättningar att klara sig i teknikens värld, både nu och som vuxna i framtiden. Just inom det tekniska området känns det också angeläget att som en motvikt till den kommersiella reklamen för olika tekniskt mer eller mindre avancerade prylar kunna ge bakgrund och förklaringar. Risken är här annars stor att den väsentliga informationen får stå tillbaka för den sensationella nyhe­ ten. Informationen om forskning och teknik skall inte bara gälla de mest purfärska och uppseendeväckande resultaten. Det måste också informe­ ras om vetenskapliga sammanhang av grundläggande karaktär, om forsk­ ningens villkor och arbetsformer, om möjliga och tänkbara konsekvenser av olika forskningsresultat. En huvuduppgift för skolan är att ge kunskap. Men det är mycket som skall rymmas inom ramen för lektionerna, och det står knappast i mänsk­ lig makt att där i tillräcklig omfattning dessutom vidarebefordra aktuella forskningsrön och stimulera och vidmakthålla intresse för forskning och teknik. Det behövs komplement till den vanliga skolundervisningen, och det görs redan en del inom detta område, även om det tyvärr sker ganska osystematiskt. TV har på gott och ont en nyckelroll som informatör, och där förekom­ mer många populärvetenskapliga inslag som barn och ungdom bör kun­ na ha stort utbyte av. Utbildningsradions program har naturligtvis en särskilt förpliktande ställning. Museerna har ofta speciella aktiviteter för barn. De barn och ungdomar, som bor på universitetsorter, har under senare år haft vissa möjligheter till kontakt med forskning genom öppet- hus-verksamheter vid universiteten. Tidningen Kamratposten innehåller ofta artiklar om forskning, naturvetenskap och teknik. Tidskriften Forsk­ ning och framsteg ger aktuell och användbar information för ungdom. Det finns också föreningsverksamhet för ungdom med anknytning till forskningsområdet. ”Unga forskare” har sedan starten 1963 gjort bety­ dande insatser för att öppna kontakter mellan forskning och ungdom. Tekniska museets ungdomsförening bör givetvis också nämnas i det här sammanhanget. 14 Forsknings­ information till barn och ungdom Regering och riksdag har på senare år prioriterat information om forsk­ ning. Fro m budgetåret 1979/80 anvisas särskilda medel för detta ända­ mål. Resurserna för forskningsinformation har därefter byggts ut kraftigt. För nästa budgetår kommer de särskilda medlen för forskningsinforma­ tion att uppgå till sammanlagt drygt 9 milj kr. Forskningsrådsnämnden, som fördelar medlen för forskningsinforma­ tion på olika projekt, har också regeringens särskilda uppdrag att svara för information om forskning och forskningsresultat till barn och ung­ dom. Forskningsrådsnämnden ger stöd till en rad olika projekt som riktar sig till barn och ungdom. Några exempel är Teknoteket - en ny idé till teknikinformation för barn och ungdom - och försöken att utveckla sk Science Centres på ett par orter. Även om en hel del alltså görs, återstår mycket. Syftet med informationen till barn och ungdom kan inte enbart vara att informera om färdiga resultat och därigenom ge ökade kunskaper om förlopp och skeenden. Det måste också bli fråga om att ge möjlighet till eget experimenterande och till fri men sakkunnigt ledd verksamhet som stimulerar det intresse som finns och väcker det som slumrar. Att öppna möjligheter för barn och ungdomar att på egen hand med experimentell metodik upptäcka i och för sig redan kända sanningar är också ett slags forskningsinformation. Flärigenom kan man lära sig en kritisk grund­ inställning och ett vetenskapligt betraktelsesätt, och de insikterna är väl så betydelsefulla som den faktiska kunskapen. I vår nya läroplan för grundskolan, Lgr 80, understryks att läraren måste försöka bygga vidare på elevernas egen nyfikenhet, låta dem formulera och söka svar på egna frågor, ställa problem som eggar deras vetgirighet. Vidare sägs att tillämpningarna måste ges stort utrymme i vanligt skolar­ bete, i teman och projekt. Att iakttagelser, teori och tillämpning varvas kan ofta vara det värdefullaste arbetssättet. Eleverna får då tillägna sig kunskaper genom att själva undersöka, observera och erfara. Lgr 80 rekommenderar alltså ett arbetssätt som har många berörings­ punkter med forskningens metodik. Genom att tid skall avsättas för te­ mastudier kommer detta arbetssätt att främjas. Verksamheter av det slag jag nämnt bör inriktas mot att nå så breda grupper av ungdom som möjligt. Mycket av det som nu finns når huvud­ sakligen de redan intresserade. Det är i och för sig befogat - och viktigt - att satsa på dessa barn och ungdomar och ge dem möjlighet att utveckla ett redan existerande intresse. Men det är lika angeläget att satsa på de grupper av barn och ungdomar som i dag saknar tillräcklig stimulans. Många föräldrar ägnar stor möda, tid och intresse åt att understödja sina barns intressen och talanger och öppna nya vägar för dem. Andra har av olika anledningar mindre möjlighet att göra detta. I vissa fall lägger traditioner och sociala mönster hinder i vägen. Tekniska intressen och naturvetenskaplig experimentlusta uppmuntras kanske mindre ofta hos flickor än hos pojkar. Frågvishet, nyfikenhet, kunskapstörst är några av de mest grundläg­ gande av alla mänskliga egenskaper - i stort och smått, på gott och ont Aktivt del­ tagande och experimentell metodik Breda mål­ grupper 15 har de varit starka drivkrafter i vår utvecklingshistoria. Det lilla människo­ barnet har av naturen en stark vetgirighet, som vi vuxna-föräldrar, lärare och andra - har att rätt förvalta, stimulera och utveckla. Eftersom varje barn på nytt får ge sig i kast med all vår gamla kunskap och är obundet av hindrande prestige, ställer det inte bara sådana frågor som människor ständigt har gjort utan förundras också över sådant vi vuxna inte längre lägger märke till, ser det vi inte ser och ställer de frågor vi för länge sedan glömt bort. Med varje ny generation dammas världen av och står där full av egendomliga mysterier. I själva denna omständig­ het ligger en förnyelsefaktor, som vi vuxna kanske inte alltid tar till oss med tillräcklig aktsamhet. Det är synd om alla som tappat förmågan att lyssna på barn. TV-ålderns barn är redan när de börjar skolan kanske blott alltför medvetna om tillvarons osäkerhet, om hotet mot människorna och natu­ ren, samhällets komplexitet och orättvisor och problemens globala natur. Bördan av de vuxnas försummelser tycks träffa barnen långt innan de är stora nog att ta den på sig. En sådan situation alstrar lätt känslor av missmod och osäkerhet. Många barn och ungdomar är i dag rädda för framtiden, och det är kanske inte den bästa utgångspunkten för att ta itu med de problem som de oundvikligen kommer att ställas inför. Framtids­ tro är en tillgång, som ungdomen inte kan vara utan, om den skall ha kraft att ta över vår värld och länka utvecklingen vidare i positiva banor. Ett vetenskapligt betraktelsesätt har i sig ett slags positiv laddning. Man identifierar problemen och söker finna lösningar på dem. Någon­ stans tror man att detta är möjligt - annars skulle man inte försöka. Kan vi förmedla detta till våra barn och ungdomar tror jag att det inte bara skulle medföra en vinst för samhället i form av ökat kunskapskapital och flera lösningar på problem, utan också ge ungdomarna själva och på sikt hela vårt folk en ökad styrka och förmåga att möta de problem framtiden kan komma att föra med sig. 16 Det inre och yttre kulturlandskapet Se dig inte om Arbetarrörelsen och museerna - en perspektivskiss Av Erik Hofrén Till bestående byggnadsverk i svensk odlingshistoria hör Eyvind John­ sons tetralogi ”Romanen om Olof” som utkom med en volym om året 1934-1937. ”Slutspel i ungdomen” bildar slutstenen. När boken börjar är det 1917. Olof är sjutton år och världskriget går så småningom in på sitt fjärde år. Han lever, som det står i inledningen, mitt uppe i sin tid som den gestaltar sig i livsmedelsbristens, klassmotsättningarnas, revolutionsviljans och bildningstörstens Sverige. Lyssna till hans inre kulturlandskap i avsökan­ det av det yttre. ”Tegelbruket där han en gång arbetade for han förbi. Det var bara tegel och potatis. Här kunde man stiga av och säga sitt ord om man ville för nu hade man ordet mera i sin makt. Vägglusbaracken fanns kvar, och varför skulle den egentligen rivas? Men efter revolutionen skulle den åtminstone rökas ut ordentligt och kanske bli ett museum för människans nöd och plåga”. När Olof och hans generationskamrater fått ordet mera i sin makt, inte sällan som mäktiga män och kvinnor i stat, kommun och folkrörelse - vände de då sig om och såg vägglusbaracken som efter revolutionen kanske kunde bli ett museum för människans nöd och plåga? Det stora revolutionära språnget togs dock aldrig utan kom att växlas ner i reformerande, effektiva steg och vägglusbaracken försvann ur åsyn. Såg man sig om var det i vrede, kaserner och arbetsplatser där männi­ skors förslitning ofta var större än byggnaders och maskiners. Det byggda landskapet med dess arbetshistoriska innehåll kom att under årtionden stå som symbol för det gamla samhället som man ville riva ner i grus och glömska. Även om det är en ordentlig truism - för arbetarrörelsen är historieupp­ fattningen en nyckelfråga. Och det är i de s k arbetarförfattarnas verk, som nu Eyvind Johnson som man får vardagsverkligheten bäst belyst - en konsekvensanalys utifrån en humanistisk, socialistisk grundsyn. Det löper en tråd från dessa författare, mindre till 1970-talets dokumen­ tärförfattare och mer till samma årtiondes arbetarspel där det förflutna får must, liv och gestalt. Och stor publik. Nej, att tycka om museer har inte tillhört arbetarrörelsens mål. Eller annorlunda uttryckt. Att bruka museer har inte varit ett medel för rörelsen i dess strävan mot det rättvisa samhäl­ let. Se er om. Vi fick aldrig i folkhemmet folkmuseet på samma sätt som Folkmuseet i folkhemmet 2 - Daedalus -82 17 Museum för ingenjörskonsten folkbiblioteket, folkteatern eller folkhögskolorna. När Alva Myrdal, tror jag det var, en gång nämnde det sociala museet var det förmodligen i det Alexandrinska museets mening, ett forum öppet för fria tankar. Det kan i förstone låta motsägelsefullt. Arbetarrörelsens aktiva historia har främst varit den skrivna - den som skrevs i protest i protokoll och som målades på fanor till Första Maj. Och som dessemellan förvarades i Folkets Flus i sin vandring på den väg som till fortsättning bär. Med andra ord arkiven. I min skiss bör just arkiven tecknas med skarpa konturer. Svensk arbe­ tarrörelse har i detta sammanhang varit särskilt förutseende. Redan år 1902 började Arbetarrörelsens arkiv sin verksamhet i Stockholm som det första i sitt slag i världen. ”Das lässt sich tief blicken” (arbetarrörelsemannen och Tekniska mu­ seets hedersledamot Axel Gjöres skriver i sina minnen om lyckan att få de främmande orden mera i sin makt) att ungefär samtidigt låter skaparen av Deutsches Museum i Munchen, elkraftsteknikern Oscar von Miller, ett upprop cirkulera angående ett museum för den tyska industrin och tekni­ kens mästerverk. En minneshäll över teknikens män, ett museum för ingenjörskonsten som en av de sköna. Det är knappast troligt, men möjligt ändå, att Olof tänkte på en Minnes­ häll över tekniken män där han stod i vedbon och praktiserade vardags- teknologi. Travade upp långved han sågat för biografkaminen. Under en tid försörjde han sig som kringresande förevisare av bilder ur världens rika bildförråd. Biografen kom att för många bli den första mötesplatsen me de sköna konsterna. Att trava ved kan skänka stimulans åt filosofiska tankar. Människan, tänkte Olof ”kan till exempel sträva efter att bli direk­ tör för en biograf och efter en revolution direktör för biografväsendet, såväl stjärn- som maskinavdelningen. Människan kan också spekulera på att bli en tänkare av djupa och alldeles nya tankar, vilka hon bär som en fana och ett standar över sitt huvud för att fladdret skall väcka mänsklig­ heten till besinning eller mäktig handling”. Jag läste om dessa meningar och så småningom växte konturerna fram av - Karl-Erik Forsslund. Denne vandrade omkring i sitt författarskap med samma lätthet på Vintergatan som på Bygatan vid Brunnsvik, arbetarrö­ relsens första högskola till vilken han var knuten med starka band. Han kunde även blivit en brobyggare mellan arbetarrörelsen och den märkliga hembygdsrörelsen. Gruvmuseet i Ludvika pekar härpå. Hans budskap var radikalt, en motrörelse mot det multinationella, en rörelse för vård av resurser till vilka han också räknade språket. Det var en slags helhetssyn där den djupa historiska tidsdimensionen gav näring åt framtidsvisionen. Utvecklingen kom emellertid att länkas in på andra spår. Den lokala identiteten fick, särskilt i programarbetet, vika för den globala solidarite­ ten. Kanske kan man, med de breda penseldragens brist på nyanser, säga att arbetarrörelsen vände sin egen historia ryggen och att hembygds­ rörelsen delvis trädde till, liksom en rad industriföretag. Arbetarrörelsen - hembygds­ rörelsen 18 Industrialismens Hazelius Den industrialismens Hazelius som Gotthard Johansson redan 1949 ef­ terlyste i tidningen Vi steg fram betydligt senare och då med författaren Sven Lindqvist. Är det för övrigt rättvisande kurs - att arbetarrörelsen ensam svek sin byggda ungdom, industrisamhällets arkeologi. Hur reagerade museerna? Låt mig återvända till Gotthard Johansson: ”Museet blev en fristad för den gamla, goda tiden och Skansen ett Ararat i den industrialistiska syndafloden. Att även dess avlagringar en gång skulle bli historia var det ingen som då tänkte på, och det är knappast något man kan förebrå Hazelius och hans generation. Egen­ domligare är, att den tanken knappast synes ha gått upp ens för moderna museimän. Av det industrialistiska genombrottsskedets miljö har mycket redan hunnit gå förlorat, och mera kommer att försvinna i samband med den förbättring av industrisamhällenas bostadsförhål­ landen, som nu är i full gång. När man vid Metallindustriarbetareför­ bundets jubileumsutställning på Skansen 1938, i vars planering jag deltog, ville visa en arbetarbostad från förbundets tillkomsttid, 1880- talet, befanns det förenat med stora svårigheter att sammanställa en sådan interiör och någon fullt autentisk fanns över huvud inte att tillgå. I själva verket förhåller det sig så att den miljö, i vilken den största och numera även politiskt dominerande samhällsgruppen i vårt land, indu­ striarbetarna, vuxit upp, endast är bevarad i fragment och endast kan återges i museala rekonstruktioner, som måste bli så mycket mera osäkra som även bildmaterialet i regel är mycket magert. I varje fall komma vi aldrig att kunna ge en tillnärmelsevis lika trogen och fullstän­ dig bild av det industrialistiska samhällets ursprungsmiljö som av den allmogekultur, som av den tidens museimän räddades undan den indu­ striella revolutionen. Det gäller för övrigt inte bara industriarbetarmil- jön. På friluftsmuseerna runt om i landet står det fullt av gamla soldat­ torp. Men när kommer den sista statarbaracken att rivas? Ivar Lo- Johansson har i sina romaner rest ett litterärt monument över statar- klassen, men dess egen miljö är dömd att försvinna. Soldattorpet gör på den moderna storstadsbon, vars dröm är att själv bli söndagstorpa- re, ett romantiskt och idylliskt intryck, men statarbaracken är bara proletär. Inte kan man ha sånt på museum! Ja, kan man inte? Jag förstår, att även för en museiman den tanken kan verka chockerande, att man skall bevara även det fula och triviala. Men om det utgör en väsentlig del av verkligheten, kan man då utesluta den ur bilden? Om en hel samhällsklass’ livsmiljö förefaller oss ful och trist, äger den då inte ens värde som historiskt dokument, om ett helt århundrade synes oss sakna stil och smak, är det då utan intresse även för eftervärlden? Om detta århundrade betecknar en av de största omvälvningar i mänsklighetens och vårt eget folks levnadsförhållan­ den och materiella kultur, kan det då ur museal synpunkt betraktas som icke existerande eller existerande endast i sådana former, som ansluta sig till äldre stadier? Kan det industrialistiska samhällets kultur representeras uteslutande av hantverk och konstverk?” 19 Arbetets kulturdimension Karl-Erik Forsslund, Gotthard Johansson, Sven Lindqvist. Det finns en minsta gemensamma nämnare - arbetets kulturdimension. Forsslund kom att med sin 1914 utgivna bok ”Hembygdsvård” att i stora stycken forma en generations uppfattning om det förflutnas nufunktion. Jag är övertygad om att Sven Lindqvists bok ”Gräv där du står. Hur man utfor­ skar ett jobb”, utgiven 1978, spelar samma roll. Det är ett stimulerande arbete liksom Gunnar Silléns ”Stiga vi mot ljuset”. Sven Lindqvist ställer oss frågan: - Var ligger Arbetarklassens museum? - Det finns inte. - Det kanske heter något annat. Var ligger Arbetarrörelsens museum? - Det finns inte. - Finns det inte? Jamen, var ligger Arbetets museum då? - Det finns inte. Såvida det inte är Skansen du menar. . . ? - Nä, Skansen, det är ju hantverk och bondesamhälle för hela slanten. Där finns ju knappast en enda maskin . . . - Är det maskiner du söker skall du gå till Tekniska museet. - Ja, men där finns också bara själva maskinerna Inte arbetsplatserna, inte strejkerna, inte yrkesfarorna, inte arbetslösheten, ingenting av arbetarnas verklighet. Det är ingenjörernas och företagsledarnas mu­ seum. - Då får du gå till Nordiska museet. - Men det är ju inte jägarnas och fiskarnas och jordbrukarnas arbete som framförallt intresserar mig. Sverige är ett industriland. Vi har haft en industri i modern mening i över 100 år. Och nu frågar jag: Var ligger det museum som visar mig industriarbetets, arbetarrörelsens, arbe­ tarklassens historia? - Det finns inte. Sådana där politiska museer har vi inte här i landet. - Jaså, bönder - det är inte politik det. Men industriarbetare, dom är politiska och politik är fult och får inte komma på museum, va? Vad är det för fel med politik? Varför skulle man inte kunna ha ett politiskt museum? - Det finns inte har jag sagt. Och därmed basta.” Varför skulle man inte kunna ha ett politiskt museum? Varför har man så länge inom arbetarrörelsen hyst en viss oro inför museibegreppet. Det är kanske rädslan att identifieras med det förflutnas spöke. ”... och roman­ revolutionären verkar lika museimässig som en förstamajdemonstrant”, skrev litteraturvetaren Algot Werin när han för över femtio år sedan präglade begreppet museimässig. Min rubrik Arbetarrörelsen och museerna låter ana mer än vad den förmår. I det följande begränsas perspektivet ytterligare. Till den byggda miljön som kommunikation i tidens och rummets dimensioner. Den byggda miljön som ett uttryck för och en återspegling av samhäl­ lets tekniska, ekonomiska och sociala utveckling är ett centralt tema i den av LO och Arbetarrörelsens Kulturhistoriska Sällskap gemensamt utgivna skriften, Arbetets minnesmärken, ett förarbete under ledning av f general­ direktören Bertil Olsson till 1981 års LO-kongress. I skriften ses den Arbetets minnes­ märken 20 Facklig kultursyn byggda miljön som ett språk som länge formades och brukades av de besuttna klasserna på deras villkor. Man konstaterar att det är en vital uppgift för arbetarrörelsen att också genom egen forskning blottlägga detta på en och samma gång öppna och dolda språk. I inledningen anger LO:s ordförande Gunnar Nilsson riktlinjerna för 80-talet: ”Inte minst inför de krafter som idag i fullständig historisk okunnighet har fallit för något slags nostalgisk syn på det gamla samhället, tycker jag det finns anledning att visa hur det såg ut. En del av dem som idag reagerar mot det moderna industrisamhället verkar ju mena att det egentligen var bättre förr. De påstår att vi då hade närheten till naturen, en närmare social gemenskap mellan generationerna och att kroppsar­ betet var något bra och nyttigt som vi måste återgå till. Utan att därmed försvara det moderna industrisamhällets avigsidor, menar jag att det vore bra att få visa att närheten till naturen innebar att få leva och arbeta i dragiga kåkar, där man på vintern många gånger fick nöja sig med utetemperaturen även inomhus. Att närheten mellan generationerna kunde innebära mor och far, farmor och farfar och hela barnaskaran i ett rum och kök. Att kroppsarbetet innebar maskiner utan skyddsanordningar som stympade folk, innebar miljöer som gav knäckta ryggar, reumatism och lungsot. Det här är sannerligen inget att vara nostalgisk över. Och kanske har det genom förbittringen över hur det har gått så långt bland arbetarrö­ relsens folk att vi saklöst har rivit bort allt det gamla usla så fort vi fick chansen. Idag inser nog allt fler av oss att vi behöver bevara monumen­ ten över orättvisorna och fattigdomen. Allt fler förstår att vi till kom­ mande generationer måste kunna vidarebefordra de insikter som fick deras förfäder att revoltera och sluta sig samman i stora organisationer för att kämpa för ett annorlunda samhälle.” 1981 års LO-kongress är i detta sammanhang av särskild betydelse. Landsorganisationen har nämligen inte vid något tidigare tillfälle be­ handlat kulturfrågor i programform. Facklig Kultursyn, som den av kongressen antagna rapporten från LO:s kulturpolitiska råd betitlas, kan därför tillmätas stor allmän vikt. Framför allt frapperande är den starka betoningen av helheten i människors situation - hur villkoren i arbetsliv, men också i boende och på fritid påverkar våra möjligheter att utvecklas. Detta är i och för sig inga nya ord eller tankar. De framfördes med känsla och kunskap redan 1971 i LO-rapporten, Fackföreningesrörel- sen och Kulturen. Och vill jag gärna tillägga, söker sina rötter i betän­ kandet, Människan och nutiden, som avgavs 1952 av arbetarrörelsens kulturkommitté. Det nya är istället den politiska tyngden, viljan att omsätta orden i praktisk handling. När man från LOs sida menar att fackföreningsrörel­ sen, förutom kampen för de krav som gäller arbetet och fördelningen av arbetets resultat, även måste ge grunden för en livshållning och 21 Den oskrivna historien gemenskap. Ja då måste grunden just sökas i och vara historien. I Facklig Kultursyn ställs många frågor: • Vad vet idag de unga medlemmarna om arbetets villkor för 50, 20 eller bara 10 år sedan? Hur såg det ut på järnvägen, på sjukhusen och i butikerna? • Vilka var livsvillkoren och hur var verksamheten i fackliga och poli­ tiska organisationer? • Hur kan kunskaper om arbetets och arbetarrörelsens historia använ­ das i det fackliga arbetet? Historien - en bild av samhällets förändring. I arbetets historia finns ett myller av arbeten, arbetsplatser, yrkesgrupper och händelseförlopp i den fackliga och politiska kampen. Mycket av detta är oskriven historia. De äldre arbetskamraternas minnen och erfarenheter riskerar att falla i glömska. Med arbetets historia menar vi också bostädernas, samlingslokaler­ nas och varför inte klappbryggornas och tvättstugornas historia, hela den byggda miljön och kulturlandskapet. Till arbetets historia hör själv­ klart också arbetsmiljöer, maskiner och verktyg liksom andra föremål och arkivhandlingar av olika slag. Även om betydelsefulla insatser har gjorts och görs är vården om arbetarrörelsens och arbetets historia som helhet eftersatt. Och dess­ utom återskapar historien sig själv ständigt. Det som sker idag är framtidens historia. En facklig syn på historien måste i första hand syfta till att skapa förståelse för helheten i de historiska förloppen. Där finns en skarp skiljelinje i förhållande till den tradition, som främst inriktar sig på att bevara enstaka föremål och vissa gruppers historiska arv.” Ett för denna perspektivskiss intressant i LO-rapporten framfört förslag är arbetsplatsmuseer som kunde bli en form för att utveckla ett kollektivt minne över arbetet, dess villkor och den fackliga verksamheten - en slags motpol till företagsmuseerna. Ett arbetsplatsmuseum kan bestå av hela arbetsmiljöer, t ex äldre fabriker, men framför allt vara integrerat i det levande vardagsarbetet. Enligt LO bör museer av denna typ drivas under de fackliga organisationernas ansvar. Under rubriken En levande arbetets historia betonas: ”Många yrken håller på att försvinna. En del ersätts av datorstyrda processer där handens kunnande och hjärnans minne inte längre be­ hövs. Andra yrken anses inte alls behövas längre. Mycket av den levan­ de hantverksskickligheten vilar på den äldre generationen. Går gam­ mal beprövad yrkeskunskap förlorad, mister hela samhället viktig kun­ skap som är svår att erövra på nytt. Fackliga krav på detta område kan bidra till att hävda arbetets värde och människors identitet.” Ett arbetsplatsmuseum, dock mer i maxi - än miniformat har 1981 före­ slagits i en fempartimotion till riksdagen att förläggas till Eriksbergsom- rådet i Göteborg. Jag citerar: Arbetsplats­ museer i 22 Det humanistiska perspektivet Av vad som hittills sagts och citerats framgår att arbetarrörelsen succes­ sivt ändrat attityd. Det vore oriktigt att peka ut särskilt viktiga förändrings- faktorer. Men några antydningar. Det starka bejakandet av tekniken har efterträtts, inte av teknikfientlighet, men väl av en mer sökande humanis­ tisk syn på teknikens roll i arbetslivet. Det linjära sambandet, levnadsstandard, pengar, finns naturligtvis kvar i ränseln, men omvärldssynen är en annan. Se dig inte om har på sitt sätt blivit till, Se dig om. Det är i detta synsätt som jag tror man finner vitala motiv för arbetarrö­ relsens ökande engagemang för museer. Som tidigare påpekats är detta inte bara en svensk utan även en internationell företeelse. Man har med­ vetet och omedvetet ställt fråga-vilken kulturverksamhet kan idag bäst och billigast, konkret och påtagligt uttrycka en helhetssyn i tiden och rummet. Svaren kan bli många, teatern kanske. 1 Ett varvsmuseum (eller den benämning man ska använda) i Göteborg är som antytts redan i sig självt unikt. Och först. Och störst. Samtidigt som det ger möjlighet att beskriva en stor del av Sveriges tunga mekaniska industris historia. 2 En våg av förnyelse går genom museivärlden. Det handlar främst om AKTIVITET och PEDAGOGIK. Vi satsar på denna förnyelse och kan skapa en unik svensk variant på detta tema. 3 För första gången i Sverige planeras ett museum - ett forskningscent­ rum, ett aktivitetscentrum, en historiebeskrivning - där från början så skilda instanser som universitet, företagsledning, anställda, fackliga organisationer, arkivpersonal och museiexperter arbetar för samma mål. 4 Redan nu är studiecirklar från varvens fackliga organisationer enga­ gerade i en museiplanering under mottot VÅRT EGET MUSEUM. Museet eller varvscentret bör utformas och byggas i nära anslutning till de historievetenskapliga undersökningarna, vilket ger möjlighet till för­ djupade studier. Samtidigt ger museet en konkret bild av den miljö och den teknik som utgör grundvalen för utveckling och historieförlopp. Vi har från den utgångspunkten skisserat vad museet ska åskådliggöra. Varvet Arbetet Produkten Individen Aktivitet dess utveckling som resultat av förändringar i handel, kommunikationer och teknik i form av anläggningar och organisation varvsarbetets utveckling som följd av ekonomiska, tekniska, politiska och sociala förändringar fartyg, motorer, utrustning etc, dvs utveckling i fråga om teknik, skala och användningsområde som en röd tråd genom de nämnda avsnitten ska den enskilda människans situation beskrivas: yrken, kamrat­ skap, facklig verksamhet, social och kulturell miljö, fritidsverksamhet besökaren ska inte bara titta utan också kunna deltaga, lära, trivas 23 Adress evigheten Men museet är ett bra alternativ, inte minst därför att dess möjligheter ännu inte testats på verkligt allvar. Låt mig pröva en definition: museum är ett begrepp i singularis för verksamhet i pluralis. När museet är som bäst kan det samtidigt vara skola, bibliotek, konserthus, musiklokal, uni­ versitet, biograf, affär, gemenskap, solidaritet, aktivitet, idélaboratorium och verkstadsgolv. Ett forum för fria funderingar om framtiden, fem farliga F. När Olof 1919 lämnar sin hembygd och romanen upphör sitter han inte inne med några definitiva lösningar på sina problem: ”Som romanen föreligger slutar den som en öppen dörr - om jag får uttrycka mig så” skriver Eyvind Johnson ”och huvudpersonen har alla möjligheter utom sin ungdom kvar”. Kan man säga detsamma om museerna? Att de inte har sin ungdom kvar kan knappast betvivlas. Men har de alla sina möjligheter kvar? Samhällsforskaren Göran Rosander skriver 1981: ”Den näst hemmet bäst dokumenterade miljötypen är arbetsplatserna. Hittills har emellertid insatserna varit anmärkningsvärt sneda. Av histo­ riska skäl berör de med ganska få undantag lantbruk med binäringar samt skogsbruk, fiske och stadshantverk. Många branscher saknas däremot nästan helt. Dåligt representerade är arbeten och arbetsplat­ ser dominerade av kvinnor. En allvarlig brist gäller också vårt lands viktigaste näring, verkstadsindustrin, där ända fram till de allra senaste åren blott enstaka små arbetsplatser varit berörda. Även processindu­ strierna har varit satta på undantag. Orsaken till tveksamheten inför större industrier är bl a att analys- och dokumentationsteknik ännu inte är ordentligt utprövad. Landets tekniska museer - som borde ligga nära till hands för uppgiften - saknar fö ännu undersökningsavdel- ningar.” Även om situationen förbättrats, inte minst genom de av Tekniska museet uppdragna riktlinjerna för den egna dokumentationen i rapporten med den fantasieggande rubriken ”Adress evigheten” (1982) torde det dröja ett bra tag innan Rosanders ord blir inaktuella, liksom också Eva Pers­ sons åsikter från 1977 i tidskriften Folkbildningsarbetet. Jag citerar hen­ ne: ”Teknikvärdering är ett ord, som används allt oftare. Det ger en anty­ dan om att den tekniska utveckling, som vi varit vittne till och delaktiga i under de senaste decennierna, nu kan bli föremål för kritisk gransk­ ning. Man medger, att alla grupper i samhället inte har samma intresse av en okontrollerad teknikutveckling. Verkningarna av strukturrationa­ liseringarna har börjat slå hål på föreställningen om parternas samför­ stånd på arbetsmarknaden. Den tekniska utvecklingen, arbetsprocessernas förändring och arbe­ tarnas ställning inom produktionen hör således till de mest brännande samhällsfrågorna. Därför är det viktigt att kunna belysa frågorna histo­ riskt och det blir en uppgift för museerna att delta i den nödvändiga dokumentationen bakåt i tiden. Arbetstagare - arbetsgivare 24 Arbetshistoriska råd Det blir kanske främst en uppgift för de tekniska museerna, som ju har att skildra industrisamhällets framväxt. Få museer är dock så ensidigt ideologiskt uppbundna som de teknis­ ka. Går man på ett kulturhistoriskt museum, finner man idag allt fler prov på inbrytningar från de stora folkrörelserna. Jag nämnde några exempel i början av artikeln. Men vilken motsvarande folkligt, i detta fallet fackligt, inflytande kan man spåra i de tekniska museernas metod att presentera sina samlingar? Intet! Detta är inte att undra över, ty de föremål som de tekniska museerna skall samla: arbetsmaskiner, kraftalstrande maskiner, transportmaski­ ner, har aldrig varit i folkets ägo, utan tillhör ju kapitalägarklassen. Och det är därför som de tekniska museerna idag har bLL ka typiska monument över industrikapitalet, som de kulturhistoriska museerna från början var monument över en döende allmogekultur och en upp­ åtstigande borgarklass’ privatliv.” Fackföreningsrörelsen har satt sig in i den snåriga problematiken på ett övertygande sätt. Facklig Kultursyn innehåller en genomarbetad inställ­ ning till industriminnesvård och arbetshistoria. Förslagen om förbättrad beredskap inom LO centralt, mer samverkan med kulturvårdande organ som riksantikvarieämbetet, länsmuseerna och länsstyrelsen, inrättandet av regionala arbetshistoriska råd har alla drag av strategi för gemenskap. Det är vidare av intresse att konstatera att inte blott i Sverige, utan även i exempelvis Danmark och Norge, är arbetarrörelsens fackliga sida några steg före dess politiska i ett mer avancerat kulturpolitiskt tänkande kring arbetets värde. Man befinner sig dock naturligt nog på samma väg som leder till en stark fokusering av helheten i människans situation, liksom betonandet av humanismen som livshållning (Georg Henrik von Wright). Som framgått har hittills inte arbetarrörelsens politiska sida redovisat samma genomtänkta syn på museerna som dess fackliga. Några ord likväl om den politiska. Sven Lindqvist frågade: Jaså bönder - det är inte politik det. Men industriarbetare, dom är politiska och politik är fult och får inte komma på museum, va? Vad är det för fel med politik? Varför skulle man inte kunna ha ett politiskt museum?” Den socialdemokratiska partikongressen hösten 1981 gav ett kort, men fullt tydligt svar ”För att ge en samlad bild av arbetslivets utveckling och arbetarrörelsens insats bör ett arbetarrörelsens museum skapas”. Detta är ett allmänt yttrande, men bakom ligger en konkret förankring i Norrkö­ pings internationellt sett märkliga industrilandskap. Jag citerar ur förar­ betena: "Behövs ett arbetarrörelsens centralmuseum? Svaret är givet. Ett sådant museum behövs. I de följande avsnitten utvecklas denna positiva syn mer konkret. Inte någonstans i vårt land finns ett permanent museum, som visar arbetarrörelsens historia. De museer som finns på olika nivåer och inom olika vetenskapliga områ­ den dokumenterar inte industrisamhällets och arbetarrörelsens ut­ veckling utifrån arbetarrörelsens värderingar och perspektiv. De har Arbetets museum 25 inte heller i övrigt ägnat ”arbetarkulturen” något större intresse. Arbe­ tarrörelsens utveckling och dess historiska betydelse för samhällsut­ vecklingen i vårt land är mindre känd för den stora allmänheten, dels beroende på att den omfattande forskning som bedrivs på akademisk nivå har svårt att nå en bredare publik, dels på att samlad historisk framställning saknas. Här har ett arbetarrörelsens museum en viktig informativ funktion att fylla genom att ge förutsättningar för människor att återupptäcka och medvetandegöra sin historia och garantera att äldre kultur tas till vara och levandegörs.” Arbetarrörelsens olust, nu snarare förbytt i lust för museibegreppet är ett historiebild tema med många möjliga variationer. Men ett intressant spörsmål är naturligtvis huruvida det finns några allmänna strömningar i tiden som Historiebild mot Husrum åt hem­ lös historia verkar pådrivande. Lärdomshistorikern Sven-Eric Liedman ställer i en artikel frågan när är det som historien blir levande, blir viktig och han söker svar: ”det är i tider av djupa kontroverser och osäkerhet. Då ställs historiebild mot historiebild. Då söker man jämförelsepunkter, inspiration, stöd bakåt. Då skriver man sin egen historia - sin egen riktnings eller grupps eller klass’ historia - och gör sig själv till god arvtagare och fullföljare av just denna historia.” Vad som här betonas är det starka behovet av kontinuitet i en omvärld där diskontinuitet blir alltmer påfallande. Och museerna har sedan länge just erbjudit husrum år ett hemlöst förgånget, som man nu från arbetarrö­ relsens sida vill lära känna närmare. Kontinuitet kan ses som ett nyck­ elord - ett annat är identitet såväl den individuella som den kollektiva liksom solidaritet - öar i en skärgård. Identitet och solidaritet förutsätter kommunikation både i rummet som av arbetarrörelsen uppfattats som globalt och tiden som tidigare givits en snäv ram. Till den horisontella solidariteten har nu kopplats en vertikal tidsaxel (det utrerade behovet av en individuell vertikal tidsaxel är släkt­ forskningen). Begreppsparet diakront - synkront kan med fördel tilläm­ pas. Liksom dialektikens glasögon som brukas flitigt i LO-rapporten Ar­ betets minnesmärken där, vilket tidigare påpekats, kulturlandskapet självt ses som den kanske viktigaste kunskapskällan. Många museer har också efterhand bytt dräkt, eller snarare kanske fått en vardagsdräkt vid sidan av högtidsstassen därmed återknytande till några grundläggande funktioner för det moderna museet - att bygga museer och anlägga parker sågs i det tidiga 1800-talets England som viktiga verktyg i arbetet för en bättre folkhäfsa. Det första offent­ liga museet troligen var det första offentliga museet i Sverige ”ville visa teknik, Gunnar Sillén har påpekat hur det 1861 invigda Göteborgs museum, som naturvetenskap och konst med betoning av den pågående utvecklingen. Museet ville ge människor insikt i de vetandets och kunnandets framsteg som nytt påbörjat en total omdaning av hela samhället.” Sillén har också dragit fram ytterligare exempel på museernas folk- uppfostrande och folkbildande mission. Jag citerar honom ånyo: 26 Resemuseer - yrkesmuseer Centralisera decentralisera regionalisera ”Flera städer fick museer under 1860-talet. Det första offentliga museet i Norrköping tillkom inom Arbetareföreningen 1869 och öppnades ett par år senare för allmänheten varje söndag klockan 4-6 eftermiddagen mot en avgift av 10 öre per person. I ett tillkännagivande hette det då. ”Grundläggarens huvudsakliga syftemål med bildandet av detta muse­ um är att från olika tider och åldrar sammanföra alla sådana föremål, vilka i ett eller annat hänseende äro ägnade att sprida ljus över kon­ stens och kulturens utveckling under olika tiderymder samt att i den naturhistoriska avdelningen bereda arbetaren, vars förädling företaget förnämligast avser tillfälle att erhålla närmare kännedom om naturens under” (Anm konst betydde vid denna tid maskinteknik lika väl som tavelmåle- ri).” Samma tankegångar återspeglas exempelvis i Svenska Slöjdföreningens förslag vid 1800-talets mitt om ”resemuseer” liksom hantverksorganisa- tionernas ”yrkesmuseer”. Det sveper en våg av museiintresse över världen. En framstående ame­ rikansk museiman E P Alexander skriver att i USA tillkommer var tredje dag ett nytt museum, visserligen kanske bara enmansbetjänat - men ändå. För Sveriges vidkommande vågar jag påståendet - ett nytt museum varje kvartal. När osäkerheten blir stor inför nödvändiga vägval i- kulturlandskapet brukar man efterlysa en statlig utredning. Så även jag och ur direktiven återges: ”... i allt högre grad framstår frågekomplexet människan i kom­ munikationssamhället som en kulturpolitisk angelägenhet av avgörande betydelse, liksom individen själv i ett multietniskt samhälle. Det står fullt klart att det finns starka, sinsemellan om de ekonomiska resurserna konkurrerande intressen. Dels där man önskar lägga resurserna så nära de enskilda människorna som möjligt, här exemplifierat med grannskaps- museer, grannskapscentraler, arbetsplatsmuseer, arbetsplatsbibliotek, lokal- och närradio, dels och under hänvisning till landets relativa befolk- ningsgleshet en önskan att ej uppsplittra produktionsresurserna utan koncentrera dem till nationella system som riksradio, rikstelevision, riks­ museerna. Det bör vidare övervägas om en fortsatt utveckling bör ske av det hittillsvarande stödet till uppbyggnad av den regionala strukturen såsom regionmuseerna. Av intresse i detta sammanhang är Landsorgani­ sationens förslag om regionala arbetshistoriska råd. Utredaren bör ägna detaljerad uppmärksamhet åt det tekniska musei­ området. Det bör ankomma på honom att lägga förslag huruvida Teknis­ ka museet i Stockholm i egenskap av nationalmuseum, bör utvidga sin målsättning till att förutom ingenjörskonsten, i sitt studium även innefatta teknikens konsekvenser eller om, med redan vunna erfarenheter starka skäl talar för inrättandet av ett nytt arbetslivsmuseum att förläggas till Norrköping. Det må också i sammanhanget prövas om ett varvsmuseum bör upp­ byggas i Göteborg med statligt stöd eller om goda skäl finns för några års eller århundrandens väntan, såsom skett med sådan framgång för regal­ skeppet Vasa eller Kronan.” 27 Åttiotalets led­ motiv • populär­ vetenskap Detta senare skrivet egentligen inte för att ironisera utan för att med hjälp av kanslisvenskan precisera frågor som dess vardagskusin inte alltid når. Oavsett om man nu brukar formella eller informella ord är det utomor­ dentligt angeläget att åttiotalets ledmotiv hörs bättre i samhällsdebatten - en snabbare kommunikation mellan forskning - fackföreningsrörelse och allmänhet, i det senare fallet med stor vikt lagd vid barns och ung­ doms möjligheter att stifta aktiv bekantskap med vetenskapens mål och metoder, särskilt inom naturvetenskap och teknik. Ty Lord Snows över tjugoåriga stridsskrift om gapet mellan De två kulturerna har inte förlorat sin aktualitet, snarare tvärtom. Med det sven­ ska museiväsendets övervägande kulturhistoriska profil kan det förefalla som om dess besökare är mer hemmastadda med Shakespeare än trög­ hetslagens innebörd. Det är i så fall ingen förlust utan en bra början. Museet är ju både en verksamhet, vars forskningspotential statsmakter­ na nu till slut börjat uppmärksamma och ett rum, ett vardagsrum som står öppet för idérika möten mellan kulturerna. Ett tekniskt aktivitetscentrum, ett Teknorama i varje län är för författaren som praktiskt verksam musei­ man en fullt realistisk tanke att prövas i nära samverkan med Tekniska museet. Goda ansatser i samarbete med Forskningsrådsnämnden har redan gjorts i Luleå, Linköping och Malmö. Men den elektroniska hästen behöver många fler spiltor. Som en av de stora kulturpolitiska uppgifterna under det fortsatta åttiotalet, såväl för arbetstagarnas och arbetsgivarnas organisationer som för samhället i stort, framstår ett tekniskt folkbildningsarbete i Tors­ ten Althins anda. Detta i sig förutsätter att teknikhistoria äntligen blir ett självständigt ämne vid universiteten och ett orienteringsämne vid de decentraliserade högskolorna. Den nyligen instiftade nationalkommittén för teknikhistoria gör också det möjligt att mer samverka på det internationella planet. Men först som sist - museet är en bra mötesplats för samtal över gränser, tidens, rum­ mets och politikens. Ett teknorama i varje län Museet som mötesplats Källor Adress Evigheten. Riktlinjer för Tekniska museets dokumentation. G Rosander m fl 1982. Alexander, Edward P, Museums in motion. 1980. Arbetets minnesmärken. Arbetarnas kulturhistoriska sällskaps årsbok 1981. (Utgi­ ven i samarbete med LO.) Behov och förutsättningar för ett arbetarrörelsens museum i Norrköping. (PM 21/3 1978 Anders Åkesson) Daedalus 1980. 1980. Facklig kultursyn. Rapport från LOs kulturpolitiska råd. Landsorganisationen i Sverige. 1981. Hofrén, Erik. Vägen genom M: museum-mål-medel. Daedalus 1981. 1981. 28 Ingelstam, Lars. Arbetets värde och tidens bruk. 1980. Johansson, Gotthard . Industrialismens samhälle kräver sin Hazelius. Tidningen Vi 1949. (Omtryckt i Det underbara skåpet. 1967.) Johnson, Eyvind. Slutspel i ungdomen. 1937 (1966) Liedman, Sven-Eric. Svänger från ytvänster till ythöger. Svenska Dagbladet 7/7 1981. Lindqvist, Sven. Gräv där du står. Hur man utforskar ett jobb. 1978. Persson, Eva. Hur kan museerna dokumentera industriarbetet. Folkbildningsarbe­ tet, 1977, 2-3. Rosander, Göran. Museernas insamlingsverksamhet från den långsiktsmotiverade forskningens synpunkt. 1981. (Bil. Samhällsdokumentation inför framtiden.) Sillén, Gunnar. Staden som hembygd. 1981. Sillén, Gunnar. Stiga vi mot ljuset. 1977. Sörenson, Lars Ingvar. Arbetets värde och mening. 1980. (Riksbankens jubileums­ fond.) Thompson, Paul. Det förgångnas röst. 1980. Varvsmuseum i Göteborg. Motion 1980/81 av Christina Rogestam m fl. 29  Åhörare Det flygande symposiet Av Svante Lindqvist och Per Sörbom När Tekniska museet firade sitt femtioårsjubileum 1974 förärades museet en storartad gåva av svensk industri, en fond vars avkastning skulle användas för att sprida, bredda och fördjupa intresset för teknikhistoria (Se Daedalus 1976, sid 79-80). År 1977 hölls det första symposiet, Techno­ logy and its Impact on Society, två år senare följde Transport Technology and Social Change. De två symposier som Tekniska museets symposieutskott anordnade 1977 och 1979 gav en god överblick över det internationella och svenska teknikhistoriska fältet men nådde inte ett av de mål symposieutskottet uppsatt för sig - att sprida intresse för och uppmuntra yngre svenska forskare till forskning inom det teknikhistoriska området. Symposie­ utskottet beslutade därför att om inte de yngre forskarna kom till sympo­ sierna så fick symposiet komma till dem. Under tiden mellan den 3 och den 10 september 1980 besökte därför symposieutskottet, under ledning av ordföranden Nils-Eric Svensson och sekreteraren Per Sörbom, i rask takt Linköping, Göteborg, Lund, Umeå, Stockholm och Uppsala. Med på resan, förutom utskottets medlemmar Eric Dyring, Jan Hult, Svante Lindqvist och Wilhelm Odelberg, var två framträdande representanter för den internationella teknikhistoriska forsk­ ningen, nämligen professor Melvin Kranzberg från Georgia Institute of Technology, Atlanta, Georgia, bland mycket annat den förste redaktören för världens ledande teknikhistoriska tidskrift, Technology and Culture, och professor Alex Keller från University of Leicester i England som med ett brett forskningsfält från renässansens teknik fram till atomfysiken tillhör Englands allra mest respekterade teknikhistoriker. På eftermidda­ gen talade Melvin Kranzberg, Alex Keller, Eric Dyring och Per Sörbom, på kvällen hölls en allmän diskussion kring teknikhistoria med inbjudna talare från respektive ort. Ett överraskande stort antal åhörare mötte upp på de olika orterna (med undantag för Lund, vilket sannolikt berodde på att det var en fredag.) Eftermiddags- sessionen Kvälls- sessionen Linköping 150 40 Göteborg 50 20 Lund 25 10 Umeå 100 30 Stockholm 100 60 Uppsala 60 20 485 180 31 Kategorier Det har sagts att teknikhistoria som akademisk disciplin hör hemma mellan idéhistoria och ekonomisk historia. På sätt och vis bekräftades detta av intresset för symposiet - det var i första hand ekonomhistoriker och idéhistoriker bland åhörarna. Intresset bland ”vanliga” historiker föreföll tämligen svagt, medan det var betydligt större hos lärare på de tekniska högskolorna. Ett exempel är att i Umeå deltog från Luleå tillresta lärare vid tekniska högskolan. Intres­ set bland teknologerna tycktes däremot mycket lågt. Förutom länsmuseet i Uppsala och Industrimuseet i Göteborg, som upplät lokaler för kvälls- sessionen, tycktes museerna som sådana vara föga intresserade. Ett flertal personer verksamma vid museer med industri- och teknikhistorisk inriktning deltog dock. Det bör dock påpekas att det säkert spelade en viktig roll för intresse och deltagarantal vem som var lokal arrangör och hur detta sköttes. Flera personer visade intresse för olika aspekter av teknikhistoria, bl a genom att delta i diskussionerna, både spontant och med förberedda inlägg. Med utgångspunkt från det på så sätt manifesterade intresset skulle man kunna sluta sig till följande: I Linköping förefanns ett stort intresse från studenter av olika katego­ rier. Vid kvällsdiskussionen gjordes inlägg av de två professorerna vid temat Teknik och social förändring Lars Ingelstam och Bernt Schiller. Det var uppenbart att de båda i första hand intresserade sig för teknikhis­ toriens historiografi. I Göteborg kunde två grupper intresserade urskiljas: å ena sidan de personer som samlas kring Industrimuseet och dess verksamhet, å den andra de forskare, historiker och ekonomhistoriker, som arbetar med projektet om de göteborgska varven. I Lund är det uppenbart att det finns intresse för teknikhistoriska frågor i den grupp som samlas kring Forskningspolitiska institutet som för närvarande leds av Jon Sigurdson, samt bland de personer som är verk­ samma vid Malmö tekniska museum. I Umeå föreföll också intresset vara stort bland studenter av skilda kategorier. Här var också ett stort antal lärare från olika ämnen represen­ terade och ett intressant och engagerat inlägg gjordes av professorn i nordisk arkeologi Evert Baudou. Det har redan nämnts att flera personer från tekniska högskolan i Luleå hade rest till Umeå enkom för att deltaga i symposiet. I Stockholm föreföll särskilt idéhistoriker och personer verksamma vid avdelningen för teknikhistoria vid Tekniska högskolan ha ett aktivt intres­ se. I Uppsala var i första hand ekonom- och idéhistoriker representerade, bl a hade docent Ragnhild Lundström, ekonomisk historia, förberett ett inlägg. Den svenska och internationella litteraturen och de av Svante Lindqvist utarbetade bibliografierna över teknikhistorisk litteratur väckte stort in­ tresse på alla orter. Genom bokbordet presenterades också de två Sym- posia-volymerna och de bör därför ha fått en viss spridning. Personliga kontakter Bokbordet 32 Massmedia Intresset för symposiet var påfallande hos lokalpressen, medan däremot rikstidningarna endast publicerade några smärre notiser. I Linköping gjorde lokal-TV ett inslag i sitt Östnytt och symposiet omnämndes också i riksradions Vetandets värld. Det Flygande Symposiet kostade ungeför 75 000:-. I detta ingår våra utländska föreläsares resor, uppehälle, resor inom landet, trycksaker av skilda slag, böcker m m, men inga arvoden till symposieutskottets le­ damöter eller de utländska föreläsarna. Några sådana utgick inte över huvudtaget. Symposieutskottet anser sig ha nått syftet med Det Flygande Symposiet. Mellan 500 och 600 personer av just den kategori som borde intresseras för teknikhistorisk forskning - studenter, yngre forskare, akademiska lärare och universitetsadministratörer - deltog i symposiet på de sex högskoleorterna. Professorerna Kellers och Kranzbergs medverkan gav en extra tyngd och bredd åt symposiet. Deras centrala position inom den internationella teknikhistoriska forskningen, deras stimulerande föreläs­ ningar och aktiva deltagande i diskussionerna har med största säkerhet ökat förståelsen för teknikens roll i historien. De två tidigare konventio­ nella symposierna har, symposierapporterna ej inräknade, kostat ca 150 000:- per styck. Det Flygande Symposiets kostnader belöper sig till ungefär 75 000:-, vilket innebär att varje deltagare kan sägas ha kostat symposieutskottet i runt tal 125:-. Detta är vad ett exemplar av rapporten från den andra symposiet belöper sig till i bokhandeln. Vi är övertygade om att den effekt vi nått genom föreläsningar och diskussioner, samt genom de fortsatta kontakterna efter symposiet, är större än om vi hade översänt ett exemplar av Symposia 2 till var och en av deltagarna i Det Flygande Symposiet. Symposieutskottet har nu genomfört tre symposier: Technology and its Impact on Society (1977) som var en allmän överblick över vad som sker inom modern teknikhistorisk forskning, Transport Technology and Social Change (1979) som var ett försök att skärskåda läget inom ett av teknik­ historiens centrala specialområden, samt 1980 Det Flygande Symposiet vars syfte var att till den aktiva svenska forskargenerationen föra ut en presentation och en diskussion av vad teknikhistoria är och bör vara. Tekniska museet projekterar nu för en ny avdelning som helt ska ägnas åt elhistoria, något som blivit möjligt tack vare stor generositet från ASEA som under 1983 kommer att fira sitt hundraårsjubileum. Symposieutskot­ tet har därför funnit det lämpligt att som ämne för sitt nästa symposium, som planeras att avhållas i slutet av augusti 1983, ta Elkraftens historia i Sverige. Till skillnad från tidigare symposier avses detta få en huvud­ sakligen nationell inriktning. Symposiets tyngdpunkt ska läggas vid elkraftens roll för det moderna Sveriges framväxt. Även om den interna vetenskapliga och teknologiska utvecklingen kan ha stort intresse är det samspelet mellan teknologi och samhälle som bör stå i blickpunkten vid symposiet. För att förstå vilken avgörande betydelse elkraft och elkraftsöverföring haft är det av stort Kostnader Sammanfattning 3 - Dasdalus -82 33 värde att kunna studera det historiska skeendet från skilda utsiktspunk­ ter, och symposieutskottet strävar således, nu som tidigare, efter att sammanföra forskare från olika ämnesområden. 34 Bakgrund Teknikhistoria som forskningsområde A propos en ny nationalkommitté Av Sven Rydberg Det har bildats en svensk nationalkommitté för teknikhistoria. Som fadd­ rar står både Vetenskapsakademien och Ingenjörsvetenskapsakademien. Ledamöterna i kommittén är - utom representanter för de båda stiftande akademierna - företrädare för landets universitet och tekniska högskolor samt Tekniska museet. Ungefär hälften av medlemmarna har teknisk bakgrund, den andra hälften humanistisk eller samhällsvetenskaplig. Nästan alla de senare är verksamma som idé- och lärdomshistoriker. Kommitténs syfte är enligt stadgarna att ”främja utbildning och forsk­ ning” inom ämnesområdet. Det finns för närvarande ett tjugotal svenska nationalkommittéer. De svarar för vetenskapligt samarbete över gränserna inom ramen för inter­ nationella unioner. Främst representerar de olika naturvetenskapliga och tekniska ämnen, men det finns också en union för idé- och lärdoms­ historia. Det är till den som den nytillkomna kommittén ansluter sig. Sverige är ett land som är rikt välsignat med organisationer. Mot den bakgrunden kan det finnas skäl att fråga om denna nya sammanslutning verkligen fyller ett behov och vad den i så fall kan tänkas uträtta. Först kan konstateras att vetenskapshistorien, av vilken ju teknikhistoria är en del, är en rätt gammal företeelse i vårt land. En tidig företrädare var professorn i Uppsala Johannes Schefferus vars Suecia literata utkom 1680. Det är en initierad och uttömmande redovisning av svensk veten­ skaplig litteratur från äldsta tider. Under 1700-talet fick han efterföljare i bland andra Erik Benzelius, Sven Lagerbring och A A Stiernman. Det ämne de odlade kallades historia litteraria dvs den lärda litteraturens historia. Lärdomshistorien har alltså äldre anor än det vi idag kallar litteraturhistoria, som fick utövare först under andra hälften av 1700-talet och en professur 1835 - den kallades estetik och modern vitterhet - med Atterbom som förste innehavare. Sen dess har åtskilliga sorters historia fått egna lärostolar. Ett sent men vitalt tillskott var ekonomisk historia som fick en första officiell företrädare i Eli Heckscher, innehavare av en personlig professur i ämnet vid Stockholms Handelshögskola från 1929. Några få år senare - 1932 - återföddes historia litteraria vid Uppsala universitet som självständig disciplin under benämningen idé- och lär­ domshistoria. Den förste innehavaren av professuren, Johan Nordström, följde i många stycken de äldre föregångarna. Han hade en förkärlek för 35 Teknikens roll vår stormaktstid och rörde sig ogärna längre fram i tiden än till franska revolutionen. Ämnet förblev rätt länge tämligen exklusivt, men under de senaste 15 åren har ett flertal lärostolar upprättats. Dess framgång är säkert till stor del att tillskriva det anseende och den auktoritet som Johan Nordströms efterträdare Sten Lindroth åtnjöt. Även om Lindroth redan tidigt i sin karriär skrev sitt stora verk om gruvbrytning och kopparhantering vid Falu gruva, vilket fortfarande är det mest betydande teknikhistoriska arbete som utkommit i vårt land, är det dock först på senare år som lärdomshistoriker mera målmedvetet inriktat sig också på teknikhistoriska frågeställningar. Idag har t ex även teknikens roll från tiden för det industriella genombrottet och fram till 1920-talet visat sig falla inom ramen för ämnet. För ekonomiska historiker har det legat i sakens natur att forskarna måst ta ställning till teknologiens roll i samhällsutvecklingen. Detta väx­ elspel har också blivit föremål för flera omfattande projekt och arbeten. Vad som hittills saknats i Sverige är en organiserad form för historisk forskning som behandlar teknikens utveckling sedd från dess egna förut­ sättningar. Därmed menas inte bara en berättelse om maskiner, fabriker och produktionssystem. Det är också fråga om människor, material och arbetsorganisation. För Daedalus läsare är det välbekant att även denna mera renodlade form av teknikhistoria har flera framstående utövare i vårt land. Lika välbekant är att teknikhistoria som akademisk disciplin fortfarande sak­ nar den status som tillkommer minst ett tiotal andra slags historia. Samhällets organisation och utveckling har i alla tider till väsentligt grad bestämts av tillgänglig teknik. Idag är teknologien med sin styrka och sina svagheter på ett för alla uppenbart sätt den bestämmande faktorn i många av mänsklighetens stora ödesfrågor. Till exempel de som gäller miljön, energiförsörjningen, informations- och kommunikationssystem. Samtidigt som teknikens centrala roll blivit alltmera påtaglig har attityden till dess effekter förändrats. Länge var förbättrad teknik betraktad som en självklar välsignelse. Tack vare den skulle alla få det bättre och alla skulle bli lyckligare. Tron på en ständigt alltmera ljusnande framtid fotad på framsteg i fredlig samverkan fick ett typiskt uttryck i instiftandet av de fem nobelprisen 1901. Det var först mot mitten av 1950-talet man började fråga om det verkli­ gen var sant att tekniken aldrig kunde leda fel och att dess möjligheter att förbättra människornas materiella villkor var obegränsade. Sedan dess har tvivlet snabbt vuxit. Idag uppfattas tekniken av många närmast som en destruktiv kraft, som hotar vår miljö, vår föda, våra vatten och över huvud taget vårt traditionella sätt att leva. Samtidigt gör de som förordar en förenklad livsstil åtskilliga förbehåll. Få av dem som bara vill ha biodynamisk föda eller opponerar mot kärn­ kraft skulle vägra att ta emot en livsräddande medicin eller avstå från att i ett nödläge föras till sjukhus i en snabb ambulans. Kanske är de inte heller beredda att avstå från telefon och elljus. Hur man skall kunna begära avancerad teknik av denna art utan att också acceptera den teknik som är dess förutsättning förblir oklart. Det 36 Nationalkommit- tén (SNT) ligger nära till hands att våga slutsatsen att boten mot tvivelaktig teknik ligger i en vidareutveckling mot allt bättre, effektivare, miljövänligare metoder och maskiner. Det i detta sammanhang relevanta är emellertid något annat, nämligen det faktum att tekniken inte bara är en centralt drivande kraft utan att dess roll och framtoning blivit alltmera kontrover­ siell. Allt detta är starka argument för ett intensifierat studium av tekni­ kens historia. Det är först sedan man fått perspektiv på teknikens utveck­ ling som man på ett meningsfullt sätt kan diskutera dess funktion i nuläget och det framtida, möjliga förloppet. Ett på en gång lärorikt och skräckinjagande exempel på hur perspektivlöshet kan föra vilse är den svenska energidebatten. SNT har en föregångare i IVA:s teknikhistoriska råd som verkade under åren 1968 till 1980. Rådet antog i början av sin verksamhet ett program som innebar att man bl a ville främja forskning, upprätta förteckning över relevanta institutioner, söka skaffa bidrag till insamling, arkivering och bearbetning av teknikhistoriskt material och allmänt höja intresset för ämnet. SNT:s verksamhet lär väl i stort komma att följa liknande linjer. Man har emellertid inte formulerat ett generellt program utan avser att- åtminstone till en början - arbeta med ett antal begränsade projekt. Vad man i första hand konstaterat är, att historisk forskning med mer eller mindre markant inslag av teknikhistoria bedrivs av flera olika grup­ per och personer med varierande utbildning och intresseinriktning. Ofta sker det utan klar kunskap om vad som pågår på andra håll inom samma fält. Det är svårt att få en överblick. Kommittén har därför sett som en angelägen uppgift att vidta åtgärder för att skapa ökad kännedom om den verksamhet som pågår på olika håll och därmed förbättra möjligheter till kontakt och samverkan. Detta kan ske genom att anordna konferenser och symposier men också t ex genom att ge ut en resonerande förteck­ ning över pågående projekt. I förlängningen kan ligga åtgärder för att stödja initiativ som bedöms särskilt angelägna därför att de representerar högt kvalificerade insatser eller beräknas bli av stort allmänt intresse. - Den svenska teknikens historia är ännu så länge till stora delar oskriven. Situationen aktualiserar en rad frågor av typen: Vad har hittills gjorts av bestående värde? Var finns de stora luckorna? Hur skulle de kunna fyllas? - Till slut gäller frågan om tiden är inne att söka åstadkomma en sammanfattande skild­ ring av den tekniska utvecklingen i landet. Härtill kommer en rad detalj­ frågor som kan ha stor betydelse för forskning i ämnet. Dit hör problem i samband med bevarandet och tillgängliggörandet av företagsarkiv lik­ som också industriminnesvården. Omfattningen av verksamheten i de nämnda liksom i andra samman­ hang kommer i hög grad att bestämmas av vilka ekonomiska resurser kommittén kan komma att disponera för olika ändamål. En central uppgift blir att bidra till att undervisningen i teknikhistoria byggs ut, främst ge­ nom att ämnet äntligen erhåller status som en akademisk disciplin i nivå med t ex ekonomisk historia. I själva verket är det, med tanke på de förhållanden som tidigare här skisserats, anmärkningsvärt att så inte skett för länge sedan. 37  Experiment, teknikhistoria och ingenjörens födelse Av Boel Berner ”Det wärsta som lärer yppas i deras Ektenskap, är, at hon, nemligen Theorien wil wara alt för granlaga och noga räknad i alt sit wäsende; men praxis deremot alt för owålig och slummeraktig, så att detta lärer åstadkommamyckenstriddememellan..menmedtidenlärerdock umgänget och wanan så förena dem, at Oeconomien blir wäl betient.” (1740) Jag vill ”denna gången gå all theori förbij, som och elliest fodra en större wijdlyfftigheet, och i det steller skrijda till blåtta experimentet som huar och en i gemen best kan finna sig uthi, och wåra sinnen ej så läteligen bedraga kuna”. (1712) Orden är Christopher Polhems, tiden är början av 1700-talet och citaten visar att en ny epok inletts i naturvetenskapens och teknikens historia. Bara teori räckte ej för att nå vetenskapliga framsteg; den måste kombi­ neras med experiment. Också inom tekniken började de gamla ”på må- få”-metoderna att långsamt ersättas med experiment och systematise­ ringar. Experimentets inträde inom tekniken har gett oss snabba och oanade tekniska förändringar. Det har också möjliggjort en masspro­ duktion av teknikens ”bärare”, av ingenjörer och tekniker i tekniska sko­ lor av olika slag. Experimentets genombrott i teknikhistorien är därför också den möderne ingenjörens födelse, en utveckling som här skall tecknas i korta drag. Varför experiment? Frågan kan synas självklar för oss som är förtrogna med den sk veten­ skapliga arbetsmetoden; bruket att under kontrollerade betingelser på­ verka naturen och noggrant iaktta och helst också kvantifiera resultaten. Men experimentets historia inom vetenskapen är relativt kort och dess betydelse för teknikens utveckling än mer avgränsad i tid och rum. Kom­ binationen av teoretiskt tänkande och empiriska undersökningar kom egentligen först vid den europeiska medeltidens slut. Då uppstod en ny syn på människans plats i naturen. Aktivt ingripande i och kontroll av naturkrafterna blev ett accepterat sätt att tjäna gud och föra mänsklighe­ ten framåt. 39 t .......». * ; 'j .. > ' f"“r TAB XXII 1. Den anordning som Christopher Polhem använde i början av 1700-talet för att prova effekten hos olika typer av vattenhjul. Hans resultat var dock föga tillförlitli­ ga, då han inte insåg att förhållandet mellan vad modellförsöken gav och de resultat man skulle få vid försök med vattenhjul och maskiner i full skala är betydligt mer komplicerat än vad man skulle kunna tro. Det blev i stället engels­ mannen John Smeaton som på 1750-talet utförde de första mer tillförlitliga un­ dersökningarna av olika vattenhjuls effekt. Ur Mårten Triewald, Föreläsningar vid Riddarhuset i Stockholm över nya naturkunnigheten... 1736. Teknisk förändring hade fram till dess skett på grundval av människor­ nas praktiska erfarenhet. Kunskap om material, metoder och bruksföre­ målens utformning byggde på ögats och handens skicklighet. Ny teknik uppkom långsamt, genom modifiering av sekelgammal praktik och på grundval av snilleblixtar, slump eller ”trial-and-error”försök. Från generation till generation överfördes kunskapen genom lärlings- skäp eller deltagande i de dagliga sysslorna på gården eller i verkstaden. Kunskapens principer var ej öppet uttryckta eller sammanfattade i skrift­ lig form och därför ej möjliga att lära ut i en rent intellektuell lärprocess. 40 Nya värderingar Individen och kunskapen var nära kopplade till varandra. Jjmedeltidens skråväsende uttrycktes denna uppfattning i tankenjDim kunskap som privategendom, bunden till individer inom ett kolllektiv^ Olika yrken upp­ fattades som ”mysterier” i vilka endast de yrkesmässigt invigda fick tränga in. Att avslöja hemligheterna för utomstående eller söka konkurre­ ra ut sina yrkesbröder med nya metoder eller produkter betraktades då som förkastligt. ”Ingen skall uttänka eller uppfinna något nytt, ej heller bruka eller använda något sådant, utan var och en skall av borgerlig och broderlig kärlek följa efter sin nästa”, hette det i en svensk medeltida skråförordning. Det medeltida skråväsendet började dock luckras upp under trycket av en växande kapitalism. Nya värderingar uppstod. Individuell driftighet, uppfinningsrikedom och framgång blev viktigare än traditionen bakåt och solidariteten inom skrået. Välkända innovationer från denna tid är papper, krut, kompass, tryckpress. Dessa uppfinningar gjordes av hant- verkare på basis av erfarenhet och observationer, men utan teoretiska insikter. Gradvis uppstod dock, fr a i Italien, en grupp av skickliga och även teoretiskt intresserade handens arbetare: arkitekter, instrumentmakare, kirurger och andra, med viss kunskap i mekanik, optik, kemi, anatomi. De experimenterade, dissekerade och mätte. De använde kvantitativa tum­ regler. I sin vilja att aktivt ingripa i naturen, ställa frågor till den via experiment, skilde de sig från sina hantverkskollegor och deras mer passiva observationer. I viljan att skriva ner och systematisera sina resul­ tat och göra kunskapen offentlig skilde de sig även från skråmästarnas hemlighetsmakeri. De var föregångare till de moderna, experimenterande vetenskapsmännen. 2. John Smeatons modell till en anordning för att mä­ ta effekten hos underfallshjul visas här i genomskär­ ning. Vatten pumpades upp i en behållare (a) med en kolvpump (b). I behållaren fanns en flottör med en graderad stång (c). När en lucka (d) drogs upp rann vattnet ut mot vattenhjulet (e), runt vars axel en lina (f) var lindad. Linan löpte över två block (g) och var fast- gjord i en bjälke (h). I det ena blocket hängde en vågskål (i), som belastades. Anordningen kunde med mindre förändringar även användas för experiment med överfallshjul. Ur Sigvard Strandh, Maskinen ge­ nom tiderna, 1979. 41 Dessa skickliga hantverkare och tidiga ingenjörer uppnådde stora framgångar. De konstruerade kanaler, uppfordringsverk för gruvor, slus­ sar, mätinstrument, gevär. Men deras experiment var ännu osystematis­ ka, framstegen en samling briljanta men isolerade upptäckter. Detta gäl­ ler även för en så framgångsrik person som Leonardo da Vinci. 3. Ur F H af Chapmans 'Tractat om Skeppsbyggerief 1775 visas här illustratio­ nerna till kap 4 ’0m det motstånd som Skeppet i dess framfart lider af vattnet'. I figur 14 visas hur vågbildningen kring ett litet fartyg är fördelat i olika områden. Figur 16 visar af Chapmans försöksränna för motståndsförsök. Den var ca 30 m lång. Försöksmodellen F drogs av en vikt vid linan E:s ända fram genom vattnet. Vid linan G:s ända fanns en lättare vikt, som skulle utjämna modellens slingerrö- relser under framdragandet (retarderande vikten). Modellens hastighet mättes när punkterna K och J på linan passerat ett märke. Modellerna var av trä, fyllda med bly så att de knappt kunde flyta, samt 70 cm långa, runda och maximalt 20 cm breda. 42 rvroppens vigt Kropparnas Srcpnad Dragande Retarderan­ N:o 1 N:o 2 N:o 3 N:o 4 N:o 5 N:o 6 N:o 7 27 ffcåiprd 27 fkålprri 27lkälp:d 22 fTålpid I9 44 fkålpid 16^ ikålpiö 12 fkålp:d \ A8 CD i-F GH Ij pR Tiden fom åtgick då Kroppen gick 74 fots diftance, år alla Secund j Secund. Secund. Secund. Secund. Secund. Secund. UABCDEFGHIOPRP 251 26£ 241 27^ 26* 2‘Jl 2M '■>7L4 24? 30. 291 4‘> 29I Vigten i Af Krop­ pens tyngd Hela Krop­ pens tyngd de Vigten l Kroppens tyngd ^va Krop­ pens tyngd 14. 11 14» 14* 14! 16| 13| 13a 10| ni 10^ 13i II I! 16. 24* 24? 38 24 i|Krop­ £Kroppens pens tyngd tyngd 12| 171 30l 11 19! 10? 37 fkälprd 12^ fkålp:d 12* Förlorades och »11 14 10 1 II IO II5 12 16 f6r alla får alla 1'jénk til bott­ nen. Naturveten- skapens uppkomst 4. Chapmans redovisning av motståndsförsöken med 7 olika kroppar, som släpa des först med den ena, sedan den andra ändan främst, och med olika dragvikter. Varje försök gjordes 6 gånger och medelvärdet beräknades. Chapman fann bl a att vid låg fart går kroppen fortare med spetsiga ändan främst, vid större fart lika åt båda hållen, men vid hög fart fortare med trubbiga ändan först. Ur F H af Chapman, Tractat om Skepps-byggeriet 1775. De två källorna till kunskap om världen var länge åtskilda. Teoretisk skolning - fr a i retorik och teologiska resonemang - var förbehållen en överklass vid universiteten och hoven. Experiment och observation var de lägre klassernas, hantverkarnas, arbetsmetod. Först vid 1500-talets mitt började vissa lärde intressera sig för de ekonomiskt och militärt viktiga praktiska konsterna. Lärda verk skrevs om geografiska upptäck­ ter, navigation, gruvdrift, lantmäteri. Och i början av nästa århundrade förenades det teoretiska intresset med ett praktiskt experimentarbete av personer som William Gilbert, Francis Bacon och Galileo Galilei. De hade akademisk skolning men också nära kontakter med instrumentmakare och ingenjörer. Gilbert inledde den experimentella fysiken med sitt verk De Magnete från 1600. Galileis vetenskapliga betydelse är välkänd; han studerade också pumpars funktionssätt, floders reglering och militär teknologi i vad som var världens kanske första tekniska laboratorium. Francis Bacon, slutligen, står som den store ideologen bakom tanken om mänskliga framsteg som ett resultat av systematiskt vetenskapligt experi­ mentarbete. Den experimenterande, kvantitativa naturvetenskap som nu uppstod gjorde stora, om än ojämna, framsteg under tiden före 1700-talets indu­ striella revolution. Främst astronomi och mekanik utvecklades. Men ve­ 1 43 Arbetssätt tenskapens framgångar var i hög grad begreppsliga och matematiska och till föga nytta för de praktiska problem som t ex dåtidens skepps- och maskinbyggare stod inför. Deras arbete grundade sig långt efter 1600- talets vetenskapliga revolution på en kombination av manuell händighet, tumregler och tradition. Ingenjörer och hantverkare var anmärkningsvärt blinda för matematikens nytta. Endast sällan hade de en utbildning som gjorde det möjligt för dem att formulera sina problem på ett sätt som en matematiker eller fysiker kunde förstå. Än mindre kunde de själva begag­ na matematiska metoder i ett eget experimentarbete. Men efter hand blev experimentet nödvändigt också för teknikens ut­ veckling. Teoretiskt skolade praktiska män som Polhem och af Chapman i Sverige började systematiskt experimentera med maskiner och fartygs­ modeller. Under 1700- och fr a 1800-talet började framtagningen av tek­ nisk kunskap likna de naturvetenskapliga experimenten. Det är också nu som teoretiskt skolade ingenjörer börjar ersätta hantverkare och mäster- män. Experimenten möjliggör ingenjören - som i sin tur ger experimen­ ten en betydelse de inte har inom naturvetenskapen. Experimentets sär­ art inom tekniken framträder bäst om vi nu gör en liten utvikning, som samtidigt belyser de viktiga skillnader som trots allt finns mellan naturve­ tenskap och teknik. Två skilda verksamhetsområden Vetenskapsmännen lever i en miljö där man vill veta hur naturen (eller samhället) är och där man söker komma fram till teorier som förklarar olika fenomen djupare och sannare än tidigare teorier. Målet är ökad kunskap och endast indirekt, om alls, praktisk nytta. Vetenskapsmännen handlar - dvs experimenterar - för att nå kunskap. Teknikerna däremot söker kunskap, t ex genom experiment, för att kunna handla. De lever i en miljö där målet är att skapa produkter och prcesser som fungerar optimalt enligt på förhand givna önskemål. Kun­ skapen behövs för att finna ut vad som bör göras för att åstadkomma, förhindra eller förändra händelser på ett på förhand bestämt sätt. Kun­ skapen är alltid relaterad till konkreta problem eller uppgifter. Medan vetenskapsmannen söker efter generella lagbundenheter och testar hy­ poteser, söker teknikern komma fram till mer begränsade, men använd­ bara regler och normer för hur han skall bete sig, samt tillämpa dem i sin praktiska verksamhet. Syftet bakom arbetet skiljer sig alltså åt, vilket ger olika arbetssätt och olika syn på vad som utgör ett naturvetenskapligt respektive ett tekniskt resultat. När teknikerna börjar experimentera är deras intresse från början begrän­ sat till de delproblem som erfarenheten (eller uppdragsgivaren) sagt dem är väsentliga. Dessa delproblem är inte bara ”rent” tekniska: militära, miljömässiga och fr a ekonomiska hänsyn måste också tas. I naturveten­ skapen är antalet delproblem ej så strikt avgränsade från början. Inte 44 Resultatets karaktär heller får utomvetenskapliga hänsyn avgöra hur man förklarar naturfeno­ men och lagbundenheter i naturen. Det tekniska arbetet är på så vis mer ”låst” och detaljspecificerat. De personer som skall förbättra eller förnya tekniken kan inte heller lämna den givna uppgiften och gå över till något lättare när de stöter på svå­ righeter. Inom naturvetenskapen är det fullt legitimt och möjligt för en forskare att om han inte lyckas lösa problem A, övergå till problem B och medan man studerar det plötsligt komma på en lösning till program C. Inom tekniken skall man komma på en lösning på problem A och inget annat. Tids- och kostnadspress innebär att teknikerna antingen måste lösa svårigheten på ett eller annat approximativt sätt - eller riskera stora förluster i tid och pengar. Samtidigt är teknikerna ofta i den situationen att det varken finns användbar praktiskt kunskap eller teorier som kan ge svar på problemen. Även om det finns teoretiska modeller som beskriver de processer som är inblandade (t ex termodynamiska processer) är det mycket möjligt att ekvationerna antingen är olösbara eller så komplicerade när alla faktorer i verkligheten skall tas med i beräkningen att de är praktiskt oanvändba­ ra. Inom tekniskt arbete kan man, av finansiella, militära eller sociala skäl, i regel inte vänta tills en användbar vetenskaplig teori dyker upp. Inte heller kan man idag experimentera ”på måfå” som medeltidens hantver­ kare. Man måste helt enkelt komma fram till en lösning på det aktuella problemet inom snäva tids- och resursramar. Här blir det systematiska experimentet speciellt viktigt och användbart. Metodens funktion inom tekniken är - litet tillspetsat - att befria produktionen från ett beroende av vetenskaper som ännu inte utvecklats tillräckligt för att kunna vara till hjälp. Inom naturvetenskapen räcker det med att ge en lösning för ett idealise­ rat modellfall. Detta symboliserar den ”rena” naturen; att verkligheten är mer komplicerad behöver naturvetaren ej direkt bry sig om. Den tekniska lösningen däremot måste ta hänsyn till dessa komplicerande faktorer i verkligheten. Bara när en installation eller en produkt har kunnat fram­ ställas och fungerar som tänkt kan vi tala om en lösning. Detta behöver inte innebära att alla aspekter är teoretiskt klarlagda (eller ens att tekni­ ken baseras på en sann teori om verkligheten). Inte heller att alla enskilda delar av ett tekniskt system fungerar optimalt. Optimering är ändå en av de viktigaste komponenterna i ingenjörsarbetet - ”ett etos, ett livssätt” som en ingenjör uttryckte det - som påverkar experiment och lösningar. Inom ramen för sociala och ekonomiska begränsningar skall tekniken fungera så effektivt som möjligt. Ändras ramen - genom oljekriser, atti­ tydförändringar eller politiska beslut - kan det som var god teknik igår, plötsligt vara inaktuella eller dåliga lösningar idag. Några sådana omvär­ deringar drabbar inte naturvetenskapens resultat. 45 Det tekniska arbetet systematiserat Låt oss nu återgå till teknikhistorien och till den period då det tekniska experimentarbetets två viktigaste drag börjar framträda. Det rör sig om systematisk parametervariation och användning av skalmodeller. Systematisk Redan de grekiska katapultkonstruktörerna lär ha experimenterat genom parameter- att hålla en variabel konstant medan de varierade andra, iakttog och variation kanske även kvantifierade resultaten. Också konstruktörerna av kastma­ skiner och kanoner från medeltiden och framåt lär ha arbetat på samma sätt. Men verkligt viktig och vidareutvecklad blev metoden först när eko­ nomiska intressen sällade sig till de militära för att få fram en mer lön­ sam teknologi. Ett ovanligt tydligt exempel på tidig och ekonomiskt motiverad parame­ tervariation är Christopher Polhems försök med en hydrodynamisk ma­ skin i början av 1700-talet. Försöken utfördes av två assistenter (Samuel Buschenfelt och Göran Vallerius) efter Polhems anvisningar. De ägde rum vid det då nyinrättade Laboratorium mechanicum vid Stora Koppar­ berg. Den vattenmaskin som Buschenfelt konstruerade efter Polhems anvis­ ningar var en originell och märklig skapelse av trä och metall. Maskinen var så gjord att man kunde variera vattenhjulens läge, skovlarnas form och det strömmande vattnets tillförsel, hastighet och angreppspunkt. Alla de olika vattenfallsanläggningar som då fanns i bruk kunde därmed imiteras och deras effektivitet uppmätas. På så vis skulle man kunna utröna det bästa sättet att inrätta vattenhjul, något som kunde bli av stor praktisk betydelse för stångjärnshammare, kvarnar och andra vattendriv- na anläggningar i stormaktstidens Sverige. Polhems stora betydelse är att han sökte göra sig fri från rena spekula­ tioner om vad som var den effektivaste vattendriften och i stället systema­ tiskt pröva och mäta sig fram till ett optimum. Han var inte helt utan föregångare på området; vi kan hänvisa till fransmannen Edme Mariottes försök några årtionden tidigare att experimentellt bestämma vatten- och vindkraftens verkan vid kvarndrift. Vad Buschenfelt kallade de ”wijdlyfftige och knåpsamme” proven in­ nebar 20-30 000 mätningar, som redovisades i en berättelse, sedermera avtryckt i Mårten Triewalds Riddarhusföreläsningar. Polhem underlät tills vidare att behandla ämnet teoretiskt. Han ville finna den bästa lösningen på vissa rent praktiska problem, fr a dem som gällde hans reformer av uppfordringsverken vid Stora Kopparbergs gruva i Falun. Senare kom han dock att se mer kritiskt på försöken. De hade utförts felaktigt, resulta­ ten var värdelösa och arbetet med vattenmaskinen ungefär ”så nyttigt som öde Juhlet i vagnen”. Han medgav dock att själva den experimentel­ la metoden var värd all uppmärksamhet. Polhems försök vidareutvecklades av hans lärjungar. Internationellt var de dock okända. Engelsmannen John Smeatons vattenhjulsförsök på 1750-talet brukar därför lyftas fram som ett av de tidigaste exemplen på systematisk parametervariation. Smeaton använde också denna metod för att förbättra Newcomens ångmaskin. ”Han varierade därvid systema­ 46 utveckling ingenjörernas verkstäder. Metoden används för att ge praktiskt använd­ bara konstruktionsdata, när man inte vet varför något fungerar på ett visst vis eller kan förutsäga resultatet med hjälp av en kvantitativ teori. Man får en approximativ lösning som dock är praktiskt användbar. Metoden har legat bakom många viktiga innovationer under 1800- och 1900-talet. Wilbur och Orville Wright använde den för att få användbara vingdata till sina flygmaskiner. Frederick Winslow Taylors (”taylorismens” upphovs­ man) försök med skärhastigheter under åren 1880 till 1906 byggde på samma principer. Hur han bar sig åt framkommer i Otto Bauers bok Rationalisering - felrationalisering, en skildring som väl illustrerar över- tiskt en komponent, medan han höll de andra konstanta och iakttog effekten, därefter upprepades proceduren för den ena komponenten ef­ ter den andra och på så sätt erhöll han den optimala totala effekten”, sammanfattar den engelske historikern D S L Cardwell. På ett liknande sätt arbetade ungefär samtidigt den svenske amiralen och skeppsbygg­ mästaren F H af Chapman. Han sökte skapa klara regler för skeppsbygge- riet som skulle bygga på erfarenhet, matematik och systematiska experi­ ment. I sina modellförsök (mer om dessa nedan) valde han sina modeller så att en storlek alltid hölls konstant - t ex huvudspantens storlek eller läge, medellängden eller tvärsnittsarean. På så vis sökte han isolera de olika invecklade faktorerna inom läran om vattenmotståndet och förklara deras inflytande på varandra. Detta systematiska, kontrollerande arbets­ sätt saknades hos Chapmans föregångare inom den experimentella hyd- rodynamiken. "Ingenjörs- tänkandets” pionjärernas laboratorier och modellrännor till de praktiskt verkande Systematisk parametervariation förflyttades efter hand från de enstaka 5. Modell av kapsåg med automatisk inmat­ ning. Elevarbete 1848 vid Chalmerska Slöjd­ skolan i Göteborg, utfört av C I Leffler, S Schive, A R Sundberg. Ur Dag IV Scharp, Chalma Mater, 1967. 47 gången från tidigare personbundna, erfarenhetsbaserade produktions­ metoder till ett mer anonymt ingenjörsarbete, byggt på regler och experi­ ment. ”/Taylor/ började nu att planmässigt studera arbetarnas prestationer vid svarvstolarna. Den hastighet, varmed ett arbete kan utföras vid svarvstolen beror: 1) av det bearbetade styckets rotationshastighet, 2) av matningen, dvs av den fortskridande rörelsen hos verktyget, 3) av avskärningens tjocklek. Före Taylors undersökningar överlämnade man åt arbetarens skicklighet och individuella erfarenhet att bestämma rotationshastighet och matningstakt. Taylor åter använde de metoder för naturvetenskaplig forskning, varmed han som ingenjör var förtro­ gen, för att kvantitativt fastställa prestationens beroende av rotations­ hastighet och matning. Under genom årtionden fullföljda försök kunde han slå fast, vilken skärhastighet som allt efter valet av rotationstid och matning kunde uppnås med material av olika art och arbetsuppgifter av olika beskaffenhet. På grundvalen av resultatet av dessa försök kunde han och hans lärjungar i ekvationer uttrycka lagarna för skärhastighe­ ten.” Taylors experiment hade varit omöjliga utan de skickliga, ofta teoretiskt oskolade, verktygsmakarnas verksamhet. Viktiga faktorer i tillverkningen kunde nu - med hjälp av nya, precisa skärverktyg och exakta mätinstru­ ment - varieras på ett exakt och förutsägbart sätt och deras funktionssätt kvantifieras. Taylors ”ingenjörsmässiga tänkande” (som Bauer kallade det) ledde till att kunskapen om ”den bästa” arbetsmetoden förflyttades från verkstadsgolvet till ritkontor och planeringsavdelningar. Arbetarens kunskap gjordes överflödig. Samtidigt med ingenjören föddes den osko­ lade specialarbetaren, vars arbete bestämdes uppifrån. Bauer igen: ”...Man har på grundval av dessa ekvationer utarbetat tabeller och konstruerat räknestickor som gör det möjligt även för den matematiskt oskolade arbetaren att för den ifrågavarande uppgiften bestämma re­ sultaten. Matning och rotationshastighet bestäms sålunda icke längre på grundval av arbetarens individuella, instinktiva erfarenheter, utan på grundval av vetenskapliga, genom systematiska experiment vunna, i ekvationer vunna insikter...” Systematisk parametervariation bygger på att man redan vet vilka para­ metrar som är de väsentliga. Metoden lämpar sig bäst för gradvisa för­ bättringar, sk ”piecemeal engineering” - något som trots allt är det vanligaste i det tekniska arbetet. Jag skall ge ett sista, och ovanligt tydligt exempel på hur systematisk parametervariation använts i industriell teknisk verksamhet. Svenska Kul­ lagerfabriken, SKF, fick strax efter första världskriget en beställning på nya rullager för Statens Järnvägars behov. Dessa rullager skulle tåla den hårda belastningen från järnvägsvagnarna och skenskarvarnas stötar. Existerande kul- och rullager slets snabbt ner och de teorier som fanns på området - Flertz’ på 1880-talet framlagda elasticitetsteorier - var oan­ vändbara för beräkning av materialpåkänningar, hållfasthet och bärför­ måga hos de önskade lagren. 48 Användning av skalmodeller 6. Den hydrometriska rännan vid KTHs vattenbyggnadslaboratorium i början av 1920-talet. Rännan var ca 56 m lång, 3 m bred och 1,5 m djup och försedd med en löpvagn. Rännan användes, som på bilden, även av skeppsbyggnadsavdel- ningen för fartygsmodellförsök. Ur W Fellenius, Vattenbyggnadslaboratoriets vid Kungl Tekniska Högskolan utveckling . . . 1922. Den teoretiska luckan fylldes inte förrän långt senare. Vid det akuta tillfället beslöt man att detaljanalysera problemet och systematiskt pröva sig fram. Ur dessa experiment med olika kombinationer och parallellmöj­ ligheter uppstod det sfäriska radialrullagret. Det genomgick sina första praktiska prov vid SJ åren 1919-20 och SJ accepterade det 1923. Mer än tjugo år senare publicerade Arvid Palmgren och Gustav Lund­ berg vid SKF en beräkningsformel för lagerlivslängden hos rullager-en formel som enligt Jan Hults minnesteckning över Palmgren ”får plats på baksidan av ett frimärke”. Teorin grundades på Hertz’ och Palmgrens vetenskapliga studier och på en stor mängd provningsdata. Nu kunde konstruktörer över hela världen konstruera rullager med betydligt större bärförmåga och livslängd än tidigare. Systematisk parametervariation kombineras ofta med användning av fy­ siska skalmodeller. Vi är här mest intresserade av arbetande skalmodeller som är gjorda för att fungera på samma sätt som prototypen. De skiljer sig från de statiska skalmodeller som t ex arkitekter använder för att åskådliggöra rumsliga relationer. Också här var Christopher Polhem en pionjär. Han var emellertid del av en bredare strömning under 1700-talet. Polhems mekaniska alfabet, Chapmans fartygsminiatyrer, Bergsskolans och Bergskollegii modeller 4 - Daedalus -82 49 av maskiner, tröskverk, pumpar spred på ett handfast sätt kunskap till det praktiska livets män. Upplysning och nytta var lösenorden. Traditionen fördes vidare inom 1800-talets tekniska skolor, medan universiteten i romantikens anda ägnade sig åt filosofiskt och estetiskt spekulerande långt från den praktiska verkligheten. Skalmodeller används inom teknologin för att spara kostnader och undvika misstag. Ofta är ju tekniken så unik och storskalig (skepp, tele­ fonväxlar, värmeverk) att det är svårt att göra experiment i full skala. Före af Chapmans och hans utländska kollegors vattenränneförsök på 1770- talet byggdes fartygen efter ”tycke, vana eller handlag” som Chapman uttryckte det. Skeppsbyggarnas kunskap om fartygslinjernas kon­ struktion byggde på tumregler och trial-and-error. Endast genom provre­ sor kunde man få reda på fartygens egenskaper. Proven utföll ofta så att man delvis måste bygga om skeppen efter resan - om de alls kom hem! Dessa ”experiment” i full skala blev dyrbara och förde endast långsamt utvecklingen framåt. Förändringar skedde osystematiskt och deras effek­ ter kunde inte alltid förutses. Som Chapman skrev i Tractat om Skepps- byggeriet 1775: ”Det plägar så tillgå uti Skepps-byggnad, at man bjuder til den ena gången efter den andra, hvar och en efter den insigt han äger, at förbättra Skeppens Skapnad: nemligen, då man bygdt et Skepp, och sedan det blifvit försökt och befunnit äga en eller annan elak qualitet, har man vid byggnaden af et annat, efter bästa begrep så ändrat skapnaden, at det icke skulle få et dylikt fel; men det som oftast, eller nästan merendels icke bättre lyckats, än at det nya Skeppet därigenom fått et annat fel; ja, det har äfven händt, at det senare Skeppet fått samma fel i högre grad, än det förra Skeppet; och man har icke med visshet vetat om dessa fel härrörde utaf Skeppets Skapnad, eller af någon annan obekant omständighet.” Dessa problem blev akuta i den nya expansiva, industriella eran. Han­ delns män och statsmakten, fr a militären, krävde allt fler fartyg och nya, oprövade skeppstyper. Chapman satte sig före att med hjälp av omfattan­ de sammanställningar av existerande fartygs fel och förtjänster, matema­ tiska resonemang och modellförsök i vattenränna sätta skeppsbyggeriet på en mer rationell grund. Han ville komma fram till fasta regler och kontrollkalkyler som var så enkla att även en matematiskt oskolad och praktiskt oerfaren byggare skulle kunna göra en lyckad fartygskonstruk- tion. Chapmans tidiga släpförsök omnämndes i Tractaten. Tjugo år sena­ re- på 1790-talet - tog han som pensionär men på K. Maj.ts bekostnad upp nya modellförsök i en tankanläggning på sin egendom Skärva utan­ för Karlskrona. Efter tre månaders experimenterande trodde han sig ha funnit rätta formen för en skeppskropp, där särskilt akterskeppts linjer var väsentliga. Med hjälp av vad han kallade ”relaxationsmetoden” skulle nu ett skepp kunna formas på ett sätt som gav högsta värde i ”välseg- ling”, när längd, bredd, djup och deplacement var förutbestämda. Flera fartyg sjösattes också beräknade efter denna metod. Men resultaten var en besvikelse. Chapmans systematiska modellförsök är dock, tillsam­ mans med Polhems, viktiga som pionjärgärningar i Sverige. 50 Den senare utvecklingen Ett problem med användning av skalmodeller är hur experimentdata skall kunna översättas till den fullskaliga produktionen. Nya kompliceran­ de faktorer tillkommer. Behovet av att kunna justera för skaleffekter är uppenbart i alla flödesprocesser - i samband med vattenhjul, propellrar, värmeverk osv. Här har sedan 1800-talets slut utvecklats likformighetsla- gar som anger när och under vilka förutsättningar en modell kan förvän­ tas bete sig som en större anläggning. De ger hållpunkter för hur modell­ mätningarnas resultat skall kunna överföras till en prototyp eller till full skala. Engelsmannen William Froudes teorier inledde därför en ny epok inom modellbyggandet. Under hans ledning byggdes 1870 den första, systematiskt anordnade modellrännan av det Brittiska Amiralitetet. Vat- tenbyggnadslaboratorier med modellrännor infördes efter hand också i teknisk undervisning, med början 1898 i Dresden. I Sverige kom de första systematiska vattenbyggnadsförsöken först 1912, i samband med Göta kanals ombyggnad. Då gjordes också omfat­ tande försök med modellslussar för att finna ut de lämpligaste sätten att fylla och tömma de nya slussarna. Så småningom - och efter en hel del finansiella bekymmer - invigdes 1917 ett vattenbyggnadstekniskt labora­ torium vid KTH. Vid Chalmers byggdes en modellränna för fartygsförsök strax före andra världskriget. Modellförsök har således en lång om än sporadisk tradition. Sin stora betydelse har de fått först när matematiken har kunnat komma till hjälp, och stat och företag ansett sådan teknisk forskning vara värd kostnader­ na. Detta skedde i de flesta industriländer först kring sekelskiftet 1900. Inom materieforskning, kemisk processteknik, konstruktion av telenät osv "visualiseras” flöden och strukturer med hjälp av modeller. I vind­ tunnlar utprovas propellrar och vingmodeller - ett arbete som i Sverige inleddes vid Thulins aeroplanfabrik i Landskrona kring första världskri­ get. Dagens mer avancerade experiment sker dock främst i statliga labo­ ratorier och högskolor. Jag vill även säga några ord om statiska modeller, dock ej av arkitektar­ betets typ. Ritningar är ett kommunikationsmedel mellan konstruktion och tillverkning. Men de kan också ses som modeller, på vilka man företar experiment. "En maskin som har ritats är som ett idealiskt för­ verkligande av densamma, men i ett material som kostar litet och som är lättare att hantera än järn och stål", skrev den tyske professorn F Redten- bacher 1852, skaparen av "vetenskaplig maskinkonstruktion”. Objekten kan bedömas och modifieras innan de sas finns till i verkligheten och i full skala, och till avsevärt billigare pris. Jonas Hesselman - en av dieselmotorns skapare och en av de få svenska ingenjörer som beskrivit sin arbetsprocess - underströk i boken Teknik och tanke vikten av tankeexperiment inom tekniken. Ingenjören kunde i detalj tänka igenom och beräkna hur en konstruktion skulle kunna fungera under både normala och abnorma förhållanden. Effekten blev, skrev han "som om den vunnits genom direkt iakttagelse men har den fördelen att den är ojämförligt mycket billigare". Härmed har vi kommit fram till tanken om den teoretiska modellen. Att verkligen bygga arbetande modeller är idag ofta mycket dyrt. Det kan bli Statiska modeller 51 nödvändigt att variera många parametrar och göra en mängd försök. Också tillverkningskostnader för modeller och prototyper stiger i höjden med dagens komplicerade teknik. I stället kan man med datorns hjälp simulera de situationer som tidigare studerats med hjälp av skalmodeller. Datorn har gjort det möjligt att hantera mer komplexa modeller än tidigare, liksom mycket mer omfattan­ de beräkningar. Kostnaderna minskar och produkterna blir, hävdas det, av högre kvalitet. Men samtidigt försvinner något av den fysiska model­ lens handfasthet och begriplighet. Det tekniska arbetet sker allt mindre ”genom ett språk som av alla kan förstås”. Resultat De tekniska experimentens resultat är av två slag. Antingen fungerar det som en utprovning här och nu av en installation eller delkonstruktion. Utprovningen ger information som används för att modifiera konstruktio­ nen, nya experiment företas osv, tills önskat funktionssätt uppnås. Eller också används experimentet för att ge normer för framtida arbete inom ett visst teknikområde. Resultaten skall påskynda och förbättra arbetet, också för relativt oerfarna konstruktörer. Taylors försök med skärhastigheter, Chapmans och Polhems experiment, liksom deras efter­ följares, var avsedda att basera tekniken på fasta regler. De har gett upphov till empiriska lagar om naturens och teknikens sätt att fungera. Mycken sådan information har sedan 1700-talets slut samlats i formler och handböcker som anger ”the one best way” att lösa standardproblem. Från 1800-talets mitt började den praktiske konstruktören få allt fler av sina kunskaper från sådant tekniskt-experimentellt arbete, snarare än från tradition och erfarenhet. Det blev möjligt att massproducera ingenjö­ rer som kunde läsa sig till tekniska regler vid institut och läroverk, och som där också tränades i det ”ingenjörsmässiga tänkandet”. De flesta teknikers arbete baseras idag just på dessa ”färdigheter” som går att trä­ nas in, snarare än på snilleblixtar som inte kan det, eller teori som ligger för långt från de praktiska problemen. Utan detta bidrag från de tekniska experimentens sida, skulle tekniken idag inte kunna förändras så snabbt och på så bred front - snillen och avancerade teoretiker är ju trots allt sällsynta, också inom teknikens värld. Källor Berner, Boel, Teknikens värld. Teknisk förändring och ingenjörsarbete i svensk industri, Lund 1981 (fra kap 5-6, 9) Lindroth, Sten, Christopher Polhem och Stora Kopparberget, Uppsala 1951 Neumeyer, Friedrich, ”Den hydrodynamiska modellprovningen från Mariotte till Chapman” Skrifter utgivna av Sjöhistoriska samfundet 11, Uppsala 1941 Neumeyer, Friedrich, "Christopher Polhem och hydrodynamiken” Arkiv för Mate­ matik, Astronomi och Fysik, Bd 28A n:o 15, 1942 Nilsson, G A, ”Aredynamiska laboratoriet” i Sveriges första flygplansfabrik, Lands­ krona Museiförenings årsbok, 1944. Zilsel, Edgar, ”Problems of Empiricism” International Encyclopedia of Unified Science, vol 2 no 8, 1941 52 Några glimtar från automattelefonins pionjärtid Av Walter Broberg Slår man upp ordet ”automat” i en ordbok finner man att det kommer av det grekiska ”automatos” - av sig själv - och definieras som ”en anord­ ning, som efter igångsättning självständigt utför en regelbunden serie av rörelser eller arbetsoperationer”. Men en automattelefon kopplar ju inte ”av sig själv” upp ett telefonsamtal (som väl är kanske!). Det är istället abonnenten som med fingerskivans hjälp fjärrstyr stationsutrustningen. Det tyska uttrycket ”Selbstanschluss-Systeme” är därför mer riktigt än automatsystem. Här kommer dock automatsystem och automattelefoni att användas på vedertaget sätt. En telefonstation kallas sålunda helautomatisk om abo- nenten själv kopplar samtalet, halvautomatisk om abonnenten först mås­ te anropa en telefonist, som sedan slår önskat nummer varefter automa­ tutrustningen kopplar upp samtalet. Kopplingsteknik När telefonen kom hade morsetelegrafin utvecklats under mer än ett kvarts sekel och mycket av tekniken kunde överföras på telefonin. Detta gäller bl a metoder för att koppla samman olika linjer över en växel, vilket dittills gjorts på manuell väg. Men redan år 1879, tre år efter uppfinningen av telefonen, sökte tre amerikaner M Daniel Connolly, Thomas E Connolly och Thomas McTighe patent på ett kopplingssystem, som abonnenterna själva kunde fjärrstyra. Deras anordning innehöll faktiskt flera idéer, som senare kom att tilläm­ pas inom automattelefonin, exempelvis en roterande impulsgivare, som åstadkom avbrott och slutningar i strömkretsen mellan telefonapparaten och den med elektriska impulser manövrerade väljaren på stationen. Trots flera senare förslag till förbättringar synes det inte ha blivit någon praktisk tillämpning. Under det följande decenniet kommer några andra förslag och vi möter bl a namnen Frank Lundquist samt John och Charles J Erickson. Med finansiell hjälp från två herrar med de lika svenskklingande namnen John och Gus Anderson i Lindsborg, Kansas, genomfördes en del experiment men någon praktisk tillämpning tycks det inte blivit. 53 Den första auto- matstationen Det är ett intressant faktum att de stora innovatörerna inom teletekniken inte varit fackmän utan representerat helt andra yrken. Grundförutsätt­ ningen, upptäckten av den galvaniska strömmen, gjordes av anatomi­ professorn Luigi Galvani, porträttmålaren Samuel Morse uppfann morse­ telegrafin, talpedagogen Alexander Graham Bell anses ha uppfunnit tele­ fonen och det var en ung studerande, Guglielmo Marconi, som främst bidrog till införandet av den trådlösa telegrafen. I fråga om automattelefonin fullföljdes denna tradition av begravnings­ entreprenören i Kansas City Almon B Strowger. Han hade länge funderat över hur man skulle kunna eliminera telefonisterna som retade honom med dåliga, nonchalanta expeditionsmetoder. Tydligen kunde han inte lämna dessa tankar ens under sin tjänsteutövning. Ty en dag då han satt i 1. Strowgers första förslag till fjärrstyrd koppling. Till höger den "kragaskliknande” väljaren med fältkontakter på insidan av cylin­ derytan och i cylinderaxelns längdriktning en vertikal stång med en radieil kon- taktarm. Stången kan lyftas vertikalt och vridas runt med hjälp av elektromagne­ tiska stegmekanismer så att kontaktarmen kan beröra vilken som helst av alla fältkontakterna. Till vänster telefonapparat med tryckknappskontakter, som kan åstadkomma strömimpulser i ledningarna till stationen och därmed manövrera stegmekanis­ merna. Det fanns en knapp för hundratalssiffran, en för tiotals- och en för entals- siffran. (Efter Smith & Aldendorff, 1910. Foto Televerket.) •X crde 54 Gruppväljare och fingerskiva, omkring år 1896 kyrkan och förstrött vred på sina nystärkta manchetter fick han plötsligt en idé om hur problemet skall kunna lösas! När han sedan kom hem demonstrerade han för sina närmaste hur han tänkt sig saken och han använde då en rund kragask som modell för en väljare. Händelsen torde ha inträffat i början av 1890-talet och idéerna utvecklades vidare tillsam­ mans med brodern William D Strowger samt dennes son Walter Strowger (figur 1). Uppfinningen patenterades och för exploatering bildades ett bolag ”Strowger Automatic Telephone Exchange. ”Man tycks ha arbetat ener­ giskt ty redan den 3 november 1892 kunde den första publika telefonsta­ tionen öppnas, där abonnenterna själva kopplade sina samtal. Automatte­ lefonin kan sålunda i år, 1982, fira sin nittioårsdag. De tidigare nämnda uppfinnarna bröderna Erickson samt Frank Lund- quist hade jämte A E Keith anställts hos Strowgers företag och kom att lämna väsentliga bidrag till den fortsatta utvecklingen av strowgersyste- met. Den ovannämnda första stationen, belägen i Le Porte, Indiana, kun­ de maximalt ta emot 100 abonnenter och inställningen av önskat nummer skedde med hjälp av tryckknappar. Vidare hade varje abonnent en egen väljare. Den obekväma inställningen med knappar ersattes år 1896 med fingerskiva. Det må nämnas att bröderna Connolly och McTighe redan år 1879 antytt en roterande impulsgivare och Strowger lär själv tidigare ha experimenterat med en sådan anordning. Strowgers första fingerskiva liknade i princip den som ännu används. Istället för hål fanns ansatser, som man satte fingret mot för att vrida skivan mot fingerstoppet. När man släppte skivan återgick den till utgångsläget under kontroll av en spärr­ mekanism. Därvid åstadkoms avbrott och slutningar i abonnentledning­ ens strömkrets, som styrde väljaren på stationen. En nödvändig förutsättning för utvidgad användning var att öka sta- tionsstorleken. Att öka den enskilda väljarens kapacitet går emellertid endast till en viss gräns och med hänsyn till att väljaren drivs direkt av dekadiskt uppbyggda impulsserier hade man stannat för en ledningsväl- jare med kapaciteten 10x10=100 linjer. För att nå ett större antal abon­ nenter inrättades före ledningsväljaren en s k gruppväljare, som först väljer ut hundratalet. Med ett gruppväljarsteg kunde man då nå 10x100 abonnenter, med ytterligare ett gruppväljarsteg 10x10x100=10 000 abonnenter osv. Gruppväljare infördes ungefär samtidigt med fingerskivan. Men när man nu skulle bygga större stationer blev det orimligt dyrt att förse varje enskild abonnent med egna väljare. Men man visste från den manuella telefonin att även under s k ”bråd tid” var det bara en bråkdel av abon­ nenterna, ca 10 % , som samtidigt stod i samtal. Man försåg då varje hundratal abonnenter med tio gemensamma ledningsväljare, till vilka samtliga abonnenter inom hundratalet var anslutna, ”multiplicerade”. Efter samma principer reducerades antalet gruppväljare. För att alla abonnenter skulle kunna utnyttja detta reducerade antal kopplingsorgan har flera metoder använts. Ett sätt är att förse varje abonnent med en egen s k förväljare av enkel konstruktion och med liten kapacitet, ex tio linjer, som är anslutna till tio gruppväljare. 55 Teilnetimer 200-299 TeiInsOmer 300--399 Teitnehmer 400 -it99 536 Teilnetimer 600-699 Teilnetimer 700-799 Teilnenmer 800-899 Teilnenmer 900-999 Teilnenmer 000-099 2. Direktstyrt system för 1 000 linjer. Abonnenten till vänster ringer upp nr 536. Var/e abonnent har en individuell förväljare och är dessutom ansluten till var och en av tio för resp hundratal gemensamma ledningsväljare. Vid anrop startas förväljaren VW automatiskt och ansluter abonnentledningen till en ledig gruppväljare GW bland de tio anslutna gruppväljarna. Abonnenten får summerton och slår hundratalssiffran 5. Gruppväljaren ställs in på femte hundratalet och kopplar förbindelsen vidare till en ledig ledningsväljare LW inom hundratalet. Abonnenten slår sedan tiotals- och entalssiffrorna 3 och 6 och ledningsväljaren kopplar förbindelsen till nr 36. Är nr 536 upptaget utgår upptagetton, i annat fall utgår ringsignal till nr 536. (Efter Hettwig 1942. Foto Televerket.) Figur 2 visar ett system för max 1 000 linjer med förväljare, gruppväljare och ledningsväljare och hur man inom detta kopplar upp ett samtal till abonnenten nr 536. Den optimala anpassningen av antalet kopplingsorgan och trafikvägar är av stor ekonomisk betydelse och behandlas numera med avancerade matematiska metoder. Antydningsvis kan nämnas att procentuella antalet behövliga trafikvägar sjunker vid stigande antal abonnenter: om exempel­ vis 100 abonnenter behöver tio trafikvägar (10 %) så behöver 1 000 abon­ nenter inte 10 % av 1 000=100 trafikvägar utan kanske bara 60 å 70 (6 å 7 %). Redan vid tiden för sekelskiftet hade Strowgers väljare fått det utförande, som sedan kom att bibehållas under många år (figur 4). Väljaren är jämte utveckling hela systemet i övrigt av ganska enkel och överskådlig konstruktion. Strowgersyste- mets vidare LW TdUnetimer 100■■■199 56 Lorimers maskin­ drivna system Väljarstegen är dekadiskt uppbyggda och har egna manöverorgan, som direkt påverkas av impulserna från fingerskivan. Man brukar kalla ett sådant system rakt eller direktdrivet. I detta fall drivs väljaren dessutom av en stegmekanism, man talar då om steg-för-stegdrivna system resp välja­ re. Visserligen var Strowger först med ett automatsystem men detta skulle ändå inte fått så stor spridning om inte systemet också haft många goda egenskaper. För några tiotal år sedan räknade man med att större delen av världens automattelefoner betjänades av system av strowgertyp. Många av grundprinciperna har också funnit användning i andra system med helt annan konstruktion och kapacitet hos väljarutrustningen. År 1901 övertogs i USA tillverkningen av Strowgers system av Automatic Electric Company, Chicago, som sedermera även etablerade sig i Europa. Fram till slutet av 1800-talet tycks strowgersystemet varit det enda funk­ tionsdugliga automatsystemet och en del stationer byggdes också. Men omkring sekelskiftet började det s k Lorimersystemet komma i markna­ den. Detta var resultatet av ett flerårigt konstruktionsarbete av kanaden­ sarna Romain Callender och tre bröder Lorimer. Callender var musiklära­ re och lär ha uppfunnit någon sorts orgel och åtminstone en av bröder­ na, Hoyt Lorimer, var juridiskt utbildad, historien upprepas sålunda i fråga om konstruktörernas yrken. Jämfört med Strowgers direktdrivna system med steg-för-stegväljare uppvisar Lorimers system flera nya lös­ ningar. Mest intressant är att väljarna drivs på mekanisk väg genom hopkoppling med ett ständigt roterande axelsystem (figur 3). Ett sådant system brukar kallas maskindrivet. Utgår man från principen med en rörlig kontaktarm, som släpar mot fasta fältkontakter, innebär maskindriften flera fördelar. Man får betydligt större drivkraft till förfogande varigenom väljaren kan konstrueras mer robust och driftsäker. Väljaren kan nu inte dirigeras direkt av sifferimpul- serna utan dessa tas emot och lagras i ett s k register, som sedan startar väljarna och kontrollerar samtalets uppkoppling. Detta kan synas som en komplikation men medför vissa fördelar, bl a för trafikdirigeringen i stora nät exempelvis med riktnummer och abonnentnummer. Vidare blir väljarens kapacitet inte bunden till det dekadiska talsystemet ty eftersom väljarinställningen är separerad från siffermottagningen kan registret ge­ nom s k omräkning alltid dirigera väljaren fram till rätt läge oberoende av hur många fältkontakter väljaren har. Lorimers system lär ha fungerat bra och fick användning på flera statio­ ner i hemlandet Kanada och även i England skall en sådan station ha installerats. Western Electrics I USA drivs telefonverksamheten i privat regi och domineras helt av maskindrivna American Telephone and Telegraph Co, världens i särklass största teleför­ system valtning, ofta i förkortad form kallad A T & T. Tillhörande industrier Western Electric Co Inc är också världens största tillverkare av telemate- riel. Det berättas att Strowger på sin tid försökte intressera denna fabrik för sina idéer om automattelefoni. Att han inte skulle få något gehör var från 57 3. Mindre växel enligt Lorimers system. Nedtill till vänster en elmotor, som driver det ständigt roterande axelsystemet. Väljarna har cylindrisk form med fältkontakter på cylinderytan och i likhet med strowgerväljaren en rörlig axel med en kontaktarm inuti. Väljararmens rörelse åstadkommes genom mekanisk hopkoppling med det roterande axelsystemet via elektromagnetiskt manövrerade kopplingar. (Efter Smith & Aldendorff 1910. Foto Televerket.) 58 början självklart. - Inte minst inom telefonindustrin var prestigen av mycket stor betydelse och den tillät inte att en begravningsentreprenör skulle lära världens största telefonfabrik att tillverka telefonväxlar. Men det berättas också att enskilda tjänstemän inom A T & T visat intresse och tydligen förstått att se framåt inom kopplingstekniken. När så den kanadensiska Lorimerväxeln uppenbarade sig på markna­ den fick Western Electric ändra inställning och kom kort tid därefter med ett eget maskindrivet system, som på grund av väljarens rotationsrörelse 4. Några olika typer av väljare. 1 Betulander-Palmgrens kombinationsgrupp från år 1919. 2 Western Electrics Rotary-väljare, använd i Landskrona. Det cylinderformade kontaktfältet har fältkontakter för 200 linjer. I mitten en vertikal stång med en vridbar ram som uppbär kontaktarmar. Rörelsen erhålles genom mekanisk hopkoppling med en ständigt roterande horisontell axel, nedtill på bilden. 3 Western Electrics koordinatväljare från år 1938. Principiellt en kopia av den svenska förebilden men väl genomarbetad ur tillverkningssynpunkt. 10 Strowgerväljare från 1900-talets början. Nedtill cylinderformade kontaktfält, i mitten en vertikal stång med kontaktarmar. Stången kan lyftas och vridas med hjälp av stegmekanismer så att kontaktarmarna förflyttas fram till önskad fältkontakt. 12 Siemens Viereckwähler, 1920-talet, en utvecklad form av strowgerväljare. (Fo­ to från Telemuseum, Televerket.) 59 Utvecklingen under de första åren kallades Rotary System. Som konstruktör nämns Frank R McBerty, ett namn som återfinnes på flera telefontekniska patent. Maskindriftens möj­ lighet att bygga väljare med en kapacitet som inte behöver vara en multi­ pel av talet 10 har utnyttjats, rotaryväljarens kapacitet är 200 linjer (figur 4). Som tidigare nämnts blir procentuella antalet behövliga trafikvägar för en grupp abonnenter mindre ju större gruppen är och det kan då vara motiverat att öka väljarstorleken för att samtidigt kunna minska antalet väljare. Rotarysystemet kom att få rätt stor användning på många håll utanför hemlandet. Det tycks dock inte riktigt passat i USA ty bara efter några år, man tycks ha börjat omkring år 1912, kom Western Electric med ett nytt system som skulle vara speciellt anpassat till amerikanska storstadsbe- hov. Detta var också maskindrivet och fick namnet Panel System eftersom väljararmarna här rörde sig utmed en plan yta. Här har man gått ännu längre med ökning av väljarkapaciteten, 500 linjer. Tyvärr har det inte gått att få en bra bild av detta monstruösa maskineri och det är heller inte känt vem som stått för konstruktionen. Stativen är över 3 meter höga och har upptill ett kontaktfält för 500 linjer, orienterade ovanför varandra. Kon­ taktfältet sträcker sig i sidled ut framför vertikalt rörliga väljararmar, 30 stycken på varje sida av stativet. Upptill är armarna försedda med kontak­ ter, nedtill finns en metallskena. Den upp- och nedgående rörelsen åstad­ kommes genom att med rullar pressa metallskenan mot ständigt roteran­ de, korkklädda valsar, en för långsam och en för snabb uppgående rörel­ se samt en för nedgående rörelse. Under en följd av år utrustades många amerikanska storstationer med Panel System. Andra länder synes ha klarat sig från att begåvas med sådana konstigheter! Det kan tilläggas att Western Electric sedermera även fick ändra uppfattning ifråga om strowgersystemet genom att ta upp det på tillverkningsprogrammet. Automattelefonin inte bara kom till i USA, de första årens utveckling skedde också i detta land, den kanadensiska Lorimerväxeln representerar mera ett tillfälligt inhopp. I övrigt följdes de amerikanska förebilderna i den mån experiment gjordes på andra håll. När tillverkning togs upp utanför USA var det också amerikanska system som kom ifråga. Siemens exempelvis tog tidigt upp tillverkning av strowgersystem, engelska fabri­ ker likaså. Dessutom levererades strowgersystem och rotarysystem från USA och från amerikanska dotterföretag i Europa. Under flera decennier domine­ rades automattelefonin sålunda av amerikanska konstruktioner och sys­ tem. Att etablera de elektriska kontaktsammanhang, som behövs för att koppla upp ett telefonsamtal, är ju onekligen ett elektrotekniskt problem. Den manuella kopplingsteknik, som delvis övertogs från telegraftekniken för att sedermera utvecklas, betjänade sig också av enkla, elektrotekniska don av typen reläer, omkastare, proppkontakter m m. Men när sedan tele­ fonisterna skulle ersättas med fjärrstyrda apparater börjar man genast tillgripa mekaniska lösningar. Varför lösa ett elektrotekniskt problem med mekanik? 60 Utvecklingen i Sverige Att begravningsentreprenören Strowger, musikläraren Callender och juristen Hoyt Lorimer fann det lättare att spekulera på det sätt de gjorde kan vara förståeligt, särskilt som det skedde under automattelefonins allra första år. Men att sedan världens största telefonfabrik, med tillgång till elektro- teknisk och telefonteknisk sakkunskap, fortsätter i samma fotspår och låter sina mekaniska konstruktörer frossa i att lösa elektrotekniska pro­ blem med mekanismer av typ Panel System - det verkar för författaren obegripligt! Och inte blir det lättare att förstå av att andra väletablerade teleföretag under en lång följd av år gjorde samma sak. Så sent som efter andra världskriget försökte exempelvis Standardkon­ cernen introducera ett mekaniskt komplicerat ” Universal System” , Siemens kom med s k motorväljare, som drevs av en synkronmotor arbe­ tande synkront med fingerskivspulserna, bl a en med det praktfulla nam­ net ” Edelmetallkontaktmotorkoordinatenwähler” . Och Philips försökte komma in på telefonimarknaden med en sofistikerad maskinväljare, som drevs med cykelkedjor. Som senare skall visas kan samtliga väljarproblem inom automattekni­ ken lösas med användning av ett enda elektrotekniskt don, det elektro­ magnetiska reläet, f ö ett arv från telegraftekniken. Och då får man på köpet en väljare med oöverträffad driftsäkerhet, slitstyrka och snabbhet! Telegrafverkets tidiga intresse för automattelefoni markeras av den expe­ rimentverksamhet, som G A Betulander bedrev vid Telegrafverkets Verk­ stad redan på 1890-talet. Ett mindre antal små automatväxlar tillverkades där under 1900-talets första år. Telefondirektören Axel Hultman och linje­ ingenjören Herman Olson vid Telegrafverket företog år 1910 en studiere­ sa till USA och blev då övertygade om att automattelefonin hade framti­ den för sig. Säkerligen av försiktighetsskäl ansågs vid den tiden allmänt att halvautomatisk trafik var att föredra. När därför Telegrafverket ville pröva automatisk trafik i större skala valdes ett halvautomatiskt Rotary­ system, som inköptes från Western Electric och sattes i drift i Landskrona år 1915, f ö det enda utländska system som Telegrafverket provat i prak­ tisk drift. Men man var inne på att telefonlandet Sverige borde ha ett system av svenskt ursprung. Misstänksamheten mot de utländska konst­ ruktionerna var nog välbetänkt och besannades f ö av erfarenheterna från Landskronastationen. Både Hultman och Olson hade redan efter hem­ komsten från USA-resan börjat arbeta på egna systemlösningar. Medan Olson höll sig till steg-för-stegdrivna väljare kom Hultman så småningom in på maskindrivna väljare av jätteformat, 10 000 linjer, som arbetade mot ett gemensamt multipelfält bestående av raka, oisolerade trådar, s k blanktrådsmultipel. Under 1890-talet hade Gotthilf Ansgarius Betulander anställts vid Tele­ grafverkets Verkstad där han var sysselsatt med konstruktion av automa­ tiska växlar under tiden fram till år 1910. Han tog sedan tjänstledigt från Telegrafverket för att ägna sig åt egen utvecklingsverksamhet. Ett bolag bildades för detta, A B Autotelefon Betulander, bland vars intressenter märktes den kände industrimännen Utvecklingen vid AB Autotelefon Betulander, senare Nya AB Autotelefon Betulander 61 Oscar Carlson, Fosfatbolagets grundare. Lokaler disponerades i en f d bilfabrik på Liljeholmen och bland den anställda personalen fanns den unge ingenjören Nils Palmgren. Från sina tidigare experiment hade Betulander kommit fram till att automattelefonins problem inte skulle lösas med invecklade mekanismer utan med elektrotekniska don av enklaste tänkbara typ. På den tiden representerade elektromagnetiska telefonreläet en sådan komponent, (fig 6), i dag kan vi peka på transistorn. Tanken borde egentligen ligga nära till hands särskilt som stora mäng­ der reläer används i alla typer av automatsystem för andra ändamål än som väljare. Amerikanen Clement hade också försökt bygga reläväljare men då man behövde 100 reläer för att åstadkomma en väljare med kapaciteten 100 linjer hade kostnaderna blivit orimligt stora. Men system med reläväljare fick oöverträffad driftsäkerhet, slitstyrka och snabbhet och Betulander räknade med att detta skulle tillgodoräknas vid en kostnadsjämförelse. Som en fördel räknade han också med att masstillverkning av en enda enkel komponent skulle ställa sig gynnsam i jämförelse med tillverkningen av de mekaniska systemens många olika anordningar. Betulander blev sålunda den förste som målmedvetet arbetade på en rent elektromagnetisk lösning. Men att gå vidare med kända systemprin­ ciper och enbart byta ut steg-för-steg- och maskindrivna väljare mot relägrupper visade sig bli alltför dyrt. Man kan exempelvis ersätta en strowgerväljare, som har en ingång och 100 utgångar, med 100 reläer. Men dessa kan inte bara kombineras så att man får en ingång och 100 utgångar utan även på många andra sätt. Genom att sålunda utnyttja reläväljarnas speciella egenskaper kom man fram till den s k länkkopp- lingsprincipen, som medgav en betydlig minskning av antalet behövliga reläer. Denna, som det skulle visa sig, synnerligen betydelsefulla uppfinning patentsöktes av Betulander och Palmgren år 1912. Detta innebar helt nya schematekniska principer, som visserligen medförde en komplicering men som å andra sidan använde sig av mycket enkla komponenter. Genom den höga funktionshastigheten kunde vissa funktioner koncent­ reras till ett fåtal gemensamma organ. I figur 5 visas ett förenklat schema för ett länkkopplat reläsystem för 1 000 linjer. Den ”marker” (markör) som visas i figuren och som momentant verkställer uppkopplingen av ett samtal genomför detta på en tiondedels sekund. Tack vare reläernas höga driftsäkerhet räcker det med en enda markör för hela stationen. Figur 6 visar ett relä och ger ett begrepp om enkelheten hos en sådan komponent. System av ovan nämnd typ brukar kallas länksystem eller markörsystem. En del anläggningar byggdes, framför allt i England, där patentöverenskommelse träffats med firman Relay Automatic Telephone Co, ett med Marconibolaget associerat företag. Betulanderbolaget förlorade troligen ett betydelsefullt stöd när Oscar Carlson gick bort år 1916 samtidigt som det pågående världskriget med­ förde ekonomiska problem av olika slag. Men Betulander och Palmgren arbetade oförtrutet vidare och år 1919 gjordes ännu en mycket betydelsefull uppfinning. Den kallades kombina- 62 5. Länkkopplat reläsystem för 1 000 linjer. Linjerna markerar trafikvägar, länkar ("links"), som kan sammankopplas i kors- ningspunkterna med reläer. Abonnenterna, tre visas i bildens mitt, är anslutna på ett enda ställe till ett antal länkar, som i sin tur korsar länkar för avgående trafik i pilens riktning och för ankommande trafik. Vid anrop kopplas abonnentledningen till ett register - "recorder" i figuren - som tar emot siffrorna och vidarebefordrar dem till en för hela stationen gemensam markör ("marker"). Momentant och med stor hastighet tar markören reda på lediga länkar fram till önskad abonnent och kopplar in reläerna i korsningspunkterna. Uppkopplingen kontrolleras på elekt­ risk väg genom kvarhållningsström genom reläerna, nedkoppling sker genom att bryta denna ström. Som jämförelse kan nämnas att i steg-för-stegdrivna eller maskindrivna system kontrolleras uppkopplingen på mekanisk väg, vid nedkopp­ ling sätts väljarna på nytt i rörelse för att återgå till utgångsläge. (Efter Aitken, 1921. Foto Televerket.) 78 Group RRSt OLC) 63 tionsgrupp och avsåg att ersätta relägrupperna i länksystemen med en anordning, som med bibehållande av reläernas alla egenskaper kunde framställas till ett betydligt billigare pris (figur 4 och 7). När den senare kom att användas som steg-för-stegdriven väljare i ett direktdrivet system ändrades namnet till koordinatväljare (figur 8). Detta syftar på de ”koordinater" i form av vinkelrätt korsande stänger och bryggankare med vars hjälp kontaktfjädergrupper i korsningspunkterna kan manövreras. År 1920 övertogs Nya AB Autotelefon Betulander av LM Ericsson varvid ingenjör Nils Palmgren samtidigt anställdes. Ingenjör Betulander återgick till sin forna tjänst i Telegrafverket, dock inte till Telegrafverkets Verkstad, som flyttat till Nynäshamn, utan till linjebyråns konstruktionsavdelning i Stockholm. Därmed avslutades en betydelsefull epok i automattelefonins historia. 6. Relä, använt i länkkopplat reläsystem enl. fig 5. Rulle med magnetlindning nedtill. Till vänster reläankaret, som vilar mot den L-formade reläbryggan. Ovan reläfjädergruppen med fasta kontakter av ädelme­ tall, vanligen silver eller silverlegeringar. Fjädergruppen påverkas av det L-forma- de ankarets hävarm ovanför bryggan. I ett reläsystem ersätter detta enkla don alla mer eller mindre komplicerade väljare och andra liknande anordningar. De små rörelserna hos ankaret ger snabb funktion och obetydligt slitage. Ädel­ metallkontakterna ger hög kontaktsäkerhet. (Efter Aitken 1921. Foto Televerket.) 64 Prov med svenska automatsystem Driftserfarenheterna från den amerikanska rotarystationen i Landskrona ökade ingalunda tilltron till de utländska systemens driftsäkerhet. Man beslöt att göra praktiska fältprov med tre olika svenska system, som var i drift under åren 1917-1920: ett maskindrivet enligt Axel Hultmans konst­ ruktion, tillverkat av L M Ericsson, (figur 9) ett steg -för-stegdrivet enligt Herman Olsons konstruktion, tillverkat av Telegrafverkets Verkstad, samt ett länkkopplat reläsystem, tillverkat av Betulanderbolaget. Detta sist­ nämnda system kompletterades år 1919 med ett antal av den nykonstru- erade kombinationsgruppen. 7. Automatisk abonnentväxel för 50 linjer, tillverkad av Nya A.B. Autotelefon Be­ tulander år 1919. Växeln är utförd i länkkopplat reläsystem med kombinationsgrupper (koordi­ natväljare), den äldsta och enda bevarade i sitt slag. Alla funktioner utföres med reläer och enligt reläprincipen arbetande koordinatväljare. Denna lösning med användning av enbart elektromagnetiska komponenter är intressant att jämföra med de maskindrivna systemen. (Foto från Telemuseum, Televerket.) 5 - Daedalus -82 65 Då driftserfarenheterna skulle utvärderas i början av 1920-talet tycks Olsons steg-för-stegdrivna system ha lämnats ur räkningen direkt. I fråga om de två andra systemen hade L M Ericsson dels köpt upp konkurrenten Betulanderbolaget, dels under ledning av civilingenjören Knut Kåell låtit konstruera ett nytt maskindrivet system som bl a byggde på Hultmans väljaridé med blanktrådsmultipel. (Hultman lär ha haft ett par sömnlösa nätter när han fick kännedom om detta!) I detta nya system hade väljarka- 8. Pulpet för demonstration av koordinatväljarens funktion. Väljaren har 100 fjädergrupper, som manövreras av 5 horisontella stänger och 10 vertikala bryggmagnetankare. Med elektromagneter kan stängerna vridas åt båda håll. Varje stång har framför varje bryggankare en anvisare i form av en pianotråd, som i vila befinner sig mitt emellan två av de tio fjädergrupper, som finns framför varje bryggankare. Vrids en stång åt ena sidan glider anvisarna in under de tio fjädergrupperna på denna sida. Slår nu ett bryggankare till följer anvisarna med i rörelsen och den anvisare som glidit under fjädergruppen på bryggan lyfter då kontaktfjädrarna, övriga anvisare glider upp mellan resp fjädergrupper. Stången kan nu fjädra tillbaka varvid anvisaren böjer sig. Bryts strömmen genom bryggmagneten faller ankaret och anvisaren fjädrar tillbaka till mittläget. Fjädergruppen återgår då till viloläget. (Foto från Telemuseum, Televerket.) 66 9. Hultmans system provat åren 1917-1920. Utrustningen var avsedd för 10 000 linjer men endast ett par hundra abonnen­ ter var inkopplade under provet. Stativet utgör en provkarta på de vanligaste maskinelementen och det kan vara av intresse att jämföra med Betulanderbola- gets abonnentväxel mitt emot på museet, där samma problem lösts med enbart reläer. (Foto från Telemuseum, Televerket.) 67 paciteten nedbringats till 500 linjer från Hultmans ursprungliga tanke på 10 000 linjer, därav kommer namnet L M Ericssons 500-väljarsystem (figur 10). Det är nog ingen överdrift att påstå att bland de maskindrivna system är L M Ericssons det i särklass bäst utformade. Det ingav också stort förtro­ ende trots att det inte hunnit provas och Telegrafverkets beslut blev att använda detta system för den förestående planerade automatiseringen av stationer i Stockholm m fl större städer. Den stora väljarkapaciteten och den i övrigt utrymmesbesparande konstruktionen blev särskilt betydelse­ full vid större enheter. Ifråga om det tredje alternativet, det länkkopplade systemet med kom­ binationsgrupper, ansåg sig L M Ericsson inte kunna garantera fram- 10. Automatisk abonnentväxel med 500-väljare. Till vänster en ljustablå, som i mycket förenklad form åskådliggör kopplingsför- loppet. Till höger synes väljarna med den vertikalt anordnade blanktrådsmultipeln bakom. Väljararmen sitter på en skiva som kan vridas så att armen kommer framför den matta, dvs grupp av multipeltrådar, där önskad abonnent är anslu­ ten. Därefter stannar skivan och armen skjuts in i mattan tills kontakterna i spetsen träffar på rätta multipeltrådar. Drivkraften erhålles från den vertikala axeln till höger om väljaren. Vid mindre anläggningar är denna axel inte igång ständigt utan endast när samtal pågår. (Foto från Telemuseum, Televerket.) 68 Automatisering med 500-väljar­ system Automatisering med koordinat- väljarsystem komstmöjligheterna (trafikavverkningen) inom ett sådant system och även i andra hänseenden ansågs systemet olämpligt i nät av den storlek som förekom i Stockholm. (18 år senare öppnades den första länkkoppla­ de koordinatväljarstationen i New York enligt system ”Crossbar Nr 1”, avsett för amerikanska storstäder). Inom Telegrafverket hade man emellertid särskilt uppmärksammat de goda driftserfarenheterna hos de koordinatväljare, som varit i drift på Betulanderbolagets provstation. Man såg här en möjlighet att få en drift- säker väljare som passade för små och medelstora stationer där kanske 500-väljaren inte var så lämplig. Det beslöts därför att Telegrafverkets Verkstad skulle ta upp tillverkning av koordinatväljare i Nynäshamn sam­ tidigt som man började arbeta med den konstruktiva utformningen av stationsutrustning vid Konstruktionsavdelningen i Stockholm. I Sverige öppnades den första stationen med 500-väljare, Norra Wasa, år 1924 och att stationen fortfarande är i drift när detta skrivs torde vara tillräckligt för att betygsätta resultatet. Många liknande stationer följde sedan i Stockholm, Göteborg m fl större städer. Dessutom byggdes ett antal större automatiska abonnentväxlar i samma system. L M Ericsson hade också under de följande åren många framgångar med sitt system på världsmarknaden. Genom beslutet att ta upp tillverkning av koordinatväljare i egen regi framstår Telegrafverket som den första förvaltning i världen, som i prakti­ ken kom att tillgodogöra sig reläväljarsystemens överlägsna driftsegen­ skaper. Visserligen förkastades länkkopplingsprincipen från början och man använde koordinatväljaren i direktstyrda system av strowgertyp. Men de goda egenskaperna kommer givetvis till nytta även i sådana system. Den första stationen i direktstyrt koordinatväljarsystem öppnades i Sundsvall år 1926 och den följdes sedermera av en del liknande anläggningar i mindre eller medelstora samhällen. Den mest betydelsefulla användningen fick koordinatväljaren emeller­ tid vid den automatisering av Sveriges landsbygd, som påbörjades under 1930-talet. Gles befolkningstäthet och stora avstånd gjorde det omöjligt att sammanföra abonnenterna på landsbygden till större, bemannade stationsenheter. Tack vare koordinatväljarens höga driftsäkerhet blev det emellertid möjligt att istället genomföra automatiseringen med ett stort antal mycket små stationer, som kunde lämnas helt obevakade. Av de mellan 6 000 å 7 000 koordinatväljarstationer, som finns i Sverige utgöres huvuddelen av sådana små landsväxlar. Mindre automatiska abonnent­ växlar utfördes också i nämnda system. Även om Telegrafverket byggde några större koordinatväljarstationer vi­ sade sig det direktdrivna systemet, trots omfattande rationaliseringar, bli för dyrt och för utrymmeskrävande vid större anläggningar. I USA hade man under 1920-talet byggt en hel del storstationer i Panel System. Driftserfarenheterna blev emellertid nedslående - vilket ingalun­ da är att förundra sig över - och i en offentligt framförd kritik framhölls bl a de goda svenska erfarenheterna med koordinatväljaren. Koordinatväljar- system för stora stationer 69 Reaktion i Sverige De svenska erfarenheterna studerades av amerikanska experter, år 1930 inköpte Western Electric för laboratorieprov ett mindre antal koordi­ natväljare från Telegrafverkets Verkstad och år 1938 öppnades i Brooklyn N Y den första storstationen i vad som kallades ”Crossbar System Nr 1 Genom att använda länkkopplingsprincipen istället för direktdrivning kunde materielmängden reduceras och även storstationer kunde byggas till konkurrenskraftigt pris. I samtida uppsatser i Bell Laboratories Record beskrivs det omfattande utvecklingsarbetet. Man undviker dock nämna att den grundläggande principen med länkkoppling och förebilden till den använda koordinatväl­ jaren hämtats från Sverige. I Sverige hade ju länkkopplingsprincipen från början förkastats - ingen blir profet i sitt hemland heter det - men nu när amerikanarna visat vad den kunde användas till väcktes intresset. Visserligen hämmades utveck­ lingen av det pågående kriget men redan 1942 publicerades i Tekniska Meddelanden från Kungl Telegrafstyrelsen en beskrivning av ”Crossbar No 1” och dessutom en av civilingenjören Gösta Modée genomförd ma­ tematisk analys av ett sådant systems trafikavverkning, en fråga, som på sin tid anförts som motiv för att avvisa länkkopplingsprincipen. Telegrafverkets arbete med utveckling och tillverkning av ett för Sveri­ ge lämpat länksystem ledde till att år 1945 en första försöksanläggning kunde öppnas i Sundsvall, som därigenom för andra gången fick pröva prototypen för ett koordinatväljarsystem, som skulle få stor användning i Sverige. Driftsresultatet blev - som väntat - bra och bara några år senare öppna­ des den stora stationen Slottsstaden i Malmö, en stad, som redan i början av 1930-talet automatiserats med en direktdriven koordinatväljarstation, som på sin tid var den största i världen. Systemet fick namnet A 204 och uppvisade en väsentlig besparing ifråga om relä- och väljarutrustning jämfört med ett direktdrivet system. Under de följande åren byggdes ett stort antal stationer med A 204- system, stationer som annars skulle byggts med 500-väljarsystem. Länkkopplade koordinatväljarsystem kom också att användas för stora automatiska abonnentväxlar samt för de förmedlingsstationer, som ingår i interurbannätet. Sedan Western Electric banat vägen för storstationer med sitt Crossbar System Nr 1 började andra stora telefontillverkare följa efter. Bland dessa kom L M Ericsson först och inte minst tack vare detta försprång hade firman stora framgångar med länkkopplade koordinatväljarsystem på världsmarknaden. Men andra följde snart efter, bl a kom en av Englands största telefonfabriker med ett länkkopplat system med en koordinatvälja­ re, som var en direkt kopia av den svenska konstruktionen. Standardkoncernen hade sedan 1940-talet tillverkat koordinatväljar- växlar för Telegrafverkets behov och enligt Verkets ritningar. För den internationella marknaden presenterade koncernen sitt s k Penta Conta- system med en något modifierad, förstorad typ av koordinatväljare. Och sedan den japanska industrin kommit igång efter kriget studerades bl a Reaktion på världsmarknaden 70 Slutord de svenska erfarenheterna av experter från japanska telefonindustrier, som sedermera tog upp licenstillverkning av Western Electrics koordinat­ väljarsystem. Länkkopplade system med enbart reläer började tillverkas av Siemens, som i sin reklam nära nog ordagrant upprepade vad Betulander på sin tid anfört som fördelar hos reläsystemen. Man kan sålunda konstatera, att under de närmaste decennierna efter andra världskriget fick de ”klassiska” steg-för-stegdrivna och maskin­ drivna automatsystemen se sig ersatta med länkkopplade reläväljarsys- tem. Men eftersom detta skedde samtidigt med en enormt snabb utveck­ ling av den elektroniska tekniken blev det egentligen endast ett kortare mellanspel. Ty i dag domineras den automatiska telefontekniken helt av elektroniska, datorstyrda system. Intressant kan dock vara att nämna att länkkopplingsprincipen faktiskt överlevde koordinatväljaren i det att åtminstone de första elektroniska systemen använde sig av länkkopplade grupper med s k reed-reläer med hermetiskt inneslutna kontakter. Man får väl anse att pionjärtiden för införandet av automatsystem i tele­ fontrafiken var slut omkring år 1920. Världen började hämta sig efter första världskrigets slut, automatiseringen av telefontrafiken började komma igång på allvar och det fanns flera automatsystem att tillgå på världsmarknaden. Givetvis har sedan dess mycket betydelsefullt utvecklingsarbete utförts. Men den alltmer komplicerade tekniken har krävt att detta skett i större arbetsgrupper varför det blivit allt svårare att urskilja enskilda insatser. Vill man söka efter pionjärer står naturligtvis först och främst Strowger och hans medarbetare i en klass för sig. En närmare motivering synes överflödig. Vad gäller maskindrivna system är namnen Callender och bröderna Lorimer givna - även om den teknik de införde får anses som ett sidospår. Till sist må nämnas att de svenska ingenjörerna Betulander och Palm­ gren genom det banbrytande utvecklingsarbetet med reläväljarsystem väl försvarar sina platser bland automattelefonins pionjärer. Författaren ber att få framföra ett varmt tack till Tekn. Dr. Håkan Sterky, som granskat manuskriptet och bidragit med värdefulla råd och syn­ punkter. Aitken, William. Automatic telephone systems. London 1921. Betulander, G. A., Thunberg, K. G., Telegrafverkets automatiska telefonanläggning i Sundsvall. Tekniska meddelanden från Kungl. Telegrafstyrelsen 1932. nr 7-8. Det amerikanska koordinatväljarsystemet. Tekniska meddelanden från Kungl. Te­ legrafstyrelsen 1942. nr 4-6. Hettwig, Emanuel. Fernsprech-Wählanlagen. Miinchen, Berlin 1942. Lindberg, Hugo. Minnesskrift med anledning av Stockholms telefonnäts automati­ sering. Stockholm 1938. (Kungl. Telegrafstyrelsen.) Modée, Gösta. Kombinationsgruppernas utnyttjande i det amerikanska koordinat­ väljarsystemet. Tekniska meddelanden från Kungl. Telegrafstyrelsen 1942. nr 7-8. Källor 71 Modée, Gösta. Spärrningsberäkningar för telegrafverkets länksystem, samt tele­ fonsystem med väljaranordningar, som innehålla flera delväljarsteg. Tekniska meddelanden från Kungl. Telegrafstyrelsen 1948. nr 1,3. Modée, Gösta, Ek, Folke. Telegrafverkets markörsystem (länksystem). TELE 1950. Reynolds, J. N., The crossbar switch. Bell laboratories record 1937. July. Scudder, F. J., Reynolds, J. N., Crossbar dial telephone systems. Electrical engin- eering, Transactions, Papers and discussions 1939. Smith, A. B., Aldendorff, F., Automatische Fernsprechsysteme. Berlin 1910. Thunell, H., Landsautomatiseringen i Sverige. Tekniska meddelanden från Kungl. Telegrafstyrelsen 1937. nr 10-12. Vigren, Sten. Telegrafverkets nya standardrelä mod 1941. Tekniska meddelanden från Kungl. Telegrafstyrelsen 1943. nr 4-6. Vigren, Sten. Telegrafverkets 20 och 50 nummers automatiska landsväxlar. Teknis­ ka meddelanden från Kungl. Telegrafstyrelsen 1934. nr 3-4. Vigren, Sten, Finström, Artur. Telegrafverkets koordinatväljarsystem. Standard 41. Tekniska meddelanden från Kungl. Telegrafstyrelsen 1944. nr 1-3. Broschyrer och publikationer utg. av de telefonfirmor, som tillverkar automatiska system, t.ex. American Telephone and Telegraph Co., Bell laboratories Record, LM Ericsson, International Telephone and Telegraph Co., Siemens. 72 Likartade storföretag Tungt och lätt eller konsten att gå på två ben i starkströms- Reflektioner från en studie om ASEAs historia Av Jan Glete Industriella ambitionsnivåer Starkströmsindustrin hade internationellt sett sitt genombrott åren kring 1880 och de flesta storföretagen i branschen är nu omkring 100 år gamla. Ett påfallande faktum är att dessa storföretag genom hela sin historia varit så lika i sitt produktsortiment. Trots att starkströmsbranschen i sig rymmer ett mycket rikligt produktsortiment och därmed ger utmärkta möjligheter till specialisering har de stora företagen; General Electric och Westinghouse i USA, tyska AEG och Siemens, Brown Boveri, de största engelska, franska och japanska företagen samt svenska ASEA haft ett brett produktregister från de största generatorer ned till små motorer och de enklare typerna av elledningar. Eftersom företagen samtidigt vill ha långa tillverkningsserier för alla sina varor har de med nödvändighet också blivit mycket stora företag. Världens ledande starkströmsindustrier har under en stor del av 1900-talet också hört till världens största industri­ företag överhuvudtaget. Alla starkströmsföretag har naturligtvis inte kunnat arbeta på samma ambitionsnivå och vara lika allsidiga. En grov sortering av de tillverkande företagen (det finns också rena installations- och handelsföretag i brans­ chen) visar att det sedan 1890-talet funnits företag med i stort sett tre ambitionsnivåer. Den högsta nivån representeras av de stora världsföreta- gen, med brett produktsortiment och med en betydande organisation för export. Utan någon överdrift kan man säga att en stor del av den elektro- tekniska utvecklingen ägt rum inom dessa storföretag som - i nära sam­ verkan med sina kunder - legat i fronten i fråga om avancerad teknik. Stora utvecklingsresurser och tillräcklig finansiell styrka att ta risker med ny teknik har varit avgörande. 73 Mindre specialföretag 1. Ritning till dynamo - elektrisk maskin av Jonas Wenström, Örebro den 16 september 1882. Se omslagsbildens text. Foto ASEA, Västerås. En andra ambitionsnivå representeras av medelstora företag med ett produktsortiment som omfattar branschens basprodukter; generatorer, transformatorer, motorer, apparater, ångturbiner, kablar m m. Dessa före­ tag har emellertid normalt inte tillverkat lika stora enheter som de största företagen, de har sökt hänga med i den tekniska utvecklingen snarare än att bryta nya vägar och de har oftast inte någon omfattande export. Eftersom de medelstora företagen inte kan komma upp i lika långa pro­ duktserier som de stora och inte heller kan ta betalt för att de har något tekniskt försprång blir deras lönsamhet oftast lägre än de stora företa­ gens. I nedgångsperioder råkar de lätt ut för allvarliga problem och de har då ofta köpts upp av storföretagen. Denna process var i Sverige fullbor­ dad redan i början av 1930-talet då ASEA köpte upp de sista konkurreran­ de företagen med någotsånär brett sortiment. En tredje ambitionsnivå representeras av mindre företag som speciali- serat sig på en produkt eller produktgrupp, t ex mindre motorer, appara­ ter eller transformatorer. Ett sådant företag kan tillverka i långa serier, det är tämligen lätt att administrera och ibland uppnår det hög teknisk kom- 74 i» fe petens på sitt begränsade område. Lönsamheten kan följaktligen bli god och det tekniska risktagandet begränsat. I stormarknadsländer som USA och Tyskland har sådana specialistföretag kunnat utvecklas till betydan­ de industrier med god konkurrenskraft gentemot giganterna. Riskerna för dem ligger främst i att det kan uppstå nedgång i efterfrågan på deras specialitet - de saknar då alternativ att falla tillbaka på. Denna risk är för övrigt något som ofta anförts som motiv för att de stora företagen blivit allsidiga i sitt produktsortiment. Det ger riskspridning och det är svårt att genom priskonkurrens knäcka ett företag som arbetar på många del­ marknader samtidigt. Denna förklaring är emellertid inte den enda som kan åberopas för att storföretagen byggt upp en så blandad produktstruktur. Det finns också anledning att pröva hur blandningen gjorts och om det eventuellt legat någon företagsfilosofi bakom. Frågan kan vara särskilt befogad att ställa i ett fall som det svenska ASEA som under hela sin historia haft en väsent­ ligt mindre hemmamarknad än övriga storföretag och där drivkraften till specialisering för att nå tillräckligt långa produktionsserier borde ha varit starkare. Genom den undersökning om ASEA-koncernens historia som ligger till grund för denna artikel har det framkommit att företagsledning­ arna i flera generationer bakåt haft en mer eller mindre klart formulerad filosofi för hur företagets produktsortiment borde se ut. Principen har varit densamma sedan många årtionden tillbaka. Schematiskt kan den formuleras så att ASEA ska ägna sig åt avancerad elektroteknik men under sådana former att en god balans mellan tung och lätt produktion upprätthålls. Anläggningar och standardprodukter Tunga och lätta produkter kan i praktiken likställas med anläggningar respektive standardprodukter. En anläggning är i princip en vara som säljs enligt särskild överenskommelse med kunden. Denne lämnar speci­ ficerade uppgifter om vad han vill ha och ASEA utarbetar en offert som innehåller både pris och en beskrivning av vilka tekniska lösningar som ska användas. En anläggning behöver inte vara vad ordet först associerar till, t ex ett kraftverk, utan också en enskild generator, en större transfor­ mator eller ett lok räknas som anläggning. Det som är avgörande är att varan är ”skräddarsydd” efter kundens krav, att den endast tillverkas på särskild beställning och att priset avgörs genom offertförfarande och förhandlingar. Marknaden för anläggningar har i stort sett varit densam­ ma under hela 1900-talet; generatorer, större transformatorer, ställverk, stora motorer och kontrollutrustning till industrin (valsverk, pappersindu­ stri, tryckerier m m), lok och motorvagnar. Standardprodukter är lättare, serietillverkade varor som tillverkas enligt ASEAs bedömning av markna­ dens efterfrågan och där priset är fastställt i katalog och prislista. Typiska standardprodukter är små motorer, små transformatorer, olika slags ap­ parater för koppling och reglering, elledningar och olika slags elektriska hushållsvaror. 75 Typ MK(E,F), form E, disp. 217. (16469) Typ MKD, form R, disp. 217, utan borstlyftningsdon. (16473) Typ MKA, form R, disp. 217. (27962) Typ MKA, form C, disp. 217. med släp- ringskåpa av gjutjärn. (28005) 2. Exempel på ASEA:s trefas asynkronmotorer. MK-serien var ASEA:s standardtyp från början av 1920-talet till slutet av 1940- talet. De mindre motorerna har alltid varit en typiskt lätt produkt som givit ASEA trygghet och stabilitet. Ur Våra tillverkningar, ASEA 1943. 76 Tungt och lätt Uttrycken tunga och lätta produkter används ofta som liktydiga med anläggningar och standardprodukter. De pekar direkt på det faktum att en elektrisk anläggning innehåller mycket mer stål, koppar och isola- tionsmaterial än en enskild standardprodukt och att tillverkningstiden därför blir mycket längre. Den räknas i år snarare än i dagar och veckor som räcker för en motor eller apparat. Anläggningen måste konstrueras innan verkstadsarbetet kan börja och när varorna lämnat verkstaden ska de transporteras till anläggningsplatsen, monteras och trimmas in. Stan­ dardprodukternas omsättningshastighet förlängs visserligen av att de brukar ligga en tid i lager innan de säljs men som regel gäller att kapita­ lets omsättningshastighet blir högre ju lättare produkten är. Konsekvensen av detta är att vinstmarginalen måste bli högre för en anläggningsprodukt än för en standardprodukt för att lönsamheten på kapitalet ska vara densamma. Under inflationsperioder finns det dess­ utom risk för att de tunga produkternas vinstmarginaler naggas i kanten under de år de tillverkas. Standardprodukternas priser kan däremot snabbt anpassas till ändrat penningvärde. Å andra sidan har antalet till­ verkare av tunga anläggningsprodukter varit begränsat, ofta till en eller två i varje land för de mer kvalificerade typerna. Fram till mitten av 50-talet var tullar och internationella handelshinder betydande och det gav storfö­ retagen goda möjligheter att ta ut höga priser på sina hemmamarknader. Anläggningsleveranser leder dessutom ofta till att leverantören under många år framåt får beställningar på service och reservdelar som det vanligen går att ta bra betalt för. En lätt produkt kräver normalt inga överväldigande stora utvecklings­ kostnader även om det kan kräva avsevärda investeringar i verkstäderna att ställa om från en modell till en annan. Det går att tillverka prototyper och testa dessa ordentligt innan en ny produkt släpps ut på marknaden. Om kvalitet i produktionen upprätthålls behöver man inte räkna med att drabbas av obehagliga överraskningar genom att produkten inte fungerar tillfredsställande hos kunderna. Det brukar heller inte betyda så mycket om en enstaka lätt produkt havererar; den kan snabbt bytas ut mot en annan likadan som finns i tillverkarens lager. För anläggningar är det helt annorlunda. Kostnaderna för nyutveckling och anläggningskonstruktion är betydande, många specialister behövs och dyrbara laboratorier erfordras för att prova produkterna. I synnerhet kraftöverföringsprodukter (transformatorer, likriktare för högspänd lik­ ström, högspänningsbrytare) är dyrbara att prova eftersom det behövs fullskaletest med stora effekter och höga spänningar. Nyutveckling måste dessutom göras utan att man kan vara säker på att den blir framgångs­ rik eller att det kommer att finnas en marknad för produkten när den väl är färdigutvecklad. Starkströmsföretagen har normalt små möjligheter att på egen bekostnad bygga en prototypanläggning för att prova nya idéer. Man är i stället beroende av att det finns kunder som är intresserade av att satsa på något nytt och ta risken att allt inte fungerar så bra. Det uppstår därför ofta hård kamp mellan tillverkarna om sådana s k referens­ anläggningar. I försäljningsarbetet är det en stor fördel att kunna peka på att man redan levererat en liknande anläggning och fått den att fungera. Tunga produkter utvecklings- krävande 77 För det företag som får beställning på en stor anläggning återstår det att leverara den i rätt tid och få den att arbeta till kundens belåtenhet. En misslyckad anläggningsleverans kan få förödande konsekvenser för till­ verkaren. Stora anläggningar representerar värden som motsvarar åtskil­ liga procent av det egna kapitalet och om leverantören blir tvungen att betala skadestånd för en oduglig produkt kan åtskilliga års vinster utplå­ nas och kris uppstå. Det är visserligen sällsynt att det går så långt men för att förhindra det kan leverantören bli tvungen att bekosta stora reparatio­ ner och ombyggnader. Eftersom tillverkningstiden för tunga produkter är lång tar det dessutom tid att få fram ersättningsleveranser med dryga förseningsböter som följd. Varför satsning Stora utvecklingskostnader, högt risktagande och ofta hård konkur- på avancerad teknik rens - varför sysslar starkströmsföretagen överhuvudtaget med anlägg- ningsleveranser? Och varför sysslar ASEA, ett företag med begränsad hemmamarknad och mindre resurser än övriga storföretag i så hög grad med avancerad och komplicerad teknik? Ett svar är att kraft-, industri- och järnvägsleveranser under många år trots riskerna givit god lönsam­ het, i synnerhet om service och reservdelsleveranser tages med i kalkylen. Om man verkligen lyckas ta fram avancerad teknik som kunden tror på så finns också möjlighet att omsätta försprånget i goda vinster. Just genom att utvecklingsinsatserna och riskerna är stora kan de företag som uppnår ett markant försprång på något område räkna med att få behålla det under längre tid. Vidare finns det starka moment av prestige, status och arbetsmoral med i bilden. Starkströmsbranschen är i hög grad en status­ bransch där ett företag som nått en tekniskt ledande position blir interna­ tionellt välkänt och respekterat med ett namn som väger tungt. Det kan gå att sälja mer prosaiska produkter till hyggliga priser på den prestige som avancerad teknik ger. Satsningar på avancerad teknik har också den effekten attt kvalificera­ de tekniker lockas till företaget. De finner där stimulerande arbetsuppgif­ ter och kan i sin tur stimulera hela företaget till att förbättra sin teknik också på andra områden än de högteknologiska. Här finns betydande dynamiska element som är svåra att mäta men farliga att underskatta. De kvalificerade teknikerna uppnår efterhand chefspositioner och kan styra företaget till ytterligare satsningar på högteknologi vilket lockar fler kvali­ ficerade tekniker osv. Av allt att döma har starkströmsindustrin redan från sin begynnelse haft en inbyggd tendens att dragas till högteknologi. Det behövdes betydande teoretiska kunskaper för att konstruera elektriska maskiner och de tekniker och företagare som på 1870- och 1880-talen startade företag fascinerades snabbt av elkraftens stora utvecklingspo­ tential. Starkströmsindustrins tekniska historia kan ses som historien om hur denna potential utnyttjades och hur den successivt ökades genom att tekniker med intresse för avancerade produkter hela tiden fanns inom företagen. De kunde därifrån nära följa marknaden, identifiera problem och möjligheter och genom att styra företagens utvecklingsinsatser finna nya produkter och problemlösningar. 78 3. Rotor under arbete i verkstäderna, ASEA, Västerås, 1930-talet. Tekniska museets arkiv. 79 Tungt och lätt inom ASEA - den statistiska bilden I diagrammet finns en sammanställning av andelarna standard- och an­ läggningsprodukter i ASEAs (det s k Centrala ASEA t o m 1961, därefter Moderbolaget) leveranser åren 1905-79. Sifferunderlaget till diagrammet finns i tabellen. Det bör observeras att dotterbolagen inte är med i dessa uppgifter. Detta är en allvarlig brist eftersom ASEA haft många och stora dotterbolag men koncernstatistik fördelad efter här aktuella principer finns först på 1970-talet. Anläggningsleveranser har i detta sammanhang definierats som leve­ ranser från ASEAs anläggningsavdelningar för kraft-, industri- och trafik- medelsprodukter. Eftersom ASEAs försäljningsorganisation ända sedan början på 1900-talet varit uppbyggd på principen att skilja anläggnings- och standardförsäljning blir de källkritiska problemen små. Enda undan- ASEAs leveranser fördelade på anläggningar och standardprodukter 1905-1979. Procent 1921-1923 1924-1926 1927-1929 1930-1933 1934-1937 1938-1940 1941-1943 1944-1947 1948-1951 1952-1955 1956-1959 1960-1964 1965-1969 1970-1974 1975-1979 45 51 47 41 34 23 59 25 54 32 46 31 52 26 53 75 49 67 66 68 54 76 70 81 63 80 66 70 65 78 47 45 29 49 48 42 50 57 54 66 60 74 70 68 72 Anläggningar Standardprodukter 1905-1907 37 1908-1910 43 1911-1912 34 1913-1916 uppgifter saknas 1917-1920 24 63 57 66 76 Sverige Export Totalt Sverige Export Totalt 55 49 53 53 59 55 66 77 71 41 75 51 46 68 52 54 69 58 48 74 50 47 25 43 51 33 46 34 32 34 46 24 40 30 19 26 37 20 30 34 30 32 35 22 28 Tom 1929 avser uppgifterna fakturerade leveranser, därefter ingående beställ­ ningar. Kärnkraftleveranser (som från 1969 övergick till ASEA-ATOM) ingår inte i uppgifterna from 1960. 80 taget är filialernas installationsverksamhet vilken redovisningsmässigt är svår att skilja från standardproduktförsäljningen . Den har sammanförts med standardprodukterna eftersom den i de resonemang som här förs om tung och lätt produktion utan tvivel hör hemma på den lätta sidan. Huvudtendensen är som synes att andelen anläggningar ökar på stan­ dardprodukternas bekostnad. Fördelningen mellan anläggningar/ standard på export- och hemmamarknad kan följas först från början av 20-talet. Vid den tidpunkten var anläggningsexporten stor, främst till följd av stora kraftverks- och lokbeställningar från Norge. Under resten av mellankrigstiden var emellertid ASEAs export av anläggningar mycket lägre än dessa produkters genomsnittliga andel av försäljningen. Vid Fakturerings- statistik Beställnings- statistik STANDARDPRODUKTER Sverige Totalt ANLAGGNINGAR 1904 10 16 22 28 34 40 46 52 58 64 70 76 81 6 - Deedalus -82 Trend mot tung produktion mitten av 40-talet kom en radikal omsvängning. Till följd av stora anlägg­ ningsleveranser till Sovjetunionen och Polen inom ramen för efterkrigs­ tidens handelsavtal kom anläggningsexporten att dominera. Omsväng­ ningen blev bestående för resten av perioden då andelen anläggningar i exporten låg klart högre än i hemmamarknadsförsäljningen. Som export­ företag hade ASEA således en radikalt annorlunda profil före och efter andra världskriget. Före kriget exporterades främst mindre motorer, ap­ parater, reläer, kuggväxlar och andra enskilda standardprodukter. Från 1945 dominerades exporten i stället av stora generatorer och transforma­ torer, utrustning för högspänd likström, lok och industrianläggningar. Tungt och lätt inom ASEA - att hålla balansen Diagrammet och tabellen visar hur balansen tungt/lätt förändrats inom den centrala delen av ASEA-koncernen under 1900-talet. Det återstår att förklara varför. Det räcker inte att hänvisa till marknadens efterfrågan. Både världsmarknad och hemmamarknad hade mycket väl kunnat ta emot ett större utbud av lätta produkter om ASEA valt att satsa på sådana. Under 1960- och 1970-talen har marknaden mycket tydligt signalerat att lätt produktion var lönsam medan den tunga sektorn runt om i världen led av överkapacitet och låga priser. Orsaken till den trendmässiga förskjutningen från lätt till tung produk- tion är att söka i ASEAs ambition att vara ett första rangens internationellt starkströmsföretag. Detta krävde satsningar på en rad olika anläggnings­ produkter som därför kom att väga tungt i leveransstatistiken. De enskilda anläggningarna har dessutom vuxit kraftigt i storlek genom decennierna och även detta har tenderat att öka deras andel - man måste tillverka ett visst minimiantal för att nå lönsamhet. Slutligen är det inte endast ASEA som satsat på kvalificerade produkter. Svensk kraft- och tillverkningsin­ dustri har också gjort det vilket skapat efterfrågan på avancerade kapital­ varor av de typer som ASEA tillverkar. Vägvalet mellan satsningar på tung eller lätt produktion kan aldrig sägas ha varit definitivt. Företagsledning­ en har gång på gång ställts inför valet att ta nya steg uppåt i teknisk ambitionsnivå eller stanna kvar på den nivå man befann sig på. Båda alternativen har haft sina risker men man har i de flesta fall valt att ta den nya teknikens risker framför att på längre sikt förlora en teknisk ledarposi­ tion. Redan företagets grundande 1882/83 hade varit ett vågspel med för sin tid kvalificerad teknik. Stockholmsgrosshandlaren Ludvig Fredholm hade planerat att starta ett installationsföretag för att utföra belysningsanlägg- ningar men han fick svårigheter med de tilltänkta engelska leverantörerna av likströmsmaskiner. Den unge uppfinnaren Jonas Wenström lyckades 82 då sälja sitt patent på likströmsmaskiner till det nya företaget (Elektriska AB i Stockholm) och tillverkning av dessa maskiner kom igång. I det lilla bolag det var frågan om (ursprungligen endast 43 000 kr i kontant inbetalt aktiekapital) var denna tillverkning en ”tung” och riskabel verksamhet. Det var emellertid denna tillverkning som var fröet till storföretaget ASEA. Nästa steg mot tung tillverkning var kanske det djärvaste av alla. 1892- 93 började det komma beställningar på kraft- och industrianläggningar med trefassystem som Jonas Wenström hade fått svenskt patent på. Den ekonomiskt och tekniskt djärvaste satsningen från ASEA var åtagandet att elektrifiera valsverket vid Hofors Bruk. Någon motsvarande anlägg- 4. En karusellsvarv i ASEA:s generatorverkstad, 15 m i diameter, vikt 200 ton. Tung produktion kräver mycket dyrbara specialmaskiner. Behovet att hålla dessa sysselsatta tvingar ofta tung industri att under lågkonjunkturer ta beställningar med pressade vinstmarginaler. Tekniska museets arkiv. SJ storkund ning hade tidigare aldrig utförts och ett utländskt storföretag avböjde att offerera på grund av tekniska svårigheter. En misslyckad leverans skulle ha kostat ASEA minst 300 000 kr. Företagets egna kapital var då (i slutet av 1893) endast drygt en halv miljon kr och ett misslyckande skulle således ha inneburit en finansiell katastrof. Det hela avlöpte emellertid utmärkt och Hofors-anläggningen gav ASEA en stark ställning på vals- verksområdet som blivit bestående. I fortsättningen av 90-talet ökade försäljningen av både tunga och lätta produkter kraftigt och risktagandet med varje enskild anläggning blev därför relativt sett inte så stort. Nästa steg uppåt i teknisk nivå och ”produkttyngd” togs åren efter 1903 då ASEA efter en svår ekonomisk kris rekonstruerades av Stockholms Enskilda Bank. Banken skaffade bl a stora beställningar från Norsk Hyd- ro, främst vattenkraftgeneratorer av dåtida världsrekordstorlek. En rad större svenska kraftverks- och spårvägsorder kom också samtidigt som den nya företagsledningen (J Sigfrid Edström) gjorde stora ansträngning­ ar att komma ut på världsmarknaden med serieproducerade standardfab­ rikat. Balansen tungt/lätt under årtiondet efter 1903 var ca 40/60 vilket internationellt sett troligen var ovanligt ”anläggningstungt” vid denna tid. Från 1911 inledde ASEA en stor satsning på lätt produktion. En ny stor verkstad uppfördes i Västerås för att tillverka motorer, apparater, och elektriska hushållsprodukter i långa serier. Flushållsprodukterna överläts redan 1916 till ett annat företag (Elektraverken) men den stora satsningen på lätta varor märks mycket tydligt i en avsevärt ökad andel standard under 1910-talet. Den nya verkstaden hade kommit i drift i ett ovanligt gynnsamt läge. Första världskriget skapade ett kraftigt uppsving i efter­ frågan samtidigt som exporten från Tyskland minskade. Allt som tillverka­ des gick att sälja. Lågkonjunkturen från 1920 medförde en kraftig ned­ gång av standardförsäljningen medan anläggningsleveranserna t v fort­ satte - bromssträckan för dem var längre under lågkonjunktur. Under senare delen av 20-talet steg andelen standardprodukter på nytt inte minst genom stor export till Ryssland. Under krisen i början av 30-talet sjönk standardproduktförsäljningen åter avsevärt samtidigt som stora beställningar till SJ:s elektrifiering kom som ett led i statens krisprogram. Anläggningsandelen nådde nära 50 % och till skillnad från 20-talet kom (relativt sett) ingen stor återgång till lätta produkter när tiderna blev bättre. Under 30- och 40-talen övergick ASEA i stället från att ha varit ett övervägande standardproducerande företag till att främst leverera anläggningar. Under 50-, 60- och 70-talen låg deras andel på omkring 2/3 av alla leveranser. Någonting väsentligt hade hänt under mellankrigstiden, och i synnerhet på 30-talet. En avsevärd och för framtiden bestående förskjutning mot tunga och avancerade produkter hade ägt rum. Orsaken var nysatsningar som successivt gjorts på en rad olika områ­ den och som så småningom resulterade i stora beställningar. Omkring 1920 startade ett utvecklingsprogram för transformatorer som på få år gjorde den dittills obetydliga transformatortillverkaren ASEA till ett av världens kvalitativt ledande företag. Under 30- och 40-talen stegrades ambitionsnivån för att klara de allt längre svenska kraftöverföringarna 84 ASEA starkt FoU-inriktat från Norrland och på 40-talet fick ASEA världsrekord både i fråga om transformatorstorlek och spänning (400 000 volt). Tillverkningen av stora vattenkraftgeneratorer utvecklades starkt under 30-talet för att möjliggö­ ra leverans av väsentligt större enheter till Norrlandsälvarnas utbyggnad. Tillverkningen av likriktare blev betydelsefull på 30-talet och tillsammans med Vattenfall bedrev ASEA ett så småningom mycket framgångsrikt utvecklingsprogram för högspänd likström till storkraftöverföringar. Ellok blev mycket viktiga produkter genom att SJ gick in för elektrifiering. För industrin tog ASEA fram alltmer avancerade och automatiserade drift- och kontrollutrustningar till gruvor, valsverk, pappersbruk, tryckerier, sockerbruk mm. Industriella och metallurgiska ugnar av avancerade typer utvecklades inom ASEA och under andra världskriget konstruera­ des en rad kvalificerade produkter för försvaret, i synnerhet flottan. Ett av ASEAs dotterbolag, Svenska Turbinfabriks AB Ljungström (STAL) var också djupt engagerat i utvecklingsinriktad och tung verksamhet. ASEA var redan tidigare ett mycket ”tekniktungt” företag och under mellankrigstiden blev man Sveriges utan tvekan mest forsknings- och utvecklingsinriktade företag. Det är denna koncentration av avancerad teknik som avspeglas i den kraftiga ökningen av anläggningsleveranser på standardprodukternas bekostnad. Det bör understrykas att det rör sig om relativa förskjutningar - både standardprodukter och anläggningsle­ veranser ökade i volym men de sistnämnda ökade betydligt snabbare. Ur riskspridningssynpunkt var förändringen inte oproblematisk. Den tunga sidan av ASEA-koncernens centrala del blev inbäddad i ett allt tunnare lager av lätt produktion som kunde ta stöten gm något gick snett med anläggningsverksamheten. Företagsledningen sökte under 30-talet kom­ pensera detta genom att bygga upp en stor koncernbildning av dotterbo­ lag med i huvudsak lätta produkter; motorer, apparater, hushållsproduk­ ter, elkablar, grosshandel och installationsverksamhet. I en del fall var ambitionen att eliminera konkurrenter tydlig men flera företagsköp gällde inte konkurrenter utan företag som ansågs komplette­ ra och balansera Moderbolagets allt mer tunga produktion. Eftersom produkterna i de nya koncernbolagen tillhörde starkströmsbranschen fanns det goda möjligheter till samordning och gemensamt utnyttjande av dyrbara utvecklingsresurser. Man kan se det så att ASEA hade två ben att gå på - tunga och lätta produkter - och det gällde att inte låta det ena växa mycket snabbare än det andra. Detta betydde i praktiken snabb expansion och koncernen blev Sveriges största arbetsgivare i sin ambi­ tion att vara tekniskt avancerad men samtidigt inte alltför beroende av denna högteknologi. Den balans som uppstått mellan tungt och lätt genom 30-talets koncern­ uppbyggnad uppfattades av allt att döma som tillfredsställande och fram till 50-talets slut ändrades inte så mycket i den. ASEAs högre chefer måste faktiskt slå vakt om den rådande ordningen i viss konflikt med krafter inom styrelsen som ansåg att ASEAs storlek och monopolliknande ställ­ ning både var politiskt farlig och gjorde koncernen administrativt tung­ rodd. I de diskussioner som fördes om att sälja vissa dotterbolag anfördes Balansproblemet 85 Electrolux’ roll kraft (reaktorer, stora ångturbiner och stora turbogeneratorer), stora transformatorer, högspänd likström, tyristorer, lok och avancerad elekt­ ronisk kontrollutrustning för kraft- och industrianläggningar. För att klara finansieringen och begränsa risktagandet började man under 60-talet på nytt bli intresserad av balansen tungt/lätt och koncernen sökte därför expandera på det lätta området. För Moderbolagets del kan detta utläsas i diagrammet där det framgår att den långsiktiga trenden mot högre andel anläggningar bryts i mitten av 60-talet. Produktprogrammet på den lätta sidan, främst motorer och apparater, moderniserades och standardisera­ des och produktionstekniken kring dem ägnades stort intresse. Under 60-talets senare del köptes också flera företag med lätt produktion till koncernen. Den viktigaste satsningen på det lätta området var att ASEA 1962 köpte en kontrollerande aktiepost i Electrolux och överlät sitt på 30-talet inköp­ ta vitvaruföretag Elektro-Helios dit. Koncernens hushållsprodukter kom därmed in i ett stort internationellt företag. Electrolux blev på 70-talet ett av världens största företag i sin bransch och genom sin ägarandel fick ASEA en avsevärd förstärkning av det ”lätta benet” i produktprogrammet. balansen mellan tungt och lätt som huvudsskälet för att behålla den existerande koncernen. Enligt detta synsätt behövde ASEA en stor andel lönsamma standardprodukter med låg risknivå för att finansiera dyrbart framåtsyftande utvecklingsarbete och balansera riskerna med de tunga produkterna. Man hänvisade till att de stora amerikanska, tyska och engelska företagen i branschen hade det mycket bättre ställt i detta avseende genom sina enorma hemmamarknader för lätta produkter. När­ mast som en doktrin åberopades att inget starkströmsföretag i världen kunnat nå en tekniskt ledande position utan att ha ett allsidigt produkt­ sortiment. Från slutet av 50-talet blev frågan om avvägningen tungt/lätt på nytt brännande. Orsakerna kan sammanfattas med orden kärnkraft, storleks- revolution och lönsamhetsproblem. Kärnkraftverkens introduktion som en framtida primär kraftkälla ställde problemet med tung produktion på sin spets. Det blev efterhand tydligt att sådana kraftverk endast var lön­ samma om de byggdes i mycket stora enheter och risktagandet för leve­ rantörerna blev därmed mycket högt. Om en anläggning misslyckades kunde de ekonomiska och prestigemässiga konsekvenserna för tillverka­ ren bli förödande. Problemet gällde inte enbart kärnkraften utan storleks- revolutionen var under 50- och 60-talen ett generellt fenomen. Vatten­ kraftgeneratorer, transformatorer och industrianläggningar mångdubbla­ des på kort tid i storlek och det var ofta svårt att hinna få erfarenhet från en rekordstor leverans innan nästa betydligt större anläggning skulle konstrueras. Slutligen sjönk vinstnivån för tunga produkter brant från 50-talets mitt och för vissa kraftprodukter blev 60-talet direkt förlustbring- ande för ASEA. Den tunga sektorn förmådde inte generera vinster till sin vidareutveckling samtidigt som kravet på utvecklingsinsatser stegrades. Överlevnads- strategi cerat starkströmsföretag av första ordningen. Man satsade på kärn­ Trots detta beslöt ASEA att satsa på att överleva som ett tekniskt avan- 86 De flesta av ASEAs och Electrolux stora konkurrenter är kombinat av tung och lätt produktion med sortiment som täcker båda de svenska företa­ gens register. Det nära sambandet mellan de två svenska företagen inne­ bar åtminstone för ASEA att man kunde uppträda med något ökad tyngd i internationella sammanhang. Sedan 50-talet har det ofta rått hård konkur­ rens på det tunga anläggningsområdet och i utländska företags ögon kunde ASEA med sin huvudsakligen tunga produktion förefalla vara käns­ ligt och mindre motståndskraftigt i ett utdraget priskrig. Den lätta pro­ duktionen inom moder- och dotterbolag samt ägarandelen i Electrolux har i detta sammanhang kunnat fungera som en finansiell grundtrygg­ het medan kampen om marknadsandelar på det tunga området rasade som värst. Den här gjorda snabbskissen över tungt/lätt inom svensk starkströmsin- dustri pekar på sammanhang som knappast kan vara unika för denna bransch. Många företag och branscher har i sitt sortiment en blandning av tunga, statuspräglade produkter med lång tillverkningstid och bety­ dande risker samt lätta standardbetonade varor (”bread-and-butter-pro- dukter”). Vanligen finns det ett starkt tekniskt och marknadsmässigt sammanhang mellan dessa produkter. Under senare årtionden har det emellertid också blivit vanligt med konglomeratbildningar där vitt skilda verksamheter samsas i samma koncern. En tanke bakom detta är att sprida riskerna men ofta förefaller splittringen ha varit alltför stor för att ledningen ska kunna hålla effektiv kontroll över helheten. Den omfattan­ de starkströmsbranschen har medgivit diversifiering och riskspridning utan att företagen behövt gå utanför branschen. Företagsledande i ett storföretag som ASEA har till avsevärd del bestått i att vaka över att produktsortimentet haft en riktig avvägning ur riskspridnings- och ut- vecklingssynpunkt. Liknande mönster torde som sagt finnas i andra branscher men för att de ska kunna utforskas fordras att problemen analyseras från både teknikhistorisk och ekonomisk synvinkel. Underlag för Framställningen bygger på författarens undersökning ASEA under artikeln hundra år. 1883-1983. En studie i ett storföretags organisatoriska, tek­ niska och ekonomiska utveckling (publiceras 1983). Undersökningen har tillkommit inom Institutet för Ekonomisk Historisk Forskning vid Handelshögskolan i Stockholm. 87  Sagan om gasturbinen Av Ingvar Jung Från Buchi till Klas Fleming från Lysholm och Junkers till Dovern och Jas, från T3 och Spica till Peder Skram och Kara. Den generation som nu befinner sig i pensionsåldern har minnen från de första flygplanen gjorda i trä, drivna av vrålande bensinmotorer och minns kanske den epok då tyskarna med sina Zeppelinare försökte ge­ nomföra en regelbunden luftskeppstrafik över Atlanten, liksom passage- rarflygets första stapplande försök. De stora utvecklingsstegen på flyg­ motorområdet gjordes av dåvarande stormakter under och strax efter de två krigsperioderna 1914-1918 och 1939-1945. Nuvarande ungdomsge­ neration har vuxit upp under en tid då Jetplanen helt dominerat den interkontinentala passagerartrafiken. Ungdomen finner det självfallet att under en semestertid kunna resa till avlägsna länder med restider i tim­ mar i stället för i dagar och veckor. Mot denna bakgrund kan det vara av intresse att rekapitulera, hur gasturbinen vunnit sin nuvarande position till lands, till sjöss och i luften. Dieselmotorn får hjälp av gasturbinen Sagan om gasturbinen började förmer än 75 år sedan. En ung schweizisk ingenjör Alfred Buchi, nyligen examinerad från Zurichs Tekniska Högsko­ la, inlämnade år 1905 ett patent, som avsåg att höja den uttagbara effek­ ten hos en Diesel- eller Ottomotor genom att förkomprimera förbrän- ningsluften medels en turbin, driven av motorns avgaser enligt schema figur 1. Patentet väckte ej alltför stor uppmärksamhet. Buchi fick sålunda vänta hela 10 år innan han kunde realisera sina idéer. Han flyttade till Tyskland och samarbetade med den store tyske konstruktören av fartygs- maskinerier, Gustav Bauer i Kiel. 1922 lyckades han erhålla en beställning på uppladdningsaggregat för dieselmotorerna till två passagerarfartyg. Han utlovade att uppladdningen skulle möjliggöra en 50 %-ig effektök­ ning hos motorerna. Det djärva experimentet lyckades till fullo. I motorer­ na behövde endast mindre ändringar göras. Trots detta kunde den förhöj­ da effekten tas ut från fartygets 4-takts dieselmotorer utan besvär. Upp­ laddningen medförde även en något reducerad specifik bränsleförbruk­ ning. 89 1. Buchis uppladdningssystem för 4-takts diesel- och Ottomotorer patentsökt 1905. 1 = motorns cylinder i genomskärning. 2 = kolv. 3 = gasturbin. 4 = insugningsventil. 5 = utblåsningsventil. 6 = lufttillopp. 7 = till av­ gasrör. Buchi lät konstruera och tillverka sina uppladdningsaggregat vid den schweiziska firman Brown Boveri. Sedan erfarenhet erhållits med de första installationerna var succén med fyrtaktsuppladdningen ett faktum, Brown Boveri kunde snart notera orderinflöden av hundratals uppladd­ ningsaggregat för stationära och marina 4-taktsdieselmotorer. Ett bety­ delsefullt steg i utvecklingen gjordes av den tyska dieseltillverkaren May- bach i samarbete med Brown Boveri. Det gällde dieselmotorerna för luftskeppet ”Graf Zeppelin” som utprovades 1932/33. Här gällde det för Zeppelinverken att få fram en lätt, bränslesnål dieselmotor för att möjlig­ göra en ekonomisk passagerartrafik över Atlanten. Den normala diesel­ motorn var alltför tung och tappade dessutom effekt så fort den kom upp på höjd. Redan på 2 500 meters höjd förlorade man 25 % av effekten. Buchiuppladdade snabbgående Maybachmotorn var här idealisk. Då luft­ trycket minskade ökade avgasturbinens effekt och dessutom minskade de låga lufttemperaturerna kompressionsarbetet. Figur 2 visar Brown Boveris vertikala uppladdningsaggregat monterat på ett av Maybachs fem 12-cylindriga motorer för ”Graf Zeppelin”. Expe­ rimentet lyckades till fullo, men Zeppelinarnas saga tog ett snabbt och katastrofalt slut i och med luftskeppsolyckorna i Amerika och Hinden- burgolyckan 1937. De snabbgående lätta uppladdade dieselmotorerna 90 2. Maybachs provmotor för ”Graf Zeppelin” 1933 med Brown Boveri uppladd­ ningsaggregat med vertikal axel. Den 12 cylindriga V-motorn uppladdades från 310 till 515 kW. Den unge mannen på bilden är uppsatsens författare. 91 inledde emellertid ett segertåg för dieseldriften inom världens järnvägar. När elektrifiering av olika skäl ej var lönsam, ersattes ånglokomotiven av diesellok med uppladdade motorer. Tyska Reichsbahns lokomotiv med Maybachs uppladdade ’’Zeppelin”-motorer satte 1939 hastighetsrekord för lokomotiv med 216 km/tim. Diesellokutvecklingen med uppladdade motorer var speciellt fram­ gångsrik i Förenta Staterna. Även om uppladdningen av dieselmotorer gick snabbt fram för traktionära ändamål, inträffade en motsatt tendens för fartygsdrift. Här visade sig den långsamgående direktkopplade 2- taktmotorn klart överlägsen 4-taktsmotorn, trots att den senare kunde uppladdas. 2-taktsmotorn var enklare och billigare och kunde även ouppladdad ge en överlägsen ekonomi vid fartygsdrift. 4-taktscykeln för­ svann i det närmaste som huvudmotor under 30-talet, då det gällde högre effektbelopp. Vid en 4-taktscykel kan motorn leverera het avgas till upp- laddningsaggregatets turbin under sista delen av expansionslaget och under hela utblåsningsslaget. En betydande del av utblåsningspuffens energi kan utnyttjas vid det så kallade impulssystemet, där varje cylinder eller cylinderpar har separata avgasledningar till avskilda munstycks- grupper i turbinen. Vid en 2-taktsmotor måste utblåsning och renblåsning ske under den korta tid utblåsningsslitsarna (eller ventilerna) och inblås- ningskanalerna står öppna. Detta förhållande gjorde att Buchisystemet ej kunde utnyttjas vid 2-taktsmotorer trots många försök. Kraven på turbin- och kompressorverkningsgrader var högre och tryckförlusterna vid ge­ nomflödet i motorn måste reduceras, om 2-taktsuppladdningen skulle kunna förverkligas. 3. Schematisk bild av Brown Boveris/Curtis tvåtaktsmotorer av år 1950. Utblåsnings­ ventil— Insugnings- slitsar —' Turbin Kompressor Utjämningskärl Roots spolpump 92 Då Buchi-patenten utlöpt fick Brown Boveri ett flertal konkurrenter såsom Rateau i Frankrike, Napier i England, Burmeister & Wain i Danmark och General Motors i USA m fl. Företaget lyckades likväl behålla sin dominerande ställning på marknaden genom successiva förbättringar. I intimt samarbete med de stora dieseltillverkarna kunde Brown Boveri undan för undan höja uppladdningstrycken genom förbättrade verk­ ningsgrader. 1950 kom äntligen genombrottet för 2-taktsuppladdningen. Brown Bo­ veri och Burmeister & Wain lyckades uppladda en stor 2-takts fartygsmo- tor med ett utförande enligt figur3. Burmeister bibehöll sin spolpump och 4. Diagram visande uppladdningsaggregatens kompressoreffekt samt samman­ lagda kompressor och turbiaeffekten i förhållande till motoreffekten vid olika kopressionsförhållanden och kompressorverkningsgrad. KOMPRESSOREFFEKT MOTOREFFEKT 1950- Motorkonstruktioner frän 1960-1970 1970-1980 KOMPRESSIONSFÖRHÄLLANDE TOTAL TURBOEFFEKT MOTOREFFEKT 93 Rullningslager 5. Brown Boveri uppladdningsaggregat för en stor dieselmotor, kompressions- förhållande 3,5, varvtal 15 000 v!min, kompressionseffekten 5 000 kW. 94 luften från uppladdningsaggregatet passerade en särskild kylare. Ett ut­ jämningskärl tillförsäkrade att tillräcklig luftvolym stod till buds för ge- nomblåsningen. Med detta pionjärarbete var uppladdningens introduk­ tion säkrat även för de stora direktdrivande 2-takts fartygsmotorerna. Sedan 1950 har 2-taktsuppladdningen fullkomnats och högre och hög­ re uppladdningstryck har kunnat utnyttjas. Allt bättre verkningsgrader har gjort det möjligt att på 80-talet ta ut mer än fyra gånger så stor effekt per cylindervolym jämfört med 40-talets motorer. Samtidigt har bränsleför­ brukningen reducerats. Den termiska verkningsgraden för en stor 2-takts- uppladdad dieselmotor har genom insatser från Sultzer, Burmeister & Wain samt Brown Boveri höjts från ca 35-36 % till rekordvärden upp emot 50 %, värden som ingen annan värmemotor lyckats komma i närheten av. I dag utnyttjas uppladdningstryck av 2,5-4 bar och därvid uppnår sam­ manlagda effekten från gasturbinen och kompressorn till mellan 50 och 80 % av dieselmotorns avgivna effekt, figur 4. Dagens dieselfartyg är sålunda till stor del ”turbindrivna” och den in­ stallerade turbineffekten i dieselfartyg är större än i den sammanlagda ång­ drivna handelsflottan. Hur ett modernt stort uppladdningsaggregat ser ut framgår av figur 5. Det är emellertid ej enbart stora dieselmotorer som uppladdats. Svenska Volvo och Saab har varit föregångare att uppladda bensinmotorer för person- och lastbilar. Japanerna utvecklar små gastur­ biner med kompressorer och turbinhjul med diametrar i trådrulleformat med varvtal i storleksordningen 100 000-150 000 v/min. Uppladdningen av bilmotorerna innebär lättare och mera bränslesnåla motorer för per­ son- och lastbilsbefordran. På detta område kan man förutse en snabb utveckling. Den uppladdade Ottomotorn torde bli lika vanlig som den uppladdade dieselmotorn till sjöss. Ångpannan som blev en gasturbin Det låg nära till hands för Brown Boveri som tillverkare av ångkraftcentra­ ler att uppladda ångcykelns panna på samma sätt som Buchi uppladdat dieselmotorn. Under början av 30-talet tillkom sådana uppladdade s k Veloxpannor och Brown Boveri levererade totalt något hundratal sådana. Man fann emellertid vid utprovandet av de första anläggningarna att uppladdningsaggregatet måste tillföras ganska stora effektbelopp för att uppladdningstrycket skulle kunna hållas. Detta skedde genom en elmotor eller en hjälpångturbin. För att övervinna denna svårighet vid Veloxpan- nan genomfördes vid Brown Boveri ett mycket betydelsefullt utvecklings­ arbete för att förbättra kompressorns verkningsgrad. Man hade hittills endast utnyttjat centrifugalkompressorer. Genom Claud Seippels insatser tillkom en ny typ av kompressor med axiell genomströmning. Härigenom kunde kompressorverkningsgrader­ na höjas från 65-75 % vid centrifugalkompressorerna till 85-90 %. Under mitten av 30-talet visade det sig att Veloxpannor utrustade med axialkom- pressorer hade effektöverskott i stället för underskott i uppladdningsagg­ regatet och att det sålunda kunde avgiva elkraft och samtidigt uppladda 95 pannan. Med detta var det bevisat att den enkla gasturbinen var en reell möjlighet för elproduktion. 1936 beslöt Brown Boveri att Veloxpannans uppladdningsaggregat med axialkompressorer skulle utvecklas för kraft- | produktion. 1939 kunde företaget uppvisa världens första driftdugliga gasturbin på 4 000 kW vid världsutställningen i Zurich, figur 6. Maskineriet blev oerhört enkelt, men verkningsgraden var låg, endast 16-17 %. Kriget kom emel­ lertid emellan och världens turbinbyggare fick annat att tänka på, än att finna användningsområden för en ny kraftkälla, som visserligen var enkel och billig, men som hade en bränsleförbrukning som var nära den dubbla jämfört med de traditionella ånganläggningarnas. Brown Boveris Neuchåtelanläggning av 1939 visade emellertid att en ny kompressortyp med mycket höga verkningsgrader tillkommit och att en värmemotor med en gasturbinprocess var möjlig och utvecklingsbar. Veloxprincipen försvann efter ett antal år. Den var för dyrbar och kompli­ cerad. Det var ju dessutom bara pannan som vann på uppladdningen, alla andra komponenter i ångcykeln var oförändrat dyrbara och komplicera­ de. 6. Brown Boveris och världens första gasturbin för reservkraftverket i Neuchatel, 4000 kW 1939. 1 - Axialkompressor. 2 = Brännare. 3 = Primärluftintag. 4 = Kylluftkanal. 5 = Blandningsrum för kylluft och förbränningsluft. 6 = Gasturbin. 7 = Avgaskanal till skorsten. 8 = Generator. 9 - Startmotor med fri­ koppling. 10= Brännoljepump. 11 = Pump för smörjolja och regleringsolja. 12 = Snabbstängare för alltför högt varvtal. 13 = Säkerhetsventil påverkad av 12. 14 = Servomotor för brännoljereglering. 15 = Alarmapparat för alltför hög tempe­ ratur. 96 Dieselmotorn som blev en gasgenerator Götaverken var under 20- och 30-talen under Dr Hugo Hammars ledning ett utomordentligt innovativt företag. Uppfinnaren Erik Johansson, figur 7 (1893-1973) utvecklade bl a sin ångkompressor för förbättrande av ång­ maskinprocessen. Här fick ångan expandera i en avloppsångturbin ner till kondensorns höga vacuum, sedan den lämnat ångmaskinens låg- tryckscylinder. Den betydande tillskottseffekten som härigenom erhölls utnyttjades för att driva en centrifugalfläkt, som höjde ångtryck och ång- temperatur mellan högtryckscylindern och lågtryckscylindern. Götaver- kens ångkompressor var klart överlägsen konkurrerande avloppsturbiner kopplade till propelleraxeln genom komplicerade kuggväxlar och däm­ pande kopplingar. Götaverkens ångkompressorer försåldes i betydande antal. I slutet av 20-talet patenterade Erik Johansson sitt sk drivgassystem enligt principschemat i figur 8. En 2-takts dieselmotor drev en kolvkom­ pressor som matade motorn med förbränningsluft med ett tryck av ca 51/2 bar. Dieselmotorn och kompressorn fungerade sålunda som en gasgene- 7. Uppfinnaren av ång- kompressorn och drivgas- systemet Erik Johansson (1900-1965). 7 - Daedalus -82 97 Framåtturbin Backturbin 8. Erik Johanssons drivgassystem, principschema. Kuggväxel Gasturbin 3-cyl. kolvkompressor 2-taktsmotor 9. Kryssaren Klas Fiemings maskinarrangemang med två dieselgasgeneratorer och en gasturbin per axel. 6-cyl. 98 rator vilken försåg propellermaskinen med drivgas med en temperatur av ca 450°. En första mindre anläggning på ett hundratal kW byggdes i bogserbåten Göta som fick en kolvmaskin som kraftaggregat. Maskine­ riet fungerade utmärkt och Götaverken kunde inom kort tid bygga en andra prototypanläggning för sjömätningsfartyget Skagerack på 750 kW (1 000 hk). Propellermaskinen blev även här en kolvmaskin. 1936 beställ­ de svenska marinen en ombyggnad av den 25 år gamla minkryssaren Klas Fleming, figur 9, där ett drivgasmaskineri på 5 300 kW (7 200 hk) installe­ rades med två kraftturbiner byggda av AB de Lavals Ångturbin samt driv- gasgeneratorer bestående av fyra uppladdade 6-cylindriga 2-takts diesel­ motorer med direktdrivna 3-cylindriga kolvkompressorer. Provturer och leverans skedde under kriget 1940 och ”Klas Fleming” fick därför ej den internationella publicitet som normalt skulle kommit den till del. ”Klas Fleming” var med sju års försprång världens första gasturbindrivna fartyg. Emellertid uppvisade fartyget en del barnsjukdo­ mar i drift. Bränsleförbrukningen visade sig även något sämre än vad som kunde erhållas vid ren dieseldrift. Då de snabbgående lätta, uppladdade och uppväxlade dieselmotorerna, som bl a tyska marinen utvecklade visa­ de sig driftdugliga, var drivgassystemet ej längre konkurrensdugligt. Såväl den franska som den amerikanska marinen gjorde på 50- och 60-talen ett flertal försök med drivgasanläggningar på mindre krigsfartyg och handelsfartyg. Resultaten blev otillfredsställande. Även dess mera sofistikerade drivgasanläggningar försvann inom få år från haven. Erik Johansson och Götaverken gjorde trots allt en stor pionjärinsats. De svenska fartygen med drivgasmaskinerier fungerade i stort sett ganska bra, trots att det gällde prototyper inom ett helt oprövat område. Jetmotorns tillkomst Som redan nämnts hade Brown Boveri 1939 bevisat att den enkla öppna gasturbinen med axialkompressor redan utvecklats så långt att denna typ av kraftkälla var användbar och konkurrensduglig på många områden. Med 12 till 15 steg i axialkompressorn bemästrade Brown Boveri tryckför­ hållanden upp till 4 å 5. Någon tid före världskrigets utbrott besöktes Brown Boveri av den man som allmänt uppfattas som reaktionsmotorns uppfinnare Frank Whittle. Han var mycket intresserad att få del av Dr Adolf Meiers och Claud Seippels framsteg på kompressorområdet och önskade med dessa herrar diskutera möjligheten av en gasturbindriven flygmotor. Brown Boveri utdömde dock projektet som orealistiskt på grund av den höga bränsle­ förbrukningen. Whittle nämnde dock ej att han sedan mer än tio år arbetat med att utveckla en flygmotor arbetande utan propeller och i stället baserad på utnyttjandet av avgasstrålens reaktionskraft. Whittle å sin sida insåg ej axialkompressorns stora överlägsenhet i fråga om verk­ ningsgrad och frontareabehov, jämfört med centrifugalkompressorn. Nå­ got samarbete kom ej till stånd och Whittle reste hem och byggde sin 99 första jetmotor med ett enkelt centrifugalhjul vid British Thomson Houston i Rugby. Han mötte emellertid enorma svårigheter och hans motor flög först 1945. Tyska aerodynamiker och flygmotortillverkare började intressera sig för reaktionsdrift av snabba flygplan långt senare än Whittle. Under slutet av 30-talet arbetade emellertid tre framstående forskargrupper för att få fram en jetmotor till tyska flygvapnet. I motsats till Whittle utgick de emellertid alla från maskiner med axialkompressorer. Junkers, Heinkel och Masser- smith hade alla flygfärdiga versioner av jetmotorer färdiga 1942 med en statisk dragkraft i storleksordning av 7-9 kN (700-900 kP) och ett kom- pressionsförhållande av ca 3. Då Whittle flög med sin Power Jets Mark W1 i jaktplanet Gloster E 28/39 1946 var den överlägsen tyskarnas motorer främst i fråga om material, där de engelska metallurgerna lyckats få fram de helt överlägsna Nimonicmaterialen. I fråga om aerodynamisk utform­ ning var dock tyskarnas motorer överlägsna. Det tyska nederlaget var emellertid ofrånkomligt och satte ett snabbt slut på den tyska utveckling­ en. Det blev de brittiska jetmotorerna som revolutionerade luftfarten. Erik Östman har i sin bok Gasturbinutvecklingen vid STAL-LAVAL (1971) beskrivit hur svenska flygvapnet fick hand om ett störtat tyskt jaktplan med en Junkermotor och hur STAL på grundval av detta förelag byggde sin första motor ”Skuten” på 15 kN dragkraft och ett tryckförhål­ lande av 41/2 under åren 1947-48. Han beskriver även hur den Whittle- inspirerade jetmotorn utvecklad av professor Lysholm vid AB Flygmotor visade sig alltför komplicerad och hur STAL fick möjlighet att konstruera och prova sin ”Dovern” med 30 kN dragkraft och ett kompressionsförhål- lande av 7. 10. Röntgenperspektiv av "Dovern” av 1950. Dragkraft 3 OOOkP, dragkraft/vikt 1,0. 100 r ”Dovern” var i prestanda helt jämbördig med Rolls Royce ”Avon” och stora förhoppningar ställdes vid STAL att få utveckla det projekterade tredje steget i utvecklingskedjan ” Glan” . ” Glan” var efter tillrådan av STAL:s konsult professor Richard Söderberg en ”twin spool” maskin med två kompressorer och två turbiner, där lågtryckskompressorn drevs av lågtrycksturbinen genom en axel gående genom ett centrumhål i högtrycksaggregatet. När Flygvapnet fann att den svenska potentialen för utveckling och forskning på området var otillräcklig jämfört med stormak­ ternas, så beslöt man att nedlägga såväl ”Dovern” som ”Glan”-projekten. STAL utnyttjade emellertid ”Glan”konstruktionen för ett reservkraftagg­ regat för Varberg. Konstruktionen har visat sig utomordentlig lyckad och är fortfarande efter mer än 25 år ett viktigt led för sysselsättningen vid STAL-LAVAL. Grundkonstruktionen har dock moderniserats i ett flertal avseenden och dess prestanda förbättrats. Hur jetmotorerna erövrade den militära sektorn för jaktplan och bomb­ plan under åren 1945-1955 och hur det brittiska Cometplanet 1958 visade vägen till dagens jetmotordrivna stora och snabba passagerarplan, har de 11. General Electrics jetmotor F404 med efterbrännkammare för JAS-planet. Dragkraft 4 700 hP, dragkraft/vikt 5. 3 STEGS LÅGTRYCKSKOMPRESSOR 7 STEGS HÖGTRYCKSKOMPRESSOR INNERAXEL YTTERROTOR BYPASSLUFT BRANNKAMMARE FRÅN Ll- 1 400°C KOMPRESSORN JAS Engine F404-GE-F1J1 \ INSTÄLLBARA DYSKLAFFAR DYSREGLERING EFTERBRANN- KAMMARE EFTERBRÄNNARE "'LÅGTRYCKSTURBIN HÖGTRYCKSTURBIN 101 Tabell 1 Motor Jumo 004 Goblin II AS X Nene Ghost Avon RA7 Avon MK60 CF6 JT9D RB211 JAS-F404 Tillverkare Nation År Stegantal Max stat Kompressor dragkraft Drag kr/ Tryckför­ Vikt hållande 1,11 3,0 1,91 3,3 1,37 5,5 3,33 4,0 2,12 4,5 3,16 6,5 4,04 8,3 5,71 28,0 6,00 22,0 5,79 27,0 ~1 400 ~0,7 T2 = Två turbinhjul. Jetmotorns utveckling de Havilland GB Armstrong GB & Siddeley Rolls Royce GB de Havilland GB Rolls Royce GB Rolls Royce GB General Electric USA Pratt & Whitney USA Rolls Royce GB General Electric USA 1943 C1-T1 1 360 1943 A14-T1 1 180 Beteckningar: Cl = entrifugalkompressor A8 = Åtta stegs axialkompressor flesta av oss klara minnesbilder av. Nedanstående tabell visar hur enormt jetmotorernas prestanda förbättrats sedan Junkermotorn av 1942 gjorde sin första flygtur. Bränsleförbrukningen har minskats till en tredjedel, tryckförhållandet har ökats med en faktor av nära 10. En modern jetmotor kan lyfta nära sex gånger sin egen vikt medan de första motorerna endast kunde lyfta obetydligt mera än den egna vikten. Utvecklingen kan bedö­ mas av fig 10 och 11 och av nedanstående tabell 1. Turbin kg Junkers 1942 A8-T1 895 Gas Spec temp bränsle °C förbr kg/kP h 700 1,38 800 1,30 800 1,0 825 1,06 815 1,08 900 0,97 950 0,93 1 200 0,40 1 200 0,43 1 200 0,40 1946 C1-T1 1951 C1-T1 1952 A12-T2 1969 A16-T2 1970 A17-T2 1971 A15-T6 1971 A16-T6 1980 A10-T2 2 270 2 270 3 400 5 650 24 000 24 000 22 000 4 700 T6 = Sexstegs gasturbin Gasturbiner med jetmotorteknik ersätter ångkraften till lands och till sjöss Det enorma kapital som stormakterna under de senaste 30 åren nedlagt på forskning och utveckling på jetmotorområdet har resulterat i stora framsteg. Nya material för turbinskivor, skövlar och brännkammare har framkommit, vilka har gjort det möjligt att utnyttja långt högre gastempe­ raturer än förut. Genom ledskenor och löpskovlar försedda med fina kanaler för kylluft från kompressorn har en ytterligare stegring av gastem­ peraturen uppnåtts. Gastemperaturer i närheten av det vanliga smidesjärnets smältpunkt användes redan. Genom framsteg inom strömningsmekaniken har det blivit möjligt att utnyttja överljudhastighet i axialkompressorerna. Därmed har tryckuppsättningen per skovelsteg kunnat ökas väsentligt. Högre kompressionsförhållanden har medfört att brännkamrarna kunnat min­ skas i volym och att brännkammarbelastningen kunnat höjas. Vridbara ledskenor i kompressorerna har medfört, att optimala strömningsförhål- landen utan pumpnings- och avlösningsfenomen kan bibehållas under alla driftförhållanden. ~5 ~25 102 Vridbara ledskenor i turbinerna tillåter att optimala effektfördelningar bibehålies vid olika belastningar där flerturbin arrangemang utnyttjas. ”Twin-spool”-arrangemang med två kompressorer och två kompressor­ turbiner har blivit en försäljningssuccé för världens största jetmotortill­ verkare Pratt & Whitney och Rolls Royce. Erfarenheterna av hundratu­ sentals jetmotorer under de mest skiftande klimatförhållanden har kunnat utnyttjas för gasturbinens användning till lands och till sjöss. Utveckling­ en har därvid i princip följt två vägar på båda dessa områden. Den enkla öppna konstruktionen med en kompressor, en brännkamma­ re, en turbin direkt drivande en generator - som Brown Boveri introduce­ rade 1939 - fann till början relativt ringa användning på grund av maskin­ typens höga bränsleförbrukning. Försök gjordes att förbättra verknings­ grader och öka enhetseffekten genom att utnyttja flera kompressorer och turbiner i serie. Många gasturbintillverkare övertog jetmotorns bränn- kammarearrangemang med ett flertal kammare fördelade runt periferin framför högtrycksturbinen. Man införde mellankylning och ibland mellan- förbränning samt värmeväxlare för utnyttjning av avgasvärmen och för­ sökte använda tjockolja som bränsle för att kunna konkurrera med ång- processen för grundkraftverk. Dessa försök slog ej särdeles väl ut. De tjocka brännoljorna visade sig försmutsa gasturbiner och värmeväxlare. Korrosion från tjockoljerester visade sig förstöra skovlarna i turbinerna redan efter korta drifttider. Efter år av erfarenhet från olika utvecklingsprojekt med komplicerade gasturbin­ arrangemang syntes redan på 70-talet en återgång till 1939 års enkla konstruktion ge den gynnsammaste lösningen vid större gasturbiner för elproduktion. General Electric och Westinghouse i USA, Kraftwerk Union, Brown Boveri och Fiat i Europa offererar nu i första hand enkla enaxliga maskiner med 3 600 resp 3 000 v/min med effekter upp till 100 000 kW. De förses i allmänhet med två eller flera brännkammare. Kompressorer och turbiner utrustas i stor utsträckning med vridbara ledskenor. Den andra utvecklingslinjen - jetmotorvägen - valdes tidigt t ex av STAL med sitt reservkraftaggregat GT 35. De stora internationella jetmo­ tortillverkarna kunde använda sina massproducerade standardelement och behövde endast komplettera aggregaten med en kraftturbin. Många gasturbintillverkare köpte sådana nya eller begagnade jetmotorer, inför­ de vissa konstruktionsförändringar för motorernas användning för statio­ närt bruk och byggde själva kraftturbinerna anslutna till generatorerna. Man erhöll på så sätt små, billiga och driftsäkra kraftaggregat som dock endast var användbara för lättare bränsle. Sådana jetmotorbaserade re­ servkraftaggregat har byggts i hundratal i industriländerna. I de gas- och oljeproducerande länderna utnyttjas ofta sådana kraftaggregat som grundkraftverk, då bränslekostnaderna ej lägger några hinder i vägen. Genom att kombinera ett gasturbinaggregat med en efterföljande ång- cykel och där utnyttja avgasvärmet kan termiska verkningsgrader på 45-47 % erhållas. Sådana kombinationsanläggningar för grundkraft sy­ nes klart konkurrensdugliga, där naturgas och för gasturbindrift lämpliga brännoljor är tillgängliga. Till sjöss har gjorts en rad försök att introducera gasturbiner för han­ 103 delsfartyg. Efter oljekrisens chockhöjningar 1973 och de därefter följande enorma höjningarna av oljekostnaderna har dessa gasturbindrivna fartyg undantagslöst visat sig oekonomiska jämfört med dagens dieselfartyg med uppladdade högeffektiva motorer. Flertalet gasturbinanläggningar installerade i containerfartyg, färjor och transportfartyg för naturgas har utbytts mot dieselanläggningar. Endast vid fartyg där stora effekter er­ fordras under kortare tid, såsom vid isbrytare i kombination med diesel- drivna marschfartanläggningar, synes gasturbinerna kunna hålla sig kvar. Vid örlogsflottorna spelar ju bränslekostnaderna föga roll, däremot har låg vikt och ringa utrymmesbehov samt flexibilitet en avgörande betydel­ se. 1946 provade brittiska flottan sitt första gasturbindrivna krigsfartyg, en kanonbåt med en effekt av 1 850 kW. Bränsleförbrukningen visade sig emellertid vara förödande stor även för ett krigsfartyg. 1951 gjorde svens­ ka marinen ett för de inblandade mycket intressant prov att införa jetmo­ torteknik på ett litet snabbgående fartyg. En av flygets uttjänta ”Goblin”- jetmotorer installerades i motortorpedbåten T3 för drift av centerpropel­ lern. Som marschaggregat utnyttjades två 50 kW Pentamotorer med pro­ pellrar arbetande i tunnlar. Gasturbinens kraftturbin drev mittpropellern över en kuggväxel. Då fartyget kom upp i fart tömdes automatiskt tunnlar­ na för backpropellrarna som därigenom lyftes ur vattenströmmen och frikopplades. Genom detta av marindirektören Curt Borgenstam patente­ rade arrangemang erhölls ett CODOG-maskineri (CODOG = COmbined Diesel Or Gas turbine machinery) utan frikopplingar och komplikationer. Man beräknade att man med gasturbinen skulle uppnå en fart av 40 knop. Installationen framgår av figur 12. På den första provturen hösten 1951 inträffade en klassisk malör. Vid fullfartsprovet erhölls ingalunda några 40 knop. Vid körning över mätta milen uppmättes endast ungefär 20 knop. Vid diskussion om orsaken till det dåliga resultatet var alla experter eniga i, att felet måste ligga hos 12. Torpedbåten T3:s maskinarrangemang visande inbyggnad samt hjälpdieslar- na med propellrar på ytteraxlarna i självtömmande propellerbrunnar. BRÄNSLE- RUM MANÖVERRUM MARSCHMOTOR iDE LAVAL! PENTA FCH-6 tKRAFT- \TURBIN KOPPLING TYP ISOTTA-FRASCHINI BARPLAN PROPELLERBRUNN FÖR MARSCHMOTORN —-*] GOBLIN GASGENERATOR 104 propellern, som antogs ha arbetat med mycket låg verkningsgrad och hög kavitation. En ny propeller framtogs och efter cirka ett halvt år gjordes en ny provtur. Vid första gången över mätta milen erhölls åter bara 20 knop, men nu fann man felet. Tachometern visade dubbla varvtalet. Det konstate­ rades att den elektroniska varvräknaren indikerade två gånger per varv i stället för en gång. Då ’’Goblin”motorn gavs tillräckligt med bränsle gick farten raskt upp, fartyget planade och vid fullt varvtal var farten med god marginal 40 knop. Den svenska T3 var ingalunda världens första gasturbindrivna örlogsfar- tyg, men den slog på sin tid hastighetsrekord för gasturbindrivna fartyg. Först 1966 inleddes gasturbinepoken i den svenska marinen. Spicaklas- sens fartyg erhöll tre Bristol Proteus mariniserade jetmotorer. Dessa fartyg har visat sig mycket ändamålsenliga. Trots Spicaklassens ålder skall en utbyggnad ske under 80-talet med i stort sätt oförändrade arrangemang, men med de moderniseringar av gasturbinaggregaten som tillverkarna undan för undan åstadkommer. Sedan 60-talet har inga större snabbgå­ ende fartyg än Spicaklassen byggts inom svenska marinen. Utvecklingen inom stormaktsmarinerna och Nato-ländernas flottor har däremot ingalunda kännetecknats av en sådan återhållsamhet. 1962 be­ gärde danska marinen kompletta anbud för maskinerierna till två fregatter som skulle ingå i Natoflottan. STAL-LAVAL lyckades uppnå ett samarbete 13. ”Peder Skrams" maskinarrangemang 32500 kW, 196511966. 1. gasgenerator 2. kraftturbin 3. kuggväxel för dito 4. dieselväxel 5. hydraulisk koppling 6. diesel­ motor 7. luftintag 8. skorsten 9-10. propelleraxel. 105 14. 27000 kW gasturbinprojekt för jagare av 1939. a = Luftkompressor, b = Gas­ turbin för drift av a. c= Gasturbin på 6 600 kW med inbyggd backturbin för drift av propeller, d - Gasturbin på 6600 kW utan backturbin för drift av propeller, e = Förbränningskammare, gemensam för b och c resp. d. f= Kuggväxel. g = Utryckbar fast koppling, h = Utryckbar elastisk koppling, i = Marschfart-diesel- motor på 1 100 kW. j = Hydraulisk generator. k = Hydraulisk motor för start av gasturbiner. I = Ekonomipanna. med den amerikanska jetmotortillverkaren Pratt & Whitney och erhöll så småningom beställningen på västvärldens första stora CODOG-maskineri för krigsfartyg. Anläggningen var på 32 000 kW och bestod av två gasturbin­ aggregat från Pratt & Whitney med STAL-LAVAL kraftturbiner med kugg­ växlar och KAMEWA-propellrar. Maskineriets utformning framgår av figur 13. Två dieselmotorer användes för marschfart upp till 18 knop. Dessa ur- kopplades då gasturbinerna vid högre effekter tog över belastningen. Prov­ turerna avslutades våren 1966. Maskineriet visade sig utomordentligt ända­ målsenligt. Det var mycket lättare än ett motsvarande ångmaskiner! och marschmotorerna gav vid lägre farter långt bättre ekonomi än detta. Kor- vetterna ”Peder Skram” och ”Herluf Trolle” blev inledningen till att gastur­ binerna accepterades som huvudmaskineri i alla västvärldens örlogsflot- tor. Vid tidpunkten för ”Peder Skrams” provtur var det ytterst få invigda som visste att Sovjets maskintekniker redan 1962-63 gjort en rad prov med gasturbindrift i ”Petya” klassens korvetter.* Med två gasturbiner var­ dera på 11 000 kW på ytteraxlarna samt med två växlade dieselmotorer 106 kopplade till mittpropellern kunde vid full fart 26 000 kW utnyttjas. Farty­ gen uppnådde genom detta CODAG**-arrangemang utomordentligt hög fart och förnämliga prestanda. Bara kort tid efter ”Petya”klassen uppträtt i Östersjön gjorde Sovjetflot- tan sin introduktion av sina första jagare med enbart gasturbiner med en installerad effekt av 70 000 kW på fyra axlar. Sovjet har efter dessa pionjär­ fartyg uteslutande byggt gasturbin- eller kärnkraftdrivna fartyg. En hel serie kryssare i ”Kara”klassen med gasturbindrift och 90 000 kW har bl a tillkommit. I ryska krigsfartyg i drift och under byggnad finnes nu en installerad gasturbineffekt av mer än 9 milj kW. USA och Storbritannien har endast halvhjärtat försökt inhämta Sovjets försprång och har nu en installerad gasturbineffekt av SVa milj kW. Utvecklingen på området illustreras väl av figurerna 13 och 14. Figur 14 visar det ofullgångna projekt som författaren utarbetade för Brown Boveri 1939 bestående av fyra gasturbiner på sam­ manlagt 27 000 kW kombinerat med två dieselmotorer för marschfart. Gasturbinernas termiska verkningsgrad beräknades till 17%. Peder Skrams maskineri uppnådde 28 %. Nybyggda amerikanska gasturbindriv­ na större krigsfartyg uppnår verkningsgrader på 35 %. Man kan alltså konstatera att gasturbinerna helt revolutionerat luftfarten, att gasturbinuppladdade dieselmotorer är det helt dominerande fartygs- maskineriet samt att gasturbinerna helt utträngt ångmaskinerierna för krigsfartyg med undantag av vid vissa kärnkraftdrivna specialfartyg. * Tyska marinen byggde 1962-1964 ett antal fregatter med CODAG-maskinerier i ”Köln”-klassen bestående av Brown Boveri gasturbiner med en effekt av 2 x 9 000 kW. De var komplicerade och bränsleslukande och ansågs ej färdigutvecklade för sjötjänst. ** CODAG = COmbined Diesel And Gas turbine machinery. 107  Institutet för Förhistorisk Teknologi Förhistorisk vardagsteknik - en förbisedd erfarenhetsbank Av Tomas Johansson De flesta människor associerar nog teknik till industrialismen; väsande ångmaskiner, mässingglänsande kugghjul och sofistikerade datorer med väldresserade elektroner. Färre ser i tekniken också medeltidens knar­ rande kvarnar, romarnas akvedukter och Egyptens pyramider. Fåtalet bryr sig om att innefatta forntidens vardagsteknik i sin bild av tekniken. Under det senaste decenniet har emellertid ett ökande antal människor i västvärlden börjat intressera sig för den tidigaste tekniken. Ofta finns en direkt anknytning till arkeologi; begreppet experimentell arkeologi exis­ terar. Åtskilliga universitet planerar eller har redan startat verksamhet. Inom den pedagogiska museisektorn har också ett allt större intresse kommit att knytas till förmedling av processer som komplement till de döda föremålen. I Sverige planeras idag flera ”forntidsanläggningar”, där kunskapsförmedling och forskning är viktiga aspekter. I Norge och Dan­ mark finns t ex redan sådana anläggningar. Också inom friluftslivet har man börjat granska den tidiga tekniken närmare, delvis som en reaktion mot ökad kommersialisering. Forntidsmänniskorna var ju i hög grad friluftsmänniskor. Även rena överlevnadsaspekter har under de senaste åren gjort sig alltmer gällande. Vår moderna teknik är ofta sårbar och den gamla tekniken ger goda exempel på att människor kan klara sig med enkla medel. År 1980 bildades Institutet för Förhistorisk Teknologi. Dess huvudman är en ideell förening. Institutet är beläget i Östersund och har ett nära samarbete med Jämtlands läns museum och den arkeologiska institutio­ nen vid Umeå universitet. Institutet bedriver forskning och dokumentation och vill stimulera in­ tresset för förhistorisk teknik. Kursverksamhet är en väsentlig del av verksamheten, och där återfinns deltagare alltifrån förskola till högskola. Så drivs t ex veckokurser som ingår i utbildningen av arkeologistudenter vid Umeå universitet. Under våren 1982 startade en fyra månader lång kurs vid Bäckedals folkhögskola i Sveg. Kursen heter ”Människa - Natur - Teknologi genom 8 000 år”, och det praktiska inslaget är omfattande. Institutet utger också ett medlemsblad som informerar om verksamhet 109 Jägarstenålders vardagsteknik - några karaktä­ ristiska drag inom området. I samverkan med Västerbottens museum har gjorts filmen ” Stenåldersliv” , som används i pedagogiska sammanhang. På forsk- ningssidan ägnas intresset i första hand jägarstenålderns teknik, men verksamhet sker också inom t ex järnframställning och smide. Forskning­ en är i hög grad praktiskt inriktad, flera försök har t ex gjorts att leva i vildmarken med en teknik motsvarande jägarstenålderns. Institutet fram­ ställer också repliker av forntida föremål med originaltrogna metoder. Avsättning finns främst hos skolor och museer. Erfarenheten från institutets verksamhet pekar på att det finns stora utvecklingsmöjligheter. Ett av hindren för expansion idag är att det sak­ nas personer med kompetens att arbeta inom området. Det finns exem­ pelvis möjlighet till en betydande uppdragsverksamhet inom den pedago­ giska sektorn. Institutet drivs utan några ekonomiska bidrag från samhäl­ let. Intäkterna kommer från medlemsavgifter och uppdragsverksamhet, men detta är otillräckligt och ideellt arbete är därför ett viktigt inslag. Eftersom den tidigaste tekniken är okänd för flertalet kan det finnas skäl att se lite närmare på några framträdande drag. Först några basfakta: - under 99 % av människors och förmänniskors tid på jorden har det varit stenålder. De äldsta bevarade redskapen av sten är mer än två miljoner år gamla, och har anträffats i Öst-Afrika. - tecken på ett framväxande jordbruk kom för ca 15 000 år sedan, bl a i Främre Orienten. Den gamla nomadiserande tillvaron övergavs så små­ ningom. - Sverige befolkades för ca 12 000 år sedan. Jordbruket kom till vårt land för ca 5 500 år sedan. - koppar började utvinnas i liten skala för ca 8 000 år sedan. Bronsåldern började för ca 3 000 år sedan i Sverige. Järn började utvinnas ca 1 500 f Kr i Främre Orienten. Vid tiden för Kristi födelse började järn utvinnas i Sverige. Den tidigaste tekniken är inte primitiv - om man med det menar att den är arbetskrävande och ger dåligt resultat. Man kan exempelvis erinra om att under stenålderns slutskede var praktiskt taget hela den nu befolkade delen av världen bebodd av människor. Det är bara marginellt som den moderna tekniken lett till att nya områden tagits i anspråk. Människan är ju ett tropiskt djur, och tar egentligen risker när hon lämnar de rika och varma områdena (paradiset i senare tiders religion?). Människan föds ju tekniklös - inte ens en ask tändstickor medföljer. I den utformning som naturen tydligen tänkt sig människan skulle hon inte överleva en enda norrländsk vinternatt. Tack vare att de tidiga människorna började att utveckla redskap av olika slag kunde de lämna sin tropiska hemmiljö och dra ut i vida världen. Vår kulturutveckling balanserar på stenknivens egg. Det finns fog för att tala om erfarenhet i samband med förhistorisk vardagsteknik. Tidsdimensionen är således mer än två miljoner år, drygt 60000 generationer. Under så lång tid hinner misstag sorteras ut och förbättringar uttänkas. Tidigare ansågs allmänt att vardagen i ett samhäl­ le som baserades på jakt, fiske och insamling innebar en eländig vardag, fylld av svält och umbäranden. Under det senaste decenniet har denna 110 mm» 1. Tidig vardagsteknik är också tillvaratagandets teknik. Älgens underben inne­ håller mycket av värde; korthårigt, slitstarkt skinn, ben som bra råmaterial till redskap, märgen kan ätas, den stora senan ger kanske 50 meter tråd, klöven kan kokas och ge fett av hög kvalitet. Den skarpa stenkniven (t v) gör det möjligt att stycka och tillvarata. Ens händer och tänder bör se ut som på en björn om man utan redskap skall klara att nyttiggöra sig en död älg. Foto: Birgit Jansson. åsikt måst revideras som en följd av mera förutsättningslösa studier av naturfolk. Arbetsdagen tycks bara uppgå till ett par timmar om dagen i sådana samhällen. Det förutsätter självfallet att tillgången på resurser är god och att befolkningstalet är lågt, men en så begränsad arbetstid skulle vara otänkbar utan effektiv teknik. Framför museimontrar brukar människor ofta utbrista vid anblicken av stenföremål: ”Ja, de hade ju gott om tid.” Det vittnar om ett fundamentalt missförstånd. Den tidiga tekniken är ofta snabb. Några exempel: en stenkniv (skarp som ett rakblad) med många dagars brukningstid kan tillverkas på några sekunder, en skinnskrapa som håller i många månader kan göras på några minuter, de välkända flintyxorna kan huggas till på någon timme, slipningen är dock mera tidsödande. (Normalt anses att slipningen skall ta flera tiotals timmar, men preliminära resultat från experiment inom institutet visar att det kan röra sig om några få timmar.) Eld kan drillas på någon minut (världsrekordet lär vara 8 sekunder) och en bra dräkt kan förfärdigas på några veckor. Det finns bara enstaka exempel på att processerna kunde vara verkligt tidsödande. Det gäller exempelvis s k båtyxor, där tillverkningstiden troli­ gen rör sig om många veckor. Båtyxan är dock främst ett statusföremål och den praktiska funktionen är i bakgrunden. Den tidigaste tekniken var mobil. De tidiga teknikanvändarna var ju 111 nomader och måste kunna bära tekniken med sig. Detta gav en flexibilitet som ofta saknas i vår teknik. En mera stationär teknik ger måhända upphov till en viss tröghet både i produktion och tanke. Det förbises lätt att den tidiga tekniken gav människan ett omväxlande arbete. Under egna försök att leva ”stenåldersliv” ute i vildmarken har jag ofta förbluffats av detta. Man är ute på jakt, fiskar en stund, vilar, tillverkar ett redskap, justerar en pil, lagar mat, osv. Man arbetar i åtminstone ett halvdussin olika ”yrken” på en och samma dag. Går vi över till jordbrukarna blir arbetsdagen genast mera inrutad och förutsebar. Här börjar också en specialisering i olika yrken att göra sig gällande. Tar vi steget över till industrialismen blir arbetsdagen för den enskilde ännu mer enformig, för att slutligen bli överraskningsfri i den robotiserade/datoriserade vardagen. Den moderna tekniken är ju utmärkt i många avseenden, men frågan är om den inte är lite tråkig och berövar människan stimulerande omväxling. Många andra primater tycks ibland ha en arvedel som gör dem rastlösa och nyfikna. Kanske är det just dessa egenskaper som ligger bakom människans framgång på bl a det tekniska området, men det var väl inte meningen att den tekniska utvecklingen till slut skulle arbeta mot denna egenskap. En arbetspsykologisk fördel med den gamla tekniken är att människan har möjlighet att följa och förstå hela processerna. Något som är fåtalet förunnat idag. Det behövs också få människor för att klara processerna och det leder till mera svårförstörbara tekniska system till skillnad mot det nutida, där tusentals människor på flera kontinenter kan vara involve­ rade för att t ex få en bil att fungera. En mindre störning kan där ge allvarliga konsekvenser. Forntida teknik är utbildningskrävande. Måhända kan det formuleras så enkelt att det man inte har i materiellt avseende det måste man ha i huvudet i stället. En bra forntida tekniker måste känna naturen mycket väl, ha god materialkännedom (av empirisk art - s k naturvetenskapliga beskrivningar i form av siffror, diagram och dyrbara analyser är värdelö­ sa), hantverksskickligheten måste vara väl uppövad, tänkandet flexibelt och teknikern får heller inte panikslås av oväntade situationer och aldrig förkasta ett tekniskt problem som olösligt. Sådana egenskaper tar tid att öva upp. Man kan räkna med att det tog minst 15 år att förvärva tillräckligt med kunskaper för att kunna fungera väl i ett jägarsamhälle; detta gäller både för män och kvinnor. Utbildningstiden var med andra ord lika lång som det tar för att nå fram till en högskoleexamen idag. Självfallet fanns också många svagheter med dåtidens teknik. Man kunde bara nyttja små delar av naturens potential. Ett exempel kan vara den livsviktiga stenen till redskap. Redskapssten måste i regel vara av hög kvalitet, och sådan förekommer bara sparsamt i naturen. Flinta är väl det mest kända redskapsmaterialet. Den förekommer på flera håll i landet men den högklassiga flintan finns bara i Skåne. Under stenålderns slutskede transporterades hundratals ton flinta upp till Norrland, där den var begärlig som komplement till de lokala kvartserna och kvartsiterna av sämre kvalitet. Problemet med stenbrist under stenåldern gäller i många andra områden av världen, och stenens plats som redskapsmaterial kun­ de inte intas av något annat jämförbart material. 112 Övergången till metallåldrarna 2. Upptäckternas upptäckt - vissa stenar ger rakbladsvassa eggar som kan skära i olika material. Med hjälp av bildens stenredskap klarade två personer att leva två veckor ute i den lappländska vildmarken vid ett experiment med stenålders- teknik sommaren 1978. Redskapen är medvetet gjorda så enkelt som möjligt. De kunde lika gärna ha varit gjorda av en neanderthalare för 200000 år sedan. Foto: förf. Det tycks vara en allmän uppfattning att övergången till metallbruk un­ derlättar vardagen för människor. Kopparn, bronsen och järnet anses automatiskt besitta egenskaper som är överlägsna de gamla redskapsma- terialen. Metaller som koppar och brons fick dock knappast så stor spridning bland gemene man att hans vardag påverkades. Stenredskaps- tillverkning levde exempelvis kvar i stor utsträckning under bronsåldern i Sverige. Järn kunde lättare framställas i större mängder eftersom malmen är jämförelsevis rikligt förekommande i naturen. Det tidiga direktreducera- de järnet kunde emellertid ha högst varierande kvalitet beroende på svårigheter att kontrollera bl a halter av kol, fosfor och svavel. Välkänd är Caesars skildring av hur romare och germaner slåss med järnsvärd, men då och då måste avbryta kampen för att med foten räta ut svärdet som blivit krokigt i stridens vimmel. När detta hände hade man experimenterat med järnframställning i nära 1 500 år. Man kan fråga sig varför de inte slogs med rejäla knölpåkar i stället. En yxa av mjukjärn (dvs inte härdbart) har inte särskilt överlägsna egenskaper jämfört med en stenyxa. Dessutom var järnet så dyrbart (järnframställningsförsök vid institutet visar att järnet skulle ha ett mark­ nadspris på 3 000 kr/kg om man skulle betala nutida löner för arbetet) att 8 - Daedalus -82 113 3. Gädda skjuten med en pil med skifferspets. Moderna försök visar att stenspet- sar i vissa fall kan ha bättre inträngningsförmåga än stålspetsar. De vanligaste stenpilsspetsarna under stenåldern var snabbtillverkade; från några minuter upp till en halvtimma. Tillverkningstiderna är således normalt kortare än för stålspet­ sar. Det är en fördel med tanke på spetsarnas engångskaraktär. Foto: förf. man måste spara och göra yxan relativt lätt (jfr tidiga holkyxor och även bronsyxor). I sten kunde man göra yxor med större tyngd och kompense­ ra den något mindre eggskärpan. Vanlig järnspik användes med stor sparsamhet under hela forntiden, sannolikt beroende på att den var dyrbar. Bara i särskilda situationer kom spiken verkligen till sin rätt, exempelvis i de stora vikingaskeppen. Vid produktion av vardagsvaror var spik fortfarande sparsamt använd ända fram till 1800-talet. Metall av hög kvalitet är nödvändigt i hyvlar av olika typ för att få ett gott skär. Romarna kände hyveln och använde typer som liknar moderna i hög grad. Emellertid har det antytts att hyveln försvann i den allmänna viller­ vallan efter romarrikets kollaps och inte dyker upp igen förrän i början av vår medeltid. Det må vara tillåtet att spekulera över om hyveln var till så stor hjälp för människan om den kunde undvaras i nära 1 000 år. Ur rent praktisk synpunkt vill jag ifrågasätta om metallernas införande omedelbart innebar en förenkling av vardagslivet. Detta är ett intryck som kommer av erfarenheten av att arbeta med olika redskap och material som hör hemma i förhistorisk tid. Det är dock uppenbart att metallerna småningom innebar stora förbättringar, men först efter många årtusen­ den av mödosamt utvecklingsarbete. Vad hade hänt om samma möda hade ägnats att utveckla stentekniken? Huvuddelen av det vardagsarbete som utfördes i Norden under exem­ pelvis vikingatid skulle kunna utföras med den sena stenålderns teknik. Den gamla tekniken skulle ha fungerat även längre fram i tiden. En vanlig skvaltkvarn av 1800-tals modell skulle gå att bygga med hjälp av enbart 114 Argument för att bevara tidig vardagsteknik 4. En skidstav av paddeltyp urholkas med en älgbensmejsel. Arbetet har pågått i ca fem minuter. Effektivitetsskillnaderna är inte så stora jämfört med järnverktyg. I det tidiga järnet hade man dessutom stora problem med låga kolhalter. I många av de fornnordiska sagorna antyds problemet med dåliga eggar på svärd och yxor. Foto: Birgit Jansson. redskap av sten, ben och trä - även om vissa konstruktionsförändringar skulle vara nödvändiga. Ett av de största problemen - i avsaknad av tunnbladiga stålyxor - hade varit att göra vattenrännan tät. En lösning vore klinkbygge där plankorna sammanfogas i enlighet med metoder från tidiga båtbyggen. Ett personligt intryck av den förhistoriska tekniken är att den präglas av en genialitet och effektivitet som aldrig upphör att förvåna. Ofta är det fråga om betydelsefulla smådetaljer som svårligen upptäcks om man inte utför processerna praktiskt. I vårt kunskapsideal har det inte ingått att intressera sig för den tidiga tekniken, utan snarare att avfärda den som klumpig och enfaldig. En mer nyanserad syn på den tidiga tekniken skulle vara värdefull. Har den tidiga tekniken bara kuriosavärde i vår tid? Gör det till eller från om alltsammans begravs i glömska? Enligt min mening kan vi ha stor nytta av att bevara den tidiga tekniken. Detta gäller från flera synpunkter. 1. Den tidiga tekniken är en del av vårt kulturarv. Idag ägnas stora insatser åt att bevara det materiella kulturarvet, exempelvis gamla före­ mål, fornlämningar, byggnader och konst. De tekniska processerna är också viktiga att bevara. 115 Det tycks vara en accepterad tanke i västerlandet att vi skall bevara delar av vårt materiella kulturarv. I Sverige satsar samhället årligen 100-tals miljoner på detta. Bakgrunden till att man inriktat sig på just materiella ting är något diffus. Sannolikt hör det samman med äldre ideal för kun­ skap och kultur. Praktiskt arbete har ju haft låg status jämfört med konsten att göra abstrakta teoribildningar. Situationen har sina rötter i de tidigaste civilisationerna. Troligen har det teoretiska kunskapsidealet spelat en betydande roll för utvecklingen av inställningen till bevarandet i västvärlden. Detta kan leda till olyckliga konsekvenser. Ett exempel: Å ena sidan: Att bevara Lionardos Mona-Lisa tycks vara en gemensam angelägenhet för hela västvärlden. Ingen normal museimänniska skulle våga föreslå att tavlan borde få förstöras. Å andra sidan: Skinnberedning är en av mänsklighetens viktigaste kunskaper genom tiderna och har haft fundamental betydelse för kultur­ utvecklingen. I vår tid försvinner de traditionella kunskaperna utan att några verkningsfulla insatser görs. Varför anses det oundgängligt att bevara Mona-Lisa men inte skinnbe­ redningen? Argumenten för Mona-Lisa kan knappast bli särskilt klara och lättbegripliga i förhållande till argumenten för skinnberedningen. Det är möjligt att museiverksamhet bedrivs bl a för att kunna ge en bild av det förgångna. Om man ägnar för stort intresse åt materiella ting, är risken att man får en lika ofullständig bild av det förgångna som det skulle vara att bevara en teaterdekor och därigenom tro att man bevarat hela skådespelet. En kombination av materiella ting och processer torde vara en betydligt mer framgångsrik strategi. Tendensen att i första hand inrikta sig på den materiella sidan gäller även ibland (märkligt nog) tekniska museer och s k industriarkeologi. Bevarandet av husen och föremålen är stundom viktigare än att spara kunskaperna om själva pro­ cesserna. Då kastar man väl ut barnet med badvattnet? Ett bevarande av tekniska processer skulle kräva en annan inställning och ett annat arbetssätt inom museivärlden. En enkel princip skulle vara att man bevarar så mycket kunskap och materiella ting att man enkelt kan rekonstruera processerna-vare sig det nu gäller att bereda skinn, spinna på Spinning-Jenny eller bygga ett hus. Att bara bevara huset eller ställa Jenny i ett magasin är alltså inte tillräckligt. Moderna dokumentationsme- toder skulle kunna vara till stor hjälp; det visas bl a av den filmdoku­ mentation som gjorts av hantverk vid Västerbottens museum. 2. Kunskaper i tidig teknik är väsentliga för att bättre kunna förstå de tidiga samhällena. Människan är ju unik bland allt levande genom att hon är teknikberoende och har varit detta mer än 60 000 generationer. Tidigare har tekniska frågor ägnats ett sparsamt intresse inom arkeologin. Detta är något förvå­ nande med tanke på teknikens fundamentala betydelse. En näraliggande förklaring är att arkeologer av tradition varit humanister och tekniska frågor inte haft någon framträdande plats i deras kunskapsideal. En klart märkbar tendens mot ett ökat intresse finns dock nu. Det är inte osanno­ likt att en liknande utveckling kan komma inom etnologin och etnografin inom en snar framtid. 116 3. Äldre teknik är värdefull i pedagogiska sammanhang där man söker förmedla kunskaper om äldre tiders levnadsvillkor. Vid Jämtlands läns museum har under nära tio år bedrivits barnverksam­ het med praktisk inriktning. Barn har fått pröva och se demonstrationer av äldre teknik. Även läger ute i naturen har genomförts med tema sten- och järnåldersliv. Under sommaren 1980 drevs ett större projekt med stöd av kulturrådet. Erfarenheterna visar att denna form av pedagogik funge­ rar väl. Det är lätt att skapa intresse och förmedla kunskap. Samma erfarenhet kan göras beträffande vuxna. I den reguljära skolutbildningen börjar nu att tas större hänsyn till praktiska kunskaper. Ämnet teknik finns på schemat. Den äldre tekniken kommer här in som en naturlig del; dels för att ge historisk bakgrund, dels för att många av de tidiga processerna är lättfattliga och klarläggan­ de. Både museerna och skolorna kan i den tidiga tekniken finna be­ ståndsdelar som kan stimulera och ge kunskap på ett tilltalande sätt. Det kan infogas att den praktiskt inriktade pedagogiken vilar på erfarenheter från två miljoner år. Den teoretiskt inriktade pedagogiken har sina rötter i de tidigaste civilisationerna och arbetar bara med 5 000 år av erfarenhet. Det kanske inte är så märkligt att den teoretiskt inriktade skolan inte riktigt tycks ha funnit sina former ännu. 4. Äldreteknikärvärdefullattbevarasomensamhälletslivförsäkringom den nuvarande tekniken skulle störas eller slås ut. Det är en unik situation i människans historia att hon är beroende av komplicerade och lättstörda tekniska försörjningssystem. Ett exempel kan vara el-energin, vars plötsliga försvinnande skulle ge upphov till oerhörda problem. Varje sektor i samhället skulle drabbas. Här skall bara erinras om att vår vattenförsörjning idag är beroende av el. Samtidigt är en stor del av vårt ”naturliga” vatten hälsovådligt att dricka till följd av miljöförstöring. Enbart detta problem räcker för att skapa kaos. Om man i en konfliktsituation vill slå ut Sverige, är det sannolikt till­ räckligt att sabotera el-försörjningen. Det är inte nödvändigt att använda reguljära vapen eller kärnvapen för att tillfoga landet skada. Vi är helt enkelt inte utbildade för att leva utan el. Hade motsvarande situation uppstått på 1930-talet, hade det inte varit allvarligt i samma utsträckning. Samhället lagrar idag förnödenheter i stor mängd inför en eventuell krissituation, men det är även viktigt att beredskapslagra kunskaper. Historien visar att människan kan klara sig med enkla medel. Det är inte bara i samband med krigssituationer som det vore värdefullt att bered­ skapslagra kunskaper. Andra typer av störningar kan göra det nödvändigt att överleva med enklare teknik. Det skulle också ha en gynnsam psykolo­ gisk aspekt att veta att vi kan klara framtiden även om vi skulle hamna i svårigheter. Ett konkret förslag: skapa en frivillig försvarsorganisation eller särskild sektor inom civilförsvaret som sysslar med att ta fram och förmedla kunskaper i syfte att underlätta överlevnaden för civilbefolkningen i hän­ delse av krissituationer. Verksamheten skulle baseras på tillvaratagande av förindustriell teknik och utveckling av kombinationer av nyare och äldre teknik. 117 5. Vintern ställer höga krav på en effektiv teknik. Här prövas kopior av 4.OOO-åriga skidor påträffade i Kalv­ träsk i Västerbotten. De fungerar utmärkt. I experi­ mentsyfte har de här försetts med sulor av renskinn, något som är praktiskt vid skarsnö för att förbättra riktningshållningen, motverka bakhalt och minska sli­ taget. Dräkten är sydd av sälgbarksgarvade renskinn med håren inåt. Den skyddar mot kyla ner till -30 gra­ der C. Preliminära försök med värmekamera visar att dräkten åtminstone håller värmen lika bra som en mo­ dern fjällklädsel av dun och syntetmaterial. Foto: Eivind Jonsson. Det är sålunda nödvändigt med forskning. Värdefulla kunskaper skulle snabbt kunna förmedlas till befolkningen med hjälp av många organisa­ tioner i samhället, t ex hembygdsrörelsen, friluftsrörelsen, hjälporganisa­ tioner och museer. Utbildning i samband med värnpliktstjänstgöring och i den traditionella skolan skulle också vara värdefull. Det behöver knap­ past påpekas att det brådskar. Genom att i stor utsträckning använda redan befintliga organisationer skulle verksamheten också kunna bli bil­ lig. 5. Övrigt. Det finns även andra skäl för bevarande av den tidiga tekniken. Ett är att möta det ökande intresset inom friluftsrörelsen där man intresserar sig för tidigare människors sätt att lösa fundamentala överlevnadsproblem. Ett annat är att den tidiga tekniken kan vara en idébank för vår egen teknik. Nutidens teknikutveckling tycks hämta sina erfarenheter från de sista miljontedelarna av den tvåmiljonåriga utvecklingen. Fantasin skulle 118 gynnas av att se lite närmare på våra föregångares framgångar och misstag. Här finns - om man så vill - en rent näringslivsmässig aspekt. Tekniken är också ett sätt att lära känna människan genom tiderna lite närmare. Det är avslöjande att titta på hur man löste tekniska problem tidigare. Vi lär oss mycket om vardagsproblem, otålighet, tankemöda, effektivitet, traditionsbundenhet, samhällsformer, naturförhållanden och mycket annat. Bilden kan få en annan dimension jämfört med om man försöker använda mera abstrakta metoder av den typ som flitigt använts under de senaste decennierna inom kulturhistorisk forskning. Studiet av den långa teknikhistorien visar på febril aktivitet genom årmiljoner där våra förfäder är ivrigt sysselsatta med att fundera och konstruera. Där finns aplika förfäder som grunnar över hur man utnyttjar stenen bättre, neanderthalare som mediterar över eldens gåta, ett geni som sätter fågelfjädrar på en pil och blir historiens störste aerodynami­ ker, svettiga järnframställare som pumpar bälgar och försöker lösa det högklassiga stålets gåta. Tillsammans har de gjort oerhörda insatser. Vår relativa välfärd vilar på frukterna av deras arbete. Bara det är kanske tillräckligt för att inte låta den tidiga tekniken falla i glömska. 119  Brukshistoriskt intresse Bo Molanders samling av stämplat stångjärn Av Bo Molander På 1940-talet fick jag som gåva ett vackert silverskrin av min onkel Edvard Hellstrand bosatt i London. Skrinet hade han i sin tur förärats någon gång på 1920-talet av sin vän och skolkamrat i Sverige, Louis de Geer. Silver­ skrinets lock består av järn och i locket finns en tydlig L-bokstav inslagen och strax bredvid namnet LEUFSTA likaledes inslaget. Att min onkel skänkte skrinet till mig berodde på att denne kände till mitt stora intresse för svensk järnbrukshistoria. Skrinet har sedan dess intagit en heders­ plats i mitt hem, och någon större svårighet att sätta L-märket, de Geer och LEUFSTA i samband med det gamla vallonbruket i Uppland förelåg inte. Mitt intresse för brukshistoria väcktes redan sommaren 1930 då jag som 15-åring fick praktisera vid Rosenfors bruk i Småland. Där fanns vid den tiden mycket av gammal bruksmiljö kvar; ån med vattenfall och turbin- hus, verkstadshallen med sin allenarådande remdrift, gjuteriet med sitt halvdunkel, bruksherrgården i sin mer avmätta enskildhet. Som ung ingenjör kom jag redan efter några år alltmer in på teknisk försäljning, vilket kom att medföra resor runt om i landet. Affärsbesökens tyngdpunkt kom att ligga inom stål-, virkes- och papperssektorn. Dessa resor gav rika tillfällen att odla mitt intresse för företagens historia; oftast hade de anor från en tidigare tillvaro som stångjärnshammarbruk. Många av våra storindustrier har celebrerat sin verksamhet genom att till jubileer ge ut sin företagsmonografi. Dessa industrimonografier väck­ te mitt intresse. I flera fall förärades jag som en vänlighet det besökta företagets monografi, i andra fall fick jag för en relativt billig penning köpa boken. Äldre och mer svåråtkomliga monografier letade jag upp och förvärvade i antikvariat runt om i landet. Till skillnad från de flesta ägare av en industrimonografi - vilka vanligt­ vis sätter den i bokhyllan och i många fall inte läser igenom boken, blev dessa monografier en utmärkt och intressant reselektyr och gav med åren ett värdefullt kunnande om våra gamla järnbruk. I dessa monografier återfinns bl a järnbrukens äldre varumärken avbil­ dade och då produktionen utgjordes av stångjärn och järnet ovillkorligen måste märkas med brukets märke enligt Kungl Bergskollegiums bestäm- 121 Byggnadsjärn i rivningshus 1. Fotografiet visar en 150 år gammal stångjärnsstämpeibok som en gång tillhört Uddehoimschefen E G Danielsson. Bokens avbildningar är tydliga och välgjorda, utförda med tuschpenna, och ger vissa intressanta detaljupplysningar framförallt om Värmlandsstämplar. Det vackra silverskrinet med sitt Leufsta-stämplade val- lonjärnlock är tillverkat på 1920-talet. Foto: Kay Danielson, Tekniska museet, Stockholm. melser innebär detta att i de många miljoner stångjärn som smitts ut under gångna sekel i vårt land, lika många stångjärnsstämplar måste ha slagits in. Vid 1950-talets slut påbörjades som vi alla vet det stora husrivningsra- seriet i Sverige. Många städer lät riva och sanera bort sin gamla centrala bebyggelse, för att i stället bygga försäkrings- och bankpalats, Konsum- och EPA-katedraler. De flesta av oss har någon gång stannat till under pågående husriv­ ningsarbete och beundrat rivningsarbetarnas farliga jobb och grävmaski­ nernas effektivitet. Själv var jag inget undantag. Vid en av dessa husrivningar i Stockholms city, bakom gamla Hötorgshal- len, lade jag märke till hur gammalt solkigt, murbruksbemängt byggnads­ järn ramlade ner i rivningsmassorna och plötsligt slog det mig: - Om nu det här huset som rivs är 200 år gammalt, måste också husets byggnads­ järn vara lika gammalt. - Utgångsmaterialet till detta byggnadssmide 122 Arkivforskning måste i så fall ha varit stångjärn och eftersom dessa stångjärn måste vara stämplade med stångjärnsbrukets märke, borde det finnas en möjlighet att i dessa 200-åriga byggnadssmiden återfinna stämplarna. Min idé ledde till att jag tog mig in på rivningstomten och började granska mer lättåtkomliga järn, men fann inte en tillstymmelse till stäm­ pelavtryck. Arbetet underlättades inte av att min klädsel, kostym och lågskor var olämplig. Ganska omgående blev jag för övrigt utkörd av rivningsbasen. Ett helt år gick till spillo utan ett enda fynd. Förklaringen var enkel; olämplig klädsel, ett obefintligt kunnande hur stångjärnen såg ut, var på stången stämpeln satt inslagen, svårigheten att under smuts och sot kunna skilja på valsat och räckhammarsmitt stångjärn gav detta dåliga resultat. Skam den som ger sig! Utrustad med stövlar, jeans, skinnkavaj, arbetshandskar, stålborste och bågfil samt skyddshjälm, vidtog ett nytt sökande som i allmänhet förlädes till söndagsförmiddagarna då rivnings­ arbetet låg nere. Nu började sökandet ge resultat. Efter hårt arbete med spett som lånades på platsen för att bryta loss murankarjärn, dragförband eller avväxlingsjärn från bjälklagsstockarna, efter ihärdigt sågande med bågfi- len i de mest omöjliga ställningar, som medförde otaliga sågbladsbrott, vidtog ett intensivt stålborstande på de frilagda byggnadsjärnen. Jag har förmodligen slitit ut över hundra stålborstar under årens lopp, och arbe­ tet resulterade ofta i att under murbruk och sot växte ett vackert stämpel­ avtryck fram på stångjärnets yta. Lyckan skulle ha varit fullständig om jag nu kunnat bestämma mina första hundra fynd till rätt tillverkare, dvs stångjärnshammare. En och annan stämpel kunde jag klara av tack vare monografierna, men stämp­ larnas olika tecken, bokstav eller bokstavskombinationer förblev olösta. Dels var jag under denna tid okunnig om husets - fyndplatsens - ålder, dels började jag rätt snart t o m att blanda ihop stämplarna från de olika fyndplatserna, vilket innebar att jag inte kunde bedöma var jag funnit en del stämplar. Någon person att rådfråga, inom detta hittills okända gebit, fanns inte i hela landet. Det innebar att jag själv måste börja söka i arkivens handling­ ar och i museernas bibliotek för att finna de underlag som kunde ge svar på mina frågor. Några år in på 1960-talet införde industrin arbetsfria lördagar. Denna reform genomfördes först några år senare vid museer och arkiv, vilket innebar att jag blev en trägen gäst i gamla Östermalmsfängelset där Riksarkivet förvarade Kungl Bergskollegiums alla handlingar. Förste arki­ varie Bengt Löw tog sig an min person på ett vänligt sätt, hjälpte och lärde mig finna de vägar i Bergskollegiums väldiga arkiv som kunde ge lösningar på mina frågor. Likaledes tog numera bortgångne biblioteka­ rien Einar Palmqvist vid Tekniska museet, hand om mig och lät mig ta del av Sahlinska arkivets samling av hammarskattlängder från 1700- och 1800-talet i vilka brukens stämplar finns avritade. Kompletterande läng­ der fann jag i Jernkontoret, Nordiska museet och i några landsarkiv. Under hand lät jag göra fotostatkopior av viktigare stämpelböcker, inköp- 123 /frv/y#/*/ jydt/>u+arést/«* A^e .i// i7fc*é-ui AX-3/?SZ C-. /r... 1? A /ts-4# A&* w*'’ f j&y/? &yj,i Of/xé/a Afl'6é*&~C>*c ' /<$/*>*/*/sy> /y*tf/*h**« 0HU, 2 A/02 -<*AAot l_f -?&'*/>**/6$ &yj/£*'*y~«A£'*6 é&tfPA / /P7P S^y* /f/A. S-r As ..... :............\. .............i...... \ 4, v '...r °° ■ .r • \""" i 3. Motala verkstads ritning på lokomotiv för Bolaget Vieille Montagne i Åmme- berg. Ur Allan Roos Minnesskrift med anledning av Motala verkstads hundraåriga verksamhet 1822-1922 (1922). (Foto Tekniska museet.) 140 4 . "Svedala stenkross i genomskärning." Ur Sigurd Hanssons (red) Aktiebolaget Åbjörn Anderson, Svedala, 1867-1917 (1918). (Foto Tekniska museet.) Aktiebolaget Åbjörn Anderson, Svedala, 1867-1917 (1918). Här finns en utmärkt redogörelse för anläggningarnas utveckling - med plankartor vid olika tidpunkter- samt en i det närmaste unik genomgång av tillverkning­ arna, dvs främst redskap och maskiner för lantbruket men även stenkros- sar, anordningar för torvindustrin m m. Av samma goda slag är den något senare utgivna Aktiebolaget Åbjörn Anderson, Svedala, 1882-1932 (1932). Lantbruksmaskiner är också ämnet för den lilla skriften Ther- maenius-tröskverken. Torshälla 1847-1868. Hallsberg 1868-1918 (1918). Nästan helt igenom tekniskt inriktad är August Nachmansons och Karl Sundbergs Svenska Diamantborrnings Aktiebolaget 1886-1936 (1936). Den innehåller bl a en teknikhistorisk översikt över diamantborrningens och -maskinernas utveckling. Till ämnet ansluter även Torsten Gårdlunds m fl Atlas Copco 1873-1973. Historien om ett världsföretag i tryckluft (1973). Av intresse är främst Ingvar Janelids bidrag ”Atlas och tryckluft- tekniken”. Teknisk information finns också i Karl Modins Atlas Diesel 1873/1898/1948 (1949). 141 Sundsvalls verkstäder Tillbaka till hantverket söker sig Gunnar Arpi och Nils A Flodén i Sunds­ valls verkstäder 200 år. Från klockgjuterihantverk till modern verkstadsin­ dustri (1956). Här ges en teknisk beskrivning över företagets tillverkning av maskiner för cellulosaindustrin, hydrauliska pressmaskiner och Hart- fords glasblåsningsmaskin. Om Max Sieverts företag i Sundbyberg hand­ lar minnesskriften Sieverts kabelverk (1938). I de inledande avsnitten behandlar Karl Hildebrand kabelverkets allmänna utveckling 1888-1938 varefter företagets ingenjörer under rubriken ”Forskning och teknik” ger en uttömmande redogörelse för kabeltillverkningen och produkternas användningsområden. Ett sådant samarbete mellan historiker och tekni­ ker är inte ovanligt vid utformningen av minnes- och jubileumsskrifter. Mera sällsynta är de rena ”ingenjörsarbetena”, såsom t ex Julius Körners m fl Aktiebolaget Elektro-apparat, Göteborg, 1916-1941 (1942), Ludvig Peyrons och Filip Ahlréns Värmehistoria och värmeteknik. CTC 1923- 1948 (1948), John Swensks och Torsten Berglunds Arehns-formator Arenco (1951) och Axel Hansons (red) Tillämpad bågsvetsning (1950). Sistnämnda skrift utgavs av Elektriska Svetsningsaktiebolaget och är snarare en slags handbok än en företagsmonografi i egentlig mening. Av intresse är också Axel Mollstadius JMW:s äldsta historia, 1860-1897. ”Sandwallska Gjuteriet” (1960). I kapitel fem (”Tillverkningen”) görs en teknikhistorisk genomgång av tillverkningen av redskap och maskiner för lantbruk, sågverk och tändsticksindustri samt fläktar, hissar, pumpar, vattenturbiner, ångmaskiner och ångpannor vid Jönköpings Mekaniska Werkstads AB. I Södertelge verkstäder 3/10 1914. Minnesskrift (1914) görs en liknande genomgång med rikt bildmaterial som underlag. Rit­ ningar m m på fabrikör Peter Naumburgs uppfinningar och konstruktio­ ner finner man i Curt Munthes Aktiebolaget P Naumburg & Co 1870-1945 (1945). Små men teknikhistoriskt givande är Robert Anderssons m fl Aktiebolaget Siefvert & Fornander, Kalmar. En minnesskrift 1877-1952 (1952), Åke Broströms (red) Manus 40 år (1952), Svenska AB Philips Vårt dagliga ljus (1944), Svenska fläktfabrikens En exposé över modern luft­ kultur och luftteknik (1945), Aktiebolaget Archimedes, Sundbyberg, 1907-1932 (1932) och den till hantverket gränsande Sten Lundwalls Stjärnsundsuren. Väggurtillverkningen vid ett 1700-talsbruk (1949). Till dessa hör även Aktiebolaget Stridsberg & Biörck 1868-1928. Gullöfors bruk, Trollhättan (1928), i vilken dock bilderna dominerar över en mager text. Ett ”ingenjörsarbete” i bokstavlig mening är Andrew Malcolms Berättelse om min verksamhet i och för upprättandet och vidmagthållandet af en machinverkstad i Norrköping åren 1842-1868 (1869). Verkstaden hade grundats 1836 av Andrews bror Alexander och tillverkningen bestod av bl a maskiner för textilindustrin. Ur ekonomisk synvinkel var verksamhe­ ten aldrig särskilt lysande och efter nedläggningen 1868 utgav Andrew Malcolm också klagoskriften Faetiska Bevis att Fabriks- & Industriväsen­ det inom Sverige ej är lika tacksamt som i andra länder (1870). Denna till synes misslyckade verksamhet har studerats närmare av Karl A Lund­ kvist: ”Den malcolmska verkstaden i Norrköping 1836-1868” i Daedalus Jönköpings mekaniska Malcolmska verkstaden 142 Kockums mekaniska 1976. En av Malcolms framgångsrikare konkurrenter behandlas i Sixten RönnowS/48 Textilmaskiner, Norrköping, 100 år. 1848-1948 (1948). Ett slags ”ingenjörsarbete” är också Carl-Eduard von Seths (red) Koc­ kums Mekaniska Verkstads AB, Malmö 1840-1940 (1940). von Seth, dåva­ rande överingenjören och chefen för planeringsavdelningen, svarar för huvuddelen av boken under rubriken ”Teknisk utveckling”. En stor del av utrymmet upptas dock av rena byggnadsfrågor. I ett kortare avsnitt (”Till­ verkning av Järnvägsmateriel”) ger chefen för vagnsavdelningen, över­ ingenjör Nils L Thorell, en historisk presentation av företagets sortiment av lok och vagnar. Det av Kockums 1948 förvärvade AB Landsverk i Landskrona hade fram till 1928 en föregångare, vars historia skildras i minnesskriften Landskrona Nya Mekaniska Verkstads Aktiebolag 1872- 1922 (1922). Texten är mager, men bildmaterialet över bolagets produkter -järnvägsvagnar, brobyggnader, maskinarbeten, traktorer, kranar m m - är desto rikare. I Ernst Hörmans (red) Lysekils mekaniska verkstad 1899- 1919 (1919) är texten fylligare och den tekniska informationen mera sofistikerad. Bland småskrifterna om Götaverken och Eriksberg lägger man främst märke till Ture Rinmans The story of an engine. 25:th anniversary of the Götaverken diesel engine (1964) resp Eriksbergs mekaniska verkstad 1853-1953 (1953). Om AB Lindholmens Varv föreligger en större minnes­ skrift, Lindholmens varv 1845-1945 (1947), samt ett komplement till den­ na författat av Fritz Schéel och benämnt Handelsfartyg från Lindholmen (1949). Från träfartygens epok ges några glimtar i Torsten Althins Wifsta varf 1798-1948 (1948) och Ernst Bergmans Gamla varvet vid Göteborg 1660-1825 (1954). Ur teknikhistorisk synvinkel är varvsindustrin ännu långt ifrån tillfredsställande belyst. Detsamma kan emellertid sägas om verkstadsindustrin i allmänhet och i synnerhet om dess många småföre­ tag. Den tekniska utvecklingen inom massa- och pappersindustrin är främst dokumenterad i Svenska Cellulosa- och Trämasseföreningarnas industri­ historiska skriftserie. Däri ingår bl a Elis Bosaeus’ båda skrifter Två bruks­ patroner Ekman och cellulosatekniken (1945) - vilken berör verksamhe­ ten vid Gustavsfors bruk i Dalsland - resp Utveckling av produktion och teknik i svensk massaindustri 1857-1939 (1949) samt Alf Prydz’ Slipmas- saindustriens tekniska utveckling i Sverige 1857-1950 (1952). Sistnämn­ da skrifter kan betecknas som branschmonografier. Till denna kategori hör även Molae Chartariae Suecanae. Svenska pappersbruksföreningens tjugofemårsskrift (1-2,1923). I verkets första del ingår bl a Sune Ambrosi- anis intressanta avsnitt om ”Papperstillverkningen i Sverige intill 1800- talets mitt”. Betydande teknikhistoriska redogörelser för massa- och pappersfram- ställningen finns också i Elis Bosaeus' m fl Munksjö bruks minnen (1953) och i Gustaf Clemenssons (red) En bok om papper (1944). Något spar­ sammare är motsvarande inslag i Bertil Boéthius’ Grycksbo 1382-1940 (1942), som bl a ger en kortfattad beskrivning över lump- och handpap- Götaverken Massa- och pappersindustrin 143 Ny goMinje Skärning AB, framifrån sett l Kamin - ' I r— Plåtrör~3il Asphuggnings-maskin Jorkskåp nr 2 Kemisk industri 5. ”Ombyggnad av kokeri 1887.” Ur Elis Bosaeus m fl Munksjö bruks minnen (1953). (Foto Tekniska museet.) perstillverkningen. I övrigt kan här Torsten Althins Papyrus 1895-1945 (1945) och Björn Helmfrids Holmenöden under fyra sekler (1954) nämnas. Att cellulosaindustrin har många beröringspunkter med den kemiska och kemisk-tekniska industrin framgår av bl a Alf Larssons Den svenska ke­ miska industrien (1-2, 1922-23). Larssons översiktsverk är företagsinrik- tat och försett med talrika tekniska metodbeskrivningar från bl a sulfit- och sulfatfabrikerna. För den kemisk-tekniska utvecklingen efter 1920 saknas motsvarigheten till Larssons arbete, men i Lars Davidsons m fl Organisk-kemisk industri i Sverige - rötter och förgreningar (1975) relate­ ras viss likartad litteratur. Hisshål Fot 10 60 fot Papperskok 1 Lumpkokc Nedre våningei j ' Plan av övre våningen Port ■ Stora huggmaskin 144 Sahlinska färgeriet Den kanske främsta företagsmonografin på området är Carl Sahlins Ett skånskt färgeri vid början av 1870-talet. Det Sahlinska färgeriet i VolIsjö till utrustning, arbetsmetoder m m beskrivet (1928). Sahlin går här syste­ matiskt igenom hela arbetsprocessen, utrustningen, färgstofterna, kulör­ benämningarna m m vid färgeriet. Den historiska utvecklingen fångas inte, eftersom läget omkring 1870 beskrives. För en senare tid saknas förmodligen direkt jämförbara undersökningar. Alltigenom teknikhistoriskt inriktad är Sigurd Nauckhoffs och Ovar Bergströms Nitroglycerin och dynamit. Bidrag till fabrikationens historia (1959). Inslag av teknik finns också i Erik Andréns Nitroglycerin Aktiebo­ laget 1864-1964 (1964). I samband härmed kan Sixten Rönnows lilla historik över Nora tändrörsfabrik 1871-1949 (1949) nämnas. Som ett rent ” ingenjörsarbete” kan skriften Elektrokemiska Aktiebolaget Bohus 1895-1935 (1936) betecknas. Detsamma gäller den något senare utgivna EKA Elektrokemiska Aktiebolaget Bohus, Sverige, 50 år. Med historik av Gösta Bodman (1945). Den tekniska utvecklingen har ställts i centrum även i Minnesskrift utgiven med anledning av Aktiebolaget Ethyls 10- åriga tillvaro (1920). Den tyngre kemiska industrin har behandlats av Torsten Althin i ett par företagsmonografier. I Stockholms superfosfät fabriks aktiebolag 1871- 1946 (1946) ger han i avsnittet ”Problem och problemlösningar” en tek­ nikhistorisk översikt över den svenska produktionen av superfosfat, kali- umklorat, perklorat, kalciumkarbid, ammoniumsulfat m m. Framställ­ ningen är även i övrigt tekniskt orienterad, vilket i långt mindre grad gäller hans historik över Reymersholmsbolaget (1955). I denna lägger man främst märke till avsnittet om Ramén-Beskows ugn. Såp- och tvåltill- 6. ”Schema visande tillverkningen av kalkkväve." Ur Torsten Althins Stock­ holms Superfosfat Fabriks Aktiebolag 1871-1946 (1946). (Foto Tekniska museet.) Stockholms superfosfat 10 - Daedalus -82 145 Livsmedels­ industrin verkningens tekniska utveckling från 1400-talet och framåt har skisserats av Gösta Bodman i Aktiebolaget Eneroth & Co och dess föregångare. Tekniska Fabriken ”Göta Lejon” (1930). I ett annat arbete, F:haga 1896- 1946 (1946), har Bodman behandlat det tekniska framåtskridandet vid Linoleum AB Forshaga i Göteborg. Bland bidragen till Nils Forsells (red) Liljeholmens stearinfabrik 1839- 1939 (1,1939) finns Gösta Bergs avsnitt om ”Ljustillverkningen i äldre tid” och Sven Gärdins om ”Stearin- och ljustillverkningen” under senare tid. Till kemisk industri hör även tändstickstillverkningen. I Den svenska tändsticksindustriens historia före de stora sammanslagningarna (1945) uppehåller sig Gunnar Cederschiöld och Einar von Feilitzen länge vid råvarusidan, men berör även tillverkningstekniken och utvecklingen vid några enskilda fabriker. De hittills genomgångna branscherna är förmodligen mera teknikintensi­ va - i ett historiskt perspektiv - än de återstående branscher, som kortfat­ tat skall inventeras nedan. För dessa är antalet företagsmonografier vis­ serligen stort, men det teknikhistoriska innehållet är med få undantag starkt begränsat. Inom livsmedelsindustrin är möjligen bryggeriindustrin ett sådant undantag. Den äldre utvecklingen beskrivs framför allt i Sa­ muel E Brings m fl Svenska bryggareföreningen 1885-1935 (1935). Där finner vi ett fylligt teknikhistoriskt avsnitt ”Om forna tiders mältning och brygd i Sverige” författat av Sten Simonsson. Den mera moderna hante­ ringen skildras av Erik Olson i ett kortare avsnitt benämnt ”Bryggeriindu­ strien i teknikens tidevarv”. Av företagsmonografierna är kanske den ur teknisk synpunkt mest givan­ de skriften Gösta Bodmans och Arvid Uddenbergs Carnegieska porter­ bruket 1813-1938 (1938). Uddenberg svarar här för den utpräglat teknis­ ka delen av boken, men även Bodmans betydligt längre, historiska del är tekniskt orienterad. Lennart Wibergs m fl Pripps Bryggeri 1828-1928 (1928) är främst av intresse för sin redogörelse för ”Pripps Bryggeriers tekniska utrustning 1928” (av G F W Kalb). Avsnittet innehåller bl a detal­ jerade planritningar över bryggerilokalerna och de olika maskinernas placering. I Ragnar Svanströms och Rolf Steenhoffs Apotekarnes Mine­ ralvattens Aktiebolag 1875-1935 (1935) finns i avsnittet ”Ett tekniskt- historiskt perspektiv” en allmän beskrivning av maskinerna vid mineral­ vattenfabrikerna. Till Carnegies verksamhet anknyter även Gösta Bodmans och Sigvard Reuterskiölds Sockerbruket i Göteborg 1808-1934 (1934). Arbetsfördel­ ningen mellan författarna är här densamma som i boken om porterbru­ ket. I Bodmans historiska del finns således en redogörelse för Carnegies sockerkokningspatent. Reuterskiölds tekniska del omfattar bl a ett kapi­ tel om raffineringen vid bruket. Inom jord- och stenvaruindustrin synes glasbruksmonografierna vara ri­ kast på teknikhistoria, men bidragen är fragmentariska och inte särskilt talrika. Om man till en början ser till föremålen kan här Sven Noreens och Carnegieska porterbruket Jord- och sten- varuindustrin 146 V. év ,Z?l/ y ^2' 2761 2863 X^T y? 7. "Plysmaskin. Patentritning 1842 av Alexander Malcolm." Ur Sven T Kjellbergs Ull och Ylle. Bidrag till den svenska yllemanufakturens historia (1943). (Foto Tek­ niska museet.) 147 Övrig industri Henrik Graebes Henrikstorp. Det skånska glasbruket 1691-1760 (1964) nämnas, eftersom den innehåller uppmätningsritningar och teckningar av glas och glasstämplar. En utförlig, men icke företagsanknuten, redo­ görelse för ”Glasets teknologi” finner man i Elisa Steenbergs och Bo Simmingskölds Glas (1958). I Sölve Gardells och Wilhelm Lagers/tkf/eöo- laget Surte-Liljedahl. Minnesskrift 1761-1930 (1930) är främst avsnittet om ”Glasbrukets tekniska utrustning” av intresse. Av Torbjörn Fogel- bergs många glasbruksskrifter är Sandö glasbruk 1750-1928 (1968) om­ fångsrikast. I övrigt skall här endast ytterligare ett arbete nämnas, Alf Åbergs Cement i 100 år. En krönika om Skånska Cementaktiebolaget-AB Cementa (1972). I ett mycket kort avsnitt behandlar Åberg ”Den tekniska utvecklingen” vid bolagets anläggningar. Inom branscherna textil-, beklädnads- och lädervaruindustri, trävaruin­ dustri, grafisk industri, plastvaruindustri och gummivaruindustri är före­ tagsmonografiernas förmedling av teknikhistoria nästan obefintlig. Här blir teknikhistorikern således beroende av facklitteratur, företagsarkiva- lier och intervjuer vid beskrivningen av den tekniska utvecklingen. Ett par bidrag skall emellertid nämnas. Ett rikt teknikhistoriskt innehåll finner man i Sven T Kjellbergs specialarbete Ull och ylle. Bidrag till den svenska yllemanufakturens historia (1943). I Ove Linds lilla skrift Ehrnbergs bok om läder (1933), som utgavs av AB Ehrnberg & Sons Läderfabrik i Simris­ hamn, kan man översiktligt följa tillverkningsprocessen från råhud till färdigberett läder. Skotillverkningens olika moment och dithörande fack­ termer har kortfattat behandlats av Ernfrid Jäfvert i Skor. En skofabriks historia (1948), utgiven av AB L E Larsson & Co i Uppsala. För skoindu­ strin, som kan sägas ha haft sin storhetstid 1900-1950, är bristen på dokumentation inte begränsad till den tekniska sidan. Företagsmonogra­ fierna är få och små, branschstudierna är fragmentariska, arkivbestånden är knapphändiga, den museala täckningen är miserabel och industrimin­ nesvården är milt uttryckt försummad. Kommer framtida generationer att kunna skilja på skomakeri och skoindustri? Sammanfattningsvis kan företagsmonografiernas förmedling av teknik­ historia sägas vara bäst tillgodosedd inom bergshantering, verkstadsin­ dustri, massa- och pappersindustri samt kemisk industri. Småföretagens och de nedlagda företagens tekniska utveckling är minst utforskad, men det finns också exempel på stora och framgångsrika företag - Volvo, SAAB, Bahco, Pharmacia m fl - som inte ens fått sin ekonomiska historia riktigt nedtecknad. Monografierna omfattar i regel inte heller de senaste decenniernas tekniska utveckling. Inom livsmedelsindustrin och jord- och stenindustrin är dock förhållandet mindre tillfredsställande och för den övriga industrin måste läget betecknas som ”allvarligt”. För vissa regressiva delbranscher, såsom sko- resp konfektionsindustrin, bör den egentliga facklitteraturen, arkivbestånden, museernas samlingar samt industriminnena inventeras och räddningsaktioner inledas. Slutord 148 J. V. Svenssons Motorfabrik Under forskningar om skutor och skeppare i Bohuslän och Blekinge vaknade mitt intresse för hjälpmotorer och då särskilt beträffande tänd- kulemotorerna. Ett par års mer metodiskt sökande gav vid handen, att i vårt land från sekelskiftet fram till 1960-talet funnits ett 60-tal olika marina tändkulemotorer, vilket är anmärkningsvärt många. Därutöver har ett tjugotal tillverkare byggt motorer för enbart stationärt behov. Sverige var faktiskt ledande i världen på detta område. Tillverkningsvärdet 1919 var ca 10 milj kr, vilket var en stor siffra omräknat till dagens penningvärde, vilket innebär, att man måste multiplicera med omkring 20. Jag vill särskilt tacka Bengt Spade i Hjo, som ur sitt rika vetande bidragit med uppgifter främst från Skaraborg. Den berömda tändkulemotorn av tvåtaktsutförande grundar sig i hu­ vudsak dels på det engelska företaget Day & Sons ventillösa tvåtaktsmo- tor från 1890, dels på engelsmannen Herbert Akroyd-Stewarts patent av 1886 och 1890 på en förgasningsanordning, en s k ”tändkula”. Kombina­ tionen av de två konstruktionerna gav upphov till en enkel och robust motor som kunde drivas med bränslen som var svårflyktigare än bensin. Motortypen lanserades 1897 av amerikanerna Mietz och Weiss. Gottlieb Daimler (1834-1890) hade 1883 uppfunnit en glödrörständ- ning. Ingeniör H A Berthau konstruerade 1899 en glödtänd motor med tre cylindrar för Statens Järnvägar som användes i en båt på Torne träsk, den skulle vara på 20 hk. (Se Teknisk Tidskrift 8/12 1900.) Redan 1900 började tändkulemotorer tillverkas i Sverige i för sin tid betydande omfattning av fabrikör Johan Victor Svensson vid J. V. Svens­ sons Motorfabrik i Augustendal, Nacka och salufördes under namnet Avance. Svensson hade arbetat med tändkulemotorer under en vistelse i USA och startade sin Avancemotor med utgång från den amerikanska förebilden. Tidigt fick Avancemotorn fot på exportmarknaden och ut­ vecklades snabbt till en av Sveriges större exportgrenar under åren fram till första världskrigets slut. Tillverkare av marina tändkulemotorer i Sverige ”Vi går när kulan är röd” Av Yngve Rollof 149 I tändkulemotorn förgasas alltså bränslet genom att det sprutas mot en okyld och glödande kammare i cylindertoppen, tändkulan. Antändningen sker genom en kombination av kompressionsvärmet och värmen från tändkulan. Med tiden utvecklades den okylda delen från en stor klumpig tändkula till en liten plugg i cylindertoppen. Tändkulemotorn fick också med tiden benämningen ”semi-diesel" allteftersom man införde anord­ ningar för att underlätta och avkorta de ursprungligen ganska besvärliga startförberedelserna. Dieselmotorer arbetar med högre explosionstryck och är långt mer komplicerade än tändkulemotorerna. I början var det över huvud taget ett ganska stort motstånd från många fiskare mot motorer. En del påstod, att det absolut inte gick att gå mot ”väret” (vädret, vinden). Den första fiskebåten i Sverige, som försågs med motor, var en vadbåt i Bohuslän, byggd av Anders Antonsson i Brattås för Bjell-Olle i Smögen. Fiskarna trodde också att fisken skulle skrämmas av en bullrande motor, och detta var inte så märkligt, då vatten snabbt fortplantar ljud. Det var L Laurin, VD för Lysekils Mekaniska Verkstad, som 1904 lyckades förmå ett vadlag att sätta in en tändkulemotor. Denna vadbåt gjorde goda fångster, och därmed var isen bruten. Efter några år hade 250 vadbåtar fått motorer. Tack vare dessa kunde fiskarna även snörpa ihop vaden med maskinkraft, vilket medförde, att dessa fiskeredskap i sin tur kunde göras större. 1. Båtmotorn Avance i genomskärning. Ur katalog från J V Svenssons Auto- mobilfabrik 1904. Tekniska museets arkiv. 150 Fiskeriinten- dentens rapport 1905-06: Motorerna ledde också till att större och mer sjövärdiga fiskebåtar byggdes med upp till 55 fots (17,8 m) längd. Den första nybyggda fraktskutan som fick motor var Dagny, klinkbyggd av Anders Mattson i det berömda Kongsviken på vår lovartsbygd för Petter Andersson på Ranholmen. År 1907 monterades motorer in på 254 bohuslänska fiskebåtar. O Guld- bransen i Göteborg monterade därav in 69 och Marstrands Mekaniska Verkstad 42, främst Avancemotorer. Hästkraftstalet låg då vanligen mel­ lan 12 och 20 hk. ”...motorer hafva insatts i kuttrar, makrill- och sillgarnsbåtar, flundre- kvassar och dessas småbåtar och framför allt i snörpvadsbåtar dels af AB Marstrands Mek. Verkstad 1 april 1905-1 april 1906, 27 st om 5, 7,5, 10 och 15 hkr, dels af Lysekils Mek. Verkstad under samma tid 97 st om 6 å 12 hkr, samt af firman O. Guldbrandsen & Son, Göteborg från juli 1905, då firmans tillverkning började, till 1 november 1906, 52 st. I dessa uppgifter inräknas icke tillverkningar för andra ändamål än fiske ...” Drygt 3.000 skandinaviska fiskebåtar erhöll Avancemotorer. Men motorerna kostade pengar, varför liggetiderna borde hållas korta. En bohusskeppare berättade: ”Jag har inte haft råd att dricka en pilsner på två år se’n jag fick motor i skutan.” Men å andra sidan krävdes mindre besättningar på fraktskutorna och så behövdes mindre barlast och därför kunde man se alltfler fraktskutor med svarta avgasrör utstötande rökpuf- far. Den första motorpostlinjen i Bohuslän, Örn-Hovenäset, öppnades den 1 november 1905. Tändkulemotorer Det är just den ihåliga tändkulan (vanligen av gjutjärn eller stål), som är kännetecknande för tändkulemotorerna även om de ibland kallas råolje- eller petroleummotorer. Den engelska benämningen är också ”hot bulb engine” , den tyska ” Gluhkopfmotoren” och på franska ” moteur å téte chaude” . Före igångsättning måste kulan värmas till minst brunvärme, vanligen med blåslampa, senare med gasol, till så hög temperatur att den kan förgasa bränslet. Denna uppvärmning kan ta rätt lång tid - 8-20 minuter- allt efter motorns storlek och kulans utformning. Längre fram användes elektrisk uppvärmning. Kulan bör sedan ha en jämn temperatur. Vid låg belastning fick man ursprungligen hålla kulan varm medelst lampa. Då glödkulan kunde spricka fanns vanligen en kula i reserv. För att hålla tändkulans temperatur jämn och nere utnyttjades länge vatteninsprutning eller luftkylning vid hög belastning. Vattensprutningen krävde dock nog­ grann inställning. Bränslet kan vara råolja eller fotogen. Råolja var i början av seklet hälften så dyr som fotogen. En av tändkulemotorns största fördelar var, att den var "allätare” ifråga om bränsle. Tack vare den lokalt mycket höga Uppvärmning 151 Tändkulemotorns fördelar: temperaturen i förbränningsrummet erhölls säker tandning också med lågvärdiga bränslen, till och med lågoktanig skifferolja och tjärdestillat, även om man därvid måste räkna med tätare sotningar. Man använde till och med kokt sälspäck och fick då ut tran som luktade ve och fasa. Händerna på dem som skötte motorerna under beredskapstiden blev nog så svarta. Bränslespridarnas insprutningsvinkel var vanligen ställbar, för att un­ der varierande belastningsförhållanden beroende på olika temperatur på tändkulan, tillförsäkra fullgod tändning. Vid start och tomgång ställdes spridaren så att en vid vinkel erhölls vid insprutningen, medan vid belast­ ning av motorn bränslet sprutades in med snäv vinkel. Encylindriga motorer måste ha balanshjul i vilket energi magasineras samt för start. Genom sin tröghet behåller hjulet kraftöverskottet som avges då underskott råder, dvs under kompression. Utan balanshjul skul­ le en encylindrig motor ej kunna gå. De minsta motorerna hade en cylinder, medan motorer över 40 hk i allmänhet hade två eller flera cylindrar. Den största svenska tändkulemo­ torn hade sex cylindrar och en effekt av 510 hk. Motorn tillverkades 1957 av Säffle Motorverkstad och var avsedd för fyrskeppet Almagrundet. Svenska marinen försökte enligt civilingenjör Jonas Hesselman i hans bok ”Teknik och tanke”, 1948, att använda tändkulemotorer i ubåtar men övergick sedan till dieselmotorer. Det var på Hajen (107 ton i ytläge), som flottan 1904 provade en fotogendriven 4-cylindrig 200 hk Avance tändku­ lemotor levererad av J V Svenssons Automobilfabrik. Den kunde endast användas i ytläge. Särskilt Avance-, Bolinder- och Skandiamotorerna var kända över en stor del av jordklotet, och deras stånkande ljud hördes även på ursko­ gens floder. Motorerna var oömma samt lätta att sköta och underhålla även för oskolad personal. Fiskarna kände att de behärskade sin enkla tändkulemotor. Med skiftnyckel och ståltråd klarades det mesta. Det var bara vev- och ramlager, som måste bytas efter en tid. Tändkulemotorn innebar stora fördelar: - Enkel konstruktion med få rörliga delar - driftsäker - praktiskt taget outslitlig - lätt att tillverka för ett gjuteri med relativt enkla verkstadsresurser särskilt om man hade dålig beläggning Bensinmotorer var ca fyra gånger dyrare i drift än en tändkulemotor. Dessutom var skärgårdsbor länge skeptiska mot elektricitet och tändstift, detta inte utan orsak. Den allestädes närvarande fuktigheten till sjöss är inte gynnsam för elektricitet. Tändkulemotorerna kunde också gå på billigt bränsle. Till och med trädestillat (dock ej på kristidens motyl) användes under andra världskri­ get, då tilldelningen först skars ned till 70% av normal förbrukning och sedan till 30%. Bränsleförbrukningen var ca 300 g för motorer på 8-10 hk och 250 g för 50-70 hk räknat per effektiv hk och timma. 152 AKTIEBOLAGET LIDANS MOTORVERKSTAD TELEFON 259 LIDKÖPING TELEGRAMADR.: "LIDAN “LIDANS“ båtmotorer tillverkas i två olika typer. Båda drivas med råolja och äro synnerligen lämpliga för såväl fiske- som lustbåtar. De arbeta utan vatteninsprutning även vid full belastning och hålla sig varma utan lampa även vid längre tids tomgång. Samtliga motorer äro försedda med tillförlitlig trycksmörjningsapparat. Alla typerna utom MB- 3 äro försedda med länspump. Lidans råoljemotor typ MA-6. 2. Ur katalog från AB Lidans Motorverkstad, Lidköping, 1934. Tekniska museets arkiv. 153 Tändanordningar Det tog, som tidigare framhållits, vanligen åtskilliga minuter, ofta ända till en kvart, att värma tändkulan till så hög temperatur att fotogen- eller råoljegaserna kunde antändas. Denna långa starttid medförde att tändku­ lemotorerna var mindre lämpliga för många ändamål. Det var också tungt att veva igång motorn, även om man var två och använde en tamp. Det krävdes också en viss teknik. Fabrikanterna införde därför anordningar med vilka man kunde starta en råoljemotor på mindre än en minut. Det fanns s k snabbstartbrännare med start på 2-3 min. På cylinderns motorblock installerades en ejektor i vilken luft med högt tryck (8-12 kg/cm3) sögs upp och finfördelade bräns­ let så att detta kunde antändas utan förgasning. 1922 infördes på Avance­ motorn en snabbtändningslampa med tryckluft, varigenom starttiden nedbringades från 10 till 3 minuter. Bolindermotorerna startades lätt med tryckluft sedan de förvärmts med snabbstartlampa. Den erforderliga tryckluften för snabblampa och luftstart erhölls från luftbehållare, vilka laddades direkt från motorn. På särskild beställning försågs motorerna med elektrisk förvärmning med glödspiral och med elektrisk startmotor. Därigenom nedbringades den för starten erforderliga tiden från två till en minut. Bland svenska konstruktioner för snabbare start kan nämnas: - Skandia med Mox-tändning i stället för tändlampa. Briketten var till­ verkad av en termitmassa som tändes med säkerhetständstickor och placerades i en fatliknande anordning på tändkulans översida. Brinn- tiden var ca sex sekunder och efter ytterligare femton sekunder var kulan brunröd och på mindre än en minut kunde motorn startas. Anordningen var egentligen uppfunnen i Tyskland men användningen för råoljemotorer hade utexperimenterats i vårt land. - Skandiamotor med snabbstartbrännare som antändes med en storm­ sticka eller ännu bättre med en i brännolja indränkt trasselsudd på en järntråd, som tänts på med en tändsticka. - Bolinders elektriska tändanordning. Vid starten släpptes elektrisk ström på till tändspiralen, som satt överst på cylinderblocket. Ingenjör Rudqvist, Skärsätra på Lidingö, konstruerade också en elekt­ risk starttändare, som kallades ”Ruda”. Den hade en glödspiral med 6-8 volts spänning. Ingenjör Rudqvist konstruerade även en tänd­ anordning så att tändkulemotorn gick att driva med gengas. Konstruktioner för snabbare start - Flera motortillverkare använde s k startpatroner för att underlätta star­ ten. Patronen antändes och placerades i ett hål i cylinderns överdel. Sedan hålet satts igen med en bult drogs motorn igång och det insprutade bränslet antändes av den brinnande startpatronen. 1982 tillverkade Hanssons Pyrotekniska svavelpatroner för snabbstart. Förr i tiden kallades startpatronerna för ”bomber” åtminstone i Blekinge. 154 Drivmedel Det var närmast en babylonisk förbistring på benämningen av de olika drivmedlen förr i tiden och då särskilt under andra världskriget med alla dess ersättningsmedel. Bland bränslen, som utnyttjades till tändkulemo­ torer, kan nämnas: - stenkols- eller boktjära - kreosot, vilket var en kokugnstjärolja från Tyskland, som användes under första världskriget - masut (eller massut), som var destillat av rysk nafta (bergolja) från Baku. Den måste först förvärmas för att kunna starta - solarolja, som var destillat av masut - kerosen (raffinerad petroleum) - fotogen (namnet kommer inom parentes av ”fos” = ljus och ”genein” = födas) har högre oktantal än övriga bränslen och förgasas snabbare än tyngre bränslen men var dyrare - ”karbolineum” av stenkols- och trätjära Avancemotorn kunde till och med köras med den såpliknande palmoljan. Man prövade under andra världskriget bl a skifferolja från Kinne-Kleva. Sommaren 1940 utfördes lyckade försök av Skogens Kol AB. Enbart tjära från lövved kunde ej användas men en blandning av barr- och lövved fungerade. Den 1 januari 1941 utfärdades bestämmelserom ransonering. Bränsleersättningarna medförde fastbeckade kolvar och kolvringar. Pumpar och rörledningar igensattes, och man måste rengöra med foto­ gen. Metallventiler dög ej längre utan måste ersättas med stålventiler. Som smörj- och upplösningsmedel visade sig tallolja vara lämplig. Flera motorer både för marina och stationära ändamål byggdes om till gengasdrift under andra världskriget. Motorn försågs då bl a med mag- nettändning och tändstift. Behovet för Bohusläns och Hallands fiskeflottor bedömdes 1940 till ca 25.000 ton bränsle per år för effektivt fiske. Där fanns då ca 1 800 fiskebå­ tar. 250 båtar med motorer på 1-10 hk drevs med fotogen. Tändkulemotorerna arbetar bäst vid konstant varvtal och jämn belast­ ning. Då motorns belastning minskar, kommer dess hastighet att öka, om samma bränslemängd insprutas. Tändkulemotorer utrustades därför i likhet med andra kraftmaskiner med en automatiskt verkande varvtalsreglering. Den hindrade varvtalet att stiga till farlig höjd vid bortfall av belastning liksom den tillförde mer bränsle, när belastningen ökade. Flertalet tändkulemotorer hade sk fri- slagsreglering, vilket innebar, att bränslepumpen upphörde att arbeta under ett eller flera varv i sträck tills motorn på grund av explosionernas uteblivande minskat sin hastighet tillräckligt. ”Frislagen” inträffade så­ lunda periodiskt med mer eller mindre täta mellantider (under vilka varv­ talet ökades) om alltför mycket.bränsle inpumpades. Man ställde in regulatorn för ett visst varvtal och då detta överskreds, fick motorn inget bränsle, varför varvtalet gick ned. En del regulatorer såg ut som en rund ost i två halvor och kallades därför för ”osten”. Frislagsregulator 155 Starten Igångsättningen sker vid smärre encylindriga tändkulemotorer för hand men vid större medelst speciella anordningar. Vid igångsättning för hand användes en i svänghjulet befintlig vev, som av en fjäder hölls inskjuten, då den ej användes. Starten måste ske mot motorns rotationsriktning, enär man ej kan övervinna kompressions- trycket och det explosionstryck som uppkommer under kompressions- slaget till följd av förtändning av i cylindern befintligt bränsle. Motorn startas alltså med ”motexplosion”. Tändkuleepoken I Sverige tillverkades från 1911-1912 nära nog uteslutande tvåtaktsmoto- rer men i Danmark och Norge även fyrtakts. På 1930-talet fanns i Norge 3 704 motorer registrerade, varav inte mind­ re än 2 985 var svenska, främst Bolinder, Skandia och Avance. Detta trots att det både i Danmark och särskilt i Norge tillverkades tändkulemotorer. 1941 fanns i Sverige ännu 932 motorseglare och 1945 var endast två lastskutor utan motor, varav den ena var den berömda roslagsslupen Sofia av Länna, en av de sista i sitt slag. 1947 hade vi i landet 806 motorseglare men 1963 endast 263. Motorer­ na innebar att skutorna framför allt var mindre beroende av vinden. Motorerna medförde, att segelfartygens höga riggar försvann och ersat­ tes med slättoppare. Klinkbyggda båtar visade sig med tiden alltför veka på grund av starka motorers kraftiga vibrationer. Dunkandet hade visserligen en ljuvlig och trivsam rytm, men motorernas skakningar frestade på träskroven. Det visade sig, att enepinnar, som använts i tusen år, var bättre än kopparnit i motordrivna fiskebåtar. Tillverkare av råoljemotorer rekommenderade motorbäddar av ek­ stockar, som måste vara mycket kraftiga, och installatörerna sänkte ned kraftiga ekbjälkar i spanten. Fiskebåtar hade fram till åren efter andra världskriget 2 å 3-cylindriga tändkulemotorer med en effekt av ca 150-250 hk direktkopplade med ställbara propellrar. Motorns varvtal var ca 150-250 r/min. Råoljemotorerna försvann från fiskebåtarna i Sverige främst 1958- 1962, då staten gav särskilt stöd, vilket medförde, att fiskarna köpte moderna dieslar, vilka hade mindre bränsleförbrukning än tändkulemoto­ rer. Se Svensk Sjöfartstidning nr 30/1962. Den första sjögående dieseln i Sverige uppges ha monterats på segel­ fartyget Orion år 1907. Motorn var på 60 hk. Den första huvuddieseln (alltså ej som hjälpmotor) lär ha satts in 1931 på Otterbäcken. Det var en 4-cylindrig Nydqvist & Holm på 145 hk. I Ruben Bloms maskinsamling i Vättlösa syd om Götene finns en del tändkulemotorer liksom vid ”High Chaparral” vid Värnamo. 156 BRÖDERNA BRUCE UNDERTECKNAD, som i åtta år använt en av Edra båtmo­ torer, vill härmed intyga, att jag som under åren legat till havs och fiskat, haft tillfälle att ställa prov pä motoren. Kan endast säga, att motoren är ytterst lättskött, stark, ekonomisk och drift­ säker Har under detta året och en del av förra måst driva den med råolja, tjärolja, råterpentin, benzol och sulfitsprit, och har jag vid användning av dessa ersättningsbränslen funnit att moto­ ren gått lika bra som med användande av fotogen. Med detta har jag velat säga att Säffle Motorverkstads motorer äro de mest lämpliga fiskebåtsmotorer. (Storlek 5 eff. hkr.) Nynäshamn den 11 juni 1918. UNDERTECKNAD intygar härmed, att den av hrr Bröderna Bruce i Säffle i Verkstadsfartyget »Hildur» levererade 40 eff. hkr. råoljemotoren under i 6 timmars full gång företagen prov­ tur fungerat på ett fullt tillfredsställande sätt. Stockholm den 8 okt. 1915. Gust. Svensson. Knipplan den 12 juni 1918. Säffle Motorverkstad, Säffle. HÄRMED har jag nöjet intyga, att den 10 eff. kkr båtmotor jag köpte utav Eder, varit och är i full gång varje dag de månader jag haft den, och då det är omöjligt att anskaffa någon fotogén har jag måst köra den med tjärolja. vilket gått fullkom­ ligt lika bra. Beträffande motoren i övrigt har jag endast det bästa att säga och kan fördenskull rekommendera Edra motorer. Högaktningsfullt Birger Berntsson. 3. Utlåtande om tändkulemotor ur försäljningskatalog från Säffle Motorverkstad 1918. Tekniska museets arkiv. Aug. Larsson. Fiskare. 157 Svenska tillverka­ re av marina råoljemotorer Några installationer: Vieille Montagne II av Åmmeberg byggd 1876 hade en tändkulemotor till 1948. Nya Avance byggd på Bergsund 1904. Omnamnad till Avance II 1915. Av marinen omnamnad till Märsgarn. Avance I byggd på Bergsund 1914. Motorfärja för 336 passagerare. Såld 1936 och omnamnad till Simson. Bore byggd på Eriksberg 1910 för Karlskrona fästning hade en tändkule­ motor ända till 1967. Wisingsö (ex Sundvik) passagerarbåt i Vättern och hemmahörande på Visingsö hade till och med seglationssäsongen 1981 en tvåcylindrig Seff- le på 140 hk. Det var sannolikt landets sista passagerar-”stånka”. Tänd- kulenostalgiker beklagar denna utveckling. Obs! Listan är sannolikt ej fullständig. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 O Almqvist Motorfabrik, Arfsliden, Gagnef. 4-15 hk. AB F O Beijers Motorfabrik, Vimmerby. Tillverkade 1907-1941 ca 3.500 motorer. NA Beijer, Kristdala, norr om Kalmar. Bergsunds Mek Verkstad, Stockholm. Från 1904. Original-motorn och Bergsunds-motorn. AB Bilsta Verkstäder, Östhammar. Bilsta-motorn. Blixt, Borås. AB J & C G Bolinders Mek Verkstad, Stockholm, från 1932 AB Bolin- der-Munktell, Eskilstuna, Bolinder-motorn. Bruzaholms Bruk. Bruza-motorn. AB Carlsviks Gjuterier, Stockholm. Fyrtakt, vattenkyld, 1 hk fotogen­ motor med glödtändning och hastighetsreglering enligt C A Hägers patent nr 6872 15/8 1895. Såldes genom Paulsson & Co, Eslöv. Davy Robertson (Daros), Partille, Force-motorn. Fagerlids Maskin (J E Persson). Svenske-motorn. En motor finns hos Älgarås hembygdsförening. Falkenberg Nya Verkstads AB, Falkenberg. Forsviks Bruk (till 1927). Fenix-motorn. Försäljning: Grundströms Maskinaffär, Norrköping. Guldbrandsen & Son AB, Göteborg. Populär-motorn. Bröderna Hult, Sundbyberg, senare AB Archimedes. Archimedes- motorn, encylindrig, 2-takt, 21/2 hk. Tillverkade endast ett fåtal tänd­ kulemotorer, varav Sven Andin, Sjömarken installerade en 11 hk motor i sin båt på Viaredssjön vid Borås 1911. Jansons Mek Verkstad nära Kustens varv i Göteborgs hamn. Kallades även Motorfabrik Ideal. Ideal-motorn. Enbart marinmotorer upp till 100 hk. På Nedsjöarna vid Hindås fanns en motorbåt med namnet Ideal etter motorn. En 40 hk motor monterades 1932 i kuttern Fidelity vid Fridhems varv och på skonerten Beda av Hovenäset installerades 1935 en 25 hk Ideal-motor. 17 Jerfeds Mekaniska Verkstad, Örnsköldsvik, sedermera MoDo- Mekan. 158 18 AB Aug O Johanssons Gjuteri och Mek Verkstad, Karlshamn. Re- cord-motorn. 19 Alfred Jonssons motorfabrik, Lidköping. Svea-motorn, 3 hk. 20 Jättendals motorverkstad, Hälsingland (Per-Olof Olsson). 1905-1930 tillverkades omkring 1.000 ”jättendalingar” på ett hantverksmässigt sätt. 21 AB Jönköpings Motorfabrik, Jönköping. June-Munktell-motorer. 22 Östlund & Jönsson i Borrby tillverkade tändkulemotorer i liten skala. Då Gottfried Olsson avled 1919, övertog Otto B Jönsson, Simrishamn rörelsen. 23 Firma G Karlsson, Smides- och Motorverkstad, Mariestad. Tidan- motorn, 1 cyl. 24 LA Larssons Gjuteri & Mek Verkstad, Kristinehamn, 1910-15, Albin- motorn, 2-10 hk. 25 AB de Lavals Ångturbin, Stockholm, övertog Bergsunds tillverkning 1934 och levererade ett stort antal Laval-motorer främst till svenska flottan och på export till Spanien, Portugal och Norge 1934-1951. Lager och service för Lavals och Torps Bruks tändkulemotorer över­ togs 1953 av Jönköpings motorfabrik. 26 Lidans Motorfabrik 1910-1955. Enligt reklamblad från augusti 1934 3-20 hk typ MA och MB. Priser: 700-3 000 kr. 27 Lidköpings Motorverkstad, Björn-motorn från 1917 fram till ca 1945. Det var först Ottoson och senare Nyberg som ledde tillverkningen. 28 Ljunggrens Mek Verkstad, Kristianstad. Dux-motorn. Såldes bl a i Punta Arenas i södra delen av Syd-Amerika. 29 Ljusne-Woxna AB, Ljusne. 30 E W Lundströms Mek Verkstad, Limhamn. 31 Motala Verkstad Nya AB. Svecia-motorn, 2- och 4-taktare. John Wey- lands konstruktion. 32 Bröderna Nilsson & Kds mek verkstad, Västervik. Västerviksmotorn. Från 1910 tillverkades ca 3 000 motorer. Fortfarande kan reservdelar erhållas. 33 Ortala motorfabrik, Väddö. Se Roslagens Sjöfartsminnesförening 1971. 34 AB Pythagoras, Norrtälje. Hade ett 100-tal anställda. Drott- och Fram- motorer. 35 Motorfabriken Regulax, Mariestad. Regulax-motorn. Tändkulemoto­ rer såldes genom broschyrer med intyg från belåtna kunder. 36 AB Sandbäckens Verkstäder, Katrineholm. Herkules-motorn. Försälj­ ning genom Kullberg & Co AB. 37 AB Skandiaverken, Lysekil. Skandia-motorn tidigare kallad Lysekils- motorn. 38 Bröderna Skoogs Motorfabrik, Borlänge från 1908 och senare Gävle. Solo-motorn. 39 Skövde Mek Verkstads AB, Skövde, sedermera Pentaverken. Hexa- motorn. Försäljning genom Fritz Egnell, Stockholm. 40 Storebro Bruk Bolag, Storebro. Eureka- och Fix-motorer. 41 Strandbergs Verkstad, Söderhamn. 2- 6 hk motorer fram till 1920. 159 42 J V Svenssons Motorfabrik, Augustendal. 1917 var företaget Sveriges största enskilda arbetsgivare med 523 anställda. Avance-motorn (Ed­ ward Hubendick). Zacco & Co i Stockholm var huvudförsäljare på Skandinavien. Ekman & Co i Göteborg hade med framgång hand om försäljningen på Kina. Till 1937 hade sålts ca 37.000 Avance-motorer av olika slag. En 3 hk fotogenmotor och en 4 hk råoljemotor finns på Tekniska museet, Stockholm. 43 O Svenssons Motorfabrik, Höör. Höör-motorn. Kallades av fiskarna för ”Örtoftare”. Hälleviks Fiskemuseum har spelat in motorljudet på band. 44 Säffle Motorverkstad, Bröderna Bruce, Säffle från 1907. Seffle-mo- torn. Detta var ett stort företag på sin tid. Reservdelar tillverkas fortfarande. 45 Sävströms Mek Verkstad, Östersund. Alekto-motorn, 4 hk. 46 AB Södra Varfvets Maskinverkstäder, Stockholm. Loke-motorn. Konstruerad av John Weyland. Tekniska museet i Stockholm haren 5 hk motor tillverkad 1908. 47 Adolf Ungers Industriaktiebolag, Arbrå. Simplex-motorn. Såldes ge­ nom Andrew Hollingworth, Örebro. 48 F Wagner, Stockholm. Merit-motorn. En motor tillverkad omkring 1900, som aldrig använts, finns på Tekniska museet, Stockholm. 49 Vapen- och Maskinfabriks AB, Falun och eventuellt AB Nobel Diesel, Nynäshamn. Gamma-motorn. 50 Bröderna Westmans Motorverkstad, Tunbyn, Hudiksvall. 51 AB Mekaniska Verkstaden Vulcan, Norrköping. Enligt G Daimlers patent 1908. 52 Vänerns Motorverkstad, Vänersborg. Vänern- och Hanseat-motorer. Även separata motorer för vinschar. 53 Ödeshögs Gjuteri & Mek Verkstads AB, Ödeshög. Andra tänkbara tillverkare kan med ledning av kapten John Neréns ”Mo- tor-encyklopedi” ha varit: Andersson & Gustavsson, Friländer, Gyro, Hästholmsvarvet, Langborg, MBV, Merx, Meteor, Nike, Roberts, Smedsuddens varv, Star, Ståhl, Svenska Motorverken. Tullgarns gjuteri i Uppsala (eller AB Upplands Motor Verkstäder) grundat 1906 av Jan Nyman. Tillverkade bl a backslag Termex, F Testors Nya Fabriks AB, Ulvsunda och ÖMF, Örebro Nya AB Svenska Maskinverken, Södertälje, senare Sandarne vid Söder­ hamn, tillverkade Ellwe förkammardiesel. Ellwe-motorn fick sitt namn efter Ljusne-Woxna AB, som tillverkade motortypen från början. Motorn var konstruerad av ingenjör Harry Leissner. 160 Källor Almquist, Harald Sven Almquist 1860-1910. Ett halvsekel i skeppsbyggeriets tjänst, Unda Maris 1967-68 Borgenstam, Curt Maskinanläggningar för fiskefartyg, Svensk Sjöfartstidning nr 30/1962 Carlsson, J F, Rådgifvare för maskinägare, smeder m.fl., 2:a uppl 1905 Engleson, Elov, Propellerproblem vid fiskebåtar, Unda Maris 1947-48 Guldner, Hugo, Verbrenningskraftmaschinen, Berlin 1914 Gårdlund, Torsten, Bolinders. En svensk verkstad. 1945 Hasslöf, Olof, Svenska västkustfiskarna, Stockholm 1949 Hesselman, Jonas, Teknik och tanke, Stockholm 1946 Hubendick, Edvard, Fiskebåtsmotorns konstruktion, skötsel och vård, Stockholm 1949 Hubendick, Edvard, Bragdernas män inom svensk teknik Stockholm 1928 Jonsson, Gustav E, Trätjära som bränsle i tändkulemotorer, IVA Handl. 193/1947 Lindberg, J Walter, Råoljemotorer, lågtrycks- och högtrycksmotorer arbetande i tvåtakt, Uppsala 1932 Lundberg, Sven-Malmheden, Tore, Undersökning av tjäror och andra flytande ersättningsbränslen för fiskebåtsmotorer, Chalmers Tekn Högsk Handl. 1942:7 Modin, Karl, Atlas Diesel 1873-1948, Stockholm 1949 Nackaboken1978 Nerén, John, Motortekniska och Bildhistoriska samlingar, Tekniska museet, Stock­ holm Rossler, Ernst, Förbränningsmotorer, Stockholm 1922 SKF:s Sfären 1937:6 Sveriges Handelskalender Thorsvik, Eivind, Mekanisering av fiskeflåten, Volund, Norsk Teknisk Museum 1971 Welsch, S, Gluhkopfmotor in Schiffahrt, Industri und Landwirtschaft, Berlin 1925 11 - Daedalus -82 161  Oljeborrning i Dalarna I dessa dagar, när man med större eller mindre framgång även i vårt land borrar efter den värdefulla bergoljan (petroleum), kan det måhända vara motiverat att erinra om några tidigare sådana försök. Stor uppmärksamhet väckte på sin tid de borrningar som i slutet av 1860-talet gjordes i Osmundsbyn i Boda socken i Dalarna. Befolkningen hade här sedan gammalt observerat fenomen som tydde på närvaron av olja i de komplicerade berglagren. I avsikt att tillvarataga dessa naturtillgångar företogs redan på 1730-talet med dåtida primitiva teknik grävning­ ar i terrängen mellan byarna Gulleråsen och Kärvsåsen. Det var emellertid först vid 1800-talets mitt som några mer systematiska efterforsk­ ningar påbörjades. Man hade nu från USA lärt känna metoden att genom borrning komma åt oljereservoarerna. Ett särskilt bolag bildades och startade i december 1867 sådan borrning nedanför den gamla oljegruvan. Osmundsbergsbolaget in­ skränkte sin verksamhet till ett enda borrhål, men detta blev till gengäld det djupaste. Sedermera tillkom ytterligare två bolag som upptog ett flertal hål på andra platser i Boda och Rättvik. Vid en av dessa borrningar intill Draggån i sistnämnda socken uppstod en artesisk brunn, kallad Varma källan eller Spring­ källan, som ännu i våra dagar är en uppskattad turistattraktion. Borrtornet och byggnad för lokomobilen som drev borren vid Osmundsberget i Boda sn, Dalarna. Teckning av Nils Månsson Mandelgren, Nordiska museets arkiv. Notiser 163 Bland dem som besökte oljefyndigheten vid Osmundsberget var också den vittbefarne konstnären Nils Månsson Mandelgren. På en av sina resor i Dalarna kom han den 19 maj 1870 till Boda, där han åt middag hos patron Schenström och därvid sammanträffade med ”Kamrer Westelius från Stockholm, som förestod oljeborrningen vid Osmundberget”. Bengt Jacobsson som nyligen utgivit en bok om Mandelgren i Dalarna säger i anslutning härtill: ”Från kyrkovallen kunde han se några pumphus borta vid Osmundsberget.” Jag vet inte, hur mycket Mandelg­ ren kunde se på det mer än en halv mil långa avståndet, men säkert är i varje fall att han inte nöjde sig med detta. Sannolikt var det följande dag han på vägen över Gulleråsen till Ore själv besökte platsen. Bland de värdefulla teckningar av honom som finns i Nordiska museets arkiv ingår nämligen också två bilder av borrtornet och den intilliggande byggnaden för lokomobilen, som drev borren. Som synes är det en rätt anspråkslös anläggning men dock mera representativ än den enkla kur kring ett rör, som Karl-Erik Forss- lund kunde fotografera 1917 på samma plats och som han avbildar i sitt arbete Med Dalälven från källorna till havet. Borrningarna vid Osmundsberget gav inte några varaktiga resultat och nedlades därför efter några år. De blev emellertid 1869 föremål för en doktorsavhandling, där vi får närmare uppgifter om det maskineri som var inrymt i borrtornet och om dess prestationer. Borrhuset var drygt 15 m högt och huset för lokomobilen omkring 21 m långt. Högst upp i tornet satt ett block för uppdragande av borrstången, som hade en längd av 12 m och vägde 425 kg. Man hade först neddrivit tackjärnsrör genom de lösa jordlagren. Borrstången hängde i en stållina och bestod av den s k länkstång­ en, en förlängninsstång och skärborren med en 31/2 tum bred egg, som ofta fick utbytas på grund av förslitning. Då och då måste hålet rensas med en s k sand­ pump av kopparplåt med klaffventil i ändan. Borren lyftes 1,2 m med ångkraft med en vågbalans och fick falla med eget tryck. Genom en sinnrik anordning vreds borren något litet för varje slag för att inte gå i samma spår. Man räknade med 40 slag i minuten, varigenom man borrade 60-90 cm på 24 timmar, beroende på bergartens större eller mindre hårdhet. Borrningen pågick dag och natt. Man fortsatte till 325 m djup utan att nå urbergsgrunden. Arbetena följdes med stort intresse av ortsbefolkningen. Deras förhoppningar om en ny lovande naturtillgång delades, som Forsslund skriver, ”av många - nu skulle Sverige för sitt oljebehov bli oberoende av utlandet! Men hoppet sveks, oljan minskade, eller den ökade åtminstone ej. Det berättas, att eftersom borrning­ en var ett bra och lönande arbete, så hällde gubbarna fotogen i rören för att uppehålla vederbörandes förhoppningar, i det längsta.” Gösta Berg Källor Erik Berg, Gamla oljegruvan vid Osmundsberg (Dalarnas hembygdsförbunds tid­ skrift 9, 1929). Karl-Erik Forsslund, Boda och Bingsjö (Med Dalälven från källorna till havet 7). Stockholm 1922. S Hjelmquist, Beskrivning till berggrundskarta över Kopparbergs län (SGU Ser Ca nr 40). Stockholm 1966. Bengt Jacobsson, Nils Månsson Mandelgren i Dalarna. Stockholm 1981. Carl Gustaf Åström, Om bergoljeborrningarna i Dalarne. Ak avh. Uppsala 1869. 164 Häfla Bruk 300 år Häfla Bruk i Östergötland anlades 1682 som stångjärnsbruk men i anslutning till detta utvecklades under 1800-talet ett manufakturverk med hästskosmide som specialitet. Järntillverkningen nedlades 1924 och då de dithörande anläggningar­ na 1934 överläts i Tekniska museets vård förklarades dessa som industrihistoriskt minnesmärke. Sedan dess har även merparten av hästskosmidet upphört. Bruket tillverkar i dag främst pressvetsad gallerdurk, brogaller, konvektorgaller, fotskra­ por, spiraltrappor och sträckmetall samt utför varmförzinkning. En ny, stor pro­ dukt är halkfria durkar till oljeplattformarna ute på Nordsjön. Brukets långa och händelserika historia är knapphändigt utforskad. Avsaknaden av en fyllig historieskrivning torde bero på källmaterialets tunnhet, på brukets ringa storlek genom tiderna - omkring hundratalet anställda - och det faktum att den ursprungliga verksamheten avvecklades 1924. Utöver bruksförvaltaren Frans Fernquists korta historik över Häfla Bruk 1682-1918 (1925, manuskript 12 s, Tek­ niska museets arkiv) föreligger i stort sett endast Torsten Althins uppsats om Häfla hammarsmedja (I: Svenska Kulturbilder, del 9-10, Stockholm 1931 s 119-142) samt ett par notiser i Daedalus 1935 resp 1971. Att bruket kunnat överleva i tre sekel tyder dock på en anpassningsförmåga, som vore värd att närmare undersökas. Redan omständigheterna kring brukets tillkomst är anmärkningsvärda. Då landshövding Jakob Fleming (1640-1689) under år 1682 uppförde en hammare och två härdar vid Häfla ström och sökte privilegium för dess drift protesterade en del av ägarna till omkringliggande bruk. De mäktiga brukspatronerna Louis de Geer, Gillis de Flon m fl hävdade att intrång gjordes på deras rätt att uppköpa tackjärn och träkol samt befarade en vattenuppdämning till skada för uppströms liggande marker. Under tiden som ärendet behandlades i de olika instanserna - Bergmästaren på orten, Bergsfogden, Bergstingsrätten, Bergskollegium och Kungl Maj:t - synes Fleming trots uttryckliga förbud ha igångsatt driften, vilket framgår av Kungl Bergs Collegiums skrivelse av den 2 maj 1683 till bergsfogden Erich Kiellman: ”Till Bergzfougden Erich Kiellman att cröna sampt smidningen förbiuda i Herr Jacob Flemmings Hammar i Östergöthlandh och Skedewij sochn. Hällsa medh Gudh allzmechtigh Bergzfougden Erich Johansson Kiellman. Emhedan Col- leg:m förnummit, huruledes Gouverneuren Högvelborne Hr. Jacob Flemmingh skall twert emoth Kongl. bergzordningen uthan dette Collegii Tillståndh och Privilegio opbygt een Hammar i Östergöthlandh, Skedewij sochn och Häfle ström; så haar dhet eij mindre kunnat än härmed anbefalla, att I till Collegij wijdare Ordres samme owannembde hammar ofördröijeligen Crönen och Smid­ ningen förbiuden; giwandess sedan collegi:o härom Eder berättellse och huru- wijda nu för tijden werket i gångh warit; Befalle Eder Gudh allzmechtigh.” Den 13 december 1683 privilegierades emellertid bruket med ett årligt smide av 300 skeppund (= 45 ton) och frälserätt av 75 skeppund och mot en hammarskatt av tre skeppund årligen. Privilegierna grundades på att träkol togs från egna frälse skogar och på att bruket försågs med tackjärn från egna frälsebönder i Närke. Ett villkor var också att Forssjö hammare i Södermanland nedlades, vilket infriades 1684, då smidet flyttades till Häfla. Forssjö bruk återuppstod dock 1748 med nya privilegier. Under några av krigsåren i början av 1700-talet låg verksamheten vid Häfla nere. År 1728 uppfördes en ny smedja och vattenkraftanläggningen ombyggdes med sikte på ökad produktion. Tillstånd gavs att årligen inköpa 300 skeppund tackjärn från Nora och Lindes bergslager och 1742 utökades brukets privilegier till 600 skeppund årligt smide, vilket dock reducerades med 100 skeppund 1762. Vid svaga konjunkturer, vattenbrist och brist på träkol och tackjärn utnyttjades inte denna kvot fullt ut. Det s k undersmidet var vissa år högst avsevärt. Under 1600- och 1700-talen färskades järnet enligt tysksmidesmetoden men i början av 1830- talet övergick man till en modifierad form av Lancashiremetoden, dvs engelska stångjärnshärdar. Med undantag av ett tiotal år på 1850- och 1860-talet, då Fran- che-Comte-härdar användes, tillämpades den engelska metoden fram till nedlägg- 165 Lancashiresmeder i arbete vid Häflas smälthammare, som efter nedläggningen av brukets järntillverkning 1924 varit igång endast denna sensommardag 1929. Foto: Torsten Althin, 1929. ningen 1924. Nya Lancashire-härdar uppbyggdes för övrigt så sent som 1883. ”Skjerforsa Qvarn och såg” inköptes 1829. Här - en halvmil från det gamla bruket - uppfördes under 1830-talet ett manufakturverk för smide av spik, häst­ skor, yxor, liar, grepar, spadar m m privilegierat för 300 skeppund årligen. Vidare anlades en stålugn för 400 skeppund årlig tillverkning, en mumblingshammare m m. År 1840 bestod således Häfla och Skärfors stångjärns- och manufakturverk av tre smälthärdar, en stålugn för brännstålstillverkning, tre stångjärnshammare, en mumblingshammare, två räckhammare, en vattenslägga och fyra spikhammare. År 1860 tillkom ytterligare en stålugn samt ett valsverk, som i sitt slag var ett av de första i Sverige. Från och med smidesåret 1848 var brukets tillverkningsrätt oin­ skränkt. Det produktionsreglerande privilegiesystemet hade avskaffats och kol­ handeln frigivits. Manufaktursmidet bedrevs i början för hand. Spiktillverkningen dominerade helt under flera decennier och ett klippspiksmaskineri insattes 1863. Hästskorna handsmiddes ända in på 1880-talet och det var först 1889 som maskiner för enbart maskinell tillverkning av hästskor installerades. Produktionen kunde då utökas så att hästskorna blev en ledande produkt. Som råmaterial för hästskorna hade brukets eget lancashirejärn börjat ersättas med martinstål av en specialkvalitet. Både mekaniseringen och experimenten med olika stålkvaliteter var förenade med stora kostnader, men hästskorna hade framtiden för sig och befrämjade brukets fortlevnad. Sedan andra världskriget är Häfla Bruks AB (aktiebolaget bildat 1899) 166 ensamt i landet om att tillverka hästskor, men antalet hästar har samtidigt minskat till en bråkdel av vad det varit. Tidigare var armén, hovslagarna och järngrossister­ na stora kunder, nu går den återstående lilla produktionen till ridskolor och travbanor. Av drygt ett hundratal arbetare sysselsätts i dag endast ett par man med hästskosmide. Det gamla stångjärnsbruket (”Övre Häfla Bruk”) utgör i dag ett av vårt lands förnämsta industriminnesmärken. Här kan man förutom de ålderdomliga byggna­ derna och en lancashirehärd bese den enda bevarade tyskhärden i Norden. Dess­ utom finns en stångjärnshammare tillverkad vid Avesta Bruk före 1799, en trä- skaftad smälthammare med ett hammarhuvud som väger 700 kg tillverkat i Fin­ spång i början av 1830-talet samt en Bagges biåsmaskin från 1800-talets senare hälft. Jan-Erik Pettersson 167 Primus-Sievert 100 år De första grundstenarna till Primus-Sievertkoncernen lades av bröderna Max, Georg och Ernst Sievert år 1882, då de bildade Max Sieverts Maskinaffär. Verk­ samheten bestod främst av import och försäljning av verkstadsmaskiner och förnödenheter till industrin. Här var bröderna i många avseenden pionjärer, man var exempelvis först med att importera mineralolja som smörjmedel. Tidigare hade endast animaliska och vegetabiliska smörjoljor använts i Sverige. Vid sidan av handelsfirman grundade bröderna även ett par tillverkande företag. På inrådan av L M Ericsson startade man 1888 Trådfabriken i Sundbyberg (senare benämnd Sieverts Kabelverk) för tillverkning av elektrisk ledningstråd. Vidare bildades AB Alpha för tillverkning av maskiner, verktyg och armatur. Försäljningen skedde genom maskinaffären, vars import av dylika varor därmed skars ner. Mest bekant av Alphas produkter är kanske ingenjör Brinells apparat för hårdhetsprov­ ning, den s k Brinellpressen. På 1920-talet överläts Sieverts Kabelverk och Alpha till Telefon AB L M Ericsson. Det är således inte i dessa företag Primus-Sievert har sina egentliga rötter. Förutom ur maskinaffären har koncernen växt fram ur två andra, från början fristående företag (se fig 1), som baserades på några av 1880- talets uppfinningar. 1. Primus-Sieverts framväxt. Max Sieverts —► Maskinaffär 1882 Nybergs —► Lödlampfabrik 1882 J V Svenssons —► Fotogenköksfabrik 1892 AB Max Sievert 1906 —► AB Sieverts Apparater 1964 i 1922 C R Nybergs Verkstads AB 190 AB Primus 1898 I Primus-Sievert AB 1966 En sådan uppfinning var C R Nybergs konstruktion av blåslampan. Nyberg föddes 1858 i en skomakarfamilj i Arbogatrakten. Han visade tidigt intresse för allt mekaniskt och kom småningom till verkstadsföretaget Mekanikus i Stockholm. En av hans uppgifter där var att löda gasoljekök. (Gasolja är en typ av bensin.) Han började nu fundera över något sätt att förenkla lödningen. Den vanligaste upp- värmningsmetoden vid denna tid var att lägga föremålen i en träkolshärd, använda ett biåsrör eller en hemmagjord lödlampa av en ofta nog livsfarlig konstruktion. Principen för dessa lödlampor var i allmänhet att en plåtbehållare fylldes med sprit och uppvärmdes med en liten spritlåga så att bränslet förgasade, varefter spritång­ an leddes genom ett rör fram till ett munstycke, där den antändes. Nyberg tog sikte på att förbättra lödlampan. Nybergs första konstruktion var en brännare, som gav en starkt koncentrerad låga. Han anbringade dessutom en ventilskruv, så att lågan kunde ges olika intensitet. Ventilen hade han tidigare uppfunnit för att kunna moderera gasoljekö- kets låga. Efter vederbörliga provningar kunde så Nyberg år 1881 ta ut sitt första patent på den s k ”blåslampan”. Den väckte omedelbart så stort intresse att Nyberg sade upp sin anställning, hyrde en tvättstuga som verkstadslokal och började så smått tillverka sin lödlampa, som han samtidigt förbättrade. Han över­ gick från tennlödning till hårdlödning och uppfann en säkerhetsventil. Efterfrågan växte och Nyberg anställde medhjälpare. Lokalerna utökades, men för att undgå innerstadens dryga hyror flyttade han med sina fem anställda 1885 till en verk­ stadslokal i Syndbyberg. Till sortimentet lades nu Nybergs konstruktion av en ”självvärmande lödkolv”. På en maskinutställning i Stockholm - där Nybergs apparater väckte en viss uppmärksamhet - kom Nyberg i kontakt med Max Sievert, som insåg framtidsmöj­ ligheterna och erbjöd sig att sköta försäljningen. Han hjälpte också till ekonomiskt vid byggandet av nya fabrikslokaler, varav de första stod färdiga 1892. Det dröjde 168 Sensationell Nyhet! full Fotogenköket 'PRIMUS' Patenteradt i hela Verlden. Säljes under Garanti. Brinner utan veke. Lika användbart vinter som sommar. Fullständigt os-, sot- och rökfritt. En liter vatten kokar på tre ä fyra minuter. Dä köket brinner med full låga, Stgäp endast Vs liter fotogen per timme o En till dato icke känd besparing af 2• brännmateriel. Öfver 15,000 sålda på ett år. r » t > I » I < I I » I » t < « » i « I I i i;» » I » i f-i i-ij. i «■» .<,1, i i«8»»i««8i(<«ti»{i«Htttin«nPi»ii«t;iiiiii»utiiiii» i » t i « « « « » » » » » i » i « < » i a « < » t t i Svensk tillverkning. B. A. Hjorth & C:o, fris STOCKHOLM. 10 Kronor. 5 Klara Norra Kyrkogata 5. Telefon 984. 2. Slagkraftig reklam år 1893 för F W Lindqvists Primuskök. De första exemplaren hade Lindqvist tillverkat och sålt till vänner och bekanta redan i slutet av 1880- talet. Han var då verkstadsarbetare vid AB Separator. Den fabriksmässiga tillverk­ ningen startade på nyåret 1892 i ett rum om 6 kvm på Agnegatan 10 i Stockholm, men flyttades i mars över till smeden J V Svenssons verkstadslokal (2 rum och kök) vid Klara Norra Kyrkogata 17. I augusti förvärvade B A Hjort & Co ensamrätt till försäljningen. Primusköket slog därefter snabbt igenom och medfördes i tidens krävande expeditioner av bl a Nansen, Andrée, Scott, Shackleton och Amundsen. emellertid inte många år innan Nyberg hade ersatt maskinaffären dess utgifter och åter var ensam ägare till lödlampfabriken, som 1906 ombildades till C R Nybergs Verkstadsaktiebolag. År 1922 överläts dock verksamheten till AB Max Sievert. Anledningen var inte Nybergs ålder - han var 64 år - utan bitterhet över att han, som ansåg sig vara en verklig arbetarvän, blivit sviken av sina närmast förtrogna i en socialpolitisk fråga. En annan viktig del i koncernen blev AB Primus. Upprinnelsen till detta företag var att ett par klipska arbetare vid AB Separator, bröderna F W och C A Lindqvist, irriterades av att få sina hem nedsotade av osande fotogenkök, som var försedda med veke liksom fotogenlamporna. De konstruerade en brännare enligt förgas- ningsprincipen, möjligen inspirerade därtill av en arbetskamrat, Ludvig Holm. Sannolikt hade de också kännedom om Nybergs biåslampa, som då var någorlun­ da färdigutvecklad. De första fotogenköken tillverkades på fritiden och såldes främst till arbetskamrater. En herre med egen plåtslagarverkstad, J V Svensson, skulle köpa en lysningspresent och den blivande brudgummen ville ha ett fotogen­ Mest praktiska som hittills uppfunnits. Billigt o. varaktigt. Ingen fotogenutsvettning. På 5 minuter, for V+ öre, srhållgs 2 litar kokande vatten. På 5 minuter, for 'U öre, erhålles en välstekt biffstek. På 10 minuter, för öre, erhålles ett uppvärmdt strykjern. Explosion omöjlig. 169 kök av den sort han sett hos vänner från Separator. Svensson köpte en apparat för åtta kronor - mycket pengar på den tiden - blev intresserad och erbjöd Lindqvist en arbetslokal och sålde själv fotogenköken på kvällarna till stadens järnhandlare. Fotogenköken fick namnet ”Primus” och tillverkades under firma J V Svenssons Fotogenköksfabrik. Redan samma år, 1892, fick maskinfirman B A Hjort & Co upp ögonen för Primuskökets framtidsmöjligheter. Avtal träffades om ensamförsäljningsrätt för maskinfirman och med modern marknadsföring blev köken snabbt en stor export­ artikel. Det kom också att medföras i åtskilliga strapatsfyllda forskningsexpeditio­ ner. Nämnas kan, att när resterna av Andrées förolyckade nordpolsexpedition efter 33 år återfanns på Vitön var Primusköket oskadat och kunde efter en liten ren­ göring åter tändas. År 1898 ombildades J V Svenssons Fotogenköksfabrik till AB Primus, J V Svensson lämnade företaget 1904 för att helt ägna sig åt tillverkningen av sin Avancemotor, men F W Lindqvist stod kvar i ledningen till 1918, då B A Hjort övertog företaget och inlemmade det i Bahcokoncernen som dotterbolag. De gamla fabrikslokalerna i innerstaden hade man med tiden växt ur och 1907 flyttat till en ny anläggning på Lilla Essingen. Under 1930-talet började man allmänt intressera sig för ett nytt bränsle: gasol. Sievert konstruerade ett gasolkök redan 1938, men under kriget låg utvecklingen nere. Man inriktade sig i första hand på lödlampor för gasolbruk och 1952 hade företaget lampor färdiga främst för industriell användning. Även Primus konstru­ erade gasolapparater och 1953 startade man serietillverkning av gasolkök och gasflaskor för avsättning på världsmarknaden. Primus och Sievert tillverkade un­ der 1950-talet ungefär samma produkter för gasoldrift, dock med något olika inriktning. Sievert satsade mest på lödlampor för industrin medan Primus mer intresserade sig för campingsektorn med olika typer av gasolkök, lyktor, strål- ningsvärmare etc. Vid mitten av 1950-talet flyttade Primus sin tillverkning från Lilla Essingen tm Hagfors resp Flen. Gasolapparaterna dominerade produktionen, men tillverkning­ en av fotogenkök pågick fram till 1962, då den överläts till AB Optimus. Föränd­ ringens vindar blåste även för Sievert, som 1964 förvärvades av Svenska Esso sedan oljebolaget året innan övertagit gasoltillverkningen i Kvarntorp från det statliga Skifferoljebolaget. Härvid bildades AB Sieverts Apparater, som 1966 för­ värvade Primus av Bahco och gick samman med det under namnet Primus-Sievert AB. Av det nya bolagets fyra fabriker nedlades omedelbart Sieverts fabriker i Norrtälje och Sundbyberg medan Primus’ anläggningar i Hagfors och Flen bygg­ des ut. I Flen tillverkas i dag huvudsakligen gasolflaskor och där finns också företagets centrallager. Huvudkontor, utvecklingsavdelning och laboratorium lig­ ger i Solna. Åke Norrgård Jan-Erik Pettersson Källor Anell, I, Från Klara till Kosmopolis. Blad ur ett svenskt affärsföretags historia under fyra decennier. Sthlm 1929. AB Max Sievert 1882-1957. Sthlm 1957. Modin, K, Skötseln av fotogenkök. Utg av Svenska Brandskyddsföreningen. Sthlm 1936. Modin, K, Svenska uppfinnare och industrimän. Uppsala 1947. Nyberg, C R, Några minnesanteckningar. Sthlm 1938. Primus-fabriken 1892-1917. Ett tjugofemårsjubileum. Några data om Primusfabri- kationens uppkomst och utveckling. Sthlm 1917. Primus-Sievert AB 1882-1982. Sthlm 1982. 170 TRASK - den tredje svenska datorn Hösten 1980 riktades till Tekniska museet en förfrågan på initiativ av professor Sölve Hultberg vid Atomforskningsinstitutet, huruvida museet hade intresse av att överta TRASK, den första transistoriserade och den tredje i Sverige byggda datorn. Erbjudandet visade sig vara mycket intressantare än vi i förstone begrep. Den första svenska datorn - BARK, binär aritmetisk reläkalkylator - finns inte kvar. De användbara komponenterna ”kannibaliserades”, då den andra - BESK, binär elektronisk sekvenskalkylator - byggdes, den som under ett par veckor hösten 1953 var världens och under några år Europas snabbaste och dessutom en av de få i världen som verkligen fungerade, åtminstone hjälpligt. TRASK, transistoriserad sekvenskalkylator, började som en transistoriserad ver­ sion av BESK, men den kom sedan att leva sitt eget liv till hösten 1980, då den togs ur drift och hamnade på museum. Frånsett Charles Babbages ”Analytical Engine” från 1830-talet, den mekaniska datorn som aldrig lyfte från ritbordet, börjar datorhistorien i Tyskland med ingenjö­ ren Zuses reläkalkylator Z3 från 1941. I Sverige tillsattes Matematikmaskinnämn­ den för att skaffa landet en egen dator eller matematikmaskin, som det då hette. Avsikten var att få möjligheter att göra invecklade konstruktionsberäkningar, sta­ tistiska analyser och framför allt skjuttabeller åt marinen och artilleriet. År 1949 färdigställdes relämaskinen BARK för att snabbt få igång verksamheten medan arbetet med den kommande elektroniska maskinen pågick. Detta arbete leddes av Erik Stemme, som studerat datorteknik i USA och med tiden blev professor vid Chalmers. BESK togs i drift under senhösten 1953. Behovet av beräkningar växte snabbt och snart kördes maskinen i flerskift veckan runt. Verksamheten gav överskott tack vare utomstående kunder. Teknikerna inom Matematikmaskinnämnden ville vidga verksamheten och vida­ reutveckla BESK. Det pågick redan samarbete med industrin, både med SAAB och med Åtvidabergs industrier, som under namnet Facit-EDB sålde sammanlagt nio kopior av BESK. I Lund byggdes dessutom BESK-kopian SMIL - siffermaskinen i Lund - och i Danmark DASK. Trots ett utrpräglat ointresse hos myndigheter och andra för att tillvarata den stora sakkunskapen hos Matematikmaskinnämnden började arbetet med att ut­ veckla en ny, transistoriserad dator. Transistorn hade uppfunnits år 1948 och från 50-talets mitt var transistortekniken redan etablerad i dataindustrin. Projektet TRASK, som påbörjades år 1960, bedrevs längs två linjer, en grupp arbetade med att transistorisera BESK, en annan grupp inom ett litet konsultföretag, Datasystem AB, grundat av personer som lämnat Matematikmaskinnämnden, byggde de delar som behövdes för att komplettera Matematikmaskinnämndens TRASK-element till en helt ny, tio gånger snabbare dator, vari partier av BESK inte längre ingick. Matematikmaskinnämnden upplöstes år 1963, väsentligen pga utomstående och ovidkommande orsaker, varför projektet TRASK lades ner. Atomforsknings­ institutet - som då ännu hette Nobelinstitutet för fysik - fick överta TRASK från nämnden och samarbetet med Datasystem och konstruktören Zoltan Horvath fortsatte. TRASK blev så småningom färdig, år 1965, och kunde tas i bruk. Då var redan den nya kommersiella datorn D 21 från SAAB färdig, fastän arbetet med den kommit senare igång än arbetet med TRASK, som därför bör räknas som den tredje svenskbyggda stordatorn. Det fanns i Sverige i början av 1960-talet anlag till en blomstrande datorindustri, som stod sig väl vid jämförelse med industribranschen i resten av världen och framför allt USA. Det är beklämmande att se hur den ströps av bristande framsynt­ het hos olika offentliga och privata beslutande organ. Också tekniskt sett har TRASK ett betydande intresse. Den är, som sagt, heltran- sistoriserad och försedd med ett ferritkärnsminne om totalt 32 000 helord, dess­ utom två karusellminnen, magnetbandsminnen från Facit, uppfunna av Erik Stem­ me. Inläsning sker med hålremsa, 5-8 kanaler med 500-1 000 tecken i sekunden. Utskrift kan ske med remsstans, skrivmaskin eller radskrivare, som tyvärr ännu behövdes och ej kunde överlåtas till museet. 171 Källor TRASK i arbete på Atomforskningsinstitutet. - Foto: Kay Danielson, Tekniska Museet. I gåvan, som förmedlats av byrådirektör Nils Johansson, ingår också en hel del programmaterial - Software - bl a flera program som övertagits från BESK och som även kan köras i TRASK. Utöver Nobelinstitutets egna beräkningar utfördes mycket arbete åt utomstående kunder, bl a beräknades under flera år brytnings- planer för gruvan i Kiruna. Den nya Lidningöbron i Stockholm har också beräknats med TRASK. Tack vare hängivet arbete av många personer, framförallt av förste byråingenjör Sigvard Olofsson vid Atomforskningsinstitutet och konstruktören Zoltan Horvath, står TRASK nu uppställd och körklar i museets dataavdelning. Vi hoppas kunna hålla den igång för demonstration för mindre arbetsuppgifter ännu några år, så länge det finns reservdelar och folk som kan sköta servicearbetet. Gunnar Pipping Samtal med Nils Johansson och Sigvard Olofsson, Atomforskningsinstitutet och med Zoltan Horvath, TRASK Datasystem AB. Erik Mellgren, DatorSverige, Stockholm 1980. 172 Elektronmikroskopet fyller 50 år Under de sista decennierna av 1800-talet hade mikroskopet - ljusmikroskopet - nått gränsen för sin prestationsförmåga. Det var här inte blott en fråga om en praktisk gräns, professor Ernst Abbe i Jena hade också påvisat den teoretiska gränsen för upplösningsförmågan med sin välkända, enkla formel för mikrosko­ pets upplösningsförmåga: 0,6■ X R ----------- N.A. där X är ljusets våglängd och N.A. är objektivets numeriska apertur, produkten av sinus för halva öppningsvinkeln hos det ingående strålknippet och brytningsindex för mediet - luft eller immersionsolja - framför objektivet. Ville man nå längre, måste man finna strålning med kortare våglängd än ljusets. Elektronstrålning föreföll att erbjuda en lösning; dess våglängd är ungefär en hundratusendel av ljusets. Den tyske fysikern Julius Plucher upptäckte katodstrålarna år 1859, och hans elev och yngre kollega Johann Wilhelm Hittorf fann att de kan avlänkas av ett elektriskt eller magnetiskt fält. De kan göras synliga genom att de bringar ett kristallint ämne att fluorescera. Man fann så småningom att det är fråga om negativt laddad partikelstrålning och år 1897 visade J J Thomson, lord Kelvin, att den lille krabaten i strålarna är en elektron, som fått sitt namn av Heinrich Weber redan 1881. Norrskensforskaren i Oslo, Carl Stormer, publicerade år 1907 en uppsats vari han klarlägger partiklarnas banor i magnetiska kraftfält. Men det var först med italienaren de Broglies arbeten från 1924 som egentlig elektronoptik kom till stånd. Då visade han också att partikelstrålningen även har vågrörelseka­ raktär. Det första praktiska resultatet av betydelse var katodstråleoscilloskopet, som utvecklades parallellt i USA och av en arbetsgrupp i Tyskland, i vilken även ingick Dennis Gabor, som gjorde magnetlinsen användbar och som år 1971 erhöll ett Nobelpris för holografien. I den tyska arbetsgruppen ingick Ernst Ruska och M Knoll, vilka försökte utveck­ la ett mikroskop baserat på elektronstrålning och med utnyttjande av elektromag­ netiska linser. Det första fungerande mikroskopet stod klart år 1931. I början var det inte mycket till mikroskop, förstoringen var blott ca 17x och det man lyckades avbilda var en silhuett eller den kropp som utsände elektronerna. Under de fortsat­ ta experimenten uppnåddes bortåt 400 gångers förstoring. Man lyckades därmed visa att elektronmikroskopet kunde vara en möjlig väg att komma vidare. Som så ofta händer var herrarna Ruska och Knoll inte de enda som ägnade sig åt dessa problem. En landsman, Reinhold Rudenberg, erhöll samma år flera patent som förutsåg den kommande utvecklingen. Han fortsatte sitt utvecklingsarbete i USA. L Marton i Bryssel hade redan 1932 ett fungerande elektronmikroskop i drift och två år senare publicerade han de första bilderna av ett biologiskt preparat, tagna med genomfallande strålning. Marton fann att elektronmikroskopet ställde nya och mycket strängare krav på preparationstekniken - mikrotekniken - än vad optiska mikroskop gör, framför allt därför att snitten måste vara så mycket tunnare. Ernst Ruska fortsatte sina experiment och 1933 hade han ett nytt mikroskop färdigt, vilket kan anses vara förebilden till alla senare modeller. Han lyckades också åstadkomma bilder med genomgående strålning. Ruska lierade sig med företaget Siemens & Halske i Berlin, som nu började tillverka elektronmikroskop. Prototypen blev färdig år 1938 och följande år levererades det första exemplaret till företaget I G Farben. Det var världens första kommersiellt serietillverkade elektron­ mikroskop. Tekniska museet har ett par intressanta elektronmikroskop i sina samlingar. Det ena är tillverkat hos Siemens & Halske och är det första som inköptes till Sverige. Professor Arne Tiselius vistades hos Siemens i Berlin några dagar i september 1942 för att studera deras elektronmikroskop. Samma höst beställdes ett instru­ ment. Det levererades i september 1943 och följande vår stod det uppsatt och klart på Fysikalisk-Kemiska Institutionen i Uppsala, där The Svedberg, Arne Tiselius, 173 Källor Sven Gard och andra haft stor nytta av instrumentet. Det var i drift till 1959 och ersattes då av två nya Siemensmikroskop. Det gamla överlämnades till Tekniska Museet. Det kostade på sin tid 162 000:- kr och inköptes för medel som hotade att frysa inne i Tyskland. Det har också tillverkats elektronmikroskop i Sverige. Kring mitten av 1940-talet konstruerade professor Manne Siegbahn vid Nobelinstitutet för fysik ett elektron­ mikroskop, som under åren 1946-48 tillverkades i fem exemplar av företaget Georg Schönander i Stockholm. Ett mikroskop torde ha sålts till Polen, ett annat levererades till ASEA:s laboratorium i Västerås, där det var i drift till slutet av 1960-talet, varefter det överläts till museet. I stället för den vanligen använda oljediffusionspumpen, i vilken strömmande, varm oljedimma drar med sig luftmo­ lekylerna ut ur mikroskopet, nyttjade Siegbahn en av honom konstruerad moleky- larpump för att åstadkomma det låga lufttryck som erfordras, ca 10-4 mm Hg. Siegbahns pump består av en ganska tunn stålskiva - ca 10x400 mm 0 - som roterar med mycket högt varvtal mellan två med spiralspår försedda sköldar i pumphöljet. Då spalten mellan skivan och sköldarna är knappt 0,1 mm river den roterande pumpskivan med sig luftmolekylerna, som kastas ut ur pumpen av centrifugalkraften och spiralspåren. Det är en betydande fördel med molekylar- pumpen att man slipper få mikroskopets inre förorenat av oljedimma. Vi hoppas snart kunna visa bägge mikroskopen i den kommande nya fysikavdel­ ningen. Gunnar Pipping Intervju med prof Harald Norinder, 1969. Bradbury, S., The evolution of the microscope, London 1967. Ruska, E., Uber die Technik der Elektronmikroskopie, Berlin 1952. 174 Beskyddare Hedersledamöter Styrelse Verksamhet och ekonomi Verksamhetsberättelse för Stiftelsen Tekniska Museet 1980/81 H M Konungen Torsten Althin f 1982-01-23 Åke Martenius Marcus Wallenberg 11982-09-13 Arbetsutskott Göran Philipson (ordf) Jan Olof Carlsson (1 :e vice ordf) Gunnar Ribrant (2:e vice ordf) Lars Arosenius Harry Brynielsson Gert Ekström Per Fahlström Christian Jacobaeus Nils-Erik Lager Jan Lindgren Svante Lindqvist Torsten Lindström Jan F Neumuller Marie Nisser Henry Persson Anders Rasmuson fl 980-12-20 Jan Sjöberg Lars Sundblad Lennart Sundström Bengt Thelin Harry Törnqvist Museichefen Göran Philipson (ordf) Jan-Olof Carlsson Gunnar Ribrant Gert Ekström Jan F Neumuller Marie Nisser Jan Sjöberg Harry Törnqvist Museichefen Utsedd av: Sveriges Industriförbund Sveriges Civilingenjörsförbund Regeringen Sveriges Civilingenjörsförbund IVA Personalrepresentant SACO/SR IVA IVA Svenska Uppfinnareföreningen Sveriges Civilingenjörsförbund Stiftelsens styrelse Sveriges Industriförbund Svenska Uppfinnareföreningen Regeringen Stiftelsens styrelse Stiftelsens styrelse Personalrepresentant TCO-S Sveriges Industriförbund Svenska Uppfinnareföreningen Stiftelsens styrelse Regeringen Enligt stadgarna 175 Revisorer Räkenskaps- granskning PERSONAL Museidirektör Museichef Vik museichef Administrativa avdelningen Rolf Herlitz (med Curt Bose som suppleant) Gregory Ljungberg (med Sven Platzer som suppleant) Sjöåker Revisionsbyrå AB samt Riksrevisionsverket. Strandh Sigvard (tjänstledig) Dyring Eric (t o m 1980-09-14) Nystrand Björn (from 1980-10-15) Berglund Lars, byrådirektör, avdelningschef (tom 1980-11-30) Welin Christer, byrådirektör, avdelningschef (fro m 1981-03-01) Bengtsson Eva, kamrer Frank Agnes, assistent Höglund Anita, assistent Johansson Lennart, förste byråsekreterare (pers tjänst) Justin Gunhild, assistent Jorgensen Inge, telefonist Olofsson Stig, byråingenjör, extra tjänsteman (tom 1980-12-31) Sandqvist Inga-Britta, förste intendent Wahlström Barbro, assistent Örtendal Ingrid, assistent (1/2-tid) Nilsson Bengt V, förste intendent, avdelningschef Abrahamsson Kjell, assistent Berg Olof, extra tjänsteman Dalström Stig, visningsledare Danielson Kay, förste fotograf Ekström Gert, intendent Englund Gunilla, intendent Forsum Göran, extra tjänsteman, (1/2-tid) Fredriksson Bertil, tekniker Granlund Doris, assistent (from 1980-11-01) Heineman Kent, museivakt (from 1981-05-01) uppsyningsman Hellberg Karl A, uppsyningsman (tom 1981-01-31) Hellberg Kerstin, receptionist (fr o m 1980-11 -01) Sahlholm Bo, intendent Svanberg Olof, ingenjör Westerlund Kerstin, extra tjänsteman Åström Bo, extra tjänsteman (1/2-tid) Wågberg Alf, byråingenjör, verkstadschef Hallberg Henry, tekniker Lindekrantz Sixten, förste reparatör (tom 1980-12-31) Lindgren Ingemar, tekniker Olsén Nils, verkmästare (fr o m 1980-10-01) Bjällhag Per-Olof, byråassistent, vik arkivarie Rågberg Eva, biblioteksassistent (fr o m 1981-02-09 tom 1981-08-31) Pipping Gunnar, förste intendent, avdelningschef Granlund Doris, assistent (tom 1980-10-31) Gustafsson Åke, museitekniker Sjöberg Jan, förrådsmästare Olsson Lars, museitekniker Skolöverstyrelsen har anvisat 3 personer arbete vid museet. Undervisnings- och informations­ avdelningen Verkstaden Arkivet Föremåls- avdelningen Teknorama 176 SAMMANTRÄDEN KONTRAKT Teknorama Cafeteria BESÖKANDE Tekniska Museet Skolklasser Telemuseum Arbetsmarknadsstyrelsen har anvisat nedanstående personer arbete vid museet. Bang Ingegerd, assistent Bergström Jean, museivakt Broström Tage, assistent Dalström Torsten, museivakt Ericson Hugo, tillsyningsman Gjörl Folke, hantverkare Hardemar Bror, assistent f 1982-04-13 Hedlund Per, assistent Hägglund Barbro, assistent Jakobsson Mats, gårdskarl Jakobsson Nils-Georg, museivakt Johansson Jan, radioassistent Kagan Marek, museivakt Kalén Bertil, assistent Lindberg, Erik, förrådsman Lindberg Rolf, museivakt Lindh Ingemar, museivakt Lovald Artur, museivakt f1981-02-20 Lund Jörgen, assistent Lundmark Allan, museivakt Lundqvist Ann, kontorist Mattila Olavi, hantverkare Mihailovici Sanda, museivakt Muraszombathi Tibor, fotograf Nilsson Sven, hantverkare Nord Arne, hantverkare Norrgård Åke, intendent Nykvist Sven, museivakt Olsson Agneta, telefonist Pettersson Ivan, tekniker Rönnkvist Erik, assistent Salberg Helge, museivakt Skallsjö Steffan, assistent Swedberg Valter, museivakt Tollen Anna-Lisa, museivakt Thyr Sigurd, expeditionsvakt Wahlbom Bror Albert, tekniker Wallh Lars, museivakt Wågberg Göran, chaufför Styrelsen har sammanträtt 5 gånger och arbetsutskottet 5 gånger. Sveriges Radio har hyrt del av eknorama som inspelningsstudio t o m 1982-09-30. Museets cafeteria har föreståtts av Herbert Hamilton. 1980-11-18 upphörde serve­ ring av lunch till museets personal i och med att Etnografiska museet öppnade sin servering. 152 000 (föregående år 188 000) 2 850 med 34 500 personer (föregående år 2 475 med 44 500 personer). 137 000 (föregående år 159 000). Antalet skolklasser har ökat samtidigt som elevantalet sjunkit. Detta kan vara en tillfällighet och museets ansträngningar bör rikta sig till att öka antalet skolklasser och inte på antalet elever per grupp. 12 - Dasdalus -82 177 UTSTÄLLNINGAR OCH AKTIVITETER Basutställ­ ningarna Tillfälliga utställningar För vuxna besökande visar månadsstatistiken en kontinuerlig minskning under de senaste två åren, men med en dramatisk tillfällig ökning under utställningen Hej Dators tre första månader, som förklarar uppgången 1979/80. Åtgärder för att vända den trendmässiga minskningen måste vidtagas. Entréavgifterna har under verksamhetsåret varit: Vuxna 5 kr Barn och gruppbesök 3 kr per person Familjer 10 kr Stockholms kommuns skolor går som tidigare gratis. På grund av byggnadsarbeten har plan 4 varit stängt för besökande hela budgetåret. - HEJ DATOR 1980-03-08-1981-03-29. - Energi i storstad 1980-09-05-1981-01-06. Stockholms energiverk. Särskilt TMV- program. - Utställning av bilfrimärken 1980-10-11-12-28. Postmuseum. - Rymden och människan 1980-11-21-12-28. Tävling för ungdomar anordnad av European Space Agency. - TMV 50 år 1980-12-05-1981-01-31. Utställning och samkväm på museet. - Vinterlovsaktiviteter 1981-02-27-03-01. AMU-center visade prov på sin verksam­ het. Publiken fick delta i experiment. - Unga forskare 1981-04-04—05-30. - IMO-lndustri AB 50 år 1981-05-04—06-08. Jubileumsutställning. - Människa och miljö 1981-05-07-08-25. Bokutställning. - IVAs svetskommission 50 år. Svetskommissionen ordnade en jubileumsutställ­ ning 1981-05-20-06-10. Utredningen om principer och rutiner rörande föremålsinsamlingen har fortsatt sitt arbete. Utredningsrapporten föreligger i en första version. Manuskriptet beräknas vara färdigt under senhösten 1981. Arbetet med katalogrevisionen har ej kunnat fortsätta p g a bristen på kompetent personal. Det har av samma orsak heller inte varit möjligt att påbörja den planerade databehandlingen av magasinskatalogen, en förutsättning för att genomföra en nödvändig inventering av museisamlingarna. På grund av byggnadstekniska skäl har den planerade omflyttningen av förråd från Mantorp till Gysinge försenats och ej kunnat genomföras under verksamhets­ året. Museet har under året mottagit ett 60-tal föremål från 18 givare, ett avsevärt mindre antal än under tidigare år som en följd av en medveten restriktivitet. Det mest intressanta föremålet är kanske den svenskbyggda andra generations dator ”Trask”, som var i drift under åren 1965-1980. Arkivet har under året mottagit gåvor till arkiv- och boksamlingarna. En utredning kring principer för museets samlade dokumentation pågår. Under december 1980 avslutades den provisoriska reparationen av huvudbyggna­ dens tak. I maj 1981 påbörjades ombyggnaden av panncentralen. Detta arbete bekostas helt av byggnadsstyrelsen och innebär att en modern panncentral för de tre museerna på norra Djurgården kommer att byggas i Tekniska Museet. Arbetet beräknas pågå till hösten 1982. En plan för en total renovering av Tekniska Museets huvudbyggnad har på ut­ bildningsdepartementets uppdrag upprättats av byggnadsstyrelsen. Då det rör sig om stora kostnader, storleksordningen 15 Mkr har departementet tagit upp frågan om att överföra fastigheten till statlig ägo. DOKUMENTATION Föremåls- avdelningen Arkivet MUSEIBYGGNADEN 178 TEKNIKHISTORISKA ANLÄGGNINGAR OCH PROJEKT Gysinge Ösjöfors Handpappersbruk Rosenlöfs Tryckeri, Sandviken Örebro läns Tekniska museum D/EDALUS EKONOMI Flottningsmuseet i Gysinge. Öppet 1980-05-11-08-15. Antal besökare ca 7 500. Föreståndare Hugo Erickson. 1980 var bruket öppet för besökare från maj-augusti. Under 1981 gällde samma tider som för 1980. Antal besökare ca 5000. Beslut om viss restaurering av mjöl- narstugan har fattats. Guidning av handpappersbruket sker med elever från Konst­ fackskolan i Stockholm. Museet deltar i arbetet med att förvandla tryckeriet till ett museum för boktryc­ keri och bokbindning. Bildande av en stiftelse har föreslagits. Vid konferens i Örebro, november 1980, har verksamheten vid Frövifors pappers­ bruk diskuterats. En stiftelse för att driva verksamheten har föreslagits. Tekniska Museets årsbok utkom i oktober 1980. Museets intäkter och kostnader samt ekonomiska status redovisas i museets resul­ tat- och balansräkning. Under året har bidrag från näringslivet enligt överenskom­ melse mellan Sveriges Industriförbund och staten år 1980 uppgått till 1 559 725 kr. 1981 beräknas bidragen uppgå till 1,7 Mkr. 1979/80 års underskott på 538 876 kr skulle enligt föregående förvaltningsberät­ telse täckas genom motsvarande överskott under 1980/81. Genom att budgeterade utställningskostnader överskreds under hösten 1980 förutsågs att bokslutet för 1980/81 ej skulle kunna utvisa detta överskott. Efter underhandlingar med utbild­ ningsdepartementet har regeringen medgivit att överskottet 1980/81 får uppgå till 288 876 kr medan återstående 250 000 kr skall täckas genom överskott i 1981/82 års budget. Genom vidtagna besparingsåtgärder har det budgeterade överskottet för verksamhetsåret kunnat uppnås. Tekniska Museet har genom ingenjören Fritz Östs testamente erhållit en fond för anskaffning och underhåll av föremål inom det elektrotekniska området. Fondens kapital och räntemedel per 1981-06-30 ca 400 000 kr. Enligt testators bestämmelse skall avkastning och kapital förbrukas på 50 år. Bidragen från Esmarchs fond, Sten Westerbergs fond, Bertil Wollerts minnesfond och Fritz Östs fond samt fondernas ställning redovisas i museets resultat- och balansräkningar. Tekniska Museets jubileumsfond avger särskild förvaltningsberättelse. Se särskild verksamhetsberättelse. Stiftelsen Tekniska Museet tackar alla dem - stat, kommuner, myndigheter, stiftel­ ser, organisationer, företag och enskilda - som genom anslag, bidrag och gåvor stött museet under året 1980/81 och möjliggjort museets verksamhet. Museet vill också tacka personalen för det gångna verksamhetsåret. FONDER TELEMUSEUM TACK 179 Nämndens sam­ mansättning Ordinarie ledamöter Björn Qvarnström Evert Jarnbrink Martin Fehrm Christian Jacobaeus Eric Dyring Björn Nystrand Suppleanter Karl-Väinö Tahvanainen Arne Andersson Lars Arosenius Bengt V Nilsson Utsedd av Televerket Utsedd av Televerket Utsedd av Stiftelsen Tekniska Museet (tom 1980-09-03) Utsedd av Stiftelsen Tekniska Museet (fro m 1980-09-24) Utsedd av Stiftelsen Tekniska Museet (tom 1980-09-15) Utsedd av Stiftelsen Tekniska Museet (fro m 1980-10-15) Utsedd av Televerket Utsedd av Televerket Utsedd av Stiftelsen Tekniska Museet Utsedd av Stiftelsen Tekniska Museet Verksamhetsberättelse för Telemuseum 1980/81 Personal Som ordförande i nämnden har tjänstgjort vid sammanträdet den 1980-10-30 Tele­ museums föreståndare Lennart Steen och vid övriga sammanträden museichef Björn Nystrand. I nämndens överläggningar har museets föreståndare förste intendent Lennart Steen deltagit som adjungerad ledamot, tillika nämndens sekreterare. Steen Lennart, förste intendent, föreståndare Stéen Owe, intendent Båge Bertil, ingenjör Leller Istvan, ingenjör Krohné Ruth, assistent Lidström Victoria, receptionist Skoglund Sam, fotograf Sjöberg Jan, förrådsmästare (tom 1980-11-01 tjänstledig 1980-08-15-10-31) Ström Nils-Erik, förrådsmästare (fr o m 1981-01-01 vik 1980-09-08-12-31) Springe Gunther, museitekniker Pettersson Egon, museivakt Eriksson Ingrid, museivakt Kjellberg Kurt, museivakt (tom 1981-05-31 tjänstledig 1980-12-01-1981-05-31) Karlsteen Lars, museivakt (fr o m 1981-01-19) Seugling Inga, vik museivakt (1980-12-01-1981-06-30) Civilingenjör Walter Broberg har av Televerket varit placerad till tjänstgöring vid museet. Nämnden har under budgetåret hållit sex sammanträden, varav två per capsulam. Vid dessa sammanträden har främst behandlats frågor rörande utställningarna och utvärdering av dessa, museets utåtriktade verksamhet, föremålshanteringen, planeringen av verksamheten samt ekonomifrågor. Basutställningarna har kompletterats enligt följande: Bild- och ljudrummet på övervåningen har färdigställts under medverkan av civilingenjör Evert Lindgren. Verksamhet Komplettering av texter har gjorts i utställningarna på övervåningen. 180 Föremålen i LM-montrarna utanför L M Ericssons minnesrum har ordnats av civilingenjör Walter Broberg, som också författat texter till dessa montrar. Klockspelet i L M Ericssons monter från jubileumsutställningen 1897 har renove­ rats med ekonomiskt stöd från LME. Inspelningen av klockspelet har för Telemuse­ ums räkning gjorts av Riksradion. 10 melodier finns nu således på band med avsikt att uppspelning skall kunna ske utan att klockspelet slits. I telefonavdelningen har kompletteringar gjorts med ljudbildsserier, som förkla­ rar principen för att telefonera över gamla växlar samt principen för transmissions- teknik. Planeringsarbete har inletts för ett utställningsavsnitt om mobilradio. Den tillfälliga utställningen ”Stockholmsbilder på Telemuseum” från föregåen­ de budgetår visades t o m augusti 1980. I entréhallen har under året i en särskild monter visats vissa nyförvärv. Avsikten är att på så sätt tillfälligt visa föremål av speciellt intresse. Produktion av en museikatalog har påbörjats under budgetåret. Den beräknas bli klar under hösten 1981. Museet har under budgetåret besökts av ca 137 000 personer representerande allmänhet och skolklasser. Detta innebär en minskning från föregående budgetår med ca 20 000 personer. Tillgänglig statistik för Tekniska Museet visar att hälften av nedgången kan tillskrivas en minskning av antalet besökande skolelever, san­ nolikt beroende på inskränkningar i skolornas resurser. Minskningen i övrigt kan ej enkelt förklaras men följer samma tendens som för Tekniska Museet. Besökande grupper har kommit från bl a Televerket och Sveriges Radio. I sam­ band med skollovsveckorna (se nedan) besöktes museet av en grupp från Kulturrå­ det med särskilt intresse för de då genomförda aktiviteterna. Utländska grupper har kommit från Bulgarien, Colombia och Mexico. Visning av museet för skolklasser och grupper har ombesörjts av personal från Tekniska Museet och Telemuseum. Inslag i den utåtriktade verksamheten i övrigt har varit: Särskilt arrangerade aktiviteter för barn och ungdom i samarbete med Riksra­ dion och Radio Stockholm under sportlovsveckorna i februari 1981 med bl a utsända radioprogram från Telemuseum, Stockholms Radio, Kaknästornet och Luftfartsradiosektionen på Arlanda flygplats. Studiebesök för skolkonsulenter under hösten 1980 vid Luftfartsradiostationen på Arlanda, i Nacka rundradiostation och i Televerkets telefonlaboratorium. Medverkan i "Öppet hus” vid högskolan i Sundsvall/Härnösand den 20 novem­ ber 1980 arrangerat i Sundsvalls teater. Vid detta tillfälle visade och demonstrera­ de personal från Telemuseum olika typer av telegraf-, telefon- och radioföremål i samarbete med Televerkets regionkontor i Sundsvall. Den föregående budgetår påbörjade revideringen av rutinerna för föremålshan- tering har slutförts och de nya rutinerna har i praktiken tillämpats under budget­ året. Erfarenheterna härav är goda. En uppordning av Telemuseums arkiv har påbörjats i januari 1981 av personal från Televerkets centralarkiv. Telemuseums föremålssamlingar har under budgetåret ökats genom gåvor, depositioner och inköp. Museet har därigenom tillförts ca 200 föremål. Likaså har museet i mindre omfattning genom gåvor erhållit böcker och arkivalier. Utlåning av föremål från museet har skett för huvudsakligen utställningsända- mål under längre eller kortare tid till telekontor och kulturinstitutioner såsom teatrar, bibliotek och Sveriges Radio. Liksom tidigare år har lokaler inom museet, samlingssalen, Telegrafstyrelsens sessionsrum och entréhallen, hyrts ut för sammanträden, konferenser och sam­ kväm. Bland institutioner och organisationer som utnyttjat lokalerna kan nämnas Televerket, Sveriges Radio, L M Ericsson, IVA, Luftfartsverket, Statens Vattenfalls- verk, föreningar för teknik och forskning samt andra ideella föreningar. Som regel har debiterats en hyra med 300 kr vartill lagts kostnader för bevakning. Planeringsgruppen för Telemuseum har under budgetåret lagt fram ett förslag till åtgärder med anledning av den rapport som redovisar resultaten av utvärdering hösten 1979 av museets basutställningar. Förslaget, som behandlats i Telemuse­ ums nämnd, kommer att ligga till grund för planeringsgruppens fortsatta arbete. 181 Museitekniker Gunther Springe har deltagit i kurs i dekorativ ytbehandling tiden 22-26 sept 1980 samt i ådring och lasering tiden 12-16 jan 1981. Båda kurserna var arrangerade av SIFU. Vid Telemuseum har under 14 dagar i mars 1981 tjänstgjort en praktikant, Lisa Nordenström, från kulturkommunikativa linjen vid Uppsala universitet. Förste intendent Lennart Steen har deltagit i IATM:s årskonferens 20-22 okt 1980 i Washington, i ASTC/CIMUSET:s workshop om utställningsverksamhet 23- 25 okt 1980 i Monterrey, ASTC/CIMUSET:s konferens om policyfrågor för tekniska museer och science-technology centers 27-31 okt i Mexico City samt i anslutning till arrangemangen gjort studiebesök vid olika museer. Del av Telemuseums personal har gjort studiebesök vid Radiomuseet i Motala den 16 september 1980 (övriga personalen har besökt Radiomuseet vid tidigare tillfälle). Ekonomi Televerkets huvudkontor har godkänt den för budgetåret 1980/81 uppgjorda drift­ kalkylen och i anslutning härtill tilldelat Tekniska Museet 3 498 000 kronor för driften av Telemuseum. Ekonomisk rapport Stiftelsen Tekniska Museet 1980/81 1980-07-01-1981-06-30 RESULTAT­ RÄKNING Intäkter Museet Statsanslag Bidrag från näringslivet Bidrag från museets vänförening Övriga anslag Löneanslag från länsarbetsnämnden* Förvaltningsersättning för Telemuseum Entré- och visningsavgifter Försäljning av publikationer Lokalhyror m m Utnyttjat anslag för särskilda ändamål Bidrag från Esmarchs fond Bidrag från Sten Westerbergs fond Bidrag från Bertil Wollerts minnesfond Telemuseum Anslag från Televerket Entré- och visningsavgifter Försäljning av publikationer mm Lokalhyror 6 326 927 1 117 767 78 872 280 000 2 705 534 204 000 356 462 82 952 172 098 33 656 _ 380 1 638 11 360 286 3 465 887 110 261 9 960 11 460 Kronor 3 14 957 854 597 560 182 Kostnader Museet Personalkostnader Hyra och lokalkostnader Underhåll och visning av samlingarna Omgestaltning av basutställningarna Kostnader för särskilda ändamål Publikationstryck m m Diverse omkostnader Telemuseum Personalkostnader Ersättning till Tekniska Museet Övriga omkostnader Redovisat resultat Tillgångar Omsättningstillgångar Bank Värdehandlingar Diverse fordringar Förvaltade fonders tillgångar Bank Esmarchs fond53 964 Bertil Wollerts minnesfond Fritz Östs fond Värdehandlingar Sten Westerbergs fond Bertil Wollerts minnesfond Fritz Östs fond Anläggningstillgångar Kronor 6 841 420 1 710 805 541 540 1 061 174 33 656 112 163 770 652 11 071 410 1 589 365 204 000 1 804 203 3 597 568 288 876 14 957 854 631 315 800 000 1 623 545 3 054 860 53 964 60 234 256 749 65 520 228 283 141 968 806 718 2 000 000 2 000 000 250 000 6 111 578 356 417 398 785 11 627 1 161 761 445 010 664 880 250 000 3 288 480 183 Inventarier, samlingarna samt i dessa ingående fastigheten Ösjöfors Handpappersbruk samt dispositionsrätt till Häfla övre smedja och Museibyggnaden Underskott på verksamheten Balanserat underskott 1979/80 Skulder Kortfristiga skulder Leverantörsskulder Personalens källskatt Diverse skulder Näringslivets bidrag för 1981 Ej förbrukade anslag för särskilda ändamål Statliga redovisningscentralen, avräkning Skuld för överskridet statsanslag Kronor Förvaltade fonder Esmarchs fond för Ösjöfors Handpappersbruk Sten Westerbergs fond Kapital Disponibla medel Bertil Wollerts minnesfond Kapital Räntemedel Disponibla medel Fritz Östs fond Kapital Räntemedel Disponibla medel Eget kapital Stiftelsekapital 53 964 Kronor 65 520 4 254 266 941 21 576 11 327 362 792 35 925 799 823 098 2 000 000 2 000 000 6 111578 184 SYMPOSIE- UTSKOTTET Ordförande Sekreterare Docent Nils-Erik Svensson Museichef Eric Dyring Professor Jan Hult Civilingenjör Svante Lindqvist Professor Sten Lindroth f1980-09-01 Fil dr Wilhelm Odelberg Fil dr Per Sörbom Under hösten 1980 genomfördes en föreläsningsturné av symposieutskottet för­ stärkt med professor Melvin Krantzberg från Georgia Institute of Technology, Atlanta, USA och professor Alex Keller från University of Leicester, England, för att sprida intresse för och uppmuntra yngre svenska forskare till forskning inom det teknikhistoriska området. Linköping, Göteborg, Lund, Umeå, Stockholm och Upp­ sala besöktes. Vid sammanlagt 12 sessioner deltog drygt 650 personer. Den lokala pressen visade ett påfallande intresse. Rikspressen publicerade en­ dast smärre notiser. Riksradions Vetandets värld rapporterade från symposiet. Symposieutskottet anser sig ha nått sitt syfte med ”Det flygande symposiet”. Erfarenheterna från såväl detta som tidigare symposier kommer att diskuteras med intressenter för svensk teknikhistoria inför nästa symposium. Sedan till fondkapitalet avsatts kr 20 000 har resterande överskott, kr 67 877, överförts till disponibla medel. Efter avräkning av underskott från 1979/80 uppstår ett underskott på kr 53 248. 1980-07-01--1981-06-30 RESULTAT­ RÄKNING Intäkter Kostnader Tillgångar Skulder och eget kapital Räntor Vinst på sålda aktiefondsandelar Symposiekostnader Förvaltningskostnader Resultat före avsättning till kapitalet Avsatt till fondkapitalet Årets resultat Bank Finansväxlar Reverslån Tekniska Museet I förväg influtna räntor Fondkapital: från föregående år årets avsättning Disponibla medel: från föregående år årets resultat 101 196 88 328 98 434 3 213 Kronor 43 161 4 180 900 000 20 000 -121 125 67 877 Kronor 189 524 101 647 87 877 - 20 000 + 67 877 4 093 150 000 760 000 914 093 47 341 920 000 - 53 248 914 093 Verksamhetsberättelse 1980/81 Tekniska Museets Jubileumsfond 1974 185 ABU Aktiebolag AEG-Telefunken Elektriska AB AGA AB Alfa-Laval AB Allhaboverken Armerad Betong Vägförbättringar AB ASEA AB ASEA-HAFO AB ASEA KABEL AB ASSI AB Astra Atlas Copco AB Avesta Jernverks AB AB Best Matic AB Bofors AB Bonnierföretagen Robert Bosch Aktiebolag Boxholms Aktiebolag Cedervall & Söner AB Holger Crafoord AB Togo Danielsson Byggnads AB Devehissar Stockholm AB Byggnadsfirman Anders Diös AB Maskin AB N E Eie Eldon AB AB Electrolux AB Engmo AB A K Eriksson Folke Ericsson Byggnads AB Telefonaktiebolaget L M Ericsson ESSELTE AB Ferriklor AB Ferring AB Ferrolegeringar Trollhätteverken Flygt AB AB Fortia Förenade Fabriksverken AB G-man Graningeverkens AB AB Wilh Grönvalls Läderfabrik Gullspångs Elektrokemiska AB Gullspångs Kraftaktiebolag Gunnebo Bruks Aktiebolag HIAB-FOCO Sv Försäljnings AB Höganäs AB IBM Svenska AB Aktiebolaget Iggesunds Bruk IKO Kabel AB Incentive AB AB Investor AB IRQ Isabergs Verkstads AB AB Jacobson & Widmark Aktiebolaget A M de Jong KemaNobel AB Kockums Jernverks AB Kopparfors AB Korsnäs-Marma AB Krångede AB Lesjöfors AB Linden-Alimak AB Lindholmen Motor AB AB Lingbo Verkstäder Masonite AB Einar Mattsson Byggnads AB AB Neglingevarvet Nife Jungner AB Norabel AB NOACK AB Nordisk Filt AB Norrlands Skogsägares Cellulosa AB Nymölla AB AB Papyrus Pilkingtion Floatglas AB SAAB-SCANIA AB Saléninvest AB Sandvik AB Scandiaconsult AB Scandinavian Airlines System SAS Securitas International AB Sh-bygg i Uppsala AB Skandia AB Skandinaviska Elverk Skandinaviska Enskilda Banken Skandinaviska Raffinaderi Skega AB AB SKF Smedjebackens Valsverk AB Solna Offset AB SSAB Svenskt Stål AB Standard Radio & Telefon AB Statens Vattenfallsverk Statsföretag Stena Line AB STF Ingenjörsutbildning Stora Kopparbergslags AB med Bergvik och Ala AB Sundsvalls verkstäder AB Svarthålsforsen Svedala-Arbrå AB Svenska BP AB Svenska Le Carbone AB Svenska Cellulosa Aktiebolaget AB Svenska Fläktfabriken Svenska Hoechst AB Svenska Jästfabriks AB Bidragsgivare till Tekniska Museet 1980/81 186 Svenska Kvarnföreningen Svenska Philipsföretagen AB Svenska Rotor Maskiner AB AB Svenska Shell Svenska Unilever Förvaltningsbolag Svenska Väg AB Swedish Match AB Säfveåns AB Hugo Theorells Ingenjörsbyrå Teatra Pak International AB Tremix AB AB Trikåfabriken Elit Trygg-Hansa Tungsram AB Tyréns Företagsgrupp AB Vattenbyggnadsbyrån Wedevågs Bruks AB Wirsbo Bruks AB AB Volvo Östbergs Fabriks AB Gåvor och depositioner 1980/81 Tekniska museets teknikhistoriska samlingar har under tiden 1 juli 1980 till 30 juni 1981 utökats med följande gåvor och depositioner från företag, institu- tioner och enskilda. Uppställningen är gjord i bokstavs- ordning och adressen är utsatt i de fall då den ej är Stockholm. Herr Karl Bejhed, Bandhagen Skränkmaskin från omkr 1920. Herr John Eriksson, Saltsjö-Boo Utombordsmotor ”Trim” från omkr 1940. ESAB Svenska Försäljnings AB Svetsomformare. Forskningsinstitutet för Atomfysik Dataanläggning ”Trask” byggd 1962- 65. Försvarets Materialverk KMP Indikator, profilprojektor Leitz, vatten- strömningsmätare. Facit räknesnurra, Te-Bo-Tolkar, mikrokator GEJ. Dir Carl A M Hermelin, Linköping Gengasaggregat från omkr 1940. Civ ing Håkan Holmqvist Småbildsprojektor från omkr 1944. IMO-industrier Material rörande IMO-pumpar från omkr 1930. Herr Helge Johansson, Skärholmen Radialborrmaskin från omkr 1930. Karolinska Institutet, Rättsmedicin Diktafon. Fru Rose-Marie Nicolini Tandläkarborrmaskin. Fru Deszy Ohlsson, Johanneshov Diabildsprojektor från omkr 1940. Herr Sture Petterson, Vallentuna Vespa från 1957. SIKOBAB Polaroid kamera från 1960. Stiftelsen Skansen, byggavd Gaskamin av radiatortyp från omkr 1920. Sofo Verktygs AB, Hägersten Dragpress, svetsaggregat, spakfräs, maskinstans och universalfräs från omkr 1920. TELEFUNKEN, Solna Bildskivspelare samt 7 st bildplattor från 1972. Herr Bror Albert Wahlbom, Tekniska museet Kolfiber. 187 Hedersledamot Styrelse 1980 Ledamöter Tekn dr Håkan Sterky Ordförande Direktör Olle Franzén Vice ordförande Direktör Göran Philipson (utsedd av styrelsen för Stiftelsen Tek­ niska museet) Förste intendent Lennart Ahlbom Civilingenjör Stig Almberg Professor Folke Blomberg Marindirektör Curt Borgenstam Överingenjör Arne Broberg Docent Eric Dyring Dr Sc Anders Franzén Direktör Folke Hellström Redaktör Ulf Hård af Segerstad Redaktör Jan Jangö Professor Ingvar Jung Civilingenjör Svante Lindqvist Regeringsrådet Åke Martenius (utsedd av styrelsen för Stiftelsen Tekniska museet) Professor Carl-Göran Nilson Förste intendent Bengt V Nilsson Fil mag Karin Nisser Civilingenjör Gunnar Nyberg Museichef Björn Nystrand Fil dr Wilhelm Odelberg Generallöjtnant Nils Sköld Fil dr Per Sörbom Överingenjör Lars Walldén Ingenjör Erik Wångby Sekreterare Fil lic Inga-Britta Sandqvist Skattmästare Redaktör Björn-Eric Lindh Klubbmästare Konsult Sven Härnström Revisor Ulf Egenäs Revisor Jan Ehnborg (suppleant) Ingenjör Stig Elg Civilingenjör Torgny Rehnberg (suppleant) Revisorer Tekniska Museets vänner 1981 Program Vårprogrammet inleddes den 17 mars med ett föredrag ”Stjärnan - en äldre symbol än järnmärket för bergsmannahanteringen”, av direktör Bo Molander, Bromma. Direktör Molanders samling av järnstämplar som under året förvärvats av Jernkontoret och deponerats på Tekniska Museet visades i anslutning till föredra­ get som lockat ett 30-tal personer. Den 14 april inbjöds föreningens medlemmar till "Öppen kväll” hos Svenska AB Philips. Värd för kvällen var TMV:s ordförande Olle Franzén. Ett 70-tal TMV:are deltog. Årsmötets program den 12 maj gick i flygets tecken med ett föredrag av flyg­ platschef Lars Lindström, Linköping. Efter föredraget presenterades riktlinjer i utbildningsdepartementets utredning om den civila flyghistoriska museiverksam- 188 Årsstämman TMV:s höstmöte ägde rum den 20 november. Förre gatudirektören, tekn dr Fredrik Schiitz underhöll med minnen "Tidigare vertikala och horisontella kom­ munikationer i Stockholm". Programmet omfattade dessutom en spännande pris­ tävling kring museets olika utställningar samt supé med dans. Ett 50-tal deltagare. Den 15-17 oktober arrangerade TMV i samarbete med Automobilhistoriska klubben under ledning av redaktör Björn-Eric Lindh, en resa till Helsingfors med besök bl a vid Aulis Pakkulas bilmuseum, Esbo bilmuseum och Helsingfors Teknis­ ka museum. 38 deltagare. På inbjudan av Alfa Laval AB Tumba besökte ett 90-tal TMV-medlemmar företa­ get den 2 december. Programvärd var civ ing Håkan Ekwall. Redaktör Jan Jangö orienterade om företagets produkter och efter filmvisning besöktes verkstäderna. Under den avslutande supén berättade professor Ingvar Jung om Gustaf de Laval som uppfinnare. Årsstämma hölls den 8 maj på Tekniska Museet under ordförandeskap av fören­ ingens vice ordförande direktör Göran Philipson. Stämman beviljade styrelsen ansvarsfrihet för förvaltningen under arbetsåret 1980. Stämman godkände den av styrelsen framlagda årsberättelsen. På skattmäs­ tarens förslag beslöt årsstämman att föreningens årsavgifter för verksamhetsåret 1981 skulle vara 60 kronor för personlig medlem, och avgiften för korporativ medlem 300 kronor eller multipel därav. Vid stämman företogs stadgeenliga val. I enlighet med valnämndens förslag omvaldes följande personer till ledamöter av föreningens styrelse; förste intendent Lennart Ahlbom, civilingenjör Stig Almberg, professor Folke Blomberg, överingen­ jör Arne Broberg, Dr Sc Anders Franzén, direktör Folke Hellström, civilingenjör Svante Lindqvist, förste intendent Bengt V Nilsson och fil dr Wilhelm Odelberg. Riksdagsman fil dr Kerstin Anér, designer SID Rune Monö, civilingenjör Jan Ollner museidirektör Sigvard Strandh, författare P O Sundman, ingenjör Nils Sköldberg samt civilingenjör Gunnar Tengstrand hade undanbett sig omval och avgick med föreningens tack för det intresserade arbete de ägnat TMV. Till nya styrelseledamöter valdes docent Eric Dyring, professor Carl-Göran Nil­ son, fil mag Karin Nisser, civilingenjör Gunnar Nyberg, generallöjtnant Nils Sköld, fil dr Per Sörbom och överingenjör Lars Walldén. Till revisorer för verksamhetsåret 1981 valde stämman ingenjör Stig Elg ordina­ rie med civilingenjör Torgny Rehnberg som suppleant och auktoriserade revisorn Ulf Egenäs med revisor Jan Ehnborg som suppleant. Efter stämmoförhandlingarna följde föredrag och diskussioner kring flyghisto- risk museiverksamhet. Kvällen avslutades med sedvanlig supé. Föreningens styrelse har under verksamhetsåret hållit tre sammanträden. Programutskottet som inrättades 1980 har under verksamhetsåret hållit tre sam­ manträden under ledning av överingenjör Arne Broberg. Styrelsens sammanträden Program­ utskottets sammanträden heten av enmansutredaren docent Eric Dyring. Särskild inbjudan hade utgått till Flyghistoriska Rådets ledamöter. Ett 50-tal personer deltog i programmet och efterföljande supé. Årets vårutfärd den 23-24 maj gick via Gysinge till Falun. Bergslagets museum och Falu gruva besöktes under ledning av museichef Tommy Forss, Dalarnas museum visades av museichef Erik Hofrén och övriga kulturhistoriska sevärdheter i Falun med omnejd visades av fil mag Karin Nisser, Falun. 26 föreningsmedlem­ mar deltog i resan. Höstprogrammet inleddes den 13 oktober med att TMV-medlemmar med famil­ jer besökte Stockholms leksaksmuseum som visades av museichef Peter Plunkty. Ett 40-tal deltagare. "Redandegamlagrekerna.. delse, föreläste förste intendent Gunnar Pipping, Tekniska Museet. Ett 70-tal föreningsmedlemmar och övriga gäster lyssnade till föredraget. Om maskinen från Antikhytera och dess bety­ 189 Medlemsantalet Totala antalet medlemmar var vid verksamhetsårets slut 2 275 (föregående år 2 328). Till Stiftelsen Tekniska Museet har föreningen kunnat bidraga med 35 000 kro­ nor. Tekniska Museets årsbok Daedalus 1981 utsändes till medlemmarna under no­ vember månad och föreningen har till årsboken bidragit med 41 055 kronor. Styrelse Verksamhet Tekniska Museets Ungdomsförening 1981 Ordförande: Håkan Ljungqvist Sekreterare: Carin Bergdahl Skattmästare: Jesper Mandre Ledamot: Peter Glaas Ledamot: Roberth Lundin Valberedning: Alf Andersson, Michael Åkerlund Revisorer: Ingemar Bergdahl, Anders Berglund TUF:s huvudsakliga verksamhet under året har varit elektroniklaborationer i TUF- lokalen på Tekniska museet. I lokalen finns förutom mätinstrument och kompo­ nenter även etsutrustning för framställning av mönsterkort. Söndag den 8 november arrangerade TUF en aktivitetsdag på Tekniska museet. TUF:arna och museets besökare fick då bl a uppleva Basicprogrammering på Philips persondator P 2000, elektronikbygge och försök med flytande kväve utfört av fysiker från Kungl Tekniska Högskolan. Bromma raketförening gav en uppvis­ ning av modellraketer. Ur TUF:s övriga verksamhet kan nämnas studiebesök på FOA, Skogshögskolan, Institutionen förtalöverföring KTH, Flygtekniska försöksanstalten och Studsvik. TUF:s medlemmar deltog även i de av TMV anordnade aktiviteterna. 190 Adler, Gun Åskledare, en 1700-tals notis. 1944, s. 106. Ahlgren, Stig Dasdalus-vem var han? 1972, s 11. Alm, Josef ”Werchmestere”. 1943, s 99. Althin, Torsten Industrihistoriska minnesmärken. 1932, s 110; 1933, s 111. Polhemsstickan. 1932, s 111. Carl Daniel Ekmans liv och person. 1935, s 47. Industrihistoriska minnesmärken. 1935, s 106. ”Hans papper äro brända!” 1938, s 109. Sveriges andra ångmaskin. 1939, s 49. Sveriges äldsta bevarade fartygspropel- ler. 1939, s 93. Augustin Ehrensvärds anteckningsbok från år 1729. 1939, s 106. Stjernsunds manufakturverk år 1729. 1940, s 53. Kraftöverföringen Hellsjön-Gränges- berg år 1893 i samtida beskrivning. 1940, s 98. Omdömen om det tekniska museet i Stockholm för 150 år sedan. 1940, s 103. Ett Polhemsspel vid Falu gruva. 1942, s 94. Tjugo år. En återblick och några min­ nen. 1944, s 37. Backmans kassaskåp. 1950, s 140. Arkiv och föremål från Gripsholms och Kummelnäs kemiska fabriker. 1951, s 132. Italienska textilmaskiner i England un­ der 1700-talet. 1952, s 117. Leonardo- introduktören. 1954, s 140. Vad vi fått och vad vi förmått, 1955, s 45. J E Norbergs ångmaskinsprojekt år 1796. 1955, s 83. Theodor Ekroth 1851-1920. 1956, s 121. Kring Daedalus Hyperboreus, 1716- 1717. 1958, s 55. C G Wittenström 1831-1911. 1959, s 73. Materiens byggstenar. 1960, s 45. Ideas - the Mainspring of Progress. 1960, s 151. Stationary Steam Engines in Sweden 1725-1806. 1961, s 95. Gruv- och hyttscener på en karta från år 1729. 1961, s 125. Namn, Konstord och Talesätt. 1969, s 11. Ett tekniskt museum. Svenska Tekno- logföreningens jubileumstanke år 1911. 1974, s 11. Röntgenstrålar på utställning. 1976, s 58. Hans Hylander in memoriam. 1980, s 126. Ambrosiani, Sune Anbo, Lars Andersson, Fritz Andersson, Tore Författarregister 1931-1981 Teknik i Miniatyr. 1944, s. 102. Om polhemsknuten. 1944, s 107 Gustaf Dalén. En minnesteckning. 1945, s 37. Den elektrotekniska avdelningen på Tekniska Museet. 1945, s 105. Teknik- och industrihistoria. 1946, s 39. Thulin-samlingarna i Landskrona. 1946, s 134. Nya avdelningar 1947. 1948, s 41. Nya avdelningar 1948. 1949, s 33. ”lidmaskinen paa Gammelholm.” 1950, s 27. Enkelmikroskop, som möjligen tillhört Emanuel Swedenborg (tills, med G Den första vattenledningen? 1931, s Spaak). 1950, s 41. 117. Ett bidrag till de nordiska gjutjärnshäl- larnas historia, I. 1936, s 65. Ett bidrag till de nordiska gjutjärnshäl- larnas historia, II. 1937, s 75. Christopher Polhems valsverk vid Stjernsunds manufakturverk (tills med Alfred Bjarme och Sven Sköldberg). 1941, s 45. Svanå bruk och Nyhyttan. 1960, s 139. Järnvägen Surahammar-Lisjö. 1961, s 101. Rättsförhållanden vid Svanå bruk i bör­ jan av 1700-talet. 1962, s 149. 191 Sveriges första järnbro? 1931, s 118. Den första svenska räknemaskinen? 1932, s 106. Martin Wibergs räknemaskin. 1933, s 98. Notis om tidiga svenska ångmaskiner. 1933, s 104. Ångdriven karusell? 1934, s 113. ”Elektriskt ägg?” 1935, s 104. Notis om ångsprutor. 1937, s 107. Andrén, Erik Rademachersmedjorna i Eskilstuna och deras arkitekt. 1942, s 39. Anstrin, Hans Från handpappersbruk till maskindrift på 1830-talet. 1935, s 67. Arrhenius, Olof Materialet till vår äldre järnframställ­ ning. 1964, s 122. Smålands malmtrakt och järnframställ­ ning. 1968, s 67. Attelid, Tore Världsutställningen 1851 i London. 1965, s 187. Backhoff-Malmquist, Helga Polsunovs atmosfäriska ångmaskin 1763-1766. 1953, s 51. Kinematografen i Ryssland under 1800- talet. 1956, s 95. Baeckström, Arvid Arbets- och disciplinförhållanden vid Rörstrands Porslinsfabrik under 1700- talet. 1934, s 49. Kongl Modellkammaren. 1959, s 55. Benedicks, Carl Förord till Emanuel Tranas uppsats om F. A. Kjellins elektriska induktionsugn. 1933, s 73. Berg, Gösta Tröskverk i Sverige före Andrew Meikle. 1970, s 39. Bergman, Gertrud Charles Apelquist. En pionjär inom den mekaniska verkstadsindustrien i Sveri­ ge. 1952, s 129. Birgersson, Lisbeth Nytt liv på Göteborgs Remfabrik? 1980, s 85. Tills med Trad Wrigglesworth.) Biörnstad, Margareta Stjernsunds manufakturverk (tills med Lars Anbo och Sven Sköldberg). 1941, s 45. Bjuggren, S Erik Puzzolan. 1947, s 131. Boulton och Watts ångmaskiner 1776. 1947, s 132. Björkbom, Carl Ett projekt att bygga en ångmaskin i Sverige år 1725. 1936, s 79. Teknisk dokumentation för hundra år sedan. 1952, s 147. Björnberg, Bertil Svenska Tobaksmonopolets Museum. 1948, s 49. Bodman, Gösta Förstärkning av otydlig bläckskrift. 1944, s 106. R W Strehlenert. 1945, s 47. ”Om chemiens natur, beskaffenhet och nytta” , ett 1700-talsmanuskript (kom­ mentarer). 1946, s 65. Klippans superfosfatfabrik 1857-1875. 1947, s 41. Skotska släktnamn i svensk industri och teknik. 1948, s 77. Radioaktivering av vatten enligt John Landins patent. 1948, s 142. Sven Rinmans reseanteckningar 174&- 47. Del I 1949, s 71. Del II 1950, s 53. Del III 1952, s 103. Industri- och teknikhistoriskt kartotek på Tekniska Museet. 1949, s 116. Pottasketillverkning i Sverige till 1700- talets mitt. 1950, s 89. Carl Palmstedt. Utställningsexperten och museimannen. 1953, s 67. Voltaiska krafter. Ur Carl Palmstedts re- sedagböcker. 1954, s 73. Carl Palmstedts verser till J J Berzelius. 1956, s 41. Gripsholms och Kummelnäs kemiska fabriker. 1957, s 93. Teknik och filateli. 1958, s 141. Boesen, Gudmund Stålskulptur i De Danske Kongers Kro- nologiske Samling paa Rosenborg. 1941, s 106. Borgenstam, Curt AB Thulinverkens bilfabrikation. 1965, s 248. John Ericssons Monitor. 1976, s 11. Industriminnesvård - en viktig del av kulturminnesvården och kulturpoliti­ Borggren, Ludvig ken. 1980, s 17. Bjarme, Alfred Christopher Polhems valsverk vid Från ”Vandal” till ”Ymer”. 1954, s 117. Bäckström, Helmer Daguerreotypien i Sverige. 1943, s 63. 192 Talbots fotografier på papper. 1944, s 61. Carenius, Gerhard Den första lastbilen i Uppsala. 1965, s 252. Carlberg, Per Arkivinventering. 1956, s 162. Gahns centrifugalgjutningsmaskin. 1963, s 145. Bessemerstålets första användning i ångpannor och fartyg. 1964, s 124. En märklig vattenbyggnad vid Ågs mas­ ugn. 1968, s 107. Carlqvist, Sten En masugnsmodell från 1700-talet. 1931, s 121. Polhems klädespress. 1932, s 109. Polhems flottbro. 1933, s 109. Kanonborrningsmaskin från 1700-talet. 1934, s 117. K Tekniska Högskolans ritningssam- ling. 1935, s 105. Mudderpråm från år 1749. 1937, s 108. Carlstedt, Carl Erik Räntmästarhusets grundläggning. 1978/79, s 47. Chaloner, W H Ångmaskinsnotis. 1948, s 152. Christell, Einar Data om fartygspropellern. 1934, s 110. Chudi, Sixten Tidaholms Bruks biltillverkning 1903- 1933. 1956, s 101. Clason, Anders Sex ord på F och museernas roll i vårt samhälle. 1981, s 9. Collberg, Gustaf En svensk telefon i varje hem. 1943, s 85. Collinder, Per Foucaults pendelförsök. 1953, s 45. Corin, Carl-Fredrik A N Edelcrantz ångmaskinsprojekt år 1809. 1940, s 71. A N Edelcrantz och Eldkvarn. 1961, s 39. Cornell, Elias 1800-talets elementhusbygge. 1969, s 29. Cronberg, Tarja Innanför den egna tröskeln. 1978/79, s 161. Dahistedt, Stellan Film och ljud. 1956, s 73. Danielsson, Gustaf Verla Fabriksmuseum i Finland. 1977, s 173. Dyring, Eric De nya bilderna. 1980, s 103. Den elektroniska revolutionen - mind­ re, snabbare, billigare och bättre. 1981, s 121. Edberg, Lars Tre wirasmeder for till Ryssland. 1975, s 65. De sista värjorna vid Wira Bruk. 1977, s 113. Ekeberg, Birger Alfred Nobel, tal vid Nobelfesten 1956. 1957, s 47. Ekelöf, Stig Hans Christian Örsted och elektromag- netismens födelse - ett 150-årsminne. 1970, s 13. Hur radion kom till. 1972, s 17. Eli, Bernhard Starkströmskabel på 360 meters djup. 1931, s 82. Englund, Gunilla Hemmets teknik - igår, idag och imor­ gon. 1978/79, s 149. Engström, Albert Daidalos och Ikaros, en ofullbordad och förut opublicerad dikt. 1958, s 41. Falk, Erik Lahälls silververk. 1945, s 97. (AB Ferrolegeringar) Vanadin - volfram - krom - molybden. En historisk sammanställning. 1961, s 135. Forsberg, Karin Samling av inventioner. 1947, s 123. Rodga. Kring ett sätteri och dess tex­ tilfabrik. 1951, s 95. Gelhaar, Julius Karbidindustriens begynnelse i Sveri­ ge. 1954, s 81. Gelotte, Göran Det varnande exemplet som blev ett museum. 1976, s 81. Glete, Jan Teknikhistoria-viktigt i ekonomisk och historisk forskning. 1980, s 55. Goldkuhl, Carola Hjalmar Elworth, 1824-1887. 1957, s 107. John Ericssons brevväxling. 1958, s 75. 13 - Daedalus -82 193 Nils Ericson - mannen och ingenjören I. 1966, s 75; d:o II. 1967, s 31. Granmalm, Georg Bergsrådet Johan Erik Norberg. 1941, s 65. Grenander-Nyberg, Gertrud Beklädnadsindustriens historia. 1942, s 102. Sömnadsindustrien. En översikt av dess uppkomst och utveckling i Sveri­ ge. 1946, s 75. Gullbring- Odelberg, Maj Crystal Palace. Kring en färglitografi. 1944, s 83. Två böcker i Carl Sahlins bergshistoris­ ka samlingar. 1945, s 114. Gustafsson, Bo Industrihistorisk forskning. 1980, s 51. Göransson, Edward Arvid Johanssons boksamling. 1937, s 108. Haeger, Knut Att ta tempen. 1971, s 55. Hagen, Ellen Carl Bernhard Wadström. 1941, s 77. Hall, Tord Ikaros. 1958, s 47. Den kosmiska tekniken. 1960, s 39. Hallerdt, Björn Strumpvävstolar av Christopher Pol­ hem. 1951, s 51. Hansson, Hans G Development of the Kaplan Turbine. 1977, s 11. Hansson, Sven A Waldemar Jungner och jungneracku- mulatorn. 1963, s 77. Heckscher, Eli F Christopher Polhem och hans tid. Anfö­ rande på Polhemsdagen den 30 augusti 1951. 1952, s 41. Hellgren, Olof J F Lundin och hans ugnskonstruktio- ner. 1946, s 51. Hernmarck, Carl Polhems snusdosa. 1942, s 96. Hessén, Gust Äldre kopparsmältningsmetoder vid Fa­ lu gruva. 1932, s 59. Hildebrand, Bengt Nils Fock, en nittiotals-ingenjör i Syd­ amerika. 1961, s 109. Hildebrand, Elis Rinmansarkivet. 1939, s 105. Hofrén, Erik Vägen genom M - museet - mål - me­ del. 1981, s 19. Hofrén, Manne Värnaby Bruk. 1959, s 89. Holmberg, Arne En svensk diplomat på ballongfärd år 1846. 1955, s 135. Hubendick, E ”Mera arbete”. 1931, s 74. Olika tiders uppfattning om tempera­ turbegreppet. 1932, s 77. Perpetuum mobile. 1933, s 85. James Watts liv och verk. 1936, s 95. Gasgeneratorn förr och nu. 1941, s 37. Hult, C Alrik Bröderna C A och O W Hults uppfin­ ningar. 1965, s 59. Hult, Jan Robert Hooke och hans lag. 1977, s 39. Cykeln mitt ibland oss. 1978/79, s 75. Centrum för teknikhistoria i Göteborg. 1980, s 125. Vilka var på Hässelby. 1980, s 124. Chalmerskurs i teknikhistoria. 1981, s 139. Hultberg, Gösta Martin von Wahrendorff. 1938, s 87. Humbla, Philibert Christopher Polhems järnvåg i Gävle 1776. 1947, s 118. Hunter, William A John Mercer, 1791-1866. 1957, s 155. Hylander, Hans ”Hultbokens” proveniens. 1948, s 147. Hessiska pumpen. Bidrag till centrifu- galpumpens tidigaste historia. 1951, s 63. Tre mekaniska bröder. Jacob, Johan och Abraham Eurenius. 1952, s 57. Hydroforens omvandlingar eller en översättares vedermödor. 1966, s 27. Mendelboken. En oskattbar källa till hantverkets historia. 1969, s 101. Sopnedkastet. 1970, s 107. Abderitometern - ett instrument för mätning av enfald (tills med Birger Kock). 1971, s 43. Petter Östberg. En originell företagare på Kungsholmen i Stockholm (tills med Birger Kock). 1972, s 77. Lavalturbinen i historiskt perspektiv. 1973, s 33. 194 Ett kylskåps historia. 1973, s 134. Daedalus 1931-1973. Det som skrevs och de som skrev. 1974, s 87. Tekniska Museets föremålssamlingar. 1975, s 11. Håkansson, Harald Elektrotekniska data intill sekelskiftet 1900. 1938, s 71. En elteknisk kuriositet. 1939, s 107. Ingelstam, Lars Teknik och social förändring. Forsk­ ning vid Linköpings universitet med nya ramar. 1980, s 77 (tills med Bernt Schiller). Janelid, I The Swedish Method. 1963, s 113. Jansson, August V Släplinorna till Andrées polarballong. 1932, s 112. Jansson, Sven Polhemsmonument med förhistoria. 1974, s 109. Jarnvall, Torsten Mariebergs Porcellaine Fabrique. Byggnader och brännugnsteknik. 1971, s 11. Johansson, Arvid Det svenska järnets världsrykte. II. Från omkring år 1850 till nuvarande tid. 1933, s 51. Johansson, Yngve Ångmaskinerna vid Flottans varv i Karlskrona på 1700-talet. 1962, s 51. Johnsson, Hans Skandinaviska pionjärinsatser på gas­ turbinområdet. 1968, s 91. Karlgren, Hans Datorerna kan mer än räkna. 1978/79, s 137. Killig, Franz Öländska slipverk och skurkvarnar. 1935, s 75. Kindberg, Nils Svensk flygindustri genom tiderna. I 1965, s 149, II 1966, s 43, III 1967, s 111, IV 1971, s 69. Kjellander, Rune G.son J E Erikson, en bortglömd konstruktör och industriman. 1947, s 89. J W Bergström - mekanikus och dagu- erreotypist. 1953, s 99. Eberhard Seger, en mångsidig kon­ struktör. 1954, s 105. Anton Henric Öller, en pionjär inom svensk elektronik. 1955, s 89. Per Persson och den svenska stickma­ skinen. 1956, s 51. J G Wikström och den första syma- skinstillverkningen. 1956, s 131. Wilhelm Wiklund, 1832-1902. 1957, s 127. Gerhard Arehn och tändsticksmaski- nerna. 1958, s 123. Kjellberg, Göran De första datorerna och deras före­ gångare. 1978/79, s 89. Klemming, Sven Peter Jernstedt - svensk uppfinnare och konstruktör av ångmaskindrivna fartyg i början av 1800-talet. 1963, s 93. En maskindirektörs hågkomster. 1970, s 88. Om Stockholms belysning, offentlig och privat, under perioden 1800-1850. 1971, s 97. Kock, Birger Abderitometern - ett instrument för mätning av enfald (tills med Hans Hy­ lander). 1971, s 43. Petter Östberg. En originell företagare på Kungsholmen i Stockholm (tills med Hans Hylander). 1972, s 77. Knut Lindmark - en pionjär inom kom­ munikationstekniken (tills med Fredrik Schutz). 1973, s 61. Lagerqvist, Lars O; Norberg, Per Polletter vid Sala Silvergruva. 1955, s 61. Landberg, Erik En ångmaskinsritning. 1935, s 106. Langenfelt, Gösta King Alfred and the first Time-measu- rer. 1962, s 39. Larsson, Karl-Erik Kärnreaktorn R1 - ett stycke högtekno- logisk pionjärhistoria. 1981, s 105. Lauritzen, Einar Svenska Filmsamfundets samlingar. 1940, s 107. Repris på stumfilmen ”Carl XII”. 1941, s 109. Rörlig filmkamera förr och nu. 1942, s 101. Edisons kinetoskop och ” Svarta Ma­ ria”. 1943, s 94. Första ljudfilmen i Stockholm. 1944, s 100. G Méliés’ filmateljé och ”Mannen med gummihuvudet”. 1946, s 140. 195 Lenk, Torsten Daterat läskpapper. 1943, s 94. Liljedahl, Gösta Filigranologi. Om vattenmärken i pap­ per och dessas historia. 1960, s 119. Lindberg, Assar M Torsebro krutbruk i Skåne. 1967, s 81. Lindberg, Sten G Kepler - Newton - Lunik. 1959, s 47. Linder, Gurli Om S A Andrée. 1934, s 83. Lindgren, Michael Georg och Edvard Scheutz’ första diffe­ rensmaskin återfunnen. 1980, s 97. Lindh, Björn-Eric Tekniker och industrimän minns och berättar. 1981, s 141. Lundeberg, Erik Hesselmanmotorn som bilmotor. 1931, s 98. Lundkvist, Karl A Den malcolmska verkstaden i Norrkö­ ping 1836-1868. 1976, s 33. Lundwall, Sten Christopher Polhems skärmaskiner för urhjul. 1949, s 51. Astronomiskt ur av Christopher Polhem år 1690. 1951, s 43. Jacob Magnusson Dahl, urmakare på Stjernsund. 1952, s 177. Malmberg, Sigvard Sveriges första ”kungliga” bil och Svenska tekniska pionjärinsatser i Stockholms första automobildroska. 1975, s 141. AB Volvo de första decennierna. 1977, s 133. Lindh, Nils Hönsäters alunbruk. 1942, s 49. Lindmark, Gunnar Teknikhistoriska notiser ur gamla pa­ tent. 1949, s 103. Teknikhistoriska notiser. 1950, s 121. 1951, s 125. 1953, s 139. 1954, s 131. 1955, s 119. 1956, s 149. 1957, s 159. 1958, s 145. 1959, s 167. 1960, s 155. 1961, s 155. 1962, s 159. 1963, s 151. 1968, s 110. Turbok av år 1743. 1958, s 65. Skyskrapan. 1970, s 104. Lindmark, Tore Ångteknikens utveckling efter James Watt. 1936, s 117. Lindqvist, Svante Nya bidrag till ångmaskinens historia. 1976, s 74. Industrins historia - ett forskningsom­ råde inför nya uppgifter. 1980, s 9. Teknikhistoria - motiv och mål. 1980, s 67. Projektet ”Det medeltida tramphjulet”. - En övningsuppgift i teknikhistoria på KTH. 1981, s 59. Lindskog, Inga guldrushens Klondike. 1956, s 129. Malmgren, Einar Den optiska telegrafen i Furusund. 1964, s 109. Stereofoniskt ljud - en gammal nyhet. 1973, s 142. Telemuseum. 1975, s 37. Malmsten, Karl Från kringsingeniör till bergsingeniör. 1942, s 59. Martin, Harald Ciervas autogiro. 1933, s 93. Martinson, Harry Tekniken och själen. 1955, s 55. Matthiesen, Lennart Way- John Ericssons varmluftsmaskin. 1932, s 85. En 1600-tals måttstav. 1933, s 100. K Tekniska Högskolans deposition av äldre undervisningsföremål, I. 1934, s 107. Gotländska kalkugnar. 1935, s 104. K Tekniska Högskolans deposition av äldre undervisningsföremål, II. 1937, s 109. En precisionsmekaniker. 1937, s 102. Järnkättingen från Tönshammar. 1941, s 106. Analysvåg. 1941, s 109. Äldre aluminiumföremål i Tekniska Mu­ seets samlingar. 1943, s 79. Polhemsstickan II. 1944, s 94. Digelpressen - från trä till järn. 1946, s S-formad ångturbin av Gustaf de Lavals konstruktion. 1947, s 129. Meyerson, Åke Rationaliseringssträvanden vid svenska 196 Arvid Faxe och hans stenpapper. 1952, s 172. Lars Fresks klädesfabrik vid Elfvik. 134. 1958, s 105. Ljungberg, Gregory IVA:s Teknikhistoriska råd - Verksam­ heten 1968-1976. 1976, s 1964. gevärsfaktorier under 1700-talets mitt. 1937, s 89. Carl Knutberg. 1937, s 102. En ritningsskatt. 1939, s 67. MHeikowsky, Curt Atomenergien under ett årtionde. 1953, s 37. Molander, Bo På jakt efter stångjärnsstämplar. 1968, s 11. Ryska härjningar under Nordiska kriget knäckte svensk järnindustri. 1978/79, s 51. Montelius, Carl En uppfinnare berättar. 1945, s 91. Montell, Gösta Kineserna kom först. 1958, s 91. Muller-Hillebrand, D Torbern Bergman as a Lightning Scientist. 1963, s 35. Nathorst, Gunilla Aviatördräkt från år 1910, 1961, s 117. Nathorst-Böös, Ernst Industrihistoria återspeglad i aktiebrev. 1973, s 11. Nauckhoff, Sigurd Sobreros nitroglycerin och Nobels sprängolja. 1948, s 89. Neumeyer, Friedrich Carl August Ehrensvärds ballongteck­ ningar. 1943, s 55. Nihlén, John Spiselstolpen från Kullands gård. 1931, s 114. Nilsson, Bengt V Svabensverk - ett järnbruk i ödemar­ ken. 1967, s 157. Tekniska Museet - Det levande museet. 1974, s 37. Det första TV-dramat fyller 50 år. 1978/ 79, s 63. Nilsson, Jörgen Gengas före 1939. 1981, s 91. Nisser, Marie Christopher Polhems modell till ett skeppsupphalningsverk. 1964, s 67. Den tredje internationella konferensen om industriminnesvård - TICCIM. 1978/ 79, s 79. Vid skiljovägen. Industriminnesvården inför 1980-talet. 1980, s 31. Norberg, Per; Lagerqvist, Lars O Polletter vid Sala silvergruva. 1955, s 61. Nyström, Erik T Malmgeologiska expeditionen till Kina 1914. 1956, s 141. Nyströmer, C Bertil Carl (Carlos) Nyströmer. 1937, s 57. Odencrants, Arvid Höganäs och Kullen år 1806. 1947, s 79. T A Odencrants reseanteckningar i Skottland år 1813. 1948, s 67. Ur T A Odencrants dagbok. 1949, s 63. Ur T A Odencrants reseanteckningar år 1807. 1951, s81. Odqvist, Folke K G Hållfasthetsläran som förutsättning för materialprovning. 1977, s 59. Ohlson, Martin A Viksbergsbacken. Kring museistadens på Kungl Djurgården historia. 1952, s 161. Olsen, Bengt Datorerna utvecklas snabbt. 1978/79, s 109. Olsson, Reinhold Per Fredrik Heffner. 1949, s 87. Osvald, Gustav Making Tyre History. 1972, s 65. Palme, Jacob Datorerna får nya uppgifter i framtiden. 1978/79, s 131. Pichler, Nils Automatiskt brandalarm. 1939, s 102. Pipping, Gunnar Horologium Mirabile Lundense eller Konsturet i Lunds domkyrka. 1967, s 151. Några drag ur det svenska mått- och justeringsväsendets historia. 1968, s 43. Tekniska Museets föremålssamlingar. 1975, s 11. Världens första flygreamotor till Teknis­ ka museet. 1978/79, s 168. Stockholms Observatoriums huvudur till Tekniska museet. 1981, s 143. Rang, Valdemar De gamla mudderverken i Malmö hamn. 1941, s 99. Rennerfelt, Ivar Flytande tillverkning av hästskor. 1944, s 73. Ringius, Cecilia Elektroteknisk terminologi. 1959, s 155. Rodenborg, Gösta Kungl Teaterns ventilationssystem. 1973, s 145. 197 Rosander, Göran Vad ska dokumenteras? Tekniska mu­ seets insamlingsverksamhet under dis­ kussion. 1981, s 25. Rudberg, Erik Metallografiska Institutet. Tal vid invig­ ningen av institutets nya byggnad 6 sept 1947. 1948, s 55. Rydberg, Sven Forskning till vardags. Hundra års ut­ veckling inom ett bruksföretag. 1981, s 73. Rynell, Sven J P Johansson - Inventor of the Univer­ sal Pipe Wrench and the Adjustable Wrench. 1965, s 177. Rönnow, Sixten En glasbruksmålning. 1931, s 108. Ett par fotografiska inkunabler från 1850-talet. 1932, s 99. Bidrag till en svensk Technologia Nu- mismatica. 1941, s 83. P G von Heidekens bruksvyer. 1942, s 99. Svenskt Industri- och Handelsmuseum 1895-1909. 1943, s 35. ”Naturselbstdruck”. 1945, s 116. Belöningsmedaljer inom industrien. 1946, s 139. Sahlin, Carl Svenska linbanekonstruktioner. 1931, s 55. Nordens äldsta byggnadsritning. 1931, s 116. Presskopiering av brev. 1931, s 116. Den första svenska blåkopian, 1931, s 117. Det svenska järnets världsrykte. I. Från äldsta tid till omkring år 1850. 1932, s 47. Det 100-åriga ölet i Dannemora Bergs­ lag. 1935, s 87. Vaskguld i norra Skandinavien och Fin­ land. 1936, s 43. De släta fingerringarna. 1938, s 39. Ervalla bruk. Dess utrustning och drift under 1600-talet. 1940, s 37. Tidigt användande av läskpapper. 1941, s 108. Sandqvist, Inga-Britta Älvdalens Porfyrverk - anläggningar och tillverkningsmetoder. 1972, s 45. Tekniska Museets arkiv. 1974, s 67. Schackne, Georg Räntmästarhuset i Gamla stan. 1978/79, s 7. Schiller, Bernt Teknik och social förändring. Forsk­ ning vid Linköpings universitet med nya ramar. 1980, s 77 (tills med Lars Ingelstam). Schutz, Fredrik Knut Lindmark - en pionjär inom kom­ munikationstekniken. 1973, s 61. Samuel Owen. 1975, s 93. Selling, Gösta Räntmästarhusets historia. 1978/79, s 9. Selling, Olof H Pedro Nisser, 1799-1878. Svensk guld- letare, uppfinnare och utställningsar- rangör i Sydamerika och Australien. 1962, s 67. Johan Gottlieb Gahns analysvåg. 1965, s 257. Simonsson, Sten Ett mälteri från 1760-talet vid Leufsta Bruk. 1935, s 95. Om mältning och brygd vid några gam­ la bruk. 1938, s 104. Sjöstedt, Georg Ljuskänsliga skiktets idéhistoria. 1947, s 69. Sköldberg, Sven Christopher Polhems Konstige Tapp. 1939, s 85. Beskrivning av Edelcrantz’ ångmaskin. 1940, s 80. Till blixtlåsets historia. 1940, s 83. Christopher Polhems valsverk vid Stjernsunds manufakturverk (tills med Alfred Bjarme och Lars Anbo). 1941, s 45. Judsons originalblixtlås till Tekniska Museet. 1942, s 106. Smedberg, Richard Äldre förslag till tunnel under Öresund. 1937, s 41. Carl Edw Norström. Ett hundraårsmin­ ne. 1948, s 61. Smedinger, Helge J G Darell, en pionjär inom eltekniken. 1940, s 100. Spaak, George Enkelmikroskop, som möjligen tillhört Emanuel Swedenborg (tills med T Al­ thin). 1950, s 41. Männen kring Carl Daniel Ekman. 1951, s 109. Sterky, Håkan Tekniska Museets Vänner under 50 år. 1981, s 39. 198 Stockhaus-Englund, Brita Bilder av stockholmsindustrier under 1800-talet. 1954, s 146. Stoltz, Elof De skandinaviska alunbruken. 1934, s 95. Strandh, Sigvard Wilhelm Teodor Unge. A Swedish Pio­ neer in Rocketry. 1964, s 87. Erik Unge, balloon inventor. 1964, s 125. Automata - från jackmarer till andro- ider. 1965, s 197. Don att skriva med. 1969, s 81. Jac Berzelius and the emerging mo­ dern chemistry. 1970, s 61. Riddarholmskyrkans gjutjärnsspiror ur teknikhistorisk synvinkel. 1970, s 94. Första Jubileumssymposiet. 1976, s 79. Stubelius, Svante Den heliga skruven. 1959, s 145. Sundblad, Gunnar Skog, trä, cellulosa och papper. 1959, s 41. Svedberg, Ivar Andrées ballonghus. 1931, s 87. Svensson, Helge Jonas Wenströms-utställningen 1933. 1934, s 102. Sörbom, Per Attityder till tekniken. 1978/79, s 167. Teknikhistorisk konferens i USA. 1978/ 79, s 170. Teknikern, vetenskapsmannen och ve- tenskapshistorikern. 1980, s 73. Tekniska museets symposium 1979. 1980, s 123. Tandberg, John Esaias Tegnér och magnetismen. 1939, s 77. Tengbom, Anders Arkitektens synpunkter på restaure- ringsarbetet (Räntmästarhuset). 1978/ 79, s 43. Thunaeus, Harald Mjödet genom tiderna. 1954, s 47. Claes Axel Schmiedte. En bortglömd tekniskpionjär.1966,sill. Trana, Emanuel F A Kjellins elektriska induktionsugn. 1933, s 73. Tranaeus, Bertil Företagstidskrifter. 1948, s 150. Trotzig, Dag Maria kyrkas i Stockholm tornur från Stjärnsund. 1938, s 55. Törnebohm, Hilding C E Johansson. Måttens mästare 1944, s 53. Wallin, Lars Att bygga i stål - modern teknik med gamla anor. 1973, s 87. Vedin, Bengt-Arne Besk var reformationstiden. 1978/79, s 141. Weibull, Waloddi Alexander Lagermans livsgärning. 1934, s 67. Matematiken, maskinen och männi­ skan. 1952, s 47. Westberg, Hans Östanå pappersbruk i Hälsingland. 1966, s 9. Westerberg, Charles P E Fahlberg. En pionjär på elektrotek­ nikens område. 1951, s 133. Westerlund, Gunnar Talmaskinens uppfinnare. 1942, s 77. Grammofonen i varumärket. 1943, s 103. Fonografen och grammofonen. 1945, s 119. Wiberg, Helgo Några av Martin Wibergs uppfinningar. 1955, s 111. Wichman, Holger Harmens register. 1957, s 53. Wilner, Torsten Tekniska Museets Atomarium. 1953, s 117. Partiklars rörelse i elektriska fält. 1954, s 39. Klangfigurer och atomfysik. 1957, s 41. Atomarium. Dit atomvetenskapen hun­ nit. 1960, s 55. Wrigglesworth, Trad Nytt liv på Göteborgs Remfabrik? 1980, s 85 (tills med Lisbeth Birgersson). Ågren, Per Engelsberg’s Oil Factory. An Early Pe­ troleum Refinery. 1967, s 9. Ångström, Tord Emanuel Swedenborgs flygplanspro- jekt. 1932, s 73. Bröderna Wright och Octave Chanute. Ur en brevväxling mellan tre flygpionjä­ rer. 1969, s 47. 199 Orville Wright och Smithsonian Institu­ tion. 1969, s 115. Åström, Irma Linberedningsverken i Hälsingland un­ der 1700-talet. 1950, s 65. Öhman, Einar Elektronhjärnan till 1960. s 107. läsarens tjänst. 200 Amnesregister Register över artiklar och meddelanden i Daedalus 1931-1981 I reigstret införda artiklar är sammanförda i grupper enligt sitt huvudsakliga inne­ håll. Gruppernas uppslagsord är ordnade alfabetiskt. Inom varje grupp är artiklar­ na ordnade alfabetiskt efter författare. Artiklarna återfinns dessutom under i rubrikerna ingående ort, eller person­ namn. Efter personnamnen anges födelse- och dödsår, såvitt dessa kunnat fast­ ställas. Ämnesregistret har för åren 1931-1967 sammanställts av civilingenjör Hans Hylander, Stockholm och för åren 1968-1981 kompletterats av intendent Åke Norrgård, Tekniska museet. Titel Abderitometern Aberitometern - ett instrument för mätning av enfald? Ackumulatorer, elektriska, se Elteknik Aktiebrev Industrihistoria återspeglad i aktiebrev Aluminium Några historiska aluminiumföremål Alun Hönsäters alunbruk De skandinaviska alunverken Analysvågar, se Vågar Andersen, Hans Christian (1805-75), se Resor Andrée, Salomon August (1854-97) Släplinorna till Andrées polarballong Om S A Andrée Andrées ballonghus Androider, se Automekanismer Ankarkättingar, se Sjöfartyg och skeppsbyggnad Apelquist, Charles (ca 1749-1824) Charles Apelquist. (En pionjär inom den mekaniska verkstadsindustrien i Sverige) Arbetsförhållanden Rättsförhållanden vid Svanå bruk i början av 1700-talet Arbets- och disciplinförhållanden vid Rörstrands porslinsfabrik under 1700-talet Arehn, Gerhard (1849-98) Gerhard Arehn och tändsticksmaskinerna Arfwedson, Carl Abraham (Charles) (1774-1861), se Ångmaskiner Arkivinventering, se Tekniska Museet Atomarium, se Tekniska Museet Atomfysik, se Kärn-, atom- och molekylarfysik Autogiron, se Flygteknik Automekanismer Automata - från jackmarer till androider Aviatördräkter, se Flygteknik Författare Hylander, Hans Kock, Birger Nathorst-Böös, Ernst Way-Matthiesen, L Lindh, Nils Stoltz, Elof Jansson, August V Linder, Gurli Svedberg, Ivar Bergman, Gertrud Andersson, Fritz Baeckström, Arvid Kjellander, R G:son Strandh, Sigvard År Sida 1971 43 1973 11 1943 79 1942 49 1934 95 1932 112 1934 83 1931 87 1952 129 1962 149 1934 49 1958 123 1965 197 201 Titel Författare År Sida Backman, J Fredrik (1830-96) Backmans kassaskåp Ballonger och luftskepp, se även Flygteknik En svensk diplomat på ballongfärd år 1846 Släplinorna till Andrées polarballong Om S A Andrée Carl August Ehrensvärds ballongteckningar Erik Unge, balloon inventor Andrées ballonghus Beklädnadsindustri Beklädnadsindustriens historia Sömnadsindustrien. En översikt av dess uppkomst och utveckling i Sverige Belysning Om Stockholms belysning, offentlig och privat, under perioden 1800-1850 Berg, Rudolph Fredrik (1846-1907) Staty över R F Berg, pionjär inom den svenska cementindustrien Bergborrning och tunneldrivning The Swedish Method Äldre förslag till tunnel under Öresund Bergman, Torbern (1735-84), se även Åskledare Torbern Bergman as a Lightning Scientist. A Bicentenary Memorial of Swedish Lightning Research in the Context of 18th-century Electrical Discoveries Bergsingenjör, se även Ingenjörstiteln, Verkmästaretiteln Från krigsingeniör till bergsingenjör Bergström, Johan Wilhelm (1812-81) J W Bergström - mekanikus och daguerreotypist Berzelius, Jöns Jacob (1779-1848) Carl Palmstedts verser till J J Berzelius Jac Berzelius and the emerging modern chemistry Bessemerstål, se Järn och stål Bilar AB Thulinverkens bilfabrikation Den första lastbilen i Uppsala Tidaholms Bruks biltillverkning 1903-1933 Sveriges första ”kungliga” bil och Stockholms första automobildroska Flesselmanmotorn som bilmotor Bildäck Making Tyre Flistory Blixtlås Till blixtlåsets historia Judsons originalblixtlås till Tekniska Museet Blåkopiering Den första svenska blåkopian Bläckskrift Renovering av gammal bläckskrift Bofors Dörrar till konsthallen i Bofors Boksamlingar, se Tekniska Museet Boulton, Matthew (1728-1809), se även Ångmaskiner Notis om Boulton och Watts ångmaskiner 1776 Althin, Torsten Holmberg Arne Jansson, August V Linder, Gurli Neumeyer, Friedrich Strandh, Sigvard Svedberg, Ivar Grenander-Nyberg, G. Grenander-Nyberg, G Klemming, Sven Janelid, Ingvar Smedberg, Richard Muller-Hillebrand, D Malmsten, Karl Kjellander, R G:son Bodman, Gösta Strandh, Sigvard Borgenstam, Curt Carenius, Gerhard Chudi, Sixten Lindh, Björn-Eric Lundeberg, Erik Osvald, Gustav O Sköldberg, Sven Sköldberg, Sven Sahlin, Carl Bodman, Gösta Bjuggren, S Erik 1950 140 1955 135 1932 112 1934 83 1943 55 1964 125 1931 87 1942 102 1946 75 1971 97 1941 112 1963 113 1937 41 1963 35 1942 59 1953 99 1956 41 1970 61 1965 248 1965 252 1956 101 1975 141 1931 97 1972 65 1940 83 1942 106 1931 117 1944 106 1951 136 1947 132 202 Titel Författare År Sida Brandalarm Automatiskt brandalarm Broar Sveriges första järnbro? Polhems flottbro Brukshantering Svabensverk - ett järnbruk i ödemarken P G von Heidekens bruksvyer Ervalla bruk. Dess utrustning och drift under 1600-talet Bryggning Det 100-åriga ölet i Dannemora bergslag Ett mälteri från 1760-talet vid Leufsta bruk Om mältning och brygd vid några gamla bruk Mjödet genom tiderna Byggnadsväsen Nordens äldsta byggnadsritning Cellulosa, se Papper Cement Notis om Puzzolan Centrifugalgjutning, se Gjuteriteknik Centrifugalpumpar, se Pumpar Chanute, Octave (1832-1910) Bröderna Wright och Octave Chanute. Ur en brevväxling mellan tre flygpionjärer Cierva, se La Cierva Crystal Palace Crystal Palace. Kring en färglitografi Cyklar Cykeln mitt ibland oss Daedalus, se även Daidalos Daedalus - vem var han? Kring Daedalus Hyperboreus, 1716-1717 Daedalus 1931-1973 Daguerreotypi, se Fotografi Dahl, Jacob Magnusson (ca 1740-72) Jacob Magnusson Dahl, urmakare på Stjernsund Daidalos, se även Daedalus Daidalos och Ikaros. En ofullbordad och förut opublicerad dikt Dalén, Gusfaf (1869-1937) Gustaf Dalén, en minnesteckning Dannemora Det 100-åriga ölet i Dannemora bergslag Darell, Johannes Gustaf (1865-1947) J G Darell, en pionjär inom eltekniken Datorer Datorerna kan mer än räkna De första datorerna och deras föregångare Datorerna utvecklas snabbt Datorerna får nya uppgifter i framtiden Besk var reformationstiden de Laval, Gustaf (1845-1913) Lavalturbinen i historiskt perspektiv S-formad ångturbin av Gustaf de Lavals konstruktion Pichler, Nils Andersson, Tore Carlqvist, Sten Nilsson, Bengt V Rönnow, Sixten Sahlin, Carl Sahlin, Carl Simonsson, Sten Simonsson, Sten Thunaeus, Harald Sahlin, Carl Bjuggren, S Erik Ångström, Tord Gullbring-Odelberg, M Hult, Jan Ahlgren, Stig Althin, Hans Hylander, Hans Lundwall, Sten Engström, Albert Althin, Torsten Sahlin, Carl Smedinger, Helge Karlgren, Hans Kjellberg, Göran Olsen, Bengt Palme, Jacob Vedin, Bengt-Arne Hylander, Hans Way-Matthiesen, L 1939 102 1931 118 1933 109 1967 157 1942 99 1940 37 1935 87 1935 95 1938 104 1954 47 1931 116 1947 131 1969 47 1944 83 1978/79 75 1972 11 1958 55 1974 87 1952 177 1958 41 1945 37 1935 87 1940 100 1978/79 137 1978/79 89 1978/79 109 1978/79 131 1978/79 141 1973 33 1947 129 203 Titel Författare År Sida Dieselmotorer Från ”Vandal” till ”Ymer”. (Svenska insatser för dieselmotorns införande vid fartygsdrift) Digelpress, se Grafisk teknik Disciplin, se Arbetsförhållanden Dokumentation Teknisk dokumentation för hundra år sedan Edelcrantz, Abraham Niclas (1754-1821) A N Edelcrantz och hans ångmaskinsprojekt år 1809 A N Edelcrantz och Eldkvarn Beskrivning av Edelcrantz’ ångmaskin Edison, Thomas Alva (1847-1931) Edisons kinetoskop och ”Svarta Maria” Edström, Hugo (1901-1970) Flugo Edström in memoriam Ehrensvärd, Augustin (1710-72) Augustin Ehrensvärds anteckningsbok från år 1729 Ehrensvärd, Carl August (1745-1800) Carl August Ehrensvärds ballongteckningar Ekman, Carl Daniel (1845-1904) Carl Daniel Ekmans liv och person Männen kring Carl Daniel Ekman Ekroth, Theodor (1851-1920) Theodor Ekroth 1851-1920 Eldkvarn A N Edelcrantz och Eldkvarn Elementhus 1800-talets elementhusbygge Elteknik Kraftöverföringen Flellsjön-Grängesberg i samtida beskrivning Den elektrotekniska avdelningen på Tekniska Museet ”Elektriskt ägg?” Den elektroniska revolutionen - mindre, snabbare, billigare och bättre Waldemar Jungner och Jungnerackumulatorn Elektrotekniska data intill sekelskiftet 1900 En elteknisk kuriositet Anton Flenric Öller, en pionjär inom svensk elektroteknik Elektroteknisk terminologi. Ett bidrag till denna terminologis historia J G Darell, en pionjär inom eltekniken P E Fahlberg. En pionjär på elektroteknikens område Elektronhjärnan till läsarens tjänst Elworth, Hjalmar (1824-87) Hjalmar Elworth 1824-1887 Energikällor och energiekonomi ”Mera arbete” Engelsberg, se Ängelsberg Ericson, Nils (1802-70) Nils Ericson - mannen och ingenjören I Nils Ericson - mannen och ingenjören II Ericsson, John (1803-89) John Ericssons Monitor John Ericssons brevväxling Borggren, Ludvig Björkbom, Carl Corin, Carl-Fredrik Corin, Carl-Fredrik Sköldberg, Sven Lauritzen, Einar Althin, Torsten Neumeyer, Friedrich Althin, Torsten Spaak, George Althin, Torsten Corin, Carl-Fredrik Cornell, Elias Althin, Torsten Althin, Torsten Andersson, Tore Dyring, Eric Hansson, Sven A Håkansson, Harald Håkanson, Harald Kjellander, R G:son Ringius, Cecilia Smedinger, Helge Westerberg, Charles Öhman, Einar Goldkuhl, Carola Hubendick, E Goldkuhl, Carola Goldkuhl, Carola Borgenstam, Curt Goldkuhl, Carola 1954 117 1952 147 1940 71 1961 39 1940 80 1943 94 1970 9 1939 106 1943 55 1935 47 1951 109 1956 121 1961 39 1969 29 1940 98 1945 105 1935 104 1981 121 1963 77 1938 71 1939 107 1955 89 1959 155 1940 100 1951 133 1960 107 1957 107 1931 73 1966 75 1967 31 1976 11 1958 75 204 Titel John Ericsson varmluftsmaskin Erikson, Johan Erik (1838-83) J E Erikson, en bortglömd konstruktör och industriman Ervalla bruk Ervalla bruk. Dess utrustning och drift under 1600-talet Eskilstuna Rademachersmedjorna i Eskilstuna och deras arkitekt Eurenius Tre mekaniska bröder, Jacob (1720-99), Johan (1728-64) och Abraham (1732-95) Eurenius Fahlberg, Per Erik (1850-1900) P E Fahlberg. En pionjär på elektroteknikens område Falu gruva Ett Polhemsspel vid Falu gruva Äldre kopparsmältningsmetoder vid Falu gruva Fartyg, se Sjöfartyg och skeppsbyggnad Faxe, Arvid (1733-93) Arvid Faxe och hans stenpapper Filateli Teknik och filateli Filigranologi, se Vattenmärken Filmteknik, se även Fotografi Kinematografen i Ryssland under 1800-talet Film och ljud. Den senaste utvecklingen inom vidfilmstekniken Svenska Filmsamfundets samlingar Filmen ”Carl XII” Rörlig filmkamera förr och nu Edisons kinetoskop och ”Svarta Maria” Första ljudfilmen i Stockholm Georges Méliés’ filmateljé och ”Mannen med gummihuvudet” Fingerringar De släta fingerringarna Flottbroar, se Broar Flygteknik, se även Ballonger och luftskepp Svensk flygindustri genom tiderna I Svensk flygindustri gneom tiderna II Svensk flygindustri genom tiderna III Svensk flygindustri genom tiderna IV Ciervas autogiro Aviatördräkt från år 1910 I Wilbur Wrights skjul vid Auvours Den heliga skruven. Till helikopterns förhistoria Emanuel Swedenborgs flygplansprojekt Bröderna Wright och Octave Chanute Ur en brevväxling mellan tre flyg- pionjärer Orville Wright och Smithsonian Institution Världens första flygreamotor till Tekniska museet Flytande tillverkning Flytande tillverkning av hästskor Fock, Nils (1855-1925) Nils Fock, en nittiotals-ingeniör i Sydamerika Författare Way-Matthiesen, L Kjellander, R G:son Sahlin, Carl Andrén, Erik Hylander, Hans Westerberg, Charles Althin, Torsten Hessén, Gust Lindskog, Inga Bodman, Gösta Backhoff-Malmquist, H Dahlstedt, Stellan Lauritzen, Einar Lauritzen, Einar Lauritzen, Einar Lauritzen, Einar Lauritzen, Einar Lauritzen, Einar Sahlin, Carl Kindberg, Nils Kindberg, Nils Kindberg, Nils Kindberg, Nils Martin, Harald Nathorst, Gunilla Pallin, Anders Stubelius, Svante Ångström, Tord Ångström, Tord Ångström, Tord Rennerfelt, Ivar Hildebrand, Bengt År Sida 1932 85 1947 89 1940 37 1942 39 1952 57 1951 133 1942 94 1932 59 1952 172 1958 141 1956 95 1956 73 1940 107 1941 109 1942 101 1943 94 1944 100 1946 140 1938 39 1965 149 1966 43 1967 111 1971 69 1933 93 1961 117 1955 132 1959 145 1932 73 1969 47 1969 115 1978/79 168 1944 73 1961 109 205 Titel Författare År Sida Fonografer och grammofoner Talmaskinens uppfinnare Grammofonen i varumärket Fonografen och grammofonen Fotografi, se även Filmteknik Daguerreotypien i Sverige Talbots fotografier på papper De nya bilderna J W Bergström - mekanikus och daguerreotypist Ett par fotografiska inkunabler från 1850-talet Ljuskänsliga skiktets idéhistoria Foucault, Léon (1819-68) Foucaults pendelförsök Framsteg, se Idéer Fresk, Lars (ca 1758-1830) Lars Fresks klädesfabrik vid Elfvik på Lidingö Fysiotypi (Natursjälvtryck), se Grafisk teknik Färglitografi, se Grafisk teknik Företagstidskrifter Företagstidskrifter Gahn, Johan Gottlieb (1745-1818) Johan Gottlieb Gahns analysvåg Gahn, Reinhold (1831-1915) Gahns centrifugalgjutningsmaskin Gasgeneratorer Gasgeneratorn förr och nu Gengas före 1939 Gasturbiner Skandinaviska pionjärinsatser på gasturbinområdet Geologi Malmgeologiska expeditionen till Kina 1914. Svenska insatser i Kina på det malmgeologiska området Gevärsfaktorier Rationaliseringssträvanden vid svenska gevärs­ faktorier under 1700-talets mitt Gjuteriteknik Bidrag till de nordiska gjutjärnshällarnas historia (I) Bidrag till de nordiska gjutjärnshällarnas historia (II) Gahns centrifugalgjutningsmaskin Riddarholmskyrkans gjutjärnsspiror ur teknikhistorisk synvinkel Glas En glasbruksmålning av Kilian Zoll Glasskål med bild av Limmareds glasbruk Grafisk teknik Crystal Palace. Kring en färglitografi ” Naturselbstdruck” Digelpressen - från trä till järn Alexander Lagermans livsgärning Grammofoner, se Fonografer och grammofoner Gripsholm Arkiv och föremål från Gripsholms och Kummelnäs kemiska fabriker Gripsholms och Kummelnäs kemiska fabriker Westerlund, Gunnar Westerlund, Gunnar Westerlund, Gunnar Bäckström, Helmer Bäckström, Helmer Dyring, Erik Kjellander, R G:son Rönnow, Sixten Sjöstedt, Georg Collinder, Per Lindskog, Inga Tranaeus, Bertil Selling, Olof H Carlberg, Per Hubendick, E Nilsson, Jörgen Johnsson, Hans Nyström, Erik T Meyerson, Åke Ambrosiani, Sune Ambrosiani, Sune Carlberg, Per Strandh, Sigvard Rönnow, Sixten Gullbring-Odelberg, M Rönnow, Sixten Way-Matthiesen, L Weibull, Waloddi Althin, Torsten Bodman, Gösta 1942 77 1943 103 1945 119 1943 63 1944 61 1980 103 1953 99 1932 99 1947 69 1953 45 1958 105 1948 150 1965 257 1963 145 1941 37 1981 91 1968 91 1956 141 1937 89 1936 65 1937 75 1963 145 1970 94 1931 107 1932 97 1944 83 1945 116 1946 134 1934 67 1951 132 1957 93 Grundämnen, se Materien 206 Titel Författare År Sida Gruvdrift Gruv- och hyttscener på en karta från år 1729 Guld Svenska tekniska pionjärinsatser i guldrushens Klondike Vaskguld i norra Skandinavien och Finland De släta fingerringarna Pedro Nisser, 1799-1878. Svensk guldletare, uppfinnare och utställningsarrangör i Syd­ amerika och Australien Handelskalendrar Äldre handelskalendrar efterlysas Handelsmuseer, se Museer Handpappersbruk, se Papper Harmens, Lars (1701-60) Harmens register Heffner, Per Fredrik (1788-1873) Per Fredrik Heffner Heideken, Pehr Gustaf von (1781-1864) P G von Heidekens bruksvyer Hesselmanmotorn Hesselmanmotorn som bilmotor Hessiska pumpen, se Pumpar Hiärne, Urban (1641-1724) Urban Hiärne och skogshushållningen Hooke, Robert (1635-1703) Robert Hooke och hans lag Horologium, se Ur Hult, C. Alrik (1867-1964) och Hult, Oscar W (1863-1937) Bröderna C A och 0 W Hults uppfinningar Hults Bruk ”Hult-bokens” proveniens Samling av inventioner (”Hult-boken”) ”Hult-bokens” proveniens Hydroforer Hydroforens omvandlingar eller en översättares vedermödor Hylander, Hans (1892-1979) Hans Hylander in memoriam Hyttdrift Gruv- och hyttscener på en karta från år 1729 Hållfasthetslära Hållfasthetsläran som förutsättning för materialprovning, särskilt i Sverige Hästskor Flytande tillverkning av hästskor Höganäs Höganäs och Kullen år 1806 Hönsäter Hönsäters alunbruk Idéer Ideas-the Mainspring of Progress Ikaros Althin, Torsten Malmberg, Sigvard Sahlin, Carl Sahlin, Carl Selling, Olof H Rönnow, Sixten Wichman, Holger Olsson, Reinhold Rönnow, Sixten Lundeberg, Erik Gullbring-Odelberg, M Hult, Jan Hult, C Alrik Althin, Torsten Forsberg, Karin Hylander, Hans Hylander, Hans Althin, Torsten Odqvist, Folke K G Rennerfelt, Ivar Odencrants, Arvid Lindh, Nils Althin, Torsten 1961 125 1965 129 1936 43 1938 39 1962 67 1941 108 1957 53 1949 87 1942 99 1931 97 1945 114 1977 39 1965 59 1948 149 1947 123 1948 147 1966 27 1980 126 1961 125 1977 59 1944 73 1947 79 1942 49 1960 151 Daidalos och Ikaros. En ofullbordad och förut 207 Titel Författare År Sida opublicerad dikt Ikaros Ikarus 1939-1958 Induktionsugnar F A Kjellins elektriska induktionsugn Industrihistoria Industrihistoriska minnesmärken Industrihistoriska minnesmärken Industrihistoriska minnesmärken Teknik- och industrihistoria Nytt liv på Göteborgs Remfabrik? Industriminnesvård - en viktig del av kulturminnesvården och kulturpolitiken Industri- och teknikhistoriskt kartotek på Tekniska Museet Verla Fabriksmuseum i Finland Industrihistorisk forskning Industrins historia - ett forskningsområde inför nya uppgifter Industrihistoria återspeglad i aktiebrev Den tredje internationella konferensen om industriminnesvård TICCIM Vid skiljovägen. Industriminnesvården inför 1980-talet Forskning till vardags. Hundra års utveckling inom ett bruksföretag Svenskt Industri- och Handelsmuseum 1895-1909 Bilder av stockholmsindustrier under 1800-talet Ingenjörstiteln, se även Verkmästaretiteln Från krigsingeniör till bergsingeniör Ingenjörsvetenskapsakademien IVA:s Teknikhistoriska råd - Verksamheten 1968-1976 Tekniker och industrimän minns och berättar Inventioner Samling av inventioner (”Hult-boken”) Jernstedt, Peter (1769-ca 1840) Peter Jernstedt - svensk uppfinnare och konstruktör av ångmaskindrivna fartyg i början av 1800-talet Johansson, Arvid (1870-1934) Arvid Johanssons boksamling Johansson, Carl Edvard (1864-1943) C E Johansson. Måttens mästare C E Johansson. Porträttbyst Johansson, Johan Peter (1853-1943) J P Johansson - Inventor of the Universal Pipe Wrench and the Adjustable Wrench Judson, Whitcomb L. (1845-1907) Judsons originalblixtlås till Tekniska Museet Jungner, Wa/demar (1869-1924) Waldemar Jungner och Jungnerackumulatorn Järn och stål Bidrag till de nordiska gjutjärnshällarnas historia (I) Bidrag till de nordiska gjutjärnshällarnas historia (II) Materialet till vår äldre järnframställning Smålands malmtrakt och järnframställning Engström, Albert Hall, Tord Hylander, Hans Trana, Emanuel Althin, Torsten Althin, Torsten Althin, Torsten Althin, Torsten Birgersson, Lisbeth och Wrigglesworth, Trad Biörnstad, Margareta Bodman, Gösta Danielsson, Gustav Gustafsson, Bo Lindqvist, Svante Nathorst-Böös, Ernst Nisser, Marie Nisser, Marie Rydberg, Sven Rönnow, Sixten Stockhaus-Englund, B Malmsten, Karl Ljungberg, Gregory Ljungberg, Gregory Forsberg, Karin Klemming, Sven Göransson, Edward Törnebohm, Hilding Rynell, Sven Sköldberg, Sven Hansson, Sven A Ambrosiani, Sune Ambrosiani, Sune Arrhenius, Olof Arrhenius, Olof 1958 41 1958 47 1974 139 1933 73 1932 110 1933 111 1935 106 1946 39 1980 85 1980 17 1949 116 1977 173 1980 51 1980 9 1973 11 1978/79 79 1980 31 1981 73 1943 35 1954 146 1942 59 1976 64 1981 141 1947 123 1963 93 1937 108 1944 53 1944 8(b) 1965 177 1942 106 1963 77 1936 65 1937 75 1964 122 1968 67 208 Titel Författare År Sida Bessemerstålets första användning i ångpannor och fartyg En masugnsmodell från 1700-talet Christopher Polhems järnvåg i Gävle 1776 På jakt efter stångjärnsstämplar Ryska härjningar under Nordiska kriget knäckte svensk järnindustri Det svenska järnets världsrykte. 1 Från äldsta tid till omkring år 1850 II Från omkring år 1850 till nuvarande tid Att bygga i stål - modern teknik med gamla anor Järnvägar Järnvägen Surahammar-Lisjö Kalkugnar Gotländska kalkugnar Kanonborrningsmaskiner Kanonborrningsmaskin från 1700-talet Kaplanturbinen Development of the Kaplan Turbine Karbidindustri Karbidindustriens begynnelse i Sverige Kartor Gruv- och hyttscener på en karta från år 1729 Karuseller Ångdriven karusell? Kassaskåp Backmans kassaskåp Kemi Arkiv och föremål från Gripsholms och Kummelnäs kemiska fabriker ”Om chemiens natur, beskaffenhet och nytta.” Ett 1700-talsmanuskript Gripsholms och Kummelnäs kemiska fabriker Kepler, Johannes (1571-1630) Kepler- Newton - Lunik Kina Kineserna kom först Malmgeologiska expeditionen till Kina 1914. Svenska insatser i Kina på det malmgeologiska området Kinematografer, se Filmteknik Kinetoskop, se Filmteknik Kjellin, Fredrik Adolf (1872-1910) F A Kjellins elektriska induktionsugn Klangfigurer Klangfigurer och atomfysik Klippan Klippans superfosfatfabrik 1857-1875. C Fr Waern & Co gödselmedelfabrik vid Göteborg Klondike Svenska tekniska pionjärinsatser i guldrushens Klondike Klädesfabriker Lars Fresks klädesfabrik vid Elfvik på Lidingö Carlberg, Per Carlqvist, Sten Humbla, Philibert Molander, Bo Molander, Bo Sahlin, Carl Johansson, Arvid Wallin, Lars Andersson, Fritz Way-Matthiesen, L Carlqvist, Sten Hansson, Hans G Gelhaar, Julius Althin, Torsten Andersson, Tore Althin, Torsten Althin, Torsten Bodman, Gösta Bodman, Gösta Lindberg, Sten G Montell, Gösta Nyström, Erik T Trana, Emanuel Wilner, Torsten Bodman, Gösta Malmberg, Sigvard Lindskog, Inga 1964 124 1931 121 1947 118 1968 11 1978/79 51 1932 47 1933 51 1973 87 1961 101 1935 104 1934 117 1977 11 1954 81 1961 125 1934 113 1950 140 1951 132 1946 65 1957 93 1959 47 1958 91 1956 141 1933 73 1957 41 1947 41 1965 129 1958 105 14-Daedalus-82 209 Titel Författare År Sida Klädespressar Christoffer Polhems klädespress Knutberg, Carl (1711-80) Carl Knutberg Kopiering Den första svenska blåkopian Presskopiering av brev Koppar Äldre kopparsmältningsmetoder vid Falu gruva Kosmisk teknik, se även Raketteknik Den kosmiska tekniken Kraftöverföring Kraftöverföringen Hellsjön-Grängesberg år 1893 i samtida beskrivning Krigsingenjör, se även Ingenjörstiteln och Verkmästaretiteln Från krigsingeniör till bergsingeniör Krom Vanadin - volfram - krom - molybden Krut Torsebro krutbruk i Skåne Kullen Höganäs och Kullen år 1806 Kummelnäs Arkiv och föremål från Gripsholms och Kummelnäs kemiska fabriker Gripsholms och Kummelnäs kemiska fabriker Kungl Teatern Ventilationssystemet på Kungl Teatern Kungl Tekniska Högskolan, se Tekniska Högskolan Kylteknik Ett kylskåps historia Kärn-, atom- och molekylarfysik Kärnreaktorn R1 - ett stycke högteknologisk pionjärhistoria Atomenergien under ett årtionde Tekniska Museets Atomarium Nyheter i Tekniska Museets Atomarium. Partiklars rörelse i elektriska fält Klangfigurer och atomfysik Atomarium. Dit vetenskapen hunnit Kättingar Järnkättingen från Tönshammar La Cierva, Juan de (1895-1936), se Flygteknik Lagerman, Alexander (1836-1904) Alexander Lagermans livsgärning Aexander Lagerman, porträttbyst Lahäll Lahälls silververk Landin, John (1861-1920) Radioaktivering av vatten enligt John Landins patent Lastbilar, se Bilar Laval, Gustaf de (1845-1913), se de Laval, Gustaf Leonardo da Vinci (1452-1519) Leonardo - introduktören Leufsta Bruk, se Lövsta Bruk Carlqvist, Sten Meyerson, Åke Sahlin, Carl Sahlin, Carl Hessén, Gust Hall, Tord Althin, Torsten Malmsten, Karl AB Ferrolegeringar Lindberg, Assar M Odencrants, Arvid Althin, Torsten Bodman, Gösta Rodenborg, Gösta Hylander, Hans Larsson, Karl-Erik Mileikowsky, Curt Wilner, Torsten Wilner, Torsten Wilner, Torsten Wilner, Torsten Way-Matthiesen, L Weibull, Waloddi Falk, Erik Bodman, Gösta Althin, Torsten 1932 109 1937 102 1931 117 1931 116 1932 59 1960 39 1940 98 1942 59 1961 135 1967 81 1947 79 1951 132 1957 93 1973 145 1973 134 1981 105 1953 37 1953 117 1954 39 1957 41 1960 55 1941 106 1934 67 1944 8(a) 1945 97 1948 142 1954 140 210 Titel Författare År Sida Linbanor Svenska linbanekonstruktioner Linberedning Linberedningsverken i Hälsingland under 1700-talet Lindmark, Knut (1838-1892) Knut Lindmark - en pionjär inom kommunikationstekniken Ljudfilm, se Filmteknik Ljuskänsliga skikt, se Fotografi Ludvigsberg Lastkran vid Nybrokajen (1879) Luftfart, se Flygteknik Luftskepp, se Ballonger och luftskepp Lundin, Johan Fredrik (1826-68) J F Lundin och hans ugnskonstruktioner Lunds domkyrka Horologium Mirabile Lundense eller Konsturet i Lunds domkyrka Lunik Kepler - Newton - Lunik Läskpapper, se Papper Lövsta Bruk Ett mälteri från 1760-talet vid Leufsta Bruk Magnetism Esaias Tegnér och magnetismen Malmcolmska verkstaden Den malmcolmska verkstaden i Norrköping 1836-1868 Malmgeologi Malmgeologiska expeditionen till Kina 1914. Svenska insatser i Kina på det malmgeologiska området Manufakturverk Stjernsunds manufakturverk år 1729 Maria kyrka Maria kyrkas i Stockholm tornur från Stjärnsund Mariebergs porslinsfabrik Mariebergs Porcellaine Fabrique. Byggnader och brännugnsteknik Martinson, Harry (f 1904) Tekniken och själen Maskinen, se Matematiken, maskinen och människan Masugnar, se Järn och stål Matematiken, maskinen och människan Matematiken, maskinen och människan Materien Materiens byggstenar. Svenska bidrag till upp­ täckten av grundämnena Medaljer, se Numismatik Méliés, Georges (1861-1938), se Filmteknik Mendelboken Mendelboken. En oskattbar källa till hantverkets historia Mercer, John (1791-1866) John Mercer, 1791-1866 Sahlin, Carl Åström, Irma Kock, Birger Schutz, Fredrik Hellgren, Olof Pipping, Gunnar Lindberg, Sten G Simonsson, Sten Tandberg, John Lundkvist, Karl A Nyström, Erik T Althin, Torsten Trotzig, Dag Jarnvall, Torsten Martinson, Harry Weibull, Waloddi Althin, Torsten Hylander, Hans Hunter, William A 1931 55 1950 65 1973 61 1938 107 1946 51 1967 151 1959 47 1935 95 1939 77 1976 33 1956 141 1940 53 1938 55 1971 11 1955 55 1952 47 1960 45 1969 101 1957 155 211 Titel Författare Är Sida Metallografiska Institutet Tal vid invigningen av Metallografiska Institutets nya byggnad den 6 sept 1947 Mikroskop Enkelmikroskop, som möjligen tillhört Emanuel Swedenborg Miniatyrer, se Utställningar Mjöd, se Bryggning Modeller Teknik i miniatyr Kongl Modellkammaren En masugnsmodell från 1700-talet Christopher Polhems modell till ett skepps­ upphalningsverk Molybden Vanadin - volfram - krom - molybden Montelius, Carl (1881-1954) En uppfinnare berättar. (Om IMO-pumpen) Muddring Mudderpråm från år 1749 De gamla mudderverken i Malmö hamn Museer, se även Tekniska Museet Svenska Tobaksmonopolets Museum Verla Fabriksmuseum i Finland Viksbergsbacken. (Kring museistadens på Kungl Djurgården historia) Svenskt Industri- och Handelsmuseum 1895-1909 Mått Några drag ur det svenska mått- och justerings­ väsendets historia C E Johansson. Måttens mästare En 1600-tals måttstav Mältning, se Bryggning Människan, se Matematiken, maskinen och människan Natursjälvtryck, se Grafisk teknik Newton, Isaac (1642-1727) Kepler - Newton - Lunik Newtons elektriska experiment Nisser, Pedro (1799-1878) Pedro Nisser, 1799-1878. Svensk guldletare, uppfinnare och utställningsarrangör i Syd­ amerika och Australien Nitroglycerin Sobreros nitroglycerin och Nobels sprängolja Nobel, Alfred (1833-96) Alfred Nobel. Tal vid Nobelfesten 1956 Sobreros nitroglycerin och Nobels sprängolja Minnestavla vid Vinterviken Norberg, Johan Erik (1749-1818) J E Norbergs ångmaskinsprojekt 1796 Bergsrådet Johan Erik Norberg Norström, Carl Edward (1815-71) Carl Edward Norström, ett hundraårsminne Numismatik Polletter vid Sala silvergruva Rudberg, Erik Spaak, George och Althin, Torsten Althin, Torsten Baeckström, Arvid Carlqvist, Sten Nisser, Marie AB Ferrolegeringar Montelius, Carl Carlqvist, Sten Rang, Valdemar Björnberg, Bertil Danielsson, Gustav Ohlson, Martin A Rönnow, Sixten Pipping, Gunnar Törnebohm, Hilding Way-Matthiesen, L Lindberg, Sten G Selling, Olof H Nauckhoff, Sigurd Ekeberg, Birger Nauckhoff, Sigurd Althin, Torsten Granmalm, Georg Smedberg, Richard Norberg, Per och Lagerqvist, Lars O 1948 55 1950 41 1944 102 1959 55 1931 121 1964 67 1961 135 1945 91 1937 108 1941 99 1948 49 1977 173 1952 161 1943 35 1968 43 1944 53 1933 100 1959 47 1945 119 1962 67 1948 89 1957 47 1948 89 1931 105 1955 83 1941 65 1948 61 1955 61 212 Titel Författare Bidrag till en svensk Technologia Technoligia Numismaica Rönnow, Sixten År Sida 1941 83 1946 139 1960 139 1937 57 1947 79 1948 67 1949 63 1951 81 1975 93 1953 67 1954 73 1956 41 1935 67 1977 173 1943 94 1960 119 1952 172 1941 108 1959 41 1966 9 Ses 000 1953 45 1933 85 1956 51 1967 9 1932 111 1944 94 1940 53 1942 94 1944 107 1941 45 1932 109 1933 109 1951 51 1952 41 1942 96 1947 118 Belöningsmedaljer inom industrin Nyhyttan Svanå bruk och Nyhyttan Nyströmer, Carl (1846-1913) Carl (Carlos) Nyströmer Odencrants, Thor August (1782-1829) Höganäs och Kullen år 1806 T A Odencrants reseanteckningar i Skottland år 1813 Ur T A Odencrants dagbok Ur T A Odencrants reseanteckningar år 1807 Optiska telegrafen, se Teleteknik Owen, Samuel (1744-1854) Samuel Owen Palmstedt, Carl (1785-1870) Carl Palmstedt. Utställningsexperten och museimannen Voltaiska krafter. (Ur Carl Palmstedts resedagböcker) Carl Palmstedts verser till J J Berzelius Papper Från handpappersbruk till maskindrift på 1830-talet Verla Fabriksmuseum i Finland Läskpapper (från 1791) Filigranologi. Om vattenmärken i papper och dessas historia Arvid Faxe och hans stenpapper Tidigt användande av läskpapper Skog, trä, cellulosa och papper Östanå pappersbruk i Hälsingland Partiklar, se Kärn-, atom- och molekylarfysik Patent Teknikhistoriska notiser ur gamla patent Pendelförsök Foucaults pendelförsök Perpetuum mobile Perpetuum mobile Persson, Per (1849-1909) Per Persson och den svenska stickmaskinen Petroleum Engelsberg’s Oil Factory. An Early Petroleum Refinery Polhem, C/ir/sfop/ier (1661-1751) Polhemsstickan Polhemsstickan II Stjernsunds manufakturverk år 1729 Ett Polhemsspel vid Falu gruva Om polhemsknuten Christopher Polhems valsverk vid Stjernsunds manufakturverk Christoffer Polhems klädespress Polhems flottbro Strumpvävstolar av Christopher Polhem Christopher Polhem och hans tid. (Anförande på Polhemsdagen den 30 aug 1951) Polhems snusdosa Christopher Polhems järnvåg i Gävle 1776 Rönnow, Sixten Andersson, Fritz Nyströmer, C Bertil Odencrants, Arvid Odencrants, Arvid Odencrants, Arvid Odencrants, Arvid Schutz, Fredrik Bodman, Gösta Bodman, Gösta Bodman, Gösta Anstrin, Hans Danielsson, Gustav Lenk, Torsten Liljedahl, Gösta Lindskog, Inga Sahlin, Carl Sundblad, Gunnar Westberg, Hans Lindmark, Gunnar Collinder, Per Hubendick, E Kjellander, R G:son Ågren, Per Althin, Torsten Way-Matthiesen, L. Althin, Torsten Althin, Torsten Althin, Torsten Anbo, L; Bjarne, A och Sköldberg, S Carlqvist, Sten Carlqvist, Sten Hallerdt, Björn Heckscher, Eli F Hernmarck, Carl Humbla, Philibert 213 Titel Författare År Sida Polhemsmonument med förhistoria Christopher Polhems skärmaskiner för urhjul Astronomiskt ur av Christopher Polhem Christopher Polhems modell till ett skepps- upphalningsverk Christopher Polhems Konstige Tapp Polletter, se Numismatik Polsunov, Ivan Ivanovitj (ca 1728-66) Polsunovs atmosfäriska ångmaskin 1763-1766 Porfyr Älvdalens Porfyrverk. Anläggningar och tillverkningsmetoder Porslin Arbets- och disciplinförhållanden vid Rörstrands Porslinsfabrik under 1700-talet Mariaebergs Porcellaine Fabrique. Byggnader och brännugnsteknik Pottaska Pottasketillverkning i Sverige till mitten av 1700-talet Presskopiering, se Kopiering Propellrar Sveriges äldsta bevarade fartygspropeller Data om fartygspropellern Pumpar Hessiska pumpen. (Ett bidrag till centrifugal- pumpens tidigaste historia) En uppfinnare berättar (om IMO-pumpen) Puzzolan, se Cement Rademacher, Reinhold (1608-68) Rademachersmedjorna i Eskilstuna och deras arkitekt Radioaktivering Radioaktivering av vatten enligt John Landins patent Radioteknik Hur radion kom till Raketteknik, se även Kosmisk teknik Wilhelm Teodor Unge - A Swedish Pioneer in Rocketry Rationalisering Rationaliseringssträvanden vid svenska gevärs­ faktorier under 1700-talets mitt Register Harmens register Resor Voltaiska krafter. (Ur Carl Palmstedts resedagböcker) H C Andersens ”1 Sverige” Malmgeologiska expeditionen till Kina 1914. Svenska insatser i Kina på det malmgeo­ logiska området Turbok av år 1743 Höganäs och Kullen år 1806 T A Odencrants reseanteckningar i Skottland år 1813 Ur T A Odencrants dagbok Jansson, Sven Lundwall, Sten Lundwall, Sten Nisser, Marie Sköldberg, Sven Backhoff-Malmquist, H Sandqvist, Inga-Britta Baeckström, Arvid Jarnvall, Torsten Bodman, Gösta Althin, Torsten Christell, Einar Hylander, Hans Montelius, Carl Andrén, Erik Bodman, Gösta Ekelöf, Stig Strandh, Sigvard Meyerson, Åke Wichman, Holger Bodman, Gösta Gullbring-Odelberg, M Nyström, Erik T Lindmark, Gunnar Odencrants, Arvid Odencrants, Arvid Odencrants, Arvid 1974 109 1949 51 1951 43 1964 67 1939 85 1953 51 1972 45 1934 49 1971 11 1950 89 1939 93 1934 110 1951 63 1945 91 1942 39 1948 142 1972 17 1964 87 1937 89 1957 53 1954 73 1945 115 1956 141 1958 65 1947 79 1948 67 1949 63 214 Titel Författare Är Sida Ur T A Odencrants reseanteckningar år 1807 Sven Rinmans reseanteckningar, se Rinman, Sven Riddarholmskyrkan Riddarholmskyrkans gjutjärnsspiror ur teknikhistorisk synvinkel Ringar, se Fingerringar Rinman, Sven (1720-92) Sven Rinmans reseanteckningar I 1746-47 Sven Rinmans reseanteckningar II Sven Rinmans reseanteckningar III Rinmansarkivet Ritningar KTH:s ritningssamling En ångmaskinsritning En ritningsskatt Nordens äldsta byggnadsritning Robotteknik (självgående mekanismer), se Automekanismer Rodga Rodga. Kring ett säteri och dess textilfabrik Rymdfart, se Kosmisk teknik Räknemaskiner Första svenska räknemaskinen? Wibergs räknemaskin Georg och Edvard Scheutz’ första differensmaskin återfunnen Automata - från jackmarer till androider Räntmästarhuset Räntmästarhusets grundläggning Räntmästarhuset i Gamla stan Räntmästarhusets historia Arkitektens synpunkter på restaureringsarbetet Rättsförhållanden, se Arbetsförhållanden Röntgen Röntgenstrålar på utställning Rörstrand Arbets- och disciplinförhållanden vid Rörstrands porslinsfabrik under 1700-talet Rörtänger J P Johansson - Inventor of the Universal Pipe Wrench and the Adjustable Wrench Sa/a silvergruva Polletter vid Sala silvergruva Schmiedte, Claes Axel (1784-1847) Claes Axel Schmiedte. En bortglömd teknisk pionjär Seger, Eberhard (1854-1923) Eberhard Seger, en mångsidig konstruktör Silver Lahälls silververk Polletter vid Sala silvergruva Sjöfartyg och skeppsbyggnad Sveriges äldsta bevarade fartygspropeller Från ”Vandal” till Ymer”. (Svenska insatser för dieselmotorns införande vid fartygsdrift) Odencrants, Arvid Strandh, Sigvard Bodman, Gösta Bodman, Gösta Bodman, Gösta Hildebrand, Elis Carlqvist, Sten Landberg, Erik Meyerson, Åke Sahlin, Carl Forsberg, Karin Andersson, Tore Andersson, Tore Lindgren, Michael Strandh, Sigvard Carlstedt, Carl Erik Schackne, George Selling, Gösta Tengbom, Anders Althin, Torsten Baeckström, Arvid Rynell, Sven Norberg, Per och Lagerqvist, Lars O Thunaeus, Harald Kjellander, R G:son Falk, Erik Norberg, Per och Lagerqvist, Lars O Althin, Torsten Borggren, Ludvig 1951 81 1970 94 1949 71 1950 53 1952 103 1939 105 1935 105 1935 106 1939 67 1931 116 1951 95 1932 106 1933 98 1980 97 1965 197 1978/79 47 1978/79 7 1978/79 9 1978/79 43 1976 58 1934 49 1965 177 1955 61 1966 111 1954 105 1945 97 1955 61 1939 93 1954 124 215 Titel Bessemerstålets första användning i ångpannor och fartyg Data om fartygspropellern Peter Jernstedt - svensk uppfinnare och kon­ struktör av ångmaskindrivna fartyg i början av 1800-talet Christopher Polhems modell till ett skepps­ upphalningsverk Järnkättingen från Tönshammar Skiftnycklar J P Johansson - Inventor of the Universal Pipe Wrench and the Adjustable Wrench Skog Urban Hiärne och skogshushållningen Skog, trä, cellulosa och papper Skottar Skotska släktnamn i svensk industri och teknik Skrivdon Don att skriva med Skruvar Den heliga skruven. Till helikopterns förhistoria Skurkvarnar Öländska slipverk och skurkvarnar Skyskrapor Skyskrapan Skärmaskiner Christopher Polhems skärmaskiner för urhjul Slipverk Öländska slipverk och skurkvarnar Släplinor Släplinorna till Andrées polarballong Smedjor Rademachersmedjorna i Eskilstuna och deras arkitekt Smithsonian Institution Orville Wright och Smithsonian Institution Snusdosor Polhems snusdosa Sobrero, Ascanio (1812-88) Sobreros nitroglycerin och Nobels sprängolja Sophantering Sopnedkastet Spisstolpar Spisstolpen från Kullands gård på Gotland Sprängolja Sobreros nitroglycerin och Nobels sprängolja Starkströmsjökablar Världens första starkströmsjökabel på 360 meters djup Stenpapper, se Papper Stereoljud Stereofonisk ljudöverföring - gammal nyhet Stickmaskiner Per Persson och den svenska stickmaskinen Stiernsund, Stjernsund, Stjärnsund Stjernsunds manufakturverk år 1729 Christopher Polhems valsverk vid Stjernsunds manufakturverk Författare Carlberg, Per Christell, Einar Klemming, Sven Nisser, Marie Way-Matthiesen, L Rynell, Sven Gullbring-Odelberg, M Sundblad, Gunnar Bodman, Gösta Strandh, Sigvard Stubelius, Svante Killig, Franz Lindmark, Gunnar Lundwall, Sten Killig, Franz Jansson, August V Andrén, Erik Ångström, Tord Hernmarck, Carl Nauckhoff, Sigurd Hylander, Hans Nihlén, John Nackhoff, Sigurd Eli, Bernhard Malmgren, Einar Kjellander, R G:son Althin, Torsten Anbo, L; Bjarme A och Sköldberg, S Är Sida 1964 124 1934 110 1963 93 1964 67 1941 106 1965 177 1945 114 1959 41 1948 77 1969 81 1959 145 1935 75 1970 104 1949 51 1935 75 1932 112 1942 39 1969 115 1942 96 1948 89 1970 107 1931 114 1948 89 1931 81 1973 142 1956 51 1940 53 1941 45 216 Titel Författare År Sida Jacob Magnusson Dahl, urmakare på Stjernsund Maria kyrkas i Stockholm tornur från Stjärnsund Stockholm Om Stockholms belysning, offentlig och privat, under perioden 1800-1850 Sveriges första ”kungliga” bil och Stockholms första automobildroska Bilder av stockholmsindustrier under 1800-talet Strehlenert, Robert Wilhelm (1863-1935) R W Strehlenert Strumpvävstolar Strumpvävstolar av Christopher Polhem Stumfilm, se Filmteknik Stål, se Järn och stål Stålskulptur Stålskulptur i De Danske Kongers Kronologiske Samling paa Rosenborg Superfosfat Klippans superfosfatfabrik 1857-1875. C Fr Waern & Co gödselmedelfabrik vid Göteborg Svabensverk Svabensverk - ett järnbruk i ödemarken Svanå bruk Svanå bruk och Nyhyttan Rättsförhållanden vid Svanå bruk i början av 1700-talet Swedenborg, Emanuel (1688-1772) Enkelmikroskop, som möjligen tillhört Emanuel Swedenborg Emanuel Swedenborgs flygplansprojekt Swedish Method, se Bergborrning och tunneldrivning Symaskiner J G Wikström och den första symaskinstillverkningen Sömnadsindustri, se Beklädnadsindustri Talbot, Henry Fox (1800-77) Talbots fotografier på papper Talmaskiner, se Fonografer och grammofoner Tegnér, Esaias (1782-1846) Esaias Tegnér och magnetismen Teknik Teknik i Miniatyr Ideas-the Mainspring of Progress Teknisk dokumentation för hundra år sedan Teknik och filateli Tekniken och själen Attityder till tekniken Tekniken i hemmet Innanför den egna tröskeln Hemmets teknik - igår, idag och imorgon Teknikhistoria Industrihistoriska minnesmärken Industrihistoriska minnesmärken Teknik- och industrihistoria Industri- och teknikhistoriskt kartotek på Tekniska Museet Det varnande exemplet som blev ett museum (Torekällbergets museum) Lundwall, Sten Trotzig, Dag Klemming, Sven Lindh, Björn-Eric Stockhaus-Englund, B Bodman, Gösta Hallerdt, Björn Boesen, Gudmund Bodman, Gösta Nilsson, Bengt V Andersson, Fritz Andersson, Fritz Spaak, George och Althin, Torsten Ångström, Tord Kjellander, R G:son Bäckström, Helmer Tandberg, John Althin, Torsten Althin, Torsten Björkbom, Carl Bodman, Gösta Martinson, Harry Cronberg, Tarja Englund, Gunilla Althin, Torsten Althin, Torsten Althin, Torsten Bodman, Gösta Gelotte, Göran 1952 177 1938 55 1971 97 1975 141 1954 146 1945 47 1951 51 1941 106 1947 41 1967 157 1960 139 1962 149 1950 41 1932 73 1956 131 1944 61 1939 77 1944 102 1960 151 1952 147 1958 141 1955 55 1978/79 167 1978/79 161 1978/79 149 1932 110 1933 111 1946 39 1949 116 1976 81 217 Titel Författare År Sida Teknikhistoria-viktigt i ekonomisk och historisk forskning Chalmerskurs i teknikhistoria Teknik och social förändring Forskning vid Linköpings universitet med nya ramar En maskindirektörs hågkomster Teknikhistoriska notiser (ur gamla patent och tekniska tidskrifter) Teknikhistoria - motiv och mål Teknikern, vetenskapsmannen och vetenskapshistorikern Teknikhistoriska turistmål Teknikhistorisk konferens i USA Centrum för teknikhistoria i Göteborg Tekniska Högskolan, Stockholm KTH:s ritningssamling Projektet ”Det medeltida Tramphjulet”. - En övningsuppgift i teknikhistoria på KTH KTH:s deposition av äldre undervisningsmaterial KTH:s deposition av äldre undervisningsföremål Tekniska Museet Tekniska Museets byggnad: I. Historik, medelsanslag och tomtupplåtelse II. Entreprenaderna och byggnadsarbetets påbörjande III. Byggnadsarbetet under 1935 IV. Byggnadsarbetet under 1936 ”Hans papper äro brända!” Arbeten i museibyggnaden Omdömen om det tekniska museet i Stockholm för 150 år sedan Tjugo år. En återblick och några minnen Den elektrotekniska avdelningen på Tekniska Museet Nya avdelningar 1947 Nya avdelningar 1948 Vad vi fått och vad vi förmått, Tekniska Museet under trettio år Ett tekniskt museum Industri- och teknikhistoriskt kartotek på Tekniska Museet Arkivinventering Arvid Johanssons boksamling Tekniska Museets föremålssamlingar Tekniska Museet - det levande museet Viksbergsbacken (Kring museistadens på Kungl Djurgården historia) Äldre Handelskalendrar efterlysas Tekniska Museets arkiv Tekniska Museet (Ang STF:s museikommitté 1911) Tekniska Museets Atomarium Nyheter i Tekniska Museets Atomarium. Partiklars rörelse i elektriska fält Kulturpolitik och Tekniska museet. Sex ord på F och museernas roll i vårt samhälle Vägen genom M - museet - mål - medel Glete, Jan Hult, Jan Ingelstam, Lars Schiller, Bernt Klemming, Sven Lindmark, Gunnar Lindqvist, Svante Sörbom, Per Serie fr o m årgång 1971 Carlqvist, Sten Lindqvist, Svante Way-Matthiesen, L Way-Matthiesen, L Althin, Torsten Althin, Torsten Althin, Torsten Althin, Torsten Althin, Torsten Althin, Torsten Althin, Torsten Althin, Torsten Althin, Torsten Althin, Torsten Althin, Torsten Althin, Torsten Althin, Torsten Bodman, Gösta Carlberg, Per Göransson, Edward Hylander, Hans Pipping, Gunnar Nilsson, Bengt V Ohlson, Martin A Rönnow, Sixten Sandqvist, Inga-Britta Smedberg, Richard Wilner, Torsten Wilner, Torsten Clason, Anders Hofrén, Erik 1980 55 1981 139 1980 77 1970 88 Se s 000 1980 67 1980 73 1978/79 170 1980 125 1935 105 1981 59 1934 107 1935 109 1934 43 1935 43 1936 39 1937 33 1938 109 1939 39 1940 103 1944 37 1945 105 1948 41 1949 33 1955 45 1974 11 1949 116 1956 162 1937 108 1975 11 1974 37 1952 161 1941 108 1974 67 1974 23 1953 117 1954 39 1981 9 1981 19 218 Titel Vad ska dokumenteras? Tekniska museets insamlingsverksamhet under diskussion Tekniska Museets Vänner under 50 år Tekniska Museets symposier. Första Jubileumssymposiet Andra Jubileumssymposiet Tekniska museets symposium 1979 Vilka var på Hässelby? Telemuseum Telemuseum Teleteknik En svensk telefon i varje hem Den optiska telegrafen i Furusund Det första TV-dramat fyller 50 år Temperaturbegreppet Att ta tempen Olika tiders uppfattning om temperaturbegreppet Tengelin, Johan Temoteus (1798-1869) En precisionsmekaniker Terminologi Namn, Konstord och Talesätt Elektroteknisk terminologi. Ett bidrag till denna terminologis historia Textilteknik Italienska textilmaskiner i England under 1700-talet Christoffer Polhems klädespress Rodga. Kring ett säteri och dess textilfabrik Beklädnadsindustriens historia Sömnadsindustrien. En översikt av dess uppkomst och utveckling i Sverige Strumpvävstolar av Christopher Polhem John Mercer, 1791-1866 Per Persson och den svenska stickmaskinen J G Wikström och den första symaskinstillverkningen Lars Fresks klädesfabrik vid Elfvik på Lidingö Linberedningsverken i Hälsingland under 1700-talet Thulin, Enoch (1881-1919) Thulin-samlingarna i Landskrona AB Thulinverkens bilfabrikation Tidaholm Tidaholms Bruks biltillverkning 1903-1933 Tidmätning King Alfred and the first Time-measurer Tidskrifter Företagstidskrifter Tobak Svenska Tobaksmonopolets Museum Tornur, se Ur Torsebro Torsebro krutbruk i Skåne Tryckeriteknik, se Grafisk teknik Trä Skog, trä, cellulosa och papper Tröskverk Tröskverk i Sverige före Andrew Meikle Tunnlar, se även Bergborrning och tunneldrivning Äldre förslag till tunnel under Öresund Författare Rosander, Göran Sterky, Håkan Strandh, Sigvard Malmgren, Einar Collberg, Gustaf Malmgren, Einar Nilsson, Bengt V Haeger, Knut Hubendick, E Way-Matthiesen, L Althin, Torsten Ringius, Cecilia Althin, Torsten Carlqvist, Sten Forsberg, Karin Grenander-Nyberg, G Grenander-Nyberg, G Hallerdt, Björn Hunter, William A Kjellander, R G:son Kjellander, R G:son Lindskog, Inga Åström, Irma Althin, Torsten Borgenstam, Curt Chudi, Sixten Langenfelt, Gösta Tranaeus, Bertil Björnberg, Bertil Lindberg, Assar M Sundblad, Gunnar Berg, Gösta Smedberg, Richard År Sida 1981 25 1981 39 1976 79 1977 185 1980 123 1980 124 1975 37 1943 85 1964 109 1978/79 63 1971 55 1932 77 1937 102 1969 11 1959 155 1952 117 1932 109 1951 95 1942 102 1946 75 1951 51 1957 155 1956 51 1956 131 1958 105 1950 65 1946 134 1965 248 1956 101 1962 39 1948 150 1948 49 1967 81 1959 41 1970 39 1937 41 219 Titel Författare År Sida Turbok, se Resor Tändstickor Gerhard Arehn och tändsticksmaskinerna Alexander Lagermans livsgärning Tönshammar Järnkättingen från Tönshammar Ugnar J F Lundin och hans ugnskonstruktioner F A Kjellins elektriska induktionsugn Undervisning Tekniska Högskolans deposition av äldre undervisningsmaterial Tekniska Högskolans deposition av äldre undervisningsföremål Unge, Erik (1836-1904) Erik Unge, balloon inventor Unge, Wilhelm Teodor (1845-1915) Wilhelm Teodor Unge. A Swedish Pioneer in Rocketry Uppfinningar Ideas-the Mainspring of Progress Samling av inventioner Ur Christopher Polhems skärmaskiner för urhjul Astronomiskt ur av Christopher Polhem Jacob Magnusson Dahl, urmakare på Stjernsund Horologium Mirabile Lundense eller Konsturet i Lunds domkyrka Stockholms Observatoriums huvudur till Tekniska museet Marias kyrkas i Stockholm tornur från Stjärnsund Utställningar Teknik i Miniatyr Världsutställningen 1851 i London Carl Palmstedt. Utställningsexperten och museimannen Crystal Palace. Kring en färglitografi Pedro Nisser, 1799-1878. Svensk guldletare, uppfinnare och utställningsarrangör i Sydamerika och Australien Jonas Wenströms-utställningen 1933 Wadström, Carl Bernhard (1746-99) Carl Bernhard Wadström Waern, Carl Fredrik (d. y., 1819-99), se Klippan Wahrendorff, Martin von (1789-1861) Martin von Wahrendorff Valsverk Christopher Polhems valsverk vid Stjernsunds manufakturverk Vanadin Vanadin - volfram - krom - molybden Vandal Från ”Vandal” till ”Ymer”. (Svenska insatser för dieselmotorns införande vid fartygsdrift) Varmluftsmaskiner John Ericssons varmluftsmaskin Kjellander, R G:son Weibull, Waloddi Way-Matthiesen, L Hellgren, Olof Trana, Emanuel Way-Matthiesen, L Way-Matthiesen, L Strandh, Sigvard Strandh, Sigvard Althin, Torsten Forsberg, Karin Lundwall, Sten Lundwall, Sten Lundwall, Sten Pipping, Gunnar Pipping, Gunnar Trotzig, Dag Althin, Torsten Attelid, Tore Bodman, Gösta Gullbring-Odelberg, M Selling, Olof H Svensson, Helge Hagen, Ellen Hultberg, Gösta Anbo, L; Bjarme, A och Sköldberg, S AB Ferrolegeringar Borggren, Ludvig Way-Matthiesen, L 1958 123 1934 67 1941 106 1946 51 1933 73 1934 107 1935 109 1964 125 1964 87 1960 151 1947 123 1949 51 1951 43 1952 177 1967 151 1981 143 1938 55 1944 102 1965 187 1953 67 1944 83 1962 67 1934 102 1941 77 1938 87 1941 45 1961 135 1954 117 1932 85 220 Titel Författare År Sida Vaskguld, se Guld Watt, James (1736-1819), se även Ångmaskiner Notis om Boulton och Watts ångmaskiner 1776 Ångmaskinsnotis. (Brev från William Wilkinson till James Watt) James Watts liv och verk Ångteknikens utveckling efter James Watt Vattenledningar Den första vattenledningen? Vattenmärken Filigranologi. Om vattenmärken i papper och dessas historia Wenström, Jonas (1855-93) Jonas Wenströms-utställningen 1933 Ventilation Ventilationssystemet på Kungl Teatern Verkmästaretiteln, se även Ingenjörstiteln Bjuggren, S Erik Chaloner, W H Hubendick, E Lindmark, Tore Andersson, Tore Liljedahl, Gösta Svensson, Helge Rodenborg, Gösta 1947 132 1948 152 1936 95 1936 117 1931 117 1960 119 1934 102 1973 145 ”Werchmestere” Alm,Josef 1943 99 Wiberg, Martin (1826-1905) Wibergs räknemaskin Några av Martin Wibergs uppfinningar Wiklund, Wilhelm (1832-1902) Wilhelm Wiklund (1832-1902) Viksbergsbacken Viksbergsbacken. (Kring museistadens på Kungl Djurgården historia) Wikström, Johan Gustaf (1818-68) J G Wikström och den första symaskinstillverkningen Wilkinson, William (17447-1808), se Ångmaskiner Wira Bruk Tre wirasmeder for till Ryssland De sista värjorna från Wira Bruk Wittenström, Carl Gustaf (1831-1911) C G Wittenström 1831-1911 Volfram Vanadin - volfram - krom - molybden Volta, Alessandro (1745-1827) Voltaiska krafter. Ur Carl Palmstedts resedagböcker Volvo Volvos tidiga år Wright, Wilbur (1867-1912), se Flygteknik Vågar Analysvåg Johan Gottlieb Gahns analysvåg Världsutställningar, se Utställningar Värnaby Värnaby Bruk. En industrianläggning vid Värnanäs i Småland Vävstolar Strumpvävstolar av Christopher Polhem Ymer Från ”Vandal” till ”Ymer” (Svenska insatser för dieselmotorns införande vid fartygsdrift) Andersson, Tore Wiberg, Helgo Kjellander, R G:son Ohlson, Martin A Kjellander, R G:son Edberg, Lars Edberg, Lars Althin, Torsten AB Ferrolegeringar Bodman, Gösta Lindh, Björn-Eric Way-Matthiesen, L Selling, Olof H Hofrén, Manne Hallerdt, Björn Borggren, Ludvig 1933 98 1955 111 1957 127 1952 161 1956 131 1975 65 1977 113 1959 73 1961 135 1954 73 1977 133 1941 109 1965 257 1959 89 1951 51 1954 117 221 Titel Författare År Sida Ågs masugn En märklig vattenbyggnad vid Ågs masugn Ångmaskiner Sveriges andra ångmaskin "lidmaskinen paa Gammelholm" J E Norbergs ångmaskinsprojekt 1796 Stationary Steam Engines in Sweden 1725-1806 Notis om tidiga svenska ångmaskiner Polsunovs atmosfäriska ångmaskin 1763-1766 Notis om Boulton och Watts ångmaskiner 1776 Ett projekt att bygga en ångmaskin i Sverige år 1725 Ångmaskinsnotis. (Brev från William Wilkinson till James Watt) Ångmaskinsnotis 1797. (Brevväxling Boulton & Watt - Charles Arfwedson) A N Edelcrantz och hans ångmaskinsprojekt år 1809 Ångmaskinerna vid Flottans varv i Karlskrona på 1700-talet Peter Jernstedt - svensk uppfinnare och konstruktör av ångmaskindrivna fartyg i början av 1800-talet En ångmaskinsritning Nya bidrag till ångmaskinens historia Beskrivning av Edelcrantz’ ångmaskin Ångpannor Bessemerstålets första användning i ångpannor och fartyg Ångsprutor Notis om ångsprutor Ångteknik James Watts liv och verk Ångteknikens utveckling efter James Watt Ångturbiner S-formad ångturbin (av Gustaf de Lavals konstruktion) Åskledare Åskledare (en 1700-tals notis) Torbern Bergman as a Lightning Scientist. A Bicentenary Memorial of Swedish Lightning Research in the Context of 18th-century Electrical Discoveries Älvdalens Porfyrverk Älvdalens Porfyrverk. Anläggningar och tillverkningsmetoder Ängelsberg - Engelsberg Engelsberg’s Oil Factory. An Early Petroleum Refinery Öl, se Bryggning Öller, Anton Henric (1816-89) Anton Henric Öller, en pionjär inom svensk elektronteknik Öresundstunneln Äldre förslag till tunnel under Öresund Örsted, Hans Christian (1777-1851) Hans Christian Örsted och elektromagnetismens födelse-ett 150-årsminne Carlberg, Per Althin, Torsten Althin, Torsten Althin, Torsten Althin, Torsten Andersson, Tore Backhoff-Malmquist, H Bjuggren, S Erik Björkbom, Carl Chaloner, W H Chaloner, W H Corin, Carl-Fredrik Johansson, Yngve Klemming, Sven Landberg, Erik Lindqvist, Svante Sköldberg, Sven Carlberg, Per Andersson, Tore Hubendick, E Lindmark, Tore Way-Matthiesen, L Adler, Gun, Muller-Hillebrand, D Sandqvist, Inga-Britta Ågren, Per Kjellander, R G:son Smedberg, Richard Ekelöf, Stig 1968 107 1939 49 1950 27 1955 83 1961 95 1933 104 1953 51 1947 132 1936 79 1948 152 1949 119 1940 71 1962 51 1963 93 1935 106 1976 74 1940 80 1964 124 1937 107 1936 95 1936 117 1947 129 1944 106 1963 35 1972 45 1967 9 1955 89 1937 41 1970 13 22: Titel Författare År Sida Östanå Östanå pappersbruk i Hälsingland Östberg, Petter (1850-1924) Petter Östberg. En originell företagare på Kungsholmen i Stockholm Översättning Hydroforens omvandlingar eller en översättares vedermödor Westberg, Hans Hylander, Hans och Kock, Birger Hylander, Hans 1966 9 1972 77 1966 27 223 Register över Gunnar Lindmarks ”Teknikhistoriska notiser” i Daedalus 1949-1968 År Sida 1958 155 1957 160 1958 150 1963 153 Bandsåg, cirkelsåg och ... Belysning, vem uppfann vattengas för...? Bergklättring, motoriserad .. . Betong, fartyg av armerad . .. Bil på skidor Bilar: Om bilen skenar Bilar: ”Particularly gracefur’ Bilar, vindskydd på ... Bimetalltermometer Bokstavstyper, maskingjutning av ... Bränsle, flytande ... för ångpannor Bult, ”Insex”-... Buss: Den första elektriska omnibussen 1955 Buss: När infördes benämningen Titel Fartyg av armerad betong Fartyg, förhydning av Fartyg, stabiliseringsanordningar för... Fartyg: Tidiga järnfartyg Fartyg, ångdrift av . .. före Robert Fulton Fartygsdrift, galvanisk Ficklampa, handdriven Ficklampan Fickur med bygeluppdragning (Flygdräkt med vingar); Efter sin tid Flygmaskin, en ”naturlig” ... Flygmaskin- och flygmotorutställning år 1868 Flygplan, de tidigaste förslagen till propellerdrivna och raketdrivna .. . Flytande bränsle för ångpannor Fordon, reaktionsdrift av ... Fordon, Trolley-. .. Fordonsdrift, tidig elektrisk . .. Fotogenlampan Förhydning av fartyg Galvanisk fartygsdrift Galvanoplastikens uppfinnande Gengasdrift, tidiga förslag till... av motorer och fordon Gevärskulor, humana Gjutning, centrifugal-.. . Glas- resp. pappersemballage för mjölk Glas som husbyggnadsmaterial Glödlampan Glödstrumpan Gummi Gummikuddar, luft- och . .. Gummivägar Gyroskop ”Göteborgarens” tidiga föregångare Handdriven ficklampa Helikopter och raketflyg? Funderingar år 1860 Humana gevärskulor Husbyggnadsmaterial. Glas som . . . Hushållspapper Husvagnen Hästar - För att inte skrämma mötande ... Högbana, originell .. . Högbanor, tunnelbanor och ... Är Sida 1963 153 1958 150 1963 154 1956 153 1950 136 1963 153 1963 158 1956 158 1955 120 1954 133 1950 130 1950 124 1950 125 1955 122 1961 163 1956 151 1962 162 1956 159 1958 150 1963 153 1959 170 1950 133 1961 159 1960 159 1961 160 1957 168 1956 158 1959 169 1961 156 1962 161 1955 124 1962 161 1950 131 1963 158 1949 113 1961 159 1957 168 1957 170 1957 165 1950 122 1955 125 1960 156 Titel Aeroklubb, förslag till ... år 1810 Akromatiska linser Alwegbanans första föregångare (jfr Enskenebana) Armerad betong, fartyg av . .. omnibus? Buss, svänghjuls . . . Bussar, de första patenten på motordrivna ... Bågljus, lokomotivstrålkastare med . . . Caterpillar Centrifugalgjutning Cigarretten Cigarrett-tändare Cirkelsåg och bandsåg Container-transport Cykel, hopfällbar... Cykel, kedjeväxlad ... Cyklar, tandem . .. Dammsugare Décauville-banor Ejektor, injektor och ... Ekolodet Eldvapen, magasins-. . . Elektrisk fordonsdrift, tidig Elektriska rakhyvlarna, de första Elektromotorpatenten, de första Emballage (glas- resp pappers-) för mjölk Enskenebana i stort format (jfr Alwegbana) Expresståg: ”Göteborgarens’’ tidiga föregångare 1950 1961 1954 138 1951 129 152 153 162 113 154 141 162 161 122 151 128 122 157 1956 1963 1963 1968 1956 1953 1961 1961 1955 1958 1951 126 1959 1954 1960 1958 1957 1954 1959 1968 1959 1962 1957 1954 172 135 159 154 170 138 172 110 172 161 169 136 1962 165 1957 1963 1962 1963 1957 163 159 162 157 160 1961 160 1962 163 1950 131 224 Titel Injektor och ejektor ”lnsex”-bult Jordbruk, mekaniserat Järnfartyg, tidiga . . . Järnvägs- kontra landsvägstrafik Kabel, undervattens-. . . Kedjeväxlad cykel Kokare, tryck-... Kokare: ”Vissel-Johanna” Koklådan Kolpulvereldning under ångpannor Kol, pumpning av ... genom rör Konstgjorda lemmar Konst-trä Kontaktminor Korkmatta Kraftöverföring Krigsfartygen, de första ångdrivna . . . Kuddar, luft- och gummi-.. . Kullager, (rull- och .. .), på fordons- axlar enligt den äldsta patent­ litteraturen Kvadranten Kvinnan som uppfinnare i äldre tider Landsvägstrafik, järnvägs- kontra . . . Lastbilspatenten kom sent Lastbilspatentet, det första amerikanska . .. Ledningar, olje-.. . Lemmar, konstgjorda Linser, akromatiska Lokomotivets (ång-) uppfinnare Lokomotivmatning under gång Lokomotivstrålkastare med bågljus Luftgummiringen Luftkonditionering Luft- och gummikuddar Långresor med ångare under 1800-talets första del Låsmuttrar, äldre ... Läskpapper Magasins-eldvapen Makadamiserade och telfordiserade vägar Manometern, ång-. . . Maskingjutning av bokstavstyper, pionjärer i.. . Maximi- och minimitermometern Metronom Minor, kontakt-... Mjölk-, glas- resp pappers­ emballage för... Mjölkningsapparater, tidiga . . . År Sida Titel År Sida 15 - Daedalus -82 1962 165 1958 151 1954 135 1956 153 1955 124 1960 159 1959 172 1960 163 1960 164 1956 159 1963 156 1958 152 1960 157 1963 160 1958 153 1959 170 1963 163 1956 153 1962 161 1951 126 1958 148 1949 111 1955 124 1960 161 1954 134 1959 168 1960 157 1957 160 1949 110 1950 130 1959 172 1954 132 1960 160 1962 161 1950 139 1955 120 1962 160 1963 159 1955 123 1958 149 1961 161 1956 159 1961 162 1958 153 1961 160 1958 146 (Monitor- Merrimac): Ett nittioårsminne Montgolfiéren Moped Motordrivna bussar, de första patenten på ... "Motorer, självdrivande" Motorfordonspatenten, de äldsta ... Mutterlåsning Oljeledningar Omnibus, när infördes benäm­ ningen ...? Omnibussen, den första elektriska . . . Pansarfordonspatent, tidiga ... Pansartorn, roterande Papper, hushålls-. . . Pappersemballage (resp glas-) för mjölk Patent (termen) Patent, vittomfattande Patentväsendet har gamla anor Periskopet Personbefordran, yrkesmässig . . . Personhiss, kontinuerlig Plattformar och trottoarer, rörliga Pneumatisk post-, paket- och personbefordran Propellerdrivna och raketdrivna flygplan, de tidigaste förslagen till. . . Propeller- versus hjuldrift Pumpning av kol genom rör Raketdrivna (och propellerdrivna) flygplan, de tidigaste förslagen till. . . Raketer: Rymdraketer, tidigare förslag Raketflyg, helikopter och . . . funderingar år 1860 Rakhyveln Rakhyvlarna, de första elektriska . . . Ratten, somna icke vid . . . Reaktionsdrift av fordon Reservoarpennan Restaurangvagnar, sovvagnar och . . . Rull- och kullager på fordonsaxlar enligt den äldsta patentlitteraturen Rulltrappa Rymdraketer, tidigare förslag Räknestickan Rälsläggningsmaskin Rör, pumpning av kol genom . . . Sandblästring Sandpapper och smärgelduk "Självdrivande motorer” Skidor, bil på . .. Skifferolja Skjutning runt hörn 1951 128 1951 126 1954 132 1951 126 1957 164 1949 105 1958 150 1959 168 1950 122 1955 128 1956 150 1956 150 1957 170 1961 160 1951 128 1968 111 1949 105 1961 158 1958 147 1962 164 1959 170 1961 159 1950 125 1950 135 1958 152 1950 125 1957 166 1949 113 1955 122 1963 157 1959 173 1961 163 1954 134 1956 151 1949 112 1961 158 1957 166 1959 168 1960 158 1958 152 1968 112 1959 169 1957 164 1963 162 1959 168 1954 137 225 Titel Skrivmaskinerna, de första Skruvspik Skywriting Skärning av stål med mjukt järn Skördetork och skördetransportör Slaggull Slangkoppling Smärgelduk, sandpapper och ... Snorkel för undervattensbåt Sommartid Somna icke vid ratten! Sovvagnar och restaurangvagnar Spik: Skruvspik Spårvägar Stabiliseringsanordningar för fartyg Stegräknare Strålkastare, lokomotiv-. .. med bågljus Styrinrättningar, ång-. . . Stållinor Stålpennan Svänghjulsbuss Symaskinerna, de första . .. Symaskinsnotis Tandemcyklar ”Tanks” Telegrafi- och telefonipionjärer Teleskopets uppfinnare Telfordiserade (och makadamiserade) vägar Termometer, bimetall Termometern, maximi- och minimi-... Termometerns uppfinnare Textilmaskiner Tidvattenkraftverk Torped, originell . . . Trafiksäkerhetssträvanden för bortåt 100 år sedan (se även Hästar) Transportekonomiprov, ett gammalt. . . Transportproblem, lösningen av ett. . . (Cleopatras nål) Trolley-fordon År Sida Titel Trottoarer, rörliga plattformar och . .. Tryck-kokare Trä, konst- Tröskverk på sjuttonhundratalet Tubångpannor, vattenrör och . . . Tunnelbanor och högbanor Undervattensbåt, snorkel för.. . Undervattensbåtarna, de första . .. Undervattensbåtpatentet, det äldsta . . . Undervattenskabel Uppfinnare, kvinnan som ... i äldre tider Uppvärmda vägar Ur: Fickur med bygeluppdragning Vattengas. Vem uppfann ... för belysning? Vattenrör- och tubångpannor Vindskydd på bilar ”Vissel-Johanna” Vägar, gummi . .. Vägar, makadamiserade och telfordiserade Vägar, uppvärmda Vägbeläggningsmaskin Ångare, långresor med .. . under 1800-talets första del Ångdrift av fartyg före Robert Fulton Ånglokomotivets uppfinnare Ångmanometern Ångpanneeldning, automatisk Ångpannor, flytande bränsle för. .. Ångpannor, kolpulvereldning under.. . Ångpannor, vattenrör- och tubång­ pannor Ångstyrinrättningar Ångöverhettare ”Ökenskepp” Överhettare, ång-... År Sida 1960 162 1957 168 1968 111 1961 159 1958 148 1957 168 1962 166 1959 169 1963 162 1958 147 1959 173 1956 151 1957 168 1955 126 1963 154 1962 163 1959 172 1955 127 1955 129 1954 134 1961 157 1958 152 1958 155 1962 161 1955 125 1957 162 1956 157 1955 123 1961 162 1956 159 1957 160 1956 154 1954 136 1957 164 1950 123 1951 130 1955 128 1956 151 1959 170 1960 163 1963 160 1963 152 1956 156 1960 156 1963 162 1963 160 1949 112 1960 159 1949 111 1962 164 1955 120 1951 129 1956 156 1953 141 1960 164 1955 124 1955 123 1962 164 1962 160 1950 139 1950 136 1949 110 1958 149 1953 140 1955 122 1963 156 1956 156 1955 127 1963 155 1953 143 1963 155 226 Gas. vår OÄNDLIGA RESURS. as är den yttersta av naturtillgångar. Här på jorden likaväl som på planeter 1000-tals ljusår borta. Gas är i själva verket en grundförutsättning för alla skapelsepro­ cesser i universum. Men det är också en mer jordnära företeelse. På samma sätt som människor måste andas, måste industrin göra det. Byggnadsindustrin. Varvsindustrin. Bilindustrin. Denjsemiska indu­ strin. Massaindustrin. Livsmedelsindustrin. Stålindustrin. Överallt är det gas som håller hjulen rullande. Och AGA levererar den. Oxygen. Nitrogen. Argon. Acetylen. Koldioxid. Dessa utgör vår värld av gas. Genom åren har vi byggt upp ett stort kunnande. Från utforskning, förädling och blandning av gaser till distribution och ekonomisk användning av dem. Av tradition är Sverige vår hemmamarknad men vi är också i högsta grad ettinternationelltföretag. Vi harproduktionsanläggningar i ett 20-tal länder. Huvudsakligen i Europa samt Nord-och Sydamerika. Mer än 75% av vår personal arbetar utanför Sverige. Och det är ungefär så vi vill att du också ska se oss: Som ett internationellt gasföre­ tag som inte känner några gränser. I något avseende. Vi är på en ständig upptäckts­ färd i gasernas oändliga värld. AGA AGA, 18181 Lidingö. Telefon 08-7311000 Gasföretaget 227 Stora idéer föder stora marknader. Brasilien har kommit längre än något annat land i världen när det gäller att förvandla jordbruks­ produkter till flytande drivmedel; etanol. Biotek­ nik, som det här kallas, är ett av de mänga spän­ nande områden där Alfa-Laval har en ledande Alfa-Lavals värld spänner över väldiga - och väldigt viktiga - områden. Idag säljs det Alfa- Laval produkter över hela världen för över 6 miljarder kronor. Hälften tillverkar vi här­ hemma i Sverige. Högteknologiska processer och system för livsmedel, energi, miljövård och återvinning. oc ALFA-LAVAL Alfa-Laval AB, Box 500, 14700 Tumba.Telefon 0753-31100. 228 ASEA står för effektivare energianvändning, industriprocesser och kollektivtrafik. Produkter, anläggningar, service och know-how tillgängliga över hela världen. 721 83 Västerås 229 Tuloladdarom! Pm isy :;J :<:.j y v'- i-:i^«toC*froo- ^ i *.J ............~ Tulo laddar om! Nu med Tulo Special - en smak som särskilt går hem hos de stora tablettkundema bland unga människor. Starkt reklamstöd över hela landet både våroch höst! C^iocUa 590 60 l/ungibi O m JAG VORE DU... Om jag vore du, skulle jag börja planera för morgondagens kontor redan idag. Där kommer tillgången på information att både bli större och mer lättillgänglig. Det blir lättare att kommunicera med omgivningen. Tal, text och data hanteras på ett gemensamt sätt. Om jag vore du, skulle jag titta närmare på Ericsson Information Systems. Flera av pusselbitarna i morgondagens kontor levererar vi redan idag. Decentraliserade minidatorsystem med färdigutvecklad program­ vara. Olika typer av terminaler, från relativt enkla textterminaler till kraftfulla terminalarbets­ platser med flera lokala funktioner. Digitala tele­ fonväxlar för både tal- och datakommunikation. Om jag vore du, skulle jag kontakta Ericsson Information Systems redan idag för att vara säker på att inte bli akterseglad imorgon. Ericsson Information Systems AB Voltavägen 13 161 83 Bromma Tel: 08-80 2000. ERICSSON ^ 3 jr 1&92/19&0 TELEFONAKTIEBOLAGET LM ERICSSON , 12625 STOCKHOLM „ - Om det inte var for den där grävskopan hade tolv man med spadar kunnat göra jobbet. -Ja, men om det inte var för de där spadarna hade 200 män med teskedar kunnat göra det. Ny teknik kan nästan alltid upplevas på två sätt. Som en möjlig­ het. Eller som ett hot. Sådana funderingar är vanliga nu när många företag skaffar datorer. Men det ingår alltid i förutsättningarna när man investerar i datorer att man inte far säga upp människor hur som helst. Istället satsar man på utbildning av de som tidigare gjorde datorns jobb. Det är ofta ett bra tillfälle att skaffa sig intressan­ tare arbetsuppgifter. Många far lära sig att sköta datorer istället. Somliga säger att det är tråkigt att deras företag skaffat datorer. Men om man frågar dem om de hellre vill ha det som förut, svarar de allra flesta: Nej, aldrig i livet! Med datorernas hjälp kan varje människa utföra sitt arbete effektivare än någonsin tidigare. Visst går det att ersätta dato­ rerna med teskedar och manuellt arbete, men om vi använder dem på rätt sätt har vi alla möjligheter att slippa. Och få tid till intressantare arbeten istället. IBM SVENSKA AB, 163 92 STOCKHOLM 16- Daedalus-82 233 I slutet av 60-talet startade Iggesund en framtidssatsning på de egna skogarna under temat ”Den nya skogen!’ Ett aktivt skogs- vårdsprogram med bl a plantering av ca 9 miljoner barrträdplantor per år, plantkontroll, en eller två röjningar, viss gallring samt dikning och gödsling. Efter 50-60 år räknar vi med att ha avverkningsbar skog. Halva tiden mot förr! Idag börjar man se resultatet av vår fram­ tidssatsning. Stora gröna skogsområden med kraftigt växande ungskog. Skogen är vår framtid. Den gör Iggesund till en stark koncern som målmedvetet kan flytta ut sina positioner och skaffa sig nya marknader på allt fler håll i världen. Oj IGGESUND Vär framtid är skog, Sveriges gröna guld. 234 Gelatin for livsmedels och läkemedelsindustrin (medicinkapslar) Sprängämnen och sprangutrustning for civilt bruk (Nonel. icke-elektriskt tandsystem) KONSTRUKTIM PRODUKTER Med sina ca 7200 anställda är KemaNobel Sveriges största koncern inom den kemiska industrin. Koncernen har idag anläggningar i ett 20-tal länder. Tillverkningen spänner över ett område från tunga industrikemikalier för massa- och plastindustrin till sprängämnen och daglig­ varor som lim, tvål och stearinljus. Många välkända varu­ märken ingår i KemaNobels produktsortiment. KemaNobel <^> Box 11005, 10061 STOCKHOLM. Tel. 08-7434000 Växtnäring och tradgardsprodukter Produkter for personlig hygien iY/, Munvardsprodukter 235 Mobil bjuder på ny teknik: Under 80-talet står energiförbrukningen i fokus. Då kommer alla slags transmissioner in i bilden. Kuggväxlar, exempelvis. Deras smörjning, energiför­ luster, tillförlitlighet, livslängd och bullernivå. Här kan vi hjälpa till med detaljerade analyser. Här kan vi åstadkomma små underverk med syntetiska smörj­ medel... Vi har redan tacklat problemen som hänger samman med att maskinernas hastighet ständigt ökar. Med hjälp av Mobils syntetoljor har vi kunnat säkra lag­ rens fulla livslängd och skapa marginaler för fortsatta produktionsökningar — långt förbi de konventionella smörjmedlens ”värmevaN” på ca 100 grader. Som smörjoljespecialist i Sverige är Mobil jämngam- mal med seklet. År 1900 inregistrerades Vacuum Oil Company som sedemera blev Mobil. Allt sedan sekel­ skiftet har vi haft namn om oss att behärska smörj- ningsteknik och leverera de ledande smörjmedlen. Den profilen har vi fortfarande. Med bättre urvals­ metoder och produkter ger vi vårt bidrag till 80-talets tekniska förnyelse. M©bil Smörjoljespecialisten Box 502,18215 Danderyd, Tel. 08-7552520 236 Daedalus trycktpå MoDo Omlade -en vilaförögat en njutning förhanden - MoDoPapperAB SilverdalensPappersbruk \ 237 I ■  i Iu till dem som alltid varit intresserade av teknik, men som tycker att du nuförtiden sällan får utlopp för ditt intresse? Du skulle vilja veta mer om det nya inom tekniken - men vet inte riktigt hur. Din tekniska nyhetsbevakare. I så fall är Ny Teknik tidningen för dig. Vi är Sveriges största tekniska nyhetstidning, med en upplaga på 105.000 ex. Vi är med överallt där tekniken utvecklas. Och vi har de resur­ ser som krävs för att tränga djupare. Vi tar upp allt från rymdfärder och energipolitik till nya uppfinningar och förbättringar i arbets­ miljön. Alltid aktuell. Ny Teknik kommer ut en gång i veckan. Vi ger den tekniska bakgrunden till dagsaktuella händelser. Vi presenterar nyheterna medan de är nyheter. Det är till oss TV och dagstid­ ningar vänder sig när de vill ha teknisk information. Det har hänt en fantastisk massa inom tekniken sedan lättviktaren var i ropet. Ny Teknik bevakar den tekniska utvecklingen åt dig. För prenumeration - ring 08-249760 eller skriv, Ny Teknik, Prenumeration, Box 27315, 10254 Stockholm. nyteknik SVERIGES STÖRSTA TEKNISKA NYHETSTIDNING tiDUAVDm IAG? 238 KEMI,PLAST,LAMINAT. Perstorp AB är Skandinaviens största plastbearbetande industri och ett av världens ledande formalinkemiföretag med bla polyalkoholer, plastkompositer och olika typer av laminat som viktiga och välkända produkter. Idag har Perstorp 4.000 anställda, en omsättning på cirka 2 miljarder kronor och fabriker i Europa, USA Latinamerika och Sydostasien. Verksamheten kännetecknas av en stark satsning på forskning och produktutveckling-även inom för oss nya verksamhetsområden. [^Perstorp Perstorp AB, Box 5000, 28400 Perstorp. Tel. 0435-38000. Telegram perstorpab. Telex 72470 perstp s. Philips elektronik-centrum Philips Elektronikindustrier AB ligger i Järfälla, ca 20 km NV Stockholm. Med f n över 2 000 medarbetare är företaget den största utvecklings- och tillverkningsenheten inom svenska Philips-koncernen. Verksam­ heten bedrivs i tre divisioner: Försvarselektro- nik, Instrument- och kraftelektronik och Terminaler och telekommunikation. Omsättningen överstiger 1 000 milj kr. Exportandelen växer. Den är f n 65 %. Philips Elektronikindustrier AB 175 88 JÄRFÄLLA PHILIPS 240 PRODUKTER FRÅN SAAB CAD och SAAB MICROELECTRONICS Du finner dem i dagens och morgondagens flygplanssystem, i datorsystem och satelliter, i pacemakers osv — där kvalitet och tillförlitlighet förenas med högteknologisk kompetens. DU KAN SKAPA MOJLIGHETER tillsammans med oss att möta framtida krav på elektronikens kvalitet, kompakthet och miljötålighet — vi erbjuder dig till­ gång till: • Kundanpassade CAD-system för utveck­ ling och framtagning av produktions- underlag till kretskort och kablage. • Specialistkompetens på utveckling och tillverkning av mikroelektronik. Ring 013 18 00 00 (växel) eller direkt till 013 18 16 83 (Saab CAD) eller 013 18 11 41 (Saab Microelectronics). Saab-Scania AB, Robot- och Elektronik- sektorn, 581 88 Linköping Tel. 013 18 00 00, telex 500 40 saablg s 241 I Sverige bygger Skånska Cementgjuteriet Utomlands bygger Skanska. Skånska Cementgjuteriet är ett av Europas ledande byggföretag. Vi har egna resurser att åta oss alla typer av byggen - även de allra största. Vi utför dem ofta på totalentreprenad och på kort byggtid. I Sverige är vi decentraliserade. Genom ett femtiotal lokalkontor ger vi våra beställare nära och personlig service. Och utför lika ofta små som stora byggen - liksom om- och till­ byggnader av alla slag. Samtidigt som vi erbju­ der våra samlade resurser när så behövs. Utomlands kallar vi oss Skanska. I vår internationella verksamhet satsar vi framför­ allt på större och tekniskt avancerade bygg­ projekt. Bland annat nyckelfärdiga hotell och sjukhus. Kraftverk. Bergrum för oljelagring. Hamn­ anläggningar och mycket annat. wPIrMr, SKÅNSKA CEMENTGJUTERIET 242 TURBINKRAFT Ång- och gasturbinanläggningar från 1 MW till mer än 1100 MW för marina och landbaserade anläggningar är STAL-LAVALs specialitet, liksom precisionsväxlar och värmepumpar. Anläggningar för ELKRAFT KRAFTVÄRME - el och fjärrvärme INDUSTRIKRAFT - el och processånga MARINKRAFT - framdrivning av fartyg VÄRMESYSTEM - för industrier och bostadsområden STAL-LAVAL Turbin AB, 612 20 Finspång, Tfn 0122-810 00 243 STORA KOPPARBERGS MUSEUM Industrihistoriska och tekniska samlingar rörande Falu gruvas ut­ veckling och Stora Kopparbergs mångsidiga verksamhet i gammal och ny tid. Kombinera gärna ett museibesök med en spännande rundvandring i de äldre delarna av gruvan. Öppettider: Vardagar kl 10.00— 16.30 Lördagar o. söndagar kl 12.30— 16.30 Gruppbesök efter förhandsanmälan per tel. 023/114 73 eller 138 23 STORA KOPPARBERG 244 »ör 330*0 'V Volli ^ D>i^tjpa«ning : SUNDBYBERG: I År 1914 infördes denna annons i Teknisk Tid­ skrift. Den avbildade kabeln upptill till vänster var på 33 ()()() volt och levererades till Borås Stads elektricitetsverk samma år. 1 368 m i 6 längder, vikt per längd 4,2 ton. SIEVERTS ERICSSON ^ Ett foretag i Ericssonkoncernen M^SIEVEDI8 FARnjKS A^B = KABELVfDK = wmmmm JL aK^nML^JL^JL/T åL^K^JL^k» rnmamm • ^>TjTtwTWVW%mTWfcw»wW^"S « 245 Sievert-blåslampan uppfanns av C. R. Nyberg. Aret var 1882/ Några år senare konstruerade EW Lindqvist sitt fotogenkök-Primus-köket. Carl Richard Nybergs blåslampa, eller lödlampa som han själv kallade den, var en genialisk konstruktion. Försäljningen överlät han till Max Sievert, som 1882 öppnade sin första maskinaffär. Lödlampan blev en succé. Ett fotogenkök, som byggde på förgasning av bränslet, uppfanns några år senare av Frans Wilhelm Lindqvist. Primus kallade han sitt kök och tack vare en annan skicklig marknadsförare, B A Hjort, blev även Primus-köket en stor försäljningsframgång. Primus-köket och Sievert-blåslampan lade grunden till två storindustrier som nu är sammanslagna till Primus-Sievert AB och i år firar vi vårt 100-årsjubileum. Idag är Primus-Sievert ett utpräglat exportföretag. 90 procent av produktionen säljer vi på ett hundra­ tal marknader över hela världen. Tillverkningen är koncentrerad kring gasolprodukter. Gasflaskorna producerar vi vid vår anläggning i Flen medan vår fabrik i Hagfors tillverkar gasolapparaterna. • För hushåll, camping och fritid tillverkar vi kök, lyktor, grillar och värmare - allt från det lilla behändiga storm­ köket till gasgrillar samt specialkök för fritidsbåtar. • Värmeverktyg är en annan av våra specialiteter. Produktionen omfattar verktyg och tillbehör för hobby- och industriändamål. Kraftbrän- naren för vägarbeten och tak­ läggning är bara ett exempel. • En annan viktig del av pro­ duktionen utgörs av värme­ system för husvagnar, arbets­ fordon och personalvagnar — effektiva värmepannor med hög verkningsgrad. • Det senaste tillskottet i produktprogrammet är Primus Safety System —ett system för säker trans­ port av vätskor och gaser i slang och rör. Primus-Sievert AB Box 6, 172 21 Sundbyberg 1 Tel 08-28 25 30 Telex 19853 Primswe S 246 I våra förfäders jordbruk konsumerades det mesta på den egna gården och växtnäringen återfördes till jorden med gödsel och avfall. Numera förädlas och konsumeras jordbruksprodukterna långt från odlingsplatserna. En stor del av den näring växterna hämtar ur jorden hamnar i avlopp och på soptippar. Den ekologiska cirkeln rubbas. Tillgångar förslösas. Tillförseln av handelsgödsel och kalk är en nödvändig förutsättning för jämvikt i människans nya, självskapade ekosystem. Som tillverkare och distributör av gödselmedel - och distributör av kalk - är det i dag Supras huvuduppgift att förse den svenska marknaden med dessa produkter. Men vi kan gå ett steg längre. Vi kan ta bättre vara på restproduk­ terna hos konsumenterna. Återföra dem till jorden. Därför engagerar sig Supra också i återvinning genom en separat avdelning. SUPRA A 247 Det finns olika sätt att minska luftföroreningarna Vi erbjuder anläggningar som tar hand om gas- och partikelformiga emissioner effektivare än en knut på skorstenen. Är det något för Er? Att rena gasutsläppen från industrier och värmeverk ger inte bara grönare skogar. Det är också guld värt att kunna återvinna dyrbara ämnen ur rökgaserna för att använda dem igen. Vi skapar även bättre arbetsmiljöer, med klimatanlägg­ ningar som filtrerar, värmer, kyler och fuktar luften. Vad kan vi hjälpa Er med? Förra året tog Fläkt-anläggningar över hela världen hand om mer än 20 miljoner ton stoft. Fläkt-gruppen arbe­ tar internationellt och står bland de främsta, när det gäller att utveckla och behärska stoftavskiljningens alla områ­ den. Vi har resurser att lösa luftvårds- problem och leverera den utrustning som uppfyller Era behov. Så innan Ni slår en förtvivlans knut på Er skorsten, kontakta oss. AB Box 81001, 104 81 STOCKHOLM 248   T" nr< *'-\ 8-900-9 l9M6NaSI 133SniAIV>ISIN>l31 ,,,,, v i