74




TEKNIKENS METAMORFOSER


TEKNIKENS METAMORFOSER
TEKNISKA MUSEETS ÅRSBOK DADALUS 2001 ÅRGÅNG 69
i

Omslagsbilden föreställer den mänskliga hjärnan som maskin i en annons från USA från
omkring 1887. Originalbilden finns i obeskuret skick på sid 165.
Tekniska museets årsbok har fatt sitt namn
efter den grekiska sagans Daidalos, på latin Daedalus. Sagan om Dsedalus berättas i år i förordet till denna årsbok.
Dadalus Hyperboreus Eller Några Nya Mathematiska och Physicaliska Försök och Anmerckningar
är också namnet på Sveriges första tekniska tidskrift, utgiven av Emanuel Swedenborg 1716-18.
D.EDALUS 2001
© Respektive författare och Tekniska museet
Redaktör: Mats Höjeberg
Redaktionskommitté: Helene Sjunnesson (ordf), Elisabet Anneli, Mats Höjeberg, Anne Louise Kemdal, Kerstin Kåverud och Lars Paulsson. Formgivning och produktion: Sjöbod 10/Kerstin Kåverud
Papper: Munken Lynx, 130 gr
Omslagsmontage: Martin Holmberg
Tryck: Centraltryckeriet Åke Svenson AB, Borås 2000
ISBN 91-7616-013-0
ISSN 0070-2528

Anne Louise Kemdal
Mats Höjeberg
Arne Kaijser
Sune Hilstad
Claes-Fredrik Helgesson
Gunnar Eliasson
Anders Johnson
Katarina Ek-Nilsson
Ola Larsmo
Bo Ekman
Cecilia Nelson
Elisabet Blomberg och Pelle Eckerman
Lynn Åkesson Erik Hofrén Mats Höjeberg
Innehåll
Förord 7
Daedalus år 2001 11
Systemen som omformade Sverige 17
När görs de viktigaste uppfinningarna? 35 Teletekniken och det naturliga monopolet 47 Den gamla industrin i den nya ekonomin 67 Historiekunskaper vägleder mot framtiden 85 Den skapande ingenjören - en kulturanalys 101
Jakten på det moderna - om museer och romaner 117 Förändringens vindar och kulturers livskraft 129 Konsten och tekniken - om vägar till förståelse 139 Om att skapa en tulipanaros 149
Teknikens praktik 159
Den museala kompassen eller konsten att välja medium 175 The Metamorphoses ofTechnology —English summary 185 Författare 193
Annonser 194


Förord
et är lätt att förstå att Daedalus valdes som symbol, då ingen­ Djörskonstens museum skulle finna ett namn för sin årsbok. Den klassiske hjälten Daedalus representerar uppfinnarlust, kreativitet, rationalitet och framåtanda. Han ställs inför stora problem och finner lösningar. Men om man på ett litet mer fi­
losofiskt plan funderar över berättelserna om Daedalus uppfinningsrike­ dom, så rymmer de mycket mer komplexa bilder av framgångar och miss­
lyckanden. De väcker frågor om makt och maktmissbruk, de visar exem­
pel på hur uppfinningen blir uppfinnarens fängelse eller hur konkurrens
leder till brottslighet.
Daedalus var en berömd athenare, arkitekt, uppfinnare och hantverkare. Han tvingades lämna sin hemstad efter en rättegång där domen blev förvis­ ning. Brottet var att Daedalus dödat sin systerson. Denne var lärling hos Daedalus och mycket begåvad. Således uppfann han t ex både sågen och pas­ saren. Men läromästaren upplevde hans skicklighet och framåtanda som ett hot och iscensatte en olyckshändelse. Högt uppe på Akropolis knuffades pojken ut från en byggnad och störtade mot marken. Men gudinnan Athe- na räddade honom och han blev förvandlad till en fågel, en rapphöna, som inte gärna flyger högt då hon vet vad det innebär att falla. Av detta kan vi t ex lära att de gamla och kloka kan förlora omdömet när de ställs inför nya utmaningar som de yngre klarar bättre. Eller att den som har fallit från top­ pen i regel nöjer sig med försiktig markkontakt i framtiden.
Kung Minos på Kreta tog emot den landsflyktige Daedalus. Han fick uppdraget att konstruera den labyrint, som Minotaurus skulle stängas in i. Minotaurus var hälften man och hälften tjur och krävde årligen sju flickor och sju pojkar från Athen som offer. När hjälten Tesevs kom till Kreta för att döda Minotaurus var det Daedalus som hjälpte den förälskade Ariadne, kung Minos dotter, att finna en lösning åt Tesevs. Hon fick ett svärd och en tråd att ge till sin älskade. Tesevs fäste tråden vid ingången till labyrinten, fann Minotaurus och dödade honom, hittade vägen ut igen med hjälp av
7

ANNE LOUISE KEMDAL
Ariadnes tråd och flydde med henne från Kreta. Daedalus löste ett problem som han fick sig förelagt. Men historien slutade ändå inte lyckligt. Tesevs övergav Ariadne vid nästa anhalt och Daedalus föll i onåd hos kung Minos, som förlorat sin dotter. Daedalus blev fånge tillsammans med sin son Ika­ ros i den labyrint som han själv konstruerat. Labyrintens arkitekt hade inte kunnat förutse effekterna av de uppfinningar han gjorde.
Alla landvägar och vattenvägar på Kreta var kontrollerade av kung Mi­ nos. Enda möjligheten för Daedalus och hans son att komma därifrån var att använda luftrummet. Man kan tänka sig hur Daedalus uppmärksamt iakttog fåglarnas flykt och vindens rörelser för att räkna ut hur han fly­ gande skulle kunna ta sig ur sitt fängelse. Målinriktade empiriska studier leder ibland till problemens lösning. Så lyckades Daedalus att med trådar och vax fästa fågelfjädrar och bygga vingar åt sig och Ikaros. Flygturen var riskabel. Daedalus instruerade Ikaros att inte flyga för nära vattnet, för då skulle vingarna bli fuktiga och inte kunna lyfta. Kom han för nära solen kunde vaxet smälta och vingarna lossna. De skulle flyga på lagom höjd. Men i sin iver flög Ikaros för högt, vingarna lossnade och han störtade i havet. Då Daedalus skulle begrava Ikaros kropp hördes en rapphönas häm­ nande läte från ett närbeläget snår.
8
Den första tryckta illust­ rationen till den antika berättelsen om Daedalus och Ikaros flygning. Träsnitt av Albrecht Durer, Freiburg 1493. Tekniska museets arkiv

Daedalus lyckas med att flyga till sitt resmål, Sicilien. Men han får beta­ la ett mycket högt pris för att nå dit. Daedalus representerar ändå för oss den sortens hjälte, som tar utmaningar och lockas av äventyr och som vi därför beundrar. Han löser problemen själv, för det finns ingen att fråga. Genom att tänka annorlunda och arbeta uthålligt når han sitt mål.
Många generationers nyfikenhet har till slut resulterat i att människan lyckats erövra det fria luftrummet och ge sig ut i rymden. Men mycket har förändrats och förvandlats på vägen dit. Genom att studera teknikens me­ tamorfoser, som i den föreliggande volymen av Dadalus, kan ny kunskap hjälpa Daedalus nutida efterföljare att använda tekniken på ett optimalt sätt till glädje för människor. När Ovidius i sina Metamorfoser beskriver historien om Ikaros och Daedalus låter han den skrattande rapphönans hämnd utgöra avslutningen. Det kan tolkas som en påminnelse om vikten av att förstå att en handling har en konsekvens och att man inte alltid har makt att styra denna, men skyldighet att tänka efter.
Vi hoppas att Dadalus 2001, som vi kallar Teknikens metamorfoser, ska nå många läsare. Tekniska Museets Vänner är vår trognaste läsekrets och har stor betydelse för att årsboken utkommit regelbundet. Vi tackar alla som bidragit till årets upplaga, inte minst de företag och organisationer som stött oss genom annonsering. För Tekniska museet är Dadalus ett viktigt redskap i den angelägna dialogen med vår publik.
Artikelförfattarna är bokens viktigaste bidragsgivare. Var och en för­ medlar på sitt sätt en bild av de stora förändringarnas århundrade, det 1900-tal som vi just lagt bakom oss. Ett stort tack till författarna och till alla övriga som bidragit i produktionen av Teknikens metamorfoser.
Anne Louise Kemdal
Museidirektör
FORORD
9


Detalj av modell. Modell­ kammaren, Falu gruva. Foto Bengt A Lundberg, Riksantikvarieämbetet
ekniska museets ständiga uppgift är att ”bevara det gamla och
främja det nya” som en travestering av Torsten Althins ur­ Tsprungliga uppdrag kan formuleras. De två leden finns ständigt med, och det första ledet är - åtminstone i princip - lätt att leva med. Det andra ledet är svårare. Det gäller att fånga ett skeende
och detta är en stor utmaning för varje kulturinstitution - det må sedan
vara ett museum eller en redaktion, en skola eller en forskningsinstitution. De senaste utgåvorna av Dadalus har behandlat tekniken som kultur­
yttring och Tekniska museets roll i den kulturgärning som fordras för att
fördjupa och förmedla industrisamhällets kulturarv. I detta arbete är det
många som måste bidra och som också gör det. Men som ett nationellt
museum har Tekniska museet sin speciella roll och skyldighet.
Det är en uppfordrande uppgift hur museets kompass ska avläsas och vilket val av medium som behöver göras, vilket Erik Hofrén funderar kring i den avslutande artikeln. Men inom frågeställningen finns det många te­ man som behöver diskuteras. Anders Johnson pekar på entreprenörens ofta osynliga roll i det historiska skeendet. Ola Larsmo visar på svårigheter att fånga skeenden, där människor medverkar, så att de kan levandegöras i en senare tid. Arne Kaijser, Bo Ekman och Lynn Åkesson påpekar, var och en på sitt sätt, hur lätt vi - i våra olika roller i samhället - blir blinda för för­
ändringar och därigenom hämmade i vår förmåga att hantera dem.
I en tid när de tekniska förändringarna går häpnadsväckande snabbt och det för många är svårt att hinna med är det en angelägen uppgift för
MATS HOJEBERG
Daedalus år 2001

MATS HOJEBERG
Tekniska museet att presentera bakgrund och erbjuda kommentarer. Mu­ seet ska i många former ge beskrivningar och göra analyser som bidrar till förståelsen av skeenden. Vi ska erbjuda plats för diskussion av det som på­ går och det som tidigare hänt.
Detta är en viktig del i hanteringen av industrisamhällets kulturarv. Ur historiens erfarenheter växer kunskap som kan göra sammanhang i dagens förändringar lättare att se. Det ställer museet inför stora problem, för det gäller att belysa en komplex verklighet. Vi ska både ge berättelser om de­ taljer och beskriva helhetsperspektiv, både belysa det som är framgångsrikt och levande och det som trängts undan i den ständigt fortgående om­ vandling som sker i samhället.
Det är många frågor som aktualiseras när innehåll i, och former för att ta vara på, industrisamhällets kulturarv diskuteras. Det är människors be­ hov som måste vägleda och som är det som i längden också skapar förut­ sättningar för de livskraftiga teknikförändringarna, något som framgår av flera av de kommande artiklarna.
Vilken kunskap behöver erbjudas för att förstå det som händer idag och vilka möjligheter har museet därvidlag?
Modeller förmedlar kun­ skap. Berguppfordrings- verk i Modellkammaren vid Falu gruva.
Foto Bengt A Lundberg, Riksantikvarieämbetet

KINEMATOGRAF
i &AMIft§>TOC-KHö*M
frof å
ei2 af de900 fotografier som 1'ilisammams ulgöra en kineroafografisk
Vad kan museet göra för att locka unga till natur­ vetenskap och teknik, och på vad sätt ska denna upp­ gift skötas?
Vilken roll har museet och vad kräver den för in­ satser av museets olika intressenter?
Det finns flera företeelser och teman som återkom­ mer i artiklarna. Detta är ett tecken på dessa faktorers betydelse för och samband med diskussionen om in­ dustrisamhällets kulturarv och förutsättningar för det moderna samhällets utveckling.
Det löpande bandet och dess betydelse för att göra tillverkningen effektivare lyfts fram av Sune Hilstad som 1900-talets kanske viktigaste innovation och av Katarina Ek-Nilsson som något som format ingenjö­ rers visioner under det tidiga 1900-talet.
Järnvägarna och deras roll för industrialiseringen av Sverige framhålls av Arne Kaijser och Ola Larsmo. Båda visar också på betydelsen järnvägarna haft: som litterärt motiv. Anders Johnson ger exempel på vad järnvägen betytt för att initiera en regional utveckling.
DÄ.DALUS AR 2001
1897 års Stockholms­ utställning filmades och resultatet marknadsför­ des.
TEKNISKA MUSEETS ARKIV
Telefonsystemet och dess utveckling i Stockholms­ området är temat för Claes-Fredrik Helgessons artikel. Utvecklingen i bör­ jan av 1900-talet skapade ett monopol som sedan bröts upp i slutet av se­ klet. I båda fallen spelade de tekniska förändringarna en viktig roll. Betydel­
sen av telefonsystemen berörs också av Arne Kaijser och Anders Johnson. Stockholmsutställningen 1897 var en viktig händelse för den utveckling som ägde rum för 100 år sedan när Sverige förvandlades till ett industri­
samhälle. Ola Larsmo och Sune Hilstad belyser detta.
Människans ställningstaganden till och reaktioner på tekniska utveck­
lingsförlopp är ofta svårfångade, samtidigt som de präglar synen på tekni­ ken. Om detta skriver nästan alla författarna något. Hos Anders Johnson, Katarina Ek-Nilsson, Ola Larsmo, Bo Ekman och Lynn Åkesson är det själva förhållningssättet som är ett centralt tema.
Marknadens funktion och roll diskuterar Sune Hilstad, Claes-Fredrik Helgesson, Gunnar Eliasson, Anders Johnson och Bo Ekman, var och en från olika utgångspunkter.
Och än har inte informationstekniken nämnts. Men den finns med i snart sagt alla sammanhang där teknik behandlas. Artiklarna i denna Dadalus är inget undantag.

MATS HOJEBERG
Gemensamt för artiklarna är belysningen av mekanismerna kring hur tek­ niken hanteras i olika sammanhang. Perspektiven är många, och sedda från skilda riktningar eller utgångspunkter. En kort exposé av artiklarnas huvudaspekter kan göras så här.
Arne Kaijser beskriver hur infrastrukturen och de stora systemen förändrats. Han framhåller den demokratiska skyldigheten med att göra dessa förändringar synliga i de teknikhistoriska framställningarna.
Sune Hilstad beskriver uppfinnarens roll och kriget som stimulans för uppfinnandet. Han ger en lång rad exempel på, inte minst svenska, vikti­ ga uppfinningar.
Claes-Fredrik Helgesson analyserar samspelet mellan den politiska mak­ ten och konkurrensen inom telefonsystemet när det byggdes upp kring och efter sekelskiftet 1900.
Gunnar Eliasson visar hur integrationen av datorer och kommunika­ tionsutrustning genomgripande påverkar all produktion, men påpekar att det ännu är för tidigt att se hur de skapade möjligheterna kan och kom­ mer att utnyttjas.
AndersJohnson lyfter fram entreprenörernas roll och visar hur deras in­ satser kan följas i olika företags framväxt och förvandling i efterhand, men också att denna process är närmast omöjlig att förutse och därför måste fa formas i stor frihet.
Katarina Ek-Nilsson behandlar civilingenjörerna och hur de själva ser på sin roll som utvecklingskraft i samhället. Betydelsen av barndomen och lockelsen i uppfinnandet är genomgående teman.
Ola Larsmo berättar om hur museerna kan erbjuda upplevelser av tidi­ gare epokers teknik samtidigt som han diskuterar hur svårt det är att fånga och bevara insikter om det som en gång var modernt, och varför.
Bo Ekman visar hur en ung generation möter de tekniska systemen med en öppenhet som kräver nya ramar och visioner. När det gäller att forma sådana ramar står samhällets beslutsfattare idag handfallna.
Cecilia Nelson berättar om hur barn möter den moderna konsten med stor självklarhet och trygghet i sina egna erfarenheter, medan vuxna lätt blir hämmade av sin önskan att inordna upplevelser i ett bestämt mönster.
Elisabet Blomberg och Pelle Eckerman utvecklar sin vision för utställ­ ningen Fritt fram där de visar hur IT öppnar möjligheter till en rikare livs­ situation för alla genom att funktionshindrade röjer väg.
Lynn Åkesson visar hur vi förändrar våra vanor och beteenden när vi ut­ nyttjar de tekniska systemen, samtidigt som dessa förändringar kommer in i vardagslivet omärkligt och utan mycket diskussion.
Erik Hofrén slutligen reflekterar kring museernas roll när det gäller att analysera och förmedla insikter och kunskap om förloppen. Han drar slut-

DälDALUS ÅR 2001
satsen att Tekniska museet borde utvecklas till ett experimentalfält.
Det underliggande temat i årets Dadalus är alltså museets roll när det gäller att ta vara på industrisamhällets kulturarv. Det finns, som framgår redan av den korta exposén ovan, ingen given sanning eller självklar metod att beskriva eller förmedla. Men det finns många viktiga perspektiv och händelseförlopp som kan bidra till insikt och förståelse. Det finns frågor som kan ställas och ge anledning till funderingar - ens egna, men också andras. Det finns sällan ett ”så här är det”, men ofta ett ”så här var det”. Det är mot den bakgrunden som det rimligaste svaret på många frågor
ofta är: ”så här ser jag det - vad tror du?”.
Tekniken och naturvetenskapen erbjuder beskrivningar av fenomen och
apparater. Men det är en närmast tidlös observation att den svåra frågan är till vad en teknisk lösning kan användas. Det är den tekniker, som förmår se detta och forma sin uppfinning eller sin metod efter det, som når de påtagliga resultaten. Det framgår i flera av årets artiklar. Teknikerna och forskarna som arbetat fram resultaten, eller vi, som inom museernas eller andra mediers ramar, förmedlar dessa resultat må ha uttalade uppfattning­ ar. Låt dem vara ett erbjudande till rundvandring, en introduktion, en väg­ ledning —men inte ett slutligt svar. Det krävs två för att dansa tango, säger man emellanåt. Ett samtal kräver också åtminstone två. Där kommer våra egna ställningstaganden in. Hur vill vi göra? Vilka möjligheter har vi? Du? Jag? Vad kan detta betyda för mig? Oss?
Då är det gott att veta mer om vad som hänt, hur det kan ha påverkats och vad andra ser i det som sker. Hoppas att du som läser årets Dadalus ska finna nöje i umgänget med författarna!


KraWedningsstolpen - del i ett system.
Foto Nisse Cronestrand, TM
ARNE KAIJSER
Systemen
som omformade
n tockholm liksom varje modern stad är i grunden en underbar
skapelse just av själen, av fantasi, kalkyl, uppfinningsförmåga,
hängivenhet, känsla av plikt att hjälpa alla människor i staden ^ M till ett någorlunda människovärdigt liv. Jag ligger och ser fram- för mig denna underbara skapelse av människoanden i dess hel­ het: först hela den osynliga staden under marken i form av gångar, trum­ mor, salar, maskinhallar, i vilka ledningar av olika slag, tysta och okända för den stora allmänheten, arbeta och möjliggöra, att den kan t ex släcka sin törst med rent, bakteriefritt vatten, kan tvätta sig, duscha, bada, hålla sig på en renlighetsstandard, som gör den till en liten grupp i den stora kulturvärlden. Jag ser de strålande elektricitetsverken, där turbinerna sur­ ra så mjukt som kattor spinna, jag ser koksningen ute vid Värtan, där ga­ sen framställes, telefoncentralens ormvirrvarr av kablar, som göra, att alla dessa stockholmare på en sekund kunna komma i kontakt med varandra.” Den som på detta lyriska sätt skildrade alla de tekniska systemen i en modern stad var författaren och journalisten Lubbe Nordström. Under slu­ tet av 1930-talet hade han rest runt på den svenska landsbygden och kart­ lagt levnadsförhållandena. Lubbe fann att många fortfarande hade torrdass, hämtade sitt vatten i en brunn och saknade elektricitet och telefon. Han slog larm om smuts och misär och myntade begreppet Lort-Sverige. Det är mot den bakgrunden lätt att förstå hans entusiasm inför de tekniska syste­
men i storstaden och alla de bekvämligheter som de förde med sig.
17

ARNE KAIJSER
Idag är det nästan ingen som på detta sätt fascineras av alla de tekniska
system som omger oss. Vi tar dem för givna, och så länge de fungerar tänker vi knappast på dem. Det är bara när de någon enstaka gång upphör att fun­ gera som vi på allvar inser hur totalt beroende vi har blivit av dem. De enda som förundras över systemen är våra barn, åtminstone under en period av sin uppväxt. Då undrar de över var vattnet i vattenkranen egentligen kom­ mer ifrån, och hur det kommer sig att man kan prata med mormor och morfar i telefon fast de bor så långt bort. Men när de har fått förklaringar så brukar deras fascination efter hand upphöra. De har då socialiserats in i tek­ niksamhället; systemen har blivit osynliga mitt framför ögonen på dem.
Det är den här paradoxen - att systemen är allestädes närvarande, men att vi just därför har så svårt att se dem - som är utgångspunkten för den­ na artikel. Jag ser det som en viktig demokratisk uppgift att synliggöra de tekniska systemen, att visa på vilken enorm betydelse som de har för vårt dagliga liv - på gott och på ont. Och framförallt att klargöra att de inte är av gud givna, utan konstruerade av människor av kött och blod, och att deras historiska utveckling ofta har varit ett resultat av hård kamp mellan olika intressegrupper. Om vi lyckas synliggöra systemen i det förflutna och i nuet tror jag att fler kan engageras i att försöka påverka alla de stora och små beslut som fattas rörande deras framtida utveckling. Och det är beslut som sammantagna i hög grad kommer att forma den värld som våra barn och barnbarn ska leva i.
Kulturmiljövården och museerna har en viktig uppgift i det här sam­ manhanget. Det är en stor utmaning att inventera och dokumentera de tek­ niska system som har blivit obsoleta och att åtminstone i någon mån försö­ ka bevara dem till eftervärlden. De utgör en central del av vårt kulturarv. Det är också en utmaning att i form av museiutställningar försöka åskåd­ liggöra och levandegöra de samhälleliga effekter som systemen har haft. I slutet av min artikel ska jag återkomma till frågan hur detta kan göras.
Också vi forskare har en viktig roll i sammanhanget, framförallt när det gäller att beskriva och analysera hur systemen har vuxit fram och hur de har påverkat samhället. Inom min egen disciplin, teknikhistoria, har det under de senaste femton åren gjorts en rad olika studier av detta slag. Men också inom andra discipliner finns ett växande intresse. Det avspeglas bland an­ nat i antologin Den konstruerade världen. Tekniska system i historiskt pers­ pektiv, som Pär Blomkvist och jag redigerade för några år sedan. I den med­ verkar svenska forskare med en rad olika ämnestillhörigheter. Grundtesen i denna antologi är att de stora tekniska system som byggts upp framförallt sedan 1800-talets mitt i grunden har förändrat vårt samhälle.
Jag ska i det följande med några grova penseldrag försöka beskriva hur Sverige har förvandlats från ett samhälle som formades av de naturliga för­

Slussarna vid Trollhättan byggs. Gravyr av J A Cordier efter en målning av L Belanger.
Tekniska museets arkiv
utsättningarna till ett samhälle där de av människor konstruerade teknis­ ka systemen präglar en stor del av livsföringen.
Naturbaserade system
Ekonomin i ett samhälle är starkt beroende av de transportmöjligheter som finns tillgängliga, såväl de lokala som de långväga. I Sverige, mer än i många andra länder, har vatten varit en förutsättning för tyngre transpor­ ter. Fjärrhandeln skedde till havs, och mycket av den regionala och lokala handeln bedrevs på de stora insjöarna. En besvärlig begränsning för han­ deln var avsaknaden av passager mellan hav och insjöar. I början av 1600- talet byggdes därför de första kanalerna och slussarna, bl a i Stockholm och vid Lilla Edet i Göta Alv. I bilden visas byggandet av slussarna vid Trollhättan under slutet av 1700-talet. Som synes var det ett gigantiskt projekt för den tiden, formellt organiserat i enskild regi, men i realiteten
SYSTEMEN SOM OMFORMADE SVERIGE

ARNE KAIJSER
med stort statligt stöd. Under 1800-talets första
hälft fortsatte kanalbyggandet med Göta Kanal som det mest storslagna projektet.
Inte bara vatten i flytande form utan också i
fast form var länge viktigt för transporter i Sveri­
ge. Vinterns is och snö förvandlade kärr, myrar
och sjöar till idealiska transportleder för häst och
släde. Vintertransporterna var särskilt viktiga för
bergsbruket, som var oerhört transportintensivt.
Framförallt var det stora mängder träkol som
måste föras från kolmilor ute i skogen till hyttor
och hamrar och det var bara möjligt att göra vin­
tertid med häst och släde på snön. Malmen, sko­
gen och vattenkraften brukar anges som de avgö­
rande naturliga förutsättningarna för bergsbru­
ket, men jag vill tillfoga snön. Också bönderna
var beroende av att kunna utföra tyngre transpor­
ter under vintern. Snöfattiga vintrar innebar där­
för ett allvarligt hot, eller som en landshövding
formulerade det: ”barvintrarna verka såsom miss­
växter”. När inga andra alternativ stod till buds
skedde transporter på landsvägar, sällan utan ve­
dermödor. Det var bönderna som var skyldiga att
underhålla vägar och att varje vinter röja och staka ut vintervägar.
Vid 1600-talets mitt organiserades på statligt initiativ ett kollektivtrafik­ system i hela Sverige i form av skjutsbönder och gästgiverier. Det innebar att resenärer med pengar kunde få skjuts med häst och vagn mot fastställd taxa. De kunde också få kost och logi till enhetlig kostnad. Staten initie­ rade också ett annat viktigt system vid denna tid, nämligen posten. Post­ bönder befordrade posten längs landsvägarna och vid 1600-talets slut gick en regelbunden postgång mellan nästan alla stormaktsväldets städer. Det var alltså bönder som svarade både för underhållet av vägarna och för tra­ fiken på dem.
En ny geografi
Ända fram till 1800-talets mitt var alltså transport- och kommunikations­ systemen anpassade till naturens förutsättningar. De följde i första hand vattendragen och dalgångarna. Stora delar av landet, framförallt i norr, var väglösa och i praktiken oåtkomliga. År 1857 konstaterade den dåvarande finansministern, Johan August Gripenstedt, att ”stora krafter och rika till-
Släden, järnvägen och flottningsleden har fyllt viktiga transportfunktio­ ner.
Tekniska museets arkiv
20

SYSTEMEN SOM OMFORMADE SVERIGE
Invigning av järnvägen
mellan Stockholm och Kristiania. De svenska och norska festtågen möts i Arvika den 16 juni 1871.
Teckning R Haglund, Nordiska museets arkiv
gångar ligga slumrande i landets sköte, men de långa avstånden och de bristande kommunikationsanstalterna utgöra ofta ett oöverstigligt hinder för deras tillgodogörande”. Men Gripenstedt hade ett recept för hur man kunde skaka liv i de slumrande tillgångarna. Han var en av de starkaste förespråkarna av järnvägar, och han hävdade att i ett fattigt och glesbe- byggt land som Sverige, så är det bara staten som har resurserna att bygga stambanor. Han var en skicklig talare och lyckades övertyga riksdagen om denna politik. Under andra hälften av 1800-talet byggdes inte mindre än 10 000 km järnvägar i Sverige, varav ungefär en tredjedel i statlig och resten i privat regi. Sverige var ett av de första länderna där staten på ett så direkt sätt engagerade sig i järnvägsbyggandet. Järnvägsinvigningar var också den tidens främsta nationella manifestationer ofta med självaste kungen som talare.
De slumrande resurserna i landets sköte skakades verkligen till liv un­ der 1800-talets andra hälft. Järnvägarna medförde genomgripande förän­ dringar av de traditionella näringarna. Järn- och stålindustrin genomgick en kraftig strukturrationalisering. 1800-talets tre sista decennier blev den stora bruksdödens epok, och småbruken ersattes av moderna stålverk be­
21

ARNE KAIJSER
lägna längs de nya järnvägarna. Vidare skedde en snabb kommersialisering
av jordbruket. Inte minst exporten av havre ökade lavinartat. Havre be­ hövdes som foder för alla de hästar som utgjorde stommen i Londons och andra storstäders transportsystem. Sverige var en av världens ledande ”drivmedelsleverantörer” under 1800-talets slut.
Också nya näringar uppstod. ”Såg vid såg jag såg varhelst jag såg”, vit- sade en resenär längs norrlandskusten till det för sådär en hundra år sen. Men vad den här resenären inte tycks ha sett var det väldiga transportsys­ tem som försåg sågverken med stockar. Även flottningen började på allvar på 1850-talet. Inte mindre än 20 000 km flottleder byggdes under andra hälften av 1800-talet, genom strömrensningar och kanalbyggen. Dessa flottleder i kombination med häst och släde gjorde det möjligt att i stor skala exploatera Norrlands väldiga och dittills jungfruliga skogar. Men det behövdes naturligtvis också tiotusentals skogsarbetare och flottare som ut­ förde detta tunga arbete och många arbetslösa från södra Sverige flyttade till de hägrande arbetstillfällena i Norrlands skogar och sågverkssamhäl- len. Trävaror blev landets främsta exportvara på 1860-talet och förblev så under mer än hundra år.
Flottningslederna i norr kan ses som en fortsättning av de traditionella naturbaserade transportsystemen. Men med järnvägarna skapades däremot en helt ny människokonstruerad geografi av järn och stål under 1800-ta- lets andra hälft. Stambanorna drogs genom landet den rakaste vägen tvärs genom skogar och myrar. Där två järnvägar råkade korsa varandra växte helt nya samhällen upp, vilket Kerstin Ekman så levande har beskrivit i ro­ mantrilogin om Katrineholm. Städer och bygder där järnvägarna drogs fram fick uppleva en ekonomisk blomstring, medan andra städer och om­ råden missgynnades. Städer som Kalmar och Karlskrona hamnade i bak­ vatten, medan Malmö, Göteborg och Stockholm upplevde en tillväxt som aldrig förr.
Det var inte bara järnvägar utan också telegraflinjer som skapade den nya geografin. Även telegrafsystemet byggdes i statlig regi. I början av 1870- talet hade praktiskt taget alla svenska städer en telegrafstation från vilken man kunde kommunicera med andra städer, inte bara i Sverige utan i prak­ tiskt taget hela världen. Tillgången till billiga och snabba transporter och blixtsnabb kommunikation gjorde att städerna blev allt mer attraktiva platser för etablering av fabriker och många andra verksamheter. På 1850- och 1860-talen byggdes dessutom gasverk i de större städerna; först i privat regi, men efterhand allt oftare i kommunal regi. Inte minst fabriksägare värdesatte det starka och billiga gasljuset, som gjorde det möjligt att för­ länga arbetsdagen. De nya tekniska systemen bidrog således i hög grad till den snabba urbaniseringen som började i Sverige på 1850-talet.
22

Gasverket i Värtan,
Stockholm, år 1926.
Foto Tekniska museets arkiv
1800-talets städer var tätt bebyggda eftersom de flesta färdades till fots till sina arbetsplatser. Trängseln och smutsen bidrog till återkommande epidemier och en hög dödlighet. För att råda bot på detta byggdes under
1800-talets sista decennier vatten- och avloppssystem i många städer. De bidrog mer än alla sjukhus och läkare till att sänka dödligheten i städerna.
Högteknologiska system
Strax före sekelskiftet introducerades två tekniska system som förebådade en ny tid: telefoni och elektricitet. De var baserade på nya vetenskapliga rön och uppfattades som högteknologiska system. Telesystemet utveckla­ des osedvanligt snabbt i Sverige. Det berodde bl a på att det uppstod en konkurrens mellan två privata telebolag i Stockholm, som sänkte sina tax­ or för att fa kunder. Det ledde till att det i Stockholm år 1885 fanns fler telefoner än i någon annan stad i hela världen. Efterhand engagerade sig även staten i form av Statens telegrafverk i telefonsystemets utbyggnad.
23

ARNE KAIJSER
Telegrafverket: fick ansvar för utbyggnaden av ett nationellt stamnät, och
verket tog efter hand över alla privata telenät. (Detta skildras i artikeln av Claes-Fredrik Helgesson i denna bok.)
På grund av den rikliga tillgången på vattenkraft byggdes också elsyste­ met ut relativt snabbt i Sverige. Inom mindre än 100 år tämjdes och tysta­ des forsarna i det stora flertalet svenska vattendrag. Även här spelade staten en aktiv roll och 1909 bildades Statens vattenfallsverk, som var världens första statliga kraftproducent.
Telefoni och elektricitet byggdes först ut i städerna och bidrog till att göra dessa än mer attraktiva för industrilokaliseringar. De gav också upp­ hov till en ny viktig industrigren, den elektrotekniska industrin. Både Sta­ tens vattenfallsverk och Statens telegrafverk blev viktiga beställare av ut­ rustning och båda verken prioriterade inhemska tillverkare. De köpte inte bara utrustning - de gav sig även in i stora projekt för att utveckla ny teknik tillsammans med de ledande tillverkarna, Asea och LM Ericsson, under mellankrigstiden. Dessa utvecklingsprojekt bidrog till att båda företagen
Kraftledningen från Har- språnget till Hallsberg, invigd 1952.
Foto Sam Lindskog,
Tekniska museets arkiv
24

SYSTEMEN SOM OMFORMADE SVERIGE
Annons från 1 948.
Tekniska museets
utvecklades till världsledande företag, Asea med
högspänningsledningar och LM Ericsson med växlar som specialitet. Asea byggde t ex världens första 400 kV-ledning år 1952, som ledde kraf­ ten från Harsprånget i Lappland ända ner till Hallsberg i Närke.
Till en början användes elektriciteten i hu­ vudsak för belysning och för industrins moto­ rer. Men under mellankrigstiden lanserades elektriska hushållsapparater såsom strykjärn, spisar, dammsugare och kylskåp, och elprodu­ centerna började se hushållen som en viktig framtida marknad. Hos konsumenterna fanns dock en skepsis inför de nya apparaterna. De höll ofta fast vid bl a ved- och gasspisar. För att övervinna motståndet bedrevs en aktiv propa­ ganda från elintressenternas sida med annonser, trycksaker och kvinnliga informatörer som an­ ordnade demonstrationer i elektrisk kokning för husmödrar. Också kvinnoorganisationer som Svenska Husmodersförbundet propagera­ de aktivt för de nya hushållsapparaterna. All denna propaganda blev framgångsrik och de nya elektriska apparaterna i kombination med vatten och avlopp innebar en avlastning av
många tunga arbetsmoment och förvandlade efterhand hemmen till mo­ derna arbetsplatser för rationell produktion i tayloristisk anda.
Elektriciteten och telefonin bidrog också till städernas omvandling. Trots de nya vatten- och avloppssystemen var det sena 1800-talets täta stenstäder inte särskilt hälsosamma miljöer. Kring sekelskiftet inleddes en utflyttning till förorter och förstäder, när elektriska spårvagnar och för- ortsjärnvägar gjorde det möjligt för många att bo på längre avstånd från sin arbetsplats. Det var överklassen som först utnyttjade dessa nya möjlig­ heter att bosätta sig i lummiga villaförorter på tryggt avstånd från stensta­ dens buller och damm. De nya villasamhällena kunde förses med alla de nya bekvämligheterna som fanns i staden. Inte minst telefonen var säkert viktig för de familjer som först flyttade ut, eftersom de med den kunde hålla kontakten med släkt och vänner inne i staden. Andra grupper följde snart överklassens exempel och egnahemsområden växte upp kring många städer. Under mellankrigstiden byggdes nya funktionalistiska områden med smalhus i de större städernas utkanter. De var ett led i en ny bostads­
25

ARNE KAIJSER
politik med makarna Myrdal som initiativtagare. Tanken var att sunda
och billiga bostäder för mindre bemedlade barnfamiljer skulle stimulera barnafödandet.
Rörlighet och räckvidd
Två andra viktiga tekniska system infördes under 1900-talets första hälft, nämligen bilen och radion. De första bilarna infördes i Sverige redan vid se­ kelskiftet, men de var dyra och förblev länge ett exklusivt färdmedel för de rika. Ett hinder för bilismens utveckling var de undermåliga vägarna, som var gjorda för häst och vagn. Men under depressionsåren under 1930-talet byggdes nya vägar som aldrig förr i form av beredskapsarbeten, och 1944 skapades ett statligt vägverk med ansvar för att bygga upp ett nationellt vägnät. Under 1930-talet fick bilen sitt stora genombrott i Sverige. Antalet personbilar ökade femfaldigt, från 250 000 till 1,2 miljoner. Bilen - och helst då en Volvo eller Saab - blev en symbol för det spirande välståndet i folkhemmet. Till en början användes bilen främst på fritiden, men bilinne-
Familjedröm på 1950- talet: En egen bil.
Foto Märta Allsing

havet skapade också större frihet i valet av bostad. I städerna var det allt fler
familjer som valde att bosätta sig i nya villaförorter på ganska långt avstånd från sina arbetsplatser. Denna utglesning av bebyggelsen har bidragit till ett allt starkare beroende av bilen och vi svenskar färdas numera i genomsnitt 40 km/dag i bil.
Radion var ett tekniskt system av en helt annan karaktär än bilen, och med andra sociala effekter. Radioamatörerna var pionjärerna, de var den tidens datahackers. I romanen Juloratoriet skildrar Göran Tunström hur medlemmarna i Sunne amatörsändarklubb samlas i trädgårdsmästare Fäll- dins växthus och med hjälp av en antenn upphissad i flaggstången och ett virrvarr av sladdar och apparater lyckas upprätta kontakt med andra ama­ törer runt om hela världen, till och med på Nya Zeeland. Men radion in­ ordnades snart i offentlig regi. Nyårsdagen 1925 startade reguljära radiout­ sändningar i Sverige, producerade av AB Radiotjänst och distribuerade av Telegrafverket. När Motalamasten togs i drift två år senare kunde den nå en tredjedel av de svenska hushållen. Radion blev snabbt en viktig infor­ mationskanal, inte minst under andra världskriget. Det var med radions hjälp som Per-Albin försökte övertyga svenska folket om att ”Vår bered­ skap är god”.
Efter kriget inleddes diskussioner om att införa TV-utsändningar. TV- apparater var dock mycket dyra och det var inte många som trodde att det skulle finnas något större intresse för detta medium. Men 1956 beslöts ändå att reguljära TV-utsändningar skulle införas och organiseras på sam­ ma sätt som radion. Sommaren 1958 blev det stora genombrottet för TV i Sverige. Fotbolls-VM gick i Sverige och Nacka Skoglund och Kurre Ham- rin och co gick ända till finalen och svenskar i alla åldrar flockades kring de fåtaliga TV-apparaterna. Det är mitt eget första minne av TV och jag kan ännu se framför mig hur det segrande brasilianska laget under publikens jubel sprang ett ärevarv på Råsundastadion med en jättelik svensk flagga. Efterfrågan på TV-apparater sköt snart i höjden trots att en TV-apparat kostade två månadslöner för en arbetare.
TVns införande har haft stora sociala effekter. Svenska hushåll började spendera en allt större del av sin fritid i TV-soffan. Etnologer brukar tala om familism för att beteckna denna utveckling som bl a inneburit att för­ eningslivet gått starkt tillbaka i Sverige. Om hemmen under mellankrigs­ tiden med de elektriska hushållsapparaternas hjälp utvecklades till moder­ na arbetsplatser, så har de under efterkrigstiden alltmer fatt funktionen av nöjesinrättningar med TV, video och musikanläggningar och på senare år även TV-spel och datorspel. Med datorernas intåg förvandlas våra bostäder till avancerade kommunikationscentraler och de tycks bli en allt viktigare bas för yrkesarbete och studier.
SYSTEMEN SOM OMFORMADE SVERIGE
27

ARNE KAIJSER
Den stora omvandlingens effekter
Detta var några huvuddrag i den stora omvandlingen av Sverige från ett
bondesamhälle där livet formades av naturens villkor till dagens samhälle - den konstruerade världen - där det dagliga livet i hög grad präglas av stora tekniska system. Låt mig bara summera några av effekterna av den­ na omvandling.
För det första har systemen haft en genomgripande effekt på ett var­ dagligt plan. Det var den aspekten som Lubbe Nordström fascinerades av. Elektriska hushållsapparater har tillsammans med vatten- och avloppsled­ ningar övertagit många av de tyngsta arbetsuppgifterna och medfört något av en bekvämlighetens revolution, dock utan att nämnvärt förändra hem­ arbetets totala volym eller könsfördelning. Vidare har våra vardagsrum förvandlats till veritabla nöjesinrättningar och bil och telefon har drama­ tiskt ökat vår rörlighet och räckvidd.
För det andra har utbyggnaden av stora tekniska system haft en enorm .betydelse för den ekonomiska utvecklingen i vårt land, och detta på två sätt. Dels har snabbare och billigare transporter och kommunikationer gjort det möjligt att exploatera de väldiga naturresurserna i form av bl a skog, malm och vattenkraft som dessförinnan låg slumrande i rikets skö­ te, som Gripenstedt formulerade saken. Dels har utbyggnaden av de stora tekniska systemen i sig inneburit väldiga marknader och bidragit till den svenska verkstadsindustrins utveckling. Företag som Asea, LM Ericsson, Electrolux, Volvo, Saab och många andra har dessa marknader att tacka
för sin existens.
För det tredje har de stora tekniska systemen medfört genomgripande
förändringar av vårt samhälles rumsliga struktur. Järnvägsstationen, tele­ grafstationen och gasverket gjorde staden till en attraktiv plats för lokali­ sering av industrier och andra näringar. Det bidrog till den snabba urba­ niseringen under 1800-talets andra hälft. I de växande städerna bodde folk tätt och på gångavstånd från sina arbetsplatser. Under 1900-talet har spårvagnar, bussar, telefoner och bilar möjliggjort en utflyttning till föror­ ter och därmed en utglesning av de urbana landskapen.
För det fjärde har systemen haft genomgripande miljöeffekter med tveeggad karaktär. För Lubbe Nordström var det de positiva effekterna som stod i förgrunden. Han såg hur bostäderna i staden var försedda med bakteriefritt vatten och befriade från smuts och damm. Men idag vet vi att förbättringen av den lokala miljön har bidragit till en nedsmutsning först på regional och numera också på global nivå. Inte minst bilismen och de moderna energisystemen har bidragit till en livsstil som inte är långsiktigt hållbar.
28

Alla samlade runt TVn
på 1950-talet.
Foto i privat ägo
Att synliggöra systemen
Till sist ska jag återvända till frågan om kulturmiljövårdens och museernas roll för att synliggöra de stora tekniska systemen och den nya konstruera­ de värld som de gett upphov till. Vad är det som är särskilt viktigt att in­ ventera, dokumentera och bevara, och hur ska det göras? Och hur kan vi sedan med detta material som bas levandegöra innebörden och effekterna av de stora tekniska systemen?
29

ARNE KAIJSER
Det här är frågor som en hel del kulturmiljövårdare och museitjänste- män brottas med. Till exempel har Riksantikvarieämbetet fatt ett uppdrag av regeringen att ”ta fram ett program för dokumentation, vård och lång­ siktigt hållbar förvaltning av de tiotalet viktigaste industriminnena i Sve­ rige.” I en preliminär remissrapport betonar utredarna betydelsen av att även bevara infrasystem och de framhåller att dessa innebär ”en delvis ny problematik vad gäller bevarande och vård genom att de ofta spänner över stora geografiska områden och innehåller olika typer av material. En vä­ sentlig aspekt i bevarandet av infrastruktursystem och stora tekniska system är möjligheten att bevara hela strukturen och alla dess komponenter. Här bör ett urval av hela och representativa system göras som utgångspunkt för bevarandet.” I rapporten ges ett förslag till urval av Sveriges viktigaste in­ dustriminnen, och flera av dessa gäller infrasystem av olika slag, nämligen Grimetons radiostation, den smalspåriga järnvägen mellan Hultsfred och Västervik, fall- och slussområdet i Trollhättan samt det ”tekniska mega- systemet” bestående av Porjus kraftstation, malmbanan Luleå-Narvik och Bodens fästning.
30
Industriminne och
producerande industri sida vid sida - Frövifors pappersbruksmuseum. Foto Jan Eve Olsson, Riksantikvarieämbetet

Jag tycker att det är glädjande att utredarna lägger så stor tonvikt vid in­ frasystem, och deras urval av sådana minnen (givet att det totalt bara ska vara ca tio stycken) förefaller rimligt. Men jag vill ändå framhålla tre mer allmänna synpunkter på hur systemen kan synliggöras.
Först vill jag peka på risken för att det enbart är de spektakulära och framgångsrika systemen som dokumenteras och bevaras. Vattenkraften och järnvägarna hör till de system som är förhållandevis väl tillgodosedda. Vattenfall AB har t ex låtit göra fina dokumenteringar av vattenkraftstatio­ ner och avsatt betydande resurser för att vårda och bevara gamla anlägg­ ningar, och det finns en hel del ideellt drivna museijärnvägar runt om i landet. Det finns också välbesökta museer för bl a järnvägar, sjöfart, tele­ teknik och elektricitet. Men hur ska vi synliggöra de mer okända och undanskymda systemen? Vem brinner för att bevara minnet av gasverk, vatten- och avloppssystem eller flottning och vintervägar till framtida ge­ nerationer?
För det andra vill jag framhålla vikten av helhetssyn. Om man ska do­ kumentera eller bevara ett tekniskt system, så gäller det att inte bara beva­ ra enskilda komponenter utan att försöka beskriva hur systemet fungerar som helhet. Och med helhet menar jag inte bara alla de hårda tekniska komponenterna i systemet utan också de mjuka. Bra exempel på hur detta kan göras är museijärnvägarna, som när de är i drift verkligen levandegör järnvägssystemet som ett sociotekniskt system, med inte bara visslande och bolmande ånglok, utan också uniformsklädda konduktörer och stinsar, tidtabeller, biljetter och tidsenlig servering vid stationerna. Vilken fantas­ tisk kulturinsats som utförs av alla frivilliga entusiaster som håller dessa järnvägar i gång!
För det tredje skulle jag vilja se fler försök att dokumentera och levan­ degöra de sociala och kulturella innebörderna och effekterna av de stora tekniska systemen. Nordiska museets stora bilutställning 1997-98 är ett utmärkt exempel på hur det kan göras på ett pedagogiskt och intresse­ väckande sätt. Den lockade också nya kategorier till museet. Jag tror aldrig jag har sett så många skinnklädda män på ett museum. Bilutställningen handlade om éWsystem. Ännu svårare är att synliggöra den samlade inver­ kan av många tekniska system samtidigt. Ett sätt kan vara att utgå från hushållen och arbetsplatserna. I det danska elmuseet på Jylland finns tre hus, med inredning från tre olika tidpunkter under 1900-talet. Här kan man väldigt konkret se hur hemmen har förändrats genom de stora syste­ men. På liknande sätt skulle man kanske kunna inreda verkstäder eller kontor med typisk inredning från olika tidpunkter.
Här ser jag en spännande utmaning för Tekniska museet, som i egenskap av nationellt museum har ett ansvar för att skildra och levandegöra teknik-
SYSTEMEN SOM OMFORMADE SVERIGE
31

ARNE KAIJSER
utvecklingen och dess samhälleliga effekter i ett brett perspektiv. Ett sätt att göra detta vore att i samarbete med Telemuseum utarbeta en ny bas­ utställning med den tentativa titeln ”Systemen som omformade Sverige”. Syftet skulle vara att synliggöra infrasystemen och den betydelse dessa haft för samhällsutvecklingen. Många konkreta idéer till hur en sådan utställ­ ning skulle kunna utformas finns att hämta från andra museer inom och utom landet. Inte minst Nordiska museets bilutställning borde kunna vara en inspirationskälla särskilt vad gällde dess ambition att försöka inte­ grera bilismens historia med dess nutid och framtid. Den pekade tydligt på de problem som bilsamhället har skapat och som vi måste lösa fram-
32
Bilen som kungastaty
framför Nordiska museet 1997.
Foto Peter Segermark, Nordiska museets bildbyrå

över. Det är denna integration som jag ser som en av kulturmiljövårdens
och museernas huvuduppgifter. Det gäller kort och gott att ge nutids­ människan en möjlighet att avläsa det förgångna i det närvarande och att därmed ge henne bättre förutsättningar att aktivt forma sin framtid.
Referenser (ett urval)
Blomkvist, Pär & Kaijser, Arne, Den konstruerade världen : tekniska system i historisktper­ spektiv. Stockholm: Stehag 1998
Fridlund, Mats, Den gemensamma utvecklingen: staten, storföretaget och samarbetet kring den svenska elkrafttekniken. Stockholm, 1999
Hagberg, Jan-Erik, Tekniken i kvinnornas händer: hushållsarbete och hushållsteknik under tjugo- och trettiotalen. Malmö, 1986
Hult, Jan, et al, Svensk teknikhistoria. Hedemora, 1989
Kaijser, Arne, I fädrens spår: den svenska infrastrukturens historiska utveckling och framtida
utmaningar. Stockholm, 1994
Nordström, Ludvig, En dag i mitt liv. Stockholm, 1941
Schön, Lennart, En modern svensk ekonomisk historia: tillväxt och omvandling under två sek­
ler. Stockholm, 2000
Strömbäck, Lars, Baltzar von Plåten, Thomas Telford och Göta kanal: entreprenörskap och
tekniköverföring i brytningstid. Stockholm: Stehag, 1993
Riksantikvarieämbetet, Svenska industriminnen: förslag till urval och program för bevarande
och utveckling av Sveriges viktigaste industriminnen. Stockholm, 1999
Wormbs, Nina, Genom tråd och eter: framväxten av distributionsnätet för radio och TV.
Stockholm, 1997
SYSTEMEN SOM OMFORMADE SVERIGE
33


Den första transistorn från 1948
Foio telemuseum
r-iir ter den industriella revolutionen i England rådde en stark teknikoptimism
SUNE HILSTAD
När görs
de viktigaste uppfinningarna?
istoriskt kan man notera att många viktiga upptäckter och
uppfinningar har gjorts i anslutning till sekelskiften. Det ver­ Hkar som om statsmän, politiker och vetenskapsmän har satt vissa mål som ska ha infriats inför varje sekelskifte. Uppladd­ ningen och satsningarna inför hundraårsskiftena har historiskt
ägt rum under kanske fem, tio eller tjugo år innan det magiska årsskiftet.
Resultaten har visat sig framför allt efter sekelskiftena.
Ar det så även denna gång? Eller har förväntningarna på vad som går att åstadkomma med teknik och med hjälp av uppfinningar rent av varit ännu större när vi närmat oss det sekelskifte som dessutom är tusenårsskifte? I så fall blir kanske några av förra århundradets viktigaste uppfinningar även detta århundrades viktigaste. Uppfinningar som vi ännu inte känner till,
eller möjligen bara anar.
Men först. Vad hände runt förrförra sekelskiftet, dvs i slutet av 1800-ta-
let och början av 1900-talet? Vi vet att den perioden stod för en enaståen­ de teknikutveckling i Sverige. Med hjälp av uppfinningar och teknisk ut­ veckling byggdes ett industriellt Sverige. Många företag bildades, växte och blev framgångsrika. Flera av dem utgör fortfarande stommen i svenskt näringsliv.
Förutsättningarnariioi _
•i
hramgangarna för ungerär hundra ar sedan var ingen slump. Ett sekel et-
35

SUNE HILSTAD
i Sverige. Det fanns en övertygelse om att ökad välfärd kunde nås genom
stimulans av uppfinnandet och systematisk utveckling av nya produkter.
Några viktiga händelser i slutet av 1800-talet var
• skapandet av Patentverket 1892 som ett eget verk, genom utbrytning ur
Kommerskollegium.
• bildandet av Svenska Uppfinnareföreningen 1886; framgångsrika upp­
finnare skulle hjälpa andra (”nybörjare”) att utveckla sina idéer.
Stockholmsutställningen 1897 sedd från Nybro­
viken.
Tekniska museets arkiv

NÄR GÖRS DE VIKTIGASTE UPPFINNINGARNA?
Patentverkets trappa på
Valhallavägen i Stock­ holm år 2000.
Foto Nisse Cronestrand, TM
• Stockholmsutställningen 1897, Allmänna konst- och industriutställ­ ningen i Stockholm, vars ändamål i första hand var att stimulera till nya epokgörande produkter.
• boken Tom Tit 1890 som framför allt skulle stimulera ungdom att tän­ ka kreativt genom att experimentera med enkla hjälpmedel, tillgängliga i vardagen.
• Alfred Nobels testamente 1896 där ett av prisen, fysikpriset, årligen skulle tillfalla den person som gjort den viktigaste upptäckten eller uppfinningen.

SUNE HILSTAD
Jag har svårt att se att denna medvetna vilja och väldiga satsning på att ut­ veckla Sverige har upprepats någon gång under hela 1900-talet. Tack och lov ledde teknikoptimismen till en gynnsam utveckling som varade i åt­ minstone 60-70 år. Från 1970- och 1980-talen har svensk industri i stora delar blivit omsprungen av omvärldens. I den så kallade välfärdsligan, som lite trubbigt mäter välfärd i BNP per capita, har vi halkat från en tredje­ plats i världen till någonstans kring den 17e. Frågan om vi kommer att återta en topposition igen är öppen. Inget annat land med liknande ut­ veckling har lyckats med det. Personligen är jag dock övertygad om att vi redan är på väg att lyckas med hjälp av den nya optimism som finns bland uppfinnare och entreprenörer, inte minst inom ramen för informations­ teknikens möjligheter. Jag återkommer till det.
Krigen och uppfinningarna
Utvecklingen i världen styr oss i vår egen utveckling. Vi blir mer och mer beroende av vad omvärlden gör. Det globala perspektivet skärper konkur­ rensen men öppnar också möjligheter. Vi måste därför bli skickligare och framför allt snabbare att marknadsföra våra unika idéer, både tjänster och produkter. Vad är det då som styr, och vad driver utvecklingen? Tyvärr är svaret att mycket av utvecklingen fortfarande styrs av krig och fruktan för erövring.
I många tiotusentals år var människan på jorden en nomad som sökte sig dit där det fanns föda. När så småningom allt fler anlade fasta boplat­ ser, blev det viktigt att kunna skydda sig mot angrepp från andra grupper som ville komma åt det som redan var uppbyggt i en by eller stad. Krigs­ maskiner eller försvarsutrustning, flera tusen år gamla, vittnar om en im­ ponerande uppfinningsrikedom. Personligen är jag närmast hänförd av beskrivningar och ritningar till Arkimedes (287-212 f Kr) kastmaskiner och andra försvarsanordningar.
När vi gick in i 1900-talet gällde fortfarande att stora resurser användes för att räkna ut hur man krigar eller försvarar sig. Som en följd av det upp­ fanns stridsvagnen 1915. Under andra världskriget utvecklades flyget till det snabbare reaflyget, raketen blev användningsbar, kortvågsradarn ut­ vecklades för att kunna upptäcka fienden och för att kunna navigera bätt­ re. För att kunna kommunicera kompletterades den optiska morsetelegra­ fen med morsesignaler via radio. Kryptotekniken utvecklades, motorvägar anlades. Datorn, som vi idag inte kan vara utan, utvecklades med ett enda syfte: att kunna framställa atombomben och senare även vätebomben. Men också indirekt fick kriget betydelse. Nylon och syntetiskt gummi ut­ vecklades, främst på grund av att de områden som levererade naturgummi
38

Kastmaskin från 1500-
talet ur The Various and Ingenious Machines of Agostino Ramelli 1588. Tekniska museets bibliotek
NÄR GÖRS DE VIKTIGASTE UPPFINNINGARNA?
var avskärmade genom kriget. Penicillinet började massproduceras för att soldater med svåra infektioner snabbt skulle bli friska och krigsdugliga igen.
De uppräknade produkterna, som alla var för sina ändamål revolutio­ nerande uppfinningar, skulle med all säkerhet förr eller senare ha kommit fram utan kriget. Men det är ostridigt att utvecklingen hårt styrts, och fortfarande styrs, mot de militära kraven. Det går inte att blunda för det. Många av oss deltar i den utvecklingen, fast vi ofta inte vet om det.
Uppfinningar och tekniska genombrott
I anslutning till det just passerade sekel- och millennieskiftet har många uppräkningar gjort av 1900-talets viktigaste uppfinningar, mest i tekniska tidskrifter och affärspress. Där nämns de militära uppfinningarna, men också produkter som för den enskilda människan har haft stor betydelse. De har underlättat livet i vardagen, ökat frihetskänslan, ökat njutningen. Allt är nämnt, från gemet till lyckopillret Prozac. Det mesta i uppräkning­ arna är föremål som alla känner till och på ett eller annat sätt kan identifi­ era sig med. Vad som bedöms viktigast är i hög grad en subjektiv fråga.
39

SUNE HILSTAD
Till de stora uppfinningarna som har haft genomgripande betydelse för
utvecklingen under 1900-talet hör utan tvekan elektriciteten och glöd­ lampan. Thomas Alva Edison uppfann glödlampan 1879 och fick patent på den i januari 1880. Glödlampan blev särskilt intressant i det mörka Norden och den första glödlampan fanns i ett svenskt hem 1882. Bety­ delsen av detta för samhället - både för det privata livet och för yrkeslivet och produktionen - kan nog inte överskattas.
Ett sätt att värdera 1900-talets viktigaste uppfinningar skulle kunna bygga på följande grundförutsättningar. Uppfinningen ska
• ha givit stor ekonomisk avkastning,
• haft lång livslängd,
• ha förändrat vårt beteende varaktigt, eller
• ha givit helt nya förutsättningar för produktionen.
Under sådana förutsättningar måste nog en så kallad ”mjuk” uppfin­ ning rankas mycket högt: Henry Fords löpande band. Det är inte bandet
Det löpande bandet. In­ teriör från Scania-Vabis i Södertälje.
Pastell av O lle Hagdahl 1955. Tekniska museet

NÄR GÖRS DE VIKTIGASTE UPPFINNINGARNA?
som sådant utan själva produktionsprocessen som är viktig. Metoden att
tillverka på ett löpande band introducerades i april 1913. Utvecklingen fortsatte efter första världskriget, hela tiden med nya förbättringar som på­ gick in på 1950-talet. Löpande bandet som princip har säkerligen bidragit till de största produktionsförbättringarna i människans historia, väl jäm­ förbara med vad som nu sker med hjälp av IT och Internet.
När uppfinningar, som möjliggör viktiga tekniska genombrott, ser da­ gens ljus är det ofta tillämpningarna av dem som driver på utvecklingen. En sådan genombrottsuppfinning var transistorn. Den har betytt så myck­ et för utvecklingen under senare halvan av 1900-talet att det knappast går att beskriva i ekonomiska termer. Genombrottet kom i slutet av 1947 i Bell Laboratories i USA. John Bardeen, Walter Brattain och William Shockley, som svarade för uppfinningen, fick Nobelpriset i fysik 1956.
Ännu större praktisk betydelse än transistorn i sig fick den massprodu- cerbara integrerade kretsen. Den har tillskrivits Jack Kilby (som fick No­ belpriset i fysik 2000) och Robert Noyce. Sedan den integrerade kretsen uppfanns 1958 har antalet transistorer i de mest avancerade av dessa kret­ sar fördubblats varje period på 18-24 månader. Fenomenet har kommit att kallas Moores lag efter Gordon Moore. Idag innehåller en Pentium III processor 23 miljoner transistorer.
Embryot till Internet härrör från 50-talet som en idé om ett nätverk av datorer. 1965 lyckades amerikanska forskare koppla ihop två datorer via det allmänna telenätet. Även denna gång insåg militären den strategiska betydelsen av en ny teknik och utvecklade Arpanet, som presenterades hösten 1969. Därefter följde NCP, NetWork Control Protocol, TCP, Trans­ fer Control Protocol (1983) och 1989 introducerades world wide web, www, av Cern-forskaren Tim Berners-Lee.
Svenska uppfinnare på världsscenen
Det löpande bandet förutsatte standardiserade komponenter med mycket snäva toleranser. Det var en sak som inte var lika viktig i de tidigare fabri­ kerna. På det löpande bandet måste ju allt passa exakt innan den blivande bilen rörde sig till nästa station för att fa nya komponenter på plats. Att till­ verka delar med stor precision förutsatte att det gick att mäta med hög nog­ grannhet. Det blev möjligt med den revolutionerande svenska uppfinning­ en passbitar. Carl Edvard Johansson (1864—1943) kunde tillverka passbitar med en tolerans av en tusendels millimeter. C E Johanssons passbitar blev en av de viktigaste uppfinningarna för modern produktionsteknik under åt­ minstone ett par generationer och upphov till ett framgångsrikt företag, som fortfarande levererar mätutrustningar och mätsystemlösningar.
41

SUNE HILSTAD
En annan svensk uppfinning som fortfarande har
stor betydelse är kullagret, främst det sfäriska kullagret. När lagren på maskinerna i Gamlestadens Textilfabri­ ker gick varma kom Sven Wingqvist (1876-1953) på idén med det sfäriska kullagret. Att lagren gick varma berodde på att det blev sättningar i leran som fabriken var grundlagd på. Det orsakade brytningar i axlar och lager. Runt det nya sfäriska kullagret byggdes Svenska Kullager Fabriken, SKF, med start 1907. Tio år senare hade SKF 4 300 anställda och det är fortfarande ett le­ dande företag inom sin bransch.
Metoden att förpacka flytande livsmedel i papper
blev också den grundläggande för en helt ny möjlig­
het att rationellt och hygieniskt förpacka och distri­
buera känsliga råvaror, exempelvis mjölk. Med Erik
Wallenbergs patenterade metod, att i ett i princip
oändligt pappersrör fylla vätska och pressa röret till
tetraedrar, grundlädes en svensk världsindustri, Tetra
Pak. Grundaren Ruben Rausing (1895-1983) och
hans söner Hans och Gad, har berättat att företaget
under 60- och 70-talen blödde pengar, men efter en­
vist och målmedvetet kämpande åstadkom familjen
Rausing en storindustri. Den gjorde ägarna till några
av de rikaste i världen, men skapade också fortsatt re­
spekt för den svenska förmågan att utveckla produk­
tionstekniken. Den historien berättades mer i detalj i Dadalus 1999. Den berömde danske nobelpristagaren Niels Bohr har för övrigt fällt kommen­ taren om tetraedern: ”Jag har aldrig sett en så förnämlig praktisk tillämp­ ning av en matematisk idé.”
På elområdet har svenska uppfinningar spelat en stor roll. Väl så intres­ sant ur kommersiell synpunkt som glödlampan, var metoderna för att alst­ ra och överföra el till lampor, motorer och annan utrustning. Tillgång på el skapade helt nya möjligheter för verksamhet. Epokgörande uppfinning­ ar var också här svenska, exempelvis Jonas Wenströms likströmsmaskin Sköldpaddan som kom 1882. Några år senare uppfann Wenström också trefassystemet, vilket patenterades 1889, och med det började Aseas in­ tressanta historia.
Strax innan vi lämnade förra århundradet fick världen veta vad svensken Håkan Lans utvecklat, men på ett listigt sätt hemlighållit under cirka tio år. Han har uppfunnit ett positionsbestämningssystem som är tillämpbart för i princip all trafik på marken, på haven och i luften. Det revolutionerande
C E Johanssons pass­ bitar.
Foto Nisse Cronestrand, TM
(Th) Kullagret på ett tid- ningsomslag från 1916 och en mjölkförpackning från Tetra Pak.
Tekniska museets bibliotek resp Foto Nisse Cronestrand, TM
42

JUNM9I6
PRIS Kr t
med uppfinningen är att både den egna positionen och
andras kan avläsas. När uppfinningen blev känd, bland annat genom patenten som omger den, betraktades den som så revolutionerande att den blev ett hot mot andra befintliga system. Starka krafter arbetade för att världssamfundet skulle expropriera uppfinningen för tillämpning inom sjöfart och flyg om Lans inte frivil­ ligt överlämnat den till ”mänskligheten”. Det gjorde han våren 2000 för att metoden skulle kunna antas som världsstandard.
Ytterligare en svensk, Mats Leijon, överraskade världen med en genombrottsuppfinning, nämligen högspänningsgeneratorn, så sent som 1998. För förs­ ta gången går det att generera el med så hög spänning att en transformator inte längre behövs för att mata ut strömmen i kraftledningsnäten. Den nya generatorn är exempel på både högteknologi och systemkunnan­ de. Förbättringen av verkningsgraden representerar mycket stora ekonomiska värden. Uppfinnaren själv tycker inte uppfinningen är så märkvärdig. ”Jag tän­ ker bara runt och inte fyrkantigt, som man alltid har gjort vid konstruktion av generatorer och transforma­ torer”, säger han.
De okända uppfinningarna
Ffur var det då med uppfinningarna som antagligen blev till under förra århundradet, men vars resultat vi kommer att se först i detta århundrade. Det blir då vi kommer att kunna se om deras betydelse är så omfat­ tande att vi i efterhand måste erkänna dem som 1900-talets viktigaste. Vi vet inte idag vilka det kan bli. Men jag har två kandidater: Lans positionerings- system och Leijons högspänningsgenerator.
NÄR GÖRS DE VIKTIGASTE UPPFINNINGARNA?
Till denna kategori vill jag också föra Internet och informationstekniken. Trots den stora uppmärksam­ heten kring Internet och IT har nog de flesta av oss ännu inte förstått vil­ ken oerhörd potential som ligger i att kunna skicka information härs och tvärs, blixtsnabbt, över hela jordklotet. Den riktigt genomgripande konse­ kvensen kommer när informationen formas med en systematik som ger bredare och djupare kunskap åt alla och envar. På vägen dit behövs det
43

SUNE HILSTAD
ännu stor uppfinningsrikedom och stora ut­ vecklingsinsatser, men också krävande använ­ dare.
Medan starka krafter har åstadkommit själva nätverket som kopplar ihop datorerna, har an­ dra hittat tillämpningar med hjälp av webben. USA har här haft en formidabel framgång. Detta år 2000 är USA inne på sitt tionde år av oavbruten ekonomisk tillväxt. Aldrig tidigare har det inträffat och ekonomerna försöker nu förklara fenomenet. Att det finns en koppling till informationstekniken är uppenbart. Men återigen: IT är ett hjälpmedel som underlättar, effektiviserar produktionen och ger nya idéer chans att exploateras utan att påskynda inflatio­ nen, utan att överhetta ekonomin och utan att det uppstår arbetskraftsbrist. Effektivitetsvin­ sten är så stor att kraftig expansion av ekono­ min kan äga rum utan de följder som det tradi­ tionellt medfört och som resulterat i konjunk­ turcykler med betydligt kortare perioder med högkonjunktur än tio år.
GÖK SVERJGE OBEROENDE 7XV UTLÄNDSKT BRÄNSLE GENONV 3JSTT ELEKTRl^IERSC V3RTTENFALLEN MED GENERATORER FRÄN
SKS ELEKTRISKX atCHEE
VÄSTERitS j* j. _
Informationstekniken hjälper oss att effekti­
vare utnyttja annan teknik som vi redan tidiga­
re investerat i. Hög kunskapsnivå i kombination med kreativitet och en­ treprenörsanda ger oss närmast oändliga möjligheter med hjälp av infor­ mationstekniken. IT far alltså bedömas som en genombrottsteknik, jäm­ förbar med elektricitetens införande och den integrerade kretsen eller det löpande bandet. Som fenomen är IT inte en hård traditionell uppfinning, som det går att söka patent på eller som går att skydda på annat sätt. IT är snarare, som det löpande bandet, ett medel att göra olika tekniker mer all­ mänt tillgängliga. Ekonomerna har nu försett oss med en ny trebokstavig förkortning, GPT, general purpose technologies, tekniker för allmänt bruk. Genom IT har vi redan fatt en produktivitetsförbättring som kan jämföras med vad löpande bandet en gång gav.
IT har utvecklats framför allt i USA och Silicon Valley. De länder som hakat på utvecklingen, är de som haft stor datamognad och bra språkkun­ skaper. Sverige är ett sådant land och utpekas nu allt oftare som ledande i Europa och till och med i världen när det gäller vissa grenar inom IT. Vi drar nu speciellt stor fördel av att vi dels anammar IT, dels kan tillämpa dess fördelar inom teknikområden där vi har lång erfarenhet och industri­
Asea byggde tidigt elproduktionsutrustning. Affisch från 1910-talet. Tekniska museets arkiv
44

NÄR GÖRS DE VIKTIGASTE UPPFINNINGARNA?
ell framgång. Ett alldeles påtagligt entreprenörsintresse bland dagens sven­ ska ungdom ökar chanserna för nya svenska framgångar. Infrastrukturen har varit hygglig i Sverige när IT-vågen kom. Personer och företag med kreativ förmåga och vilja att utveckla befinner sig i ett redan uppkopplat Sverige. Vi är på väg att snabbt återta en starkare position i välfärdsligan.
45

«
5 B1'9 fl<2 456
)J -i J'"!j _
3 5 6^7^8-*9
5 6W 7 ^;8 9
5 6 7' 8' 9' O' I
6 6 7- 8 9 0^lC 2'
kVr#,
i
r-\r\c9oo,oonvr 890I23k56789
?C -vfOiW9 .-ÄDift-WÄJSsJM-8J9 7M8 -9te*(MlW2^3-4^5
7890I,ä'■-
)
»•J

Växeltelefonistens arbets­ redskap i början av 1900-talet.
Foto Nisse Cronestrand, TM
CLAES-FREDRIK HELGESSON
Teletekniken
och det naturliga monopolet
fter några decennier av konkurrens och bitvis hård debatt skapa­
des slutligen ett statligt monopol inom svensk telefoni. Med sin Enya organisation och ny teknik växte därefter ett konsoliderat svenskt telefonväsende fram som präglades av samarbete och ut­ veckling. Detta inträffade för runt 80 år sedan och känns idag
fjärran, präglad som vår tid är av begreppen avreglering, konkurrens och
privatisering. Det som hände då har emellertid en viktig beröringspunkt med vår egen tid. Vår förståelse av det nu svunna monopolets uppkomst
och utveckling påverkar helt enkelt hur vi förstår det som skett under de se­
naste 20 åren inom svensk telekommunikation. Detta gäller i särskilt hög
grad vår syn på teknikens förmåga att självständigt forma utvecklingen.
Naturliga monopol och teknisk utveckling
Ett statligt monopol har under lång tid verkat på området för teletjänster. Den tekniska utvecklingen har emellertid gjort att denna verksamhet inte längre var ett naturligt monopol och det faktiska monopolet har följaktli­ gen gradvis avskaffats.
Uttalanden med ovanstående innebörd har varit ymnigt förekomman­ de i kommentarer till avregleringen på teleområdet, vare sig de uttalats i någon statlig utredning eller en artikel i affärspressen. Just begreppet na­ turligt monopol har ständigt återkommit i de senaste 20 årens diskussion om hur infrastrukturella system såsom järnvägar, post och telefonväsende
47

CLAES-FREDRIK HELGESSON
bör organiseras. Naturligt monopol är en beteckning för att karaktärisera
verksamheter som har sådana ekonomiska karaktärsdrag, såsom extrema stordriftsfördelar, som gör att det inte är lämpligt eller ens möjligt att upp­ rätthålla konkurrens i dessa.1 Om telekommunikationsmarknadens orga­ nisering har det under de senaste decennierna därvidlag allt som oftast sagts att det statliga monopolet en gång var ett sådant naturligt monopol, men att den nya tekniken upphävde de förutsättningar som en gång gjor­ de monopolet till ett naturligt monopol. Införande av konkurrens har där­ för i sådana analyser framställts som en nödvändig konsekvens av den nya tekniken.
Denna analys av vår tids förändringar baseras således på en speciell tolk­ ning av vad som utgjorde det nu svunna monopolets fundament. Det svunna monopolet ses därvid som grundat i sådana karaktärsdrag som en­ dast de senare decenniernas tekniska utveckling har haft kraft att väsentligt förändra. Denna förståelse av avregleringen och det svunna monopolet framhåller alltså tekniken som en alltigenom självständig kraft som formar hur ett system såsom telesystemet organiseras.
En sådan teknikdeterministisk hållning kan tyckas dyster och skräm­ mande. Den står också i motsats mot mycket forskning kring hur teknisk utveckling är sammanflätad med det sociala, politiska och ekonomiska.2 En fråga som därvidlag väcks är hur det nu svunna 'naturliga monopolet en gång blev till. Det visar sig att historien om hur det statliga monopolet slutligen blev till för 80 år sedan ger en annan bild än den som baseras på begreppet naturligt monopol. En bild som kanske är mer komplex, men som också innehåller en viktig lärdom: Hur vi väljer att förstå historien och vilka begrepp vi väljer för att göra detta påverkar hur vi förstår vad som sker idag.
Telefonfrågan - Hur skall telefondriften
i Stockholm organiseras?
I början av 1900-talet var det statliga Telegrafverket (nuvarande Telia) en betydande, men långt ifrån ensam, operatör inom svensk telefoni. Tele­ grafverket dominerade visserligen helt utanför Stockholmsområdet, men inom en radie av 70 km räknat från Stortorget i Stockholm dominerade den privata operatören Stockholms Allmänna Telefonaktiebolag (SAT) och konkurrensen mellan SAT och Telegrafverket var hård. Konkurrensen var särskilt hård i värvandet av nya abonnenter, vilket ledde till låga abon­ nemangsavgifter samt till en växande flora av olika typer av abonnemang. Detta ledde bland annat till att telefonen snabbt fick en stor spridning i området. Vid sekelskiftet fanns nästan hälften av landets telefoner inom
48

TELETEKNIKEN OCH DET NATURLIGA MONOPOLET
70 km-området och av dessa var drygt 70 procent anslutna till SATs tele­ fonnät.
En stor stötesten för de två operatörerna var frågan om samtrafik mellan näten. Hur, och i så fall på vilka villkor, skulle abonnenterna kunna ringa till abonnenter i konkurrentens nät? Samtrafik mot särskild avgift hade upprättats mellan de två näten 1891, men frågan var åter uppe till diskus­ sion vid sekelskiftet i samband med att det tioåriga avtalet om samtrafik skulle omförhandlas. Frågan var central för de två operatörerna eftersom den handlade om vilka telefoneringsmöjligheter de kunde erbjuda sina abonnenter i förhållande till sin konkurrent. För SAT var det exempelvis attraktivt att ett abonnemang i deras nät inkluderade möjligheten att på bra villkor kunna ringa till Telegrafverkets många abonnenter utanför Stockholm. Å andra sidan var det centralt för SAT att Telegrafverket inte skulle kunna erbjuda lika bra villkor till sina Stockholmsabonnenter som SAT självt för samtal till SATs abonnenter. För Telegrafverket var situatio­ nen i stort den omvända.
Detta ledde till att båda operatörerna ville sätta låga eller ens inga sam- trafikavgifter på samtal till abonnenter i den andre operatörens nät. Sam­ tidigt ville de båda ha höga avgifter för inkommande samtal från den an­ dre operatörens abonnenter. De ville med andra ord kunna erbjuda för­ månliga telefoneringsmöjligheter till sina egna abonnenter, men samtidigt förvägra den andra operatören att kunna göra detsamma.
Förhandlingarna bröt samman och de två operatörna sökte istället finna en lösning som gjorde att Telegrafverket skulle köpa SATs nät i Stockholm. Även denna lösning på den så kallade telefonfrågan föll 1901 genom att köpeavtalet förkastades av den riksdag som skulle finansierat köpet. Par­ terna blev därmed återigen förvisade till att söka formulera ett nytt sam- trafikavtal. Detta misslyckades emellertid. Natten mellan den 31 maj och
1 juni 1903 bröts alla förbindelser mellan de två stora näten i Stockolm. Året dessförinnan hade i genomsnitt 3 440 samtal per dag kopplats mellan de två näten. Den 1 juni 1903 var de ledningar som dragits mellan näten tysta.
Detta var en ny situation. De telefoneringsmöjligheter som de två ope­ ratörerna kunde erbjuda blev nu långt mer olika varandra. Telegrafverkets 64 500 telefoner och SATs 33 500 telefoner hade helt enkelt blivit isolera­ de från varandra. För SAT och Telegrafverket blev detta starten för en än hårdare konkurrens om rekryteringen av abonnenter. Kampen om abon­ nenterna var ju inte bara en kamp om att fa betalande kunder. Antalet abonnenter de hade i Storstockholm bestämde helt omfattningen på den lokala telefontjänst de kunde erbjuda. För Telegrafverket var detta kanske särskilt viktigt, eftersom verket med färre antal abonnenter i Storstock-
49

CLAES-FREDRIK HELGESSON
holm inte kunde erbjuda lika stora lokala
telefoneringsmöjligheter som SAT. Näten växte också mycket riktigt kraftigt under de kommande åren. Dessutom ökade an­ talet abonnenter med abonnemang i båda näten.
Situationen utan samtrafik sågs från
operatörernas sida emellertid inte som
helt önskvärd. Redan ett halvår efter att
samtrafiken brutits började de därför
söka efter en lösning så att samtrafiken
kunde återupprättas. Den linje de denna
gång lyckades enas om var en delning av
70 km-området. Genom att byta vissa
linjer, stationer och abonnenter med va­
randra så skulle de få monopol inom var-
sitt geografiskt avgränsat område. Samti­
digt skulle samtrafik utan avgift upprättas
och operatörernas avgifter skulle samord­
nas. Telegrafverket skulle vidare enligt av­
talet betala en ansenlig mellanskillnad till
SAT eftersom verket skulle förvärva ett
större nät från SAT än det nät SAT skulle
förvärva från Telegrafverket. Våren 1904
förkastade riksdagen emellertid avtalet,
trots att regeringen hade gett det sitt stöd.
Flera olika motiv framfördes. Vissa häv­
dade att verket inte borde sätta sina avgifter i förhandlingar med SAT. An­ dra hävdade att priset var för högt, medan ytterligare andra betonade vär­ det av den konkurrens som nu förelåg.
Telefonfrågan fick således inte den lösning som parterna eftersträvat och konkurrensen fortsatte. De kom 1906 återigen överens om ett rent köpeavtal av samma typ som de utan framgång presenterat för riksdagen
1901. Även detta försök, som skulle skapat ett i princip rikstäckande stat­ ligt monopol, misslyckades att få riksdagens stöd. Liksom tidigare var det ett oenigt motstånd som fällde försöket. Dels fanns det de som ansåg det överenskomna priset för högt, dels fanns det de som hävdade värdet av den rådande konkurrensen. Bland de senare fanns också ståndpunkten att parterna borde kunna komma fram till någon lösning som inbegrep såväl konkurrens som samtrafik. Senare kom även andra upplägg att diskuteras mellan operatörerna. Bland annat sökte man, utan att lyckas, att enas om
50
Fl LLFlLiYi TILL I\rZ Iiiii?1r%ii Iir\
13* E IL L*
1 fciLtii
M
4 fX g\ O
INOV. WJ.A N?26.B
Supplement till SATs tele­ fonkatalog från 1903. Foto Telemuseum

Centralerna,;
Hackk ta , Ilmn»ta<i. Sicå, Vrt»Ilb>'
öro under byggnad
V^ll^rsha^f*
TELETEKNIKEN OCH DET NATURLIGA MONOPOLET
SATs nät inför den före­ slagna, men ej genom­ förda, uppdelningen mel­ lan operatörerna 1904. Inom den inre ringen skulle operatörerna få varsin halva. Gränslinjen går genom Saltsjön och Mälaren.
Foto Författaren
ett arrangemang där fri samtrafik kombinerades med prissamordning och en kvotering av till vilket nät nya abonnenter skulle föras.
Konkurrensen om att rekrytera nya abonnenter kom att kvarstå som en central del av Telegrafverkets och SATs verksamhet. Antalet abonnenter ökade också betydligt, såväl de som bara hade ett abonnemang i ena nätet som de som skaffade abonnemang i båda. Detta gjorde bland annat att Stockholm fortsatte att vara bland de mest telefontäta städerna i världen.
KARTA 3fVer
STOCKHOLMS
ALLMÄNNA TELEFON-
AKTIEBOLAGS LANDSLINIER
° Vexpli»tati0n«*r,
Cftt-StabUtAn.xt.Stocfch,
51

CLAES-FREDRIK HELGESSON
Det kontinuerliga tillskottet av abonnenter var inte bara en central del
i konkurrensen operatörerna emellan. Ett betydande problem var att kost­ naden per växlat samtal tenderade att öka ju fler abonnenter nätet hade. Grunden för denna betydande stordrifisnackdeP låg i telefonväxlarna som på denna tid var manuella och betjänades av telefonister. En telefonväxel hade en någotsånär begränsad maximal storlek och så snart denna storlek överskreds så upprättades nya växlar. Detta gjorde emellertid att när näten växte så kom alltfler samtal att växlas mellan flera stationer, vilket i sin tur gjorde att antalet telefonister engagerade i att växla ett samtal steg. Kort sagt, när näten växte ökade operatörernas växlingskostnad per samtal.
Konkurrensen innebar således en tveeggad situation för de två operatö­ rerna. För att klara sig i konkurrensen hade de att kontinuerligt rekrytera nya abonnenter, vilket bland annat pressade abonnemangspriserna. Sam­ tidigt innebar denna tillväxt att kostnaderna steg snabbare än intäkterna på grund av de stordriftsnackdelar som gjorde sig gällande i växlingen av telefonsamtal. Denna tveeggade situation var faktiskt en av orsakerna bak-
Stockholms stad förbjöd under en tid operatörer­ na att använda gatorna för att lägga ner kablar, som en påtryckning för att de skulle etablera samtrafik. Tillsammans med den kraftiga tillväx­ ten ökade detta träng­ seln i luften. Bilden är från 1892.
Foto Telemuseum

TELETEKNIKEN OCH DET NATURLIGA MONOPOLET
om att de så många gånger försökte enas om en lösning av telefonfrågan,
som återinförde samtrafiken och samtidigt minskade behovet av att så kraf­ tigt konkurrera i värvningen av ytterligare abonnenter. Samtidigt verkade denna situation för att hela tiden söka lösningar som kunde sänka kostna­ derna för växlingen av telefonsamtal.
Inom i synnerhet SAT, som hade det större nätet i Stockholm, utarbe­ tades ett arrangemang av abonnemang och nätstruktur som till en del hanterade detta. De anslöt alla storringare till en huvudstation och abon­ nenter som inte ringde lika mycket anslöts till understationer. Uppdel­ ningen av abonnenterna styrdes i sin tur av vilken typ av abonnemang de hade, där storringarna hade dyrare abonnemang som tillät ett obegränsat antal fria lokalsamtal. Andra abonnenter hade billigare abonnemang som enbart tillät ett begränsat antal fria lokalsamtal per kvartal och där samtal därutöver debiterades. Genom detta arrangemang hölls fler samtal inom huvudstationen, vilket reducerade antalet för SAT kostsamma samtal mel­ lan flera stationer. Arrangemanget var således ett sätt att hantera problemet med konkurrensmotiverad tillväxt och de därmed tilltagande kostnaderna för att växla samtal.
Ett annat uttryck för tillväxtens problematik givet konkurrens och väx- landets kostnader var de diskussioner och försök med olika typer av tele­ fonväxlar som pågick.
Telefonväxelfrågan - Hur skall telefonväxlarna
vara utformade?
I den pressade situationen som rådde för de två operatörerna var frågan om hur en telefonväxel skulle vara konstruerad högaktuell. Ett försök att utveckla utformningen av Telegrafverkets växlar hade gjorts av ingenjören vid Telegrafstyrelsen Anton Avén (1861—1914). År 1901 hade en större växel, med ett av honom utvecklat fördelningssystem, installerats vid ver­ kets huvudstation på Skeppsbron i Stockholm. Med detta system använ­ des särskilda fördelningstelefonister som utan att tala med de ringande abonnenterna fördelade de inkommande samtalen till en ledig telefonist. Detta gjorde att växlarna kunde byggas större samtidigt som de telefonister som expedierade samtalen kunde belastas jämnare. Nackdelen var emel­ lertid att systemet krävde särskilda fördelningstelefonister.
Avéns fördelningssystem ansågs emellertid inte som en lämplig lösning på telefonväxelproblemet av vissa andra ingenjörer inom Telegrafverket. Från åtminstone 1907 pågick under några år en debatt mellan framförallt Avén och Telegrafverkets telefondirektör i Stockholm, Axel Hultman (1858-1932). I diskussionerna om utformningen av verkets planerade
53

CLAES-FREDRIK HELGESSON
nya huvudstation på Jakobsbergsgatan i Stockholm hävdade Hultman i
kraftiga ordalag att systemets nackdelar övervägde i jämförelse med andra manuella system. I den följande debatten presenterades mängder av jäm­ förande mätresultat av båda sidor och debatten kom bitvis att bli mycket hätsk. Till sist försköt dock Hultman hela debatten om olika manuella sys­ tem genom att i april 1910 oväntat hävda att debatten inte längre var re­ levant, eftersom halvautomatiska växlar var att föredra för stora stationer framför alla de manuella system som debatterats så livligt sedan 1907.
Försök med halvautomatiska system, där elektromekaniska väljare styr­ des med knappsatser av telefonisterna, hade funnits på vissa håll i fram­ förallt USA i många år. I Europa hade vissa försök också gjorts och ämnet hade diskuterats på en konferens för teleingenjörer som hållits i Budapest
1908 där bland andra Hultman hade representerat Telegrafverket. Hult- mans uttalande 1910 gjordes således mot bakgrund av en gryende diskus­ sion i vissa andra länder i Europa, men var inte desto mindre förvånande. Dels hade han på konferensen 1908 yttrat en skepsis till sådana system, dels hade han långt efter konferensen hållit fast vid andra manuella system i sin argumentation mot fördelningssystemet.
Hultmans uttalande bidrog till att intresset inom Telegrafverket alltmer kom att riktas mot halvautomatiska växlar. Samtidigt som byggnaden för den nya huvudstationen uppfördes på Jakobsbergsgatan började såväl Hultman som hans kollega Herman Olson (1872—1934) efter en gemen­ sam studieresa till USA att på var sitt håll själva försöka utveckla anord­ ningar för halvautomatiska stationer. Till dessa ansträngningar bidrog även en tredje ingenjör med anknytning till Telegrafverket, GA Betulander (1872-1941).
Betulander, som redan på 1890-talet utarbetat små automatiska linje­ väljare för Telegrafverket, tog i december 1910 tjänstledigt från sin tjänst vid verket och startade utvecklingsbolaget Autotelefon Betulander. Där arbetade han, tillsammans med Nils Palmgren (1888—1975), med att ut­ veckla ett automatiskt telefonväxelsystem. Bolaget, som ombildades till Nya Autotelefon Betulander 1913, kom snart att inneha flera patent på delar till ett sådant system och sålde våren 1913 de internationella rättig­ heterna till dessa till Marconi Co i Storbritannien.
Samma vår tog Hultmans arbete en ny riktning när han tecknade ett samarbetsavtal med L M Ericsson (LME) representerat av dess VD Hem­ ming Johansson (1869-1955) och styrelseordförande Wilhelm Montelius (1852-1918). Genom detta avtal överlät Hultman nyttjanderätten för alla framtida patent på ett ”af honom uppfunnet automatiskt telefonsystem” till LME, mot att bolaget bistod i vidareutveckling och patentering samt betalade en royalty till Hultman på gjorda försäljningar. Hultman ingick
54

Avéns fördelningsstation
i Skeppsbron 2 omkring år 1902 med konstruk­ tören stående vid pane­ len till höger.
Foto Telemuseum
avtalet som privatperson och det är på några sätt förvånande att han valde att samarbete med LME. Bolaget var för det första inte en lika betydande leverantör till Telegrafverket som verkets egen verkstad och för LME var SAT en långt större kund än Telegrafverket. För det andra ägdes LME till ungefär en fjärdedel av SAT som genom sitt 1908 grundade dotterbolag AB Stockholmstelefon faktiskt konkurrerade direkt med det telefonnät Hultman ansvarade för i Stockholm. Montelius satt också i styrelsen för SAT. Denna situation kom emellertid att få en återverkning i avtalet, där LMEs nyttjanderätt till de framtida patenten för Sverige inskränktes till försäljningar till Telegrafverket.
Från åtminstone 1911 fanns således i Sverige tre olika utvecklingspro­ jekt för utveckling av automatisk telefonstationsteknik. Samtliga projekt involverade ingenjörer från Telegrafverket, men inte desto mindre hade projekten från 1913 tre helt olika organisatoriska placeringar.
Projekten fortskred samtidigt som både Telegrafverkets och Stockholms- telefons nät i Stockholm fortsatte att växa. För att hantera problemen med tilltagande växlingskostnader hade ingenjörer inom Stockholmstelefon ut­ arbetat ett manuellt telefonväxelsystem med automatisk samtalsfördelning. Detta installerades också på bolagets huvudstation på Malmskillnadsgatan under 1912-1913. Samtidigt började byggnaden för Telegrafverkets nya
55

huvudstation vid Jakobsbergsgatan bli färdig, men det var långt ifrån klart
vilken typ av telefonsystem som skulle användas. Inriktningen gled dock otvetydigt mot halvautomatiska system, och Herman Olson hävdade ex­ empelvis 1913 att sådana system var att föredra om nätet översteg 23 000 abonnenter, en storlek som i själva verket ganska väl sammanföll med vad verket hade i Stockholm. Samtidigt var det långt färre än i Stockholmstele- fons nät som ändå just hade valt att installera ett i grunden manuellt sys­ tem. Herman Olson och Axel Hultman inköpte vidare för Telegrafverket vid denna tid en provstation av ett halvautomatiskt system från Bell i Ant- werpen, för att sättas upp i Landskrona.
Så länge samtrafiken saknades erbjöd telefon­ kioskerna för de två operatörerna olika sam- talsmöjligheter.
Foto Telemuseum
56

TELETEKNIKEN OCH DET NATURLIGA MONOPOLET
År 1915 hade de tre projekten framskridit så långt att det från Telegraf­ verkets sida ansågs värt att pröva dessa i drift i liten skala. Sålunda beställdes en provstation från vardera Telegrafverkets verkstad, Nya Autotelefon Betu­ lander, samt LME. Samtidigt började emellertid den från Bell i Antwerpen beställda stationen att sättas i drift. Visserligen innebar den en ny källa till erfarenheter med sådana system. Den utgjorde emellertid också ett hot mot de tre projekten som samtliga aspirerade på att få bli valda för Telegrafver­ kets nät i Stockholm. Dessvärre var inget av systemen så pass färdigt att det snabbt kunde resultera i en driftsätt station, ett faktum som var prövande för Telegrafverket eftersom såväl trafiken som klagomålen ökade kraftigt.
Frågornas alltmer förtätade sammanflätning
Diskussionerna kring den så kallade telefonfrågan hade varit ganska in­ aktiva under 1910-talets inledande år. Visserligen hade ett försök gjorts 1914—15 att från Telegrafverkets sida göra ett inköp av Stockholmstele- fons nät till en del av en diskuterad reformering av verkets avgifter och en telefonskatt. Detta hade emellertid misslyckats. Resultatet blev endast en mindre taxereform i Telegrafverkets nät utanför 70 km-området. Näten växte och därmed växlingskostnaderna då allt fler samtal kom att kopplas med hjälp av fler än en telefonist. I slutet av 1915 hade Telegrafverkets nät i 70 km-området nästan 45 000 telefoner mot knappt 20 000 10 år tidi­ gare. Samtidigt hade Stockholmstelefons nät också vuxit så att det i slutet
av 1915 omfattade drygt 82 000 telefoner.
”Numera är det - enligt de klagandes åsikt — endast en lyckträff, om
man råkar få svar och rätt nummer vid en påringning i Riks (Telegrafver­ kets nät), och när man en gång efter mångahanda besvärligheter äntligen fått konversationen i gång med det begärda numret, blir man avbruten så säkert som amen i kyrkan.”4
Antalet abonnenter och trafiken fortsatte att öka under 1916 och med en tilltagande materialbrist förvärrades situationen för de två näten i Stockholm. Antalet klagomål ökade också, vilket särskilt gällde Telegraf­ verkets nät. Verket fick utstå mycket kritik i dagspressen. Medan Stock­ holmstelefon genomfört stora ombyggnationer av sina stationer under de gångna åren, stod Telegrafverket med en färdig stationsbyggnad på Jakobsbergsgatan, men utan något beslut om vilket system som skulle an­ vändas.
Våren 1916 argumenterade Axel Hultman såsom telefondirektör i Stockholm för att temporärt bygga ut den manuella stationen vid Skepps­ bron för att hantera de akuta problemen. Han menade att man på så sätt kunde uppskjuta beställningen av den första fullskaliga halvautomatiska
57

CLAES-FREDRIK HELGESSON
stationen till i början av 1918. Skulle införandet av halvautomatiska sys­ tem ske tidigare riskerade man enligt Hultman möjligheten att kunna an­ vända något av de svenska systemen under utveckling. Det pågick också vid denna tid diskussioner inom Telegrafverket som gick ut på att ett köp av Stockholmstelefons nät skulle möjliggöra en senareläggning av driftsät- tandet av en ny station. Dessa planer skrinlädes emellertid, förmodligen eftersom det ansågs omöjligt att fa riksdagen att finansiera en sådan affär.
Kapacitetsproblemen i Telegrafverkets nät kom att mötas med en upp­ repad installation av ytterligare växelbord till de manuella växlarna. Svårig­ heterna i Stockholmsnäten fortsatte emellertid, och artiklar om problemen med att telefonera fortsatte att förekomma ofta i pressen. Det var till och med i några artiklar på tal att införa tidsbegränsningar för lokalsamtalens längd, dock utan att någon sådan åtgärd genomfördes. I januari 1917 pre­ senterade Hultman ett preliminärt program för introduktionen av halvau­ tomatiska system i Telegrafverkets nät i Stockholm. Grunden i planen var att två år senare ha tre stycken halvautomatiska stationer i drift, där den största av dessa skulle ha en kapacitet på 7 000 abonnenter och vara place­ rad i stationshuset på Jakobsbergsgatan. Dessvärre var ingen av de tre år
1915 beställda provstationerna ännu satta i drift.
Hultmans plan kom dock att störas av att Telegrafverkets generaldirek­
tör, Herman Rydin (1861-1930), samtidigt börjat delta i nya diskussioner med ledningen för Stockholmstelefon och en bankir kring att fa kontroll över Stockholmstelefons nät. Denna gång diskuterades ett upplägg där staten inte skulle köpa nätet direkt utan där Telegrafverket i stället skulle hyra det av ett holdingbolag finansierat av Stockholms Enskilda Bank. På så sätt hoppades parterna att en affär skulle kunna godkännas av regering­ en. För Hultmans planer för införandet av halvautomatiska stationer in­ nebar emellertid diskussionerna en ny osäkerhet: För vilken omfattning av nätet skulle han planera? Detta gjorde till och med att chefen på Telegraf­ styrelsens linjebyrå på sommaren 1917 argumenterade mot en sådan hy- resaffär av Stockholmstelefons nät, just eftersom det störde planeringen av de nya stationerna. Telefonfrågan och telefonväxelfrågan tyckes således vid denna tid svårlösta och de kom till och med att störa varandra.
Under andra halvan av 1917 och i början av 1918 sattes de beställda provstationerna från de tre projekten igång en efter en. Det var emellertid uppenbart att de var långt ifrån färdiga system, och trots att de kopplade riktig trafik var de så pass små att de inte nämnvärt förbättrade situationen i Telegrafverkets nät. Där fortsatte problemen och nu började även tunga industrisammanslutningar göra sina klagomål hörda.
Tidningsdebatten var liv­ lig under 1916-17 och rubrikerna många och ofta kritiska.
Montage Niels Hofman-Bang
58

”Den oerhörda frekvensökningen på
‘Riks’ i Stockholm,” ”Nummerbyrån -upptagen!” ”Svårigheten att komma
fram i rikstelefon”, ”Missförhållandena vidrikstelefon” 111VäSlOneil
ÖStenfran ”Telegrafsstyrelsen om
orsakerna till den försämrad? expedier­ ingen” ”Rikstelefons I OI*SälllI*acLC
exppdiering” ”Rikstelefontrafiken vaxer för fort” ”Orsakas av de många nya gulaschabonnenterna”
”Abonnentträngseln på Riks”
”JbieKOrCLSirvid Stockholmstel”
”Tidsbegränsning för tela£<msamtal?”
”Skall det äntligen bli D21vuZ*6 ord­
ning?” ”Treuminuter eller en timme?” ”EnsomärHOJOLmedsinrikstele-
fon” ”Är klandret mot ‘rikstelefonelän- det’ berättigat?” ”FirULX*X*OI* på tele­
fontråden: Rvårigheterpå riksLsäi^kilt tiiLfoijdav firuxistensDrist,”
21metoder på Riks” ”Överbelastningen på interurbanlinjer-
na” ”Oefterrättlighetstillståndet på riks-

CLAES-FREDRIK HELGESSON
En lösning tar gestalt
Klagomålen på telefonnäten var emellertid inte det enda problemet. Situa­ tionen i början av 1918 präglades av finansiella påfrestningar för flera av de i telefondriften inblandade parterna. Telegrafverket hade sedan 1913 redovisat förluster för sitt lokalnät inom 70 km-området, och för 1917 var förlusten uppe i hela 15 kr per telefon.5 Stockholmstelefon hade visser­ ligen lyckats generera en liten vinst även för 1917. För moderbolaget SAT var situation besvärlig då bolaget sedan 1916 hade gjort förluster i sina telefonnät i Moskva och Warszawa. För SAT innebar vidare den ryska re­ volutionen att bolaget riskerade att inte erhålla någon ersättning för över­ låtandet av nätet i Moskva. Liknande förluster hotade likaledes LME som hade en betydande verksamhet i St Petersburg. Den svenska statens bud­ get var också ansträngd och redan i slutet av 1917 hade den relativt nytill­ trädde civilministern Axel Schotte uppdragit åt Telegrafverket att under­ söka om verket kunde höja sina avgifter för att öka statens intäkter.
Frågan om en avgiftshöjning väckte återigen frågan om verket kunde höja avgifterna inom 70 km-området. Detta ledde i sin tur till nya diskus­ sioner om ett förvärv av Stockholmstelefons nät. Förhandlingar om en så­ dan affär mellan Stockholmstelefon/SAT och Telegrafverket påbörjades i mars och förflöt snabbt. En preliminär överenskommelse diskuterades se­ dan med civilministern och förankrades hos företrädare för olika partier. En viktig händelse därvidlag var att högerledaren Arvid Lindman i detta skede verkade för en längre avbetalningsplan för köpet av nätet så att fler av hans partikamrater kunde godkänna förslaget. Lindman, som 1906 va­ rit generaldirektör på Telegrafverket och då hade försökt få ett sådant köp till stånd, verkade nu för frågan som politiker.
Lindmans roll i diskussionerna våren 1918 är vidare intressant eftersom han sedan 1916 också var styrelseordförande i LME. Arvid Lindman hade sedan 1917 sporadiskt diskuterat frågan om en fusion mellan SAT och LME med bland andra Fredrik Pegelow (1852—1925) som var styrelse­ ordförande i såväl SAT som Stockholmstelefon. Dessa diskussioner om en fusion synes emellertid ha tagit fart i samband med att en försäljning av Stockholmstelefons nät hade börjat diskuteras. När så en proposition om Telegrafverkets köp av Stockholmstelefons nät presenterades i maj, hade samtidigt en preliminär överenskommelse träffats om att SAT och LME skulle fusioneras förutsatt att riksdagen godkände propositionen.
I propositionen framhölls, förutom möjligheten att höja avgifterna i Stockholm, även de reserver som gradvis skulle frigöras när abonnenter med dubbla abonnemang efter en sammanslagning sade upp det ena av abonnemangen (de var nu ca 20 000). Vidare framhölls att Telegrafverket
60

TELETEKNIKEN OCH DET NATURLIGA MONOPOLET
oundvikligen förr eller senare skulle behöva förvärva Stockholmstelefons
nät, samt att en sådan affär nu var särskilt gynnsam. Även om företrädare för såväl regering som Telegrafverket, SAT och LME höll affären som för­ delaktig, så fanns det ett motstånd mot dess genomförande. Ett vanligt argument som restes mot affären var, liksom tidigare, värdet av den kon­ kurrens som förelåg. Den framträdande nationalekonomen Gustav Cassel hörde till dem som uttryckte ett sådant principiellt motstånd. I propositio­ nen hade hävdats att förekomsten av två parallella nät var nationalekono­ miskt förkastligt. För Cassel, som var bekant med begreppet naturliga mo­ nopol, hade detta argument emellertid ingen relevans.
Propositionen kom, trots att flera motargument rests, likväl att godkän­ nas av en oenig riksdag i juni 1918. Sommaren 1918 fusionerades resten av SAT med LME, en fusion som innebar att köpeskillingen på närmare 50 miljoner i avbetalningar hamnade i det fusionerade bolaget Allmänna Telefonaktiebolaget L M Ericsson (LME). Där kom den att bli betydelse­ full inte minst för att täcka förlusterna som de båda bolagen gjort i Ryss­ land. Ägandet till Stockholmstelefons nät överfördes vidare 1918 till Tele­ grafverket, men det visade sig ta lång tid innan näten sammanslagits med full samtrafik. I en situation där flera parter hade finansiella svårigheter ge­ nomfördes således samtidigt ett betydande förstatligande samt en minst lika betydande företagsfusion. Telegrafverket kom också snart efter sam­ manslagningen att gradvis införa ett nytt abonnemangssystem inom 70 km-området, där abonnenterna inte längre valde abonnemangsform utan istället betalade en årsavgift baserad på en uppskattning över hur många lokalsamtal de ringde.
Planerna att införa halvautomatiska telefonstationer i Stockholm åter­ upptogs under 1919. Hösten 1919 återkom Telegrafverket till riksdagen med en anhållan om anslag för att bygga stationsbyggnader för sådana sta­ tioner. Verket framhöll därvidlag de stordriftsnackdelar som fanns i nät med manuella telefonväxlar, en situation som inte nämnts under diskus­ sionerna om ett köp av Stockholmstelefons nät. Nu betonades emellertid detta faktum samt att nätet i Stockholm genom köpet fatt en sådan om­ fattning att det inte längre kunde drivas med manuella telefonväxlar. Det sades till och med att en övergång till automatisk växelteknik var nödvän­ dig så att abonnenterna inte ens gavs anledning att förmoda att de hade blivit bättre betjänta om Stockholmstelefons nät hade fatt fortsätta att exi­ stera! Telegrafverket fick de anhållna medlen och började bygga de nya byggnaderna.
Precis som med byggnaden vid Jakobsbergsgatan var det även för dessa nya byggnader inte helt klart vilken typ av system som skulle användas. I slutet av 1919 förberedde Axel Hultman en offertförfrågan på de första två
61

halvautomatiska stationerna för Stockholm. De som tillsändes en förfrå­ gan var Nya Autotelefon Betulander, LME, North Electric, Siemens samt Western Electric. Olsons projekt hade alltså vid denna tid sorterats bort. Det system som erbjöds av Nya Autotelefon Betulander kom vidare att ifrågasättas under processen. En därvidlag central fråga, som varit aktuell sedan åtminstone 1917, var huruvida det för detta system var möjligt att beräkna systemets förmåga att avverka telefontrafik då stationerna blev stora. När Nya Autotelefon Betulander i slutet av 1919 kom att förvärvas av LME, hävdade LME i likhet med Axel Hultman att det var omöjligt att göra sådana beräkningar.
Vad som sedan utvecklades var en utdragen process där offerterna flera gånger kom att revideras. Andra alternativ än det av LME offererade kom också av olika parter att i det närmaste utmanövreras. Under processen kom vidare fokus att skifta mot helautomatiska system, det vill säga system där abonnenterna själva valde nummer genom att slå det på en fingerskiva eller liknande. Valet gjordes formellt först i april 1921, då Telegrafverket beställde en automatisk telefonstation för Stockholm om 5 000 linjer från
Under 1900-talets första decennier skedde stora förändringar i telefon­ växlarna. Bilden visar Apparatsalen i Söders telefonstation på Horns­ gatan 9 i Stockholm år 1908.
Foto Telemuseum
62

Automatiseringen under
1920-talet gjorde att telefonstationerna suc­ cessivt tömdes på telefo­ nister. Salen för riksex- pediering i stationen vid Jakobsbergsgatan hade byggts under senare delen av 1910-talet. När bilden togs 1930 var denna den enda som kvarstod i oföränd­ rat skick.
Foto Telemuseum
LME. Systemet som valdes var ett inom LME utvecklat system som base­ rades på några idéer från Hultmans projekt. För detta så kallade 500-väl- jarsystem kom Hultman att uppbära en royalty på de köp som Telegraf­ verket och andra operatörer ute i världen gjorde. Det bör nämnas att en ingenjör inom LME knuten till Hultmans projekt, Martin Löfgren (1880—1926), redan före 1918 hade provat den väljarrörelse som sedan kom att ingå i 500-väljarsystemet6. Han hade emellertid avstått från att använda den eftersom den innebar ett intrång på patent som innehades av SAT och därmed hade gett en för Sverige obrukbar konstruktionslösning, givet den dåvarande konkurrensen i Stockholm. I och med fusionen och tillkomsten av monopolet kunde denna väljarrörelse återkomma i 500-väl- jarsystemet.
Den första automatiska stationen låg på Norrtullsgatan 47 och öppna­ des för allmän trafik 1924.7 En andra station sattes i drift 1928 på Kungs­ holmen. Våren 1929 sattes till sist en automatisk station i drift i huset på Jakobsbergsgatan, vilket alltså var 20 år efter Hultmans och Avéns hätska debatt om vilket system den nya huvudstationen skulle ha!
63

CLAES-FREDRIK HELGESSON
I början av 1930-talet kom det svenska telenätet att alltmer likna ett na­ turligt monopol. Den automatiska teletekniken minskade inslagen av stor­ driftsnackdelar i kopplingen av lokalsamtal. Borta var också den abon- nemangsstruktur som tidigare syftat till att locka till sig abonnenter och samtidigt minska problemen med stora telefonnät med manuella växlar. Introduktionen av den nya automatiska telefonväxeltekniken och tillkom­ sten av det statliga monopolet var emellertid som företeelser långt mer sammanflätade än vad begreppet naturligt monopol kan fånga. Begreppet användes ej heller av samtiden för att karaktärisera dessa förändringar. Det var inte tekniken som isolerat formade monopolet, ej heller var det mo­ nopolet som ensamt formade tekniken. De kom tillsammans att utgöra en för det svenska telesystemet ny konfiguration, där även det nya avgiftssys­ temet samt Telegrafverkets närmande och samarbeten med LME blev vik­ tiga komponenter.
Epilog om det naturliga
I vår tid har karaktäriseringen av det nu svunna statliga monopolet som ett naturligt monopol kommit att ersätta en djupare förståelse av hur detta monopol en gång växte fram. Det har gett en efterhandskonstruerad bild som någorlunda harmonierar med vissa karaktärsdrag hos det statliga mo­ nopolet, men som ingalunda fångar hur den tekniska utvecklingen intimt samspelade med andra aspekter av telesystemets utformning. Skillnaden kan tyckas obetydlig. Vår tids karaktärisering av det svunna monopolet som ett naturligt monopol har emellertid som en direkt konsekvens givit en bild av tekniken som en självständig kraft, och därmed bidragit till att framställa vår tids förändringar som en konsekvens av en självständig tek­ nisk utveckling.
Vår tids förändringar i telesystemets organisation må ha givit mer eller mindre önskvärda konsekvenser. Den viktiga lärdomen från monopolets uppkomst är att dessa förändringar inte behöver tillskrivas en självständig teknisk utveckling. En tolkning som inte vilar på en historieskrivning grundad i begreppet naturligt monopol kan se att den tekniska utveck­ lingen, nu liksom tidigare, samspelat med andra såväl politiska som socia­ la och ekonomiska förändringar. I likhet med historien om det statliga monopolets uppkomst, ger det visserligen en mer komplex bild av mono­ polets fall. Men det är en bild som kanske inger förtröstan i det att tekni­ ken inte är den självständigt bestämmande kraft den ibland utsägs att vara.
64

TELETEKNIKEN OCH DET NATURLIGA MONOPOLET
Noter
1. Teoretiskt har begreppet naturliga monopol inom nationalekonomin definierats på en rad olika sätt sedan det först myntades i slutet av 1800-talet. Gemensamt för alla defi­ nitioner är betoningen att de är verksamheter där konkurrens är olämplig eller omöjlig, men vilka dessa bestämmande karaktärsdrag är har ändrats över tiden. Extrema stor­ driftsfördelar har varit en sådan dominerande definition. Om begreppets idéhistoria, se Helgesson (1999) s 114-122, 331-340, 348-357.
2. För några framträdande verk inom sådana traditioner, se exempelvis teknikhistorikern Thomas P Hughes bok om elektricitetssystemets historia (Hughes 1983), eller teknik- och vetenskapssociologen Bruno Latours bok om ett nytt kollektivtransportmedel (La­ tour 1996).
3. En stordriftsnackdel, eller så kallad skaldisekonomi, är en situation där styckekostnaden per producerad enhet stiger med tilltagande volym. Situationen är således raka motsat­ sen till stordriftsfördelar eller så kallad skalekonomi.
4. ”Riks och allmänheten: Ett bemötande av klagomålen,” Aftonbladet. Stockholm, 14 april 1916.
5. Detta skall jämföras med att ett abonnemang med obegränsat antal fria lokalsamtal i Telegrafverkets nät inom 70 km-området kostade 50 kr per år.
6. Det bör kanske nämnas att Martin Löfgren vid LME, med stöd av vissa av sina kollegor, hävdade att det var han och inte Hultman som stod bakom viktiga konstruktionslös­ ningar i det som blev 500-väljarsystemet. Ledningen för LME var emellertid inte sär­ skilt intresserad av Löfgrens anspråk. Vi kan emellertid aldrig veta om ledningens age­ rande grundades i att de ansåg att Löfgrens anspråk var ogrundade eller omöjliga att be­ visa eller att de oavsett de egentliga sakförhållandena föredrog att försvara Hultman som uppfinnare, dels för att Hultman faktiskt innehade patenten, dels för att han i kraft av sin position på Telegrafverket representerade en viktig potentiell kund för bolagets au­ tomatiska system.
7. Om Norra Vasa, som denna station kom att kallas, se även K V Tahvanainens artikel i Dadalus 1999, (Tahvanainen 1998).
Referenser
Framställningen i denna artikel bygger på doktorsavhandlingen Making a Natural Mono- poly. I denna finns ytterligare hänvisningar till såväl den litteratur som det arkivmaterial och klippmaterial som använts.
Helgesson, Claes-Fredrik, Making a NaturalMonopoly: The Confiiguration ofta Techno-Eco- nomic Order in Swedish Telecommunications. Stockholm: Doktorsavhandling, Handels­ högskolan i Stockholm / EFI, 1999
Hughes, Thomas P, Networks oftPower: Electrification in Western Society: 1880—1930. Balti­ more: John Hopkins University Press, 1983
Latour, Bruno, Aramis or the love ofttechnology. Cambridge: Harvard University Press, 1996 Tahvanainen, Karl Väinö, ”Teletekniska framsteg på 1920-talet: Grimetons radiostation och automattelefonstationen Norra Vasa”, i Höjeberg, Mats (red) Daedalus 1999: Tek­
nik som kultur. Stockholm: Tekniska museet, 1998, s 75-87
65


Insprutningspump till FRAM-motor - långt före ITs genombrott. Foto Bengt A Lundberg, Riksantikvarieämbetet
GUNNAR ELIASSON
Den gamla
industrin i den nya ekonomin
en digitala teknologin, särskilt integrationen av datorer och
kommunikationsteknologi (den femte generationen datorer), Dhåller på att radikalt ändra industriländernas produktions­ struktur. Därom råder inget tvivel. Men det är i den Gamla Industrin, särskilt verkstadsproduktionen, som den Nya Eko­
nomins stora genomslag kommer att ske, även om det som skett hittills inte på långt när motiverat det överväldigande talet om att något radikalt
nytt redan inträffat. Affärspotentialen är dock gigantisk. Även om visio­
nen om det Nya skulle visa sig överdriven, så kan varken politiker, företag
eller medborgare agera som om den Nya Ekonomin inte är på väg. Men
politikerna bör heller inte föra politik som om den Nya Ekonomins fruk­
ter redan har mognat. Det är ett säkert sätt att ordna det så att det inte blir
några frukter att plocka.
De nya visionerna
Här skall rivas för att fa luft och ljus skaldade Strindberg 1883. Joseph Schumpeter talade 1911 om den ”kreativa förstörelsen” som beredde plats för nya industriella strukturer. Och nu deklareras allt oftare kravet på den gamla industrins död för att den nya, digitalt baserade produktionen skall få utrymme att expandera. Vem bryr sig om klumpiga mekaniska lösning­ ar när digitalt baserad teknologi fixar samma funktioner mycket finurli­ gare och billigare. Låt oss äntligen förpassa den industriella revolutionens
67

GUNNAR ELIASSON
200 år gamla teknologi, verktygsmaskinerna, och verkstadsindustrin till
den industriella arkeologins arkiv.
Så kan det låta. Utvecklingen har under de senaste årtiondena gått hårt
åt invanda föreställningar om produktion och arbetsliv. Det besvärande är bara att ingenting blivit som de flesta föreställt sig. Det gamla och utran­ gerade envisas med att leva kvar. Och inte nog med det; den gamla verk- stadsteknologin med rötter i den 200 år gamla industriella revolutionen utgör fortfarande ryggraden i de västliga industriländernas ekonomiska välfärd, möjligen med undantag för den amerikanska ekonomin.
Det efterfrågas och produceras fortfarande bilar i Väst, trots att bil­ industrin för inte så länge sedan proklamerades gammal och död i de rika industriländerna. Södra Tysklands lyxbilsproduktion i stor skala har efter en period av vacklande hälsa återtagit såväl teknologiskt som industriellt (läs lönsamt) ledarskap i världen.
När Kurt Vonnegut 1952 (i Player Piano), fem år efter transistorns födel­ se, målade upp en mekanisk framtidsvision för industrisamhället fick han helt fel, trots de vidunderliga mekaniska lösningar som då hade sett dagens ljus och trots en fantastisk radiorörsbaserad centraldator som styrde upp mas­ kinerna. Men den mekaniska verkligheten finns fortfarande kvar även om den inte driver utvecklingen. Det är därför av många skäl både intressant och viktigt att ställa sig frågan vad som skall hända med den gamla industrin, nu när den nya ekonomin, byggd på ny teknologi och ny industri fångar all vår uppmärksamhet. Ar något radikalt nytt på väg som dödar allt det gamla, el­ ler klarar debattörerna bara en sak i taget? Och är det i så fall i rätt eller fel sak?
En ny ekonomi?
Ekonomisk utveckling och strukturomvandling har alltid varit parallella fenomen. Strukturomvandlingen innebär att nya företag skapas, gamla slås ut och de överlevande företagen tvingas innovera och strukturera om sig (se Tabell 1). I denna kreativa förstörelseprocess belönas de framgångs­ rika medan de som inte lyckas får utstå stora påfrestningar och inte sällan går under. Det hör till saken att utvecklingen inte kan fortskrida utan att en betydande utslagning äger rum och resurserna, särskilt arbetskraft, fri­ ställs. Det finns förmodligen en optimal takt i utslagningen, över vilken ekonomin blir stökig och socialt ohanterlig (Eliasson & Johansson & Tay- maz 2000). Studier pekar dessutom på att nyetablering och utslagning av företag normalt varierar parallellt (Geroski 1995). Såväl hög, men inte för hög, nyetablering som utslagning är därför ett gott tecken.
Frågan är därför vad det nya består av och hur den eventuella övergången till en ny ekonomi ser ut? När inträffade en sådan övergång förra gången?
68

DEN GAMLA INDUSTRIN I DEN NYA EKONOMIN
Tabell 1. De f/ra investeringsmekanismerna i Schumpeters kreativa förstörelse- och tillväxtprocess
1. Innovativ nyetablering som genom konkurrensen tvingar fram 2. omorganisation och/eller
3. rationalisering av existerande företag, eller
4. utslagning och konkurs.* I
Eliasson (1993; 1996a)
Den nya ekonomin diskuteras på tre nivåer:
1. Makro-, Nya samband och tillväxt utan inflation.
2. Mikro-, Ny teknologi möjliggör en radikalt ny organisation av produk­ tionen.
3. Divergens i ställetför konvergens. De redan rika länderna rusar iväg. De fattiga blir relativt fattigare.
Den första nivån handlar om politik. Diskussionen förs i riksbankernas direktionsrum. I den nya ekonomin behöver vi inte längre oroa oss för in­ flation. Så säger duvorna, medan hökarna markerar att om den nya eko­ nomin vet vi knappast något och att skinnet inte skall säljas förrän björ­ nen är skjuten.
Under den andra punkten diskuteras förklaringen. Det är företrädesvis IT som skall skapa den nya ekonomins möjligheter. Visionen illustreras av det elektroniska chipsets enastående kapacitetshöjning.
Den tredje nivån handlar om de sociala konsekvenserna under över­ gången från en gammal till en ny ekonomi. Kommer världen att bli ännu mer segregerad? Kommer de fattiga och svaga att acceptera att inte fa sin ”rättvisa” del av kakan? Hur skall vi formulera en ”nygammal svensk policy- modell” som ger politikerna makten över fördelningen åter?
I diskussionen observeras bl a två saker: gapet mellan rika och fattiga länder ökar. Inom varje land har inkomstskillnaden ökat efter att stadigt ha minskat under drygt 130 år, sedan den industriella revolutionens bör­ jan.
Under denna rubrik finns många som föreslår att man, läs politikerna, skall stoppa utvecklingen.
Det hör också till saken att de som diskuterar under de tre rubrikerna normalt skiljs av vattentäta, intellektuella skott.
Jag skall försöka sy ihop de tre problemområdena och därmed framför allt komma att diskutera den Gamla Industrins roll i den Nya Ekonomin. Men först ”det nya”, finns det?
69

GUNNAR ELIASSON
Orsaken till att vi talar med oro om den gamla industrins undergång är att
så många talar om den nya ekonomin, och att man talar om den som om något radikalt redan har inträffat. Antingen vill vi inte ha det nya, eller också oroar vi oss för att ”vår ekonomi inte hinner med tåget”. Det är kraf­ tiga utsagor, minst sagt. ”Förra gången” någonting radikalt nytt inträffade var för ca 200 år sedan i England. Där stod den industriella revolutionens vagga och där introducerades verktygsmaskinerna i produktionen. Men den revolutionen tog tid på sig. Den industriella revolutionen spred sig dock så småningom till ett antal industriländer, bl a till Sverige där ett ra­ dikalt brott i industriproduktionen kan observeras redan under 1800-ta- lets första hälft (se Diagram 1), och några decennier efter samma trend­ brott i England.
Därefter kan vi inte tala statistiskt om några radikala industriella om­ välvningar som givit statistiskt utslag på nationell nivå förrän talet om den nya ekonomin kom igång under 19991 och nu går det fort i visionerna, även om vi ännu inte sett mycket i den nationella statistiken.
En till synes permanent höjning av produktivitetens tillväxt kan obser­ veras (trendbrottet). Det bröts först under 1970-talets oljekriser. Den enda ekonomi som klarat sig riktigt bra efter oljekrisen är världens rikaste, den amerikanska ekonomin. I det landet har också inkomst- och förmö­ genhetsskillnaderna börjat öka sedan ca 30 år tillbaka
Men hur radikal är förändringen? Gordon (2000 a, b) är inte impone­ rad, särskilt som vi för inte mer än fem år sedan diskuterade raka mot­ satsen, produktivitets-paradoxen (se t ex Berndt & Malone 1995; Rhodén
Diagram 1. Svensk industriproduktion 1549- 1999
100000
10000
Index 1875 = 100
1500 1549 1600 1700 1800 Källa: Eliasson (1988) och uppdateringar
1900 2000
70

Robotmontering i modern verkstadsindustri. ABU- Garcia 1998.
Foto Nisse Cronestrand, TM
1999). Då var man förvånad över att inga produktivitetseffekter kunde
observeras statistiskt av de enorma investeringarna i dator- och kommuni- kationsindustrin under nästan två decennier. Nu är det tvärtom, konstate­ rar Gordon. Trots att de förändringar man har visioner om bara gäller 12 procent av den amerikanska ekonomin, nämligen den del av ekonomin som producerar investeringsvaror. Den höjda tillväxten gäller dessutom bara de fyra åren 1996-1999. Den övriga ekonomin har uppträtt normalt eller tom stagnerat. Gordon tror heller inte att den kraftiga förändringen i de 12 procenten av ekonomin mer än till en del är permanent (”sustainable”). Han har därför inte mycket till övers för talet om den nya ekonomin.
Det hör till saken att den statistiska bilden i Sverige är lika den i USA, bara mindre påtaglig.
Det mekaniska paradigmet
Den industriella revolutionen grundades under sent 1700-tal i och med att verktygsmaskinerna utvecklades till fungerande industriella redskap i England (Woodbury 1972) och så småningom radikalt ändrade produk­ tionsstrukturen i väst genom framväxten av en synnerligen konkurrens­ kraftig mekanisk industri.
Det är intressant att notera att Lancashire, mitt i Englands växande in­ dustriella kärnland, i början av 1800-talet hade fler verktygsmaskiner i drift än det fanns i hela världen i övrigt. Dessa maskiner utför faktiskt i dag sam­ mametallbearbetandefunktionersomdå,mensnabbare,precisareochmer
DEN GAMLA INDUSTRIN I DEN NYA EKONOMIN

GUNNAR ELIASSON
pålitligt. De kan dessutom konfigureras i mer komplexa och flexibla system
än som då var möjligt, och här spelar elektroniken (kan det vara på plats att redan här påpeka) en avgörande roll.
Dessa metallbearbetande verktygsmaskiner utgör i dag fortfarande stom­ men i den moderna verkstadsindustrin. Det är denna verktygsbaserade in­ dustriella teknologi som i dag av förståsigpåare med lätt överseende klassas som den ”gamla industrin”. Men det är intressant att ställa sig frågan: hur kunde denna teknologi grundad på metallbearbetning och plåtbockning under drygt 150 år utgöra grunden för det industriella kompetensmono­ pol som fortfarande bär upp västerlandets ekonomiska välfärd, men som nu hotas från alla sidor av en värld som snabbt håller på att lära sig just denna teknologi.
Det finns många svar på denna fråga och alla svar krävs för att vi skall förstå vad som hänt och vad som kommer att hända.
För det första är den mekaniska verkstadsindustrin mycket diversifierad. Här blandas allt mellan avancerade stridsflygplan, datorer och plåtdetaljer. Svensk industri, läs verkstadsindustrin, klassades en gång (Pavitt 1979; Pa- vitt & Soete 1981) som en av världens mest varierade och teknologitäta, tätt i hälarna på de stora länderna USAs, Japans och Tysklands industrier, och långt före t ex England och Frankrike. Sedan dess har dock bredden minskat väsentligt — och betänkligt - genom avveckling av perifera pro­ dukter och koncentrationen på kärnkompetenser, särskilt i storföretagen.
Samtidigt har (för det andra) svenska verkstadsföretag från att ha varit stora som produktionsanläggningar men små som företag (Pratten 1976)
72
Pappersmaskiner har alltid fordrat avancerad reglerutrustning. Del av torkparti i pappersmas­ kin som byggdes 1874 och var i drift till 1984. Frövifors pappersbruks- museum.
Foto Jan Eve Olsson, Riksantikvarieämbetet

DEN GAMLA INDUSTRIN I DEN NYA EKONOMIN
vuxit genom intern expansion och uppköp, och expansion utomlands till
ett i dag relativt litet antal multinationella företag. Det är intressant att jämföra listan med de största företagen för ca 50 år sedan och i dag (se Eliasson 1996a, p. 49). Flertalet företag har bytts ut och om vi jämför med 1945 finns egentligen bara ABB (Asea), Ericsson, Stora, SCA, Sandvik och SKF kvar bland de 15 största svenska företagen. Detta innebär att svensk industri och svensk ekonomisk välfärd i dag baseras på ett litet antal storföretag inom traditionell, läs ”gammal” industri.
Det är därför en viktig fråga som ställs i denna artikel: Ar svensk eko­ nomisk välfärd baserad på ett litet antal multinationella storföretag som i sin tur är inlåsta i en gammal teknologi (Glete 1998), som inte har någon framtid i det höglöneland som Sverige hoppas förbli.2 Är svensk utförs­ åkning i den internationella BNP per capita-ligan en spegling av just den­ na inlåsning? Eller underskattar visionärerna den mekaniska industrins framtid (Patel & Pavitt 1994)?
Svaret handlar om hur omvandlingen har gått till och kommer att gå till i framtiden. Kommer den gamla industrin att sakta omvandlas som tidigare eller ersättas av ny digitalt och bioteknologiskt baserad industri? I USA har ersättningen gått relativt långt men det nya svarar ändå, som Gordon (2000b) konstaterar, bara för en liten del av den amerikanska ekonomin. I Sverige har de stora företagen organiserat om sig, rationalise­ rat och expanderat utomlands. Men här handlar det fortfarande i mycket större utsträckning om den ”gamla” verkstadsindustrin. Frågan kvarstår; är det ”ersättning” eller ”transformering” det handlar om. Kan det vara så att det svenska politiska systemet inte förmår klara en ”radikal industriell transformation” med en mycket omfattande utslagning av företag i Sveri­ ge. Därför har transformationsprocessen stoppats politiskt.
Att de svenska storföretagen, särskilt inom verkstadsindustrin lyckats så bra hittills kan framför allt återföras på två ytterligare egenskaper hos verk­ stadsindustrin, nämligen, för det tredje att snabbt ta till sig den digitala teknologin (”elektronik”) såväl i produkterna som i produktionen, samt för det jjärde att även integrera nya material och sensorteknologi i pro­ duktionen.
Storföretagens framgångar kan till stora delar förklaras av två saker. Un­ der 1950- och 1960-talen kanaliserades för det första stöta monopolvinster från tidig efterkrigsproduktion till en mycket kraftig expansion av verk­ stadsindustrin, där utvecklingsmöjligheter och kompetens fanns. Under
1970- och 1980-talen genomgick samma industri en snabb transformation från en bas i tillverkningsbaserad priskonkurrens till en industri baserad på teknologisk produktkonkurrens och globalisering. Elektronik, sensorer och nya material i produkten spelade här en central roll.
73

GUNNAR ELIASSON
Samtidigt kan för det andra konstateras att verkstadsindustrin väsent­ ligen är baserad på en organisationsteknologi med under senare år alltmer över marknaden distribuerad produktion. Den organisationsbaserade tek­ nologin illustrerar tydligt den relativa betydelsen av en sofistikerad inte­ gration inom företagen av teknologi och ekonomi/organisation för kon­ kurrenskraft. Men detta är ingenting nytt. Organisatorisk kompetens har alltid varit avgörande för svensk industris framgångar. Och den digitala teknologins betydelse för produkten och produktionen var tydligt obser­ verbar redan under 1970-talet (se Eliasson 1980, s 253 ff).
Den digitala teknologin
I den nya ekonomins basfunktioner dominerar den digitala teknologin, företrädd av datorer och kommunikationsutrustning, men kanske framför allt av Internet, det senare ett fenomen som endast några fa invigda visste vad det var för fem år sedan.
Den digitala teknologin har tre dimensioner. Den 1. utgör en generisk teknologi, som bärs upp av
2. en industri som producerar elektronisk utrustning och mjukvaror som i sin tur
3. används i snabbt växande utsträckning i praktiskt taget allproduktion.
Det är den tredje punkten som är mest intressant i detta sammanhang. Den digitalt baserade industrin (datorer, mjukvaror, telekomutveckling) är visserligen i dag en stor och växande industri, där Sverige, trots att Saab var klar teknologisk ledare i Europa, i den andra transistorbaserade gene­ rationen, ändå missade datorerna (Eliasson 1998 a). Men svensk industri har lyckats fantastiskt inom telekommunikation, särskilt mobiltelefoni, även om en närmare granskning visar att Ericsson haft en enastående tur.
Men det är i användningen av elektroniken eller informationsteknologin i gammal produktion, särskilt verkstadsindustrin, som Sverige excellerat sedan tidigt 1970-tal. Svensk verkstadsindustri låg till exempel då i täten när det gällde utnyttjandet av elektronik i verkstadsindustrins produkter (Eliasson 1980). Mikroprocessorn - som baseras på den fjärde generatio­ nens datorer — innebar ett stort steg framåt på 1970-talet. Den viktiga frå­ gan är hur den traditionella produktionen kommer att kunna utnyttjas och anpassa sig till den femte generationens datorer, dvs integrationen av datorer och kommunikationsteknologi och Internet, som verkar vara på väg att radikalt definiera om produktionen överlag. Det handlar om en snabb utveckling av nya produkter, ny organisation av såväl tillverkning
74

Den mekaniska verklig­ heten i den tidiga kom­ munikationstekniken. Ett relä från Grimetons ra­ diostation.
Foto Bengt A Lundberg, Riksantikvarieämbetet
som distribution. Men det är här svensk traditionell industri tidigare varit bra, så förutsättningen att lyckas i framtiden borde vara god.
Låt mig därför gå igenom det nya genom att (1) diskutera några av svensk verkstadsindustris tidigare konkurrensfördelar på produktområdet, (2) den nya organisation av verkstadsproduktion som den digitala tekno­ login möjliggör, bl a virtuell design samt (3) avsluta med en kort diskussion av storleken på den potential som erbjuds, och därmed de industriella möjligheter som finns att framgångsrikt träda in i den nygamla ekonomin.
Tåget har förmodligen gått för svensk industri när det gäller den tradi­ tionella datorindustrin, men det kanske inte betyder så mycket. Telekom- industrin är en gigantisk nätverksdator och där har Sverige karvat ut en nisch, särskilt inom mobil kommunikation. Och vem vet, det är kanske från nätverksdatorer, Internet, som datorteknologin kommer att utvecklas vidare. Kommer en framgångsrik kommunikationsindustri och en radi­ kalt omorganiserad verkstadsindustri att räcka till för att föra svensk till­ växt tillbaka till den gamla trenden, på vilken i stort sett bara USA befin­ ner sig för närvarande?
75

GUNNAR ELIASSON
Den gamla industrins kompetensområden
Sverige har en större kompetens än något annat land räknat per capita när
det gäller utveckling, produktion och marknadsföring av komplexa sys­ temprodukter som flygplan, telekomsystem, stora lastvagnar och ubåtar. Denna produktion inklusive ett komplex av underleverantörer utgör den svenska industriproduktionens ryggrad och därmed basen för svensk eko­ nomisk välfärd.
Tittar vi närmare på de företag som står för denna produktion kommer vi att finna att de inbördes är allt annat än metallbearbetande och till­ verkande företag (Eliasson 1990 a). En bättre karakteristik är avancerade internationella tjänsteproducenter där resursförbrukningen domineras av produktutveckling, global marknadsföring och distribution samt tillverk­ ningen och dess beredning. Det hör till saken att tillverkningens beredning är den stora och växande delen inom tillverkningen, medan själva tillverk­ ningen till stora delar är ”outsourcad” på underleverantörer. I genomsnitt (se Eliasson 1990 b, s 68) utgör själva tillverkningen (arbetare vid maski­ ner) inte mer än 25 procent av resursförbrukningen. Den effektivitet och flexibilitet som följer med denna distribuerade produktion utgör svensk verkstadsindustris styrka. Lägger vi till den ökade betydelsen i produktens ”definition” av livscykelåtaganden i form av garantier, underhållsvänliga konstruktioner och produkter som är enkla att modernisera så blir tjänste- och kompetensinnehållet i den moderna verkstadsindustrins produktion ännu större.
För stora, komplexa och dyra produkter som flygplan, flygmotorer och lastbilar blir det allt vanligare att producenten tar ett livslångt ansvar för produkten (Life Cycle Management, LCM). Ibland hyrs produkten helt enkelt ut till användare som betalar för prestanda, vilket blir allt vanligare när det gäller stora flygmotorer. Det första konstaterande vi gör är därför att den gamla produktionen, särskilt verkstadsindustrin innehåller en be­ tydande sektor som är minst lika ny, modern och avancerad som vad den nya industrin kan erbjuda. Vi kan också konstatera att en radikal omorga­ nisation ägt rum internt inom de gamla storföretagen, som givit deras verksamhet ett till stora delar helt nytt innehåll.
Den mest revolutionerande förändringen har gällt (1) produkternas de­ finition och (2) produktionens organisation samt (3) hur de två dimen­ sionerna integrerats. Vi kan tala om en distribuering och integrering av produktionen genom modularisering och outsourcing (Eliasson 1996b; Fredriksson 1994). Tillsammantaget illustrerar detta en organisationsbase- rad industriell teknologi, som genom sin komplexitet är väl skyddad från konkurrens från den ekonomiskt outvecklade världen. Samtidigt skapar en rätt organiserad, distribuerad produktion möjligheter till produktivi-
76

DEN GAMLA INDUSTRIN I DEN NYA EKONOMIN
tetshöjningar i den gamla industrin i klass med vad den nya ekonomins
förespråkare förebådar för den nya ekonomin (se nästa avsnitt) om kom­ petensen att förverkliga möjligheterna industriellt finns.
Modulariseringen av produktionen är en gammal, erfarenhetsbaserad teknologi som med stöd av modern dator- och kommunikationsteknik blivit allt vanligare under senare år. Om produkten kan brytas ned i sepa- rerbara och exakt definierade komponenter och system kan produktionen distribueras över marknaden på underleverantörer. Detta ger enorma för­ delar eftersom då de mest effektiva producenterna kan utnyttjas och skal­ fördelar uppnås i hela systemet av underleverantörer. Modern informa­ tions- och kommunikationsteknologi gör det därför möjligt att samordna såväl utvecklingsarbete, tillverkning som slutlig sammansättning.
Modularisering och outsourcing är en nödvändig teknik när det gäller komplexa systemprodukter som flygplan, lastbilar, ubåtar men som bara några fa avancerade industriländer (däribland faktiskt lilla Sverige) har kompetens att utveckla och producera. Det är sedan länge omöjligt att ut­ veckla och tillverka ett modernt trafikflygplan inom ett företag. Alltför många exklusiva kompetenser behövs för detta. Kompetensen att distribu­ era och integrera produkten har därför utvecklats i denna typ av industri, ofta orienterad mot komplexa militära systemprodukter med lång livslängd (se Eliasson 1995; 1999).
Konsten att distribuera och integrera produktionen har två kritiska si­ dor, nämligen konsten att
a) definiera, designa och med precision tillverka de ingående modulerna b) i förväg, i produktens design förenkla underhåll och moderniseringar
m m.
Information om kommunikationsteknologin - den nya ekonomins sig­ num - har spelat en fundamental roll för möjligheterna att bedriva distri­ buerad produktion, särskilt distribuerat utvecklingsarbete. Konsekvensen har bl a blivit att produktionen inte bara blivit effektivare utan också flexib­ lare (Eliasson & Johansson 1999, ch. 2). I det långa loppet handlar effek­ tivitet i hög grad om flexibilitet.
Mätteknik och kunskap om hur produktens design påverkar tillverk­ ningens effektivitet har betytt mycket för industrins utveckling. Crosby (1997) hävdar tom att stora framsteg inom mätteknologin gjorde att Västeuropa redan under tidig medeltid tog ett industriellt jättekliv och passerade de då rikaste länderna i världen (Indien och Kina) i materiellt välstånd. Vi lärde oss redan ”i skolan” vad den Johanssonska måttsatsen som patenterades 1901 betydde för verkstadsföretagets förmåga att preci- sionsbearbeta utbytbara detaljer, i Johanssons fall Gevärsfaktoriet i Eskils­
77

GUNNAR ELIASSON
tuna. Denna uppfinning hade en enorm betydelse för kvalitetsutvecklingen
i svensk verkstadsproduktion.
Något som kanske kommer att bli ännu viktigare i framtiden är den di­
gitala presentationen av produkten och produktionsprocessen i datorer (s k virtuell design) och en avancerad integrering av den distribuerande pro­ duktionens alla element så att effektiva, skräddarsydda produkter kan åstadkommas för varje kund. Den nya integrerade produktionsteknologin innebär att storskalighet kan uppnås vid korta serier inom ramen för det integrerade och distribuerade produktionssystemet. Förutsättningarna för att uppnå sådana dynamiska systemeffekter är en radikalt annorlunda och flexibel produktionsorganisation. Denna kompetens finns bara på plats i delar av några fa avancerade industriländers industri.
Den gamla industrins, läs verkstadsindustrins, möjlighet att överleva i en möjlig ny ekonomi förutsätter därför att denna teknologi sprids effektivt hos de företag som har kompetens att utnyttja den, och att den övriga in­ dustrin fasas ut.
Det är vid närmare eftertanke förvånande att de västliga industriländer­ na kunnat behålla sitt kunskapsförsprång i produktionen så länge. Även om nya industriländer och de tidigare planerade ekonomierna nu på allvar börja hota t ex de enklare delarna av svensk verkstadsproduktion så har vårt försprång kunnat bibehållas i drygt 150 år som en väl bevarad affärs­ hemlighet. Detta speglas av den snabba tillväxtfasen i Diagram 1. Men den privilegierade tiden är nu förbi. Det är därför kravet på en radikal och genomgripande industriell förnyelse är så stort i dag och (kanske) avgö­ rande för möjligheten för Sverige att i det långa loppet tillhöra de rikaste länderna i världen.
Tre skäl talar för att den gamla industrins kompetens, särskilt verkstads­ industrins, kommer att avgöra utfallet i denna välfärdstävlan. För det första är möjligheterna till väldiga produktivitetshöjningar inom verkstadsindu­ strin mycket stora (se nästa avsnitt) och kompetensen att förverkliga dem finns. För det andra är vårt beroende av verkstadsproduktionen redan så stort att vi omöjligen kan ersätta den med annan sk ”ny produktion”. Inte ens i USAs ekonomi, som är mycket mindre beroende av verkstadsindu­ strin än vår ekonomi, är detta möjligt. För det tredje utgör komplexiteten hos verkstadsindustrin ett utomordentligt skydd mot enkel konkurrens utifrån. Det är denna komplexitet och denna infrastruktur av avancerade underleverantörer som Sverige byggt upp under en mycket lång tid som definierat ett effektivt skydd för det ekonomiska värdet av vår industriella kompetensbas under mer än 150 år.
Den andra sidan av samma mynt är att den omvandling av den gamla industrin som följer med råge motsvarar den ”kreativa förstörelse” som
78

DEN GAMLA INDUSTRIN I DEN NYA EKONOMIN
Joseph Schumpeter talade om och som schematiskt illustreras i Tabell 1.
Det är inte bara företagarkompetensen att genomföra omvandlingen som behövs. Individen måste även vara utrustad med det sociala kapital som krävs för att kunna anpassa sig i den nya produktionsmiljön vi har att se fram emot. Bortsett från en god utbildning så kommer socialförsäkrings­ systemets utformning härvidlag att vara helt avgörande för att det skall finnas politisk acceptans för de sociala påfrestningar som följer med an­ passningen. Det nuvarande socialförsäkringssystemet är inte utformat för att klara sådana uppgifter (Eliasson 1992; 2000 c).
Vilka storleksordningar gäller?
Teknologi räcker inte för att skapa en ny ekonomi. Industriell utveckling handlar om teknologi och ekonomi. Ny teknologi måste utvärderas och se­ lekteras kommersiellt för att ge upphov till ekonomisk tillväxt. De ekono­ miska incitamenten måste därför vara tillräckliga och de institutioner och den infrastruktur som krävs för den industriella förnyelsen måste finnas på plats. Jag skall i detta avsnitt visa att en potential för produktivitets- höjningar av gigantisk storleksordning finns, och att incitamenten är av samma storleksordning om kompetensen att göra något industriellt av möjligheterna (mottagarkompetens-, Eliasson 1990a) finns. Vi talar om dy­ namiska systemeffekter, som är lika svåra att mäta som de är att åstad­ komma. Tabell 2 illustrerar.
Det är alltid lättast att resonera statistiskt. Håll en stor del av världen oförändrad och tänk igenom vad som händer om du ändrar på några fa parametrar (ceteris paribus). Ingenjörer och affärsmän använder sådana förenklade antaganden lika ofta som ekonomer. De första två punkterna i Tabell 2 är exempel på ”sådana kalkyler” som är mycket vanliga i indu­ strin. Rationaliseringsvinsterna blir ofta små eller obetydliga om de inte förenas med rejäla förändringar i produktionens organisation. Eliasson
Tabell 2. Dynamiska systemeffekter vid olika aggregationsnivåer i den kunskapsbaserade informationsekonomin
1. Snabba på informationsflödena över en given produktionsstruktur (rationalisering) 2. Öka den fysiska flödeshastigheten över en given struktur (rationalisering)
3. Reorganisation av informationsflödena
4. Reorganisation av den fysiska produktionen
5. Gör allt samtidigt (integrerad produktion) Källa: Eliasson (1998b)
79

GUNNAR ELIASSON
(1998 b) ger exempel på en investering i EDI (Electronic Data Interchange)
som inte gick att räkna hem om inte den fysiska flödesorganisationen sam­ tidigt radikalt förändrades (punkt 4 i Tabell 2). Att tänka samtidigt i ter­ mer av parameterförändringar och medvetna organisationsförändringar är dock mycket intellektuellt krävande. Medvetna organisationsförändringar i syfte att höja ett företags produktivitet misslyckas också ofta därför att kompetensen att förstå den komplexa helheten saknas (dynamiska system­ effekter, se Eliasson 2000 b).
Det är dock när allting genomförs samtidigt som de verkligt stora pro- duktivitetshöjningarna kan åstadkommas. Jag har kallat detta integrerad produktion. Internet erbjuder redan i dag ekonomiska möjligheter att orga­ nisera om den traditionella verkstadsproduktionen så att stora skaleffekter uppnås inom distribuerade och flexibla nätverk, förutsatt att kompeten­ sen att genomföra de rätta organisationsförändringarna finns. Dell är ett företag som lyckats mycket bra här. Eliasson & Taymaz (2000) visar med hjälp av en simuleringsmodell för den svenska ekonomin hur sådana kom­ binerade systemeffekter kan uppnås genom omorganisation av företag (enligt Tabell 1) i en hel ekonomi. Här kombineras affärsexperiment och marknadskontroll genom konkurrens med hårdför utslagning av misslyck­ ade experiment. Entreprenörskap, konkurrens och flexibel anpassning ger på sikt för en hel ekonomi (”den svenska”) produktivitetsvinster av samma storleksordning som de som registrerades efter den industriella revolutio­ nen i Diagram 1. Men det är lätt att misslyckas om den industriella kom­ petensen och den sociala-politiska förmågan att klara strukturomvand­ lingen saknas. Då följer ekonomin trenden ut till höger.
Integrerad produktion och virtuell design är en ”ny organisationstekno­ logi” som kan hjälpa de redan rika ländernas ekonomi att förverkliga den ”politiska drömmen” om en nygammal industri. Den handlar, som Tabell 3 illustrerar, om överblick och förutseende integration i kombination med flexibilitet. Integrerad produktion har sedan länge varit en verklighet inom flygindustrin, lastvagnstillverkningen, ubåtstillverkningen och telekom- industrin, dvs i stora delar av svensk verkstadsindustri.
Denna typ av produktionsteknologi löser naturligtvis inte det avgö­ rande affärsproblemet att utveckla och marknadsföra rätt produkter, dvs produkter som kunden vill betala för. Men givet rätt produktval hjälper denna produktionsteknologi de rika ländernas höglöneproduktion att vara konkurrenskraftig gentemot den övriga världen.
Det resonemang jag har fört leder fram till en slutsats. Det är möjligt att industriländerna står på tröskeln till en ny ekonomi. Potentialen för positiva förändringar är enorm. Men alla nu rika länder kommer inte att inom sina ekonomier ha den tekniska, ekonomiska och politiska kompe-
80

DEN GAMLA INDUSTRIN I DEN NYA EKONOMIN
Tabell 3. Med integrerad produktion uppnår man följande fördelar:
1. En operationell helhetssyn uppbyggd på funktionella moduler och kompetenta design­ teams möjliggör delegering av arbete i kombination med central helhetskontroll.
2. Med helhetssyn minskar man dyrbara misstag (konstruktionsfel, klumpiga konstruk­ tioner, dåligt organiserad tillverkning).
3. Produktutveckling och tillverkning kan integreras.
4. Produktionens organisation kan anpassas för enstyckstillverkning, korta serier eller
massproduktion.
5. Problem vid underhåll och vidareutveckling av produkten kan förutses redan i pro­
duktutvecklingen .
6. Produktionen kan distribueras geografiskt och outsourcas på många underleverantörer.
7. Genom simuleringsteknik (computational prototyping) kan man komma närmare en
ändamålsenlig och färdig lösning redan från början. Stora kostnadsreduceringar upp­
nås.
8. Bland många möjliga sätt att organisera tillverkningen blir det möjligt att välja ett av
de bästa.
9. Kvalitetskontrollen blir effektivare och kan reduceras. Man slipper dyra efterjusteringar.* 1
Källa: Eliasson, Gunnar (1995)
tens som krävs för att förverkliga drömmen om en ny ekonomi. Det blir därför lätt löjligt att höra makroekonomer och makropolitiker i kanslihus och riksbank redan nu diskutera hur dessa visionära produktivitetsvinster skall fördelas. Det finns ännu inget att fördela. Fördelningen kommer dess­ utom att vara avgörande för om det blir något att fördela. Det är visserligen så att den Gamla Industrin på ett avgörande sätt kommer att medverka vid förverkligandet av den Nya Ekonomin. Men kompetensen att fördela produktivitetsvinsten rätt sitter definitivt inte i kanslihuset eller hos den gamla svenska industrimodellens representanter.
Noter
1. Se dock Eliasson (1998c).
2. Ballot —Taymaz (1998) visar t ex teoretiskt att det är mycket lätt i en komplex industriell
ekonomi för stora delar av produktionen att bli ”inlåsta i gammal” teknologi under långa perioder, kanske för gott.
Referenser
Ballot, Gérard & Taymaz, Erol, ”Human Capital, Technological Lock-in and Evolutionary Dynamics” i Eliasson, G & Green, Ch (red) The Micro Foundations ofEcommic Growth. Ann Arbor: University of Michigan Press, 1998
81

GUNNAR ELIASSON
Berndt, Ernest & Malone, T, ”Information, Technology and the Productivity Paradox;
Getting the Questions Right”, Economic Innovations and New Technology, 1995, nr 3,
s 177-182
Crosby, Alfred W, The Measure ofReality — quantification and Western Society 1250-1600.
Cambridge University Press, 1997
Eliasson, Gunnar, ”Elektronik, teknisk förändring och ekonomisk utveckling (Electronics,
technical change and economic development)” i Datateknik, ekonomisk tillväxt och sys­ selsättning Stockholm: Data- och elektronikkommittén, DEK/Liber förlag/Allmänna förlaget, 1980
-, ”Innovation, market structure and the stability of industrial development” i Hanusch (red) Evolutionary Economics. Cambridge, New York etc: Cambridge University Press, 1988, s158
-, ”The Firm as a Competent Team”, Journal ofEconomic Behavior and Organization, 1990a, nr 13 (3), June
—, ”The Knowledge-Based Information Economy; Chapter I” i Eliasson, G & Fölster, S et al (red) The Knowledge Based Information Economy. Stockholm: IUI, 1990 b
—, Arbetet, dess betydelse, dess innehåll, dess kvalitet och dess ersättning. Stockholm: IUI, 1992 —, ”Företagens, institutionernas och marknadernas roll i Sveriges ekonomiska kris. Appen- dix 6” i Lindbeck, A (red) Nya villkor för ekonomi och politik. Stockholm: SOU
1993:16, 1993
—, Teknologigenerator eller nationelltprestigeprojekt? — Exemplet svenskflygindustri. Stock­
holm: City University Press, 1995, s 48 f
—, The Firm, Its Objectives, Its Controls and Its Organization. Boston/ Dordrecht/London:
Kluwer Academic Publishers, 1996 a
—, ”Spillovers, Integrated Production and the Theory of the Firm”, Journal ofEvolutionary
Economics, 1996 b, nr 6, s 125-140
-, ”Svensk datorindustri - en kompetensblocksanalys av dess framväxt och försvinnande
(Swedish Computer Industry - a competence bloc analysis of its emergence and dis- appearance)” i Heum, P (red) Kompetense og Verdiskapning: SNFsÅrsbok 1998. Bergen: Fagboksforlaget, 1998a
—, ”Information Efficiency, Production Organization and Systems Productivity — quantify- ing the effects of EDI investments” i Macdonald & Madden & Salarna (red) Telecom- munications and Socio-Economic Development. Amsterdam: North-Holland, 1998 b
-, Ny industri, nya arbetsuppgifter, nya kravpå kompetens ochflexibilitet. Stockholm: KTH TRITA-IEO-R 1998:16, 1998c
—, Undervattensteknologi i industriell tillämpning. Stockholm: KTH, TRITA-IEO-R 1999- 12,1999
-, ”Industrial Policy, Competence Blocs and the Role of Science in the Economic Develop­ ment”,JournalofEvolutionaryEconomics,2000a,No1
-, The Anatomy ofa Production Plant, mimeo. Stockholm: KTH, Indek, 2000 b
-, Knowledge, Competence Blocs and Innovative Activity in Economic Growth — the local and the regionalperspective: Preparedfor the Conference on Verdiskaping, Kompetanse og Inno­
vation, Oslo, May 8, 2000. Stockholm: Mimeo, KTH, Indek, 2000c
Eliasson, Gunnar & Green, Christopher (red) The Micro Foundations ofEconomic Growth.
Ann Arbor: University of Michigan Press, 1998
Eliasson, Gunnar & Johansson, Dan, Dynamik ochflexibilitet i svensk IT-industri: Dyna­
mics and Flexibility in Swedish IT-industry. Stockholm: City University Press, 1999 Eliasson, Gunnar & Johansson, Dan & Taymaz, Erol, Firm Turnover and the Rate ofGrowth.
Stockholm: Mimeo, KTH, Indek, 2000
82

DEN GAMLA INDUSTRIN I DEN NYA EKONOMIN
Eliasson, Gunnar & Taymaz, Erol, ”Institutions, Entrepreneurship, Economic Flexibility
and Growth - experiments on an evolutionary model” i Cantner & Hanusch & Klep- per (red) Economic Evolution, Learning and Complexity. Heidelberg - New York: Physi- ca-Verlag, 2000
Fredriksson, Billy, ”Systems Engineering — A Holistic Approach to Product Develop­ ment”, Griffin 94/95 (Nov.), 1994
Geroski, Paul, ”What Do We Know about Entry?”, International Journal of Industrial Organization (13), 1995, s 421-440
Glete, Jan, ”Entrepreneurs and Social Elites; some reflections on the case of Sweden; Paper presented at the 6th International Joseph A Schumpeter Conference, Stockholm June 2-5, 1996” i Eliasson & Green (1998)
Gordon, Robert J, Interpreting the ”one big wave” in US Long-term Productivity Growth. NBER Working Paper No 7752, 2000 a
—, Does the ”New Economy”Measure up to the Great Inventions ofthe /W.PNBER Working Paper No 7833, 2000 b
Patel, Parimal & Pavitt, Keith, ”The Continuing, Widespread (and neglected) Importance of Improvements in Mechanical Technologies”, Research Policy, 1994, 23, s 535—545
Pavitt, K, ”Technical Innovation and Industry Development”, Futures (Dec), 1979
Pavitt, Keith & Soete, Luc, International Dijferences in Economic Growth and the Interna­ tionalCreationofInnovation.SciencePolicyResearchUnit,UniversityofSussex(May)
1981
Pratten, C, A Comparison ofthe Performance ofSwedish and UK Companies. Cambridge:
Cambridge University Press, 1976
Rhodén, Ankita, Productivity Paradox Revisited. Stockholm: KTH, TRITA-IEO R 1998:18,
1999
Vonnegut, Kurt, Player Piano. London, 1954
Woodbury, Robert S, Studies in the History ofMachine Tools. Cambridge, MA and London,
England: The MIT Press, 1972
83


Kugghjul gjort av pulver
från Höganäs AB.
Foto Lars Owesson
ANDERS JOHNSON
Historiekunskaper vägleder
mot framtiden
enom studier av historien lär vi oss inte endast mer om hur Gmänniskor levde förr. Kunskap om historien är ofta nöd­ vändig också för att förstå dagens verklighet. Det gäller inte minst studier av näringslivshistoria. Varför ser företagsam­ heten ut på ett visst sätt i en viss region? Vilka komparativa
fördelar och nackdelar finns på denna plats? Hur har de uppkommit? Studiet av näringslivshistoria kan också öka förståelsen för hur fram­
tiden kan gestalta sig. Långsiktig ekonomisk utveckling följer vissa all­
männa mönster. Dessa kan vara svåra att upptäcka på kort sikt. Men vad
är historien om inte en omfattande exempelsamling bestående av ett
oändligt antal långa sikter?
Det tycks nu råda en bred politisk enighet om vikten av ett förbättrat
företagsklimat och om betydelsen av fler företagare. Även i detta perspek­ tiv kan en historisk infallsvinkel vara av intresse. Sveriges industrihistoria handlar till väsentliga delar om företagsamma människor som gör innova­ tioner, startar och utvecklar företag samt satsar på nya produkter och mark­ nader. Genom att belysa företagsamhetens förutsättningar under olika pe­ rioder, kan man också finna vägledning och förståelse för vilka faktorer som kan påverka dagens företagsklimat.
Det företagshistoriska arvet omfattar mängder av företag, museer, bygg­ nader och lämningar, spridda över hela landet. Här finns exempel på verk­ samheter som utvecklats, förändrats och kanske avvecklats. De kan an­ vändas som belysning av frågor som är relevanta i dag: Vad var det som en
85

ANDERS JOHNSON
gång gjorde att verksamheten kunde startas? Varför misslyckades denna
verksamhet så tidigt? Vad var det som till sist gjorde att denna verksamhet lades ner? Hur har detta företag kunnat leva vidare genom århundradena?
Två sekelskiften
Är 1900 arbetade mer än hälften av svenskarna i jordbruket. Många var fattiga och led nöd. Barnadödligheten och medellivslängden motsvarade förhållanden som vi i dag kan finna i länder som till exempel Tanzania. Men Sverige var inte bara ett fattigt jordbrukssamhälle. Det var också ett land på snabb marsch in i industrisamhället. För det mesta fanns det gott om jobb och för de flesta människor ökade den ekonomiska standarden nästan varje år.
En viktig orsak till Sveriges snabba ekonomiska utveckling var de libe­ rala reformer som hade genomförts, framförallt under perioden 1840—70. Fram till mitten av 1800-talet var de flesta ekonomiska verksamheter i Sverige omgivna av förbud och begränsningar. Staten bestämde vilka som fick ägna sig åt olika näringar, var verksamheten fick äga rum och hur den skulle bedrivas.
Sverige vid två sekelskiften
Befolkning, miljoner Spädbarnsdödlighet, procent
Medellivslängd, år män
kvinnor
Andel boende i tätort, procent Årsarbetstid, timmar/förvärvsarbetande
Förvärvsarbetande, procent jord- och skogsbruk industri och hantverk tjänster
Antal offentliganställda
Antal elever
folkskola/grundskola
realskola/gymnasium 17000 300000 universitet/högskola 3000 300000
86
1900 2000 5,1 8,9
9 0,35
52 76 55 81
28 84 2600 1600
57 2 20 26 23 72
100 000 1300000
700 000 1000000

HISTORIEKUNSKAPER VÄGLEDER MOT FRAMTIDEN
I två steg — skråväsendets avskaffande 1846 och näringsfrihetens infö­ rande 1864 - avskaffades begränsningarna. Nu blev det tillåtet för alla svenskar - kvinnor och män, i städer och på landsbygden - att fritt ägna sig åt de flesta näringar.
Då Sverige nu har lämnat det tjugonde seklet bakom sig, ser landet helt annorlunda ut. Endast någon procent av arbetskraften finns i jordbruket. Barnadödligheten har minskat med 96 procent och medellivslängden ökat med ett kvartssekel. Trots att arbetstiden nästan har halverats, har värdet av det vi årligen producerar tiofaldigats, räknat per invånare.
Men samtidigt finns det likheter mellan dessa två sekelskiften. Vid båda tillfällena genomgår Sverige stora omställningar. År 1900 var vi på väg från jordbruks- till industrisamhället. Nu lämnar vi det traditionella industri­ samhället bakom oss och Sverige blir allt mer ett tjänstesamhälle.
Både då och nu präglas landet av internationaliseringen. Varor, männi­ skor och idéer flödar över gränserna. År 1900 bodde över en miljon svenskar i USA medan antalet utlandsfödda i Sverige endast var 35 000. I dag bor ungefär en miljon utlandsfödda i Sverige och 350 000 svenska medborga­ re bor i utlandet. År 1900 var Sverige i union med Norge - en union som kom att upplösas fem år senare. År 2000 är vi - men inte Norge - sedan fem år medlem i den Europeiska Unionen.
Industrialiseringen var en period av omställning, osäkerhet och för­ hoppningar. Sverige befinner sig även nu i en period av omvälvande för­ ändringar. Det traditionella industrisamhällets organisationsmönster och lösningar är inte längre lika självklara. Många känner oro inför föränd­ ringarna och vill stoppa dem.
Det är lätt att förstå denna oro. Men trygghet i en föränderlig värld kan inte nås genom att klamra sig kvar vid det gamla. Vi kan lära av historien men inte leva i den. Vi måste försöka förstå vad det är som händer för att kunna påverka vår egen och vår gemensamma framtid. Ett sätt att lyckas med detta, är att studera historien, att i myllret av detaljer försöka upp­ täcka mönster och samband som påverkar långsiktiga utvecklingsförlopp.
Historien om Höganäs
Det i särklass största företaget i Höganäs kommun bär samma namn som kommunen. Höganäs AB är världsledande vad gäller utveckling och till­ verkning av järn- och metallpulver med ungefär 30 procent av världs­ marknaden.
Det största produktområdet är presspulver för komponenttillverkning. Genom att pressa och värmebehandla pulver kan långa serier av till exem­ pel kugghjul och andra komponenter med komplicerad form framställas
87

ANDERS JOHNSON
till låga kostnader. Höganäs framställer många kvaliteter av pulver som
uppfyller olika krav på till exempel kostnad, hållfasthet och livslängd. Största köpare är fordonsindustrin och man räknar med att framtidens bilmotorer och växellådor kommer att bestå allt mer av pulverkomponen­ ter. Även tillverkare av hushållsmaskiner är viktiga användare av pulver­ komponenter.
Hur kommer det sig att ett världsledande företag i denna bransch har etablerat sig just här? Om vi studerar geografi, naturförutsättningar och det övriga näringslivet i regionen, finner vi knappast något svar. Inga rå­ varor hämtas från trakten. Den metallurgiska traditionen i nordvästra Skåne är — med undantag av just detta företag - inte påtaglig.
Den enda vägen till förståelse av nuet går genom historien. I all korthet ser den i detta fall ut så här:
Vy över Höganäs, från ett aktiebrev 1805. Tekniska museets arkiv
88

HISTORIEKUNSKAPER VÄGLEDER MOT FRAMTIDEN
Motorblock med hög
hållfasthet och snäva di- mensionstoleranser gjort av metallpulver från Höganäs AB.
Foto Curt Ekblom AB
I nordvästra Skåne finns de enda svenska stenkolsfyndigheterna av nå­ gon betydelse. Kol har brutits här i ett femtontal gruvor med start 1571 då Melchior Huscher fick den danske kungens tillstånd att inleda brytning. Efter ett par blomstrande decennier i början av 1600-talet avstannade verksamheten. Stenkolsbrytningen återupptogs 1737 i Billesholm. Nu bör­ jade man ta tillvara de leror som är geologiskt förbundna med kolet för att tillverka bland annat eldfasta deglar och keramiska kärl. 1785 avvecklades även detta företag.
Den industriella verksamheten i Höganäs AB sträcker sig drygt 200 år bakåt i tiden. Den 6 juni 1797 bildades ett stenkolsverk för att exploatera de kolfyndigheter som bergsmannen Anders Polheimer hade funnit i Höganäs några år tidigare. De första 50 åren blev mycket besvärliga. Ett problem var att stora mängder vatten strömmade in i gruvschakten. För
89

ANDERS JOHNSON
att klara länspumpningen installerades en ångmaskin. Här byggdes också
Sveriges första hästdragna järnväg 1805.
Företaget gick dock med ständiga förluster. Den som skulle ändra på det­
ta var Johan Sjöcrona som 1845 blev bruksdisponent. Han moderniserade gruvbrytningen och gjorde kraftfulla sociala satsningar i samhället i form av till exempel yrkesskolor (även för flickor), rekreationsområde och bättre ar­ betarbostäder. Han utvidgade också sortimentet av keramiskt gods.
Höganäsbolaget hade börjat tillverka eldfast tegel 1825. På 1830-talet kom det saltglaserade hushållsgodset och 1869 startade tillverkningen av lerrör. Kombinationen av kol- och lerfyndigheterna kom här till nytta ef­ tersom det gick åt mycket kol för att framställa lergodset.
Ännu så länge ser vi inga metallurgiska spår i Höganäs. Men en på lång sikt avgörande insats gjordes av ingenjören Emil Sieurin som utvecklade flera nya produkter. Viktigast var att han uppfann den första kommersiel­ la metoden för tillverkning av järnsvamp, en process som introducerades
1911 och som fortfarande används inom Höganäs. De lokala råvarorna kom till användning på flera sätt i järnsvampsframställningen: järnmal­ men bäddades in i stenkol, värmdes upp genom kolet och hela processen ägde rum i lerkapslar tillverkade i fabriken för eldfast gods.
Järnsvampen blev en viktig produkt både i svenska specialstålverk och på exportmarknaderna. Under 40-talet började företaget experimentera med att framställa järnpulver ur järnsvampen. Försöken blev framgångs­ rika och 1946 öppnades den första järnpulverfabriken.
1961 avslutades gruvepoken i Höganäs och förutom en viss kulturhis­ toriskt motiverad produktion av saltglaserat stengods är företaget numera helt inriktat på pulverteknologi.
Kontinuitet och förnyelse
Historien om Höganäs AB visar alltså att det finns klara naturgeografiska förklaringar till Höganäsbolagets framväxt. Vi ser också hur företagets in­ riktning successivt har förändrats. Detta har dels varit frågan om en an­ passning till yttre omständigheter, bland annat genom att avveckla verk­ samheter som drabbas av vikande efterfrågan eller hårdare konkurrens. Dels har det varit frågan om kreativt utvecklingsarbete.
I varje led av utvecklingskedjan har man knutit an till någon kompara­ tiv fördel i företaget och använt den som språngbräda in i något nytt. Ef­ ter ett antal sådana språng har företaget genomgått en total metamorfos: Ingen av de ursprungliga komparativa fördelarna är längre relevanta. Men utan ursprunget skulle företaget ändå inte se ut som det gör.
90

HISTORIEKUNSKAPER VÄGLEDER MOT FRAMTIDEN
I dag saknar alltså de naturliga förutsättningarna affärsmässig betydel­ se. Värdet i den lokala miljön ligger i stället i de investeringar som har gjorts i anläggningar, kompetens och ett gott företagsklimat.
Om man betraktar historien i backspegeln är det lätt att uppfatta dessa successiva förändringar i Höganäs som naturliga eller självklara steg. Allt det nya har ju så elegant uppstått ur det gamla. Men detta är en allvarlig feltolkning av historien.
Framgångsrik företagsamhet bygger minst av allt på några naturliga eller självklara steg. Den som går framåt på detta sätt kan aldrig åstadkomma något unikt eller nydanande. Framgångsrikt företagande bygger i stället på att ta djärva steg, bedriva många experiment, att försöka göra det som ing­ en annan har tänkt på eller vågat göra. Bakom varje framgångsrik företags- historia ligger därför också många misslyckade experiment och ofta långa perioder av dålig lönsamhet. Och bakom utvecklingen finns framförallt många företagsamma människor som har tänkt ut och vågat pröva något nytt och som har haft tillräcklig förmåga och uthållighet att driva utveck­ lingen fram till en lyckad affär.
Framgångsrikt företagande måste därför alltid vara förändringsinriktat. Tekniken utvecklas. Kundernas behov förändras. Nya konkurrenter upp­ står. Nya produkter skapas. Det gäller hela tiden att experimentera och ut­ veckla nya produkter, att snabbt kunna anpassa produktionsinriktning till förändringar på marknaden och att i tid kunna avveckla sådan verksamhet som inte har framtiden för sig.
Betydelsen av utvecklingsblock
I vissa regioner finns inte bara ett utan flera framgångsrika företag som verkar i samma eller samverkande branscher. De bildar tillsammans så kal­ lade kluster eller utvecklingsblock med stor utvecklingsförmåga. Detta fe­ nomen har under senare år blivit allt mer uppmärksammat i den ekono­ miska debatten, bland annat av ekonomer som Michael E Porter och Ör­ jan Sölvell. De har noterat att framgångsrika företag inom samma bransch ofta är koncentrerade till en viss stad eller en region.
I goda företagsmiljöer kan det uppstå utvecklingsblock som består av flera stora och små företag som verkar inom näraliggande områden. I vis­ sa fall är de konkurrenter, i andra fall samverkansparter. Hård lokal kon­ kurrens och kvalificerade kunder stimulerar utvecklingen av kompetens och teknik. Volvos och Scanias lastbilstillverkning är ett exempel på hur stimulerande konkurrens på nära håll kan skapa produkter i världsklass. Ericsson och Nokia är ett annat.
91

ANDERS JOHNSON
I sådana utvecklingsblock finns forsknings- och utbildningsresurser. Här
kan viktiga internationella kontakter etableras och hit söker sig människor med speciella kompetenser. Underleverantörer kan specialisera sig inom små nischer men ändå utnyttja skalfördelar. Ofta skapas - bland annat ge­ nom avhoppare från stora företag - nya företag i samma eller komplette­ rande branscher för att lösa problem och tillvarata affärsmöjligheter som utvecklingsblocket ger upphov till. Inte minst viktigt är att geografiskt koncentrerade utvecklingsblock möjliggör informell informationssprid­ ning och kontaktverksamhet - branschskvaller, alltså.
Den konkurrensfördel som ett utvecklingsblock ger en region är svår för andra regioner att imitera och den är inte helt beroende av framgångar för ett enskilt företag. Därför är sådana block betydligt mer robusta i en starkt föränderlig ekonomi än exempelvis bruk­ sorter med ett starkt dominerande företag.
Det finns många exempel på svenska utvecklings­ block med djupa historiska rötter. Ett är Gnosjöregio- nen i västra Småland. Här finns en mycket stark före-
I Gnosjö vårdas företagstraditionen i Hylténs industrimuseum. Bilderna visar kontoret och verkstaden.
Foto Gnosjö kommun
92

HISTORIEKUNSKAPER VÄGLEDER MOT FRAMTIDEN
tagartradition. Företagande är en självklar livsstil och i stort sett hela sam­ hället inriktar sig på att bidra till ett gott företagsklimat.
Gnosjöandan har historiska rötter som går tillbaks till 1600-talet då det karga jordbruket tvingade människor att söka sig annan utkomst. Många fick arbete vid gevärsfaktoriet i Jönköping och Husqvarna vapenfabrik där de lärde sig metallbearbetning. Detta ledde till att tråddragerier och annan enklare metallhantering uppstod vid vattendragen i västra Småland.
Omkring år 1900 kom, tack vare järnvägen och elektriciteten, ett ge­ nombrott för småindustrin. Sedan dess har regionen hört till Sveriges mest industrialiserade, där arbetslösheten oftast har varit lägre än i andra regio­ ner. Under 1990-talet hade denna region Sveriges snabbaste tillväxt.
En motsvarande historisk tradition finns i Borås som grundades 1621 för att staten skulle göra traktens driftiga gårdfarihandlare till stadsbor. I dag präglas staden av en stark detaljhandel och av att postorderföretag som Ellos, H&M Rowells och Halléns har sitt säte där.
Att ett utvecklingsblock etableras i en region är naturligtvis ingen garan­ ti för evig framgång. Skoindustrin i Örebro och Kumla är i stort sett utdöd. Att vissa företag överlever decennium efter decennium, att vissa regioner kan upprätthålla ett livskraftigt utvecklingsblock beror på att människor ständigt försöker experimentera, tänka nytt, avveckla, omvandla och ut­ veckla. Verkligheten blir sällan som man tänkt sig men genom att vara öp­ pen för förändringar och ständigt anpassa sig till nya signaler kan man överleva och utvecklas.
Det är företagsamma människor som skapar omvandling. Det är inte anonyma produktivkrafter eller marknadskrafter utan entreprenörer. Inte tekniken eller politiken utan möjligen tekniker och politiker.
Det finns också regioner som präglas av en icke-entreprenöriell tradi­ tion som utgör ett extra hinder för nyföretagande och utveckling. Typiska bruksorter är exempel på detta. Även Norrbottens strukturproblem kan - vid sidan av avstånd och klimat - förklaras av en tung tradition av statligt ägd basindustri som skapades kring sekelskiftet 1900.
Tillväxt eller omfördelning?
Det är uppenbart att 1900-talets enorma materiella och andliga välstånds­ ökning har åstadkommits genom ekonomisk tillväxt, inte genom omför­ delning. Den österrikisk-amerikanske ekonomen Joseph A Schumpeter beskrev tillväxtens betydelse på detta sätt:
”Det är de billiga materialen, konfektionskläderna, de fabrikstillverkade skorna, bilarna och så vidare som är de typiska framstegen för den kapita­ listiska tillväxtekonomin. De är som regel inte framsteg av någon större
93

ANDERS JOHNSON
betydelse för den som redan är mycket rik. Drottning Elisabet I ägde sil­ kesstrumpor. Tillväxtekonomins framsteg består inte i att framställa mer silkesstrumpor för drottningar, utan att se till att de i utbyte mot en allt mindre arbetsinsats kommer inom räckhåll för de flickor som jobbar i fa­ briken.”
Ordet tillväxt kan emellertid föra tankarna litet fel. Om man talar om tillväxt, leds tankarna lätt till någon form av organisk process där ett land, närmast automatiskt, hela tiden producerar mer och mer av samma saker med samma metoder. Detta är vad långsiktig ekonomisk utveckling minst av allt handlar om. Vi förstår därför de långsiktiga utvecklingsprocesserna bättre om vi använder ordet omvandling.
Långsiktig ekonomisk utveckling innebär att nya produktionsmetoder och nya produkter hela tiden introduceras samtidigt som äldre metoder
Strumporna blev till­ gängliga för alla. Ur Allmäncos postorderka­ talog från Borås 1933. Tekniska museets arkiv
94

HISTORIEKUNSKAPER VÄGLEDER MOT FRAMTIDEN
och produkter försvinner eller i varje fall minskar i betydelse. Parallellt
med detta sker - oundvikligen - ett skifte av aktörer. Nya aktörer slår sig in samtidigt som äldre aktörer försvinner eller i varje fall minskar i bety­ delse.
Ingen utveckling är möjlig utan avveckling. Resurser i form av bland annat arbetskraft och mark måste frigöras för att kunna skapa nya företag. Därför är utveckling alltid ett hot mot det bestående. Bismarck sade sig höra historiens trappa eka av lackskor som går ner och träskor som går upp. Eftersom utveckling förutsätter avveckling, finns det oftast mäktiga intressen som vill slå vakt om det bestående och hindra en utveckling som hotar deras positioner och privilegier.
Just här finns ett viktigt psykologiskt och pedagogiskt problem. De me­ kanismer som ligger bakom den ekonomiska omvandlingen tycks ofta på kort sikt skapa koncentrerade nackdelar för människor som drabbas av av­ veckling. Dessa nackdelar är emellertid en förutsättning för de långsiktiga fördelar som kommer alla till del genom välståndsutvecklingen.
Två exempel från Östergötland är belysande: Då det företag som bidra­ git mest av alla till nya jobb i Sverige under 1990-talet, nämligen Ericsson, skulle lägga ner en anläggning i Norrköping 1997 hotade regeringspartiets partisekreterare med konsumentbojkott av Ericssons produkter.
Vad som händer om ett företag inte i tid fattar avvecklings- och om- ställningsbeslut har vi facit på just i Östergötland. Sveriges ledande IT- företag på 50- och 60-talet, Facit i Åtvidaberg, hade kanske inte gått un­ der om ledningen hade kraft och mod att i tid fatta obehagliga beslut om nedskärningar.
Den viktiga entreprenören
Inom en kapitalistisk ekonomi spelar entreprenörer en nyckelroll. En entre­ prenör är en person som i vinstsyfte förflyttar resurser mellan olika markna­ der eller introducerar en ny produkt eller en ny produktionsmetod på en marknad. I själva verket kan man hävda att det just är förekomsten av en­ treprenörer som konstituerar detta system. Det utmärkande för marknadse­ konomin, eller kapitalismen, är att det (inom vissa vida ramar, som jag här inte går in på) är tillåtet för vem som helst att med vilken teknisk metod som helst försöka producera vad som helst och sälja det till vem som helst.
Den svenska ekonomiska utvecklingen - och samhällsutvecklingen över huvud taget - kan inte förstås om vi inte uppmärksammar det som har åstadkommits av framgångsrika uppfinnare och entreprenörer som till exempel Gustaf Dalén, Assar Gabrielsson, Ingvar Kamprad, Ruben Rausing och Stikkan Anderson.
95

ANDERS JOHNSON
Joseph Schumpeter har beskrivit den framgångsrike entreprenörens in­ sats som ”skapande förstörelse”. Genom sin framgång slår han ut äldre strukturer och aktörer. En förutsättning för kapitalismens dynamik är att den framgångsrike entreprenören inte behöver betala de awecklingskost- nader och kapitalförluster som drabbar dem han konkurrerar ut. Detta kan synas som ett osympatiskt drag. Men betänk alternativet! En entreprenör kan antingen lyckas eller misslyckas med sin nya idé. Om han misslyckas drabbas han normalt av en kännbar förlust. En förutsättning för att han skall våga risken är att det också finns en chans till stor utdelning om han lyckas. Men om han vid en succé skulle behöva betala för andras förluster så skulle det sannolikt inte bli mycket till entreprenörskap i samhället.
Desto viktigare är då att det finns offentliga trygghetsmekanismer — i form av bland annat socialförsäkringar och arbetsmarknadspolitik - som kan hjälpa dem som drabbas av den skapande förstörelsen.
Fem framstående entreprenörer, från vänster: Ruben Rausing, Assar Gabrielsson, Gustaf Dalén, Stikkan Anderson och Ingvar Kamprad.
Foto Tekniska museets arkiv (2 st), Volvo, Polar M usic International, IKEA
96

Nutida tillverkning
av Stiernsundsur
i Stjärnsund.
Foto Nisse Cronestrand, TM
Sveriges internationellt ledande ställning - både i dag och för hundra år sedan - inom telefonin är välkänd. Den beror till stor del på att fram­ gångsrika ingenjörer har kunnat samverka med driftiga entreprenörer på marknader som präglas av konkurrens.
Av det svenska teleundret borde vi kunna dra lärdomar också för andra områden. Det finns ett till teletekniken näraliggande område, nämligen TV-teknik, där vi på grund av en icke entreprenörsinriktad politik missa­ de chansen att skapa flera dynamiska marknader.
1947 bildades Nämnden för televisionsforskning där en grupp ingenjörer gjorde ett pionjärarbete. Men det dröjde ända till 1956 innan riksdagen be­ slutade om hur televisionen skulle organiseras, nämligen genom statligt mo­ nopol och reklamförbud. Därmed förstördes tre potentiella marknader för svenska entreprenörer: Långhalningen av beslutet innebar att det tekniska försprång, som TV-teknikerna tidigt hade etablerat, inte kunde utnyttjas för
97

ANDERS JOHNSON
att bygga upp en stark svensk apparattillverkning. Monopolet innebar att
det inte var möjligt för entreprenörer att starta sändnings- eller program­ produktionsföretag. Reklamförbudet innebar en stor nackdel för svensk konsumentvaruindustri, som fick svårare att etablera starka varumärken.
Samma sak gäller för de offentliga monopolen. I Sverige finns stor kompetens, till exempel inom äldreomsorg och sjukvård. Runt om i lan­ det finns verksamheter som fungerar bra. Men regleringarna har omöjlig­ gjort framväxten av dynamiska företag som omvandlar denna kompetens till framgångsrika produkter som i sin tur sprids till andra delar av landet - eller som kan utgöra basen för en framgångsrik tjänsteexport.
Ett betydligt äldre exempel på att framgången uteblir för en ingenjör som inte finns i en ekonomisk miljö där innovationerna kan utvecklas kommersiellt är naturligtvis Christopher Polhem. Han införde på Stjärn­ sund revolutionerande produktionstekniska innovationer, men den dyna­ miska effekten uteblev i den starkt konservativa och hårt reglerade ekono­ miska miljön.
Den företagarlösa historien
Ett centralt tema i efterkrigstidens ekonomiska politik har varit att accep­ tera framgångsrika företag - men inte framgångsrika företagare. Företags­ beskattningen har varit tämligen generös, men beskattningen av företagare har varit desto hårdare. Detta har fatt till följd att Sverige har en historiskt och internationellt sett liten andel företagare. Det enskilda direktägandet av företag är också litet eftersom beskattningen på denna form av ägande är högt. Det institutionella och internationella ägandet är högt eftersom det är lägre beskattat.
Denna utträngning av enskild företagsamhet och enskilt ägande far ock­ så effekter på samhällsklimatet. Färre människor far personlig erfarenhet av företagande och allt fler svenskar saknar människor i sin nära omgiv­ ning som har företagserfarenhet. Inte minst för barn och ungdomar far detta konsekvenser då de skall välja livsbana.
I ett land med svag företagsamhet, kan förståelsen för och uppmärk­ samheten kring företagandet försvagas, inte minst bland lärare i skolan, journalister i medierna och forskare vid universiteten. Företagande blir något underligt och avvikande, något som man inte behöver fästa så stort avseende vid då Sveriges historia, aktuella läge och framtid skall beskrivas och förstås.
Det är förvånande att entreprenörsperspektivet har tappats bort i en stat­ lig utredning som har haft till uppgift att lämna förslag till hur Sveriges in­ dustrihistoriska arv skall levandegöras. Det handlar om professor Erik Hof-
98

HISTORIEKUNSKAPER VÄGLEDER MOT FRAMTIDEN
réns utredning om en statlig satsning på det industrihistoriska kulturarvet. I
slutbetänkandet Frågor till det industriella samhället hävdar utredaren med rätta att det inte finns ett industrihistoriskt perspektiv, utan att det industri­ ella arvet kan tjäna som utgångspunkt för många olika infallsvinklar.
Utredaren anger flera sådana perspektiv: konflikten mellan arbetsgivare och arbetstagare, mellan stad och land, kvinnornas och invandrarnas ställ­ ning, påverkan på miljö och samhällsbyggande etcetera. Men ingenting sägs om företagarperspektivet.
Ett annat belysande exempel på hur företagandet förträngs ut i perife­ rin av svenska historiker är Alf W Johanssons, Jan Melins och Susanna Hedenborgs Sveriges historia. Av de cirka 450 namn som upptas i person­ registret är inte fler än drygt tio stycken ledare, entreprenörer eller inno- vatörer i näringslivet. Från perioden efter första världskriget nämns fyra företagare i boken. Den person som far flest omnämnanden är Reefat El- Sayed (dels för att han inte är doktor, dels därför att han döms till fängel­ se). Pehr G Gyllenhammar nämns då han lämnar Volvo på grund av Re­ nault-affären och Ivar Kreuger då han begår självmord.
I beskrivningen av de senaste 80 årens svenska historia nämns bara en enda företagare för något annat än ett misslyckande. Det är då Marcus Wallenberg blir styrelseordförande i den nybildade SE-banken 1971. Samma sak gäller de fåtal fall då branscher eller enskilda företag nämns. Nästan genomgående handlar det då om strejker, konkurser eller andra kriser. Att företag startas och utvecklas, att innovationer görs - det är tyd­ ligen inte något som den historieintresserade allmänheten behöver intres­ seras för.
Visst är det viktigt att misslyckanden finns med då vi skriver den sven­ ska näringslivshistorien. Det finns en del att skratta och gråta åt. Men nog än mer att hedra ändå.
Referenser
Fagerfjäll, Ronald, Företagsledarnas århundrade I-IH. Stockholm 1997-99
Hofrén, Erik, Frågor till det industriella samhället: slutbetänkande av utredningen om en stat­
lig satsning på det industriella kulturarvet. Stockholm: SOU 1999:18, 1999
Johansson, AlfW, Melin, Jan & Hedenborg, Susanna, Sveriges historia. Stockholm, 1997 Johnson, Anders, Företagsamma Skåne — Från Findus till Bokus. Stockholm, 1999
-, En värld av tjänster - Sveriges väg från jordbruksland till tjänstesamhälle. Stockholm,
2000
Porter, Michael E, The Competitive Advantage ofNations. New York, 1998 Schumpeter, Joseph A, Capitalism, Socialism and Democracy. New York, 1942
Sölvell, Örjan, Zander, Ivo & Porter, Michael E, Advantage Sweden. Stockholm, 1999
99


Ingenjörens redskap.
Foto Nisse Cronestrand, TM
KATARINA EK-NILSSON
Den skapande
ingenjören
En kulturanalys
filmen Ingenjör Andrées luftfärd förklarar nordpolsfararen Salomon August Andrée i en scen där han samtalar med medresenären Nils Strindbergs fästmö att han själv, liksom Strindberg, är av den sort som ”inte vill förtorka bland papper”. Nej, i stället var det utmaningar,
Iäventyr och situationer krävande kreativa lösningar som lockade och manade till handling. Vad den historiske Salomon August Andrée i själva verket kände inför sin polarresa kan vi inte säkert veta. Vad vi kan analy­
sera är hur eftervärlden i litteratur och film föreställt sig hans vilja och strävan. Vi kan förmoda att dessa föreställningar tillkommit inom vissa kulturella ramar, att de alltså motsvarar aktuella värderingar och ideal.
Andrée och hans följeslagare är exempel på en sorts idealgestalter, som motsvarar mansideal som var gångbara i svenska borgerliga kretsar vid 1800-talets slut. Ett manligt hjälteideal präglat av allvar, uthållighet, styr­ ka och kraft var levande vid denna tid.1
Ingenjör Andrée var civilingenjör utbildad vid Kungliga Tekniska Hög­ skolan, KTH. Detta är inte en tillfällighet. Civilingenjörsutbildningen var relativt nyinrättad som högskoleutbildning, och civilingenjörerna stod som symbolgestalter för den nya tiden, där teknik och industri enligt all­ män uppfattning skulle komma att stå i fokus.
Ett nytt samhälle, nya kompetenskrav
Tiden kring sekelskiftet innebar på många sätt en brytpunkt i det svenska samhället. Ett agrarsamhälle förändrades snabbt till ett modernt industri-
101

KATARINA EK-NILSSON
samhälle, och ett nytt klassamhälle med nya former av motsättningar väx­ te fram. Härtill erfordrades en ny sorts kompetens, som skulle kunna in­ nebära en spjutspets in mot framtiden. Inte minst ingenjörerna, den tek­ niska intelligentian, blev den grupp som ansågs böra ta på sig uppgiften.
På KTH, som 1877 hade blivit högskola, anfördes från lärarhåll, bland andra Johan Erik Cederblom, professor i maskinlära 1877-1899, vilken hög och viktig uppgift det var att leda den tekniska utvecklingen. Denna uppgift fick inte vara enbart ett själlöst strävande efter ökad produktivitet och högre ekonomisk vinst. Då skulle ingenjörsarbetet vara som ett slav­ arbete. Nej, enligt de lärare som företrädde uppfattningen att tekniskt arbe­ te bör vara en högre uppgift, måste ingenjören se till att förse ”kroppen”, det materiella, med en ”själ”, det vill säga med en högre mening. Materiel­ la förbättringar borde leda till allmänhetens moraliska och sedliga resning. Om inte ingenjören besjälades av en stark moral, så skulle han bli blott ”en tjänare åt vinstbegäret och egennyttan”. I kraft av såväl teknisk kom-
Ingenjör Andrée lämnar Danskön den 11 juli 1897.
Tekniska museets arkiv

DEN SKAPANDE INGENJÖREN
Det löpande bandet i
Ford-fabrikerna i USA omkring 1920. I de nya produktionssystemen som infördes på 1910- talet fick ingenjörerna en allt viktigare roll. Tekniska museets arkiv
petens som hög moral skulle ingenjören däremot kunna mildra klasskam­ pen, tänkte sig företrädare för denna teknikideologi.
Under åren kring 1910 skiftade åter idealbilden av den svenske ingen­ jören.3 Han var alltjämt en viktig symbolgestalt för landets modernisering och industrialisering, men idealbilden kom att glida över från en strikt ve­ tenskaplig ingenjör till ingenjören i industrins tjänst, som även hade att ta ekonomiska hänsyn. De ideal som Cederblom hade brandtalat om inför sina studenter blev till viss grad förlegade.
Det fanns dock andra teknikideologer som lät tala om sig. En av de vik­ tigaste var Nils Fredriksson, industriägare och undervisningsråd.4 Fred­ riksson tillhörde inte de vetenskapliga kretsarna kring KTH, och trots att även han talade om ingenjörens uppgift i högstämd tonart, så var det sna­ rare industrins behov av förbättrad produktivitet som vägledde Fredriks- sons retorik. Även Fredriksson ansåg att ingenjören borde stå som en med­ lande och mildrande part mellan de stridande i klasskampen. ”Storstrejken

KATARINA EK-NILSSON
manar teknikens män att känna sin betydelse, sin uppgift och sitt ansvar
i äfven den sociala utvecklingen” skrev han i samband med storstrejken.5 Tekniken, och ingenjören, placerades i dylik retorik i en överordnad posi­ tion, över dagsaktuella strider i samhället. Därmed skapades en maktposi­ tion, som inte kunde ifrågasättas hur som helst. Teknisk kunskap och ingen­ jörens förmodade rationella intelligens legitimerade som fakta vad som annars skulle kunna kallas åsikter eller värderingar.
Utifrån sin position som förment neutral teknikideolog med rationella åsikter förespråkade Fredriksson bland annat en amerikansk anda i den svenska industriproduktionen. Henry Fords arbetsorganisation stod som förebild när Fredriksson menade att det ”amerikanska systemet” borde in­ föras även i svensk industriproduktion:
”Medan man i utlandet, i all synnerhet Amerika, där man i fråga om fåtalig mänsklig arbetskraft varit till och med sämre ställd än hvad vi för närvarande äro, har man genom en i minsta detalj utarbetad, väl genom­ tänkt organisation lyckats utnyttja den mänskliga arbetskraften bättre än på något annat ställe och som en följd däraf uppdrifvit arbetsproduktio­ nen per individ på ett rent af häpnadsväckande sätt”.6
Fredriksson ville också på ett mera allmänt plan mana fram en anda av amerikanskt slag hos de svenska ingenjörerna, nämligen andan att driva utvecklingen framåt, ta initiativ, verka mot passivitet och liknöjdhet. Som förebild används här de emigranter som trots svåra motgångar kämpade sig framåt i det nya landet i väster. ”Endast ynkryggarna skrevo efter peng­ ar för att kunna resa hem igen”, menade Fredriksson.7
Idealens reproduktion
Nils Fredriksson är en av de teknikideologer som gör sig till tolk för ett ingenjörsideal som skulle komma att dominera diskursen, alltså gängse före­ ställningar och utsagor, om teknik och ingenjörsyrket under det svenska 1900-talet.8 Detta ideal, som handlar om hårt arbete, om att inte rädas utmaningar, om att finna nya problemlösningar och att inte ge upp inför svårigheter, har reproducerats i filmer,9 i ungdomsböcker om svenska upp­ finnare och i massmediala ingenjörsporträtt, även om vi de senaste decen­ nierna också sett exempel på mindre smickrande skildringar av ingenjörer och deras insatser.10
Jag ska i det följande analysera några exempel på hur det vi kan kalla ”diskursen om den kreative ingenjören” återspeglas i individuella berättel­ ser om det egna livet som ingenjör. Genom att de uppfattningar som finns återspeglas och upprepas, sker en kontinuerlig bekräftelse av uppfattning­ en om den ”kreative ingenjören”.

Civilingenjörsminnen
1991 gjorde Nordiska museet tillsammans med Civilingenjörsförbundet
ett upprop i Civilingenjörsförbundets tidning Civilingenjören, där man bad civilingenjörer skriva och till museet skicka in sina biografier. Dessa kom att kallas Civilingenjörsminnen, analogt med de så kallade arbetarminnen som Nordiska museet samlat in sedan 1945 från olika yrkeskategorier.
Skribenterna, alltså civilingenjörerna, tolkade uppdraget att beskriva sina liv och sin verksamhet på vitt skilda sätt. De flesta lämnade omfat­ tande, uttömmande och påfallande välskrivna bidrag.
Sextiosju bidrag inkom till museet, varav tolv från kvinnliga civilingen­ jörer. Skribenternas ålder varierar från nittioårsåldern vid skrivtillfället till nyutexaminerade tjugosexåringar.
Biografierna berättar om de erfarenheter som skilda individer haft av att leva och verka som civilingenjörer i 1900-talets Sverige. Men de berät­ tar också om de kulturella ramar, inom vilka de har skrivits. För att för­ tydliga: varje individ som berättar om sitt liv har gjort flera tolkningar av vad som hänt innan berättelsen tar form, skriftligt eller muntligt. Biogra­ fin är således en berättelse om vad berättaren menar har hänt, efter gjorda urval och tolkningar. Urvalet och tolkningarna är inte slumpartade utan sker utifrån bestämda förväntningar. Dessa förväntningar kan kallas för den kulturella kontexten.
Den skapande ingenjören
”Jag har skildrat hur det gått att ta sig fram på egen hand, från en enkel början, med de möjligheter vårt nuvarande sekel haft att bjuda på. Det har varit strävsamt, men jag har gynnats av att lyckan i de flesta fall varit på min sida. Och vad beträffar strävsamt så kan man med fog säga att i läng­ den är det roligare att arbeta än att ha roligt. Fast vid arbete måste ett visst övergångsmotstånd övervinnas.”11
Citatet ovan är hämtat från en av skribenterna, som valt att till Nordis­ ka museet skicka en redan utgiven bok om hur han var med om att bygga upp ett byggnadsföretag. Han har återgett en samlad berättelse om hur hans verksamhet startade och utvecklades. Citatet återger en attityd, som är ofta förekommande i biografierna, nämligen strävsamheten och vikten av att ta tillvara de möjligheter som bjuds.
Det går givetvis inte att generalisera, eftersom skilda teman korsar och avlöser varandra i de många biografierna, men detta tema, att jobba på, finna lösningar och se framåt, är ofta återkommande, speciellt i de biogra­ fier som har skrivits av de äldre civilingenjörerna. Minnet är selektivt, och när man blickar tillbaka på sitt liv är det förvisso de remarkabla händel­
DEN SKAPANDE INGENJÖREN

serna som sticker ut, i likhet med tinnar och torn i en landskapssiluett.
Vissa skribenter uppehåller sig också gärna vid dråpliga situationer och överraskande händelser, då livsbanan ändrat riktning, medan andra be­ mödat sig om att komma ihåg det vardagliga. Även den jämna lunken, vardagens trägna mödor, blir alltså ihågkomna. När arbetslivet är slut och man kan se tillbaka på uppnådda mål, så framträder också betydelsen av de insatser, som då de gjordes kanske föreföll rutinartade.
Glädjen över att resultaten av de kreativa processerna som ingår i ingen­ jörsarbetet är synbara framgår ofta av glada utrop i den biografiska texten: ”Fortfarande, mer än 30 år efteråt ser jag ofta Atlas-kompressorer av min typ längs gator och vägar. Detta ger mig en känsla av tillfredsställel­ se. Likadant är det när jag ser andra produkter som jag varit engagerad i.
Gatuarbeten på 1930- talet med en kompressor från Atlas Diesel - före­ gångare till den i texten omnämnda.
Tekniska museets arkiv
1 06

En konstruktör är nog lyckligt lottad i det här avseendet.”12
Eller: ”Det var faktiskt jag som laddade Barsebäck 2!”1^
Uppfattningen att ingenjörsarbete är något som förutsätter såväl sträv­ samhet som kreativa lösningar och som ger konkreta synbara resultat hör till ingenjörsyrkets diskurs, alltså de förväntningar, den kulturella kontext, som omger varje berättelse om ingenjörens uppgift.
Föreställningen om en för ingenjörsyrket nödvändig kreativitet och problemlösningsförmåga går också som en röd tråd genom de uppdrag som delas ut i samband med nollning av de nya teknologerna vid KTH.14
Man talar där om att uppdragen måste lösas ”fiffigt” eller ”med fiffarskor- na på”, med vilket menas kreativt, fritt tänkande. Även detta samman­ hang genomsyras av de förväntningar som omger ingenjörsuppgiften.
Den viktiga barndomen
Förklaringar till att livet blev som det blev söks ofta i barndomen. Den åld­ rande ingenjören söker i barndomsminnena för att förstå varför ingen­ jörsyrket lockade. Vad man där hittar är inte sällan en barndom, som tillät fri lek, och med stort överseende från vuxenvärlden när det gällde barns­ liga upptåg och påhitt. Skribenterna söker förklaringar till den skapande förmågan, som en ingenjör behöver i sin yrkesutövning.
En av biografierna uppehåller sig vid flera barndomsminnen, varav ett mycket tidigt, då skribenten söker förklaring till varför han blev uppfin­ nare som vuxen.15 Hilding, som skribenten heter, betraktar sig som ”den verkligt typiska ingenjören”, och redan som sjuåring visste han att han skulle bli ingenjör. Det tidiga barndomsminnet, vilket anförs som en in­ dikation på tidig påhittighet, är när den lille gossen Hilding, blott några år gammal, kom på idén att fira ner en korg i ett snöre från fönstret på över­ våningen för att några snälla tanter som bodde längre ner skulle lägga bul­ lar i korgen. Längre fram kom Meccano att spela en stor roll.
”Men kanske ännu mera utvecklande för mina tekniska anlag blev min alldeles egna verkstad. Den fanns inrymd i en långsmal större garderob i den villa, som familjen bebodde åren 1912-1920 ...”
I denna garderob tillverkade Hilding bland annat en vägmätare för cy­ keln, tillverkad av en omböjd plåt i vilken han monterade skruvhjulet från en skiftnyckel. En ångmaskin gjordes av en plåtburk, där cylindern ut­ gjordes av hylsan till ett dörrhandtag med en kolv som gjutits av tenn och med en spritlampa som värmekälla. ”Lyckan när maskinen började arbeta kan endast fattas av just en blivande ingenjör” kommenterar Hilding.
Också senare generationer hänvisar till härligt fria barndomslekar, vilka utgjorde förebudet till det vuxna ingenjörslivet. Gunnar, som är född 1944,
DEN SKAPANDE INGENJÖREN

KATARINA EK-NILSSON
berättar om sin barndom i en villaträdgård, där han till­ sammans med brodern grävde, la ner rör i marken, byggde kojor och flygplan utan att de vuxna störde.16
Karin, född 1965, hänvisar till sin barndomsmiljö med en härlig stor vind, en gammal ladugård och ett nedlagt sågverk, där hon och systern kunde leka fritt.17
Det intressanta i detta sammanhang är inte vad Hilding eller de andra skribenterna verkligen utförde som barn, utan i stället själva övertygelsen om betydel­ sen av experimenterande i tidiga år. I den retrospek- tion som minnet utövar utgör barndomen en logisk avstamp för vuxenlivet. Tanken är att möjligheter till eget utforskande och friheten att som barn fa testa gränserna för den egna förmågan lägger en grund för det vuxna livet. Barndomens betydelse kan sägas vara ett kulturellt grundtema i moderniteten,18 där indivi­ dens frihet och möjligheter utgör ett av fundamenten.
1 08

DEN SKAPANDE INGENJÖREN
(Ovan) Tekniken erövrar
väglöst land genom in­ genjörernas insatser. Per och Maria Fjellström i Tjallas har fått ett samtal i sin nyinstallerade tele­ fon 1957.
Foto Nordiska museets arkiv
(Ovan t v) En ung upp­ finnares vision 1938. Teckning av G Folcker. Tekniska museets arkiv
(T v) Lekfullt möte med tekniken 1969.
Foto Kay Danielsson, TM
Uppfinnande som ideal
Uppfinnande kan sägas utgöra en essens av civilingenjörsarbetets ideal. Att uppfinna innebär att finna nya lösningar, att erövra nya områden, kanske nya tankevärldar. I någon mån kan uppfinnande jämföras med att vara upptäcktsresande. Hilding, som vi lärde känna i ovanstående avsnitt och som har ett sextiotal patent inregistrerade i sitt namn, menar att det svåra med uppfinningar är att veta vad som ska uppfinnas, att den tek­ niska lösningen ofta är lättare att finna än det är att uppmärksamma det bakomliggande problemet. Skiftnyckelns uppfinnare Johan Petter Johans­ son uttryckte sig likartat då han menade att det första, det svåraste och det viktigaste med att uppfinna var att urskilja behoven. Därefter gällde det att känna en önskan att dessa behov skulle uppfyllas, och slutligen att lyda
impulsen att göra det själv.19
Egenskaper som krävs av en uppfinnare är förmåga till nytänkande, ut­
hållighet, rationalitet och framåtanda, egenskaper väl internaliserade i före­ ställningsvärlden runt ingenjören.

KATARINA EK-NILSSON
Förmågan att tänka bortom fasta ramar är också nå­ got som poängteras under nollningen vid de tekniska högskolorna. Under nollningen hösten 1993 hade till exempel vid maskinsektionen på KTH en ”tidsansva- rig” tillsatts. Den person som var tidsansvarig kon­ struerade en ny klocka, en klocka som gav dygnet trettio timmar, vilket ansågs behövas för att alla noll- ningsaktiviteter skulle hinnas med. Den nya klockan kan betraktas som en skämtsam symbol för just för­ mågan att tänka i nya banor, en förmåga som kan be­ höva påtalas som viktig under teknologernas socialisa- tion, alltså inskolning till ingenjörernas yrkeskultur.
Även i teknologernas karnevaler framträder ofta
som ett viktigt moment att utmana och testa gränser,
också gränser för vad som kan anses passande. På ett
skickligt sätt brukar teknologerna kunna driva gäck
med dagsaktuella händelser, som när några teknologer under karnevalen
1993 hade byggt ett stort filmjölkspaket med texten ”Pedofil med den
barnsliga smaken”. Förutom att upptåg och provokationer av detta slag rent allmänt hör till ungdomens sätt att provocera vuxnas värderingar in­ ordnar de sig också i teknologernas inskolning i nytänkande.
Uppfinnande, helst om det resulterat i patent, är viktigt att framhålla när en ingenjör ombeds berätta om sitt liv. Genom att berätta om uppfin­ ningar upprätthålls också en idealbild av vad det innebär att vara ingenjör. Denna idealbild, att ingenjörsarbetet innebär att man uppfinner och kon­ struerar, lever i föreställningsvärlden, trots att det dagliga arbetet för de flesta ingenjörer snarare betyder ett långsiktigt utvecklingsarbete, samord­ nande, administrerande, marknadsförande och försäljande.
Ett egendomligt faktum kan nämnas i detta sammanhang, nämligen att tekniska uppfinningar ofta lämnar otydliga eller obefintliga spår i historie­ skrivningen. I synnerhet gäller detta byggnadsteknik. Hilding, som har gjort sina uppfinningar inom byggnadskonstruktion, berör själv detta fak­ tum:
”Därvidlag har enligt min mening civilingenjörstiteln alltid haft och fortfarande har tämligen oföränderligt god status. Möjligen kan dock sägas att inom byggnadsområdet finns en tendens inom journalistiken att sätta arkitektrollen framför ingenjörsrollen och detta även vid rent tekniska avancerade byggnadsverk, t ex stora broar. En arkitekts rent sekundära bi­ drag ur utseendesynpunkt kan då ibland tillmätas huvudintresset medan de centrala tekniska frågorna nonchaleras. Men detta torde mest bero på
Teknologerna kommen- terar samjden i Karne-
foto författaren
110

DEN SKAPANDE INGENJÖREN
Många civilingenjörer
sökte utmaningar utom­ lands. För en äldre ge­ neration var förutsätt­ ningen ofta en lojal hustru. Civilingenjören Hans Kraepelin med maka Maja framför telefonstationen Winter- park, Florida.
Foto Nordiska museets arkiv
att resp journalist tycker sig ha lättare att recensera utseendefrågor än tek­ niskt komplicerade problem.”
Hilding är själv ett utomordentligt exempel på denna teknikens osyn­ lighet och teknikerns anonymitet. Bland annat var han konstruktionschef på HSB vid mitten av 1930-talet, just då HSB intog en tätplats i genom­ brottet för svensk bostadssocial politik. Genom nya tekniska lösningar möjliggjorde hans och andras kvalificerade tekniska metodutveckling den funktionalistiska arkitekturens formspråk. Hilding är en av de ingenjörer som med sina personliga insatser har medverkat till den yttre miljö som vi har omkring oss. Ändå har ingenjörerna, vilka samarbetat med arkitekter­ na, förblivit långt mera anonyma medan arkitekterna och deras insatser

KATARINA EK-NILSSON
uppmärksammats med åtskilliga bokverk. Arkitekter som Hilding samar­ betade med, som Sven Wallander och Sven Markelius, blev kända, medan han själv förblev anonym.
Uppfinningarna hjälper i flera biografier till att strukturera livsberättel- sen. De ger rytm och kronologi åt en utveckling, en väg framåt i individens liv. De ingår i den större berättelsen om individens kontinuerliga utveckling, på ett annat plan motsvarande teknikens och civilisationens utveckling.
Att sätta uppfinnande och konstruerande, det vill säga kreativa lös­ ningar, i fokus, innebär ett bejakande av moderna ideal. En förutsättning för de moderna idealens förverkligande var bland annat en individuali­ tetens autonomi, alltså en frihet för individen att överskrida gränser och bryta traditionens tankevärld. Frihet och individualitet är nära förbundna med en annan av modernitetens grundprinciper, nämligen sekularisering. I begreppet sekularisering inräknas en humanistisk hållning, tro på det mänskliga förnuftet och vetenskapen som far ersätta en traditionellt reli­ giös hållning med tro på Ordet. Uppfinningar är i detta perspektiv mani­ festationer av det mänskliga förnuftets kraft.
Kriser och besvikelse
Förmodligen kan inte någon uppriktig levnadsberättelse innehålla enbart utsagor av framgång och utvecklingsoptimism. När utvecklingen tar rikt­ ningar som man inte räknat med kan såväl besvikelse som utvecklingskri- tik anas.
Modernitetsforskaren Marshall Berman har påpekat att moderniteten bär på ett frö till sin egen undergång.20 Modernitet är, menar Berman, den erfarenhetsmassa som uppstått under de senaste femhundra åren med dess allt snabbare utveckling inom vetenskap, industrialisering, masskommu­ nikation, urbanisering med mera. Det moderna livet innebär paradoxer och motsägelser. Den moderna människan är öppen för nya möjligheter och äventyr men måste samtidigt rädas den nihilism som de moderna äventyren riskerar att skapa. Moderniteten innebär en ständig förändring, och just i detta faktum ligger meningen i Bermans påstående. Det som moderniteten skapar kommer den också med nödvändighet att förinta för att skapa något ännu nyare.
Somliga samhällsteoretiker menar att vi inte längre lever i ett modernt samhälle utan i ett postmodernt, att de senaste decenniernas utveckling har inneburit en sådan splittring och misstro inför framtiden att modernitetens framtidstro och strävan efter universella sanningar inte längre är aktuella. Andra anser däremot att dessa ständiga omprövningar ligger just i moder­ nitetens natur. Huruvida vårt nuvarande samhälle bör kallas för modernt

eller postmodernt är inte ämne för denna artikel, och jag fördjupar därför
inte den diskussionen. Däremot är det intressant att fundera över hur te­ orier om modernitet kan tolkas utifrån individens perspektiv.
För den individ som arbetar i en miljö präglad av modernitetens karak­ teristika - utvecklingsoptimism, förändringsbenägenhet - kan följderna upplevas på skilda sätt. En ingenjörs utvecklingsarbete kan till exempel leda till sådana förändringar av det egna arbetet att själva arbetsuppgifter­ na försvinner.
En av skribenterna i de biografier jag har analyserat, Mats, har varit med om just detta.21 Som ung civilingenjör på 1950-talet arbetade han i en tekniskt avancerad miljö med mycket av pionjäranda. Han hade ett kreativt arbete på datorområdet, inom vilket Sverige då, i slutet av 1950- talet, låg långt framme. Hans arbete hade forsknings- och konstruktions- karaktär, och detta i en tid då ”... Sverige och världen ’led’ av en naiv framstegsoptimism, då havet var oändligt och mänskligt avfall sopades under mattan. Tage Erlander framträdde i TV och talade om att ett svenskt atomvapen skulle bli så rent att inget fanns att oroa sig för, den so­ cialdemokratiska framtidsmänniskan skulle klara allt till det bästa och dessutom skulle hon kunna bli mycket, mycket gammal...”
Mats närmar sig sextioårsåldern, då han skriver detta. Hans eget såväl som inhemska och utländska kollegors utvecklingsarbete har lett till en bortrationalisering av de ursprungliga, kreativa arbetsuppgifterna han gladdes åt som ung civilingenjör. En viss besvikelse över detta uttrycker Mats i sin biografi. Å andra sidan vänder han i det läget sin kreativitet och skaparlust åt andra håll. Han är konstnär, boksamlare, fotograf och stads­ miljökämpe. Han har flera gånger ställt ut sina verk, han är skribent och redaktör för en kulturtidskrift.
Hans biografi avrundas på ett sätt som innebär ett slags cirkelslut: ”...och så här som avrundning av denna långa skrivelse och levnadsbe­ skrivning önskar jag våtmarkerna åter i södra Halland, så att storspovens till hjärtat gående, mäktigt vemodiga drillar åter kan höras, när vårskym­ ningen sänker sig över vångavägen bakom det som en gång var Kövlinge folkskola.”
Så avslutar en av de skribenter, som velat berätta om sitt liv, sin berät­ telse. Han och de andra sextiosex civilingenjörerna har gett oss delar, uti­ från ett individuellt perspektiv, av den stora berättelsen om teknikens och samhällets utveckling i 1900-talets Sverige.
DEN SKAPANDE INGENJÖREN

KATARINA EK-NILSSON
Noter
1. Jfr Eskilsson 1996.
2. Detta resonemang bygger på Johan Erik Cederbloms efterlämnade papper i Tekniska
museets arkiv. Se vidare Runeby 1987 och Ek-Nilsson 1999. 3. Björck 1992.
4. Se Lindqvist 1985, 1992.
5. Fredriksson 1909, s 264.
6. Fredriksson & Palmgren 1908.
7. Fredriksson 1925, s 18.
8. Se Ek-Nilsson 1999, s 31-65.
9. Till exempel filmen Seger i mörker om Gustaf Dalén.
10. Se Lindqvist 1997 och Ek-Nilsson 1999, s 63. 11. Birke 1989, s 140.
12. KU 12413 skribenten född 1928.
13. KU 12243 skribenten född 1950.
14. Se Ek-Nilsson 1999, s 66-98.
15. KU 12301 skribenten född 1905.
16. KU 12280 skribenten född 1944.
17. KU 12261 skribenten född 1965.
18. Med modernitet menas här den mentala värld vi lever i som moderna människor, allt­
sedan den så kallade naturvetenskapliga revolutionen på 1600-talet. 19. Jansson 1948.
20. Berman 1982.
21. KU 12293 skribenten född 1933.
Referenser
Otryckta källor
Civilingenjörsminnen 11999, 12007, 12216-12217, 12241-12244, 12253-12263, 12275-12306, 12350, 12352-12360, 12399-12400, 12412-12413, 12502, 13139. Nordiska museet, Stockholm
Cederblom, Johan Erik, Efterlämnade papper, 429 a-j. Tekniska museets arkiv, Stockholm Ek-Nilsson, Katarina, Intervjuer med civilingenjörer och teknologer 1992-1994.
Ingenjör Andrées luftfärd. Regi: Jan Troell. Stockholm: Arkivet för ljud och bild, LB:
B7229, 1982
Seger i mörker. Manus: Gardar Sahlberg, Sten Söderberg, Rune Lindström. Regi: Gösta
Folke. Stockholm: Arkivet för ljud och bild, B7238, 1954
Tryckta källor och litteratur
Berman, Marshall, Allt som ärfastförflyktigas. Modernism och modernitet. Lund: Arkiv för­
lag, 1982
Birke, Håkan Sr, Jag blickar tillbaka. Stockholm: LTs förlag, 1989
Björck, Henrik, Teknikens art och teknikernasgrad:föreställningar om teknik, vetenskap och
kultur speglade i debatterna kring en teknisk doktorsgrad 1900—1927. Stockholm: Stock­ holm Papers in History and Philosophy ofTechnology, KTH (Diss), 1992

Ek-Nilsson, Katarina, Teknikens befäl. En etnologisk studie av teknikuppfattning och civil­ ingenjörer. Uppsala: Etnolore 12. Skrifter från Etnologiska avdelningen, Uppsala uni­ versitet, (Diss), 1999
Eskilsson, Lena, ”Manlighet och det nordliga rummet”, Kulturella perspektiv, 1996, nr 1, s 3-12
Fredriksson, Nils & Palmgren A, ”Arbetsmetoder i Amerika” i Emigrationsutredningen, BilagaXV.Stockholm,1908
Fredriksson, Nils, ”Några reflexioner i anledning av storstrejken”, Teknisk Tidskrift, 1909, nr 41, s 263-264
—, I det praktiska livets tjänst. Föredrag och uppsatser angående yrkesundervisning och därmed sammanhängande sociala och nationalekonomiskafrågor. Stockholm: P A Norstedt &: Sö­ ners Förlag, 1925
Jansson, John, Underbara uppfinnarbragder. Vad stora svenskar uträttat. Stockholm: Natur och Kultur, 1948
Lindqvist, Mats, ”Ingenjör Fredriksson i framtidslandet” i Frykman, Jonas & Löfgren, Orvar (red) Modärna tider, Vision och vardag ifolkhemmet. Lund: Skrifter utgivna av Et­ nologiska sällskapet i Lund, Liber Förlag, 1985, s 140-195
-, ”Kapitalism och tradition”, Kulturella perspektiv, 1992, nr 2, s 33—47
Lindqvist, Svante, ”Teknik, bildning och kultur” i Bildningsgång. Natur och Kultur 75 år.
Stockholm: Natur och Kultur, 1997, s 129-153
Runeby, Nils, ”Större fart. Framåt. Kring en ingenjörs föreställningsvärld” i Sundin, Bosse
(red) Teknikens backspegel. Stockholm: Carlssons Bokförlag, 1987, s 302-331
DEN SKAPANDE INGENJÖREN


Kunskapen i handflatan.
Foto Nisse Cronestrand, TM
OLA LARSMO
Jakten på det
moderna
Om museer och romaner
nnu oskrivna romaner börjar oftast med en bild. Någonting Aman sett, på ”riktigt” eller för sitt inre öga, och som envist dröjer sig kvar. För min del fanns sådana bilder på Tekniska
museets biograf.
Tekniska museet är en fascinerande plats. Redan den klas­ siska funkisfasaden signalerar en framtid, en modernitet, som antingen re­ dan blivit av och därmed är historia - eller en som faktiskt aldrig inföll, och därför får skrivas på utopiernas konto. Det är ett intryck som förstärks av de efter evolutionistiska idéer ordnade samlingarna i Maskinhallen, som på ett märkligt vis stannar av - först kom Saab av efterkrigsmodell, se­ dan kom Saab 92, någon senare modell och sedan - blir det meningslöst att ställa ut fler bilar. De liknar alla varandra intill förväxling. Ingen idé om det moderna går längre att urskilja i plåtkarossens utformning. Nå­ gonting planar ut, förlorar sin energi och sin riktning.
Sett på så vis är Tekniska museet en nedslagsplats, ett slags krater: spå­ ren efter en energi som släpptes lös och sedan skingrades. Det är inte så mycket en kritik av museet som ett konstaterande av en utvecklingslinje - sedan kan man kalla denna energi för ”industrisamhället” eller kort och gott ”det moderna”. Energin är inte försvunnen - energi kan som bekant inte försvinna: bara ta sig andra former. Den är dock inte längre möjlig att urskilja i flygplanmodellers utformning eller i bilarnas design.
När jag och några vänner för ungefär fyra år sedan besökte museet vi­ sades av en händelse en film tagen vid Stockholms industri- och teknik-
117

OLA LARSMO
utställning 1897. Det rörde sig om den första rörliga film som tagits i Sve­ rige. Själv var jag sedan länge intresserad av just Stockholmsutställningen, som trots att den ägde rum för mer än hundra år sedan lämnat spår efter sig som ännu är möjliga att urskilja. Jag hade också läst Anders Ekströms utmärkta avhandling Den utställda världen som satte in Stockholmsutställ­ ningen i ett större sammanhang, som ett uttryck för just det ”modernas” genomslag. Så mycket av det Sverige som skulle ta form visades där, i vis­ sa fall för första gången: separatorer, jordbruksredskap signerade Bolinder & Munktell, maskiner avsedda för en alltmer avancerad tändsticksindustri. Samt telefoner från Lars Magnus Ericssons verkstad.
Fotografier från själva utställningen gör idag ett öververkligt intryck. På Djurgården, framför Nordiska museet, då inte helt färdigbyggt, reste sig en enorm Moské byggd i trä och papier-maché, signerad Ferdinand Bo­ berg. Strax intill skymtar Gamla Stockholm, med en skalenlig modell av den nedbrunna borgen Tre Kronor. På bilderna tar ett dröm-Stockholm form: en fiktion, en stad man har svårt att tänka sig att den existerade. Samtidigt ägde denna fiktion en gång historisk verklighet: så såg de former ut där man den gången försökte fanga drömmen om det Moderna. Som en saga.
Inget av detta återfinns i den lilla remsa som är den första svenska fil­ men. Den nya tekniken introducerades på Stockholmsutställningen (sam­ tidigt med nyheten ”varm korv”): men när fotografen vände kameraob­ jektivet mot sin samtid fokuserade han inte på det vi, eftervärlden, helst velat se eller uppfattat som viktigt. Inget av tekniken, av de stora hallarna med framtidens maskiner. Inget av drömmen. På den snutt som visades på museets biograf skymtade ett antal hästdragna ekipage som körs upp till utställningens entré. Kungens ankomst. Drottningens ankomst. Herrar i märkliga huvudbonader med fjädrar och plymer skakar högtidligt hand. Det är det märkliga: vad den nya, moderna tekniken bevarat till eftervärl­ den är något som tycks vara hämtat ur det avlägset förflutna. Ritualer och epåletter. Det finns ett sådant drag i hela Utställningen: det nya, det skrämmande moderna, måste kläs i myter och historiska fiktioner för att bli synligt och begripligt. Därför stoppar man in den industriella teknik som under de kommande femtio åren i grunden skall omgestalta Sverige i ett drömt sagoslott, en vit och rosa moské som hämtad ur Tusen och en natt.
På de sista sekunderna film har fotografen valt av avbilda något helt an­ nat än Utställningen och tidens maktmän. Kameran har fångat en vilt brusande fors, ett stycke otyglad natur. Vitt vatten strömmar fram - något som säkerligen gjorde ett mäktigt intryck på tidens biografbesökare. Men här finns en outtalad, förmodligen omedveten metafor. Forsen är just den

JAKTEN PÅ DET MODERNA
natur som skall tämjas och bli till vattenkraft. Samtidigt är den sinnebil­ den för en vilt framrusande ström, som släpar med sig allt i sin väg.
Sedan är det slut. Ljusen tänds.
2.
Någonting blir alltid kvar av den störtflod av bilder vi dagligen utstår. Vare sig vi vill det eller ej bildar de en sorts fyllnadsmaterial i bakhuvudet, ett inre kalejdoskop där de kombineras på olika, mer eller mindre slumpmäs­ siga vis.
På Telemuseum finns en hel vägg med gammaldags automatväxlar be­ varade. Bakom en plexiglasskiva utför de fortfarande samma mekanisera­ de arbetsmoment som i början av seklet gjorde växeltelefonisterna över­ flödiga. De är utan tvekan museets mest påträngande föremål - det meka­ niska tickandet och slamrandet hörs genom hela byggnaden. Det är fler än jag som fascinerats av dem. K V Tahvanainen, som skrivit Televerkets his­ toria i flera band, beskriver dem så här: ”Örat fångar det egenartade, svagt klirrande ljudet från rörliga proppstänger och reläer som slår till eller från - man kan likna ljudet vid det som hörs från ett par tjog levande kräftor i en plåthink. Till denna diskreta musik upplever synsinnet en märklig, konstnärlig dans av väljarnas rörliga delar.”

OLA LARSMO
Det som sker bakom väggen är flerskiktat. Den
”diskreta musiken” handlar om något. När de auto­
matiska växlarna slog igenom realiserades något
märkligt: de mänskliga rösterna kopplades loss ur ett
socialt sammanhang. Plötsligt fanns inte längre någon
”tysta Mari” som hela tiden lyssnade till vad som sa­
des. De mänskliga kontakterna förmedlades av något
ickemänskligt. I en sådan praktisk, teknisk revolution
finns också något av själva skräcken för tekniken när­
varande. Den skräck som ligger bakom varje Fran-
kensteinhistoria, varje HAL 9000, kort sagt, varje
tanke på hur ”Tekniken” gör människan överflödig. Skräcken för Auto­ maten, som är så mycket äldre än datorernas allra tidigaste föregångare.
Man blir lätt stående vid väggen med automatväxlar. Armar fälls ut, fal­ ler klickande längs sina gängor till rätt skiva och rätt siffra. Plötsligt förstår man vad man lyssnat till medan man väntat på att samtalet skall kopplas fram: ett ljud som fanns där i vad man trodde var ett privat och ensamt ögonblick. Ljud så svåra att minnas att de lätt följer med in i ens drömmar.
3.
Sådana saker kan man halvmedvetet fundera över under ett museibesök. På något vis hänger det samman, eller går att sammanfoga. Tanken på ett närmast surrealistiskt förflutet - moskéer på Djurgården - som ändå ut­ gör det osynliga fundamentet för den egna samtiden. Fundamentet, skrev jag - kan man tänka så? Ar tiden en byggnad som byggs planenligt, med grund, väggar och tak? Knappast. Men det är den tanke som finns bakom Maskinhallens kronologiskt ordnade bilmodeller. Det finns en riktning och en ordning i utvecklingen, i Teknikens ordnade tillväxt av kunskap och tillämpningar.
Mot detta står bilden av den skummande vårfloden, fångad på en hund­ raårig remsa silveroxid. Utvecklingen som en ström som river allt med sig, något okontrollerbart, med en riktning men knappast ett mål. Det är den andra föreställningen om det moderna, det som krossar gamla ordningar och sätt att leva och för den konservative därför är ett hot mot själva det mänskliga. ”Allt fast förflyktigas” som det heter i det nu närmast utslitna marxcitatet från 1848, som i sin helhet lyder:
”Den fortgående omvälvningen i produktionen, det oavbrutna skakan­ det av alla samhälleliga förhållanden, den eviga osäkerheten och rörelsen kännetecknar bourgeoisiens epok gentemot alla andra. Alla fasta inrotade förhållanden och dem åtföljande gamla ärevördiga föreställningar och
500-väljare på Telemu­ seum.
Foto Nisse Cronestrano, TM
1 20

Mycket är kvar. Bara
inte själva människan. Maskinhallen i Tekniska museet.
Foto Nisse Cronestrano, TM
åskådningar upplöses, alla nybildade föråldras innan de hinner bli förbe­ nade.
Allt fast och beständigt förflyktigas, allt heligt profaneras, och männi­ skorna blir slutligen tvungna att betrakta sin levnadsställning och sina ömsesidiga förbindelser med nyktra ögon.”
Det mesta i denna historiebeskrivning kan de flesta säkert skriva under på. Möjligen med undantag för det där sista - om att vi med tidens lopp
JAKTEN PÅ DET MODERNA
121

OLA LARSMO
alltmer tvingats se våra inbördes relationer med ”nyktra ögon”. Omvälv­ ningen, som enligt Marx sätt att se i sig varken är ond eller god, hänförs några sidor längre fram otvetydigt till tekniken:
”Naturkrafternas underkuvande, maskinerna, kemins användning i in­ dustri och åkerbruk, ångbåtstrafiken, järnvägarna, den elektriska telegra­ fen, uppodlingen av hela världsdelar, upprensning av floderna för trafik, ur marken framstampade hela befolkningar - vilket tidigare århundrade anade, att sådana produktionskrafter slumrade i det samhälleliga arbetets sköte?”
Det är forsen i filmremsans flimrande slut. Den omfattas av Marx med entusiasm, eftersom han tror att den har en riktning, en mening och ett mål. På en annan punkt skiljer sig hans och museets tänkande åt rejält: i detta att ”allt fast förflyktigas”. Museets idé är tvärtom att mycket går att bevara, om än losskopplat ur sitt ursprungliga sammanhang, att det till och med är av överordnad betydelse att försöka göra det. Som författare med historiska intressen är jag böjd att instämma med museet. Mycket litet försvinner över huvud. Nästan otänkbart mycket blir kvar. Av liv, av erfarenheter. Spöklikt mycket. Bara inte själva människan.
Ty det är naturligtvis den frågan jag som författare ställer mig, förmod­ ligen i likhet med de läsare som söker sig till romaner med historisk in­ riktning. Frågan kan besvaras dumt eller djupsinnigt, men går bara att for­ mulera på ett tämligen naivt vis: ”Hur kändes det? Hur var det?” Att stå mitt i denna förändring?
4.
Man beskriver gärna vår egen samtid som en genombrottstid och ser den som industrisamhällets slutpunkt. Det är en tankefigur med stora brister, inte minst eftersom den täcker delar av sanningen och missar andra. Även de som i likhet med mig själv är fascinerade av den digitala teknikens alla möjligheter far problem med att blåsa upp den till samma dimensioner som de genombrott som präglade det sena artonhundratalet och nitton­ hundratalets första hälft. Till Marx lista över ”ångbåtstrafiken, järnvägar­ na, den elektriska telegrafen” far vi lägga: telefonen, radion, bilen, flygma­ skinen, televisionen, rymdfarten - ett sådant omgestaltande av vardagen som ägt rum under min mors livstid (hon är född 1917) kommer vi knap­ past att fa uppleva, något som Tekniska museet självt tycks vittna om. Så är dess avdelning för datateknik ett undanskymt hörn utan speciella ar­ rangemang av reliker i hårdplast, vilket vittnar om att man har problem att foga samman den digitala revolutionen med tidigare tekniska genom­ brott. Dock kan man konstatera en sak: hela den digitala explosionen,

JAKTEN PÅ DET MODERNA
Kontrollrummet till Besk
på KTH omkring 1960.
Foto Tekniska museets arkiv
med alla dess utopier, bondfångerier, återvändsgränder och kattguld, är en del av det moderna. Det kan låta som ett tondövt påpekande av självklar­ heter: men här finns en fortsättning av den framåtriktade kraft på gott och ont som raden av bilar i Maskinhallen ville vara ett uttryck för. Samspelet mellan sociala och tekniska drivkrafter fortsätter. Historien är inte slut.
5.
Nå, men vad har detta med romanskrivande att göra?
I ett större sammanhang kan man påpeka hur romanen under de senas­
te hundrafemtio åren varit det modernas främsta krönikör. Inte minst den svenska romanen har närts av det modernas energier. Ett mycket enkelt påpekande kunde vara den roll som Järnvägen spelat i svensk romankonst under nittonhundratalet - från Pär Lagerkvists Gäst hos verkligheten (1925), där familjen kopplats loss ur bondesamhället och nu styrs av järn­ vägens tidtabell snarare än av årstidernas växlingar, något som är en av or­ sakerna bakom den ångest och alienation som huvudpersonen Anders upplever. Spåret går vidare till åttiotalets stora romansviter av Kerstin Ek­ man och Sara Lidman. I Ekmans fall handlar det om staden Katrineholms framväxt kring rälsen, och hur denna tekniska innovation, på många plan är liktydig med det Moderna självt. I hennes romansvit möter vi en kedja

OLA LARSMO
av röster, vagt sammanlänkade, som alla berättar hur livet ställs på ända,
nya värderingar och livsmönster tar form. Något liknande hos Sara Lid­ man, där uppbrottet är tydligt i själva språket, hur livsvärldar brister och ställs mot varandra i en fräsande syntax. Järnvägen. Ständigt denna järn­ väg. Ser man ett tåg i en svensk roman vet man att det moderna kommer, en symbol som var fullt levande ända in i nittonhundraåttiotalet. Eller som det står i sekelskiftets almanackor: ”Enligt Kungl. Maj:ts nådiga kun­ görelse den 16 juni 1899 skall såväl i rättsligt som i borgerligt hänseende tiden för alla orter inom riket från och med år 1900 beräknas lika ...” Ti­ den smälte samman i landet och blev en helhet. Allt i enlighet med tåg­ tidtabellens krav.
En historiker eller etnolog skulle säga att det handlar om hur Livsvärl­ den förändras, allt det som utgör råmaterialet till våra liv och vår självför­ ståelse. En nationalekonom skulle tala om handelsmönster, nya varor, penningflöden. Vad Lidman och Ekman främst är intresserade av är dock knappast spårbredder: utan den fråga jag redan tidigare kallat naiv, men omöjlig att formulera på annat vis: ”Hur kändes det? Hur var det?” Svaren är nog så mångstämmiga. Men svåra att formulera annat än i romanens form, på dess villkor. Det finns inte ett svar. Inte ens hundra. Det handlar nämligen inte minst om språkets förändringar, om vad som blir möjligt att säga. Det som blir möjligt att vara.
För egen del, och det som är svårast att skriva om: ljudet av automat­ växlarnas själlösa knäppanden och rasslanden. Bilden av det framström- mande vattnet på en svartvit repad och ljudlös filmremsa. Bilden av Mos­ kén svävande som en hägring över Lejonslättens trädkronor. Och tanken på The ghost in the machine. Det omänskliga i maskineriet som varit indu­ strisamhällets egen variant av spökhistorier, hur ”Maskinens” ohejdbara rörelser, dess ”vilja”, på något vis gjorde det ”mänskliga” genomskinligt och mindre verkligt. Allt detta växte samman till romanen Norra Vasa 133 som utkom 1999. Den hade lika gärna kunnat heta The ghost in the ma­ chine - om det inte låtit så förbenat idiotiskt på svenska.
6.
Jag har ett minne kvar som jag vill berätta om. Även det handlar om mu­ seer, romaner och maskiner.
I början av nittiotalet arbetade jag med en roman som utspelade sig det ödesdigra året 1917: jag var främst fascinerad av den nästan-revolution som ägde rum i Sverige det året och som på många andra håll blommade ut i öppet våld - ett händelseförlopp som i stort sett lyser med sin frånva­ ro i historieböcker och akademisk forskning. I min hemstad Västervik, där
1 24

Stockholms centralsta­ tion från tidigt 1940-tal en dag kl 13.45.
Vykort, Tekniska museets arkiv
vågen av demonstrationer och kravaller tog sin början i april 1917, utgick mycket av de organiserade försöken att fa ett stopp på svält och ransonering från den gamla tändsticksfabrik som idag är en ruin: själva fastigheten var just då centrum för en serie avancerade skalbolagsaffärer i fastighetsbran­ schen. En tändsticksask visade sig rymma rätt mycket: hungerkravaller. Ivar Kreuger. Lenin på tågresa genom Sverige i april 1917. Demokratins genombrott. Allt detta samlade sig i romanen Himmel ochjord må brinna.
Jag minns en dag jag tillbringade på Tändsticksmuseet i Jönköping, förlagt till det fabriksområde som fram till Kreugerkraschen rymt en av Sveriges mest livskraftiga industrier. Det var sommar, sval vind utifrån Vättern. I museisalarna en sömnig stämning med flugor surrande mot fönstren och så gott som inga besökare. I en sal stod Alexander Lagermans komplettmaskin, sträckte sig runt rummet och från golv till tak, en gjut- järnskatedral som förkroppsligade artonhundratalets tekniska utopi om
1 25

OLA LARSMO
den fullständiga maskinen: i ena änden matade man in
timmerstockar. I den andra kom färdiga vaxade paket med tjoget tändsticksaskar, ”ej berörda av människo­ hand”. Samme Alexander Lagerman ställde ut ett antal av sina sinnrika anordningar på Stockholmsutställning­ en 1897.
Jag vände mig till sist till personalen och frågade om det var möjligt att gå innanför avspärrningarna och stu­ dera maskinerna på närmare håll. Det rörde sig om red­ skap och verktyg för en av de farligaste arbetsplatser som funnits i landet: risken för explosioner och förgift­ ningar var hela tiden överhängande. Inget av detta gick egentligen att ana sig till på några meters håll: maski­ nerna var lika tysta och doftlösa som relikskrin i en verklig katedral. Efter en stunds diskussioner fick jag tillstånd.
1 26

(Tv)
Jönköpings Tändsticks­ fabrik, reklamtryck, sent 1800-tal.
Tekniska museets arkiv
(Nedan t v) Komplettmaskinen med askfyllningsmaskinen i Jönköpings tändsticks­ fabrik konstruerad av Alexander Lagerman på 1870-talet.
Tekniska museets arkiv
Jag satte mig vid en av de paketeringsmaskiner som en gång stått i täta rader på fabrikens övervåning. Det rörde sig om en i första hand kvinnlig arbetsplats: led efter led av tonårsflickor hade kommit från torp och sta- tarlängor och fatt sitt första, kanske enda, avlönade arbete här. Tvekande sträckte jag ut handen efter en hävarm som skulle föras fram och tillbaka ungefär en gång i minuten. Jag drog till. Tyngden och motståndet var över­ väldigande. Jag drog tillbaka armen. I handflatan en kunskap som inte fanns någon annanstans än just där.
Referenser
Ekman, Kerstin, Häxringarna. Stockholm, 1976 —, Springkällan. Stockholm, 1976
—, Änglahuset. Stockholm, 1979
—, En stad av ljus. Stockholm, 1983
Ekström, Anders, Den utställda världen: Stockholmsutställningen 1897 och 1800-talets världsutställningar. Stockholm, 1994
Lagerkvist, Pär, Gäst hos verkligheten : vid en järnvägsstation. Stockholm, 1925 Larsmo, Ola, Himmel ochjord må brinna. Stockholm, 1993
—, Norra Vasa 133. Stockholm, 1999
Lidman, Sara, Din tjänare hör. Stockholm, 1979
—, Vredens barn. Stockholm, 1979
-, Nabots sten. Stockholm, 1981
-, Den underbare mannen. Stockholm, 1983
Järnkronan. Stockholm, 1985
Tahvanainen, Karl Väinö, 140 år i ledningen. Stockholm, 1993
JAKTEN PÅ DET MODERNA
1 27


Två generationer - samma frågeställning. Figurer i asfalt.
Foto Nisse Cronestrand, TM
BO EKMAN
Förändringens
vindar och kulturers livskraft
i är mitt inne i en dramatisk teknikutveckling. Bioteknik, nano-
teknik, datorteknik, robotteknik befinner sig i hyperaccelera- Vtion. Vi måste bestämma oss för vad vi vill med den. Vad tek­ nokratutvecklingen skall utföra. Detta är ytterst en politisk
uppgift. Inte marknadens.
Mitt i skiftet
Teknologifieringen av arbete och liv ökar. Då ökar också frekvensen av dis- kontinuiteter. Förutsättningarna för kontroll och hierarkisk styrning min­ skar. Risker för felaktiga strategiska beslut och teknikval i företag och samhälle ökar. Men teknikutvecklingen öppnar också möjligheter - med lösningar för vad vi vill, vad vi vill vara och stå för.
Jag tror inte - sedan länge - att den svenska modellen duger för att de­ finiera våra verkliga problem eller organisera våra viktigaste konflikter. Varför satsar vi annars så lite - av egna eller skattepengar —på barn, skola, humankapital, innovation, mångfald? Den svenska modellen hade mate­ rialistiska förtecken. Den fokuserades på ekonomisk tillväxt i utbyte mot social jämlikhet och rättvisa. Men kunskapssamhället måste byggas med humanistiska utgångspunkter. Mänsklig utveckling går före ekonomisk tillväxt - men vi behöver båda. Modellen hade sin tid, men ledde till ett framgångens nederlag.
Kanske vårt år 2000 är likt år 1833 då man i England stod i den indust­ riella revolutionens brytpunkt. Tillväxten började ta fart. Mer genomarbe-

BO EKMAN
tade fabrikslagar, som reglerade arbetsförhållandena i dåtidens fabriker,
infördes. Men redan 1833 var den tidens modeller och institutioner döds­ dömda. Ännu var det 15 år kvar till publiceringen av det kommunistiska manifestet.
Det måste bli de nya ledarnas generationsuppgift att skapa nya modeller, och nya processer och institutioner, att hämta sin identitet ur. Dessa måste, hoppas jag, bygga på en värdegrund av mänskliga rättigheter, global demo­ krati och effektiv, transparent marknadsekonomi.
Tällbergsmötet
En grupp unga ledare, och ett antal erfarna, möttes för en tid sedan till en workshop i Tällberg för att diskutera ledarskapets motsägelser och para­ doxer i denna vår tid av filosofiska och teknologiska förändringar med djupgående ekonomiska, sociala och politiska följder. De kom från olika delar av världen, från olika yrkesområden, från fattiga länder och rika. De var kvinnor och män, från näringsliv och offentlig sektor. De var alla moti­ verade, med en levande tro på framtiden.
De yngre hade alla fatt sin yrkeserfarenhet, och merparten dessutom sin utbildning, efter 1990. Efter murens fall, efter Interners genombrott, efter det att den svenska modellen upphörde att leverera. De hade alla på olika sätt givit gestalt åt sin vision och skapat resultat genom sitt ledarskap. De hade redan satt märken i tiden.
Interiör från Bolinders mekaniska verkstad i Stockholm, ur Svenska Familj-Journalen 1870. Tekniska museets arkiv

FÖRÄNDRINGENS VINDAR OCH KULTURERS LIVSKRAFT
De äldre var erfarna ledare av stora företag, organisationer, myndighe­ ter, skolor, universitet. Många av dessa institutioner hade över hundra års historia. De bar på ackumulerad erfarenhet, men var också formade för, och av, inte bara en utan många epoker - paradigmer som avlöst varandra.
Om vi hade träffats 1960 hade gruppen varit svensk och homogen. Dis­ kussionen skulle ha handlat om bygge, konstruktion och reform, om att lägga fast och planera, om det självklara i att acceptera (och som individ underordna sig) partiernas, organisationernas och de privata maktsfärernas pragmatism. Diskussionen skulle ha förts inne i den box som var Sverige, vars gränser markerades av alliansfrihet och neutralitet (en slags politikens protektion), vars inre spelregler definierades av modellens, aktörernas och institutionernas maktrelationer. Där skulle ha byggts för ett tusenåra rike.
De erfarna ledarna kom in i arbetslivet och karriären just i detta 60-tal. De - vi —jag —accepterade tidsandans bejakande av pragmatism och kom­ promiss som norm, snarare än princip. De accepterade att institutionen - i samhälle eller näringsliv - gav den enskilde identitet och tillhörighet. Man blev LO-medlem, partimedlem, Vattenfallare, Wallenbergare.
Vi föddes in i den svenska modellen. Vi valde inte. Där fördes föga av prövande kritisk analys. 1968 förändrade. Gröna vågen på 70-talet. Nyli­ beralismen på 80-talet. Men bara till dels.
131

BO EKMAN
Modellen sitter starkt, är svårgenomtränglig, anonym, oöverskådlig i sin
tekniska komplexitet, centralistisk, oflexibel, maktbärande, nationell. Den bygger på att den politiska konflikten mellan kapital och arbete fortsatt skulle vara den viktigaste och organiserade konflikten i vårt samhälle. Men i verkligheten börjar vi nu glida in i en situation där kapital inte längre är samma bristvara och trånga sektor som tidigare. Därmed minskar också kapitalets institutionella makt. Den trånga sektorn i ett samhälle, vars ut­ veckling drivs av kunskap och idéer, blir människor, som är bärare av kun­ skap och talang. Men också företag och institutioner, som är skickliga på att omsätta ny kunskap och nya idéer till nya tjänster och produkter med ännu högre värde, är för få. Humankapitalet blir med andra ord den vikti­ gaste produktionsfaktorn att konkurrera om. Därför har vi idag i Sverige och internationellt ett gryende ”war over talent”. Den viktigaste investe­ ring nationer och företag kan göra är den i fostran, utbildning, forskning och kompetensutveckling. Kanske framtidens viktiga politiska konflikt kommer att vara den mellan dem, som är bärare av humankapitalet och är duktiga på att omsätta detta i arbete, och dem, som inte har utbildning eller tillgång till institutioner och sammanhang som bejakar mänsklig växt.
Min väg
Jag blev själv först Skandiaman. Därefter på 70-talet Volvoit. Jag jobbade i industrin. Blev alltså förankrad i en av aktörerna i den svenska modellen. Jag var mer förankrad i den identitet, som institutionell tillhörighet gav, än i att känna mig själv, veta vem jag var. Detta efterfrågades varken i skola eller i arbetsliv. Jag lärde mig snabbt att den första frågan som ställs i en debatt i Sverige är vem var det som sa det, den andra vem äger den som sa det, den tredje vad var det jag sa. Oberoende efterfrågades inte; det möt­ tes till och med med misstänksamhet. Så är det fortfarande.
Debatten är mer nytto- och maktinriktad än kunskapsinriktad.
Jag lärde mig också snabbt att teorierna från universitetet inte fungerade. Jag tog avstånd från det jag lärt mig för att kunna arbeta i verkligheten. Jag
såg snart, som ansvarig för Volvos koncernplanering, att den politisk/ eko­ nomiska modellen inte fungerade. Sverige fick inflation, devalveringar, usel produktivitet, våldsam upplåning, ekonomisk stagnation. Jag såg att model­ lerna för produktion och arbetsorganisation inte fungerade. Men möjlighe­ terna till förändring satt inlåsta som i ett skruvstäd av lagar, avtal, lönebild­ ning - men också i teknikernas och företagsledarnas föråldrade föreställ­ ningsvärldar om löpande band, organisation och marknaders beteenden.
Jag trodde i min naivitet och politiska oerfarenhet på förnuft, upplysning, samtal och lärande. Men modellens maktintressen var så mycket starkare.

FÖRÄNDRINGENS VINDAR OCH KULTURERS LIVSKRAFT
På väg mot en valfrihet.
Foto Håkan Lindgren,
Pressens Bild
Det kom att ta 25 år av ekonomisk kräftgång och försvagning av kronan innan tillväxten skulle vända - inte för att där fanns en ny vision om det nya, utan därför att långivarna sa ifrån och EU krävde konvergens. Men ändå har ett underförstått löfte, om att det skall bli bättre än förr, dröjt kvar. En ny vision hade sedan lång tid börjat växa fram och det fanns idéer om vad den skulle användas till.
Jag trodde på förändringar inom systemet: att partierna, organisationerna och näringslivet skulle se och artikulera de nya utmaningarna, och anta dem. En majoritet av alla svenskar är för sitt uppehälle varje månad beroen­ de av pengar ur offentliga kassor. Detta bestämmer svenskt valbeteende för lång tid framöver, (s) och (v) har, och kommer att förfoga över, 45-50 procent, (mp) och (c) över ca 10 procent. Det är i spelet om dessa 60 pro­ cent av väljarna som den svenska politiken och modellen putsas och vidare­ utvecklas. De andra 40 procenten är i marginalen, (v) är det viktiga oppo­
sitionspartiet, inte (m).
Ur denna politiska situation växer inte någon ny modell fram - varken
ur modellens maktbärande institutioner och partier, eller ur dem som är beroende. Färre röstar. 40 procent i Angered i förra valet, 30 i nästa? Fler är partilösa. Är partierna borta år 2013?
Demografin är också en motkraft mot förändring. Globaliseringen och EU upplevs av många påtvingad.

BO EKMAN
Åter till Tällberg
Men tillbaka till Tällberg Workshop. Vad var det som hände? Vad var det
jag lärde mig? Diskussionen kom att handla om, som den allra viktigaste frågan, att finna sig själv. Men utifrån två diametralt olika utgångspunkter. De äldre, erfarna ledarna vittnade om att det var enklare förr. De grund­ läggande frågorna om vision, värderingar, identitet - vem jag är - var ju givna i modellen. Så är det inte längre. Vi känner inte längre igen oss i Par­ tiet, på Volvo, i Banken eller i Klippan. Visionerna har blivit tunna som vatten: SIFO-siffror, p/e-tal, marknadsandel, aktieägarvärde, inflations- och räntenivåer. När avståndet till uttalade värderingar och principer i parti­ program och företagens policy-statements (som det heter på nysvenska) blir avgrundslikt - tappar människor fotfäste. De slutar tro på det de gör,
och varför. ”Vad arbetar jag för?” Inte bara: ”Vad arbetar jag med?”
De har sällskap av många, många mellanchefer och anställda som inte ges chansen att själva förstå varför förändringarna sveper fram över givna löften. De återfinns i arbetslivets alla sektorer. Fusioner, omorganiseringar, nedskärningar, omstruktureringar, ägarskiften, besparingar, omflyttningar, visionsbyten, teknikskiften. Skeendet är inte oförklarligt, men inte förkla­ rat. Därav upplevelsen av stress och utbrändhet i tider där det ändå går
ekonomiskt bra för många.
Den svenska modellen skapades ursprungligen av ett ledarskap med en
samhällsanalys buren av starka idéer och moraliska förtecken. Den svenska modellen bygger förvisso på principer om rättvisa och välfärd. Jag tror de unga, de flesta, ser välfärdsinrättningarna som en självklarhet, en hygien­ faktor. Men de unga kämpar för att hitta sig själva och nå fram till den be­ rättelse om nuet och framtiden som ledarskapet inte klarar av att berätta, eller inte ens tv'//berätta. Så upplevde till exempel Odd Engström sin all­ deles omedelbara omgivning.
Modellen lovade kontinuitet, stabilitet, trygghet. Verkligheten är - inte bara på börsen - slänggunga i stacatto-takt.
Två generationer - samma frågeställning
Den äldre generationen har i betydande utsträckning förlorat motivatio­ nen och kompetensen att vara barns och ungas fostrare - mentorer i den svåra konsten att hitta sig själv. Ett vakuum har uppstått när detta över­ lämnades till ”modellen”.
De unga ledarna i Tällberg hade inga illusioner om att de stora sam- hällsbärande institutionerna, byråkratierna och företagen skulle ge dem identitet och mening. ”Det måste vi skaffa själva genom oss själva!”

FÖRÄNDRINGENS VINDAR OCH KULTURERS LIVSKRAFT
De unga ledare, som kom från stora etablerade företag, hade svårast att
finna den friheten. Det är ingalunda någon dans på rosor i den entrepre- nöriella, friare ekonomin och arbetslivet. Men kampen in till mig själv, och för vad jag vill stå för, far ändå föras mer på egna villkor.
Många unga söker därför själva, experimenterar, festar, reser rastlöst, far till Roskilde, lär av varandra, lämnar ungdomsförbunden, föreningarna, lever i kriminella utanförnätverk, lämnar storinstitutionerna (om man har råd), går in i nätverk, blir veganer, bestiger berg, aktionsgrupper, new age, hoppar mellan .com-företagen - men utanför modellen. De söker själva. Ofta utan kontakt med vuxna: se FuckingÅmål\ läs: Var det bra så? Se Det nya landet\ —Andra blir apatiska, anpassade.
Vem vinner? De som söker egna utgångspunkter? Eller etablissemangets eller modellens?
När jag lyssnade till de unga ledarnas vittnesbörd, om vad de ville med sina liv, fanns där också starka moraliska åtaganden - men i sammanhang som idag går långt bortom det enbart svenska, eller inte ens börjar i det svenska.
De befinner sig i ett ingenmansland mellan en svensk modell, starkt ro­ tad i det etniska, som den förra generationen skapade som en enslinje mot framtiden, och en kaotisk global värld av fragmenterad mångfald.
Förtroendet för det politiska ledarskapet är lågt och sjunkande. I före­ tags mätningar av förtroendet för dess ledarskap far som regel koncernled­ ningen lägre förtroendesiffror än den allra närmaste chefen. Detta speglar
Identitet och mening "måste vi skaffa själva genom oss själva". Foto Larry W illiams, Pressens Bild

BO EKMAN
att människor upplever sin praktiska dagliga verksamhet på ett annat sätt
än den beskrivs av avlägsna beslutsfattare och överordnade organ.
Jag besökte Rinkeby för en tid sedan och kom i kontakt med många av förortens föreningar, skolor, förvaltningar, samfund och företag. Genom­ gående hade man för att nå framgång i sitt arbete behövt yxa till alldeles egna modeller och lösningar, som många gånger kunde stå i konflikt med förordningars och direktivs föreställningar om hur skola, ungdomsgård, bibliotek eller bankkontor skulle skötas. Hängivna och kreativa entrepre­ nörer skapar modeller ”vid sidan av” systemet. Just därför kommer verk­ ligheten att fungera. Men det synes mig däremot som att dessa kreativa, välfungerande modeller har föga eller ingen påverkan på systemingenjörer­ na (där uppe!) både i offentlig sektor och privata företag. Det leder till att de lokalt och decentraliserat tillyxade lösningarna egentligen inte tillåts att
konsolideras. Risken är att de bara fungerar så länge entreprenören står bi. Rinkeby far, för att använda en idrottsliknelse, aldrig spela färdigt förs­ ta set, konsolidera och institutionalisera sina framgångar för att sedan gå vidare. Att utveckla och hitta på lokala verklighets- och affärsmodeller har
Aktiviteter på Rinkeby
tor9-

FÖRÄNDRINGENS VINDAR OCH KULTURERS LIVSKRAFT
också blivit ett sätt att skydda sig för förändringsvindar ovanifrån, som
man inte har någon chans att påverka eller försvara sig emot.
Jag ser inte framtiden som någon rätlinjig modell, entydig apparat, ett förutsägbart system, styrbart i traditionell mening. Jag ser snarare fram­ tiden likt ett väldigt floddelta - ett Bangladesh - där vattenvägar och strömmar ständigt ändrar riktning, volym och form. Vad bär eller brister? Vilka kanaler leder fram? Vilka inte? Miljoner unga människor bestämmer sig för vad de vill göra, och den frihet de vill ha, i en alltmer självorganise­ rande arbetslivets basar. Cyberrymden är en viktig del av detta delta. Inter­
net de självorganiserande vattenvägarna.
I vissa viktiga dimensioner är globaliseringen ett faktum - till exempel
finansmarknaderna. I andra inte.
Möte i New York
Jag tror inte heller att det idag finns någon annan nationellt fotad modell - en amerikansk, nya zeeländsk, kinesisk eller tysk —som förmår föra fram förutsättningarna för de politiska lösningarna av verklig fattigdom, under­ skotten på utbildning, demokrati, marknadsekonomi, mänskliga rättig­ heter, bristen på jämställdhet, på hälsa, eller på överflödet av etnisk och reli­ giös förföljelse.
Jag frågade några ungdomar i New York för en tid sedan i ett samtal om nätet: ”Vad skulle ni i första hand försvara om ni ställdes mot väggen: lan­ dets säkerhet eller webbens frihet?”
Alla valde webbens frihet.
I detta svar sås fröet till de strider, och kanske våldsamma konflikter och intressemotsättningar, som förändringen av svenska, amerikanska, kinesis­ ka, nordkoreanska, zimbawesiska modeller kommer att tvinga fram.
Du är den förändring du vill ha i ditt liv eller land, som Ghandi for­ mulerade saken.
Modellen kan inte veta, men jag. Du.
Det var det viktiga budskapet från Tällberg.


j^. K| Strömdah?
° °
CECILIA NELSON I SAMTAL MED MATS HOJEBERG
Konsten
och tekniken
Om vägar till förståelse
en moderna naturvetenskapen och tekniken är i sina grunder
mycket abstrakta och teoretiskt komplicerade. Det gäller ock­ Dså för den moderna konsten.
Insikt och upplevelser skapar engagemang. Ett sådant enga­ gemang är vad varje utställning vill skapa. Det finns ett behov av vägledning, framför allt för barn. Vägen in i naturvetenskapen och tek­ niken är en viktig utmaning för Tekniska museet på samma sätt som vä­ gen till konsten är det för alla konsthallar. I samtal med Cecilia Nelson, konstpedagog och chef för Konsthallen i Lund, ska vi belysa arbetsmeto­
der och förhållningssätt kring dessa frågor.
Utmaningen
Naturvetenskapen och tekniken är tydligt ackumulerande. Utvecklingen
bygger på erfarenheter och kunskaper som kan formuleras i teorier och
modeller. Den pedagogiska utgångspunkten är att det krävs att man lär sig
åtminstone ett uns av dessa teorier och modeller för att förstå. Men många
ungdomar hittar inte fram till det som gör naturvetenskapen och tekniken
spännande. Dessa unga förlorar en möjlig livsbana och de naturveten- skapligt och tekniskt baserade verksamheterna förlorar en aktör. Finns det
fotoNissecronestrand,tm andravägariniengagemangochkunskapomnaturvetenskapochteknik?

CECILIA NELSON I SAMTAL MED MATS HOJEBERG
Den moderna konsten är också i många avseenden abstrakt och kom­ plicerad. Den är också ackumulerande. Den uttryckskraft som finns i en målning eller en skulptur har relationer till vad som tidigare gjorts. Det hindrar inte att många kan uppleva, kanske förstå, uttrycken och fa upp­ levelser och en sorts insikt om vad det rör sig om.
Parallellerna - eller det generella
Det finns alltså paralleller mellan naturvetenskap och teknik och den mo­ derna konsten. De bygger förvisso på olika traditioner och begreppsvärl­ dar. Men ytterst är det från ”åskådarens” eller ”publikens” plats kanske inte så stor skillnad. Men hur ser likheter och skillnader ut?
- Någonstans handlar det - både när det gäller konst och teknik - om känslor och upplevelser som ju i sig är lika abstrakta. Visst finns det möj­ ligheter att se paralleller. Inom konstpedagogiken har vi kanske arbetat tydligare med pedagogiken än vad man gjort på de tekniska museerna.
- Vad det gäller är att fa unga människor att inte lära in vad en vuxen människa säger om hur något - en maskin eller ett konstverk - fungerar, utan börja precis tvärt om. Börja inifrån. Hur löser man ett problem? Hur ska man fa ljus? Hur ska man fa vatten att rinna? Då blir det egentligen inte så långt ifrån när man frågar ett barn: Vad är sorg? Har du upplevt sorg? Hur upplever du den?
- Kan du beskriva det som alla har varit med om, men som ändå inte kan beskrivas? Det är en sorts nolläge, själva grundbulten. Det finns en lust hos barn att förstå, att verbalisera, att fa tag i någonting, och sen - att få bekräftelse. Du ska inte tala om hur det är - utan vända på det. Öppna för frågorna, stimulera barnets egna funderingar. Dröja med svaret. Det har varit min arbetsmetod.
- Det finns säkert paralleller här mellan tekniken och konsten, inte minst när det gäller de små barnen. De kommer med en otrolig erfarenhet som vi aldrig tar hand om. De har sett hur man tvättar bilen eller hur man spelar en skiva eller video. Alla har inte haft möjlighet att praktiskt pröva. Men de har sett och hört och känt!
- Man måste ta hand om deras upplevelser. Hur känns det till exempel att vara förälskad? De har erfarenheter, men vi frågar dem inte. Vi måste ta hand om sådana erfarenheter och inte bara beskriva det man visar dem. Hur man sedan ska praktiskt lösa det på ett tekniskt museum eller någon annan stans är ju nästa fråga.

"Det är en väg in i livet".
Åttaåringen om Ib Seert- sens målning, 1986.
Ur katalog från Lunds konsthall
Mötet med det abstrakta
Vad händer när barnen möter det abstrakta? Det som inte föreställer nå­ got eller det som inte har någon självklar innebörd. Ar det kanske där som parallellerna ska sökas?
— Barnen har en lust som vi vuxna tappar - att hitta tydliga referenser till sitt eget liv, och att våga använda dem. Den abstrakta konsten är inte svår för de små barnen. Vi ställde ut en tavla av en dansk målare som hade målat bara fyrkanter med varma och kalla färger. Många vuxna hetsade upp sig över den dyra tavlan som de inte tyckte föreställde något. Men barnen såg. Alla barn med djupseende började beskriva vad de såg: fängel­ sehålor, skorstenar, en korridor eller något annat. De beskrev den tredje dimensionen.
—Efter alla förslag sa plötsligt en liten pojke, mycket allvarligt: ”Det tycker inte jag. Jag tycker att det är en väg in i livet”, sade han. Det var en tränad klass och ingen skrattade. Han beskrev bilden som om man kom ut på en grön äng. Vägen in i livet är som en grön glänta i skogen. Han hade åttaåringens poetiska sätt att beskriva och möta den här icke-föreställande bilden med sitt mod och med sitt poetiska språk. Han hade sett en skog med en glänta. För honom var det enkelt; han hade ju själv upplevt en skog med en glänta.
— Detta händer ständigt! Barnen letar och finner snart referenser. Vuxna sätter upp en spärr mot upplevelsen. För den vuxne kan ju kunskap vara en sådan spärr även om den också är en hjälp. Bland barnen börjar någon
KONSTEN OCH TEKNIKEN
141

CECILIA NELSON I SAMTAL MED MATS HOJEBERG
spåna och andra följer efter. Och då måste vi ge dem tid! Det de talar om
är sånt de hade med sig in och som de far utveckla i ett möte med konsten. - Det handlar väldigt mycket om att ge barnen tid.
Kunskapen och upplevelsen
Vi talar om upplevelse och kunskap. I relationen dem emellan skiljer sig också konsten och naturvetenskap och teknik. Ingenjören - som beskrivs i en annan artikel i denna Daedalus - är teknikens traditionella företräda­ re. Han (för det är mest männen artikeln handlar om) känner ibland att hans kreativa roll är misskänd. Den ackumulerade kunskap som den er- farne ingenjören skaffat sig är en nödvändig tillgång i den tekniska kultu­ ren. Men hur är det för konsten?
- Kunskapen i botten spelar stor roll. Men kunskapen låser också. Kun­ skapen är en väldig tillgång men också en spärr. Ligger kunskapen på det äldre materialet stänger den dörrar till den nya konsten. Vuxna vill hela ti­ den veta vad konstnären ville, och frågar ofta: kan detta vara konst? Barnen frågar aldrig om det är konst.
- Det är medelålders herrar som är mest arga på konsten i Lund. De vet ju vad konst är. Att de reagerar med ilska beror nog på att de blir konfunderade. De vill inte stå utanför. Men det är spännande med den ilskan. Det blir särskilt tydligt när vi visar installationer. För barnen är installationerna något härligt som de förstår in­ tuitivt. Om en konstnär bygger upp en installa­ tion i hela rummet så får vi röra på konsten, ta på den, känna på den. Men den traditionella konstbetraktaren tror att man ska se en bild i ta­ get. Något har förstörts hos den vuxne. Han el­ ler hon vågar inte se det annorlunda, vågar inte agera. Får man ta en godisbit från installationen - om det ingår i konstnärens idé? ”Vad är då detta”, frågar sig den vuxne.
- Barnen i dag kräver att allt ska gå fortare, att bildväxlingarna ska gå snabbare. Och de är undrande inför tystnad. Det är två tydliga präg­ lingar. När de kommer till konsthallens still­ samhet finns det både de som finner ro och de som inte klarar det. Det är väldigt olika. Men det som är viktigt är att de blir sedda, att de kan
"Man kan ju hoppa över dem!" Installation av Richard Nonas på hans utställning Crude Thinking, 1995.
Foto Lunds konsthall

få fråga och att de får svar. De måste känna att det är de som bestämmer
tiden.
— Föräldrar känner sig ofta utanför. Jag gjorde många försök att berätta
för föräldrarna om hur vi jobbade genom visningar för dem tillsammans med deras barn. Då hände det fantastiska saker - man blev medveten om att man underskattade sina barn. Barn förstår mycket mer än vuxna tror. En del föräldrar var lite chockerade över den öppenhet som barnen visade. De kunde också tycka att barnen utlämnade familjelivet. Ofta blev de lite rörda. ”Kan min lille Tobias verkligen ha synpunkter på Peter Dahl?” Det är klart han kan. Varför tror vi inte det?
Symbolerna och den kulturella ramen
Dagens värld uppfylls ju av symboler. Ikonerna på dataskärmarna känner alla unga till. Vad betyder det här rikliga utbudet av symboler för hur kon­ sten uppfattas?
- Det finns ju så många signaler som är gjorda för att vara entydiga. Från trafikmärken och varumärken. Där får man ju inte tveka och dessa symboler lär sig barnen. Därför kanske de tror att det är så entydigt i kons­ ten också. Men det är ju konstens stora triumf att den inte är entydig.
- Konstlivet har accepterat att varje konstnär har sin privata symbolik. Men för att förstå den krävs en nyckel, och den kan pedagogen eller kata­ logen ge. Utan den vägledningen kan det vara svårt att tolka symboliken.
- Diskussionen om konstbegreppet kommer i högstadiet. Då tvingar tonåringarna fram ett svar, de blir lite aggressiva, de vill ha ett svar som de kan acceptera. Det är spännande och utmanande — att kunna svara, att vara där. De vuxna går därifrån. Ungdomarna ger sig inte! ”Hur kan du säga att det är konst?” De behöver ett facit. Då berättar jag om de konst­ närliga uttrycken. Det går inte att behandla på samma sätt som vanliga skolkunskaper. När det gäller de konstnärliga uttrycken så kan vi inte an­ vända samma regelsystem.
- Det finns en diskussion om det alltför öppna konstbegreppet. Men som pedagog har jag använt mig av det. En upplevelse ska aldrig värderas och betygsättas. Man får aldrig vifta undan deras frågor och synpunkter. Men man måste också kunna erkänna när man inte har ett bra svar.
Rätt och fel
Finns det en intuitiv kunskap om det konstnärliga uttrycket? Till skillnad mot den inlärda. Eller hur ser relationen ut mellan kunskapen och upple­ velsen?
KONSTEN OCH TEKNIKEN

CECILIA NELSON I SAMTAL MED MATS HOJEBERG
- Det finns inte rätt eller fel - som man ibland måste säga i skolan. Inte kan jag som vuxen säga: ”Men lilla vän, så ser inte saknad ut”.
- När vi talar med barnen om utställningens bilder - som de ännu inte sett - är det barnens egna bilder som är utgångspunkten. När de blivit medvetna om dem, då kan de leta upp utställningens bilder. Ju mer man vet om barns perception, ju mer ödmjuk blir man. Inte kan man säga att så här är det? Men det gör man ju ofta ändå. Det är frågorna som är de vik­ tiga - och att kunna ge svar på deras frågor - om konstverken och konst­ närernas avsikt, om apparaterna och hur de fungerar. Ju äldre jag blir, ju mindre rädd blir jag för de frågorna. Som ung var det många frågor som kunde göra mig osäker.
- Vi gör inte intuitivt en värdering, barn säger inte om det är bra eller dåligt. Intuitivt känner de igen. Det är det viktiga. En sjuåring har inte levt en fyrtiosjuårings liv och det betyder naturligtvis något. Men om sju-
"Ja, så målar Ulf träden på Öland." Ulf Trotzig, I nattskärrans rike, 1980. Foto Lunds konsthall

KONSTEN OCH TEKNIKEN
"Ja, så många förbud
finns det. Minst." Instal­ lation av Vera Szekely, 1988.
Foto Lunds konsthm
åringen far känna av att det han eller hon säger kan byggas under med kunskap så växer deras säkerhet och möjligheter till ytterligare upplevelser. Då vågar de ännu mer. Och då har deras nyfikenhet växt.
— Det är bra om de kan komma tillbaka. Förståelsen som man kan locka fram gör att barnen bygger upp en kunskap som underlättar förståelse av andra konstverk. Det är viktigt. Om man kan bygga upp detta så kommer de ihåg vad de sett tidigare. Det är inte konstigare än att de ser skillnad mel­ lan navkapslar. Det är viktigt att de får umgås med en vuxen som tar sig tid, lyssnar och inte tvingar in dem i något som de ska lära sig under 60 min. De ställer helt andra frågor än man väntar sig. Det gäller att svara på dem.
- Här kan det finnas en skillnad mellan konsten och tekniken. Man be­ höver berätta om uppfinnaren som gjorde något eller hur en apparat fun­ gerar. I tekniken måste det ibland finnas en saklig beskrivning. Uppfinna­ ren ville göra gnistorna. Han hade en viss avsikt.

CECILIA NELSON I SAMTAL MED MATS HOJEBERG
- Men avsikten finns också i konsten. Konstnären har en avsikt men
publiken förstår den inte alltid, och behöver kanske inte förstå den för att uppleva något. Konsten fungerar bredare är en teknisk uppfinning. När jag talar om konstnärens budskap så ifrågasätter aldrig barnen det. Konst­ nären utgår från sitt liv. Vi kan aldrig se samma bild — men konstnärens avsikt kan vi lyssna till. De är inget problem för barnet att budskapet inte stämmer med deras bild. Rätt och fel är inte deras problem. Det är ett pro­ blem för oss vuxna.
Pedagogens roll
- Vi far inte glömma att konstupplevelsen är ett samtal som konstnären tagit initiativet till. Det är en medmänniska som vill berätta något viktigt. För pedagogen är det en utmaning att göra det så tydligt som möjligt - att det är ett samtal vi för när vi tittar på tavlan eller skulpturen. Och ett sam­ tal fordrar att vi svarar, att vi reagerar och visar ett engagemang. Annars stannar samtalet.
Det är en viktig uppgift för ett tekniskt museum att stimulera intresset för naturvetenskap och teknik. Det gäller inte minst för att underlätta re­ kryteringen. Men samtidigt finns det en tendens att ämnena skrämmer; de framstår som tråkiga och svåra. Pedagogens roll är central när det gäller att bryta den inställningen. Det ställer olika krav inom konsten och tekniken. Så, vad kan vi lära oss av dig om hur vi kan lotsa barn och unga, och vux­ na också för den delen, förbi det som uppfattas som svårt och tråkigt så att det spännande och levande i naturvetenskapen och tekniken upptäcks?
- Alla måste ha rätt att möta det på sitt eget sätt. Man måste ju alltid, för varje besöksgrupp, ge en introduktion. Jag har aldrig upplevt att ele­ verna signalerar svårigheter. Jag kan inte heller se skillnad på pojkar och flickor. Men jag kan se att elever som inte tycker att skolan är spännande ofta är de som är mest intresserade av konsten. De tillhör mina bästa med­ arbetare. Konsten är inte skolans värld. Tekniken är säkert mer skolans värld.
- Vi kan säkert genom utställningar och god pedagogik locka dem som inte är skolmotiverade att bli mer motiverade. Lärarhögskolan i Malmö forskar kring detta. Man prövar om de konstnärliga språken kan hjälpa barnen att fa en bättre självbild och bättre förstå sin omvärld. Och slut­ satsen tycks vara att de kulturella språken hjälper till att öka också den mera läroboksaktiga kunskapen.
- När man är i den pedagogiska rollen så har man sin modell. Utställ­ ningarna avlöser varandra. Man skulle ibland slungas ut med våld, aus- kultera systematiskt på andra museer som ligger ämnesmässigt långt ifrån

KONSTEN OCH TEKNIKEN
Vid en installation?
Experiment på Tekniska museet.
Foto truis Nord, TM
det egna. Men när man har hittat fotfästet styr den egna bekvämligheten och stänger lätt till mer än det öppnar. Det är svårt att komma till.
- Men det gäller att ta vara på möjligheterna som kopplingen mellan forskningen och pedagogiken erbjuder. Där beror det dock på den enskil­ da individen. I Lund har man nära till institutionerna. Jag försökte hålla mig kvar länge, men till slut orkade jag inte längre. Men det var en fan­ tastisk tid. Det gav mig kraft att återvända. Då träffade jag olika forskare - i musik, beteendevetenskaper och annat. För mig var det den stora kick­ en. Det är livsnödvändigt att man har lite hum om vad som händer. Där hjälper forskningen. Utan den kunskapen blir man en usel pedagog.
- Det gäller att öppna ögonen i sitt eget liv. Om man inte gör det når man aldrig en ny generation. Ingen av dem har levt samma liv som vi. När de kommer till konsthallen har de med sina erfarenheter och när de går ut därifrån ska de bära med sig sina nya erfarenheter. När man lyssnar och varsamt leder dem in till deras egna upplevelser - det är först då det hän­ der någonting.
- Pedagogen ska kunna mycket men inte tala om allt vad hon eller han vet.
1 47


Vår Förunderliga Glas- trädgård, ett tankestreck i utställningen och en sinnlig upplevelse i vårt tekniktyngda samhälle, konstruerad av Dag Midböe i Arvika, byggd av Långholmens Snickeri och uppfylld av Rosen­ dals Trädgård.
Foto Nisse Q onestrand, TM
ELISABET BLOMBERG OCH PELLE ECKERMAN
Om att skapa
en tulipanaros
inns ni uttrycket? En tulipanaros är något enastående Mkombinerat med något unikt - en omöjligt utsökt grej helt enkelt. Men som tyvärr inte går att få ihop. En tuli­ panaros finns egentligen bara i fantasin. Den är en bild för allt det vackra vi vill skänka våra vänner. Den är det
bästa ur två världar.
Nu vill vi påstå att en tulipanaros faktiskt har slagit ut. På Tekniska mu­
seet. I Wallenberghallen, mitt emellan kardanaxlar och vingspetsar i den stora Maskinhallen och experimenten och naturkrafterna på Teknorama.
Vi kanske har fått en släng av kraftig hybris. Men vi säger det ändå: Ut­ ställningen frittfr@m är en omöjlighet. Den borde inte finnas. Kombina­ tionen av de samverkande delarna är inte möjlig.
Ändå står den där. Och utställningen lever, av näring och omtanke, i högsta välmåga.
Hur det började
För att inte gå händelserna i förväg: I juni 1998, efter stor beslutsångest, bestämde sig Tekniska museet för att producera utställningen Visionärt le­ verne. Invigningen skulle ske i maj 2000. Som en vink in i framtiden.
Initiativet kom från Hjälpmedelsinstitutet, som såg en fantastisk chans att på Tekniska museet nå en bred publik med ett ämne som låg varmt om hjärtat: Människans enorma förmåga att övervinna svårigheter med hjälp av ny teknik.

ELISABET BLOMBERG OCH PELLE ECKERMANN
Bland det första vi, som sedan arbetat med utställningens genomföran­ de, gjorde var att byta namn på utställningen. Från det intellektuella, lite svårbegripliga, Visionärt leverne till frittfr@m. Vi ville därmed skapa syn- ergi med den informationskampanj om IT för funktionshindrade som ut­ ställningen är en del i. Vi la till underrubriken IT och spetsteknik som hjälp­ medel i vår wWag eftersom vi ville skapa en utställning om framtidsteknik där kopplingen till handikapp vare sig var övertydlig eller självklar.
Redan här ryms två av de storheter vi har haft att handskas med. Inne­ hållsmässigt består stommen i utställningen av handikapphjälpmedel med IT-inriktning, men budskapet är att dessa hjälpmedel i en snar framtid kommer att användas av alla. Vi ville skapa en hjälpmedelsutställning som inte var en handikapputställning.
Gamla goda exempel på att vi faktiskt talar sanning när vi säger att han­ dikappteknik ofta är framtidsteknik finns i den del av utställningen som vi kallar Minnenas Magasin. Här har vi samlat den allra intressantaste tekni­ ken som ursprungligen föddes som handikapphjälpmedel. Exemplen är många; en tidig telefon, den första skrivmaskinen, kulspetspennan, en
Vår tulipanaros blev för­ underligt vacker och färgskimrande och inte minst överraskande och för många precis så vik­ tig som de hoppats. Här är entrén med Mötet, Nätvärk, Möjligheternas Laboratorium, Minnenas Magasin och Talbibblan. Foto Nisse Cronestrand, TM

fjärrkontroll med sladd, datormusen som Håkan Lans uppfann, en kas­ settbandspelare, kaffebryggare, CD-skiva och en mikrougn. Alla dessa, hos var och en av oss idag så självklara apparater, är antingen framtagna som handikapphjälpmedel eller så har funktionshindrade varit bland de första att ta tekniken i bruk.
Två andra storheter, som vi hade att förhålla oss till, var innehåll kontra form. Innehållet är mycket känsligt. Så känsligt att man till och från ger det nytt namn och ny beteckning. Det är dessutom så allvarligt och seriöst att man knappt nänns använda dess riktiga namn. Handikapphjälpmedel är inte att leka med. Det är något man förhåller sig till som vuxen.
Vilken form skulle vi då låta utställningen fa? En samhällsgrå, riktig och präktig form? Vi är övertygade om att vi inte skulle nå någon med ett så­ dant tilltal. Utställningen skulle gå obesökt in i förgängelsen och vara me­ ningslös. En handikapputställning med lagom form, lagom allvarlig och med lagom ljusa färger? Med ett lagom tydligt budskap: Det här är viktigt!
Bygga utställning
Vårt mål är att nå en bred allmänhet. Vi vill beröra och ge människor egna upplevelser. Vi vill att handikappade såväl som ickehandikappade ska fa se sina fördomar i ett nytt och annorlunda ljus.
Därför valde vi att arbeta med Mats Nilsson, en smått galen konstnär och scenograf som formgivit utsidorna på flera av Gröna Lunds succé­ upplevelser: Fritt fall, Lustiga huset och Kärlekstunneln.
- Säg till dem att det bara är på skoj, uppmanade Mats när kritikens vå­ gor gick höga. När oroliga uppdragsgivare längtade efter ett mer korrekt och mindre drastiskt uttryckssätt.
Med Mats kunde vi ta ut svängarna. Passera det självklara och rusa in i det omöjliga, lekfulla, häftiga. Med honom vid sjökortet kunde vi med IT och spetstekniken till hjälp hamna på det postmoderna gungflyt, där många av dagens trender och uttryckssätt finns samlade.
Vad skulle vi göra åt det seriösa innehållet? Hur skapar man en spän­ nande, interaktiv och engagerande utställning för alla? Av något som de flesta uppfattar som både ointressant och tungt! Hur ger man ungar och gamlingar, vanliga människor och statsministrar, flickor och pojkar, IT- gurus och teknikfrälsta, liksom naturmänniskor och gammalmodingar en stor upplevelse? Ja, till och med en stor Aha!-upplevelse?
På eget bevåg valde och vrakade vi bland det som ”marknaden” erbjöd. Bara det bästa, det verkligen intressanta, det senaste, var gott nog. Till det förde vi en del som ännu inte kommit ut på marknaden. Teknik som bara fanns på forskarnas och konstruktörernas ritbord. För att därmed garante­
OM ATT SKAPA EN TULIPANAROS
151

ELISABET BLOMBERG OCH PELLE ECKERMANN
ra ett verkligt intressant innehåll. De flesta moderna hjälpmedel vi visar i
utställningen har denna karaktär. Vi valde bland annat de senaste sätten att styra en dator, det smarta hemmet, den nya telefonin, nya sätt att spe­ la datorspel och dessutom de nya material som ger oss människor reserv­ delar som gränsar till Science fiction. Alla dessa ting är hjälpmedel som på sikt kommer att vara till nytta för alla.
För att genomföra våra intentioner krävdes pengar, massor av pengar. Pengarna kom i första hand från Allmänna arvsfonden som inom ramen för informationskampanjen Fritt fram satsade den grundfinansiering som behövdes för att dra igång ett så här stort projekt. Museet satsade egna re­ surser och när så KK-stiftelsen ställde sig bakom utställningen fanns det kapital som säkerställde ett minimum för genomförandet.
Men det räckte inte med det. Det krävdes också samarbete, massor av samarbete. Vi har arbetat med ett otal företag som antingen är verksamma inom hjälpmedelsområdet eller är IT- och spetsteknikföretag som tycker att det är intressant att visa upp sig i ett sådant här sammanhang. Sam­ manlagt blev det cirka 75 företag. Från de absolut största till de garanterat minsta. Och samarbetet har flutit oerhört bra. Det har också visat sig att de flesta är intresserade av en eventuell turné runt i Sverige. Något som vi har för avsikt att försöka genomföra.
Det finns många risker med en sådan här tulipanaros. Utställningen får inte bli en fullständig teknikshow även om innehållet består av datorer och IT-lösningar. Därför förde vi in det sinnliga, både som innehåll och till form. Människan lever som bekant inte allena av modem och upp­ kopplingar, utan även av chokladbiskvier och närhet. Vi lät bygga Sinnenas Tempel som är en vacker, lekfull och interaktiv del av utställningen och Frökapseln med avslappning och närhet. På gården byggdes den Förun­ derliga Glasträdgården som är ett växthus av utsökt form. Ja faktiskt, dess form är densamma som den amerikanska forskaren Buckminster Fullers syntetiska kolatom.
Det finns dessutom många sätt att närma sig en tulipanaros. Man kan tit­ ta försiktigt och vara rädd för att peta. Men man kan också rusa rakt på och peta tills den stackars blomman faller sönder. Likadant är det med de inter­ aktiva delarna i en utställning. Vissa, ofta vuxna, står blyga och försiktiga bredvid och ser på. Andra, många gånger barn, slänger sig fram och provar tills de hittat rätta knappen. För oss var det tydligt att vi behövde värdar som verkligen kunde hjälpa publiken att ta del av teknikens möjligheter. Hjälpa dem som inte visste hur man skulle börja. Lugna dem som hotar att försöka tills datorn ger upp och hela apparaten fastnar i en kortslutning.
I Café Elektra ges tillfälle till rast och ro med kaffe och bullar och en stor­ slagen utsikt mot Sinne­ nas Sköna Tempel och till höger vårt smarta hem Futu-Rum och Frö­ kapseln, vårt ro-rum för busungar.
Foto Nisse Cronestrand, TM

OM ATT SKAPA EN TULIPANAROS
Värdarna
Alla som någonsin suttit vid en dator vet att IT har sina klara begränsning­ ar. Programmen hänger sig, inställningarna kan ändras, processorn far kortslutning. Ja, antalet fel som kan uppstå mellan en vanlig persondator, olika sorters programvara, uppkopplingar till Internet och lokala nät samt all den kringutrustning som måste till för att skapa en rolig utställning el­ ler en fungerande arbetsplats är förmodligen oändliga. Värdarnas uppgift är därför också att hålla maskinparken i trim så att de tekniker som är knutna till utställningen kan ägna sig åt de mer komplexa felen som med nödvändighet uppstår i en så här datorintensiv och publik miljö.
Värdarna ska alltså klara enklare reparationer, ge besökarna all den hjälp de behöver samtidigt som de ger kunskap om vikten och behovet av olika hjälpmedel ute i samhället. Så här mitt i utställningsperioden kan vi konstatera att utan våra värdar skulle utställningens alla goda intentioner falla platt till marken.
Tidigt förstod vi att våra krav på värdarna sträckte sig ännu längre än så. Utställningen behövde värdar med egen erfarenhet av att leva med funk-
1 53

ELISABET BLOMBERG OCH PELLE ECKERMANN
tionshinder för att ge trovärdighet åt det budskap som är kärnan i fritt fr@m. Men samtidigt ville vi naturligtvis inte göra värdarna till utställ- ningsföremål. Vi anställde därför ett gäng ungdomar, såväl med som utan funktionshinder. Några har synliga funktionshinder, andra har dolda. För publiken är det inte tydligt vem som är funktionshindrad och vem som inte är det. Lika lite som det är tydligt vad som är ett handikapphjälpme­ del och vad som är teknik som väntar alla strax bakom framtidens hörn.
Vad allt kan man inte
åstadkomma med lite papper, klister och vattenfärg.
Överst en ansats till ett tempel och därunder något som liknar famil­ jen Flintas enkla hem. Foto Nisse Cronestrand, TM

OM ATT SKAPA EN TULIPANAROS
Tommy Filipowitz målar
en av de många kulis­ serna.
Foto Nisse Cronestrand, TM
Så ska det vara. Först när vi blir överraskade far vi syn på våra förutfattade meningar. Återigen en tulipana­ ros, en fullständigt omöjligt underbar grej.
Katalog och webbsida
Till en utställning hör förstås en utställningskatalog. Hur skulle vi göra för att nå så många som möjligt, så lättsamt som möjligt och samtidigt så billigt som möjligt? Vi lät frågan gå till Dagens Nyheters IT-re­ daktion som just vid det tillfället gick under namnet Hemteknik. Men efter en snabb titt på bladet insåg vi att denna produkt var allt för tråkig, seriöst lagom­ präktig för att stämma ihop med våra höga ambitio­ ner. Aftonbladets IT-bilaga blev istället vår samarbets­ partner.
Tillsammans med IT-bilagans redaktion har vi gjort en tidning som kombinerar material från utställningen med artiklar från IT-bilagans re­ daktion. Samtidigt fick vi publicitet för flera av de mest spektakulära de­ larna av utställningens innehåll när redaktionen valde att publicera sina artiklar också i den egna tidningen. Att tidningen väcker uppmärksamhet märks inte minst på dess stadiga åtgång. Den stora upplagan, 100 000 ex­ emplar, gör att vi faktiskt kan kosta på oss stora utskick såväl till Sveriges alla politiker som till skolklasser och lärare.
En utställning om IT och spetsteknik måste ju självklart ha en egen webbsida. Återigen ville vi skapa en omöjlig kombination. Vi ville göra en ball och självsäker hemsida som använder ny teknik på ett sätt som ger alla besökare häftig längtan att ta sig till utställningen och Tekniska museet. Men samtidigt ville vi fa med det bärande innehållet i utställningen, och framförallt: Vi krävde att sidorna skulle kunna läsas också av dem som är blinda, synskadade, svagt begåvade, döva eller så rörelsehindrade att de använder alternativa styrfunktioner.
Tur för oss att vår webbutvecklare hade ett öppet sinnelag och en verk­ lig vilja att hitta kreativa lösningar. Nu kombinerar sidan korta texter med små animerade förföriska bilder, fördjupande texter med all information på ljudfiler. Alla bilder är självklart märkta med alternativ text för att göra det möjligt för synskadades hjälpmedel att förstå vad bilden föreställer. På så vis har vi skapat en tillgänglig sida som visserligen använder sig av tek­ nik, i första hand flash, som inte fungerar med handikappanpassningar men som ändå ger alternativa möjligheter för dem som inte läser webben på ett traditionellt sätt.
1 55

ELISABET BLOMBERG OCH PELLE ECKERMANN
Passa alla
På liknande sätt har vi lagt möda på att bygga en utställning som redan från början tar hänsyn till att alla människor inte går på två ben, är lika långa, kan läsa och har samma räckvidd. På så sätt har vi också byggt en utställning som passar för både barn och gamla, för dem som har svårt att böja sig, likaväl för dem som har svårt att nå upp.
En ramp, ingen trappa, leder upp till Sinnenas Tempel. Bänkar och upphöjda drivbänkar gör det möjligt att odla utan att kröka rygg. All in­ formation i utställningen finns inläst på små bandspelare för att den som har svårt att läsa själv ska fa del av innehållet. Det är lätt att flytta undan en stol vid Snackbaren, lätt att höja och sänka bänkarna i Café Elektra. Gemensamt för alla lösningar är att de är gjorda utan att släppa efter på formkraven. Allt är utformat för att stämma ihop med utställningens hel­ het och uttryck.
Nu finns alla förutsättningarna på plats. Vår tulipanaros står fräsch och liksom nyutsprungen efter att ha klarat sig genom sommarens regnstor­ mar som förde stora mängder publik in genom museets portar och oros­ moln i form av barnsjukdomar hos våra datorer och program. Nu återstår det spännande arbetet att verkligen dra ny publik till museet och till ut­ ställningen. Ett digert seminarieprogram blandar allvarligt med lättsamt, sinnligt med konkret fördjupning. KK-stiftelsen genomför fyra utveck- lingsdagar för lärare för att höja deras kompetens kring IT och spetsteknik som hjälpmedel i skolans värld.
"Morfar, jag ser dig! Hör du mig? Vänta så ska jag skriva nåt till dig." I Snackbaren är det alltid ett evigt tjattan- de.
Foto Truis Nord, TM

Mats Nilsson, som form­ givit fritt fr@m, har även målat vår 50-talsinspire- rade "filmaffisch", läc­ ker, inte sant?!
Hur man än vrider och vänder på det ärfrittfr@m —IT och spetsteknik som hjälpmedel i vår vardag något alldeles nytt, underbart och unikt. Här samsas arbetsterapeuter med skolbarnen, familjefäder med IT-gurus, skol­ fröknar med pensionärer. För första gången finns hjälpmedel just där de verkligen hör hemma. Mitt ibland oss. Informationstekniken visar det tyd­ ligt — vi behöver teknik som möter behov, som är lättanvänd, flexibel och sist men inte minst: Skojig!
OM ATT SKAPA EN TULIPANAROS
1 57


En modern mus
foto truls nord, tm
ör inte så länge sedan hände det att man häpet stannade upp i ga-
tuvimlet, konfunderad över att någon gick omkring och talade Frätt ut i luften. Var det en galning eller bara en förvirrad och ut­ bränd människa som diskuterade nästa sammanträde eller kväl­ lens inköp av mjölk och knäckebröd med en fiktiv samtalspartner?
Nu vet vi bättre. Det var förstås bara någon som talade i sin handsfree-
telefon. Inget konstigt alls. Med mobiltelefonernas snabba spridning har vi vant oss vid att överallt se och höra människor som är fysiskt närvarande
men ändå frånvarande i sina samtal. Vi har vant oss vid att privat och of­
fentligt blandas i konversationer som vi ofrivilligt avlyssnar.
I denna artikel vill jag diskutera några teman som belyser relationen mellan människa och teknik. Det handlar om hur nyheter förvandlas till självklarheter, om sambandet mellan språk och teknik och om teknikens användning. I ljuset av dessa reflexioner riktar jag mig sedan mot framti­ den och några av de frågeställningar som aktualiserats av mitt arbete i det nationella projektet Teknisk Framsyn. Syftet med projektet, som pågick un­ der 1999, var att ”skapa insikt och visioner om teknikutvecklingen på lång sikt”, ungefär 10-20 år framåt i tiden. Tillsammans med människor med annan kunskapsbakgrund än min egen grubblade jag över framtidens tek­ nik inom en av den Tekniska Framsynens åtta paneler: den som handlade om hälsa, medicin och vård. De sju övriga panelerna behandlade biologiska naturresurser, samhällets infrastruktur, produktionssystem, informations- och kommunikationssystem, material och materialflöden i samhället, tjäns-
LYNN ÅKESSON
Teknikens praktik
1 59

LYNN ÅKESSON
ter samt slutligen utbildning och lärande. Samtliga paneler har samman­ fattat sitt arbete i en rapportserie.1
Både i arbetet med Teknisk Framsyn och i denna artikel är min utgångs­ punkt kulturvetarens, humanistens. Mitt bidrag till diskussionerna om framtidens teknik är att försöka kontextualisera tekniken, att sätta in den i ett kulturellt och samhälleligt sammanhang. Men framtiden kräver ock­ så historia. I funderingarna över hur framtiden kan komma att te sig är det nödvändigt att också reflektera över historiska förhållanden. Hur har människor tidigare reagerat, hur har man hanterat ny teknik? Med facit i hand ser man påfallande ofta att saker och ting inte alls utvecklats så som förväntat. Den viktigaste förutsägelsen man kan göra om framtiden är att den är oerhört oförutsägbar. En Teknisk Framsyn ska därför inte betraktas som en slagruta in i framtiden. Det handlar om kvalificerade gissningar, om en vilja att identifiera starka drivkrafter som kan vara avgörande för samhällsutvecklingen. En Teknisk Framsyn kan i bästa fall bidra till att vik­ tiga frågor diskuteras och inte oreflekterat sjunker in i det självklaras värld.
Vanans makt
Man vänjer sig snabbt vid ny teknik. Nyhetens behag och förvåning blir vardaglig trivialitet. Så står radio och TV ofta på utan att någon ägnar dem särskilt mycket uppmärksamhet. Annat var det i radions barndom då män-
(T h) Den glasögonpryd­ de patriarken Abraham är en av de märkligaste målningarna i valven i Torshälla kyrka som gjorts av Albertus Pictor under senare halvan
av 1400-talet.
Foto Lasse Larsson
Andakt vid kristallmotta­ garen 1931.
Foto i privat ägo

TEKNIKENS PRAKTIK
niskor andaktsfullt lyssnade till raspande kris­ tallmottagare, eller när TVn gjorde sitt intåg i de svenska hemmen. TVn påverkade både mö­ blering och samvaro. Föremål som TV-kannor eller begrepp som TV-smörgåsar tillhör den ti­ den då familjen mangrant bänkade sig i TV-sof- fan (Löfgren & Wikdahl 1999). Andra exempel på spjutspetsteknologier som blivit en del av en oreflekterad vardag är elektriciteten eller rönt­ gen. För att inte tala om alla de hushålls- och kommunikationsapparater som föga glamorösa fyller våra bostäder.
När tekniska nymodigheter får vardaglig sta­ tus blir människors hållning till dem mera av­ slappnad. Men inte desto mindre finner man i media ett rikt flöde av rådgivning i konsten att inte låta sig förslavas av teknik. För 25 år sedan gällde råden hur man skulle kunna bryta den passivitet och sociala utarmning som kunde bli följden av för mycket TV-tittande. Idag kan man läsa goda råd i teknisk avslappningskonst för att undgå teknostress och musarmar. Man kan faktiskt stänga av mobilen och låta bli att öppna sin e-post, eller i varje fall inte svara på alla elektroniska brev omedelbart. Man kan ock­ så göra några enkla gympaövningar direkt på jobbet, ibland utan att ens lämna kontorsstolen. Bara man inte sitter hopkrupen framför datorn hela dagarna.
Man kan småle åt alla goda råd som ska hjälpa oss att inte uppslukas av tekniska prylar. Men tek­ nik påverkar och omskapar de facto våra kroppar. Teknik kan bryta ned, slita ut och förstöra män­ niskokroppar i dåliga arbetsmiljöer, krig och olyckshändelser. Men den kan också bygga upp eller reparera trasiga eller defekta kroppsdelar med hjälp av medicinsk teknik. När kropp och teknik integreras brukar man tala om cyborgs som har kommit att representera en lite kuslig sammanblandning av människa och maskin. Ofta förknippas detta med Science fiction och
161

LYNN ÅKESSON
med en ganska avlägsen framtid. Men det finns betydligt vardagligare och
verkligare exempel. Pacemakern, hörapparaten eller höftledsprotesen innebär en sådan sammansmältning av teknik och människokropp. Och människan med glasögon är en cyborg med rötter i 1300-talet. Med tiden har vi vant oss vid sådan medicinsk teknik. Den har blivit lika självklar, vanlig och oreflek­ terad som elektriciteten eller radiovågorna (Haraway 1991; Lundin 2000).
Det är ofta så det fungerar när ny teknik med små steg finner vägen in i vardagslivets självklarheter. Det är inte alltid förändringen märks medan den pågår. Först i backspegeln, i ett historiskt perspektiv, kan man se den. Denna gradvisa tillvänjning är inte uteslutande något okomplicerat gott (Hanson 1997). En avslappnad inställning till en viss teknik kan också in­ nebära avtrubbning. Särskilt märkbart är detta när det gäller teknik som uppfattas som farlig. De hotbilder som då produceras blir till slut så många att de föder trötthet istället för debatt. Ett exempel på detta gäller frågan om att med genteknikens hjälp skapa genetiskt identiska individer, så kallad kloning. När den sensationella nyheten om det klonade fåret Dollys födelse spreds i februari 1997, skapade detta en våldsam debatt i medier såväl som människor emellan. Skulle även människor komma att klonas? Gamla skräckscenarier om klonade Hitler och andra både oönskade och önskade personer dammades av och fick ny aktualitet (Ideland 2000).
Efter Dolly följde så småningom en hel rad av klonade djur, men utan att sätta några djupare spår i debatten. Ganska precis tre år efter Dolly, föd­ des den klonade apan Tetra i januari 2000, utan att väcka vare sig sensation eller protester. Detta trots att apan, genetiskt sett, står betydligt närmare människan än fåret. Och i augusti 2000 är vi framme vid människan. Nu har den brittiska regeringen fattat beslutet att tillåta så kallad terapeutisk kloning av mänskliga embryon, inte för att skapa nya hela individer utan för att kunna utveckla biologiska reservdelar för medicinska ändamål. Ing­ en debatt.2
Min poäng här är inte att ställa terapeutisk kloning i en tvivelaktig da­ ger. Snarare visar den korta tid som förflutit mellan fåret Dollys födelse och beslutet om terapeutisk kloning - det handlar om drygt tre år - hur snabbt debatten om en viss teknik och dess konsekvenser mattas. Ställda inför hot och skräckbilder av kärnkraft, genteknik, IT och ekologiska ka­ tastrofer finns en uppenbar risk att människor slutar att bry sig. Det är lätt att förstå. Få orkar leva i en värld fylld av påstådda faror vars effekter dess­ utom varken är synbara eller påtagliga. Så man vänjer sig. Med vanan föl­ jer i bästa fall en avslappnad hållning där överdrivna skräckbilder får ge plats för mer välgrundade och skarpsinniga reflexioner, positiva såväl som negativa. I sämsta fall blir anpassningen bara en avtrubbning där inga vik­ tiga frågor längre ställs. Möjligen förutom ”hur kunde detta hända?”.

Metaforernas kraft
Skillnaden mellan teknik som blivit självklar och den som ännu är ny av­ speglas inte minst i språket. Teknikmetaforer som snabbt sprids i dagligt tal anknyter för det mesta till nyheter. Så fanns vid 1900-talets början en rik flora av elmetaforer och man kunde tala om samhället i termer av ener­ giströmmar. Exempel på metaforer med lång varaktighet är de som kopp­ las till krig, detta 1900-talets sorgliga kännetecken. Inte minst rikliga är krigsmetaforerna när kroppen och dess sjukdomar ska beskrivas. Det kan handla om de vita blodkropparna, kroppens soldater som nedkämpar främmande bakterier, om immunförsvar eller om cellernas krig (Lundin 1997).
Nyare metaforer anknyter till informationsteknologi och man talar om att vara in- och uppkopplad i överförd bemärkelse, att vara on-line, att vara med sin tid. Genteknik och biologi är ett annat aktuellt fält. Så har skräcken inför kloning i vardagens metaforik ibland ersatts av humoris­ tiskt präglade liknelser. I januari 2000 kunde man exempelvis läsa om hur
TEKNIKENS PRAKTIK

LYNN ÅKESSON
bilar som stulits utomlands och givits en falsk identitet i Sverige, kallades
för klonade på biltjuvsslang. Polisens motstrategi mot dessa stölder gick under arbetsnamnet Belgian Blue med anspelning på en annan aktuell dis­ kussion - de omstridda så kallade monstertjurarna från Belgien. Varken tjuvarna eller poliserna använde sina metaforer på ett naturvetenskapligt korrekt sätt. En falsk identitet är ingen kloning. Och Belgian Blue är inte resultat av vare sig kloning eller någon annan genteknik utan av helt van­ lig djuravel. Men metaforernas styrka ligger inte i deras exakta kopiering av originalet utan i att termer som hämtas från aktuell teknik skapar ögon­ blicklig mening och gemensam förståelse. Det innebär som regel att de också åldras snabbt.
Gamla och otidsenliga metaforer byts ut mot sådana som bättre svarar mot samtidens förståelse. Hjärnans metaforik är ett bra exempel. Från att, liksom resten av kroppen, ha beskrivits som ett urverk ersattes liknelsen för hjärnan av en dator. Den bilden utmanas nu av beskrivningen av hjär­ nan som en djungel. Förutom att förskjutningen urverk - dator - djung­ el speglar en förändrad vetenskaplig och medicinsk kunskap om hur hjär­ nan fungerar, speglar den också en tidsandas förändring. Drömmen om det rationella samhället har glidit över i en dröm om något organiskt, sam­ manhängande helt.
Tidigare hade Darwins förståelse av den biologiska evolutionen stort inflytande på förståelsen även av samhälleliga förhållanden. Man talade om kulturella utvecklingsstadier där samhälls- och människotyper befann sig på olika nivåer. Sociala förhållanden i ett hierarkiskt organiserat sam­ hälle fick biologisk legitimitet. Men det finns också exempel på hur na­ turvetenskapen kulturaiiseras, det vill säga hur företeelser, normer och samhälleliga värderingar lånas in och blir styrande för biologiska begrepp och kategorier. Ett av de mest välkända är Linnés berömda klassifikations- system där sociala hierarkier och mänskliga könsroller får tjäna som ut­ gångspunkt för beskrivningen av växter och djur (Broberg 1983).
Att beskriva något som något annat, att använda en metafor, en bild, en liknelse, är en vanlig pedagogisk teknik för att skapa förståelse. Men meta­ forer är inga oskyldiga omskrivningar. När ett begrepp eller en beskrivning flyttas mellan olika kategorier, följer tankegods med som lätt styr hur den nya företeelsen kommer att uppfattas. Så innebär metaforer som hämtats från teknikens värld att samhälleliga och människoskapade förhållanden kan uppfattas som mekanisk nödvändighet. Omvänt, som i Linnés fall, resulterar begrepp hämtade från ett mänskligt idealsamhälle att naturen tänks i termer av familj och monogama parbildningar. Metaforer har makt över tanken.
Den kreativa hjärnan som maskin. Annons från USA ca 1887. Tekniska museets arkiv
1 64

TEKNIKENS PRAKTIK

LYNN ÅKESSON
Teknikens praktik
Teknik kan aldrig skiljas från kulturella och samhälleliga sammanhang.
Teknik och kultur förutsätter och definierar varandra, de är två sidor av samma mynt. Liksom teknik omskapar samhälle och kultur, gör kulturel­ la, religiösa och ekonomiska förutsättningar teknisk förändring både möj­ lig och omöjlig.
Ett klassiskt exempel är, som Lynn White (1962) visar, hur kulturella och religiösa faktorer i Västeuropa inte kan skiljas från den tekniska revo­ lution som tog sin början under tidig medeltid. Trots att många tekniska innovationer var kända utanför Europa - väderkvarnen och vattensågen exempelvis - kom de inte till användning förrän långt senare. Den västliga teknologin, att använda naturkrafter istället för kroppskrafter, förutsatte och skapade ett speciellt kulturellt klimat.
På ett liknande sätt kan modern medicin fa mycket olika genomslags- kraft. Så skapar t ex västvärldens uppfattning om döden som ett nederlag behov av avancerade transplantationsmetoder. Men här krävs samtidigt en omtolkning av vad döden är - hjärndödsbegreppet blir en nödvändig för­ utsättning för livsbevarande ingrepp som hjärt- och lungtransplantationer (Åkesson 1996, 1997). I stark kontrast till denna utveckling står det hög- teknologiskt präglade Japan. Buddhismens tankar om den goda döden och den hela kroppen motverkar här effektivt transplantationskirurgin (Lock 1997).
Därmed inte sagt att teknik och kultur alltid är i samklang. När hjärn­ dödsbegreppet infördes i Sverige 1988 och en människa förklarades som död, fastän hjärtat fortfarande arbetade, kände många i sjukvårdspersona­ len länge stort obehag. Det goda i att öka antalet organ för transplantation kontrasterade bjärt mot det som tidigare varit en grundbult i försöken att rädda liv: så länge hjärtat slog var hoppet inte ute. En annan krock mellan teknik och sjukvårdsetik uppstår då de minsta förtidigt födda barn, som nu kan räddas till livet, är lika stora som de största legalt aborterade. Mo­ ralen och tankarna om vad som är rätt och gott bygger i stort på sedvana. Det är djupt rotade föreställningar som förändras mycket långsammare än den teknik vars kulturella konsekvenser vi allt som oftast är dåligt förbe­ redda på.
Användningen av nya produkter följer också lätt gamla vanor. Man föl­ jer konventionella tankespår och inser inte den nya teknikens fulla poten­ tial. Så visar Peter Englund (1996) hur första världskrigets stillastående skyttegravsinferno är sammanbundet med bristande insikter i den moder­ na vapenteknologins möjligheter. Den militära ledningen tänkte enligt slag- fältsprinciper från 1800-talet, då ett slag utkämpades för en dag eller två

TEKNIKENS PRAKTIK
Skrivbordet på data­ skärmen år 2000. Foto Truls Nord, TM
och följdes av månadslånga uppehåll. Englund talar om en militär teknofobi, en vägran att omorganisera gamla stridsstrategier för att bätt­ re svara mot en industrialiserad krigsteknologi där kampen stod mellan maskiner snarare än mellan människor. Resultatet blev meningslösa och evighetslånga skyttegravsposteringar som kostade obegripligt många människor livet.
Ett modernt exempel är datorernas anpass­ ning till gammaldags kontorsarbete. I symboler och ikoner anknyts till välkända verkligheter som skrivbord och papperskorgar och datorn används som en förbättrad version av skrivma­ skinen. Samtidigt ger datorns design helt andra signaler om framtid och snabb teknisk utveck­ ling (Willim 1999). Detsamma gäller mobilte­ lefoner. Fortfarande används de av många en­ dast för att ringa, precis som med den fasta te­ lefonin. Resten av bruksanvisningen där alla andra funktioner och finesser presenteras för­ blir oläst.
Teknik i sig är, enligt min mening, varken ond eller god. Det är tillämp­ ningen, användningen som är avgörande. Denna inställning till teknik re­ presenterar ett av de två grundläggande förhållningssätt som Martin Kyl- hammar (1987) menar går att urskilja i teknikdebattens månghundraåriga historia. Det ena är värdeneutralt och utgår från att sociala sammanhang bestämmer teknikens följder, medan det andra utgår från att teknik bär på inneboende värden och därför alltid för med sig antingen positiva eller ne­ gativa konsekvenser.
Även om min tekniksyn är värdeneutral i Kylhammars mening, innebär det inte att jag anser att teknik är någonting neutralt. Tvärtom. Teknik har en oerhörd potential att skapa och omskapa samhälle och kultur. Teknik kan ersätta muskelkraft och ge människor en rimligare chans på arbets­ marknaden - förutsatt att inte åsikter om kön, etnisk tillhörighet, sjuk­ dom eller liknande står hindrande i vägen. Informationsteknik kan sätta människor från olika delar av världen i omedelbar kontakt med varandra - förutsatt att tillgången till tekniken inte begränsas av ekonomiska eller politiska faktorer. Med ny teknik kan gamla hierarkier mellan kön, sam­ hällsklasser och världsdelar raseras. Och nya uppstår. Så kan till exempel den ständiga tillgängligheten förvandlas till en mardröm för dem som all­ tid måste vara nåbara. För vem vill vara tillgänglig för allt och alla? När
1 67

LYNN ÅKESSON
mobiler och datorer är var mans egendom blir rätten att vara urkopplad
ett exklusivt kännetecken.
Teknisk Framsyn
I Teknisk Framsyns syntesrapport identifieras tre teknikområden som kan få särskilt stor betydelse för framtiden: IT, den nya biologin och material­ teknik. Av dessa är det den nya biologin som ligger närmast tillhands för mig att diskutera utifrån erfarenheterna i panelen hälsa, medicin och vård. Men man kan naturligtvis inte dra några skarpa gränser mellan dessa tek­ nikområden. Så har både IT och materialteknikens utveckling avgörande betydelse inom framtidens medicin.
När framsynsrapporterna skrevs i december 1999 sattes fortfarande tid­ tabellen för slutet på det så kallade HUGO-projektet (Human Genome Organisation, eller kartläggningen av det mänskliga genomet) till 2005. Redan i början på sommaren 2000 kom emellertid beskeden att projektet i stort sett är klart. Ännu återstår förstås ett oerhört omfattande arbete med att förstå vad alla dessa gensekvenser verkligen betyder, vad de gör och vilka funktioner de har. Sådan funktionsgenomik förutsätter, liksom det tidigare arbetet inom HUGO-projektet, användningen av informa­ tionsteknik. När IT och bioteknik flätas samman talar man om bio- informatik: ett kraftigt expanderande teknikområde i ”the Post-Genomic Era”. Och i ljuset av den kommersiella exploateringen av arvsmassan blir frågan om vem som egentligen äger våra gener allt mer befogad.
Trots att hastigheten i teknikutvecklingen i detta fall överskridit för­ väntningarna, är panelens diskussioner om bioteknikens konsekvenser fortfarande aktuella. Hur blir det i den framtid där genetisk diagnostik snabbt ger information om sjukdomsanlag hos vuxna såväl som hos oföd­ da barn? Blir genetisk rådgivning en lönande framtidsnisch som erbjuder tolkning av tester och förslag på hur den enskilde ska handla? Kommer genterapi, där friska gener förs in i skadade cellkärnor, att bli en vanlig be­ handlingsform och kommer man, med hjälp av t ex kloning, att tillverka exklusivt individuella biologiska reservdelar? Ja, tillsammans med vacci­ ner, implantat av mikrodatorer, transgena djur och livsmedel - alltså mat som medicin, såg vi detta som en möjlig utveckling i framtiden.
Vi tyckte oss se att människor med hjälp av sådan teknik i framtiden skul­ le bli både friskare och friare. Friskare därför att sjukdomar kan upptäckas på ett tidigt stadium, ibland innan de ens brutit ut. Därmed kan de också förebyggas. Friskare också på grund av bättre behandlingsmetoder och skräddarsydda läkemedel med färre biverkningar. Friare därför att både in­ formation om och behandling av hälsa och sjukdom kan sökas av var och en
DNA-datorn och dess funktionssätt - utan chips. Bild Regina Ponseli,
Ny Teknik 2000
1 68

Datorn räknar med DNA-strängar
där den bäst står att finna. Men den tänkta utvecklingen är inte problem­ fri. Risken finns att grupper som re­ dan är svaga ytterligare försvagas med ökade krav på den enskildes ansvar för att välja och söka relevant kun­ skap. Hur ska deras intressen tillvara­ tas?
En annan svår fråga gäller hur kunskapen hanteras i relationen mel­ lan den enskilde och samhället i stort. Det är exempelvis inte självklart vem som ska ha rätt till information om enskilda individers genetiska profiler - endast personen själv eller även ar­ betsgivare, myndigheter och försäk­ ringsbolag. Om den genetiska profi­ len blir utslagsgivande för den som söker jobb eller vill ta en försäkring är detta i sig problematiskt eftersom många ärftliga sjukdomar påverkas av miljöinflytande. Sådana sjukdomar är svåra att förutse eftersom miljöpåver­ kan också måste vägas in i den even­ tuella sjukdomsbilden. Det säger sig självt att den enskildes integritet ho­ tas om exempelvis livsstilsfaktorer ska avgöra vilken vård man far när man blir sjuk eller om genetisk disposition medför diskriminering.
I alla de fall där det mänskliga arvet måste kopplas till miljön, och det gäl­ ler för de flesta sjukdomar, uppstår många problem när man talar om prevention och förebyggande åtgär­ der. Ska människor med vissa arvsan­ lag som kanske redan har upptäckts under fosterstadiet, förbjudas, förhin­ dras eller uppmuntras att inte ägna sig åt arbeten som de riskerar att bli sjuka av? Ska vissa kvinnor erbjudas
TEKNIKENS PRAKTIK
DNA- sträng
Alla tänkbara svar på problemet
laddas in i DNA-datorn från början. Svaren utgörs av korta DNA-strängar där databitarna består av "nukleotider" (A, C, G och T) som sätts samman på kemisk väg.
De förprogrammerade DNA- strängarna fästs på en guldbelagd glasplatta, utan någon speciell ordning.
För varje variabel i problemet finns ett villkor som ska uppfyllas. Villkoret programmeras in i lösa DNA-strängar. Dessa fäster på de fasta DNA-strängar som innehåller korrekta svar. Därmed märks de "sanna" DNA-strängarna.
Vid beräkningen utsätts DNA-strängarna för
ett enzym som förstör alla
t
n
>k
ti
(5,
CJ o
yy omärkta, "falska" strängar.
Kvar blir de "sanna" 55 strängar som uppfyller
villkoret.
När alla"falska" DNA- strängar förstörts tas skyddet bort från de återstående strängarna. Processen upprepas tills alla villkor är testade. Slutligen finns bara de rätta DNA-strängarna kvar.
De kvarvarande DNA-strängarna kopieras. Resultatet blir en stor mängd rätta svar i form av DNA-sträng
flyter runt på DNA-datorn.
På en särskild "läsplatta" finns DNA-strängar för alla tänkbara svar placerade i en välordnad matris. De sanna strängarna, som kopierats från DNA-datorn, fäster på motsvarande platser på läsplattan. Genom att mäta fluorescensen från matrisen kan DNA-datorns resultat läsas ut.
Ny Teknik / Regina Ponseli

LYNN ÅKESSON
eller avkrävas medicinering under graviditeten för att deras väntade barn
eventuellt kan utveckla en ärftlig sjukdom? Eller ska gravida kvinnor i all­ mänhet bevakas särskilt med hänsyn till de miljöfaktorer som kan påverka fostret? Det sistnämnda liknar, inom parentes sagt, inställningen till havan­ de kvinnor så som vi känner den från det ”gamla bondesamhället”. Då fanns en stor mängd tabun riktade mot vad gravida kvinnor inte fick göra av risk för att skada sitt barn, att ge barnet ett så kallat lyte. De flesta defekter, som ett nyfött barn hade, förklarades med vad modern varit med om under gra­ viditeten - av misstag eller av oförsiktighet. Ar detta tänkande från 1800-ta- let också ett relevant framtidsscenario?
Ett övergripande problem när det gäller prevention är vilket sjukvår­ dens mål skall vara. Människor kan behandlas när en sjukdom har brutit ut, men man kan också intressera sig för livsstil, val av arbete, partner och familjebildning i preventivt syfte. Om sjukvården i framtiden bör ha skyl­ dighet att informera personer om risk för ärftliga sjukdomsanlag, oavsett
Vill vi veta allt om vad våra gener kan orsaka? En illustration ur Teknisk Framsyn.
Teckning Anette Hedberg, AH Form

deras egna önskemål och oavsett om sjukdomen går att bota eller inte, är
ytterligare en problematisk frågeställning. Men också talet om frivillighet är bedrägligt. Om människor erbjuds testning eller riskprofilsbedömning av olika slag och det stora flertalet väljer att göra detta, vad händer då med dem som inte vill? Utsatta för omgivningens misstankar om att allt inte står rätt till hos den som väljer bort testning förbyts frivilligheten lätt till tvång.
När man talar om genetisk testning tänker man oftast på att selektera mot något, på möjligheten att välja bort något oönskat. Men tekniken rymmer också det omvända, att selektera för något, att med genetisk test­ ning aktivt välja något. Så vill vissa döva föräldrar i England och föräldrar med dvärgväxt i USA använda genetisk testning, inte för att undvika des­ sa handikapp, utan för att försäkra sig om att de väntade barnen också är döva respektive dvärgar. Det kan verka chockerande att på så sätt vilja väl­ ja bort friska foster. Å andra sidan kan man fråga sig vilka slags handikapp och sjukdomar som ska anses vara fria att välja bort, och hur sådan selek­ tion påverkar bilden av vad vi menar vara normalt respektive avvikande (Bang 1999; Åkesson 1999).
Detta är bara några exempel på de problem man ställs inför när man för­ söker bedöma konsekvenserna av en viss teknik. Listan kan göras mycket längre även inom det begränsade fält som hälsa, medicin och vård utgör. Kanske kommer ingen av de farhågor som frågorna ovan rymmer att be­ sannas. Kanske uppstår problem i andra och helt oväntade sammanhang.
Tankar om framtiden är alltid bundna av samtiden. Det gäller även för Teknisk Framsyn. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att frigöra sig från de förhållanden som råder just nu och framtiden förblir i mångt och mycket oförutsägbar. Därför slår de flesta prognoser fel. Felmarginalen är så stor som upp till 80 procent får man veta i Lars Olssons rapport Teknisk Baksyn (1999). Rapporten som användes för att ge perspektiv på arbetet med den Tekniska Framsynen är full av exempel på misslyckade förutsä­ gelser som i efterhand syns både märkliga och smått komiska. Det kan tyckas nedslående. Men, för det första återstår 20 lyckade procent. För det andra vore det enligt min mening ännu mera nedslående om framtiden verkligen gick att förutsäga i hög grad, om den var helt genomskinlig och blottad för nutidens blick. Inte desto mindre verkar behovet av kristallku­ lor i vidaste mening följa människan genom tiderna. Kunskaper om fram­ tiden har varit och är hett eftertraktade. Horoskop och tarotkort har knap­ past minskat i popularitet. Och oraklet i Delphi har sina moderna efter­
följare vars profetior får börsmarknader att skälva, världen över.
Den Tekniska Framsynen har inga sådana kristallkuleanspråk. Ambi­ tionen har varit att inventera de möjligheter och problem som tycks ligga
TEKNIKENS PRAKTIK

inom en relativt snar framtid och diskutera de vägval som kan urskiljas.
Värdet av en Teknisk Framsyn ligger inte i vilken grad förutsägelserna kom­ mer att slå in. Det stora värdet finns i att teknikfrågor och deras samhälle­ liga konsekvenser penetreras grundligt och därmed bidrar till att en teknik- och samhällsutveckling som lätt kan anta det självklaras prägel verkligen blir diskuterad. I stället för defensiva frågor som ”hur kunde det bli så här” kan en framtidsdiskussion producera offensiva frågor om hur vi vill ha det. Därför har ett arbete som detta kanske mera betydelse för samtiden än för framtiden.
När frågor om framtiden aktualiseras problematiseras också nutiden. Med det är mycket vunnet.
Människan finns där - mitt i maskinen. Från Lil­ jeholmens stearinfabrik. Foto Nisse Cronestrand, TM
1 72

Noter
1. Arbetet med Teknisk Framsyn har drivits av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Stiftelsen för Strategisk Forsk­ ning samt Sveriges Industriförbund. Det har genomförts med stöd av regeringen och i nära samarbete med företag, myndigheter och andra intressenter. Projektets slutsatser finns dokumenterade i åtta panelrapporter och en syntesrapport, den sistnämnda också i en engelsk version. Rapporterna kan beställas från huvudmännen ovan eller via www. tekniskjramsyn. nu.
2. Här avses den offentliga debatt som förs i media och bland lekmän. Jämfört med det klonade fåret Dolly har det brittiska beslutet att tillåta terapeutisk kloning av mänskliga embryon inte gjort några större avtryck i debatten.
Referenser
Bang, Hanne, Handicaps: normalitet & identitet. Köpenhamn: Institut for Folkesundheds- videnskab, Köbenhavns Universitet, 1999
Broberg, Gunnar, ”Linnaeus as an Anthropologist”, i Frängsmyr, T (red) Linnaeus: The Man and His Time. Berkeley: University of California Press, 1983
Englund, Peter, Brevfrån nollpunkten. Stockholm: Atlantis, 1996
Hanson, Hertha, ”Debatten som mental tillvänjning”, i Klona skapelsens krona? Forskare
kommenterar kloning av djur och människor. Stockholm: FRN, Källa 49, 1997 Haraway, Donna, Simians, Cyborgs and Women: The Reinvention ofNature. New York:
Routledge, 1991
Ideland, Malin, ”Från grottmänniska till cyborg”, i Lundin, S & Åkesson, L (red) Arvets
kultur. Essäer om genetik och samhälle. Lund: Nordic Academic Press, 2000 Kylhammar, Martin, ”Teknikdebattens grammatik”, i Sundin, B (red) I teknikens backspe­
gel: antologi i teknikhistoria. Stockholm: Carlssons, 1987
Lock, Margret, ”Displacing Suffering. The Reconstruction of Death in North America
and Japan”, i Kleinman, A, Das, V & Lock, M (red) Social Suffering. Berkeley: Univer­
sity of California Press, 1997
Lundin, Susanne, ”Visions of the Body”, i Lundin, S & Ideland, M (red) Gene Technology
and the Public: An Interdisciplinary Perspective. Lund: Nordic Academic Press, 1997
-, ”Xeno: transplantation och transformation”, i Lundin, S & Åkesson, L (red) Arvets kul­
tur: essäer om genetik och samhälle. Lund: Nordic Academic Press, 2000
Löfgren, Orvar & Wikdahl, Magnus, ”Domesticating Cyberdreams: Technology and Every- day Life”, i Lundin, S & Åkesson, L (red) Amalgamations: Fusing Technology and Cul-
ture. Lund: Nordic Academic Press, 1999
Olsson, Lars, Teknisk Baksyn: om svårigheter att förutse framtiden. Stockholm: Rapport,
Teknisk Framsyn, 1999
White, Lynn, Medieval Technology and Social Change. Oxford: Oxford University Press, 1962 Willim, Robert, ”Semi-Detached. Computers and the Aesthetic of Ephemerality”, i Lun­
din, S & Åkesson, L (red) Amalgamations: Fusing Technology and Culture. Lund: Nordic
Academic Press, 1999
Åkesson, Lynn, ”Döda kroppars budskap”, i Lundin, S & Åkesson, L (red) Kroppens tid:
om samspelet mellan kropp, identitet och samhälle. Stockholm: Natur och Kultur, 1996 -, Mellan levande och döda:föreställningar om kropp och ritual. Stockholm: Natur och Kul­
tur, 1997
—, ”Selection and Perfection. Modern Genetics and the Alien Inside”, i Lundin, S & Åkes­
son, L (red) Amalgamations: Fusing Technology and Culture. Lund: Nordic Academic Press, 1999
TEKNIKENS PRAKTIK


^^k. Tekniska museetgård
ERIK HOFRÉN
Den museala
kompassen eller konsten att välja medium
sin studie över Ivar Lo-Johansson, Orden i vår tjänst, skriver Mauritz
Edström att nästan hela Ivar Lo-Johanssons författarskap skulle kun­ Ina läsas som ett verk av en stor reporter. Ivar Lo-Johansson, liksom Mauritz Edström, var lysande samhällsskildrare, rapportörer om yttre
och inre verkligheter.
Att vara journalist kan betyda att arbeta med, i och för ett massmedi­
um. Men det kan också innebära att man har ett ärende, ”vill verka kraf­ tigt för en sak” och söker uttrycksmedel och lämpligt medium, menar Mauritz Edström.
Fråga om ärende och fråga om medium sätts sålunda i centrum när det gäller att ta ut rätt kurs i det dokumentära landskapet.
”Det är alltså hederligt att så kortfattat och grundligt det går försöka dokumentera den närvarande tiden. - En framställning av ens egen tid blir naturligt nog alltid skrymmande, emedan man saknar överblicken så länge man står mitt uppe i sin tid. Men det blir den sannaste och mest le­ vande bild som står att få.”
Dessa ord står i Ivar Lo-Johanssons tjänst när han 1930 med Mina stä­ ders ansikten avslutar sina reseböcker från Europa {Dagbokfrån 20-talei).
”Jag hade efter en stor plan tänkt nyskapa reseskildringen, ville göra en
social konstart av den, skriva en bok om arbetarna i varje land på jorden ...” Beslutsamheten att ge sitt författarskap ett socialt uppdrag blev Ivar Lo-
fotoNissecronestrand,tm Johanssonslivslånga,centralaställningstagande.

ERIK HOFRÉN
Han tog inte blott orden i sin tjänst när han ville verka kraftigt för en
sak utan även och ofta bilden, såsom i ”den sociala fotobildboken”. Till­ sammans med Gunnar Lundh gjorde Ivar Lo-Johansson Statarna i bild
1948 och året därpå kom Ålderdom med Sven Järlås bilder.
Under sin ungdoms Vagabondliv i England kom han till Hancocks mu­ seum i Newcastle, egentligen för att med museet som ställföreträdande medium skildra människorna i kolets våld. Men han hann också konsta­ tera hur ett resande imperium kunde avspeglas i ett litet museum: ”Med sin fluga på samlande av allehanda ting från gångna tider hade engels­ männen förvandlat också detta obetydliga landsortsmuseum till en verklig gruva av gamla och unika föremål. Man hittade mynt från medeltiden och mockasiner från salig rödskinnets Nordamerika, mumier från egyptiska kungagravar och träskulpturer från det högförnäma Kina. Där funnos fåg­
lar från tropikerna och isbjörnar från Novaja Semlja.”
Att söka uppgiften
Inspirerad, inte minst av Ivar Lo-Johansson, har jag under egna vandrings­ år i det svenska museilandskapet försökt pröva olika möjligheter att göra en social konstart av museiarbetet. Gärna ville jag se det offentliga museet som en fast dokumentärredaktion med kunniga redaktörer och skärpta
Maskinhallen i Tekniska museet 1941.
Foto S Sköldberg,
Tekniska museets arkiv

DEN MUSEALA KOMPASSEN ELLER KONSTEN ATT VALJA MEDIUM
rapportörer i det dokumentära landskapet, vilket inte nödvändigtvis inne­ bär det virtuella museet.
Museets framtid ligger förborgat i det medvetna uppdraget, att verka kraftigt för en sak, att vara demokratins museum, liksom i att utveckla den kritiska förmågan att välja medium. Det är således hög tid att tänka efter vad gäller framtiden.
I Nordisk Museologi tecknar Per-Uno Ågren en mörk bild av museisam- hällets aktuella dagsläge. Han menar att: ”Långsiktiga åtaganden som är den oundgängliga basen för kontinuiteten hos minnessamlande och min­ nesvårdande institutioner är omöjliga ... Detta är både förödande och förödmjukande för institutioner som anse att själva livsnerven är det ut­ hålliga arbetet för att bygga upp och tillhandahålla en minnesskatt.”
Kritiken är skarp därför att den vill fästa uppmärksamheten på en över­ hängande risk; att det offentliga, hållbara museet avlöses av det mer ryck­ visa, tillfälliga och därigenom underminerar museets uppdrag, att utan av­ brott så hederligt och grundligt det går dokumentera den närvarande tiden och dess brukare. Att dokumentera den närvarande tiden är i min egen provisoriska definition att röra sig fritt i rummet; och dokumentet, inte sällan ett ting, kan sägas vara en hållplats i tiden. Men vad händer om allt­ för många hållplatser dras in? Med samhällets självkännedom, liksom med individens? Den mentala kartan blir diffus.
Även om orosmolnen tornar upp sig vid horisonten så finns det åtskil­ liga ljusglimtar på museihimlen. Samdok, som är de kulturhistoriska museernas samarbetsorganisation för utforskning av det samtida Sverige, är knappast någon ljusglimt utan snarare en utomordentlig strålkastare som lyser upp det dokumentära landskapet. I Samdoks aktuella och ange­ lägna projekt Svåra saker: Ting och berättelser som upprör och berör ingår en mobil fältstation som med stor respekt gestaltats av Riksutställningar. I fältstationen samlas och visas svåra saker och farliga föremål från museer
Riksutställningars fältsta­ tion i Norrköpings indu­ strilandskap år 2000. Foto Mats Brunander

ERIK HOFRÉN
och privatpersoner och på sin väg genom landet ställer den frågor om vad
vårt samhälle väljer att minnas, berätta och bevara, sammanfattar Eva Silvén i en seminarierapport. Och ställer viktiga frågor: ”Har museerna blivit monument över framgång och framsteg, det lyckade, välordnade och välanpassade? Vad har hänt med föremål som förknippas med det avvikande, tabubelagda och otäcka, med övermakt, intolerans och rasism? Vad händer med berättelserna som gör oskyldiga vardagsprylar till vapen i en strid om makt och underordning - eller till minnen av det som inte far hända?”
Att möta uppdraget
Det svenska museilandskapet har brukats och vuxit under 100 år utan större åthävor eller inre konvulsioner. Och omarronderingar har varit re­ lativt fa. Den museala konstruktionen att se sin omvärld som Konst och Natur, Teknik och Kultur har likaså varit anmärkningsvärt långlivad. Men dagens situation är, som tidigare nämnts, långt ifrån okontroversiell. Den är märkligt motsägelsefull. Det är dock inte museet som arbetsform, ej heller som medium som på fullt allvar sätts ifråga. Tvärtom, det har nog aldrig tidigare varit så populärt att på frivillig väg starta nya museer. Den store engelske museikännaren Kenneth Hudson skrev 1980: ”Museums are a growth industry; there seems to be no way of stopping them.”
I vårt eget museilandskap har det också under de senaste tjugo åren tagits upp åtskilliga nyodlingar. De många hundra, ideella arbetslivsmuseerna i all synnerhet är generösa dokument över skilda skeden och skeenden i det svenska folkhemmet.
Trots flera ambitiösa försök såsom museiutredningens Minne och bild­ ning eller betänkandet Frågor till det industriella samhället har staten all­ varliga bekymmer med att ange en kompassriktning i det offentliga mu­ seilandskapet. Orsakssammanhangen är komplexa. Museisamhällets egen, bristande självkritik är givet en orsak. En annan synes vara omvärldens märkliga oförmåga att vilja se museet som modern folkbildning och som ett både effektivt och viktigt verktyg i arbetet för de mänskliga rättighe­ terna, yttrandefriheten inte minst. Museet kan tala många språk, men har
likväl svårt med att göra sig förstått och behövt.
Det tål att upprepas - det är hög tid för såväl uppdragsgivare som upp­
dragstagare att tänka över det offentliga museets framtid utifrån treklangen uppdrag, budskap och medium. Ivar Lo-Johansson var synnerligen medie- medveten, en mästare i medieformulering enligt Mauritz Edström, men knappast i Marshall McLuhans mening, The medium is the massage. Den norske samhällsforskaren Anders Johansen för i Nordisk Museologi en vital
1 78

"Museums are a growth
industry; there seems to be no way of stopping them." (Kenneth Hudson) Foto Tekniska museets arkiv
diskussion om museet i dagens mediesituation med utgångspunkt i barns och ungdomars vardagsliv.
Museet är ett medium, ett medel för att lagra, organisera och presente­ ra information på samma sätt som televisionen och tidningen är det, eller boken, filmen, måleriet, teatern. Museet är ett medium bland andra, me­ nar Anders Johansen och betonar vikten av att vi inser att det aldrig före­ kommer isolerat, opåverkat av andra: ”1 hvert samfund, og i hver periode, har vi å gjöre med en ganske sammensatt medieformasjon. Hvordan det enkelte medium fungerer, avhenger langt på vei av hvilken plass det har i denna formasjonen.”
I min drömda dokumentärredaktion skulle dock filmen tillförsäkras en nyckelroll. I sin kunniga översikt av dokumentärfilmen som kunskapskäl­ la skriver Örjan Hamrin att inget dokument kan återge verkligheten tyd­ ligare än den rörliga bilden och nämner de i detta sammanhang viktiga
1 79

exemplen Västerbottens museum och Sune Jonssons dokumentärfilmer,
liksom Rainer Hartlebs svit om barnen i Jordbro som han under en tjugo­ årsperiod följde genom livet: ”Han filmar det första skolåret, träffar dem som tonåringar och slutligen som vuxna. Denna filmsvit sätter människan i tiden, i samhället.”
Att variera ett tema
Museet är ett medium vid sidan av andra, det är förvisso sant. Men samti­ digt är det ett medium med inneboende möjligheter att kombinera alla, ja likt en orgel kunna variera ett tema i nästan all oändlighet. Så sett kan man kanske ana både museets potential och dess komplexitet, dess dubbelhet, att dokumentera för framtiden och kommunicera i samtiden. Bland språ­ kets olika tidsformer skulle dock de flesta nog vilja identifiera museet med pluskvamperfektum, det vill säga fullbordad handling i förfluten tid, och färre med futurum, ofullbordad handling i tillkommande tid. Det är just i sambandet som museets egenart står att finna. Men bör alla museer vara processmuseer med varaktighet över tiden? Om så bleve vore det förödan­ de för dynamiken i det dokumentära landskapet.
Arbetslivsmuseerna exempelvis, liksom Ekomuseerna, har öppnat nya dörrar mot tidigare okända rum. Vad det nu främst gäller är det offentliga,
Bilder ur Tekniska museets dokumentärfilm om Rörstrands porslins­ fabrik 1926.
Foto Tekniska museets arkiv
1 80

samhällsfinansierade museet, dess hållbarhet att kunna dokumentera över
tiden, dess uthållighet att verka kraftigt för en sak, dess förmåga att välja medium och uttrycksmedel, dess vilja att berätta om inre och yttre verk­ ligheter. Det sagda har naturligtvis bäring på museets alltför slutna kun- skapskultur. Det är positivt med det stora intresse som universitetsforsk­ ningen nu visar museet som idé och fenomen - och negativt att museets egen inre forskning inte tillåts att växa, vilket innebär att man lätt hamnar på grund. Kompassen visar felaktig kurs.
Det är universitetens uppgift att vara, och utbilda skickliga och kritis­ ka, verktygsmakare. Det är museernas hedersamma uppdrag att med var­ samma händer hantera dessa verktyg i sitt arbete med tingen och deras be­ rättelser om sorg och saknad, om glädje och tillfredsställelse. Men det är i dialogen som museerna, i sitt sökande efter en framtid, finner dem.
Det tål att upprepas; internationellt och historiskt sett var museerna länge de enda systematiska forskningsinstitutionerna ur vilka universitets­ forskningen så småningom växte fram — ett sammanhang alltför förbisett av såväl museerna som universiteten. Rätt kurs enligt min mening är att återknyta detta samband genom att museerna och universiteten nu inrät­ tar gemensamma professurer.
181

ERIK HOFRÉN
Vem sänder signalerna?
Varje tidsperiod lägger ut sin bildbeställning. Vem ger uppdraget? Indignationen?
Det goda uppsåtet?
Fördomen? Konventionen?
Något i tiden anger riktningen, fotograferna tyder signalerna.
Men vi betraktare har sista ordet.
När den tid när bilden tillkom är borta, måste du själv skapa sammanhanget. Det är du som tillför ett förflutet
och ett tillkommande.
Ake Olsson
Slutligen, en för denna artikel kanske särskilt angelägen fråga. Var befin­ ner sig Tekniska museet i det dokumentära landskapet? Med vilka medier och uttrycksmedel vill museet söka verka kraftigt för sin sak, tekniken och samhällsutvecklingen. Kenneth Hudson, som citerats i det föregående och som också var internationell pionjär inom industriarkeologin, ägnade just de tekniska museerna en betydande uppmärksamhet. Det var inte minst dessa han avsåg när har 1992 föreläste vid Umeå universitet över temat
Why every museum is really a museum ofsocial history. ”A friend of mine is 1 82

DEN MUSEALA KOMPASSEN ELLER KONSTEN ATT VALJA MEDIUM
the director of a large national museum of Science and technology. For
two years or more he has been trying to decide what his museum is for, what is its main purpose. Broadly speaking, museums such as his fall into two groups. The earlier ones - the Deutsches Museum in Munich, the Technisches Museum in Vienna, the Science Museum in London and so on —are what one might call pure technology, all machines, processes and engineers, but no social context. The later examples — Riisselheim, Essen, Wuppertal and now Mannheim - bring technical history and social histo­ ry together, in order to show how one has influenced the other.”
Enligt min mening rör sig Tekniska museet i gränslandet; kompassnå­ len darrar. Men vad som är så fängslande är museets utvecklingspotential. Det kan bruka konstmuseets estetik, naturmuseets ekologiska perspektiv och kulturmuseets samhälleliga.
Tekniska museet borde utvecklas till ett nytt experimentalfält i det svenska museilandskapet med ett särskilt stort och nationellt ansvar för god populärvetenskap. Därvid förefaller det vara naturligt att Tekniska museet går i spetsen tillsammans med Kungliga Tekniska Högskolan.
Referenser
Edström, Mauritz, ”Orden i vår tjänst”, i Friesen, Otto von (red) Tio reportage somföränd­ rade världen. Stockholm, 1982
Hamrin, Örjan, ”Dokumentärfilmen - en kunskapskälla för 1900-talet”, i Museet som makt och motstånd. Norrköping, 1996
Hofrén, Erik & Hudson, Kenneth, ”Museums are a growth industry”, Nordisk museologi, 2000:1
Hudson, Kenneth, ”Why every museum is really a museum ofsocial history”, Nordisk Mu­ seologi, 2000:1
Johansen, Anders, ”Museet i dagens mediesituasjon”, Nordisk Museologi, 2000:1 Lo-Johansson, Ivar, Mina städers ansikten. Stockholm, 1930
-, Nagabondliv. Stockholm, 1949
-, Dagbokfrån 20-talet. Lund, 1974
Lo-Johansson, Ivar & Järlås, Sven, Ålderdom. Stockholm, 1949
Lo-Johansson, Ivar & Lundh, Gunnar, Statarna i bild. Stockholm, 1948
McLuhan, Marshall & Fiore, Quentin, The medium is the massage: an inventory ofejfects.
New York, 1967
Museiutredningen, Minne och bildning: museernas uppdrag och organisation. Stockholm:
SOU 1994:51, 1994
Olsson, Åke, ”Vem sänder signalerna?” i Arbetets värld: enfotoutställning. Norrköping: Ar­
betets museum, 1992
Silvén, Eva & Olsson, Tomas, Efter det oväntade. Göteborg: Seminarierapport Göteborgs
stadsmuseum, 2000
Utredningen om en statlig satsning på det industrihistoriska kulturarvet, Frågor till det in­
dustriella samhället. Stockholm: SOU 1999:18, 1999
Ågren, Per-Uno, ”Museet-en backspegel mot gryningen?”, Nordisk Museologi, 2000:1


Pythagoras motorfabrik i Norrtälje - matning till radialborr.
Foto Bengt A Lundberg, Riksantikvarieämbetet
MATS HOJEBERG
The Metamorphoses
of Technology
English summary
his years annual review from the Swedish National Museum of
Science and Technology is devoted to the cultural heritage of Ttechnology in the industrial society. This is not an accurately de- fined theme, hut a government commission is presently consi- dering its significance and content. The commitment ofTorsten
Althin, the creator and long-term director of the Museum, was to preser- ve the old and promote the new. The First part of the commitment is sim­
ple, while the latter part is open to interpretations, something that have influenced the choice of topics for artides in Dadalus during the last few
years.
The rapid changes in technology make it difficult for people to under­ stand, or even to become aware of, the current pace of development. It is a challenge for any museum of Science and technology to present and com- ment on the ongoing changes in light of the background of historical events and processes with focus on the role of technology in society. This is by and large what the cultural heritage of industrial society is all about. The artides in this issue of Dadalus are intended to present and discuss several aspects of 20th century technology and its role vis-å-vis man and society. Of course, this cannot be more than a mosaic of views and impressions, which hopefully indicate possibilities to improve the knowledge and un- derstanding of technology in its cultural context.
This summary artide gives a very short description of the contents of the artides in this book. It is not possible to give a fair image of the con-

MATS HOJEBERG
tents of the artides, but hopefully this summary can hint at what the arti­ des are about.
Arne Kaijser, professor of the History of Technology at the Royal Institute of Technology in Stockholm, outlines the main characteristics of the transformations of infrastructures that have taken place in the Swedish society during the 20th century. The physical systems have reshaped the living con-
ditions of everybody in ways that we seldom think about. But we do take a lot of technical services for granted. It is a challenge for all exhibitors to elucidate the consequences of these changes. The author gives a number of examples of such changes.
In the early days the systems relied on nature. Transport systems on wa- ter and snow carried both goods and messages. Canals were constructed and postal services were developed during the 17th century. In the latter half of the 19th century railways were built and the industrial revolution matured when the iron ore, the forests and hydropower could be harnes- sed. Around the railways, new towns were established and urbanisation started. Electricity and telephones emerged as modern technologies with large impact. Companies were created and some of them are still impor- tant suppliers of equipment and services in these areas — Ericsson and ABB, former Asea. Cars, radios, household equipment and TVs mark the road of reshaping the homes to advanced communication centres.
Those who are set to preserve the cultural heritage should express a cle- ar, and holistic, view as to how the memories of the industrial develop­ ment should be safeguarded. This should also include systems that may otherwise be forgotten. Finally, great care should be taken to present the old technologies as they were, such as people voluntarily do at museum railways operated in some places or in exhibitions such as the one on the car society which was on display in Stockholm in 1997.
Sune Hilstad, chairman of the Swedish Inventors’ Association, | reflects on the role of discoveries. There was a good climate for creativity and technological progress in Sweden around f6 1900 and this prevailed for 60-70 years. From that point on Sweden moved from third place on the global welfare ran-
king downwards.
The role of wars for discoveries could not be denied. That is shown by
examples from the catapults constructed by Archimedes to the medicines given to the soldiers in the Second World War. Many papers and magazi- nes have recently produced inventories of the most important discoveries

during the 20th century. They could all be discussed. A structured appro-
ach where economic pay back, life duration, impact on daily life and pro- duction would probably turn out in favour of the assembly production line made well known by Henry Ford. The transistor and the integrated circuit (honoured by the Nobel Prize in Physics 2000) are also obvious candidates, as is the Internet.
Inventions by Swedish engineers were parts of these achievements, such as the combination gauge block set of C E Johansson, the ball bearings by Sven Wingqvist. Other important examples are the paper liquid packages by Ruben Rausing and the AC technology byjonas Wenström. Late in the 20th century Håkan Lans presented his position system and Mats Leijon his high voltage generator, which are probable candidates for an appea- rance as major inventions also in the 21st century. The prerequisites ofin­ formation technology are favourable in Sweden with its long tradition, which may imply that Sweden is about to improve its position in the wel- fare league.
Telecommunications have been of great importance in every industrial society and still are. It has been “common wisdom” to consider telephone systems as natural monopolies, which have been broken up primarily by the development of mo- bile telecommunication. The historical evidence from the
early years of the 20th century gives an opposite picture, as is shown by Claes-Fredrik Helgesson, researcher at the Stockholm School of Economics. In the early 1900s there were two operators of the telephone system in Stockholm: the State Telegraph Agency and a private operator named SAT. The competition between the two was harsh in overlapping geo- graphical areas. Prices for calls were low and the traffic expansion rapid. Both companies were anxious to offer access to customers in the other network. A system of joint traffic was established 1891 and should be re- negotiated in 1901. This started a series of efforts to find Solutions accep­ table to both companies, but also to the government and the parliament. Helgesson describes the story of these attempts, which included proposal for merging the companies, area separation with local monopolies and other means. The rapid growth of the traffic volume was the major incen- tive. The equipment supplier L M Ericsson took an active part. In the middle of the 1910s capacity problems occurred and caused public deba-
tes.
In 1918 the State Telegraph Agency acquired all the telephone net-
works, SAT and L M Ericsson merged and the development of automatic exchanges intensified. However, it was not technology that formed the
THE METAMORPHOSES OF TECHNOLOGY
1 87

MATS HOJEBERG
monopoly but rather the complex influences between competing compa­ nies, political action and technological development.
Integration of computers and communication technology is
initiating a radical change of production structure in the in- ■dustrialised countries. This process, which has been dramatic in the manufacturing industry during the last couple of de- cades, is analysed by Gunnar Eliasson/ professor of Industrial
Economics and Management at the Royal Institute of Technology in
Stockholm. So far there has been more talk about the new economy than confirmed results at least with regard to profit. It is also obvious that the
so-called old industry will play an important role in the transformation.
This is due to the large improvements in productivity that can be obtai-
ned by skilful implementation of digital technology. Such a generic tech­
nology can be used in almost every kind of production. When applied in
a way that integrates information flows and logistics it opens possibilities
to substantial improvements in productivity. The Swedish industry has a
tradition of implementing such options in a complex system of compani­
es and subcontractors, which has protected the industrial capability for
150 years. Rapid changes however impose strains on the social structures
in the society. The ability to adapt to these changes and choosing the right
kind of product will determine the competitiveness of the industry of the
future.
HpWVJH History improves understanding of our own time. But histo- {I ry must correctly account for the driving forces in the deve- lopment of industry and trade, which is not always acknow- ledged. This is the main thesis put forward by Anders Johnson, chief editor of Dagens Nyheter. Around 1900 Sweden was in the beginning of an industrial development made possible by lifting the re- strictions to production and trade during the latter half of the 19th centu-
ry-
The history of the metal powder producer, Höganäs AB, in the Sout­
hern part of Sweden can be traced from the coal mining in the 16th cen­ tury, exploiting clays to construct fireproofvessels in the 18th century, to the invention in 1911 to produce sponge iron which evolved into a meth- od for manufacturing metal powder still in operation. A local engineer made that invention.
Industrial development is crucially dependant on Creative persons able to build on local prerequisites. The author gives several such examples. The process behind this was long ago given by Joseph A Schumpeter.

THE METAMORPHOSES OF TECHNOLOGY
Growth is a gradual transformation of production implying that new
companies appear and non-competitive and old companies are phased out. There are particular areas where an entrepreneurial tradition like this has become part of the daily life. Politics as well as historical analysis in Sweden have not readily accepted this role of the inventor or entrepreneur.
Katarina Ek-Nilsson, ethnologist from Uppsala University, dis- cusses the role of the engineer since the end of the 19th cen­ tury. The professional engineers look at themselves as agents for progress in technology. This role has been formed both from the society and from the group of individuals, but has
developed through several phases. Ek-Nilsson analyses the ideals and the practical outcomes of this professional activity based on narratives by 27 engineers collected by the Nordic Museum.
They consider themselves as Creative professionals, proud to see the tra- ces of their constructions or management efforts. The invention is consi- dered to be the core of the engineers role. The ability to invent is develo­ ped in the childhood, and it is also part of the initiation process at the tech­ nical universities, which can sometimes appear to be rather provoking.
Inventions leading to patents are explicitly mentioned in the memories of the engineers. But sometimes they feel themselves less recognized than those of cooperating architects. Their inventions may even make themsel­ ves loose their job. This is perhaps an inevitable outcome of the moderni- sation of technology, which requires an endless row of new inventions ma- king the old ones obsolete.
The author Ola Larsmo saw a movie from the Stockholm ex- a hibition in 1897, one of the art and industrial exhibitions in Europé during the closing 19th century. This is the starting point for reflections on the role of the writer in search of the modern society of his or her time, which to some extent
could be carried out in museums. But the collected objects lack the con-
nection with people then involved. The cinematic option could show the modern objects that were shown at the 1897 exhibition, but instead fo-
cussed on the royal persons at the opening ceremony.
The museums collect, preserve and present objects, but seldom the im­ pressions of the persons who worked with the objects or once lived with them. This is where the author might continue and connect his or her stories to the objects, in order to find out how the individuals felt about the situation they were taking part in. At this point the museums may be a source of knowledge. The author of the article was once allowed to en-

MATS HOJEBERG
ter a machine able to transform trees to matchboxes. He took his seat and
pulled the lever. The weight was overwhelming. His hand kept a memory that was unique.
We are in the middle of a dramatic development of technolo­ gy that demands new decisions about available options. That is a political issue and not for the market, argues Bo Ekman, management consultant in Nextwork.
The author brought together young and experienced lea- ders from all over the world to discuss the challenges of today. In contrast to the 1960s, when everybody could adapt to a social model, the young le- aders had to develop their identities and the meaning of life for themsel­ ves. The young people of today explore the options much more eagerly than the older generations. The author reflects about his own experience within the existing structures and the inevitable need to reassess what was learned at the universities. He found that there were no new visions deve­ loped nor to be hoped for. Creative and devoted persons bring progress but the social system cannot assimilate. He asked some youngsters what they should defend if needed, the security of their country or the freedom of the web. All of them answered the web.
The analogies between technology and art, with special focus on teaching, are discussed in an interview with Cecilia Nelson, director of Lunds Art Gallery. When discussing abstract mat­ ters you have to ask the young person, the child, what he or she sees. The children have their own perceptions and this
should mark the starting point for the conversations. The children have lots of references and they are ofiten able to associate more freely than do adults, if they are only given enough time.
In art the question of right and wrong is not relevant. The purpose of the paintings is not a major issue for young persons. The response from the adult should not imply telling a fact or truth that is not relevant. The pedagogue should know a lot but not teach all that he or she knows.
The major exhibition at the Museum during the year 2000 is about IT in practice, facilitating the life of everybody although it often starts as support for disabled people. The project lea- ders lor the exhibition, Elisabet Blomberg and Pelle Eckerman, tell the story about the exhibition. The purpose was to provo-
ke in order to be seen but not to be rejected, to find the most advanced re­ levant equipment on the rapidly developing market and to make the visitor

familiar with opportunities offered by the objects. The exhibition should be
interactive, which required hosts with relevant experiences. A number of young people were employed, some of them disabled, some not.
Cooperation with a large number of companies was established in or­ der to secure the resources needed. There is a café at the exhibition. A ca- talogue was produced together with a large newspaper and a special web site was opened. The exhibition is about IT and high tech in our daily life. And it should be fun.
A major future study, Technology Foresight in Sweden, was performed during 1999. Its purpose was to explore techno­ logical options and possible development strategies. The re­ lations between man and the technical systems were one im­ portant theme of that study. The ethnologist Lynn Åkesson at
the University of Lund took part in the study. She discusses the mutual impact of technology and man, which forms the cultural basis for the so­ ciety.
Most people assimilate new technology rapidly. Radio and TV are ex­ amples as is the use of cellulär telephones and e-mail but also items like pace makers and glasses. Such items represent a kind of amalgamation of technique and the human body. A relaxed approach is not uncomplicated. Modern technology raises quesdons about information accessibility and the possibilities to use such information to foresee the future.
New options that might imply risks to man and mankind should be de- bated. The reactions to Dolly, the sheep that was cloned, was exaggerated in 1997 but when the cloned ape Tetra was born in January 2000 very few seemed to care.
Technology and culture also define each other, as is illustrated by atti- tudes to transplantation. In Western Europé transplantation is highly ac­ cepted while in Japan it is seen as a threat to the holistic view of the hu­ man body.
The heritage from technology and industry is an important Part °f cultural heritage in the society. There are several problems connected to preservation and presentation of that heritage. It is the challenge for any technical museum to find its way. This is the theme of the final article by Erik Hofrén,
professor at the University of Linköping and the Museum of Work in Norrköping. The preservation is a delicate balance between the sustaina- bility of the collections and the fair gathering of todays objects and its users.
THE METAMORPHOSES OF TECHNOLOGY
191

MATS HOJEBERG
The mission of the official museum should be reconsidered by its prin­ cipals. It should be done with respect to the duty, the message and the me­ ans. The museum is an editorial office with similar duties as the newspa­ per or the TV. Like those the museums should communicate with the so­ ciety, but with subtle care for its specific qualities. The National Museum of Science and Technology could develop substantially. It should become a test laboratory within the Swedish community of museums with a key responsibility for producing good populär Science.

Medverkande författare
Elisabet Blomberg, chefredaktör och projektledare, Hjälpmedelsinstitutet, Stockholm
Pelle Eckerman, författare och projektledare, Tekniska museet, Stockholm
Bo Ekman, konsult och partner, Nextwork AB, Stockholm
Katarina Ek-Nilsson, fil dr i etnologi, Uppsala universitet Gunnar Eliasson, professor i industriell ekonomi,
Kungl Tekniska Högskolan, Stockholm
Claes-Fredrik Helgesson, ek dr, Handelshögskolan i Stockholm
Sune Hilstad, ordförande i Svenska Uppfinnareföreningen, VD i Ingenjörssamfundet, Stockholm
Erik Hofrén, professor, Arbetets museum
och Linköpings universitet, Norrköping
Mats Höjeberg, fil lic, redaktör för Dasdalus, konsult, Stockholm
Anders Johnson, chefredaktör, Dagens Nyheter, Stockholm
Arne Kaijser, professor i teknikhistoria,
Kungl Tekniska Högskolan, Stockholm
Anne Louise Kemdal, museidirektör, Tekniska museet, Stockholm
Ola Larsmo, författare, Uppsala
Cecilia Nelson, konsthallschef, Lund
Lynn Åkesson, docent,
Etnologiska institutionen, Lunds universitet
1 93

Den svenska
kemiindustrins processer och produkter uppfyller höga krav när det gäller säkerhet hälsa och miljö.
Vi tror att du förstått att hela vår nuvarande livsstil är beroende av kemin. Därför finns vi. Här
www.chemind.se
KEMI KONTORET

Vi främjar en gemensam nordisk elmarknad
Svenska Kraftnät är en koncern med omfattande verksamhet. Affärsverket
överför elenergi säkert och effektivt på stamnätet. Dessa ca 16 000 km ledningar med högspänd el (400 och 220 kV) går som ”motorvägar” från kraftverken till våra nätstationer. Därifrån går elen vidare till elkonsumenterna via nät med lägre spänningar. Vi ser till att elsystemet kortsiktigt är i balans, s.k. systemansvar.
Koncernen Svenska Kraftnät har idag tre dotterbolag och sju intressebolag. Det största av dessa är nordiska elbörsen Nord Pool (bilden t.v.), genom vilken vi bl.a. främjar utvecklingen av den gemensamma nordiska elmarknaden. Nyligen har vi bildat dotterbolagen Svenska Kraftnät Gasturbiner samt Svenska KraftKom - för att bygga ett nationellt stomnät med optofiber för bredbands­ kommunikation (mittbilden visar dragning av optokabel på kraftledning).
Vi ansvarar också för landets elberedskap och verkar där för en robust och flexibel elförsörjning vid kris och krig.
Svenska Kraftnät har ca 250 anställda, varav de flesta arbetar på huvudkontoret i Vällingby, Stockholm. Vi har även kontor i Sundsvall, Halmstad, Arboga och Sollefteå samt en kursgård i Åsbro. Svenska Kraftnät sysselsätter ytterligare några hundra personer på entreprenad för drift och underhåll av stamnätet runt om i landet.
Svenska
Kraftnät
Box 526,162 15 Vällingby. Besök: Jämtlandsgatan 99 Tel vx 08-739 78 00, Telefax 08-37 84 05.
www.svk.se

En världsledande koncern
ABB är en global teknikkoncern med 165 000
anställda i över 100 länder. ABB har kunder inom kraftöverföring; kraftdistribution; automation; olja, gas och petrokemi; byggnads- teknologi samt finansiella tjänster. Svenska ABB har 20 000 medarbetare verksamma i ett 50-tal ABB-bolag och finns på över 100 orter.
ABB investerar 8 procent av intäkterna i forskning och utveckling. ABB Corporate
Research i Västerås svarar för ca en tredjedel av den internationella ABB-koncernens långsiktiga forskning.
Med nya IT-applikationer, kundanpassade mjukvarulösningar, växande elektronisk handel och en snabbt expanderande kunskaps- och servicebas bygger ABB broar till den nya ekonomin.
Läs mer på vår webbplats www.abb.se
A IIII MPI»

Vi säger bara en sak: papper & kartong.
Holmen är vårt nya koncernnamn. Tidigare hette vi MoDo. Nu
fokuserar vi på tidnings- och journalpapper samt kartong. Pro­ dukter med lika given plats i den nya ekonomin som bredband och WAR Papper och kartong bär texter och bilder som lockar till konsumtion och läsning. Papper och kartong väcker känslor, skapar intryck och underlättar affärer. Nu och i framtiden.
Holmen är ett av branschens finansiellt starkaste och mest lön­ samma företag. Våra produkter är välkända internationellt och tillhör den absoluta toppen kvalitetsmässigt. Titta gärna in på www.holmen.com och lär känna oss ordentligt.
HOLMEN

Reningsverksarbetare i full aktion.
Avloppsvattnet renas biologiskt av små snälla bakterier. De arbetar dygnet
runt i Stockholms reningsverk och är så känsliga att de störs av vanliga hushållskemikalier.
Lyckligtvis är det enkelt att stödja dem:
Undvik att tömma askfatet i toaletten. Lämna spillolja, lösningsmedel och kemikalier till närmaste miljöstation. Apoteket tar emot överbliven medicin och de flesta färgaffärer förbarmar sig över färgrester.
Tack på förhand från miljarders miljarder flitiga reningsverksarbetare.
y 7" STOCKHOLM WIJW VattenH
telefon 08-52212000 www.stockholmvatten.se

FoU-verksamheten inom LKAB är i huvud­ sak förlagd till Malmberget. Det är en ren­ odlad forskarorganisation som arbetar inom fyra områden; gruvteknik, mineraltek­ nik, metallurgi och processtyrning. Enheten har ca 60 medarbetare och en årlig drift­ budget på ca 120 miljoner.
Unik satsning
ger oss framtidstro
LKAB satsar mest av alla gruvföretag på forskning och utveck­ ling, räknat i procent av omsättningen. Så har det varit länge. Det är därför logiskt att vi var först med att bygga en egen
masugn för att kunna testa våra produkter i ”verkligheten”. Pilot­ masugnen är den modernaste testanläggningen i världen och den har rönt mycket stort intresse i stålbranschen. I den kan vi, på egen hand eller tillsammans med våra kunder, utföra tester av pro­ dukter i verklig drift.
Pilotmasugnen är en strategisk resurs för LKAB. Den ger oss unika kunskaper och därmed LKAB en stark position på marknaden.
Box 952, 971 28 Luleå. Tel 0920-380 00. www.lkab.se

MmP,
Himlen är vårt lager, men
applikationerna är jordnära
Vanlig luft består av många olika gaser. Kväve och syre dominerar. Därefter följer argon och koldioxid.
Precis som om det fanns en tanke bakom är det just de gaser som finns naturligt i luften som passar bra i en lång rad miljö- avlastande tillämpningar.
Dessa gaser, som utgör basen i AGAs verksamhet, har också en central roll i industrin, där de används för att öka pro­ duktiviteten, kvaliteten och säkerheten.
I Sverige har vi idag över 150 000 kunder som representerar många olika branscher: verkstad, elektronik, metallurgi, massa och papper, kemi, livsmedel och medicin. Kunder som kanske ursprungligen läste en annons som den här och tänkte ”Kanske gas vore en lösning? Kanske man skulle ringa AGA?”51'
* Vårt telefonnummer är 08-706 95 00. AGA på Internet: www.aga.se
AGA SKAPAR NYA MOJLIGHETER
aga

I en värld byggd av nätverksbaserade lösningar,
är vår förmåga att skapa systemintegration en värdefull tillgång.
Saab är norra Europas ledande högteknologiska företag.Vi har ett unikt kunnande inom allt från flygteknik, aerodynamik, rymdteknik och undervattensteknologi, till områden som informationsinsamling,
stridsledning, precisionsverkan, sensorer, bildbehandling och kommunikationsteknik.
Saab är ett kunskapsföretag och ett av de få företag som äger förmågan att integrera komplexa system uppbyggda av en mängd olika teknologier.
Med ett brett utbud av avancerade system, produkter och tjänster, fokuserar vi - ensamma eller tillsammans med partners - på militära och civila tillväxtområden där vi tillhör de ledande i världen.
Saab AB • 581 88 Linköping •

Det rätta virket
Cellulosafiber, foto AHzo Nobel forskningslaboratorium, Arnhem NL
Cellulosafibern är en av jordens värdefullaste naturtillgångar, stark, billig,
återanvändbar och miljövänlig. Men för att få mesta utbyte av fibern, för varje ändamål och till låg kostnad krävs kunskap och erfarenhet. Vid Eka Chemicals är vi fler än 100 forskare och ingenjörer med unika kunskaper om cellulosa och kemi. Vi har specialiserat oss på att ta fram den bästa fibern från blek­ processen och använda den på bästa sätt i pappersproduktionen. Vi delar gärna med oss av vår kunskap.
EKA CHEMICALS AKZONOBEL
Eka Chemicals AB
SE-445 80 Bohus, Sweden • Tel: +46 31 58 70 00, fax: +46 71 58 74 00 www.ekachemicals.com

Vi arbetar för kommande
generationer
ITT Flygt är världens ledande tillverkare och leverantör av dränkbara pumpar, omrörare och luftningssystem.
ITT Flygts produkter används inom områden som vatten-
och avloppsanläggningar, bevattning, i bygg- och anläggningsprojekt samt gruvor och inom industrin över hela världen.
Idag har vi 37 hel- eller delägda försäljningsbolag och är repre­ senterade i 130 länder. Vi omsätter ca 5 miljarder SEK per år och sysselsätter 4000 medarbetare, varav 1500 i Sverige. ITT Flygt AB ingår i ITT Industries, USA.
Alla våra enheter i Sverige är certifierade enligt den interna­ tionella miljöstandarden ISO 14001 och fabriken i Emmaboda är registrerad enligt EU-förordningen EMAS.
Vi är även ett pionjärföretag inom hållbarhetsredovisning.
ITT Flygt är en av grundarna av det internationella vattenpriset Stockholm Water Prize och stödjer det nationella priset Stock­ holm Junior Water Prize.
Flygt
ITT Industries
Eneineered for life

Tycker du att ensam är stark?
Vi är 80000 som tycker likadant
Med CF som partner kan du
våga mera. Vi stödjer dig genom hela arbetslivet och hjälper dig med allt från lönestatistik och nyanställningsavtal till patentfrå­ gor och juridisk rådgivning. Våra skickliga förhandlare, erfarna experter och drivande konsulter står alltid till din tjänst.
Vi driver löne-, karriär- och kompetensutvecklingen för en stor del av Sveriges civil- och hög­ skoleingenjörer. Tänk på dig själv.
Gå med i CF du också.
CivilingenjörsFörbundet
Ring 08-613 80 00 eller skicka e-post till info@cf.se

VILL
DU
ha fritt inträde till Tekniska museet?
inbjudas till visningar av museets utställningar? delta i utflykter till viktiga tekniska minnesmärken? fritt erhålla denna bok?
Då skall du bli medlem i Tekniska Museets Vänner (TMV). Vi är en stödförening för museet med nära 2000 medlemmar.
Årsavgiften är för enskild medlem fn 200 kr.
betala medlemsavgiften till TMVs postgirokonto 4924 - 7.
Du blir enklast medlem genom att Glöm inte att ange namn, adress,telefon och e-post.
Information om TMVs program erhåller du genom TMVs hemsida, direkt på www.tmv.a.se eller via länk från museets hemsida www.tekmu.se och TMVs telefonsvarare 08-450 56 92. Nyhetsbrevet från museet och TMV når dig som medlem flera gånger per år.
Tekniska Museets Vänner, Box 27842, 1 15 93 Stockholm

I årtionden har Tetra Pak varit synonymt
med dryckeskartonger.
Idag erbjuder Tetra Pak hundratals olika
förpackningar i både kartong och plast. Stora som små. Och processutrustning för bered­ ning av livsmedel.
Mer än förpackningen
Flytande livsmedel från matvärldens alla höm tillverkas och förpackas i process- och förpackningsanläggningar som Tetra Pak utvecklar, konstmerar och underhåller.
Dessa anläggningar kräver ett minimum av naturtillgångar och energi och ger ett minimum av avfall. De renaste konverte- rings- och tryckteknikerna används, och de miljöeffektivaste leverantörerna väljs.
Ai Tetra Pak Mer än förpackningenTM
Tetra Pak Sverige AB, Box 5088, 102 42 Stockholm, Tel 08-679 20 00 www.tetrapak.com

Den intelligenta lastbilen
Scania utvecklar allt mer intelligenta lastbilar, bussar och motorer
för världens mest krävande kunder. Redan idag är vi en av de största nätverksleverantörerna - en modern Scania är laddad med en lång rad samverkande microprocessorer.
Med integrerade mekanik-, elektronik-, IS/IT-, internet- och telecomsystem skapar vi nya och ständigt mer kunskapsbaserade produkter. Redan idag erbjuder vi våra kunder kompletta transport­ lösningar till ett fast kilometerpris - ett nytt sätt att tänka för säkrare, mindre miljöpåverkande och mer lönsamma transporter.
Scania är en av världens ledande tillverkare av lastbilar och bussar förtunga transporter samt industri- och marinmotorer. Med 25 800 anställda och produk­ tion i Europa och Latinamerika är Scania en av branschens mest lönsamma
»SCANIA
vszi' For Demanding People www.scania.com
tillverkare. Under 1999 blev faktureringen 47,
finansnetto 4,5 miljarder kronor. Försäljning sker på ett 100-tal marknader och cirka 95 procent av Scanias fordon säljs utanför Sverige.
1 miljarder kronor och resultatet efter

Vi tackar följande bidragsgivare:
Industrifonden
Jern kontoret Skogsvårdsstyrelsen




TEKNIKENS METAMORFOSER
TEKNISKA MUSEETS ÅRSBOK DÄDALUS 2001
Utvecklingen i samhället och inom teknik och
naturvetenskap är ömsesidigt beroende av varandra. Det moderna industrisamhällets snab­ ba omvandling innebär att produktionen ändrar karaktär och tjänsternas antal och innehåll
ökar. Tekniken får en allt mer påtaglig roll i alla människors vardagsliv. Industrisamhällets kultur­ arv formas av återblickar och utblickar. Artiklarna i Ddedalus 2001 belyser detta från
många olika utgångspunkter.
ISBN 91-7616-013-0 ISSN 0070-2528
TekniskaÖOMuseet