Sl   Daedalus 2003  Daedalus 2003 Tekniska museets årsbok årgång 71 Tekniska museets årsbok har fått sitt namn efter den grekiska sagans Daidalos, på latin Daedalus, som enligt legenden betraktas som den förste uppfinnaren och ingenjören. Daedalus byggde bland annat kung Minos berömda labyrint på Kreta, där han själv senare blev instängd tillsammans med sonen Ikaros. Med hjälp av de vingar Daedalus konstruerade lyckades han och Ikaros flygande ta sig ur labyrinten. I ungdomligt övermod inför den nya tekniken flög Ikaros så högt att solen smälte det vax som fäste vingarna på hans rygg, och han föll ner i havet. Den mer erfarne Daedalus höll sig på lagom höjd. Han tog sig till Italien och fortsatte där sin verksamhet. Grafisk form: Mia Erlandsson/Tekniska museet Foto: Nisse Cronestrand/Tekniska museet Föremålen på bilderna kommer från Tekniska museets samlingar om inget annat anges. Tryck: Edita Sverige AB, 2003 Stockholm Redaktionskommitté: Anne Louise Kemdal, Helene Sjunnesson och Lars Paulsson/Tekniska museet; Lars Arosenius och Carl-Göran Nilson/Tekniska Museets Vänner Papper: omslag Silverblade silk 130g, Colorit 130g; inlaga Linné vit 150g Typsnitt: Berthold Akzidens Grotesk regular och medium © Respektive författare och Tekniska museet ISBN 91-7616-029-7 ISSN 0070-2528 Innehåll Förord 7 Anne Louise Kemdal Drömmen om bridreaktorn - teknik 9 och utopi i Sveriges kärnkraftshistoria Maja Fjaestad Åtvidabergs Industrier, Facit Electronics och ”the BESK boys” 19 - ett avsnitt i den svenska datorindustrins historia, 1956-62 Tom Petersson Svensk industriell företagarverksamhet 35 i S:t Petersburg kring sekelskiftet 1900 Martin Fritz Vad hände egentligen med den gamla ekonomin 65 och vad är det som är så nytt i den nya? Lennart Hagelin Gustaf de Laval (1845-1913) - uppfinnare och industriman 79 Carl-Göran Nilson Tekniska museet - Verksamheten 2002 93 Tekniska Museets Vänner - Verksamheten 2002 99 Medverkande författare 105 Annonser 106  d/edalus u ko mer i år med sin sjuttioförsta volym. Boken har under årens lopp haft olika inriktning och utseende. I början var den framför allt en kanal för tek- nikhistorisk publicering. Då teknikhistoria fick en fast plats på universitet och högskolor fick ämnet en ny och viktig publiceringskanal för vetenskaplig debatt och forskning inom ämnet. Daedalus kom då i stället att spela en viktig roll för populärvetenskap genom att fortsättningsvis ge översikter över teknikutveck­ lingen, ta upp mer om aktuell naturvetenskap samt publicera artiklar om teknik­ historia, ingenjörskonst och industrins historia i allmänhet. Det har i regel också funnits plats för artiklar om olika föremål och samlingar på Tekniska museet. I de senaste sex volymerna har tonvikten lagts på olika teman. Årsböckerna kring millennieskiftet hade karaktär av reflektioner över tekniken, museets roll och industrisamhällets utveckling. Årsberättelserna, som förut fanns med, för­ svann. På den tid, då Tekniska museet var helt finansierat av enskilda bidragsgi­ vare, var årsboken en viktig avrapportering över vad museet åstadkommit. Årets volym av Daedalus är på så sätt en återgång till en äldre modell såväl till in­ nehåll som form. Maja Fjaestad och Tom Petersson beskriver tekniska utveck­ lingsprojekt vid mitten av 1 900-talet, som inte nådde önskat resultat. Martin Fritz berättar om svenskt företagande i Ryssland och S:t Petersburg kring se­ kelskiftet 1 900, Carl-Göran Nilson om en känd, svensk innovatör. Lennart Fla- gelin reflekterar över utvecklingen inom den mycket aktuella IT-sektorn med till­ bakablickar på industriell ekonomi från 1870-talet. Viktiga händelser år 2002 på Tekniska museet och Telemuseum finns beskrivna i en kort sammanfattning. Tekniska Museets Vänners årsberättelse finns att läsa. Och i likhet med alla tidi­ gare år bidrar annonsörer med intressanta samtidsbilder. Artikelförfattarna är våra viktigaste bidragsgivare. Tekniska Museets Vänner bidrar nu som förr ekonomiskt och gör det därigenom möjligt att fortsätta utgiv­ ningen av Daedalus. Ett varmt tack till artikelförfattare, vänförening och annon­ sörer som bidragit till produktionen av Daedalus 2003. Anne Louise Kemdal, museidirektör < Detalj av glödkulemotor tillverkad vid Bolinders Mekaniska Verkstad 1897. Denna fotogenmotor användes fram till 1930-talet för att driva en sirén vid Hakens fyr på Ven. Förord 7  skräcken för att bli utan energiförsörjning är ett centralt tema i mänsklighe­ tens historia. Vad än energin har bestått av, är rädslan för att bli utan värme och kraft påtaglig: att bli utan dragdjur, att skogen ska bli nedhuggen, att bäcken som driver vattenhjulet ska sina eller att kolet ska ta slut. Därför har det också funnits en stark ambition att hitta nya kraftkällor. Denna artikel handlar om en teknik som var starkt knuten till förhoppningar om ny och till synes outtömlig energi: bridreaktorn. I bridreaktorns fall infriades inte förhoppningarna. Bridreaktorn kan ses som ett tekniskt misslyckande, en återvändsgränd i den tekniska utvecklingen. Varför, och hur, blev det så? ATOMKÄRNANS KRAFTER Den 6 augusti 1 945 demonstrerades en ny energiform på ett fruktansvärt sätt inför hela världen, då den första atombomben fälldes över Hiroshima. Atomkär­ nans energier hade börjat uppdagas under 1930-talet, då neutronen och kärn- klyvningen upptäcktes. Redan år 1942 konstruerades den första reaktorn, eller ”atomstapeln" som den då kallades, av Enrico Fermi. Arbetet med atombom­ ben bedrevs sedan i största hemlighet i USA, inom det så kallade Manhattan- projektet. Parallellt med detta hade man också insett de möjligheter till civil energiproduktion som rymdes i fissionen. Fissionsprocessen, som i grunden är densamma i en reaktor som i en atom­ bomb, är en kedjereaktion som kräver en atomkärna av lämpligt ämne som kan klyvas av neutroner. Nya neutroner frigörs i processen som fortplantar reaktio­ nen. I klyvningen av atomkärnan frigörs energi. Sannolikheten för kärnklyvning ökar om neutronernas hastighet minskar, varför man ofta försöker bromsa neu­ tronerna med ett så kallat moderatorämne. De första reaktorerna konstruera­ des för naturligt uran som bränsle med grafit eller tungt vatten (vatten där väte­ atomen har en extra neutron) som moderator. Även lätt (vanligt) vatten kan an­ vändas som moderator, ifall bränslet anrikas, det vill säga att halten av uraniso­ topen U-235 höjs artificiellt. Dessa reaktortyper, med lätt respektive tungt vatten, fascinerade samtiden med sina utlovelser om storskalig energiproduktion. Emellertid utnyttjar båda typerna uranet på ett ineffektivt sätt, och hur mycket uran som stod till buds i världens skifferlager var oklart. Så tidigt som på 1940-talet fanns drömmar om Drömmen om bridreaktorn 9 en reaktortyp som skulle vara mer effektiv, en reaktortyp vars högaktiva avfall också skulle kunna användas som kärnbränsle. Denna reaktortyp fick på sven­ ska namnet bridreaktor av engelskans breed=avla; det tycktes som om reak­ torn själv avlade nytt bränsle. En sådan konstruktion möjliggörs ifall reaktorns neutroner inte bromsas ned av en moderator, och reaktortypen kan också kal­ las snabb reaktor på grund av neutronernas höga hastighet. Härden i en bridre­ aktor består av en kärna av naturligt eller utarmat uran blandat med plutonium, omgivet av en mantel av enbart utarmat uran. Under neutronbestrålning om­ vandlas en del av det utarmade uranet till klyvbara plutoniumisotoper. I en brid­ reaktor kan upptill 70 procent av uranets potentiella energi konverteras, mot cirka 2 procent i andra reaktorer. Redan 1946 startades världens första snabba reaktor, en liten forskningsre- aktor som kom att få smeknamnet Clementine, i Los Alamos, USA. Ett problem var dock att hitta ett fungerande kylsystem för reaktorer med så stor effektut­ veckling. Försök gjordes med flytande natrium, men detta ämnes våldsamma reaktion med luft och vatten gjorde kombinationen vansklig. Den första reaktor i världen som producerade el ur kärnenergi var faktiskt en bridreaktor, EBR-I i Idaho som togs i drift 1951. EBR-I hade anrikat uran som bränsle, och kylmed­ iet var en blandning av flytande natrium och kalium.1 Den producerade elektri­ citeten användes till att belysa reaktorhallen. SVENSK KÄRNKRAFT Medan arbetena med avancerad reaktorutveckling pågick i USA, hade också resten av världen i och med atombomben fått upp ögonen för den nya atome­ nergin. Även det lilla landet Sverige stod inför ett nytt kunskapsfält. Hösten 1945 gav överbefälhavaren Försvarets forskningsanstalt, FOA, i uppgift att un­ dersöka ämnet atombomber. Både skydd mot atombomber och ett eventuellt utvecklande av egna kärnvapen var aktuellt. Så småningom stod även möjlighe­ terna till energiutvinning klara, och samma år tillsatte regeringen efter uppvakt­ ning från bland annat ÖB och FOA:s styrelse den så kallade Atomkommittén, som bestod av tio ledamöter. Efter kommitténs förslag grundades år 1947 AB Atomenergi, ett till 4/7 statligt ägt bolag vars uppgift var att ta hand om den ci­ vila utvecklingen på reaktorområdet.2 10 Maja Fjaestad Kunskaperna om kärnklyvning och reaktorkonstruktion var från början små, men arbetet antogs med stor entusiasm, och snart planerades Sveriges första reaktor. Det beslutades att naturligt uran skulle väljas som bränsle. Naturligt uran (U-238) finns i de svenska skiffrarna, och dessa uranresurser ansågs möj­ liga att börja utvinna inom överskådlig framtid. Tungt vatten till moderatorn in­ köptes från Norge i början på 1950-talet, under stor sekretess. Kombinationen naturligt uran och tungt vatten kom senare att kallas "den svenska linjen". Valet av bränsle och moderator avgjordes delvis av att Sverige med dessa material skulle kunna bli självförsörjande och oberoende av utlandet, men också efter­ som en sådan reaktor är särskild lämpad att producera plutonium, ett ämne som skulle behövas för att framställa eventuella svenska kärnvapen. Här fanns alltså både samhällsekonomiska och militära vinster att göra. Sveriges första reaktor, en forskningsreaktor med en effekt på 1 MW startades 1954 i ett berg­ rum under Tekniska Högskolan i Stockholm. Atomforskningen stod i samklang med 1 950-talets våg av teknikoptimism. Det fanns efter andra världskriget en stark förhoppning om att teknik skulle byg­ ga en bättre värld, och en del av denna teknik var kärnreaktorerna. På AB Atom­ energi arbetade framförallt unga, nyutexaminerade män med en arbetsuppgift som både fascinerade och skrämde allmänheten. Dagspress och populärve­ tenskapliga tidskrifter skrev om reaktorerna som tekniska underverk och natio­ nella bedrifter.3 Drömmar om en framtid av inhemskt oberoende och obegrän­ sat med energi hägrade. Under efterkrigstiden började avancerad teknik i allt större utsträckning spridas till gemene man, och tilltron till att teknik skulle för­ bättra tillvaron var stor. Det fanns också en stark förhoppning om idén att stort finansiellt stöd till grundforskning i slutänden skulle generera industriella fram­ gångar - ett triumfartat argument för att äska pengar till atomforskningen. De världsfrånvända fysikerna som filosoferade framför en griffeltavla skulle nu ge folkhemmet kraft och värme. FRAMTIDENS REAKTOR Det var dock inte bara tungvattenreaktorer som visionerades, utan redan un­ der de tidiga åren fanns idéer om ett svenskt bridreaktorprogram. I atomener­ giutredningen från 1 955 påpekades det hur effektiv bridreaktorn är, och att ett Drömmen om bridreaktorn 11 sådant system skulle spara avsevärda mängder atombränsle för Sverige.4 Ut­ redningen ansåg att en bridreaktor skulle kunna finnas i Sverige redan 1965.5 Ett bridreaktorprogram skulle passa väl in bland den svenska linjens tungvat­ tenreaktorer, eftersom dessa producerar plutonium. Det plutoniumhaltiga avfal­ let från tungvattenreaktorerna skulle kunna bli bridreaktorernas bränsle. Till­ sammans med en upparbetningsanläggning för att extrahera plutonium ur be­ strålat bränsle skulle detta kunna bilda en cykel som producerade mindre avfall och använde mindre mängd bränsle för samma mängd producerad energi. Sveriges låghaltiga uranfyndigheter, som endast kunde brytas tämligen lång­ samt, var också ett motiv till bridreaktorer, eftersom dessa behöver mindre mängder uran. Med bränslesnåla reaktorer som var opåverkade av världspriset på uran skulle Sverige kunna få en inhemsk kärnbränsleförsörjning.6 Dessutom lockade bridreaktorerna med sitt rykte som spjutspetsteknologi, och tungvat­ tenreaktorerna kom att ses som en något klumpig teknik, ett steg på vägen mot bridreaktorns förfinade teknologi.7 En ytterligare aspekt på en cykel av plutoniumanvändning var svenska kärn­ vapen. Det fanns under 1950-talet såväl som under det tidiga 1960-talet star­ ka röster för att Sverige skulle skaffa egna kärnvapen. Regeringen sköt länge upp det slutgiltiga beslutet genom att anamma den så kallade "handlingsfri- hetslinjen", nämligen att den grundläggande forskning som bedrevs var nöd­ vändig för såväl vapenutveckling som civil kärnkraft. Försvarets forskningsan­ stalt hade hand om den del av forskningen som på ett mer direkt sätt hade an­ knytning till atombomber, men samarbete och informationsbyte med AB Atom­ energi förekom. Enligt en överenskommelse från år 1950 skulle FOA ansvara för konstruktion av en eventuell kärnladdning samt studier av atombombens verkningar, medan det på AB Atomenergis lott föll att framställa plutonium.8 En upparbetningsanläggning skulle kunna användas både för framställning av vapenplutonium och för bearbetning av kärnkraftsavfall, och AB Atomenergi började skissa på en sådan anläggning i mitten av 1 950-talet.9 Planerna på av- fallsbearbetning skulle kunna medföra att de planerade tungvattenreaktorerna kunde utnyttjas mer effektivt, men möjligheterna att bygga snabba reaktorer, och hur betydelsefullt det skulle vara för landets bränsleekonomi, betonades också.10 Plutoniumfabriken, som anläggningen kallades, var tänkt att placeras 12 Maja Fjaestad i orten Sannäs i Bohuslän.11 Frågans delikata natur, och hur känslig opinionen var redan i början av 1960-talet, märks av att personalen som gjorde undersök­ ningar på plats inte fick veta vilket bolag de jobbade för.12 AB Atomenergi framhöll också internt hur viktigt det var att inte "oroa befolkningen".13 För att på sikt utveckla bridreaktorer i industriell skala måste en första forsk­ ningsreaktor byggas. I slutet av 1950-talet började en grupp inom AB Atom­ energi att studera avancerade reaktorer, särskilt snabba.14 Syftet med försöks- reaktorn, som kom att få namnet FR-0, var att studera de processer och beräk­ ningsmetoder som var nödvändiga att känna till ifall Sverige skulle fatta beslutet att starta ett bridreaktorprogram.15 Förutom reaktorfysikaliska undersökningar var även studier av kontroll- och säkerhetssystem viktiga motiv.16 Även Försva­ rets forskningsanstalt deltog i arbetena med reaktor FR-0, eftersom neutronrö­ relserna i en snabb reaktor påminner om dem i en atombombsexplosion.17 FR-0 togs i drift i Studsvik 1964 och bestod av två halvor som sköts ihop så att kritici­ tet uppnåddes och kedjereaktionen startade. Bränslet, bestående av uran med en halt av uran-235 på 20 procent, lånades från USA.18 FR-0 var ett steg på vägen mot svenska bridreaktorer, och tilltron till bridreak­ torer fortsatte under 1960- och 70-talen. Förden industriella utvecklingen inled­ de AB Atomenergi ett samarbete med ASEA. Tillsammans gjorde man projekt­ studier av elproducerande snabba bridreaktorer.19 Frågan om bridreaktorer, som från början handlat om en önskan att hushålla med världens uranresurser, kom att inriktas mer på lönsamhet. Eftersom det väntades att uranpriset skulle öka bedömde man att bridreaktorerna skulle bli mer lönsamma på längre sikt än "den svenska linjens" tungvattenreaktorer.20 Såväl möjligheten att köpa utländ­ ska reaktorer som att utveckla egna komponenter diskuterades. Av stor vikt var att välja rätt land att samarbeta med; länder som kommit långt i utvecklingen, som England och Frankrike, nämndes som huvudkandidater.21 En annan viktig teknisk fråga var huruvida Sverige skulle välja ång- eller natriumkylning.22 Bridreaktorerna hörde dock framtiden till, och vägen dit var såväl lång som lockande. Tidpunkten för bridreaktorns införande flyttades efterhand fram, när den internationella tekniska utvecklingen gick långsammare än väntat. I slutet av 1 960-talet nämndes runt 1980 som en rimlig tidsskala för industriellt ge­ nombrott i Sverige.23 FR-0 reaktorn stängdes år 1971, eftersom Atomenergi Drömmen om bridreaktorn 13 ansåg sig färdiga med experimenten i denna lilla reaktor.24 I stället funderade man på hur man skulle kunna gå vidare i utvecklingen. Det var dock inte bara inom AB Atomenergi eller statsapparaten som det fanns stora förhoppningar till bridreaktorn, utan även allmänheten kunde läsa framtidsutopier om dessa nya reaktorer. Idéhistorikern Jonas Anshelm har skri­ vit om hur bridreaktorn, i likhet med fusionskraften, beskrevs som lösningen på världens energiproblem.25 Såsom följandes en redan utstakad bana, driven av en teknikutveckling som beskrevs som närmast deterministisk, skulle Sverige ta klivet in i ”breederåldern". KÄRNKRAFTEN IFRÅGASÄTTS Under samma period som dessa framtidsbilder målades upp, fick dock den svenska linjens tungvattenreaktorer allt större problem. Ar 1 963 hade AB Atomenergi tillsammans med Vattenfall uppfört ett atomvärmeverk i Agesta utanför Stockholm. Nästa projekt var tänkt att bli en elproducerande tungvat- tenreaktor i Marviken i Östergötland, men en mängd problem av bland annat teknisk och säkerhetsmässig art gjorde att denna reaktor aldrig togs i drift, och projektet avbröts år 1970. Den svenska kärnkraften kom i stället att byggas ut med lättvattenreaktorer. Fördelen med dem var att billigt anrikat uran kunde im­ porteras från USA, som genom export till lågt pris ville få insyn i reaktorutbygg­ naden i världen.26 Konstruktions- och kärnbränsleverksamheten vid AB Atom­ energi slogs ihop med atomavdelningen på ASEA till Asea-Atom. År 1971 leve­ rerade ASEA Sveriges första reaktor i industriell skala till Oskarshamns kraft­ grupp, OKG. Trots att bridreaktorerna från början kopplats tätt till tungvattenre­ aktorerna innebar dock inte denna omsvängning att bridreaktorerna glömdes bort, utan de var fortfarande av stort intresse. Andra europeiska länder, som Storbritannien, Frankrike, Italien, Holland, Bel­ gien och Tyskland, arbetade också på bridreaktorprogram. En uppfattning om hur betydelsefullt detta arbete ansågs vara kan man få genom uppgiften att bridreaktorprogrammen vid sin höjdpunkt utgjorde hälften av dessa länders statsfinansierade kärnkraftsprogram.27 Emellertid började entusiasmen av flera orsaker att mattas av. De tekniska problemen kring bridreaktorer löstes inte lika lätt som många forskare hade förväntat sig. Riskerna och de ökade 14 Maja Fjaestad kostnaderna med ett explosivt ämne som natrium som kylmedel fortsatte att vara ett problem. I USA var Jimmy Carter, president 1977-81 (mottagare av Nobels fredspris 2002), kritisk till bridreaktorer, eftersom hanteringen av plutonium befarades kunna öka risken för kärnvapenspridning.28 Detta ställningstagande från den nation som från början lett utvecklingen påverkade både Sverige och de övriga länderna. Fredsaktivisterna inom Pugwashrörelsen tog även de avstånd från bridreaktorer.29 Opinionen svängde under 1970-talet, och allmänheten blev allt­ mer skeptisk till dessa stora tekniska projekt samtidigt som miljömedvetandet växte. Det fanns också farhågor om att bridreaktorn skulle vara farligare än andra reaktorer på grund av svårigheterna att kyla härden och frågetecken kring stabi­ liteten. Bridreaktorn började helt enkelt få imageproblem. En annan aspekt på bridreaktorernas dalande popularitet var att uranpriserna inte steg som förväntat, eftersom nya uranfyndigheter upptäcktes. Att ett brid- kärnkraftverk var dyrare att bygga hade man förväntat skulle uppvägas av att det var bränslesnålare, men med låga uranpriser fanns inte längre samma incitament. Bridreaktorn som en räddning från energibrist tycktes inte längre behövas. I syn­ nerhet var det inte längre lönsamt att försöka hushålla med uranresurser. Frankrike var det land som drev bridtekniken längst. Frankrike hade sedan starten en stark nationell satsning på kärnkraft, och landet får även idag mer­ parten av sin elenergi från kärnkraft. Det franska bridreaktorprogrammet var mycket ambitiöst, och 1986 togs bridreaktorn Super-Phénix i drift. Den kunde generera en elektrisk effekt av 1 240 MW och var den största bridreaktor som byggts. Det fanns planer på att bygga fyra stycken bridkraftverk av samma typ, men på grund av tekniska problem samt olönsamhet stängdes den ursprungliga Super-Phénix år 1998, och fler blev aldrig byggda.30 I Sverige minskade resurserna alltmer till den en gång så löftesrika bridreak- torforskningen. Med tiden kom verksamheten mer att inriktas på bevakning av den internationella utvecklingen än egen produktion av reaktorer.31 Om det skedde ett industriellt genombrott utomlands ville man ändå behålla kompetens så att det fanns möjlighet att lägga om kursen. Kanske kan det beskrivas som att Sverige efter den stora men förkastade kraftansträngningen på tungvattenstek- niken inte riktigt orkade med ännu ett reaktorprogram. Ar 1980 genomfördes en Drömmen om bridreaktorn 15 folkomröstning i Sverige efter vilken riksdagen beslutade att kärnkraften skulle vara avvecklad till år 2010. Idag förekommer viss forskning på snabba reaktor­ system för bränsleomvandling (så kallad transmutation), men man får säga att bridtekniken är i det närmaste avsomnad. EN MISSLYCKAD TEKNIK? Det händer inte sällan att en teknik som verkar vara full av storslagna löften, och som får både stöd och förtroende av politiker och investerare, inte utvecklas i enlighet med förväntningarna. Bridreaktorn är en sådan teknik. Från att ha varit 1950-talets teknikutopi och 1960-talets långsiktiga satsning utvecklades den aldrig i industriell skala. Orsakerna härtill är mångdimensionella. Dels rent teknis­ ka: vissa problem lyckades inte finna en tillfredställande lösning. Ekonomiska: uranpriset utvecklades inte som förväntat. Militära: Hanteringen av plutonium ansågs innebära risker. Sociala: opinionen vände och bridreaktorer ansågs far­ liga. Detta fick också politiska konsekvenser, och de flesta inblandade länders regeringar drog tillbaks sitt stöd. Var bridreaktorn ett misslyckande? Man kan frestas att svara ja på den frå­ gan, eftersom den inte uppfyllde de förväntningar som ställdes på den. Men man måste också fråga sig för vem den var ett misslyckande. För den tekniska och vetenskapliga personal som arbetade med att utveckla reaktortypen är svaret inte lika självklart. Tekniskt sett uppfyllde bridreaktorn sin uppgift: den framställde mer kärnbränsle än den förbrukade. Dessutom medförde bridreak- torprojektet att stora resurser gick till teknisk och naturvetenskaplig forskning, och att värdefull kompetens på området utvecklades. För politikerna var sats­ ningen dock ett misslyckande som inte gav ekonomisk avkastning. För dem var bridreaktorn en misslyckad teknik eftersom den inte lyckades inkorporera eko­ nomi och ideologi. Det politiska antagandet att pengar till grundforskning auto­ matiskt skulle generera industriell utveckling hade kommit på skam. Bridreaktorn lär oss att den teknik som ger de fagraste löftena inte alltid är den som bär till morgondagen. Men den lär oss också att orsakerna bakom tek­ nisk utveckling eller misslyckande inte är enkla. Bilden är betydligt mer komplex än att det handlar om bra eller dålig teknik. 16 Maja Fjaestad Noter 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 1 2 13 14 Pershagen, Jirlow, Lundell, Vieider (1982) Snabba bridreaktorer. (Stockholm), 19. För allmän information om svensk kärnkraft, se till exempel Karl-Erik Larsson, "Kärnkraftens historia i Sverige", Kosmos 64 (1987). Fjaestad, M (2001) Sveriges första kärnreaktor. SKI-rapport 01:1. (Stockholm), 27. SOU 1956:11 Atomenergien, 17. Ibid, 72. ”PM beträffande förslag till handlingsplan för arbetet med snabba bridreaktorer" RN/CE/25.11.69, 3. Bertil Lundells privata arkiv. Lindström, S (1991) Hela nationens tacksamhet. (Stockholm), 100. Jonter, T (2002) Kärnvapenforskning i Sverige. SKI-rapport 02:19. (Stockholm), 29. Ibid, 39. "Plats för kärnkemisk anläggning på Västkusten" AI/UF 1961. Studsviks arkiv 48:09 Förprojektering av Pu-fabrik. Ibid. Meddelande från Alf Larsson till VD Brynielsson 28 mars 1961 ”Pu-anläggning”. Studsviks arkiv 48:09 Förprojektering av Pu-fabrik. Ibid. "Förslag till direktiv för arbetsgruppen för avancerade reaktorer” 25.2.57 G. Holte. Studsviks arkiv 24:27 Handlingar rörande RO-reaktorn FR-0. 1 5 AB Atomenergis verksamhetsberättelse 1966, 3. 1 6 "Synpunkter på behovet av en snabb nolleffektreaktor” E Hellstrand mars 1957. Studsviks arkiv 24:27 Handlingar rörande RO-reaktorn FR-0. 1 7 Intervju med Bengt Pershagen 17/1 2002. 1 8 Brev från H Brynielsson till Utrikesdepartementet 14 mars 1960. Studsviks arkiv 24:27 Handlingar rö­ rande RO-reaktorn FR-0. Även intervju med Eric Hellstrand 27/6 2002. 1 9 Pershagen, Jirlow, Lundell, Vieider (1982) Snabba bridreaktorer. (Stockholm), 27. 20 Margen & Nilson (1970) "Snabba reaktorer”, Atomenergis verksamhetsberättelse 1970,18. 21 "PM beträffande förslag till handlingsplan för arbetet med snabba bridreaktorer" RN/CE/25.11.69, 7. Bertil Lundells privata arkiv. 22 "Snabba reaktorer: En preliminär begreppsöversikt (I)" Vestergaard 2.1 2.64, 10. Studviks arkiv 48:16 Diverse tekniska rapporter beträffande.. 1965-1970. 23 Margen & Nilson (1970) "Snabba reaktorer”, Atomenergis verksamhetsberättelse 1970, 22. 24 AB Atomenergis verksamhetsberättelse 1971,5. 25 Anshelm, J (2000) Mellan frälsning och domedag (Stockholm), 94 ff. 26 Karl-Erik Larsson, "Kärnkraftens historia i Sverige", Kosmos 64 (1987), 136. 27 Margen & Nilson (1970) "Snabba reaktorer”, Atomenergis verksamhetsberättelse 1970,18. 28 Pershagen, Jirlow, Lundell, Vieider (1 982) Snabba bridreaktorer. (Stockholm), 200. 29 Nuclearreactors:tobreedornottobreed:aPugwashdebateonfastbreederreactorsheldattheRoyal society, London, on 28 September 1976 under the chairmanship ofSirAlec Merrison/ed. by J. Rotblat. 30 Pershagen, Jirlow, Lundell, Vieider (1982) Snabba bridreaktorer. (Stockholm), 198. 31 Ibid, 27. Drömmen om bridreaktorn 17  den 14 februari 1956 avslöjade de stora morgontidningarna att sju personer i den statliga Matematikmaskinnämnden värvats av kontorsmaskinföretaget Åt­ vidabergs Industrier AB. Matematikmaskinnämnden hade, under ledning av dess mest lysande begåvning Erik Stemme, några år tidigare presenterat värl­ dens dåvarande snabbaste elektroniska dator, BESK (Binär Elektronisk Se­ kvens Kalkylator). Värvningen väckte stor uppmärksamhet och förstärkte Åtvi­ dabergs image som teknikorienterat och offensivt satsande företag. Koncer­ nen var i detta läge Europas näst största tillverkare av kontorsmaskiner efter ita­ lienska Olivetti, och förutsättningarna för fortsatt tillväxt förbättrades nu ytterli­ gare. Inom ett par månader hade Åtvidabergs rekryterat ytterligare elva ingenjö­ rer och matematiker från nämnden, som därefter förde en tynande tillvaro för att slutligen läggas ned våren 1963. Ett av den tidiga svenska stordatorindustrins centrala företag, det vill säga Åtvidabergs Industrier, hade sedan en kort men intensiv blomstringsperiod. Åtvidaberg lade ned sin stordatorsatsning 1962 medan andra tillverkare, framför allt Saab men också persondatortillverkaren Luxor, höll liv i den svenska datorindustrin fram till slutet av 1980-talet. Trots de vid ett första påseende ytterst goda förutsättningarna i det initiala skedet i mitten av 1950-talet, etablerades således aldrig någon internationellt sett livskraftig svensk datorindustri. Hårdnande konkurrens från utländska, framför allt amerikanska, datortillverkare, det bristande stödet och förståelsen från statliga myndigheter för datorernas potentiella samhällsekonomiska bety­ delse samt slutligen också de ledande datorföretagens oförmåga att kunna etablera ett samarbete har framhållits som de främsta orsakerna till att den svenska stordatorindustrin till stora delar kvävdes i sin linda. I denna artikel ges en kompletterande och delvis ny bild av den svenska ut­ vecklingen utifrån de centrala aktörernas perspektiv, Åtvidabergs Industrier AB och dess dotterbolag Facit Electronics AB. Uppgifterna som artikeln bygger på har huvudsakligen hämtats ur korrespondens mellan de högsta beslutsfattarna inom Åtvidabergs-koncernen samt ur annat företagsinternt källmaterial. < Detalj av karusellminne, Facit EMC 64, tillverkat vid Facit Electronics 1961. Detta magnetbandsminne (Electronic Carousel Memory) för datamaskiner som utvecklades av Stemme-gruppen blev en stor kommersiell framgång. Åtvidabergs Industrier 19 VÄRVNINGEN AV ”THE BESK BOYS” Åtvidabergs värvning av kärnan i Matematikmaskinnämnden, som tillsatts 1948 med främsta syfte att tillgodose de svenska behoven av matematikmaski­ ner, hade föregåtts av långdragna förhandlingar och var en del i företagets satsning på ny teknik inom kontorsmaskinbranschen, framför allt på den ännu relativt outforskade elektroniken. Åtvidabergs VD Rolf Dencker hade i maj 1955 kontaktats av Iggesunds-direktören Gunnar Sundblad, som genom sina kontakter inom Matematikmaskinnämnden fått information om att stora delar av personalen var missnöjda med sin arbetssituation och att ett flertal dessutom redan hade erbjudits anställning av privata företag. Sundblad hade därför tagit initiativ till att kontakta ett tiotal svenska företag som han trodde kunde vara in­ tresserade av att bilda en stiftelse som kunde bekosta anställandet av de bästa teknikerna vid nämnden. I oktober sammanträffade Sundblad återigen med Dencker. De företag som kontaktats, vid sidan av Åtvidabergs Industrier också till exempel Saab, Boliden och ASEA, ansåg att idén att hålla samman gruppen var god men ansåg sig inte vilja ta kostnaderna för en sådan stiftelse. Istället pekade flera av företagen på att Åtvidabergs var särskilt lämpliga att själva ta hand om denna satsning. Åtvidabergs Industrier beslöt sig för att anta utmaningen. Den 1 5 november 1955 samlades företagets direktion till en tvådagarskonferens för att diskutera dels den kontorstekniska utvecklingen i allmänhet, dels Besk-konstruktionen och Matematikmaskinnämnden och deras eventuella framtid inom organisatio­ nen i synnerhet. Koncernens försäljningschef Bertil Nyströmer utsågs att till­ sammans med Dencker och den vice VD:n Gunnar Ericsson, som var son till fö­ retagets huvudägare Elof Ericsson och destinerad att inom kort överta VD-pos- ten efter Dencker, leda det fortsatta arbetet. Denna lilla tremannagrupp hade synnerligen god kunskap och lång erfarenhet av försäljning och marknadsfö­ ring av koncernens produkter och tillsattes alltså på grundval av sin förmåga att bedöma produkternas potentiella marknads- och försäljningsvärde. Däremot hade ingen av dem någon utpräglad teknisk bakgrund, vilket i det långa loppet skulle få negativa konsekvenser. På styrelsemötet den 1 2 december 1 955 klubbades tremannagruppens handlingsprogram igenom. Det var nu företagets målsättning att snarast bilda 20 Tom Petersson en organisation för konstruktion och tillverkning av elektroniska databehand- lingsmaskiner. Den tekniska kompetensen skulle till stor del rekryteras från Ma­ tematikmaskinnämnden. Från Åtvidabergs sida insåg man att en sådan rekryte­ ring riskerade att allvarligt störa relationerna med en av företagets viktigaste kunder, statsmakten. Därför anordnades veckan efter styrelsebeslutet ett infor­ mellt möte mellan Dencker, Nyströmer och finansminister Gunnar Sträng. Sträng gav sitt godkännande till Åtvidabergs planer och beordrade att ärendet i forsättningen för regeringens del skulle handläggas av statssekreteraren på försvarsdepartementet, Olle Karleby, som samtidigt var Matematikmaskin­ nämndens ordförande. Arbetsgruppen från Åtvidabergs Industrier hade efter ett möte med Karleby i januari 1956 fått klartecken att fortskrida med sina planer och därmed var ett po­ tentiellt hinder slutgiltigt undanröjt. Man var från Åtvidabergs sida helt på det kla­ ra med att det var Erik Stemme som var nyckelfiguren och den största tekniska begåvningen inom Matematikmaskinnämnden. Insatserna skulle därför i inled­ ningsskedet koncentreras till att övertyga Stemme om att övergå i företagets tjänst. Stemme skulle därefter ges möjlighet att själv handplocka de medarbeta­ re som han ville ta med till Åtvidabergs Industrier. Den första direkta kontakten med Erik Stemme togs den 3 februari. Förhandlingarna med Stemme var snabbt avklarade och veckan efter kontaktades de personer som Stemme valt ut. Några dagar efter att anställningsförhandlingarna avslutats, men fortfarande inte satts på pränt, beslöt Åtvidabergs VD Rolf Dencker att Saab av ”hövlig- hetsskäl” skulle informeras, eftersom man visste att även de arbetade med ut­ vecklingen av en egen dator. Samma dag som tidningarna slog upp nyheten om Åtvidabergs rekrytering informerades därför Saabs VD Tryggve Holm. Saab, som i det tidigare skedet inte varit särskilt intresserade, sände då ome­ delbart en representant till Stockholm för att övertyga Stemme och hans ar­ betsgrupp om att istället arbeta för Saab. Stemmes lojalitet låg nu dock hos Åtvidabergs och han informerade genast dess ledning om Saabs övertalnings­ försök samt att han tackat nej till erbjudandet, trots den högre lön som erbjöds. Saabs representant gav sig dock inte utan förklarade att en högre chef inom Saab skulle återkomma inom ett par dagar och återuppta förhandlingarna. Åtvi­ dabergs reagerade snabbt på Saabs försök att stjäla Stemme-gruppen mitt Åtvidabergs Industrier 21 framför ögonen på dem. Den 1 6 februari 1956 samlades hela Stemme-grup- pen och skrev då under anställningsavtalen med Åtvidabergs Industrier. Däref­ ter sändes Stemme tillsammans med Nyströmer till USA på en två månader lång studieresa, och därmed förhindrades ytterligare övertalningsförsök från Saabs sida. Relationerna med Saab var i det här läget synnerligen frostiga och skulle komma att påverka företagens samarbete och deras oförmåga att skapa ett djupare samarbete, flera år fram i tiden. FRAMTIDSVISIONER OCH FÖRÄNDRADE PLANER Åtvidabergs rekrytering av Stemme-gruppen skapade mycket goodwill för före­ taget, inte minst utomlands där både BESK-maskinens och Erik Stemmes ka­ pacitet blev alltmer omtalad. Men vad Stemme-gruppen rent konkret skulle syssla med inom Åtvidabergskoncernen var inledningsvis ganska oklart. Inom företaget hade några år tidigare en speciell elektronikavdelning bildats med placering i Stockholm. Nu var det naturligt att Stemme-gruppen placerades inom denna avdelning och Bertil Nyströmer tillsattes som chef. För att skapa en tydligare bild av den tekniska frontlinjen och vad konkurrenterna sysslade med sändes alltså Stemme och Nyströmer iväg till USA våren 1956. Efter återkom­ sten till Sverige utarbetade de två sedan ett långsiktigt programförslag som lades fram för Åtvidabergs styrelse. Först och främst avsåg man bygga en egen BESK-kopia, för internt bruk men också för uthyrning till andra företag. Men den avgörande frågan för företagsledningen var hur stordatorsatsningen skulle kunna inverka positivt på utvecklingen av Åtvidabergs kärnverksamhet, det vill säga de mindre kontorsmaskinerna. Erik Stemme ansåg att det inom en inte alltför lång tid skulle vara möjligt att skapa en liten och lätt elektronisk räknema­ skin som kunde säljas för under 10 000 kr, att jämföra med de nära en miljon kr som det kostade att bygga en BESK. Stemme-gruppen, som nu av Åtvida­ bergs ledning internt kallades för ”the BESK boys", skulle därför i fortsättning­ en inte enbart ägna sig åt stordatorsatsningen utan också på att utveckla de mindre maskinerna, som ledningen trodde skulle bli storsäljarna även i fortsätt­ ningen. Redan i detta tidiga skede fanns det dock meningsskiljaktigheter inom organisationen om den framtida produktstrategin. För Stemme var utvecklingen av nya och mer avancerade stordatorer en förutsättning för hans engagemang, 22 Tom Petersson /^ *«»»»**> * «»* : : ‘ :• :*: :: *1 :: ••:»» i;:;:-:-*:;;;-:-;-:—::.......... ”-ij ** Kontorsorganixationen står på Nu tillsätts framtiijkbefattningar tröskeln till en ny tid inum kontorsautomationen ÅTVIDABERGS INDUSTRIER söker för sin elektronikavdelning kvalificerade medhjälpare Svenslta statens, i hela världen välkända, matematikmaskin Besk, byggd av gruppen Stemma. Åtvulaberg* nybildade elektronikavdelning (gruppen Slemtne) flyttar inom kort in i nya, moderna lokaler i Stockholm. I aamband därmed kommer verksamheten att utvidgas. MATEMATIKER, högskoleutbildade eiler eivilingenjiwer, för tjänstgö­ ring som assistenter vid programmeringsarbete. Erfa­ renhet av kodning för elektroniska maskiner önskvärd. Vi är också intresserade av svar från kompetenta sökande som önskar tillfälliga uppdrag av aantaM art. Svara därför gärna också Ni • som har akademiskt betyg i matematik och vill göra ett inkomstbringande uppehåll i studierna, eller O som — med samma kvalifikationer — vill ha ett intressant hemarbete. ELEKTRONIKER, civilingenjörer eller med motsvarande kunskaper. Er* farenhet av pulsteknik en förutsättning. KONSTRUKTÖRER, läroverksingenjörer eller mdå motsvarande kunskaper. Erfarenhet av fiamekamska konstruktioner. RITARE, för schemaritning oeb renritning av mekaniska kon- atruktioner. • •*«»•« i • • • • •••• MONTÖRER, med svagströmsteknik som specialitet och med erfa­ renheter av radio-, radar- eller TV-mottagare, samt FINMEKANIKER (inUrumtntmakare) och MEKANISKA KONSTRUKTÖRER Dessutom artställes KUNNIGA KONTORSORGANISATdRER med gedigen praktik på kontor, exempelvis kontors­ chefs erfarenhet eller liknande. Hålkortsntbildning och intresse for utbildning i databehandlingsproblera en förutsättning. SVAR med futhtdndiza ansökningshandlingar till ekonomi* direktör C. Bertil Nyströmer, AB Åtvidabergs indu­ strier, postfack, Stockholm 7, :• Annons i Dagens Nyheter den 31 augusti 1956. Inför elektronikavdelningens flytt till nya lokaler i Solna i Stockholm planerades en utökning av verksamheten. ”Nu tillsätts framtidsbefattningar inom kontors­ automationen”, som det sägs i annonsen. • ♦*«♦** ••••• • ... .. .......... jps $ *•: •• t : Vi anställer därför medan Åtvidabergs ledning mer väntade sig positiva synergieffekter på utveck­ lingen av den traditionella produktportföljen. Dock var man överens om att en­ bart bygga ett exemplar av BESK-kopian. På senhösten 1956 förändrades dock Åtvidabergs produktstrategi på ett avgörande sätt. Saab, som själva byggt en stordator utifrån ritningar förvärvade från Matematikmaskinnämnden, övergav nu sina tidigare planer på storskalig tillverkning och marknadsföring av BESK-kopior för den öppna marknaden. Samtidigt hade Åtvidaberg fått en lång rad förfrågningar från såväl företag, uni­ versitet och andra offentliga organisationer om tillverkning av fler BESK-maski- ner. För Åtvidabergs företagsledning tedde sig nu den minskade konkurrensen och den stora efterfrågan som ett gyllene tillfälle att snabbt kunna få avkastning på sin investering i Stemme-gruppen och elektronikavdelningen. Åtvidabergs styrelse beslöt därför att fler BESK-maskiner trots allt skulle byggas. Det var ett beslut som man några år senare djupt ångrade. FORTSATT OPTIMISM OCH OFFENSIV Under 1957 koncentrerades arbetet inom elektronikavdelningen till vidareut­ vecklingen av BESK-maskinen samtidigt som alltfler kontrakt på såväl den äl­ dre, enklare versionen som den nya, men ännu inte färdigutvecklade, maskinen slöts. Den nya maskinen, som döptes till Facit EDB (Elektronisk Data Beräk- ningsmaskin), stod klar i oktober 1957 och företagen stod snart i kö för att hyra maskintid. ASEA hade beställt en likadan maskin till en kostnad av 1,6 miljoner kr. Optimismen inom såväl elektronikavdelningen som Åtvidabergs ledning var fortsatt stor under de nästföljande åren. Inom statsförvaltningen hade planerna för inköp av datorsystem, bland annat för folkbokföringen och uppbördssyste- met, utretts under ett antal år och datum för beslut om inköp närmade sig. Che­ fen för utvecklingsavdelningen Bertil Nyströmer, var mycket optimistisk avseen­ de denna affär. Hans kontakter inom statsförvaltningen ansåg att det i detta läge var mycket sannolikt att staten skulle komma att köpa Facits EDB-maskiner. Det skulle i så fall bli den överlägset största affären i företagets historia. Stemme-gruppen hade också framgångsrikt tagit fram ny kringutrustning till datorer, som inte bara kunde användas till de egna maskinerna utan även försäl­ jas på den öppna marknaden. Av dessa produkter var det särskilt det så kallade 24 Tom Petersson karusellminnet som blev en kommersiell framgång, framför allt på exportmark­ naderna. Ett flertal studiebesök hos utländska, främst amerikanska, tillverkare och forskningscentrum genomfördes och därvidlag bekräftades att Åtvidaberg låg relativt långt framme i den tekniska utvecklingen. Personalstyrkan vid elek­ tronikavdelningen växte konstant och ytterligare utrymme behövdes. Man be­ slöt därför att bygga en helt ny storskalig utvecklings- och produktionsanlägg- ning i Solna. Denna anläggning stod klar knappt två år senare. I och med bildandet av Facit Electronics AB vid årsskiftet 1959/60 manifes­ terades Åtvidabergs offensiva satsning på datorer och kringutrustning samt den framtidsoptimism som, åtminstone utåt sett, var förhärskande. I styrelsen för detta nya bolag, som skulle drivas som ett självständigt men helägt dotter­ bolag till Åtvidabergs Industrier, samlades koncernens högsta beslutsfattare, däribland koncernens VD, vice VD och också dess styrelseordförande, allt för att markera Facit Electronics tyngd i koncernen. Även Erik Stemme erhöll en post som styrelseledamot. En bit in på 1960-talet framstod således Åtvidabergs satsning på stordato­ rer och kringutrustning som en framgång. Bilden av framgång späddes ytterli­ gare på i augusti 1960 när Gunnar Ericsson meddelade att ett samarbetsavtal träffats mellan Facit Electronics AB och det amerikanska Autonetics, som i sin tur var dotterbolag till storföretaget North American Aviation. Genom detta avtal skulle Facit Electronics produkter kunna ta betydande andelar av den jättelika amerikanska marknaden. UNDER YTAN: UPPGIVENHET OCH MISSLYCKADE SAMARBETSFÖRSÖK Bakom den officiella bilden av framgång och utveckling för Åtvidabergs dator­ satsning fanns dock en rad problem, av såväl intern som extern karaktär. En del av problemen hade börjat ge sig till känna redan flera år tidigare. IBM hade 1957 installerat en dataservicecentral i Stockholm som sålde beräkningskapa­ citet på marknaden. Denna konkurrens kunde dock Åtvidabergs maskiner mer än väl klara av. Ett bakslag av avsevärt allvarligare karaktär var IB Ms lansering av den nya datorn 1401, som byggde på den allra senaste tekniken och i det av­ seendet lämnade i princip alla konkurrenter långt bakom sig. Facit Electronics Åtvidabergs Industrier 25 Från Facit Electronics kontor i Solna 1960. Från vänster överingenjör Erik Stemme, ekonomichef Arne Lundberg och företa­ gets VD Bertil Nyströmer. Ur broschyr. VD Bertil Nyströmer konstaterade att ”under 1959 fick vi lära oss att Facit EDB och dess varianter inte längre var säljbara". Intresset från kunderna vändes nu helt och hållet mot den nya IBM 1401. Samtidigt hade flera EDB-maskiner re­ dan beställts, och de långa tillverknings- och leveranstiderna innebar att bola­ gets utvecklingskapacitet hade bundits upp för dessa beställningar ända fram till mitten av 1 962. Beslutet att satsa på tillverkning av fler BESK-kopior, som tagits hösten 1956, var därför ett av flera avgörande misstag. Den utvecklings­ kapacitet som kunde använts till att utveckla nya och mer avancerade produkter hade istället bundits upp till modifiering av redan befintliga produkter. IBMs och flera andra amerikanska storföretags satsning på den svenska marknaden skapade också, enligt ledningen i Facit Electronics, en allmän miss­ tänksamhet mot bolaget om huruvida det verkligen hade några som helst möj­ ligheter att hänga med i den snabba teknikutvecklingen. Detta i sin tur ledde till minskad försäljning och personalavgångar. Förtroendekrisen blev än djupare när köparen av den första EDB-maskinen, ASEA, förklarade sig vara missnöjda med dess kapacitet och istället köpte en IBM-maskin. Företaget hade heller inte lyckats få de statliga order man hoppats på. De stora upphandlingarna som planerades vid mitten av 1950-talet hade dragit ut på tiden, och olika statliga kommittéer fortsatte att utreda frågan vidare. IBM hade efterhand, under åren 1958 och 1959, utkristalliserats som den klara fa­ voriten för de statliga datorköpen. Bertil Nyströmer och Gunnar Ericsson ar­ betade dock mycket aktivt för att få till stånd en förändring av läget. Med åbe­ ropande av såväl näringsgeografiska som säkerhetspolitiska argument och genom taktiken ”uppehållande försvar” (Ericsson var reservofficer) skulle man sakta men säkert övertyga statsmakten om att Åtvidabergs alternativ var kon­ kurrenskraftigt. Nyströmer hade också sin egen förklaring till varför Åtvidabergs produkter inte ansågs dugliga nog av de statliga myndigheterna. De statliga kommittéerna använde sig nämligen av en liten expertgrupp, bestående av in­ genjörerna Åke Pernelid, Olle Dopping och Gunnar Hävermark, som konse­ kvent underkände Åtvidabergs förslag och istället föreslog inköp av IBM-ma- skiner. Orsaken till underkännandena var, enligt Nyströmer, att de två först­ nämnda upprepade gånger hade sökt anställning hos Åtvidabergs men alltid nekats. "Därtill kommer att Gunnar Hävermark aldrig kan glömma, att Stemme- Åtvidabergs Industrier 27 gruppen gick till Åtvidabergs en månad innan han skulle komma tillbaka från Amerika och bli chef för gruppen", skrev Nyströmer till Gunnar Ericsson i juli 1959. Bildandet av Facit Electronics AB var en direkt respons på den djupa förtro­ endekris som Åtvidabergs datorsatsning hamnat i vid slutet av 1950-talet. Satsningen, som man på olika sätt skulle skapa mycket uppmärksamhet kring, skulle dementera ryktena om att Åtvidabergs tröttnat på EDB-satsningen och försökte dra sig ur marknaden. Ett andra sätt att markera att företagets dator­ satsning var långsiktig och seriös var det samarbete med Saab som annonse­ rades i oktober 1959.1 en gemensam presskommuniké från Saab och Åtvida­ bergs Industrier förklarades att bolagen nu etablerat ett samarbete inom dator- och elektronikområdet. För att kunna skapa en slagkraftig svensk industri var det nödvändigt att såväl personella resurser, kapital som marknadskännedom kraftsamlades i en gemensam satsning. Mer inofficiellt fanns det också andra motiv till ett samarbete. Genom ett organiserat samarbete skulle "onödig" kon­ kurrens mellan företagen undvikas och därmed kunde man koncentrera sig på de mest lönsamma projekten. Samarbetet mellan Åtvidabergs Industrier och Saab var dock allt annat än smärtfritt. Relationerna var sedan tvisten om Matematikmaskinnämnden i bör­ jan av 1956 kyliga. Läget försämrades under sommaren 1956 när Saab ansåg att Åtvidaberg på olika sätt försvårade Saabs egna datorutveckling, som ju byggde på de ritningar som nämnden gjort och som dessutom var beroende av kontinuerligt stöd från densamma. Från Saabs sida var man kritisk mot att Åtvi­ daberg överhuvudtaget anställt Stemme-gruppen (vilket med tanke på deras eget värvningsförsök ter sig anmärkningsvärt) och mot att Åtvidaberg inte ville låta sin personal samarbeta med Saab. Efter påtryckningar från Olle Karleby på Försvarsdepartementet mjuknade dock Åtvidaberg och lovade att vara mer väl­ villigt inställda till Saabs krav på samarbete, trots att man juridiskt sett inte var skyldiga till det. Efter presskommunikén i oktober 1 959 sammanträffade Åtvidabergs VD Gunnar Ericsson de närmaste månaderna ett flertal gånger med Saabs ledning för att diskutera de vidare formerna för samarbetet. Ericsson rapporterade om ett markerat ointresse från Saabs sida. VD Tryggve Holm var mest fokuserad 28 Tom Petersson på invigningen av Saabs nya bilfabrik medan styrelsens mäktigaste person, Marcus Wallenberg, överlag visade en återhållsam och avvaktande attityd till det tänkta samarbetet. Misstänksamheten från Saabs sida rörande Åtvida­ bergs intentioner och inställning till samarbetet förstärktes ytterligare när Facit Electronics AB lanserades vid årsskiftet 1959/60. Gunnar Ericssons förkla­ ringar hjälpte föga. Den negativa inställningen från Saabs sida gjorde att även Åtvidabergs ledning drog öronen åt sig. Det gällde nu att inte tappa ansiktet utåt och att det en gång storslagna samarbetsprojektet därmed skulle framstå som ett luftslott, vilket det i själva verket slutligen utvecklades till. I början av 1960 tecknade företagen ett enkelt samarbetsavtal och bildade sedan också ett gemensamt försäljningsbolag. Båda konstruktionerna var dock av ringa be­ tydelse för företagens fortsatta verksamhet. INTERNA KONFLIKTER Det fanns också en rad interna, organisatoriska problem inom Åtvidabergs elektronikavdelning som inverkade negativt på utvecklingen. En del av proble­ men kan hänföras till Åtvidabergsledningens svårigheter att inkorporera Stem­ me-gruppen i koncernen. Ledningen varvid rekryteringen 1956 medveten om det missnöje som fanns hos Erik Stemme och andra inom Matematikmaskin­ nämnden. Framför allt grundade sig det missnöjet på bristen av långsiktiga strategier, alltför liten grad av självständighet och bristande resurser för vidare­ utveckling av nya maskiner. Åtvidabergs ledning var därför i det initiala skedet synnerligen angelägen om att tillgodose Stemmes krav och önskemål, både de privata och de professionella. Till exempel ingick i rekryteringen av Stemme inte enbart sedvanlig lön och bonus utan också hjälp med bostad och andra förmå­ ner. För flera av de produkter som Stemme varit med om att utveckla erhöll han också frikostiga ersättningar, allt som en del av ledningens strategi att så smidigt som möjligt inordna honom i organisationen. Stemmes närmaste chef var Bertil Nyströmer. Inledningsvis var deras rela­ tion relativt god. Efter den gemensamma resan till USA våren 1956 sände Ny­ strömer ett personligt brev till Åtvidabergs styrelseordförande Elof Ericsson där han skriver att "Stemme är en förtjusande fin människa, och vi har haft ett utomordentligt trevligt samarbete under hela resan". Relationen mellan de två Åtvidabergs Industrier 29 försämrades dock snabbt under de närmaste åren, av både personliga och pro­ fessionella skäl. På en enskild middag med styrelseledamoten Edy Velander i september 1959 berättade Nyströmer öppenhjärtigt om de samarbetsproblem och den dåliga stämning som rådde inom elektronikavdelningen. Bildandet av Facit Electronics AB rådde inte bot på situationen. Det diskuterades att tillsätta Stemme som VD för det nya bolaget, men detta föll dels på att det skulle upp­ fattas som en alltför klar missnöjesyttring med Nyströmers insatser, dels på att man var mycket osäker på om en sådan utnämning verkligen var genomtänkt. Stemmes insatser skulle koncentreras till att utveckla nya produkter, inte till att leda en affärsdrivande organisation. Nyströmer var fortsatt missnöjd med Stemmes insatser och beteende även efter att det nya bolaget sjösatts. Särskilt allvarligt ansåg Nyströmer att de mycket sena rapporterna om uppkomna förseningar var. Detta visade på en up­ penbar brist på affärsmässighet och kunskap om marknadens villkor hos den tekniska ledningen, det vill säga Stemme. Som exempel framförde Nyströmer att han fått veta att den EDB-maskin som beställts av försäkringsbolaget Fram­ tiden skulle bli avsevärt försenad först samma dag som den skulle levereras. Även faktureringsmaskinen Facitronic, som projekterats av Facit Electronics skulle bli minst ett år försenad, vilket "kom som en blixt från klar himmel" för såväl Nyströmer som övriga moderbolagsrepresentanter. Slutligen ansåg Nyströmer att Stemme-gruppens främsta målsättning hela tiden hade varit att utveckla en ny och mer avancerad datamaskin, vilket gjort det omöjligt att samla organisa­ tionen kring det långsiktiga produktprogram som moderbolaget Åtvidabergs ledning i sin tur enats om. AVVECKLINGEN AV STORDATORSATSNINGEN De interna och ofta personligt grundade konflikterna inom Facit Electronics AB, den förändrade konkurrenssituationen och det misslyckade samarbetet med Saab medförde att Åtvidabergskoncernens ledning hösten 1 961 beslöt sig för att avbryta satsningen på de stora EDB-maskinerna. Dessutom skulle Facit Electronics omorganiseras och dess verksamhet istället inriktas på ut­ veckling och produktion av mindre kontorsmaskiner och kringutrustning till da­ torer. Beslutet var av flera skäl av känslig natur och endast en mindre krets inom 30 Tom Petersson företaget informerades om beslutet. Det var särskilt viktigt att företagets rela­ tioner med statsmakterna förblev goda. Bara ett halvår tidigare hade Åtvida­ bergs Industrier, tillsammans med Saab, krävt att få vara med i den statliga upp­ handlingen av stordatorsystem, en fråga som ännu inte var avgjord. Nu ville man absolut inte ha beställningen. Företagsledningen hade omvärderat situa­ tionen, främst med hänvisning till de amerikanska storföretagens relativt sett avsevärt större resurser. Om Åtvidabergs skulle få den statliga ordern skulle alla tillgängliga resurser inom koncernen krävas fördetta och ändå skulle man i det långa loppet inte kunna konkurrera. Nyströmer skrev till Gunnar Ericsson i oktober 1961: ”Min första tanke var att vi redan nu, då vi inser det omöjliga i denna kamp, skulle stiga ur. Emellertid har vi nog kommit fram till att det är svårt att göra ett sådant avhopp 'snyggt' och med bibehållet ansikte, eftersom vi för en så relativt kort tid sedan som sju månader begärde att få vara med". Saab fortsatte dock att vara med i budgivningen och erhöll slutligen också en del statliga order, vilket vände fokus bort från Åtvidabergs avhopp. Samarbets- och effektivitetsproblemen inom Facit Electronics gjorde att VDn Bertil Nyströmer, efter samråd med Gunnar Ericsson, kallade in organisations- konsulten Bohlin & Strömberg i december 1961. De föreslog i maj 1962 en lös­ ning som innebar en tydligare central styrning av den forsknings- och utveck­ lingsverksamhet som bedrevs inom enheten. Aktiebolaget Facit Electronics om­ vandlades till ett renodlat förvaltningsbolag medan personalen istället anställ­ des av koncernens moderbolag. De planer för den fortsatta verksamheten som redan dragits upp föregående höst fastställdes, de fackliga organisationerna in­ formerades och avvecklingen av stordatorsatsningen blev därmed också officiell. Den 7 december 1962 togs det formella beslutet i Åtvidabergs styrelse. Omor­ ganisationen innebar också att flera av de centrala aktörerna mer eller mindre lämnade sina positioner hos Åtvidabergs Industrier. Bertil Nyströmer erhöll en reträttpost som ansvarig för vissa afrikanska marknader, med placering på Kana­ rieöarna. Erik Stemme slutade vid årsskiftet 1963/64, erhöll en professur vid Chalmers och bedrev därefter en omfattande och lönsam sidoverksamhet inom forsknings- och produktutveckling för den svenska industrin. Stemme utförde även fortsättningsvis vissa konsultuppdrag åt Åtvidabergs Industrier. Åtvidabergs Industrier 31 MARKNADEN MÖTER TEKNIKEN: EN OMÖJLIG KOMBINATION? Sett till de förutsättningar som var gällande för Åtvidabergs Industrier vid mitten av 1950-talet är det svårt att tänka sig en mer slagkraftig kombination av kun­ nande och erfarenhet inom såväl teknik som marknad. I Stemme-gruppen hade företaget teknisk spetskompetens. Koncernens försäljningsorganisation var synnerligen slagkraftig med dotterbolag och agenter i mer än 100 länder runt­ om i världen. Åtvidabergs högsta ledning hade dessutom personliga kontakter och etablerade nätverk inom såväl industrin som den statliga förvaltningen, som kunde utnyttjas för olika ändamål. Varför slutade då stordatorsatsningen som den gjorde? Helt klart är att de amerikanska konkurrenternas intåg på den svenska marknaden var ett mycket stort, men inte oöverstigligt, hinder för de svenska företagen. Det misslyckade samarbetet med Saab är en annan kom­ ponent i förklaringen, som också tidigare lyfts fram. De två företagen lyckades aldrig reparera den ansträngda relationen som uppstod i och med Åtvidabergs rekrytering av Stemme-gruppen. Istället präglades deras fortsatta relation av misstänksamhet och en ovilja att ta risker, vilket utan tvekan förhindrade ett dju­ pare samarbete mellan Saab och Åtvidabergs Industrier. Det fattades också ett antal, som det skulle visa sig i efterhand, felaktiga be­ slut. Det kanske allvarligaste var beslutet hösten 1956 att fortsätta tillverka modifierade BESK-kopior istället för att ta fram nya och än mer avancerade da­ torer. Detta beslut medförde att de begränsade resurserna för forskning och ut­ veckling av nya produkter bands upp på ett mindre lämpligt sätt. Slutligen hade ledningen inom Åtvidabergs Industrier och Facit Electronics mycket stora svå­ righeter att inkorporera "the BESK boys” i organisationen. Ett flertal gånger uppstod det konflikter mellan den högsta ledningen och den utvecklingsgrupp som leddes av Erik Stemme. Inom direktionen uttrycktes vid återkommande till­ fällen missnöje med den föga marknadsinriktade inställning som utvecklingsin- genjörerna visade. Direktörerna ansåg att det var lite för mycket lekstuga över den verksamhet som Stemme ledde, och efterlyste mer affärsmässighet. Man ville helt enkelt så snabbt som möjligt ha färdiga produkter som kunde inbringa nödvändiga förtjänster till bolaget. Åtvidabergs ledning hade inte heller vare sig beredskap för eller erfarenhet av personal som inte var beredda att i alla lägen underordna sig organisationens övergripande målsättningar. 32 Tom Petersson Fallet med den svenska datorindustrins uppgång och fall utgör i ett interna­ tionellt perspektiv inget undantag. I ett flertal av de västeuropeiska länderna, till exempel i England, Holland och Frankrike, utvecklades liknande inhemska in­ dustriella projekt, som vanligen slutade med att de amerikanska storföretagen med IBM i spetsen helt tog över marknaden. För ledningen i Åtvidabergs In­ dustrier upplevdes dock inte stordatorsatsningen som särskilt misslyckad i början av 1960-talet, då koncernen fortfarande gjorde stora vinster på sina tra­ ditionella kontorsmaskiner. Man hade då inte insett att det var datorerna som skulle komma att utgöra kärnan inom kontorsmaskinbranschen och för kontors­ arbetet som helhet, och inte enbart vara ett komplement. Källor Facitarkivet i Åtvidaberg: VD Gunnar Ericssons personliga handlingar och korrespondens samt direktions- protokoll, styrelseprotokoll, bolagsstämmoprotokoll och årsredovisningar för Åtvidabergs Industrier AB. Litteratur Annerstedt, J et al (1970), Datorer och politik. Studier i en ny tekniks politiska effekter på det svenska sam­ hället, Zenitserien 10, Kristianstad. Bäck, M (1982), Datorisering och datapolitik, Liber förlag, Malmö. Chandler, A D Jr. (1997), "The Computer Industry. The First Half-Century", i David B Yoffie (ed), Competing in the Age of Digital Convergence, Harvard Business School Press, Boston. Geer, H de (1991), På väg till datasamhället. Datatekniken i politiken 1946-1963, KTH, Stockholm. Henriksson, S (1969), "Den svenska utvecklingen”, i Peter Naur, Datamaskinerna och samhället, Student­ litteratur, Lund. Johansson, M (1997), Smart, Fast and Beautiful. On Rhetoric of Technology and Computing Discourse in Sweden 1955-1995, Linköping Studies in Arts and Science 164, Linköpings universitet. Lund, J (1987), ”Något om de första svenska datamaskinerna", i Daedalus, Sveriges Tekniska Museums års­ bok, Stockholm. Lund, J (1988), Från kula till data, Gidlunds, Lund. Peterson, G (1999), Från ASJA till SAAB. Historien om en flygindustri, Saab AB, Linköping. Wit, D De (1997), "The Construction of the Dutch Computer Industry: The Organisational Shaping of Tech­ nology”, i Business History, vol. 39, pp. 81-104. Åtvidabergs Industrier 33 Svensk industriell företagarverksamhet i S:t Petersburg kring sekelskiftet 1900 Martin Fritz under årtiondena kring sekelskiftet 1900 utvecklades i S:t Petersburg en markant industriell aktivitet av svenska företagare, som, frånsett familjen Nobel, numera är ganska okänd och som lösryckt ur sitt sammanhang kan framstå som tämligen egenartad. För svensk verkstadsindustri var emellertid aktiviteten i Ryssland av stor betydelse. Denna verksamhet startade i mitten av 1800-talet, kulminerade under det första världskriget och avbröts abrupt 1917. I följande uppsats skall lämnas några exempel på denna företagsamhet. Att svenska företag och företagare riktade intresset mot industriell tillverk­ ning i S:t Petersburg var emellertid helt naturligt om man sätter in denna aktivi­ tet i sitt sammanhang med den allmänna ekonomiska utvecklingen i såväl Ryss­ land som Sverige under 1800-talets senare hälft. För att öka förståelsen för den ekonomiska miljö, i vilken svenska industriföretagare i S:t Petersburg hade att arbeta, lämnas därför inledningsvis en kort orientering om vissa drag i den ryska ekonomiska utvecklingen under dessa decennier. Även för den svenska verkstadsindustrins genombrott och expansion kommer att göras en kort expo­ sé. Det bör också framhållas, att industriellt företagande i Ryssland inte var nå­ got speciellt svenskt särdrag. Särskilt var aktiviteten från tyska företag märkbar ända fram till krigsutbrottet 1914. DEN EKONOMISKA UTVECKLINGEN I RYSSLAND FRÅN 1800-TALETS MITT I gängse läroböcker i rysk historia brukar 1860-talet framhållas som en viktig gräns - en skiljelinje mellan det gamla och det nya Ryssland. Det var nya ström­ ningar inom två områden, dels inom den agrara sektorn, dels en begynnande industrialisering. Sedan länge har härskat en allmän uppfattning, att trots den genomgripande reformen i Ryssland 1861 med livegenskapens upphörande så förblev tillstån­ det inom jordbruket efterblivet och produktionen låg kvar på en låg nivå. Anled­ ningen härtill har angetts vara, att vid frigörelsen den individuelle bonden inte erhöll jorden för sin egen personliga del utan i stället som representant för ett helt hushåll, vilket kunde bestå av en eller flera familjer, eller i sin egenskap av < Detalj av Odhners räknemaskin, arithmometern, tillverkad vid W T Odhners maskin­ fabrik i S:t Petersburg på 1890-talet. Svensk industriell företagarverksamhet 35 medlem i den kollektiva bysamfälligheten, den så kallade miren. Poängen från statsmaktens sida med en sådan konstruktion var, att det blev miren som blev kollektivt ansvarig för avbetalningen av avlösningssumman liksom skatterna till staten. Äldre forskning har då menat sig kunna konstatera, att med den kollektiva bysamfälligheten fick man en tvångsorganisation för den dominerande delen av det ryska jordbruket, vilket blev ödesdigert för produktions- och produktivitets­ utvecklingen. Modernare forskning har emellertid modifierat uppfattningen om det ryska jordbrukets efterblivenhet och påvisat, att bilden inte på något sätt är likformig i hela Ryssland. I till exempel Balticum och västra Ryssland kan man iaktta en mer dynamisk utveckling, där de enskilda bönderna kunde hävda sig. Den ryska spannmålsodlingen anses ha fördubblat sin produktion under perioden från 1860 till det första världskriget och Rysslands andel av Europas samlade pro­ duktion av vete har uppskattats öka från cirka 15 procent under 1850-talet till drygt 30 procent vid sekelskiftet 1900 och nästan 40 procent åren före krigs­ utbrottet. Spannmålsproduktionen kunde både föda en mycket starkt ökande befolkning under dessa decennier och dessutom medge en omfattande export till Västeuropa. Vid krigsutbrottet arbetade den alldeles övervägande delen av Rysslands befolkning fortfarande inom jordbruket och nationalinkomsten per capita var betydligt lägre än i Västeuropa och USA. Först med den välbekanta agrarreformen 1906, som initierades av Ryss­ lands dåtida ledande statsman Pjotr Stolypin, inträdde en mer radikal förän­ dring genom att mirens ställning raserades. De bönder, som önskade bryta sig ur bygemenskapen och genom skiften ville samla sina tegar till en enhet med privat ägo, uppmuntrades. Stolypins reform avsåg att skapa en duglig, obero­ ende och politiskt konservativ bondeklass - ett slags samhällsbevarande bon- debourgoisie mot oppositionella element. En effekt blev framträdandet av en relativt välmående bondeklass, ”kulaker”, och å andra sidan ett bondeproletariat, som började sälja sin jord och flytta in i städerna. Detta var emellertid endast den ena delen av reformen. Den andra var att ge ett stöd åt de bönder, som ville köpa jord för privat egendom eller kolonisera Si­ birien, där jordbruket framför allt inriktades mot produktion av smör. Reformen måste också anses framgångsrik. Medan smörproduktionen 1898 uppgick till 36 Martin Fritz 149 000 pud, hade den 1905 stigit till 2,7 miljoner pud. Därefter blev stegringen ännu snabbare, och produktionen nådde 8,6 miljoner pud 1909 och medförde en omfattande export till Västeuropa. Det är mot denna bakgrund som de sven­ ska mjölkseparatorernas framgångar i Ryssland senare kommer att diskuteras. Den andra viktiga förändringen, som inleddes under 1 860-talet, gällde en industrialisering i Ryssland. Tidigare hade framförallt lätt konsumtionsindustri kännetecknat den ryska industriella strukturen, men nu inleddes en successiv omsvängning till tyngre tillverkningsindustri baserad på kol och järn. I detta sammanhang spelade, liksom för den ovannämnda spannmåls- och smörex­ porten, utbyggandet av det ryska järnvägsnätet en viktig - för att inte säga av­ görande - roll. Utvecklingen av järnvägsnätet framgår av följande tabell: Det ryska järnvägsnätets utveckling 1848-1912 (i verst = 1,067 km) År 1848 1858 1868 1878 1888 1898 1912 Längd vid slutet av uppgiftsåret 357 1092 6 342 21 476 28 626 43 803 71 219 Ökning sedan föreg uppgiftsår 735 5 250 15 134 7 150 15 177 27 416 Källa: Attman, A., Ryssland och Europa (1973), s 56. Så gott som all räls, lok och vagnar måste under den första tiden importeras från utlandet och dessutom finansieras med utländska lån. Räntor och avbetal­ ningar kunde klaras av genom de exportinkomster, som spannmåls- och smör­ exporten genererade, samtidigt som det i själva verket just var järnvägstrans­ porterna, som möjliggjorde en ständigt ökande export av jordbruksprodukter. Utbyggnaden från 1 890-talet kom emellertid i ökad utsträckning att ske med inhemskt tillverkad materiel, vilket i sin tur främst hänger samman med utvecklingen Svensk industriell företagarverksamhet 37 inom järn- och stålindustrins område. Järnvägsbyggandet utgjorde den viktigaste konsumenten av denna industris tillverkningar. Periodvis gick nästan 60 procent av järn- och stålindustrins produkter just till järnvägsbyggande. Den ryska staten hade därmed en nyckelroll i industrialiseringsprocessen. Rysslands andel av Eu­ ropas totala produktion har uppskattats (ungefärliga tal naturligtvis) till 6 procent år 1870, 9 procent i slutet av 1890-talet och till 13 procent år 1913. Utvecklingen av Rysslands industriella produktion 1860-1913 Ar 1860 1880 1900 1913 Index 1913=100 5-10 ca 15 ca 60 100 Källa: Rostow, W. W., The World Economy (1978), s 428. Vissa andra nyckeltal i den ryska industriproduktionen kan också illustrera ut­ vecklingstakten under dessa decennier. Särskilt 1 890-talet framstår som ett genombrottsdecennium, då den ryska produktionsökningen var mångfalt snab­ bare än utvecklingen i till exempel England och Tyskland. Under detta decenni­ um steg Ryssland i "rankinglistan” bland Europas järntillverkare från sjunde till fjärde plats. Produktionen av vissa industrivaror 1860-1913 (miljoner ton) Ar Stenkol Tackjärn 1860 1870 1900 1913 0,28 0,31 0,69 0,36 16,40 2,70 36,30 4,80 Källa: Attman, A., Ryssland och Europa (1973), s 57. 38 Martin Fritz Liksom i fråga om järnvägsbyggandet finansierades även uppbyggnaden av den ryska industrin i stor utsträckning genom upplåning av utländskt kapital. Framför allt togs lånen upp i Frankrike. Den ryska staten ville på allt sätt stödja och uppmuntra industrin och lade ut stora beställningar och försökte på alla sätt locka utländskt kapital till Ryssland i sin strävan att omskapa Ryssland till en modern industrination av västeuropeiskt snitt. Andelen utländskt kapital i den ryska industrins nyinvesteringar 1880-1913 Period Procent 1880-89 41 1890-92 33 1893-99 55 1900-02 47 1903-05 81 1906-08 37 1909-13 50 Källa: Gatrell, P, The Tsarist Economy 1850-1917 (1 986), s 228. Som nämnts var Ryssland vid utbrottet av det första världskriget fortfarande ett övervägande jordbruksdominerat och fattigt land. Om man ser på några vanliga indikatorer i dessa sammanhang såsom spädbarnsdödlighet eller analfabe­ tism, låg de ryska siffrorna långt över de som till exempel gällde i Sverige under samma period. För till exempel S:t Petersburg gjordes uppskattningen år 1900, att av samtliga invånare över sex år var 20,3 procent av männen och 40,7 procent av kvinnorna ”okunniga i läsning”. Trots den agrara dominansen skedde självfallet parallellt med industrialise­ ringen också en urbanisering genom inflyttning till städerna. S:t Petersburg hade i slutet av 1 860-talet knappt 670000 invånare. Vid sekelskiftet 1900 var siffran drygt 1,4 miljoner och nådde 1,9 miljoner invånare år 1 910. Som huvudstad utgjorde S:t Petersburg naturligt nog dåtidens bank-, finans- och försäkringscentrum i Ryssland. Som industristad fick den dock inte samma Svensk industriell företagarverksamhet 39 betydelse som Moskva. Industrin var diversifierad mellan ett flertal branscher men med en dominans för metall- och textilindustri. År 1 91 2 angavs det totala antalet industriarbetare i staden till nästan 135 000. S:t Petersburg var en av Rysslands viktigaste export- och importhamnar. Viktigare industribranscher i S:t Petersburg 1912 (andelar procent av det totala antalet arbetare respektive produktionsvärdet) Metallindustri Textilindustri Livsmedelsindustri Kemisk industri Arbetare Produktionsvärde 29,3 24,0 22,6 22,5 13,5 18,7 7,1 12,1 Källa: Nordisk Familjebok. Bland de större fabrikerna märktes både statliga företag och privata. De statliga företagen var inriktade mot varv, stålverk och krigsmaterieltillverkning. Det stör­ sta enskilda företaget var Putilovverken, grundat 1873, med 1 2000 arbetare och med en mångfacetterad verkstadstillverkning. Bland de mer framträdande företagen återfanns också Maskinfabriken Ludvig Nobel och LM Ericssons tele­ fonverkstad, till vilka det finns skäl att återkomma i det följande. Medan England under förra delen av 1 800-talet varit Rysslands ledande handelspartner, erövrades denna position under den senare delen av Tyskland, Tysklands ställning förstärktes av att en lång rad betydande företag inom till ex­ empel maskinindustrin, elektroindustrin och den kemiska industrin etablerade sig i Ryssland. Linder 1910-talets första år mottog Tyskland cirka 30-40 procent av Ryss­ lands totala export och svarade för 40-45 procent av den totala importen. De tyska impulserna på rysk industrialisering var sålunda mycket påtagliga. Det har påpekats, att Ryssland under årtiondena före det första världskriget befann sig i en egendomlig situation i det att Tyskland var den främsta handels­ partnern, medan Ryssland var finansiellt beroende av Frankrike och politiskt al­ lierad med detta land mot den potentielle fienden Tyskland. 40 Martin Fritz DEN SVENSKA VERKSTADSINDUSTRINS GENOMBROTT KRING SEKELSKIFTET 1900 Årtiondena kring sekelskiftet 1900 fram till det första världskriget känneteckna­ des av en mycket snabb tillväxt av den svenska industrin. Enligt gjorda upp­ skattningar ökade industriproduktionen mellan 1870 och 1913 med i genom­ snitt 4,4 procent per år, vilket innebar en fördubbling vart 1 6:e år. Genom århundradena hade den svenska järntillverkningen svarat för en stor del av landets export. Sveriges första industrialiseringsvåg under 1870-talet fick dock framför allt sin karaktär av sågverksindustrin och genombrottet för trä­ varuexporten. Under nästa högkonjunktur, som inföll under 1890-talet, kan man se ett nytt inslag i den svenska industrialiseringsprocessen, nämligen en ökad förädling av exportprodukterna. Det gällde bland annat massaindustrins genombrott men också den snabba utvecklingen av verkstadsindustrin, vilket indikerar att svenskt näringsliv åren kring sekelskiftet hade nått en viss mog- nadsfas och höll på att lämna sin roll som råvaruleverantör. Verkstadsindustrin utgör ju något av en nyckelindustri i industrisamhället och brukar betraktas som industriernas industri. Den svenska verkstadsindustrins tillverkningar kom sålunda att utnyttjas inom landet för en omfattande mekanisering av jordbruket, anläggandet av järn­ vägar, elektrifieringen av det svenska samhället och utbyggandet av telekom­ munikationerna. Parallellt härmed skedde också under decennierna före det första världskriget ett kraftfullt genombrott för exporten av verkstadsindustrins tillverkningar. Tidigare hade de svenska verkstäderna varit tämligen små och haft en mycket diversifierad tillverkning, men nu skedde en stark omvandling i det att stora, starkt specialiserade företag växte fram, kännetecknade av standardiserade produkter tillverkade i långa serier. Den tidigare importen av verkstadsprodukter, framför allt från England, ersattes successivt av en omfattande export från de svenska företagen, som inte bara växte sig stora jämfört med de tidigare mång- sysslande småverkstäderna utan också blev starkt specialiserade på en eller nå­ gra få produkter. Då den svenska hemmamarknaden var alltför obetydlig måste "disken” förlängas. En omfattande export utgjorde sålunda en grundläggande förutsättning för denna specialiserade masstillverkning. Snart nog upprättade Svensk industriell företagarverksamhet 41 företagen först försäljningskontor och så småningom tillverkande dotterbolag i utlandet. Ofta var dessa företag ursprungligen baserade på en genial teknisk uppfinning, som gjorts kommersiellt gångbar. Separator (1883), ASEA (1883) och SKF (1907) kan nämnas som exempel på denna nya typ av ”snilleindustri­ er”. Härigenom utvecklades och bibehölls också en teknisk kunskap inom lan­ det, som var väsentlig för den fortsatta utvecklingen. Verkstadsindustrins till­ verkningar koncentrerades allt mer till dessa större verkstadsföretag. År 1 91 2 svarade dessa storföretag för cirka hälften av den svenska verkstadsindustrins totala tillverkningsvärde. Exporten av verkstadsprodukter var ännu i inledningen till 1890-talet tämli­ gen beskedlig, men därefter växte den snabbt, från 3,5 miljoner kr 1 890 till 14,1 miljoner kr 1900 och 62 miljoner kr 1913. Då penningvärdet för perioden 1890-1913 vartämligen stabilt, värdet sålunda fråga om en mycket stark reell ökning av exporten. Protektionism var förhärskande i många länder under dessa år, och som en konsekvens härav framställdes krav på tillverkning i egna, inhemska fabriker. Regeringarna satte press på utländska företag, som erövrat stora marknadsan­ delar, att etablera tillverkning i det egna landet för att därigenom kunna reducera sitt importberoende. Denna press i kombination med relativt höga tullmurar samt möjligheter att kunna reducera transportkostnaderna medförde, att de stora svenska exportföretagen med stor frenesi började bygga upp tillverk- ningsföretag utomlands. Produkterna från svensk verkstadsindustri blev där­ med mer betydande runt om i världen än vad de rena exportsiffrorna ger vid handen. Men man skall också ha i minnet, att det svenska moderbolaget ofta självt därigenom gynnades, då det som en väsentlig bieffekt fick till stånd en ökad export av kompletterande produkter. I den starkt ökande exporten av verkstadsprodukter från Sverige blev Ryss­ land allt med betydelsefullt och efter 1905 blev landet den ledande importnatio­ nen. Intrycket av Rysslands snabbt ökade import blir desto mer påtagligt genom att den svenska exporten mångfaldigades under dessa år. 42 Martin Fritz Sveriges export av verkstadsprodukter 1890-1915 (procent) Ryssland Norden Tyskland England Övriga 1890 6 66 11 3 14 1895 8 42 16 26 8 1900 5 41 18 29 7 1905 15 24 18 17 26 1910 27 19 11 9 34 1915 30 24 9 11 26 Källa: Kuuse, J., Foreign trade and the Breakthrough of the Engineering Industry in Sweden 1890-1920, Scandinavian Economic History Review, 1977, s 32. Verkstadsprodukter utgjorde också den i särklass viktigaste delen av exporten till Ryssland. Efter 1905 svarade denna bransch för mellan 60 och 70 procent av Sveriges totala export till detta land. Särskilt betydelsefull var exporten av maskiner till det ryska jordbruket, mjölkseparatorer samt ”maskiner för sådd och skörd”. Kopplingen är också tydlig till Stolypins reformer, som gav ett tydligt utslag i en stark importökning av svenska verkstadsprodukter. Att Ryssland därmed betraktades som en utomordentligt intressant marknad för svensk verkstadsindustri i början av 1900-talet är sålunda uppenbart. Man kan också hävda, att just förekomsten av den ryska marknaden var en grundläg­ gande förutsättning för den svenska verkstadsindustrins modernisering och starka expansion vid 1900-talets början. Att etablera sig i Ryssland och få fot­ fäste i detta stora, folkrika land, som var på väg att industrialiseras, framstod som mycket angeläget. En fördel för svenska företag var förstås den geografiska när­ heten jämfört med Västeuropa, vilket av samtiden framhölls på följande sätt:1 ”På direkta linjer (till transmarina länder) offra vi miljoner, vägen till Ryssland kostar oss relativt litet. Vid handelsutbytet med ett transmarint land åtgå vecko­ tal för producenten att personligen undersöka den marknad för vilken han vill arbeta. Till Moskva, hjärtat av Ryssland, kommer man från Malmö på två dygn. Svensk industriell företagarverksamhet 43 De transmarina länderna ha en befolkning på några millioner, Ryssland har 160 millioner invånare." A andra sidan var det förenat med vissa risker att göra affärer med Ryssland. Dels kunde man förlora pengar på bristande kunskaper om köparens soliditet. Vidare var det utbredda kreditsystemet en källa till bekymmer. Den svenska positionen i Ryssland gynnades emellertid av den allmänpolitis­ ka utvecklingen i det att ryska staten såg det som i högsta grad önskvärt att re­ ducera beroendet av importen från Tyskland, och i detta läge passade förstås Sverige som en liten, oberoende nation väl in som en lämplig, alternativ han­ delspartner. Under det första världskriget blev det naturligtvis mer eller mindre omöjligt att organisera ett handelsutbyte mellan Tyskland och Ryssland. Den avskurna importen från Tyskland medförde därför helt naturligt, att det ryska intresset för svenska verkstadsprodukter stegrades mycket starkt. För till exempel ASEA blev Ryssland den klart viktigaste exportmarknaden. Under kriget kom också bolaget att etablera ett sedan flera år planerat tillverkningsbolag i Jaroslavl. Det samma gällde SKF, som under hösten 1914 grundat en försäljningsorganisa­ tion i S:t Petersburg, vilken med bortfallet av konkurrensen från den tyska kulla­ gerindustrin kunde visa på mycket stora försäljningsframgångar. De ryska myn­ digheterna visade stort intresse för att få en inhemsk produktion till stånd, och för att stärka den egna positionen beslöt SKFs ledning under 1915 att anlägga en fabrik i Moskva. Intresset för svenska produkter medförde också en kraftig svensk exportök­ ning, karakteriserad av starkt uppskruvade priser, vilket delvis dock hänger samman med en kraftig inflation under krigsåren. Under det första världskriget "fann svenska företag här en lysande marknad”. På grund av valutaproblem var det emellertid svårt att ta hem intäkterna, och då försäljningen, som nämnts, i allmänhet skedde med långa kredittider, innebar det totala brottet i handeln ge­ nom revolutionen 1917, att de svenska verkstadsföretagen kom att göra stora förluster. 44 Martin Fritz FYRA EXEMPEL PÅ SVENSK FÖRETAGSAMHET I S:T PETERSBURG Nobel Sedan gammalt fanns det svenska handelsagenturer och handelsfirmor i S:t Petersburg. Några tillverkande företag etablerades dock inte före 1800-talets mitt. I detta sammanhang kom familjen Nobel att spela en avgörande roll, då deras firma, förutom egna tillverkningar, också blev en replipunkt för många an­ dra svenska företag, som försökte erövra en plattform i Ryssland. Så till exem­ pel var SKF mycket angeläget att engagera Emanuel Nobel som ordförande i sitt ryska dotterbolags styrelse för att därigenom underlätta förhandlingar med myndigheterna. Ett annat bolag, som replierade på Nobels, var Svenska Turbin- fabriks AB Ljungström (STAL) i Sverige. Nobel sålde STALs turbiner i Ryssland och erhöll också tillverkningsrätten. Till saken hör också att familjen Nobel fi­ nansiellt stött bröderna Birger och Fredrik Ljungström i deras uppfinnarverksam­ het. Även det stora svenska bolaget Separator fann, som kommer att framgå, det angeläget att knyta sig till Nobelsfären. En annan för svenskt näringsliv betydelsefull uppgift var företagets roll som "skola” eller utbildningsanstalt för svenska ingenjörer och verkmästare, som för längre eller kortare tid arbetade eller praktiserade vid de nobelska företagen, både i S:t Petersburg och i Baku. En exponent för denna grupp är räknemaskin­ tillverkaren Odhner. I den nobelska familjens verksamhet i Ryssland fanns två viktiga stödjepunk­ ter, dels maskinfabriken i S:t Petersburg, dels oljehanteringen i Kaukasus. Det är naturligt att i detta sammanhang framför allt stanna vid den förra delen, även om den senare var mer spektakulär och blev av stor omfattning. Verksamheten var också fast knuten till de olika familjemedlemmarna, varför det förefaller na­ turligt att låta skildringen av företagsamheten knyta an till släktkretsens med­ lemmar. Den i efterhand mest berömde av släktens medlemmar, Alfred Nobel, hade emellertid en ganska lös relation till verksamheten i Ryssland, även om han fullgjorde sina första experiment med nitroglycerin på ett fabriksområde i S:t Petersburg. Svensk industriell företagarverksamhet 45 Medlemmar av släkten Nobel verksamma i S:t Petersburg Robert 1829-1896 Immanuel Nobel 1801-1872 Ludvig 1831-1888 Emanuel 1859-1932 'Alfred 1833-1896 Släkten Nobel härstammade från Uppland. Immanuel Nobe\ (1801-1872) verkade på 1820-talet som byggnadsentreprenör i mindre skala i Stockholm. Idérik och utrustad med teknisk fantasi började han också ägna sig åt uppfinn­ arverksamhet, som dock inte medförde någon ekonomisk vinning - snarare tvärtom. Ar 1833 var han tvungen att begära sig i konkurs, och fortsatta krav från fordringsägare, som hotade att sätta honom på gäldstugan, fick honom att lämna Sverige och sin familj hals över huvud 1837 för att först bege sig till Abo och året därefter till S:t Petersburg, där han öppnade en liten mekanisk verkstad. Detta företag gick tydligen inte särskilt bra, utan i stället grundade han en mekanisk hjulfabrik med gjuteri 1842, som erhöll en hel del civila beställningar, även om Immanuel fortfarande experimenterade med sprängämnen och minor. Så småningom kunde han också ta över hustru och barn från Stockholm. Det lilla företaget synes ha varit en för tiden tämligen ordinär, mångsysslande verkstad, inriktad på allehanda beställningsarbeten såsom ångmaskiner, ång­ hammare, rör etcetera. Han var också tidig med att introducera verktygsmaski­ ner såsom svarvar och hyvelmaskiner - ungefär som bröderna Bolinder i Stockholm. Dessutom förekom vid hans verkstad ett livligt experimenterande med minor och sprängämnen. Över huvud taget synes Immanuel Nobel ha varit betydligt före sin tid. Brist på kvalificerad arbetskraft medförde, att han inför­ skaffade förmän och arbetare från Finland och Sverige. 46 Martin Fritz Carl 1862-1893 Som alltid medförde oros- och krigstider goda konjunkturer för försvars- och verkstadsindustrin, och Krimkriget 1853-1856 fick Nobels företag att blomstra med stora beställningar av ångmaskiner, bland annat till den ryska krigsflottan. Ar 1854 fick han också beställning på undervattensminor för försvaret av ham­ nar och farvatten. Han hade också vid denna tid idéer om torpeder. I kraft av omfattande statliga beställningar och hjälpt av en utebliven utländsk konkurrens under kriget hade Nobels fabrik vuxit sig stor med över 1 000 arbe­ tare vid mitten av 1850-talet. Men nu var också kulmen nådd. Efter Krimkriget reducerades orderingången och statliga beställningar uteblev helt. Visserligen byggdes en hel del ångmaskiner för de nya ångfartygen, men företaget hade byggts ut för snabbt och vidlyftigt, och dess ekonomi försämrades allt mer. Med den internationella lågkonjunkturen 1859 gick firman i konkurs och Imma­ nuel Nobel återvände till Sverige, där han tillsammans med yngste sonen Alfred fortsatte experimentverksamheten. Om Immanuel Nobel har sagts att han var en uppfinnarbegåvning men att ti­ den inte var mogen att tillgodogöra sig hans uppfinningar. Han gjorde också viktiga insatser för att utveckla den mekaniska verkstadsindustrin i Ryssland. Helt klart måste hans framgångar också synas i ljuset av de stora statliga be­ ställningarna under Krimkriget. Den äldste sonen Robert Nobel (1829-1 896) förenade sig med familjen i S:t Petersburg som 14-åring 1843, och från 1850 arbetade han i faderns före­ tag, och bland annat assisterade han denne i mineringen av Kronstadt och Sveaborg under Krimkriget. När föräldrarna 1 859 flyttade hem till Sverige, stannade Robert och de två övriga vuxna bröderna Ludvig och Alfred kvar i S:t Petersburg. Robert ägnade sig åt diverse projekt men uppenbarligen utan någon större framgång. Han på­ minde om faderns tidiga verksamhet i detta avseende. Genom giftermål kom han till Finland 1861 och fortsatte där med att försöka driva olika företag, men återvände till S:t Petersburg och fick anställning i den yngre brodern Ludvigs fabrik. Där stannade han i två år för att åter flytta till Finland för att exploatera den yngre brodern Alfreds nitroglycerinuppfinning. Efter en tid flyttade han över till Sverige för att 1866 bli disponent för den svenska fabriken. Därvid kom han att arbeta mycket nära tillsammans med Alfred. Svensk industriell företagarverksamhet 47 Av olika skäl slutade Robert sin anställning och flyttade åter till S:t Peters­ burg 1870 för att stå i spetsen för brodern Ludvigs företag, då denne skulle ut på en längre resa. Efter diverse försök att etablera sig i staden, vars klimat han inte trivdes med - han betecknade S:t Petersburg som ett sumpnäste - fick han av Ludvig ett uppdrag att undersöka möjligheterna att anlägga ett gevärs­ faktori i Kaukasus för tillverkning av gevärskolvar av valnötsträd, som växte där. Han reste 1873 till Kaukasus blott för att konstatera, att det knappast förelåg några möjligheter till rationell drift. Däremot blev han vid sitt besök vittne till de möjligheter den begynnande oljeindustrin kunde erbjuda, och här ser vi början till utvecklandet av den andra stora verksamheten hos familjen Nobel, nämligen oljeutvinningen. Det blev Robert Nobel, som inledningsvis kom att driva raffineringsverksam- heten vid Baku tillsammans med andra svenska tekniker. Ett särskilt bolag bilda­ des för detta ändamål 1876, vilket ombildades till aktiebolag 1879 med namnet Naftabolaget Bröderna Nobel, i dagligt tal kallat Branobel, vari de tre bröderna Robert, Ludvig och Alfred hade aktiemajoriteten. När det gällde tillskottet av ett nödvändigt och stort kapital, var det emellertid brodern Ludvig i S:t Petersburg, som fick sköta detta. Härmed försköts också makten över bolaget till den ryska huvudstaden, och efter en brytning med Ludvig lämnade Robert redan 1880 Ryssland - med dålig hälsa som skäl - och flyttade till Sverige. Som framgått av den tidigare redogörelsen var det framför allt mellanbrodern Ludvig (1831-1888), som svarade för kontinuiteten och kring vilken den vikti­ gaste företagarverksamheten skulle koncentreras. Även han var född i Sverige men hade följt med den övriga familjen till S:t Petersburg 1842 som elvaåring, och han förblev Ryssland trogen hela sitt liv. År 1850 - vid inledningen till faderns framgångsrika år - började Ludvig ar­ beta i företaget. När fadern gick i konkurs 1859 och lämnade landet, ombads Ludvig av fordringsägarna att fortsätta driften tills likvidationen var genomförd. Härefter arrenderade han först och köpte senare en liten mekanisk verkstad med gjuteri och smedja på den viborgska sidan av Neva. Till denna anläggning hörde också en skeppsdocka för reparationer av mindre fartyg. Från denna ganska obetydliga verkstad växte så successivt ut ett stort fabriks- och bo­ stadskomplex med namnet Maskinfirman Ludvig Nobel. Till en början bestod 48 Martin Fritz tillverkningen framför allt av gjutgods såsom ugnar, värmeelement, rör och rör­ delar. Under 1860-talet inträdde en kraftig expansion, då ryska staten började läg­ ga order på krigsmateriel, framför allt gevär och granater men även eldrör och lavetter, ja till och med kanoner - allt en lönande tillverkning, men så hade Lud­ vig Nobel också goda förbindelser med militära kretsar. Denna tillverkning fort­ satte framgångsrikt under 1870- och 1 880-talen och möjliggjorde de ekono­ miska åtagandena i oljeaffärerna i Kaukasus. Nobels stora verkstad i S:t Petersburg var avancerad och utvecklade det Verkstadstekniska arbetet, bland annat med systemet utbytbara delar. Vid hans företag tillverkades också verktygs- och specialmaskiner av olika slag, som sål­ des till andra verkstäder. På grund av bristande källmaterial är det dock svårt att bilda sig en säker uppfattning av affärerna. Den huvudsakliga inriktningen på tillverkning av krigsmateriel är dock otvetydig. Det var ju faktiskt också ett led i företagets krigsmaterieltillverkning - gevärskolvar - som var upprinnelsen till de kommande stora oljeaffärerna. Från 1870-talets mitt kan man iaktta en förskjutning av Ludvig Nobels huvud­ intresse från verkstaden i S:t Petersburg till oljeaffärerna - mer accentuerat se­ dan Robert dragit sig tillbaka till Sverige 1880. Här gällde det stora affärer - bland annat ett "trettioårigt” krig med Rockefellers amerikanska Standard Oil om den europeiska marknaden för oljeprodukter. För att transportera oljan från Baku till den ryska marknaden på floderna behövdes fartyg, och inledningsvis skedde transporten på det traditionella sättet i fat. Detta var emellertid ett ora­ tionellt transportsätt och de första oljefartygen kom att utvecklas i samarbete mellan Nobel och chefen för Lindholmens varv i Göteborg, Sven Almqvist. Stora order på fartyg gick också in till Lindholmen. Men samarbetet slutade inte här. Nobels ansåg det vara ett uppenbart slöseri att elda tankfartygen på det ryska flodsystemet med kol, som importerades från England och bidrog därför till att utveckla en dieselmotor, som förutom en stor tillverkning i Ryssland också gav kunskap och utvecklingsmöjligheter för de gö­ teborgska varven, som under det första världskriget växte fram till en ledande position i Västeuropa. Under 1880-talets början krävdes allt större investeringar och allt större ka­ Svensk industriell företagarverksamhet 49 pitaltillskott. Brodern Alfred, som redan förskotterat medel till tankfartygen, gick in och lånade ut pengar till aktieteckningar. Under 1880-talet balanserade oljebolaget på konkursens brant, samtidigt som bolaget svarade för cirka 1 5 procent av den ryska oljeproduktionen och en omfattande export. Mitt under de svåra tiderna avled Ludvig 1888. Den som fick ta över verksamheten av det nobelska ”imperiet" var Ludvigs son Emanuel (1859-1932). Han hade varit verksam hos sin farbror Robert i Baku en tid under senare delen av 1870-talet, men återvände till S:t Petersburg för att hjälpa sin far i dennes mångskiftande affärsverksamhet. Det har sagts om Emanuel att han saknade den övriga släktens fallenhet för uppfinnarverk­ samhet och i stället utvecklade administrativa och finansiella talanger. Han var också betydligt försiktigare än fadern och anses ha haft svårt att fatta beslut. Vid faderns död 1888 var Emanuel inte fyllda 30 år. Det gällde att förvalta så­ väl maskinfabriken i S:t Petersburg, bostadsfastigheter där och aktier i det jättelika oljebolaget. Maskinfabriken leddes av den yngre brodern Car/Nobel (1862-1893) fram till dennes död. Emanuels huvudproblem förblev dock olje­ bolagets verksamhet och finansiella problem. Så småningom arbetades emel­ lertid fram vissa överenskommelser med de största konkurrenterna, som lättade på trycket. Den tidigare nämnda ekonomiska expansionen i Ryssland under 1890-talet medförde också framgångar för maskinfabriken. Bland annat hade fabriken sto­ ra tillverkningar för det nobelska oljebolaget liksom en stor tillverkning av vär­ mepannor för oljeeldning, som slog igenom i Ryssland. Likt en svensk brukspa­ tron visade Emanuel Nobel omsorg om sina arbetare: byggde arbetarbostäder, skola och ordnade med fri läkarvård etcetera. Vid en industriutställning 1896 fick företaget för tredje gången utmärkelsen den kejserliga örnen:2 "för en storslagen och väl genomförd organisation av företaget, förförbättringar i anordningar förförbränning av olja, för utmärkta kvalitetsegenskaper hos sina maskiner och för omtanke och omsorg om sina arbetare." Till verkstaden fogades, som närmare kommer att utredas, AB Separators för­ säljning i Ryssland, som ville repliera på Nobels goda namn. Nobel intresserade 50 Martin Fritz sig också i slutet av 1890-talet - som ovan antyddes - för utvecklingen av die­ selmotorn och Nobels maskinfabrik fick tillverknings- och försäljningsrätt för di­ eselmotorer i Ryssland. Detta utvecklades till en stor affär. Inte bara oljebola­ gets egna flotta utan också ryska marinens fartyg, pumpstationer och fabriker utrustades med dieselmotorer. Fabriken i S:t Petersburg blev den största till­ verkaren i världen. Med utbrottet av det första världskriget reducerades den civila produktionen ytterligare till förmån för militära beställningar. Med revolutionen 1917 nationa­ liserades nobelföretagen. Emanuel Nobel lyckades dock så småningom ta sig till Sverige. Visserligen hade han förlorat sina ryska tillgångar men oljebolagets utländska tillgångar var tillräckliga för att han skulle kunna leva ett bekymmers- fritt liv i Sverige fram till sin död. Emanuel Nobel betraktades som en stor man i Ryssland under sin tid. Det ryska i Emanuel Nobel förstärktes av att han i slutet av 1870-talet blev rysk un­ dersåte. På sin 50-årsdag 1 909 blev han "verkligt statsråd” med titeln excel­ lens. I S:t Petersburg fördes ett överdådigt liv, som skildrats av Sven Hedin på följande sätt:3 "Även i vardagslag var bordet dukat för många... Men om verklig vardag blev det aldrig tal, ty ständigt voro gäster inbjudna till Edla och Emanuel... Hos dem fördes en storartad taffel, där man träffade svenska, finska och ryska ingenjörer och ämbetsmän, anställda i Petersburg eller på väg till Baku...Vid stora fester och baler gick det kungligt till och trots de utländska gästerna hade man en känsla av att vara i ett litet Sverige på rysk botten.” Vad slutligen den mest namnkunnige av Immanuel Nobels söner beträffar, Al­ fred Nobel (1833-1 896), gjorde han betydligt mindre insatser i S:t Petersburg och Ryssland. Han reste med övriga familjen 1842 till den ryska huvudstaden och kunde tack vare faderns allt bättre ekonomi undervisas i hemmet. Aren 1850 fram till faderns konkurs 1859 var han anställd i dennes firma. Det är dock oklart vari hans arbetsuppgifter egentligen bestod. Han synes dock ha ut­ vecklat apparaturen vid fabriken - bland annat sökte han patent på gasmätare, vätskemätare och barometer. Ingen av dessa utvecklades kommersiellt. Svensk industriell företagarverksamhet 51 Vid faderns konkurs och avresa till Sverige stannade Alfred Nobel liksom sina äldre bröder kvar i S:t Petersburg. I början av 1860-talet inleddes där hans experiment med nitroglycerin. Som den förste lyckades Allfred utföra en kontrol­ lerad detonation av ämnet. Experimentet genomfördes i ett dike på det nobelska fabriksområdet i S:t Petersburg, enligt uppgift på våren 1862. Året därpå, 1863, flyttade han på faderns anmaning över till Sverige för att där fortsätta sitt arbe­ te. Inte långt därefter inledde Alfred Nobel sin internationella företagarbana och intresset för att aktivt delta i ryska affärer avtog. Han besökte S:t Petersburg endast en gång till, 1883, men han förblev en stor aktieägare i det nobelska oljebolaget, och vid hans död utgjorde aktierna i detta bolag den största enskilda posten bland tillgångarna, 7,5 miljoner kr av totalt 33 miljoner kr. Därmed kan hävdas, att även det ryska engagemanget i hög grad bidragit till finansieringen av Nobelprisen. Separator Genom Gustaf de Lavals genialiska uppfinning i slutet av 1870-talet blev det möjligt att med hjälp av centrifugalkraft separera vätskor från varandra - i första hand gällde det att skilja grädden från mjölken. Tidigare hade den så kallade is­ metoden varit förhärskande, men Lavals uppfinning visade omedelbart sin överlägsenhet. Hans uppfinning vann också snabbt spridning, och sedan han tillsammans med en kompanjon, Oscar Lamm, 1883 bildat ett bolag i Stockholm, AB Sepa­ rator (Senare Alfa-Laval), inleddes en lång framgångsbana. Medan de Laval koncentrerade sig på de tekniska spörsmålen rörande separatorns förbättring­ ar, ledde Lamm den kommersiella sidan av företaget och företog flera utlands­ resor, bland annat också en två månaders kringresa i Ryssland 1885 - två år efter bolagsbildningen - för att på plats närmare undersöka marknadsförhål­ landena. Som nämnts var det ett av de nya "snilleföretagens” kännemärken att söka sig ut på en marknad, som inte bara begränsades till den närmaste omgiv­ ningen utan gällde hela världen. Redan från början kan Separator betraktas som ett transnationellt bolag, inte bara med en omfattande export och ett aktivt nät av agenter över hela världen, utan också genom att det etablerade egna försäljningsbolag och snart nog till­ 52 Martin Fritz verkande dotterbolag på de viktigaste avsättningsmarknaderna i Västeuropa och Nordamerika. Maskindrivna så kallade kraftseparatorer hade mejerier och större herrgårdar som kunder, medan handseparatorer såldes till medelstora och mindre bondgårdar. Inom några få år gick 90 procent av det svenska bola­ gets tillverkningar på export. Under 1 890-talet expanderade bolagets verksamhet kraftigt, dels till följd av en allmänt ökad teknisk standard ute hos bönderna, dels en ökad produk­ tion av smör vid mejerierna, vilken hängde samman med en ökad konsumtion av smör. Orsakerna härtill stod i sin tur att finna i en ökad levnadsstandard i städerna och de nya industrisamhällena i Västeuropa. Liksom den ryska såg också den svenska smörexporten en mångfaldig ökning. Separatorn blev efter hand en normal del i den maskinella utrustningen, även vid mindre och medel­ stora gårdar. De stora framgångar AB Separator hade under 1890-talet och kring sekel­ skiftet, både hemma i Sverige och på den internationella marknaden, lockade givetvis fram konkurrenter. AB Separator hade dock ett gott försprång genom sin tidigare start, sin storlek och systematiskt utbyggda agentnät. Bolaget för­ sökte hävda principen hög kvalitet - högt pris, medan konkurrenternas strategi innebar att lansera billigare varianter. För att möta denna konkurrens måste till slut också Separator släppa ut billigare apparater, men då inte under eget namn utan tillverkade i fristående dotterbolag. Perioden från bolagets start fram till det första världskrigets utbrott kan be­ traktas som en nästan obruten framgång för företaget. Till denna framgång bi­ drog i hög grad också exporten till Ryssland. Även om det skedde en stadig ökning av försäljningen fram till sekelskiftet 1900, hörde ännu inte Ryssland till de viktigaste av bolagets marknader, utan den ryska marknaden låg senare i fas än Västeuropa och Nordamerika. Under 1 880- och 1 890-talet avsåg för­ säljningen till Ryssland också framför allt kraftseparatorer till mejerier och större gods. År 1901 uppskattades antalet mejerier i Sibirien till 5 000 och 90 pro­ cent av dem var utrustade med AB Separators produkter. Efter sekelskiftet kom emellertid det definitiva genombrottet för handseparatorerna. Från år 1 907 blev faktiskt Ryssland den största avsättningsmarknaden för bolagets produkter. Svensk industriell företagarverksamhet 53 AB Separators (moderbolaget) försäljning till Ryssland i 1000 kr och i procent av dels total fakturering, dels total export (genomsnitt per år). Period 1887/90 1891/95 1896/00 1900/05 1906/10 1911/13 1914/17 1 000 kr 36 56 277 501 964 1 598 1 344 procent av tot fakt 2,6 2,1 5,4 8,5 16,7 22,3 procent av tot exp 3,0 2,4 6,2 9,4 18,4 25,0 18,7 16,1 Källa: Fritz, M., Ett världsföretag växer fram, Alfa Laval 100 år, del II (1983), s 572 ff. Bakgrunden till detta snabba genomslag i exporten får sökas dels i att ryska re­ geringen avlägsnade importtullen på lantbruksmaskiner (inklusive separatorer) 1897, men dels - och framför allt - i den inre utvecklingen på jordbrukets om­ råde, som tidigare skisserats: Kolonisationen av Sibirien med ökad smörpro­ duktion som målsättning och Stolypins reformer. För de nya kategorierna av bönder, som var inriktade på animalieproduktion, blev därmed handseparatorer en mycket angelägen utrustning. Trots hård konkurrens från danska, tyska och amerikanska tillverkare, till ex­ empel International Harvester, framstår dock AB Separator som det ledande bolaget med kanske upp till 80 procent av marknaden, och som en belysande kuriositet kan nämnas, att ordet Lavalka i ryska språket kom att beteckna sepa­ rator. Sergej Eisensteins film Generallinjen från 1 928 innehåller också en be­ römd sekvens, där några ryska bönder för första gången blir varse hur en sepa­ rator fungerar. Oscar Lamms besök i Ryssland 1885 hade inte givit några omedelbara re­ sultat, men tre år senare, 1888, erhöll verkstadsföretaget Nobel i S:t Peters­ burg licens för tillverkning och försäljning av separatorer i Ryssland. Affären skedde på Carl Nobels initiativ. Ritningar sändes över från Sverige och verk­ tygsmaskiner anskaffades. Tillverkningen var dock av blygsam omfattning, och 54 Martin Fritz när Carl Nobel dog 1893 och Emanuel kom att leda företaget, reducerades verksamheten ytterligare till att endast omfatta en vanlig försäljningsagentur jämte reparationsverkstad. Så småningom avsöndrades denna del till en sär­ skild avdelning, Handelshaus Alfa-Nobel. Nobels styrka i dessa sammanhang var de goda förbindelserna med ryska myndigheter. Bland annat fick man lantbruksinstruktörerna att rekommendera AB Separators maskiner. För bönderna var det nämligen nödvändigt att följa denna rekommendation, om man ville komma i åtnjutande av ryska statens bi­ drag för.inköp av maskinell utrustning. Med de ökade möjligheterna till försäljning knöts en av Separators ledande experter, Axel Kullberg, till organisationen i S:t Petersburg för att biträda verk­ samheten och utreda försäljningsmöjligheterna. Problemen var av flera slag. Dels var de Separatorägda dotterbolagens försäljningar av billiga apparater ett hot mot generalagentens dyrare separatorer, dels konkurrerade International Harvester, som hade en fabrik utanför Moskva och som med ett brett sortiment av olika lantbruksmaskiner vunnit stora framgångar på den ryska landsbygden. På Nobelföretaget kände man missnöje och situationen måste redas ut. Ar 1910 nåddes en uppgörelse mellan parterna på så sätt, att ett särskilt för­ säljningsbolag för de billigare maskinerna bildades med säte i Riga, där Sepa­ rator och dess dotterbolag var huvudägare och Nobelbolaget deltog med en mindre andel. Principiellt viktigare var dock - och detta för att möta konkurren­ sen från International Harvester - att bolaget övergav den hittillsvarande inrikt­ ningen på enbart separatorer genom att förvärva Eskilstuna plåtpressnings AB (plåt- och transportkärl av olika slag) och AB Westeråsmaskiner (slåttermaski- ner, självbindare, plogar). Denna nya strategi, en breddning till ett "full-line” program, skedde uteslu­ tande för den ryska marknadens behov och i detta beslut kan man se hur posi­ tivt Separators ledning bedömde denna marknads enorma tillväxtpotential. Man skulle också kunna utnyttja det väl utbyggda agentnätet för denna bredare försäljning. Det Nobelägda Alfa-Nobel hade arbetat vidare och här organiserades ett vidlyftigt agentnät med bland annat ett avdelningskontor i Omsk. Den kvanti­ tativa utvecklingen av exporten har illustrerats i tabellen ovan. Ar 1 91 0 gick Svensk industriell företagarverksamhet 55 Separator in som hälftenägare i bolaget. Efter hand ökades detta engagemang och Separator kom att binda stora belopp, som på sikt skulle gå förlorade. Det första världskriget innebar, att Separators konkurrens från den tyska in­ dustrin reducerades, och försäljningen var fortfarande omfattande - Sibirien, den viktigaste marknaden, förblev ju tämligen oberört av krigshändelserna. Den svåra och äventyrliga ryska marknaden och den djärva nysatsningen på kom­ pletterande produkter medförde emellertid inga lysande resultat för Separator. Under krigsåren hade företaget emellertid en fortsatt obruten tro på en fredlig, framgångsrik framtid i detta område, eller som en av AB Separators direktörer uttryckte det efter ett besök hösten 1916: ”...jag för min del emotser framtiden i Ryssland utan bekymmer, därvid dock naturligtvis görande en reservation för po­ litiska svårigheter och särskilt sådana av inre ryskt slag.” I takt med den stigande oron drog bolaget öronen åt sig och försökte rädda vad som räddas kunde. För att få ökad kontroll över verksamheten i Ryssland förvärvades så sent som som­ maren 1917 Nobels andelar i det tidigare gemensamma företaget. Man kan karakterisera AB Separators verksamhet i Ryssland som en stor för­ säljning med klent ekonomiskt utbyte men med stora förhoppningar om framti­ den. Under kriget drabbades Separator av kursförluster som en konsekvens av kreditaffärerna. Vid krigsutbrottet 1914 hade rubeln stått i kr 1,92 men föll till en krona i maj 1 91 6 och 50 öre sommaren 1917. Problemet med fallande valu­ tor hade ju före kriget varit ett helt okänt fenomen, men som nu förvärrades ju längre kriget led. Därtill kom också stigande förluster för företaget på själva verksamheten i det alltmer desorganiserade Ryssland. Med oktoberrevolutio­ nen 1917 gick så Separatorbolagets samtliga tillgångar i Ryssland förlorade. Till slut, efter några års fördröjning och i samband med företagets bokslut 1921, redovisades de uppkomna förlusterna, och Separator måste genomföra en väldig nedskrivning på de ryska engagemangen om sammanlagt 8,1 miljoner kr, varav 3,7 miljoner kr föll på fordringar och 4,4 miljoner kr på aktiekapitalet i de ryska bolagen. L M Ericsson Lars Magnus Ericsson från Värmland öppnade 1876 en mindre verkstad i Stockholm för tillverkning av telefonmateriel. Försäljningen skedde i skarp kon­ 56 Martin Fritz kurrens med den amerikanska Bell-koncernen, som dominerade marknaden. Själva telefondriften ombesörjdes dels av det statliga telegrafverket, dels av privata bolag, där Stockholms Allmänna Telefon var viktigast. Genom deras låg­ taxepolitik missgynnades Bell, varför Ericssons telefoner fick snabb spridning i Sverige under 1890-talet. Det var också under detta i rysk ekonomi så dynamiska årtionde, som den svenska telefontillverkaren LM Ericsson vann insteg i Ryssland. Den ryska post- och telegrafförvaltningen var stor beställare av företagets telefonmateriel och utövade påtryckningar att uppta tillverkningar i S:t Petersburg. Då det 1896 stod klart för bolagets ledare, Lars Magnus Ericsson, att han höll på att mista den svenska hemmamarknaden till sina stora svenska kunder, som star­ tat egna fabriker, stegrades intresset för en etablering av egna verkstäder i Ryssland. Tillverkningen startade 1897 i förhyrda verkstäder med montering och hop­ sättning av apparatdelar från moderverkstaden i Stockholm, men tre år senare, 1900, uppfördes en egen stor verkstad vid Samsonievskij Prospekt. Innan svå­ righeterna i Sverige kunde bringas urvärlden 1901 hade Lars Magnus Erics­ son allvarliga planer på att flytta huvudverksamheten från Stockholm till S:t Pe­ tersburg. Ericsson såg vid denna tid mycket positivt på möjligheterna för tele­ fonmateriel i Ryssland. Vid världsutställningen i Paris 1900 ställde företaget inte ut på den svenska avdelningen utan endast med den ryska företagsdelen under det ryska namnet. L M Ericssons fabrik i S:t Petersburg kunde efter några ojämna år i början av 1900-talet successivt öka sin försäljning och redovisa allt bättre vinster. Ar 1905 var arbetsstyrkan uppe i 650 personer och 191 0 sysselsattes 900 arbe­ tare. År 1 905 ombildades företaget till ett ryskt aktiebolag, Russische Actien- Gesellschaft L M Ericsson & Co, helägt av det svenska moderbolaget. Styrel­ seordförande blev 1 908 K. W. Hagelin, som var nära lierad med Nobel, tillika Sveriges generalkonsul i S:t Petersburg, och som hade goda kontakter med ryska myndigheter och ryskt näringsliv. 1 900-talets första decennium präglades av en kraftigt stegrad efterfrågan på stationsutrustningar och apparater både från ryska post- och telegrafför­ valtningen, från olika civila och militära myndigheter samt från privata företag. Svensk industriell företagarverksamhet 57 L M Ericssons telefonfabrik i S:t Petersburg. 1915 var 3000 arbetare anställda vid fabriken, dubbelt så många som vid huvud­ fabriken i Stockholm. Telemuseums samlingar. Telefon tillverkad på 1910-talet i LM Ericssons fabrik i S:t Petersburg. Tele­ museums samlingar. Efterfrågan översteg emellertid Petersburgfabrikens kapacitet och allt större kvantiteter fick hämtas i Stockholm. Många större ryska städer byggde upp sina nät med leveranser från L M Ericsson i S:t Petersburg och moderbolaget i Stockholm. Som ett mått på det ryska bolagets betydelse kan nämnas, att un­ der tioårsperioden 1 905-1914 sålde det varor för 35 miljoner kr, vilket mot­ svarade nästan hälften av moderbolagets totala fakturering under samma tid. Vinsterna på verksamheten blev också betydande. Den väldiga expansionen krävde ökade kapitalinsatser från det svenska mo­ derbolaget och aktiekapitalet höjdes successivt. Vid en nyemission år 1914 om 2 miljoner rubel lyckades L M Ericsson få med ryska intressenter på 1,5 mil­ joner rubel, huvudsakligen ryska bankmän i Azow-Don Banken i S:t Peters­ burg. Det ryska ägarinflytandet blev också representerat i bolagets styrelse. Trots skeppningssvårigheter under det första världskriget - leveranser från Stockholm fick bland annat ske över Haparanda och Finland - ökade exporten från Sverige dessa år. Än snabbare skedde en produktionsökning i den ryska fabriken, som byggdes ut och moderniserades under kriget. Under senare de­ len av kriget uppgick arbetsstyrkan där till 3 000 arbetare, vilket var dubbelt så många som vid huvudfabriken i Stockholm. Liksom för Separator kom valutasvårigheter under kriget att skapa särskilda problem för moderbolaget L M Ericsson. De stora leveranserna från Sverige ökade bolagets fordringar i rubel, men med den sjunkande rubelkursen lät man fordringarna ligga kvar i Ryssland, medan moderbolaget i sin tur måste öka sin skuldsättning i svensk bank. I mars 1918 nationaliserades L M Ericssons stora företag i S:t Petersburg utan någon som helst ersättning. I en rapport några år senare uppskattade LM Ericsson sina fordringar och tillgångar i det gamla Ryssland till totalt 20 miljo­ ner kr. Försök gjordes från L M Ericssons sida att förhandla med de sovjetiska myndigheterna om ersättning för de socialiserade tillgångarna men dessa led­ de inte till någon som helst framgång. För de ryska myndigheterna hade huvudmotivet för att anlägga en stor verk­ stad för tillverkning av telefonmateriel varit att gynna den egna industriella ut­ vecklingen och minska landets importberoende. Detta mål kan sägas ha blivit uppfyllt, då L M Ericsson utvecklades till en modern storindustri i den ryska Svensk industriell företagarverksamhet 59 huvudstaden. Efterfrågan växte emellertid snabbare än fabrikens kapacitet och telefonmateriel måste i växande utsträckning importeras från Sverige. Stegrad produktion, ökad sysselsättning och ökade vinster följde också i Sverige som ett resultat av aktiviteten i S:t Petersburg - ett inte ovanligt utvecklingsmönster. Hade inte L M Ericsson etablerat sig i Ryssland hade säkert någon av dess in­ ternationella konkurrenter i stället tagit chansen och de samhällsekonomiska vinsterna gått Sverige förbi. Odhner Precis som Stolypins reformer blev en grundläggande förutsättning för den kraftiga expansionen i början av 1900-talet av svenska handseparatorer i Ryss­ land, har sagts att reformen inom det ryska jordbruket på 1860-talet var den di­ rekta anledningen till uppkomsten av den Odhnerska firman. Ägarbyten av jor­ den till följd av reformen krävde nämligen mycket omständliga räkneoperationer. Odhners arbete på att konstruera en räknemaskin för detta ändamål resultera­ de slutligen i en viktig industriell verksamhet, först i S:t Petersburg, senare i Sverige, främst Göteborg. W. T. Odhner (1 845-1905) härstammade från Värmland och genomgick en teknisk utbildning i Stockholm. Sedan studierna avslutats i mitten av 1860-ta- let, sökte han som så många andra svenska ingenjörer anställning i Nobels verkstäder i S:t Petersburg. Med stöd av Nobel inledde Willgodt Odhner ett konstruktionsarbete med målsättningen att fabriksmässigt tillverka en liten, en­ kel och billig mekanisk räknemaskin. Konstruktionsarbetet drog ut på tiden, men arbetet fick stöd av Ludvig Nobel, som också blev delaktig i affärerna. Våren 1877 besökte en släkting Odhner och kunde rapportera hem till Sverige:4 ”...Nu till räknemaskinen. Det är en verkligt snillrik uppfinning och enligt min övertygelse har den en stor framtid för sig... Nobel har upplåtit en mindre del av sin fabrik för Willgott (Odhner) att arbeta med för sin maskin. Nobel och Willgott hava överenskommit att Nobel släpper till alla omkostnader för att få affären igång och avlönar tills dess Willgott med det villkor att då affären är igång de skola dela ljuvt och lett och taga 1 /2 förtjänsten var.” 60 Martin Fritz Av någon anledning bröts emellertid samarbetet med Nobel och Odhner blev anställd vid det ryska statliga sedeltryckeriet i S:t Petersburg. På fritiden fort­ satte han sitt konstruktionsarbete i en liten verkstad i en gårdsbyggnad vid Ta- rakanoffski Pereolåk, no 4, som han köpt omkring 1 880. Där tillverkade han också vändkors med räkneverk för nöjesfält och för tilläggsplatserna för de små passagerarångbåtarna, som trafikerade Neva. Ar 1 886 kom så slutligen en mer fabriksmässig produktion av räknemaski­ ner, eller arithmometer, som de kallades, igång. Efterfrågan blev livlig och 1894 måste en helt ny fabrik med bland annat gjuteri byggas intill den gamla. Vid si­ dan av räknemaskiner tillverkades också maskiner för sedeltryck, grammofon­ verk, munstycken till oljebrännare och mycket annat. Under rysk-japanska kriget måste firman leverera krigsmateriel i form av speciella riktinstrument för fartygs- artilleri. Willgodt Odhner avled 1 905 och ledningen togs över av sonen Alexander och svärsonen Karl Sievert. Räkneapparaterna förbättrades allt mer. Ar 1 91 2 ombildades företaget till aktiebolag med Sievert som verkställande direktör. En uppskattning anger, att fram till 1917 uppgick antalet tillverkade maskiner till cirka 30 000, varav de flesta såldes på den ryska marknaden. Men Odhnerma- skiner spreds även till många europeiska länder och även Sverige importerade räknemaskiner från S:t Petersburg. Med krigsutbrottet 1914 fick verkstaden återigen ta på sig tillverkningar av krigsmateriel. Liksom för alla andra företag ändrades förutsättningarna vid re­ volutionen 1917 radikalt. I ett telegram till Sverige i slutet av 1917 sägs:5 ”Our factory in the hands of the workmen I hope that not for a long time don’t wait for calculators despatching impossible send letters and telegrams on my private address all families allwright - Odhner.” Ledningen för företaget beslöt försöka flytta över tillverkningen till Sverige. Det gällde dels att få ut alla viktiga ritningar och andra dokument, dels att få intres­ senter att gå in med kapital i ett helt nytt bolag. I båda avseendena lyckades man. SKFs chef, Sven Wingquist, som själv tio år tidigare som anställd fått tillå­ telse av sina arbetsgivare att utveckla sitt arbete med det sfäriska kullagret, var släkting till Odhner, och nu var det SKF:s tur att gå in med aktiekapital och SKF Svensk industriell företagarverksamhet 61 ställde dessutom verkstadslokaler till förfogande i Göteborg. Det nya bolaget, Original Odhner, blev en ledande räknemaskintillverkare på den internationella marknaden. W. T. Odhners levnadslopp och företagarverksamhet representerar ett av många exempel på framväxten av nya företag kring sekelskiftet. Han hade ett starkt tekniskt intresse och begåvning och han fick en för dåtiden god teknisk ut­ bildning, som han kombinerade med praktiskt arbete på en välrenommerad verk­ stad. Odhner erhöll också ett nödvändigt finansiellt stöd av kapitalstarka intres­ sen, som trodde på uppfinningarna. Han fann uppenbarligen också miljön i S:t Petersburg och den ryska marknaden vara gynnsam för sitt fortsatta arbete. SAMMANFATTNING Orsakerna bakom det stora svenska intresset under årtiondena kring sekelskif­ tet 1900 för kommersiella förbindelser med och industriell tillverkning i S:t Pe­ tersburg får sökas både i den ryska och den svenska ekonomiska utvecklingen under dessa år. Det ryska jordbruket omvandlades, vilket skapade stora möjlig­ heter för svensktillverkade lantbruksmaskiner, främst separatorer, och den ryska industrialiseringen medförde en ny expansiv marknad för svensk verkstadsin­ dustri. Under dessa år genomgick svensk verkstadsindustri en förändring och modernisering, främst genom tillkomsten av ett antal nya, stora ”snilleföretag”, som med en masstillverkning av en eller ett fåtal produkter också etablerade sig internationellt. Den växande ryska marknaden blev givetvis intressant och det geografiska avståndet mellan Stockholm och S:t Petersburg var kortare än till Västeuropa. Att vid denna tid försöka etablera sig i S:t Petersburg som entreprenör - ibland med Finland som brygga - var inget särskilt stort steg och i den dyna­ miska ekonomiska miljö den ryska huvudstaden utgjorde förelåg möjligheter till framgång, vilket Nobels och Odhners verksamhet bär vittne om. Familjen No­ bels starka ställning var dock exceptionell men med en sådan position familjen och företaget vunnit kunde det fungera både som viktig arbetsplats och utbild- ningsanstalt för svenska arbetare och ingenjörer och som samarbetspartner för svenska exportföretag, som genom att utnyttja Nobels förbindelser ville få fäste i Ryssland. 62 Martin Fritz Den ekonomiska tillväxten i Ryssland utgör en väsentlig delförklaring till de svenska verkstadsföretagens expansion årtiondena kring sekelskiftet 1900, både genom deras export dit eller genom egen tillverkning där. Konkurrens utöva­ des framför allt av tyska företag och krigsutbrottet 1914 medförde därför en unik möjlighet för svenskarna att stärka sina positioner. Det första världskriget innebar också en kulmination på de svenska intressena i S:t Petersburg. Samtidigt följde med det ökade engagemanget allt större risker, särskilt på valutaområdet. Hän­ delserna vid revolutionen 1917 innebar slutligen ett totalt brott med den tidigare utvecklingen och medförde mycket stora förluster för alla de involverade företa­ gen. En viktig epok i svensk ekonomisk historia var därmed till ända. Noter 1 Bäckmann, Ida, Sveriges handelsintressen i ryska riket, 191 2, s 20. 2 Svenskt biografiskt lexikon, artikel Emanuel Nobel, s 112. 3 Hedin, Siren, Stormän och kungar, 1,1950, s 56. 4 Wassén, Henry, Odhners historia, 1950, s 38. 5 Wassén, Henry, Odhners historia, 1950, s 46. Litteratur Attman, Artur, Ryssland och Europa: En handelshistorisk översikt, 1973. Bäckmann, Ida, Sveriges handelsintressen i ryska riket, 1912. Fritz, Martin, Ett världsföretag växer fram. Alfa-Laval 100 år, del II, 1983. Gårdlund, Torsten, Ett världsföretag växer fram. Alfa-Laval 100 år, del 1,1983. Kuuse, Jan, L M Ericsson 100 år, 1976. Kuuse, Jan, Foreign trade and the Breakthrough of the Engineering Industry in Sweden 1890-1920, Scandinavian Economic History Review, 1977. Nobel-Oleinikoff, Marta, Ludvig Nobel och hans verk, 1952. Tolf, Robert W., Tre generationer Nobel i Ryssland, 1977. Wassén, Henry, Odhners historia, 1945. Åsbrink, Brita, Ludvig Nobel: "Petroleum haren lysande framtid", 2001. Svensk industriell företagarverksamhet 63 m Vad hände egentligen med den gamla ekonomin is 0 och vad är det som är sa nytt i den nya? Lennart Hagelin V _V vy . *,, ■ ■■■ • ' ' . v' . .>;» vi • •'•v. " -v »v*:- • *v* ovanstående var rubriken på ett anförande jag höll i november 2000 för Sancte Örjens Gille. Sedan dess har mycket hänt. Många av den nya ekono­ mins företag har försvunnit eller kämpar för sitt liv, börserna har rasat och idag i januari 2003 är det inte många som talar om den nya ekonomin. Det kanske då kan vara av visst intresse att ta del av vad en skeptiker hade för synpunkter på den nya ekonomin för, när detta läses, i det närmaste tre år sedan. Jag har så­ lunda inte skrivit om eller tillrättalagt något i mitt anförande utan detta är vad jag framförde i november 2000: I ett anförande jag höll i början på 80-talet sade jag bland annat följande: De flesta av oss upplever tidens flykt som svindlande och förändringarna kom­ mer i en så snabb takt att vi ibland har svårt att hänga med. Det senare inte minst inom ekonomin och företagsvärlden, där vi nästan dagligen i tidningarna kan läsa om företagsköp, fusioner, klipp, företagsnedläggningar etcetera. Gamla företag som för många symboliserat stabilitet och kontinuitet försvinner och ersätts i bästa fall av nya. Ibland får man en känsla av att allting händer just nu och att alla förändringar kommer på en gång. Detta var således sagt för cirka 20 år sedan. Långt innan begreppet ”Den Nya Ekonomin” var fött. Det indikerar väl vad vi alla vet. Nämligen att förändringar inte är någonting nytt. Förändringar har alltid varit företagandets villkor. Endast den historielöse kan hävda någonting annat. Curt Nicolin säger i sin bok Makt och ansvar, som kom ut 1973, att de flesta generationer har haft en tendens att övervärdera sin betydelse i den historiska utvecklingen och den risken föreligger naturligtvis också idag. Ett är dock sä­ kert: varje generation uppfattar sig leva i en tid av stora förändringar. När man läser affärspressen får man ofta det intrycket att det som kallas den nya ekonomin lever sida vid sida med den så kallade gamla ekonomin. Att den gamla ekonomin kommer att försvinna och den nya ekonomin ta över. Media har < Detalj av bessemerkonverter använd i Västanfors bessemerverk i Västmanland. Detta är en av de två konvertrar som installerades 1866 i det då nybyggda bessemer- verket. Den gamla ekonomin 65 alltid en tendens att vilja kora en vinnare och en förlorare. Tänk på alla rubriker av typ: barnfamiljerna vinner - pensionärerna förlorar, villaägarna vinner - hy­ resgästerna förlorar. Allt fler rubriker påminner om sportsidornas rubriker. Uppenbart är dock att den så kallade gamla ekonomin fortsätter att förändras på samma sätt som den nya ekonomin kommer att förändras. De äldre företa­ gen kommer att lära av de unga och de nya företagen kommer att lära av de eta­ blerade företagen. Precis som man alltid gjort. Personligen talar jag hellre om det nya i ekonomin än om den nya ekonomin. När man idag talar om den gamla ekonomin får man ofta det intrycket att det var en ekonomi som drog sig fram i ett behagligt lugnt tempo och där föränd­ ringarna var små. Den gamla ekonomins företag beskrivs av den unga genera­ tionens företagsledare ofta lite raljerande för att vara dinosaurier och respira­ torföretag eller i bästa fall hybrider. Företag som har framtiden bakom sig. För alla oss som varit med några år känns beskrivningen verklighetsfrämmande. Kännetecknades inte också vår tid och tiden före oss av ständiga och dramatis­ ka förändringar? Har inte ekonomin ständigt varit ny? Låt mig ta några exempel. Ett av de mest dramatiska sprången i mänsklighetens historia var skapandet och utbyggnaden av den elektriska telegrafen. 1845 - ett år efter det att Samu­ el Morse anlagt den första fungerande längre telegraflinjen, mellan Washington och Baltimore, etablerades telegrafbolag i både England och USA. Utbyggna­ den av telegrafnäten gick sedan så snabbt att ingen kunde hålla reda på den. Redan 1852 uppskattades nätverket i Förenta Staterna till 37 000 kilometer el­ ler 600 gånger nätverkets storlek 1846. Samtidigt hade telegrafnäten spritt sig över hela Europa, Ryssland, Kanada och Australien och delar av Chile. Ar 1858 togs den första 400 mil långa atlantkabeln i bruk. Entusiasmen när Europas och Amerikas telegrafnät sammanfogades steg till en hysteri som väl kan jäm­ föras med vårtids internethysteri. När det andra stora kommunikationsnätverket telefonen introducerades un­ der 1800-talets andra hälft lär en framstående amerikansk politiker ha sagt att "Telefonen är en fantastisk uppfinning - jag är säker på att varje stad kommer att skaffa en". För övrigt kan nämnas att redan år 1885 var Stockholm världens telefontätaste stad liksom den 1985 var den mobiltätaste. Sagda uttalande an­ ser vi idag lika fantastiskt som när chefen för den amerikanska patentbyrån inför 66 Lennart Hagelin sekelskiftet 1900 lät meddela att "Everything that can be invented has been in- vented”. Citaten illustrerar väl svårigheterna att förutse den fulla användningen och konsekvenserna av ny teknik och nya idéer. Den tekniska utvecklingen är inte linjär och förutsägbar, lika litet som den politiska utvecklingen och sam­ hällsutvecklingen. Oväntade saker inträffar och kommer att inträffa. Låt oss så vända blicken mot Sverige och den svenska ekonomin. Jag börjar med ett så begränsat område som Filipstads Bergslag 1870 fanns där i drift 25 gruvor, 1 9 masugnar och åtta järnbruk. Antalet där nedlagda och namngivna gruvor var 1870 mellan 500 och 600. (Se förteckning på följande sidor.) Någonstans har jag läst att mellan 1 650 och 1750 kom cirka tio procent av världsproduktionen av järn från Filipstads Bergslag och under 1600-talet sva­ rade Sverige för mer än hälften av järn- och kopparframställningen i världen. Jämför man detta med idag ger det vissa perspektiv. Ar 1870 fanns i Värmland 74 järnbruk. Redan 1858 gjordes de första lyckade försöken att framställa bessemerstål och på 1 870-talet installerades besse- merkonvertrar vid flera svenska järnverk. Med bessemermetoden och något se­ nare martinmetoden kunde stål likaväl som mjuktjärn framställas direkt ur tack­ järn. Götstålsteknologin krävde stora investeringar och arbetsplatserna inom järnhanteringen blev långt större än tidigare, avsättningen av järnverkens pro­ duktion ställde långt större krav på försäljningsorganisation och marknadsfö­ ring. Investeringar och driftskostnader förde med sig finansieringsproblem som enbart kunde lösas i samverkan mellan företagsledning, banker och andra fi­ nansiärer. Produktionen koncentrerades till en handfull stora järnverk. De många små stångjärnsbruken i Bergslagen lades ned. Brukspatronernas tid var förbi. Flera av järnbruken hade tidigt startat sågverksverksamhet och efter hand ersattes på flera orter järnbruken av massafabriker och pappersbruk. Efterhand har också antalet sågverk, liksom massafabriker och pappersbruk, lagts ner allt enligt samma logik som för järnbruken. I de verksamheter som finns kvar har också antalet anställda kraftigt reducerats. Som exempel kan nämnas skogsbruket, där hästen länge var den självklara hjälpen i det tunga skogsarbetet. Idag har den ersatts av moderna skogsmaski- ner, datorer och navigationssatelliter. Med den moderna satellittekniken går det Den gamla ekonomin 67 FILIPSTADS BERGSLAG ÅR 1870 Gruvfält Nordmark och närliggande Långban och närliggande Persberg och närliggande Gruvor(25) Dyviksgruvan Nordmarksgruvan Kogruvan Mossgruvan Liljenbergsgruvan Marstrandsgruvan Sandsjögruvan Stor- och Collegiigruvan Gustafsgruvorna Fagerbergsgruvan Storgruvan Alabama Krangruvan Skärstöten Gustav Adolfsgruvan Getbergsgruvan Blankgruvan Nya Linkärnegruvan Dunderbacksgruvan Kankgruvan N. Hallsgruvan V. Hagegruvan Torskebäcksgruvan Nygruvan Jordåsegruvan Jordåskärrgruvan Masugnar eller hyttor (19) Rämshyttan Älvsjöhyttan Motjärnshyttan Långbanshyttan Nordmarkshyttan Bosjöhyttan Saxå hytta Stöpsjöhyttan Svartåhyttan Mögsjöhyttan Storbrohyttan Torskbäckshyttan Paradishyttan Bolhyttan Gammelkroppa Brattforshyttan Nykroppa Hedenskogshyttan Kungsskogshyttan Järnbruk (8) Liljendal Gustavsström Lesjöfors Hennickehammar B rattfors Åminnefors Bj urbäcken Storfors Ackkärr 68 Lennart Hagelin Filipstads Bergslag år 1870. Källa: Martin Jansson och Egil Akre, Med sjöbanan Liljendal Kristinehamn - 1870, Karlstad 2000. att detaljstyra avverkningen. Detta innebär i praktiken att en person utrustad med en bärbar dator, med lagrade aktuella kartor, kan röra sig ute i terrängen och med hjälp av navigationssatelliter G PS, veta exakt på metern var han/hon befinner sig. Med ledning av satelliterna kan han/hon ge kollegan i skogsmaski- nen information om vad som kan och får avverkas. Den ständiga effektivisering- en av skogsbruket gör att idag avverkas lika mycket skog med 80-90 procent färre anställda än för cirka 15-20 år sedan. Jag anser att sysselsättningsut­ vecklingen är en bra indikator på de strukturförändringar som har skett i Sverige under 1 900-talet och vill därför ge några ytterligare exempel. Jag börjar med jordbruket som har minskat kraftigt från 1 miljon anställda i början av 1900-talet till 154 000 1992 och minskningen har fortsatt. I sanning en revolution i det tys­ ta. Sysselsättningen inom tekoindustrin har minskat från 133 500 i slutet av 1940-talet till 25 500 i början av 1990-talet. Många av oss minns minns väl LO’s uttalande på 1960-talet, att endast de företag som kunde betala konkur­ renskraftiga löner var värda att satsa på. Inom tekoindustrin lät inte resultaten vänta på sig. Hela industrin höll på att utplånas på kort tid. Så kom oljeprisbomben 1973 då först shipping gick ner på knä, därefter var­ ven och så stålet och gruvorna. Tala om dramatik. Varven hade ju varit en av Sveriges paradgrenar under 1960-talet och expor­ ten av fartyg utgjorde 1965 sju procent av den totala industrivaruexporten mot endast 0,6 procent 1990. Detta berodde inte på att den övriga industrivaruex­ porten ökat kraftigt utan framför allt på att de stora varven försvunnit. Det är fortfarande många av oss som minns de göteborgska stoltheterna Götaverken, Eriksberg och Lindholmen. Den markanta nedgången i antalet anställda inom jordbruket har till inte oväsentlig del kompenserats av antalet anställda i den of­ fentliga sektorn. Den offentliga sektorn plus den övriga tjänstesektorn såsom byggnadsindustrin, hotell- och restaurang, handel, samfärdsel, bank- och för­ säkring svarade i mitten på 1990-talet för cirka 80 procent av den totala sys­ selsättningen och den andelen har knappast minskat. Jag avser inte att närmare kommentera bankkrisen i början på 1 990-talet med 500-procentig ränta och rekorddevalvering, men vill dock påstå att den händelsen nog var lika dramatisk som allt som hänt i slutet av 1990-talet och början på det nya århundradet. Innan jag lämnar den så kallade gamla ekonomin vill jag kort belysa en något 70 Lennart Hagelin mer än tioårig förändringsperiod i det Stora som i början av perioden kallades Bergslaget eller Stora Kopparbergs Bergslags AB. 1977-1978 avvecklade Stora Kopparbergs Bergslags AB sin stålrörelse, 1984 förvärvades Billerud och företagets namn ändrades till Stora, 1986 för­ värvades Papyrus, 1988 Swedish Match och 1990 Feldmuhle Nobel, 1990 avyttrades tändstickor, tändare och rakprodukter och efterhand delar av Feld­ muhle och successivt de företag som ingick i Swedish Match, 1998 slogs Sto­ ra ihop med det finska företaget Enso och det sammanslagna företaget heter nu Stora-Enso och har sitt huvudsäte i Helsingfors. Detta exempel visar väl om något den gamla ekonomins snabba förändrings- takt. Företag försvinner och nya skapas vilket kan illustreras med börslistan över industriaktier den 30 december 1959, som ser helt annorlunda ut än dagens. 1959 fanns cirka 90 marknadsnoterade bolag jämfört med cirka 400 1999. Efter dessa exempel på den dramatik och ständiga förnyelse den så kallade gamla ekonomin kännetecknades av ställer man sig naturligtvis frågan: vad är det som är så nytt med den nya ekonomin. Först kan man väl konstatera att "Den nya ekonomin” är inget strikt definierat eller väl avgränsat begrepp. Det finns antagligen lika många definitioner som det finns ekonomer. En del likstäl­ ler den nya ekonomin med IT och internet. Andra experter - ofta med koppling till aktiemarknaden - relaterar den nya ekonomin till alla typer av framtidsbran- scher såsom IT, media och bioteknik. En del hävdar att det nya i ekonomin kännetecknas av att vi nu har stark till­ växt utan inflation och att den baseras på ny teknik. Det är faktiskt något vi också haft förr. 1950- och 1960-talen är här goda exempel. Det är heller inget nytt att teknologisprång ger tillväxt. Så var det redan på 1800-talet när järnvägarna var lika "heta" som IT är idag. För att inte tala om bil- och flygplanstillverkningen i USA. Under perioden 1919-1939 fanns cirka 2 000 biltillverkare och cirka 300 flygplanstillverkare. Alla kanske inte vet eller kommer ihåg att internet kanske i första hand för mili­ tärt bruk funnits ända sedan 1970-talet men att det inte var förrän i början av 1990-talet som det började bli omtalat och känt utanför de rena specialistkret­ sarna. Internets snabba genombrott är en följd av flera samverkande faktorer, så­ som allt effektivare persondatorer med större datalagringskapacitet, effektivare Den gamla ekonomin 71 NÅGRA AV FÖRETAGEN PÅ BÖRS LISTAN ÖVER INDUSTRIAKTIER 30 DECEMBER 1 959 Bahco Wilhelm Becker Bergvik och Ala Billerud Bofors Stockholms Bryggerier Boxholm Svensk Diamantborrning ESAB Fagersta Svensk Filmindustri Ford Motor Company Förenade Superfosfat Grängesberg-Oxelösund Trafik Göta Kanalbolag Husqvarna Vapenfabrik Iföverken Iggesunds Bruk Svenska Metallverken Nitroglycerin Nordiska Armaturfabrikerna Nordiska Kompaniet Nymanbolagen Svenska Oljeslageri Pripp & Lyckholm Providentia Reymersholms Gamla Industri See Fabriks Stockholms Superfosfat Stora Kopparberg Svenska Sockerfabrik Ströms Bruk Svea Svenska Amerikalinjen Svenska Lloyd Tirfing Transatlantic Sveriges Förenade Trikåfabriker Turitz Tändsticksbolaget Uddeholm Wifstavarf Wirsbo Yngeredsfors Kraft Zander & Ingeström Åhlén & Holm Åtvidabergs Industrier 72 Lennart Hagelin program, snabbare teleteknik, avregleringar och globaliseringen av telemark­ naden. Begrepp såsom globalisering och emerging markets eller tillväxtmarknader är nya begrepp för gamla företeelser. För över 200 år sedan var den globala eko­ nomins hetaste tillväxtmarknad en nyfödd nation med namnet Amerikas Förenta Stater. Investerarna i dåtidens mest framstående industriländer, som till exempel Storbritannien, stod beredda att pumpa in enorma summor i den nya världen för att finansiera infrastruktur som järnvägar och telegraflinjer. Idag riktar investerar­ na sin uppmärksamhet mot Asien - i första hand Kina med 1,2 miljarder potenti­ ella kunder - och mot Östeuropa, Latinamerika och i någon mån Afrika. Man kan väl säga att en marknad betecknas som en tillväxtmarknad när den har börjat uppmärksammas av världens ledande industriföretag, bankirer och investerare. Globaliseringen är en ständigt pågående process och tillgång till hela värl­ den som marknad har varit avgörande för de svenska företagens framgångar i alla tider. Det återstår dock många hinder att riva innan vi till exempel kan tala om en fri handel över gränserna. Globaliseringen har dock utan tvivel påskyn­ dats av avregleringar på valutamarknaden, vilka i stort sett framtvingats och möjliggjorts av den tekniska utvecklingen på dator- och telekommunikations­ området. Naturligtvis har också snabbheten och tillgängligheten i data- och kommunikationssystemen betytt oerhört mycket. Den nya ekonomin är fylld av nya begrepp och jag bortser då från den enor­ ma flora som finns i och runt den finansiella sektorn. Vad är det då som är nytt med outsourcing, B2C, B2B och e-learning för att ta några exempel. När man i Bofors, där jag var verksam, någon gång i slutet av 1960-talet överlät sin skräd­ deriaffär sade man att man gjort sig av med "skrädderiet" och inte att man out- sourcat skrädderiaffären. Företeelsen var dock densamma och har fortsatt i ökad skala över allt sedan dess. Min fråga är om denna så kallade outsourcing alltid är välmotiverad och inte bara en trend. B2C (Business to Consumer) är som jag ser det en modernisering av Åhlén & Holms postorderförsäljning. Skillnaden är att Åhlén & Holm skickade ut en kata­ log. Nu kan man i stället se vad som erbjuds på det så kallade nätet. Den stör­ sta skillnaden är dock att Åhlén & Holm visste betydligt mer om distribution och lagerhantering än de flesta B2C-företag verkar göra. B2C borde dock kunna Den gamla ekonomin 73 utvecklas snabbt inom de områden där man också kan distribuera varan på nä­ tet. Jag tänker då på tidningsinnehållet, bokinnehållet och musik. Precis på samma sätt som telefonen gjorde det möjligt att distribuera det talade ordet. Vad beträffar begreppet B2B (Business to Business) erinrar jag mig att Pap- persgruppen - Papyrus grossistföretag - redan 1 974 byggde ett integrerat, nätverksanpassat ”datasystem" on-line, genom vilket man från terminaler kun­ de följa och styra affärshändelser mellan företagets fem regioner och lager, lik­ som med de större leverantörerna. Detta system hade 1985 utvecklats till ett totalt integrerat marknadsanpassat informationssystem. 1985 visste man dock inte att man höll på med B2B. Den som tror att e-learning är något helt nytt har aldrig hört talas om NKI (Nordiska Korrespondens Institutet) och Hermods. Personligen tror jag dock att den nya informationstekniken på sikt kommer att revolutionera lärandet och utbildningen. Katederns tid är definitivt förbi. Nu kanske någon inflikar: men så många dagstidningar som vi har i Stock­ holm idag har vi väl aldrig haft. Detta måste vara något nytt. På detta kan jag bara svara att fram till Aftontidningens nedläggning 1956 fanns elva tidningar i Stockholm, nämligen Aftontidningen, Aftonbladet, Arbetaren, Dagen, Expres­ sen, Dagens Nyheter, Ny Dag, Morgontidningen, Stockholms-Tidningen, Sven­ ska Dagbladet och Svenska Morgonbladet. Flera av dessa var också rikstäck­ ande och måste därmed anses stå i en annan klass än de gratisutdelade Stock- holmsorganen Metro, Every Day och Stockholm News. Av detta torde framgå att inte allt är nytt för att det kläds i nya kläder. Jag vill avsluta mitt anförande med att kort ange vad jag anser vara nytt i eko­ nomin och som framför allt berör företagen och företagandet. Jag anser att informationsteknologin måste betraktas som en industriell revo­ lution av samma dignitet som ångmaskinen och senare elektriciteten och för­ bränningsmotorn. Tänk bara på vad förbränningsmotorn och bilen har betytt för västvärldens ekonomi de senaste 50 åren. En stor del av dagens IT-bolag kom­ mer att försvinna men innan dess har de vitaliserat ekonomin på ett avgörande sätt. Det som skiljer IT-revolutionen från tidigare teknikrevolutioner är dess stor­ lek och hastighet. En stor del av resultatet av IT-företagens verksamhet kommer att hamna hos de redan etablerade företagen på samma sätt som när elektrici­ 74 Lennart Hagelin teten slog igenom. En av de stora fördelarna med internet är den direkta kon­ takt med kunden som skapas. Internet ökar på ett avgörande sätt tillgängligheten till information, till kunder, leverantörer och medarbetare. Kravet på kunskap ökar då ett av de främsta konkurrensmedlen för personer och företag blir kunskap. Även på kunskaps­ området blir konkurrensen global. Som exempel kan nämnas att idag (år 2000) finns cirka 140000 IT-ingenjörer i Bangalore i södra Indien. Bangalore är värl­ dens största stad vad avser utveckling av datorprogram. Häromdagen läste jag dock i en tidning att massor av ingenjörer flyttar från Bangalore till platser utanför Indien. Det gamla uttrycket att "Kunskap är makt” är verkligen relevantare än någonsin. Humankapitalet blir allt viktigare och den tidigare "klyschan” att med­ arbetarna är företagens viktigaste tillgång kommer verkligen att besannas. Utvecklingen kommer också att skapa helt nya produkter och sektorer, med "upplevelseindustrin” som det kanske mest uppenbara exemplet. Den traditio­ nella uppdelningen av näringslivet i industri- och tjänstesektorer blir allt mindre relevant. Mervärdet i de produkter man tillverkar och säljer kommer alltmer att ligga i kringtjänster av olika slag. Den nya tekniken möjliggör att arbetet sker mer flexibelt under dygnet och även att det i stigande omfattning kan ske utanför den traditionella arbetsplatsen. En effekt av den snabbare omvandlingen av ekonomierna är att livstidsan- ställningar knappast är möjliga eller ens önskvärda. Allt fler kommer i stället att under sin livstid ha en rad olika anställningsförhållanden. Detta får man redan idag bekräftat när man ser på ungdomens inställning till anställning och anställ­ ningsförhållande. Förmodligen kommer den nya tekniken att positivt påverka produktiviteten i företagen men hur mycket är svårt att säga. Personligen anser jag dock att IT-företagen hittills varit alldeles för produk- tionsorienterade. Kunden har inte varit det första man tänkt på. Vi måste dock komma ihåg att allt tar tid. Många av oss som är något äldre er­ inrar sig vilken tid det tagit att få ut positiva effekter av datoriseringen. Datorerna var under sina första decennier stora apparater i särskilda, oftast avspärrade rum och sköttes av mystiska män i vita rockar, vilka talade ett språk som ingen förstod. Därför accepterade man oftast deras propåer om nya utrustningar Den gamla ekonomin 75 trots att kostnaderna var stora och produktivitetseffekten låg. Det är först under de senaste decennierna när datorerna krympt och blivit mer användarvänliga som de börjat få märkbara effekter på produktions- och distributionsproces­ serna. Förra decenniets superdatorer har blivit dagens persondatorer och är nästa decenniums museiföremål. Under de senaste decennierna har datorkraften för­ dubblats ungefär var 18:e månad medan kostnaderna hela tiden sjunkit. Den enskilda medborgaren märker väl mest av den snabba tekniska utveck­ lingen på att bank- och postkontoren försvinner i en rasande snabb takt och att han eller hon tvingas skaffa en dator för att kunna utföra sina bank- och betal- ningsärenden. För att sänka sina kostnader och öka sina vinster låter bankerna kunden utföra jobbet och själv investera för att kunna göra det. Man skulle kan­ ske kunna ge den företeelsen rubriken "If I don’t do it, do it yourself". Med en suck konstaterar gamla människor att allt var bättre förr. Ju förr dess bättre. Allt medan den unga generationen säger att "you ain’t seen nothin’ yet”. Påhejade av konsulters och medias intresse av att på alla sätt blåsa upp bety­ delsen av förändringarna. Med detta ber jag få sätt punkt för mitt lilla anförande i vilket jag bara hunnit med att belysa vissa företeelser i det man idag kallar den gamla och nya ekonomin, som egentligen bara är komponenter i den totala eko­ nomin. Som jag tidigare påpekat har jag i första hand koncentrerat mig på före­ tagens verksamhet och nämnt mycket litet om den betydande finansiella sek­ torn och dess utveckling. Innan jag sätter punkt vill jag peka på en kurva som jag tror får det största infly­ tandet på den framtida ekonomin och samhällsutvecklingen B2B, B2C, e-lear- ning och outsourcing i all ära. Den visar den förväntade befolkningsutvecklingen. För oavsett om man kallar ekonomin ny eller gammal anser jag att den största utmaningen inför framtiden är just befolkningsutvecklingen. Hur hanterar vi denna? I vissa delar av världen är nyfödandet enormt, i andra delar av värl­ den - i första hand Europa - är nyfödandet väsentligt mindre och andelen äldre blir större och större med de behov det medför. För att hantera dessa frågor krävs ett nytänkande av sällan skådat slag. Här gäller det verkligen att tänka globalt. Är vi mäktiga detta? 76 Lennart Hagelin 200000 f kr Världens befolkning (miljarder) 9 8 7 6 5 4 3 2 1 0 Den gamla ekonomin 77 Ar 1 1945 1992 2032 Befolkningsutvecklingen på jorden. Källa: Al Gore 1992. Gustaf de Laval (1845-1913) - uppfi LiäJjifeJj] Carl-Göran Nilson  under tettioåriga kriget kom många utlänningar i svensk tjänst, både offi­ cerare och meniga soldater, bland de senare en fransman vid namn Claude de Laval. Han avancerade i graderna och år 1623 var han kapten vid Kungl. Kalmar regemente. På grund av sina förtjänster förlänades han svenskt adelskap år 1 646 under bibehållet namn de Laval. Efter den Westfaliska freden 1648 slog han sig ner i Sverige och blev anfader för en lång rad militärer i den svenska krigsmakten. En sentida ättling, kapten Jaques de Laval (han bar även släkt­ namnet Patrik) och hans hustru Johanna f Martin, fick den 9 maj 1845 en son, som döptes till Gustaf Patrik. Denne skulle bli känd som en av Sveriges främsta uppfinnare med 92 beviljade svenska patent, vartill kom ett stort antal ansök­ ningar, som av olika anledningar ej ledde till patent, men som ändå vittnar om hans idérikedom som uppfinnare. Gustaf, som blev hans tilltalsnamn, fick sin första undervisning tillsammans med sin bror Jaques i hemmet. Vid tolv års ålder inskrevs han vid Högre Ele­ mentarläroverket i Falun. Studierna där avslutades med studentexamen i Upp­ sala år 1863. Han var då 18 år gammal och inskrevs på hösten samma år som studerande vid Teknologiska Institutets (sedermera Kungl. Tekniska Högsko­ lan) fackavdelning för maskinbyggnadskonst. Ar 1866 tog han sin examen med utomordentliga betyg. Att gå ut i förvärvslivet vid denna tidpunkt när svår depression plågade Sveri­ ges industrier var ej lätt för en nyexaminerad ingenjör. Gustaf de Laval fick där­ för nöja sig med en enkel befattning som materialbokhållare vid Stora Koppar­ bergs Bergslag varunder han till och med fick väga upp salt, sill, spik och andra förnödenheter som folk behövde. Här slet han verkligen ont på en arbetsplats som bara var ett kallt och dragigt skjul. Därför flyttade han så fort tillfälle gavs till den välrenommerade ingenjörsfirman Wenström i Örebro där han utförde rit­ nings- och beräkningsarbete. Han fann då att hans kunskaper, framför allt i ma­ tematik, var otillräckliga varför han beslöt att studera vidare. Ekonomiska medel härtill hade han fått i och med att han under åren 1866-1871 uppbar ett årligt Riddarhusstipendium 300 riksdaler stort. Med denna ryggrad i sin ekonomi, förstärkt med ytterligare ett par stipendier och ekonomisk hjälp hemifrån, bedrev han studier vid Uppsala Universitet, där < Detalj av handseparator av AB Separators amerikanska tillverkning. Gustaf de Laval 79 han i april 1872 avlade fil kand examen med så höga betyg att det berättigade honom att direkt försvara en gradualavhandling med titeln ”Om Wolfram och dess klorföreningar". Så skedde och i maj samma år promoverades han till filo­ sofie doktor. Vid samma tid ökades hans Riddarhusstipendium till 450 riksdaler per år, till och med år 1874, ett nog så välkommet tillskott. Han var nu rustad för att gå ut i förvärvslivet igen och tog år 1872 för andra gången anställning vid Bergslaget i Falun, denna gång i en ingenjörsbefattning. Det gällde i första hand anläggningsritningarna till en fabrik för tillverkning av svavelsyra enligt en ny metod. Vid samma tid startades ett företag, Falu Glas­ bruk, för centrifugalgjutning av glasflaskor på ett av de Laval uppfunnet sätt, som han dock inte patenterade. Det hela, som finansierats av bankdirektör Os­ kar Karlsson i Falun, gick tyvärr överstyr. Företaget avvecklades efter bara nå­ gra få månaders drift år 1875 och dess förluster på 40000 riksdaler övertogs av Gustaf, som nu stod där med en för en privatman enorm skuld, som han dock lyckades återbetala på tio år. Hans ordinarie arbete hindrade honom aldrig från att oförtröttligen fundera på allehanda tekniska problem. Sålunda erhöll han år 1873 sitt första patent: ”Metod att tillgodogöra fosformalmer". Ett problem hade han dock, för hur idé­ rik han än var, så hindrade storleksordningen på hans hugskott deras förverkli­ gande. Nu hade emellertid den tekniskt mycket intresserade brukspatronen Lager­ gren på Klosters bruk i Dalarna lagt märke till Gustaf de Laval och i slutet av år 1875 knutit honom till bruket. Samarbetet var mycket givande och ledde år 1877 till två patent, "Ny silbotten för bessemerblåsning” och ”Apparat för gal- vanisering av järnplåt”. Båda patenten kom att med framgång användas vid Klosters bruk och vid Långshyttan (som tillhörde Kloster). Brukspatron Lagergren månade mycket om det till Kloster knutna lantbruket och den därmed sammanhängande mejerirörelsen. Efter en middag på bruks- herrgården kom man att diskutera en artikel publicerad i den tyska tidskriften Milchzeitung. Artikeln handlade om den tyske ingenjören Lefeldts "gräddskum- mare”, vilken kort och gott var en enkel maskin med en stor, roterande trumma i vilken några hinkar mjölk åt gången utsattes för en centrifugalkraft, som var när­ mare trehundra gånger större än tyngdkraften. Därvid skildes grädden snabbt 80 Carl-Göran Nilson från mjölken. Under konversationen lär de Laval ha sagt "Jag skall visa att cen- trifugalkraften verkar på samma sätt i Sverige som i Tyskland". I brukets klen- smedja började han därför experimentera med en egen "gräddskummare”, var­ vid naturligtvis erfarenheterna från hans tekniskt, men ej ekonomiskt, lyckade centrifugalgjutning av glasflaskor var värdefulla. Brukspatron Lagergren ville dock inte satsa på de Lavals gräddskummare. Denne lämnade därför Kloster redan i maj år 1877 och flyttade till Stockholm. Med 700 kr i tillgångar och 40 000 kr i skulder ämnade han etablera sig, skaffa kapital och i industriskala lansera sin gräddskummare. Viss om framgång lär han ha sagt "Ni skola snart få höra av mig!" Så följde en tid med en splittrad tillvaro varunder de Laval dels arbetade med att förbättra "gräddskummaren” eller "gräddafskiljaren" (senare kallad "centri- fugalseparatorn” och slutligen enbart "separatorn”) dels försörjde sig på olika sätt. Under denna tid kom han i kontakt med sin kusin Tycko Robsahm. Kusinen blev den räddande ängel, som dels stöttade honom ekonomiskt, dels lät ho­ nom experimentera med sina konstruktioner vid Liljeholmens Stearinfabrik. Se­ nare kom de Laval även i kontakt med köpmannen och bergsnotarien Oscar Lamm J:r, vilket ledde till att man den 26 februari 1877 bildade Firman Oscar Lamm J:r. Den ekonomiskt hårt pressade Gustaf de Laval fick nu äntligen fast mark un­ der fotterna. Patent på de Lavals förbättringar uttogs i många länder - enligt ti­ dens sed i namnet Oscar Lamm. Efter ett par års utvecklingsarbete kom tillverk­ ningen och affärerna igång och redan 1880 såldes 149 separatorer. För dessa fick de Laval en royalty på 25 kr/st, men eftersom han ständigt behövde pengar till sina övriga experiment hade han år 1881 en skuld till bolaget på över 6 000 kr. På den sanne, alltid optimistiske uppfinnarens manér, tvekade han aldrig att geut200kromhanfåttin 100kr! Inseende att gräddskummaren, som endast arbetade satsvis, ej var den slut­ liga lösningen konstruerade de Laval en kontinuerligt arbetande maskin - nu kallad "separator" - som demonstrerades offentligen den 15 januari 1879. Principen för en sådan maskin var känd alltsedan La Compagnie de Fives Lille beviljades ett franskt patent på "Decantation centrifuge continue" redan år 1874. Idén föll dock i glömska (visserligen bearbetad av ytterligare två intressenter) Gustaf de Laval 81 enär konstruktören omkom till följd av en rotorexplosion redan vid den första provkörningen. I sanningens namn bör därför påpekas att Gustaf de Laval ej uppfann vare sig grundtypen eller den kontinuerligt arbetande separatorn. Hans stora insats på området var att han med sin konstruktörstalang gjorde se­ paratorn till en lätthanterlig apparat som snart sagt varje lantbrukare hade råd att köpa. Ar 1883 ombildades Firman Oscar Lamm J:r till AB Separator. Man hade helt enkelt vuxit ur kostymen och behövde större resurser för att utveckla sepa­ ratorerna enligt Gustaf de Lavals idéer. Hans arbete syftade ständigt till effekti­ vare separatorer, mindre, lättare och billigare än konkurrenternas. AB Separators utbud av separatorer, vilka alla bar Gustafs signatur, kom snart att omfatta såväl små handvevade separatorer, vilka benämndes ”lantbrukssepa- ratorer" (eftersom kundkretsen var lantbrukare med mjölkkor), som större typer vilka fick benämningen "mejeriseparatorer”. Reklambladen för lantbruksseparato- rerna visade hur en i sockendräkt klädd dalkulla utan ansträngning vevade sin separator, vilket stod i bjärt kontrast till konkurrenternas klumpigare maskiner som, enligt en bruksanvisning, krävde "zwei kräftige Frauen am Köpell". I sitt arbete med att utveckla separatorn strävade de Laval ständigt mot hö­ gre varvtal. Han myntade uttrycket "hastigheten är en himmelens gåva”. Detta ledde till att han började experimentera med en primitiv S-formad reaktionsång- turbin, en ättling i rakt nedstigande led till den ångturbin kallad "Aelopil”, som Heron i Alexandria hade beskrivit 2000 år tidigare. Snart fann dock de Laval att turbinen ej uppnådde önskat varvtal även om man ökade ångtrycket aldrig så mycket. Han såg emellertid att strålen, vid hög- trycksångans utströmning splittrades, som om den stötte på ett fast hinder. Denna iakttagelse ledde till att han redan 1877 i sin skissdagbok nr 1 anteck­ nade "om det ej vore för den svåra stöten!". Hans tankar kring problemet, där hans intuition kombinerades med logiskt tänkande, mognade och ledde 1886 till vad han kallade "sig tutformigt vidgade mynningar”, som hindrade den utru­ sande ångstrålen från att splittras. Ångan måste nu gradvis expandera genom "tutan”, så att säga stödd av dennas väggar, varför expansionen skedde på ett kontrollerat sätt och den utrusande ångan erhöll en dittills ouppnådd hastighet. Heureka! - han hade gjort sin kanske förnämligaste uppfinning, som alltsedan 82 Carl-Göran Nilson Från provrummet i de Lavals turbinfabrik, Fabriksgränd 3 på Kungsholmen i Stockholm. Till vänster en turbin som driver en elgenerator via en pilkuggväxel. Till höger en likadan turbin och kuggväxel och remskiva på den utgående axeln. Turbineffekt cirka 2 kW. dess kallas "de Laval-dysa” eller "expansionsmunstycke”. Den ljudvall, som den okontrollerade utströmningen stötte på vid höga tryckfall, hade övervunnits och turbinen kunde nu uppnå dittills ouppnådda varvtal varigenom dess effektivitet mångfaldigades. Som den förste på 2000 år hade de Laval förbättrat Herons ångturbin! I det fortsatta arbetet med turbinen vände han dock på det hela och lät en i turbinhuset fast inbyggd dysa anblåsa de i periferien av en turbinskiva sittande skovlarna. Facktermen för en sådan turbin är "aktionsturbin” eller ”impulstur­ bin" Med denna turbintyp uppnådde han för den tiden svindlande varvtal, 30- å 40 000 varv per minut. Redan de varvtal som den enkla S-turbinen uppnådde gjorde att de Laval in­ såg att den konventionella cylindriska rotorn med en plan botten och ett lock fastsatt med ett antal skruvar, ej skulle hålla för påfrestningarna utan sprängas. Därför införde han en helsmidd rotor med en form som en tillplattad kula med hals. Förtjänsten att man lyckades smida en sådan rotor tillskrev de Laval sin skicklige smedmäster. Formen medförde att en separatorrotor i fortsättningen och alltjämt kom att benämnas "kula” trots att formen är längesedan övergiven. Sentida kontrollräkningar har visat att formen var nära nog optimal. Detta är ett av många exempel på Gustaf de Lavals utomordentliga, intuitiva känsla för det funktionella. Det bör nämnas att expansionsmunstycket är nyckeln när det gäller att om­ vandla energien hos en under högt tryck stående ånga eller gas till rörelseenergi (utströmningshastighet) och kan identifieras i all världens turbinkonstruktioner. Även i bakänden av dagens rymdraketer syns tydligt en knippa Laval-dysor. Utan dem skulle raketen ej kunna övervinna jordens gravitationsfält. Trots de Lavals skicklighet som produktutvecklare blev hans ställning i före­ taget allmera ifrågasatt. Han var ju en typisk uppfinnare med dåligt sinne för ekonomi och kom därför många gånger i konflikt med bolagets övriga ledande personer. Dessutom ägnade han sig mer och mer åt nya idéer, som ständigt sprang fram ur hans kreativa hjärna, och allt mindre åt företaget, varför han, mer eller mindre tvungen därtill, avgick som styrelsens ordförande år 1908. Gustaf de Laval hade tidigt insett att ångturbinen - som han även kallade ”turbinmotor” eller "ångmotor” och ibland "roterande ångmaskin" - hade stora 84 Carl-Göran Nilson potentiella möjligheter utanför området separatorer. Han nämner tidigt elgene- rering, fartygsdrift och självgående fordon jämte mycket annat. I en ansökan om bidrag från Lars Hiertas Minnesfond framför han, som sin åsikt om små ångmo- torer, att de är ”i stånd att med största bekvämlighet ersätta handkraften över­ allt där sådan användes, ävensom djurkraft" och han fortsätter med att motorn skulle ”förvisa handkraften och djurkraften från symaskinen, kaffekvarnen, sko­ borsten, likaså även som från tröskverket och skördemaskinen, plogen och skjutskärran". För att förverkliga sina visioner bildade han därför redan år 1880 ”Doktor Gustaf de Lavals Ångturbinfabrik", som år 1883 ombildades och blev Aktiebolaget de Lavals Ångturbin. Linder de Lavals djärva ledning utvecklades där i första hand den enskiviga turbinen till en rotationsmaskin som pressade mot den dåvarande teknikens gränser och i många fall överskred dessa. Varvtal och periferihastigheter - de senare kan sägas vara mått på påkänningen i turbinskivans material - som vida översteg vad någon tidigare utnyttjat, blev vardagsteknik för de Laval och de av honom utvalda medarbetarna. Dysan möjliggjorde utnyttjandet av ångtryck som ingen annan ens drömt om! Allt detta är en väg mot hög effektivitet. Vid Stockholmsutställningen år 1897 ställde turbinbolaget ut ett helt kraftverk som försåg utställningen med elektricitet. Det berättas att konung Oscar II, som ju var sjöofficer och därför kände till maskinerna i Flottans pansarskepp där ång­ trycket var cirka 9 bar (atmosfärer), vid besök på utställningen besåg elverket och därvid upplystes om att trycket i ångpannan var cirka 110 bar. Majestätet lär då ha reagerat genom att ta några steg baklänges och sedan avlägsna sig så fort hans värdighet tillät! Vid utvecklingsarbetet med turbinerna stötte man naturligtvis på många dit­ tills okända problem. Ett var att man innan en maskin kom upp i sitt avsedda, höga varvtal, stötte på det så kallade kritiska varvtalet, vid vilket maskinen kom­ mer i våldsamma skakningar. Några teorier varför detta skulle inträffa fanns ej, men de Laval anade lösningen med sin intuition. Han gjorde experiment med skivor monterade på extremt böjliga axlar och fann att man, om man dämpade de svåra skakningarna, snabbt kunde passera igenom det kritiska varvtalet, ovanför vilket maskinen åter gick lugnt och skakfritt! I sin skissdagbok antecknar han därför den 17 februari 1899 ”Rottingexperimentet lyckat!” Gustaf de Laval 85 De höga varvtal - 30- å 40000 varv/minut - som turbinerna arbetade vid kunde ej direkt användas för drivning av pumpar, elgeneratorer eller annat. Varvtalet måste reduceras till mindre än 3 000 varv/minut genom någon form av utväxling. På teknikens dåvarande ståndpunkt fanns egentligen bara remväxlar som kunde komma i fråga men de var begränsade till små effekter eller låga varvtal. Det fanns kraftiga kuggväxlar men enbart för låga varvtal. Gustaf de Laval insåg att det var kuggväxlarna som måste utvecklas. Deras svaghet var att man inte kunde tillverka kugghjul där alla kuggar var absolut lika tjocka och alla kugg- luckor var lika vida. Gången blev därigenom något "knagglig", vilket inte gjorde så mycket vid låga varvtal, men var förödande vid höga varvtal. I de Lavals skiss­ dagböcker finns många utkast att komma tillrätta med dessa problem. Han an­ tecknar bland annat "Fjedrande kuggar på drefvet” och tillägger "Bör patente­ ras". Men så kom en skiss daterad 24 oktober 1891 som visar vad man kallar pilkuggar. Tack vare kuggarnas sneda riktning kommer många kuggar alltid att var och en på en "ingreppsfläck” samverka med det andra hjulet. Kravet på den enskilda kuggens perfektion lindras därigenom. Det blev den slutliga lösning­ en och redan 1 892 sålde företaget små, enhjuliga turbiner med pilkuggväxel. Sådana enheter användes för drift av elgeneratorer, centrifugalpumpar m m och kom att tillverkas i tusental. För marinturbiner, där turbinen kräver ett högt varvtal och propellern ett lågt, är kuggväxeln sedan dess en standardlösning, även vid sådana maskiner med en effekt, som med tiden stigit till tusentals hästkrafter. Behovet av allt större turbiner gjorde sig snart gällande. Det kunde man inte möta med större och större enhjuliga turbiner. Lösningen på problemet blev den flerhjuliga turbinen. Daterad 1889 finns en av de Lavals skickliga medarbe­ tare, Nils Böök, utförd ritning på en turbin med dubbelhjul och mellanliggande stationära "vändskovlar”. Idén patenterades ej varför amerikanen Curtis flera år senare lyckades få ett patent på anordningen som alltsedan dess kallas Curtis- hjul. Utvecklingen fortsatte och de växande turbinerna fick allt fler turbin-skivor med mellanliggande vändskovelkransar - oftast kallade ledskenekransar. Stigande effekt betyder ökande ångflöde. Vid kondenseringsturbiner, där ut­ strömningen sker till vacuumet i kondensorn, innebär detta oerhörda volymsflö- 86 Carl-Göran Nilson den och därigenom oerhörda avloppsareor. Det kan då ovanför en viss gräns vara lämpligt att dela upp maskinen i flera enheter: hög- mellan- och en eller fle­ ra "lågtryckare”. Var och en av de senare kan ges två ångavlopp. På så sätt kan man få en mycket stor sammanlagd avloppsarea. Sentida ättlingar i kärnkraft­ verken har på så sätt vuxit till storleken 1 000 MW = 1 000000 kW. Kuggväxla- de marinturbiner har sedermera av AB de Lavals Ångturbin byggts för effekter upp till 33 000 kW (45 000 hästkrafter). Vad turbintekniken beträffar så gjorde de Laval ej halt i och med ångturbinen. Av skäl som han inte redovisar arbetade han med idéer om gasturbiner. Kanske var det hans insikter i termodynamikens lagar för uppnående av hög verknings­ grad som drev honom, eller var det kanske samma skäl som John Ericsson mo­ tiverade sin varmluftmaskin med, nämligen frågan: ”varför gå omvägen över ånga?" Arbetet avsatte till och med ett och annat patent på detta framtidsom- råde. En särskilt fantasieggande skiss visar ett förslag till en gasturbin med en axialkompressor (vars teori ej kom fram förrän 50 år senare) och en enskivig tur­ bin på samma axel mellan vilka en brännkammare var placerad, porslinsinklädd eftersom dess väggar skulle komma att glöda när maskinen arbetade! Han var här gott och väl 50 år före sin tid! Så långt Gustaf de Lavals mera spektakulära insatser. Man får dock inte glömma att han hade många fler järn i elden. En förteckning över de idéer som han förde anteckningar över uppgår till mer än 200 stycken! För exploatering av de hugskott och idéer, som de Laval ansåg bärkraftiga, bil­ dades icke mindre än 37 bolag, men endast AB Separator och AB de Lavals Ångturbin samt AB Olofströms Bruk har överlevt till våra dagar om än under an­ dra namn på grund av bolagsfusioner. Några idéer och på dem grundade, oftast kortlivade företag, förtjänar dock att nämnas här. Övertygad om elektrometallurgins framtid hade de Laval redan 1893 påbörjat en experimentanläggning i Trollhättan, som han ansåg hade stora möjligheter eftersom där fanns vattenfall som kunde tämjas. Sin elektriska smältugn paten­ terade han år 1892. För att realisera denna idé, startade han år 1896 "AB de Lavals Elektriska Smältugn". Nästa steg var att förvärva vattenrätten i Trollhätte­ fallen genom det likaledes år 1896 år bildade Trollhättans Elektriska Kraft AB. Båda företagen fick emellertid en kort levnad. Svenska staten väckte redan år Gustaf de Laval 87 1898, med åberopande av Kronans rätt till kungsådra, en process om rätten till Trollhättefallen. Staten vann och de Laval fick se hela grundvalen till sin sats­ ning i Trollhättan försvinna. Utvecklingen därefter visar dock att de Lavals idé var utan vank. Inom mejerihanteringen finner man hans strävan att bestämma fetthalten i mjölk och hans idéer att "förädla” mindre eftertraktat fett till att rent av konkur­ rera med det ur mjölken utvunna smörfettet. För att förverkliga dessa idéer bil­ dade man år 1885 AB Laktokrit, dels för att lansera en år 1886 patenterad ap­ parat för bestämning av fetthalten i mjölk, dels för att marknadsföra en år 1884 patenterad emulsor, vilken var en maskin för inblandning av billiga fettämnen, till exempel ister, i skummjölk. Bolaget fick dock en kort självständig ställning. Det absorberades av AB Separator redan efter ett år, men i det längre per­ spektivet har man här utvecklingen av margarinet till ett slags smörersättning. Detta ledde till en lång och i och för sig intressant, men från de Laval helt skild, stundom dramatisk historia med bittra kontroverser med och inom mejeri­ näringen. Det ter sig alldeles naturligt att han intresserade sig inte bara för mjölken som sådan men även för dess ursprung inom lantbruket. Han kom därför att in­ tressera sig för hur korna mjölkades. Helt naturligt kom han därför att skissa på olika förslag till mjölkningsmaskiner. Hans första idéer avsåg mjölkningsmaski­ ner med klämrullar som "manglade” kornas spenar. I sin vanliga stil startade de Laval år 1895 ett bolag med namnet "AB de Lavals Laktator". Företagets mjölk­ ningsmaskiner tilldrog sig stor uppmärksamhet i facktidskrifter och de förevisa­ des bland annat på lantbruksutställningen i Malmö. Där erövrade de till och med en guldmedalj. Framgången blev dock mindre bland korna, som inte gillade att få spenarna manglade av klämrullar! Panik brukade utbryta i ottan i ladugår­ den när mjölkningspersonalen (laboratorieingenjörer - inga pigor) kom skram­ lande med sina grejor! Följaktligen insåg de Laval snart att man måste angripa problemet på ett mer naturnära sätt och antecknade i skissboken: "det skall na­ turligtvis vara något som efterliknar kalfnosen." Men innan denna idé förverkli­ gades hade AB Laktator efter bara två år upphört. Gustaf de Laval fortsatte det oaktat sina funderingar och hans allra sista patent uttaget år 1913 gällde följd­ riktigt en ”Enbart genom sugning verkande mjölkningsapparat". Att företaget 88 Carl-Göran Nilson Laktator hade upphört att existera redan 1899 hindrade tydligen inte att upp­ finnaren fortsatte att bearbeta problemet. Elektriciteten hade utomlands börjat användas för belysningsändamål. Nyck­ eln härtill var att Thomas Alva Edison år 1 879 hade utvecklat en praktiskt an­ vändbar lampa, koltrådslampan. Då tekniken att överföra elektricitet annat än över korta avstånd ännu icke hade utvecklats, så hade man både i USA och Europa börjat städernas elektri­ fiering genom att i varje kvarter (block) inrätta ett litet ångkraftverk för kvarterets behov. Inseende vilken marknadspotential som här förelåg, startade de Laval år 1892 i samarbete med ASEA "Elektriska Blockbelysningsbolaget de Laval & Wenström”. (ASEAs vd hette Göran Wenström, var bror till ASEAs legendaris­ ke uppfinnare Jonas Wenström, känd för sina pionjärinsatser på området trefas växelström och tillika konstruktör av en rad elektriska maskiner. Båda var söner till Wilhelm Wenström, grundaren av den förut nämnda ingenjörsfirman Wen­ ström). Efter ett år av samarbete sålde ASEA sin del av bolaget till de Laval. Namnet på företaget ändrades då till "de Lavals Elektriska Blockbelysning”. Det visade sig dock att Sverige inte var moget för idén och när den tekniska ut­ vecklingen anvisade nya möjligheter till överföring av elkraft annat än genom luftledningar och dessutom över större avstånd, så uteblev framgången och företaget avvecklades efter fem år. Samarbetet med ASEA fortsatte emellertid enär man insåg att ångturbiner och elektriska generatorer var en självklar kombination. Det ledde dock endast till att AB de Lavals Ångturbin och ASEA, som båda var i starkt behov av likvida medel, inledde en dans med "kreativ" bokföring och tvivelaktiga turer med aktier. Företagen höll på att dras ner i ett ekonomiskt moras innan samarbetet upphör­ de vid sekelskiftet. I linje med Blockbelysningsbolagets verksamhet låg naturligtvis tillverkning av glödlampor. I slutet av 1880-talet tillverkades i Sverige glödlampor vid två fa­ briker och i en försöksanläggning som år 1890 fick namnet "Glödlampfabriken Svea”. De tre fabrikerna förde en tämligen tynande tillvaro men överlevde i skydd av importtullar. År 1894 förvärvade Gustaf de Laval glödlampfabriken Svea som då fick nam­ net "AB de Lavals Glödlampfabrik Svea”. Rörelsen utvecklades starkt, fabriken Gustaf de Laval 89 växte till att bli den näst största i Europa. I och med att elektrisk belysning in­ fördes i allt fler länder exporterades Svea-lampor över hela världen. Denna nya krävande masstillverkning medförde mycket utveckling på tillverkningssidan. Så till exempel var man tvungen att uppföra ett eget gasverk och ett eget glas­ bruk eftersom de svenska glasbruken ej klarade av att tillverka glaskolvarna. Till följd av en mindre lyckad fusion med ett annat av de Lavals företag, drogs glödlampfabriken in i detta företags dåliga affärer, varför det lovande glödlamp- företaget redan år 1899 trädde i likvidation Vid sidan av sina övriga engagemang startade de Laval en experimentverk­ samhet på Kungsholmen i Stockholm. Med egna medel avlönade han där cirka 100 anställda. Av dessa arbetade 70 på ritkontoret och i experimentverksta­ den. Det hela kom att kallas "drivbänkarna”, för här uppfostrades unga begåvade ingenjörer i de Lavals anda. Många av dem intog sedermera betydelsefulla po­ sitioner i samhället, bland annat som professorer vid Kungl. Tekniska Högsko­ lan, där undervisningen lyftes till ett högre plan när utbildningen av civilingenjörer, som dittills hade varit mycket pragmatisk, fick förut okända teoretiska inslag. Maskinbyggnadskonsten ("konst" av kunnande, jfr uttrycket "att vara förfaren i konsten" varmed menas att vara kunnig i yrket) fick starka inslag av maskintek­ nik. Betydelsen av detta kan knappast överskattas. Mycket originella och intressanta, stundom långt före sin tid, var också hans idéer på flygteknikens område. I skissböckerna finns till exempel intressanta vingar som han spekulerat fram med utgång från turbinernas skovelgitter. Även en helikopter med två motroterande bärrotorer på samma axel har han skissat där. Ett exempel på Gustafs "fiffighet” är att han på en helikopterskiss kommen­ terar de nödvändigtvis veka rotorbladen med orden "centrifugalkraften får hjelpa till att hålla vingen styf". Några patent har överlevt i kuriosasamlingarna. Dit hör bland annat den luft- smorda båten som dock blev en ren "flopp". Men innan man dömer ut den må man betänka att idén kommit tillbaka för mycket snabba båtar och för "smörj- ning" av isbrytare samt - på allra sista tid - för "smörjning” av supersnabba torpeder! Mindre känt är att Gustaf de Laval satt i riksdagen under ett antal år. Därunder intresserade han sig mycket för näringslivsfrågor och tullfrågor. En fartygs- 90 Carl-Göran Nilson katastrof ledde till yrkanden om säkerheten för passagerarfartyg. Aven ungdo­ mens fostran engagerade honom. Som den uppfinnare han var inlade han också ett antal motioner för att stärka uppfinnarens rätt i patentfrågor. Efter ett verksamt liv som medförde stora framgångar och utmärkelser av många slag, ledamotskap av bland annat Kungl. Vetenskapsakademien (1886), KVA's guldmedalj (1892), den förnämliga tyska Grashofmedaljen (1904), ett flertal ordnar m fl hedersbetygelser, men även svåra motgångar, ej minst ekonomiska, avled Gustaf de Laval, konkursmässig, den 2 februari 1913. Otryckta källor Tekniska museets arkiv: Gustaf de Lavals skiss- och anteckningsböcker. Litteratur Aktiebolaget Separator 1883-1908, Stockholm 1908. ASEA, Från Wenström till Amtrak. Västerås 1983. Althin Torsten, Gustaf de Laval 1845-1913. De höga hastigheternas man, Stockbo\m 1943. Gårdlund Torsten, Ett världsföretag växer fram, del I, Stockholm 1983. Nilson C-G, "Strövtåg genom Gustaf de Lavals skissböcker”, Daedalus 1983. Stockholm 1983. Nilson C-G, "Snedkugg - pilkugg, vem var först?” Daedalus 1998. Stockholm 1998. Nordström Vilhelm, Angteknik, Stockholm 1945. Gustaf de Laval 91 Tekniska museet Verksamheten 2002  TEKNISKA MUSEET OCH TELEMUSEUM I FÖRÄNDRING Tekniska museet har sedan slutet av 1990-talet genomfört stora förändringar i infrastruktur och verksamhet. Det började med stora satsningar på IT och sä­ kerhetsfrågor. Därefter följde förändringar i arbetsorganisation och arbetssätt. Museet har sedan år 2000 arbetat i en projektorganisationsmodell. Förutom museiledning och stab finns nu två verksamhetsavdelningar och en supportav­ delning. Det operativa arbetet följer en verksamhetsplan, antagen av styrelsen. Tekniska museet genomförde under 2001 en process med all personal för att skapa en vision av det framtida museet. Förhållningssättet mot omvärlden diskuterades, liksom värderingar och attityder, uppdrag och mål. Arbetet ut­ mynnade i ett idéprogram för förnyelse. I detta föreslås förbättringar och förän­ dringar i de publika delarna av museet, ökat fokus på dialog och samverkan med omvärlden, åtgärder för bättre arbetsmiljö m m. Under våren 2002 valde konsultfirman McKinsey & Co Tekniska museet som sitt Pro bono-projekt. Det innebar att museet fick hjälp med att gå vidare med analyser rörande omvärld, marknad och finansiering. I samarbete med en grupp från museet utarbetades tre olika framtidsscenarier. Det scenario som valdes benämndes Tekniska museet 2.0.1 detta är Tekniska museets strävan att bli ett av stockholmsregionens främsta utbildande utflyktsmål med kulturarvet som grund. Arbetet med förverkligandet av denna vision kommer att pågå i den takt som ekonomin medger. I Stiftelsen Tekniska museet ingår Telemuseum. Genom ett avtal med Telia utgör Telemuseum en självständig resultatenhet inom Tekniska museets orga­ nisation. Avtalet, som tecknades 1987-06-01 och löper till 31 maj 2005, sades upp den 1 7 maj 2002. Näringsdepartementet genomförde under sommaren 2002 en utredning angående framtiden för de olika tidigare verksmuseerna, bland annat Telemuseum. Slutsatserna i utredningen och de diskussioner som därefter förts innebär förslag om att Telemuseum skall integreras med Tekniska museet. Den framtida nivån på verksamheten kommer att bli beroende av hur finansieringen löses. < Ytskärande propeller av rostfritt stål för motorer på 400 hk och hastigheter upp till 90 knop. Vid dessa farter ligger båten ovanför vattenytan och drivs fram av propeller­ bladens yttersta del, som måste tåla extrema påfrestningar. Tekniska museet 93 Statens Fastighetsverk genomförde under 2001 en arkitekttävling för gestalt­ ning av området från Källhagens värdshus, förbi Sjöhistoriska museet, Tekniska museet, Telemuseum och Etnografiska museet och fram till kinesiska ambassa­ den. Jurybedömningen avslutades i januari 2002. Det vinnande landskapsarki­ tektkontoret har fått uppdrag från Statens Fastighetsverk att närmare utreda etappvis genomförande av föreslagna åtgärder. Det skall ske i nära samarbete med museerna och kommer att avsevärt förbättra utemiljön kring museerna. Förändringsarbetet påbörjades hösten 2002 och kommer att pågå under en följd av år. Miljöfrågorna har kommit att ta större plats i den dagliga verksamheten. Mu­ seet har formulerat tydliga miljömål och infört miljöledningssystem. Engage­ manget bland personalen för dessa frågor är stort. SAMLINGAR OCH DOKUMENTATION Tekniska museets insamling följer en policy, beskriven i Adress Evigheten från 1984. Idag är frågan om hur man bevarar minnen av storskalig, industriell pro­ duktion under diskussion. Museet kommer att utarbeta långsiktiga strategier för insamling och dokumentation. I stället för att ta emot vad som erbjuds kom­ mer insamlingen att aktivt riktas mot viktiga sektorer från industrisamhällets epok. I insamlingsarbetet skall skilda perspektiv, såsom ålder, kön och kulturell tillhörighet, beaktas. Som ett led i museets strävan att åtgärda obalansen mellan manligt och kvinnligt associerade föremål i samlingarna startades i slutet på 2001 en in­ samlingskampanj med syfte att förvärva föremål som uppfunnits av kvinnor. Denna kampanj, som genomfördes i samarbete med den kvinnliga medlems­ föreningen QUIS inom Uppfinnareföreningen och Nätverket för Kvinnor och Teknik, har fortsatt under 2002. Det första uppropet riktades särskilt till enskil­ da kvinnliga uppfinnare inom QUIS och andra nätverk. Projektet fick stor upp­ märksamhet och resulterade i att museet fram till sommaren 2002 fick in cirka 60 föremål. I hopp om att få in fler uppfinningar, gjordes ett förnyat upprop för tiden augusti till december 2002, som särskilt riktades till patentombud och patentavdelningar inom industrin. Denna satsning resulterade i att tio exempel på innovationer erbjöds museet. Under 2003 kommer det inkomna materialet 94 Tekniska museet att gås igenom, registreras, bearbetas och sammanställas samt göras tillgäng­ ligt på museets webbplats. Museet söker vidare finansiering för olika typer av aktiviteter, kopplade till insamlingen, bland annat en utställning om kvinnligt uppfinnande, där det insamlade materialet skall användas. Digitaliseringsarbetet fortskrider med kontinuitet men i långsam takt. Målet är att tillgängliggöra vissa samlingar på Internet och att göra webbutställningar med material ur samlingarna. Behovet av konserveringsresurser - såväl personal som lokaler - är akut. Men för detta krävs ökade bidrag för basverksamheten. KUNSKAPSUPPBYGGNAD Samarbetet med universitet och högskolor är grundläggande för kunskapsför­ medling och kunskapsuppbyggnad. Tekniska museet har mycket goda kontak­ ter med forskare och doktorander inom olika ämnen på landets högskolor och universitet. Genom att universiteten numera har skyldighet att informera med­ borgarna om den forskning, som pågår, så ses museerna som en naturlig arena för universitetens kontakt med publiken. Forskare ingår i referensgrupper under förnyelsearbetet, i projektgrupper så­ som ämnesspecialister eller som pedagogiska experter eller experter på för­ medling och kommunikation. UTSTÄLLNINGAR Tekniska museet har visat fjorton utställningar på olika teman under 2002. Flera gamla så kallad basutställningar kommer under 2003 att ersättas av nya utställ­ ningar med en högre grad av aktualitet, interaktivitet och möjlighet till dialog med besökarna. Planerade utställningar om solenergi, robotar och rymdteknik kommer förhoppningsvis att bli delar i en viktig diskussion om teknik, människa och framtid. Det är en stor uppgift att genomföra förnyelse av museets utställningar pe­ dagogiskt, estetiskt och innehållsmässigt. Museet skall upplevas som en at­ traktiv mötesplats för kunskapsutbyte och engagerande upplevelser. Det skall vara en frizon för kreativt tankeutbyte, en mötesplats där samhället diskuteras ur olika perspektiv, tolerans är ledstjärnan och museets integritet respekteras. Tekniska museet 95 Tekniska museet har i samverkan med Hjälpmedelsinstitutet ansvarat för produktion och turné av en utställning om hjälpmedel för smarta funktionshin- drade - Smart on tour. Utställningen har turnérat i två specialbyggda trailers. Den har visats på sexton orter i Sverige samt på fem orter i lika många euro­ peiska länder. BESÖKARNA I CENTRUM Allt sedan museet startade på 1920-talet har det pedagogiska uppdraget stått i centrum. Genom att skapa aktiviteter och särskilda pedagogiska program kring utställningar och uppmärksamma dokumentationer och projekt i pro­ gramverksamheten skapas ett bredare intresse och olika perspektiv kan lättare belysas. Tekniska museet har bedömt tre faktorer som viktiga för möjligheten att nå fler och nya besökare: att förbättra öppettiderna, att välja attraktiva och aktuella utställningsteman och att erbjuda kvalitativa upplevelser på helger och lov, spe­ ciellt för barnfamiljer. Det nationella pedagogiska projektet Unga spekulerar introducerar ett nytt sätt att möta tonåringar på deras egna villkor. Projektet initierades av Tekniska museet under år 2002 och drivs i samarbete med Teknikens hus i Luleå, Uni- verseum i Göteborg, Malmö museer samt projektet Teknisk Framsyn. Samar­ betet har väckt intresse både i skolorna och hos organisationer, myndigheter och näringsliv. Projektet har varit framgångsrikt. I en oberoende utvärdering av projektet konstaterades bland annat att ungefär hälften av eleverna, särskilt flickorna, blivit mer intresserade av teknik och kan tänka sig en framtid inom tek­ nik och naturvetenskap. Unga spekulerar-metoden kommer successivt att inar­ betas i museets övriga pedagogiska utbud. GEMENSAMMA VÄRDERINGAR I förnyelse- och visionsarbetet diskuterades värderingar. Dessa finns inom oss och utgör en drivkraft, som omedvetet styr vad vi tycker. De är vägledande för hur vi handlar i olika situationer och för vilka val vi gör. Värderingar är något, som vi tillägnar oss och som baseras på erfarenheter och grundläggande etik. 96 Tekniska museet Gemensamma värderingar hos personalen är grunden för att ge Tekniska museet en tydlig egen identitet. Tekniska museet vill värna om följande värden: kunskap, engagemang, generositet, kreativitet och öppenhet, ödmjukhet, pe­ dagogiskt förhållningssätt, samhällsnytta, ansvar och noggrannhet, interak- tivitet. Med interaktivitet menas att arbetet skall utföras i ständig dialog med omvärlden. FINANSIERING OCH FRAMTID Tekniska museet har under många år haft en otillräcklig finansiering. Detta accentuerades ytterligare under 2002 genom att utdelningen från den så kalla­ de Stora Fonden halverades på grund av utvecklingen på börsen. Bidraget från Telia till Telemuseum kommer att minska eller försvinna. Sammantaget gör detta att Tekniska museet befinner sig i ekonomisk kris. Tekniska museet har tvingats säga upp personal under hösten 2002. På grund av minskade bidrag måste dessutom tidigare vakanta tjänster dras in. Detta har drabbat museets pedagoger. Samtliga har sagts upp. Denna resurs­ minskning innebär att erbjudandet till skolorna kommer att förändras. Tekniska museet är landets enda, nationella tekniska museum. Som sådant borde museet få tillräckliga resurser för att med god kvalitet och långsiktighet uppfylla det nationella uppdraget att bevara kunskapen om det tekniska och in­ dustriella kulturarvet. Tekniska museet har i sin verksamhet kunnat uppvisa mycket goda resultat när det gäller att inspirera barn och ungdom att intressera sig för teknik och naturvetenskap. Detta intresse leder till en bättre förståelse för teknikutvecklingen i samhället och för hur teknik, etik och framtid hänger samman. Därigenom kan ungdomarna lättare ta ställning och skapa sina egna framtidsvisioner. Anne Louise Kemdal April 2003 Tekniska museet 97  ÄNDAMÅL Tekniska Museets Vänner, TMV, har som ändamål att genom ekonomiskt stöd och på andra sätt främja Tekniska museets verksamhet. Genom detta stöd kan valda delar av museets skrifter utsändes till alla medlemmar. TMV svarar i sam­ arbete med museet för en betydande mötesverksamhet och ordnar studiebe­ sök för sina medlemmar till teknikhistoriskt intressanta anläggningar. Årligen anordnas en teknikhistoriskt intressant studieresa. TMV delar dessutom varje år ut stipendier till förtjänta anställda vid Tekniska museet och Telemuseum. STYRELSE, REVISORER OCH VALBEREDNING TMVs styrelse hade vid utgången av 2001 följande sammansättning: ordförande vice ordf sekreterare skattmästare ordf i programutskottet Mats Höjeberg ledamot ledamot ledamot ledamot utsedd av Tekniska museet Håkan Ljungqvist Carina Ullemar Lönnbom Per Schultz Gert Ekström Carl-Olof Ternryd Carl-Göran Nilson Maris Sedlenieks Lars Arosenius vald till årsstämman 2003 vald till årsstämman 2004 vald till årsstämman 2003 vald till årsstämman 2003 vald till årsstämman 2004 vald till årsstämman 2004 vald till årsstämman 2003 vald till årsstämman 2004 TMVs REVISORER OCH REVISORSSUPPLEANTER vald till årsstämman 2003 vald till årsstämman 2003 vald till årsstämman 2003 Ulf Egenäs Jan Larsson (suppl) Ove Grundstedt Julius Lindblom (suppl) vald till årsstämman 2003 < Detalj av STAL-mottrycksturbin, tillverkad vid Svenska Turbinfabriks AB Ljungström, Finspång 1942. Denna ångturbin användes vid Höganäs AB från 1943 till slutet av 1980-talet. Tekniska Museets Vänner 99 VALBEREDNING Ebbe Almqvist (ordf) Per Almqvist Arne Kaijser Styrelsen har haft fem sammanträden under året. Styrelsen har fortlöpande kontakter med Tekniska museets ledning. Under året har ett samarbetsavtal ut­ arbetats och godkänts av båda parter. ÅRSMÖTET 2002 OCH STÖD TILL TEKNISKA MUSEET Styrelsen fick den ovan angivna sammansättningen. Föreningens ekonomiska redovisning hade utsänts till alla medlemmar i enlighet med beslut på tidigare föreningsstämma. Under årsmötet utdelades föreningens resestipendier till tre förtjänta medar­ betare vid Tekniska museet och Telemuseum (se nedan under Stipendier). TMV har därutöver stött museet genom bidrag till utgivandet av en bok i an­ slutning till museets dammsugareutställning med 150000:- (se nedan under Daedalus). TMV har också som stöd till museet ersatt museet för entréavgifter för familj som medföljer medlem med cirka 7 950:-. TMV har med 37000:- stött Tekniska museets utveckling av en presenta- tionsmodul, som kommit till användning vid 2002 års Tekniska Mässa. MEDLEMSFRÅGOR OCH ADMINISTRATION TMV:s medlemsregister har under året genomgåtts och ickebetalande med­ lemmar har borttagits. Registret upptar nu 1 381 (1,392) enskilda medlemmar, 38 (19) korporativa och 65 (65) ständiga medlemmar. Under året har fyra större företag lämnat särskilt bidrag till TMV och bereds därmed en plats på föreningens hemsida. TMVs hemsida på Internet erbjuder information om föreningens verksamhet och programutbud. Styrelsen ser en ökad användning av Internet som en möjlig­ het att vitalisera och effektivisera föreningens verksamhet och har därför efter­ lyst e-postadresser till medlemmarna. Över 700 TMV-medlemmar har hittills meddelat sin e-postadress till TMV och fler är välkomna. Genom användning av e-post kan medlemmarna snabbt informeras om aktuella program och aktivite­ 100 Tekniska Museets Vänner vald till årsstämman 2003 vald till årsstämman 2003 vald till årsstämman 2003 ter och det betyder dessutom förbilligad distribution. Den, som inte lämnar e- postadress, kommer att få sitt material per post. Tekniska museets Nyhetsbrev har distribuerats med tre nummer till förening­ ens medlemmar. Föreningens telefonsvarare tel 08-45056 92 hålls kontinuerligt uppdaterad och ger aktuell information om kommande programpunkter och står också till förfogande för medlemmarnas meddelanden till föreningens styrelse. TMVs program har också distribuerats i extra utskick under året. Samarbetet mellan Tekniska Museets Vänner och Tekniska museet har under året ytterligare utvecklats. D/EDALUS Tekniska museets årsbok Daedalus för föregående år utsändes till medlemmar­ na i januari 2002. Någon Daedalus har därutöver inte utgivits under året. Genom att Tekniska museet numera har kalenderår som budgetår har det blivit omöjligt att som tidigare publicera museets och TMV:s årsberättelser i en Daedalus som utkommer till jul. Utgivningstid har därför ändrats och Daedalus kommer att un­ der 2003 utges i april månad och kommer då att distribueras till alla TMVs med­ lemmar. Under 2002 stödde TMV med 150000:- utgivningen av boken Dammsugaren - städning och Electrolux och boken utsändes vid jultid till alla medlemmar. STIPENDIER Under 2002 ställde TMV tre resestipendier om vardera 15 000:-. till förfogande för anställda inom Tekniska museet och Telemuseum. Stipendiaterna utses av en kommitté vari ingår TM ledning, TMV ordförande samt personalrepresen­ tant. Stipendierna utdelades 2002 till intendent Eva Ramberg, TM, förrådsmäs- tare Kjell Karlsson, TM samt förrådsmästare Anders Lindeberg-Lindvet, Telemu­ seum. Resestipendier avses fortsättningsvis utdelas årligen i samband med för­ eningens årsstämma. Ur Torsten Althins Minnesfond, som nu helt ingår som en särredovisad del av TMV, har två bidrag om vardera 15 000:- utdelats till Anders Houltz och till Jan af Geijerstam som bidrag till fullföljandet av deras respektive teknikhistoriska avhandlingar. Tekniska Museets Vänner 101 PROGRAMVERKSAMHETEN TMVs programverksamhet har som vanligt varit livlig under året. 16 möten har arrangerats. Av programmen avhölls 1 2 på Tekniska museet och fyra arrangera­ des som studiebesök. En lista på genomförda arrangemang återfinns nedan. Arets traditionella studiebesök gick till Läckö - Lidköping - Särestad och var som vanligt fulltecknat. EKONOMI Föreningens ekonomi redovisas i resultat- och balansräkningar, som sänds ut till medlemmarna per brev i samband med kallelsen, finns tillgängliga via före­ ningens hemsida på Internet, www.tmv.a.se, samt delas ut vid föreningens års­ möte. Resultaträkningenvisarettunderskottpå18631ochstyrelsenföreslår att resultatet balanseras i ny räkning. Föreningens balansräkning omsluter 985062:-. Gert Ekström C-G Nilson Carina Ullemar Lönnbom Möten på Tekniska museet Söndag 3 februari: Svensk gruvbrytning på Svalbard Dag Avango, doktorand i teknikhistoria, berättade och visade bilder. Onsdag 6 februari: Vad vi trodde - och vad det blev Professor Gunnar Hambraeus, tidigare VD på IVA, berättade om tekniska prog­ noser från 1960-talet och jämförde med vad utfallet hade blivit. Söndag 10 februari: Fysiken i Star Trek - verklighet eller fantasi? 102 Tekniska Museets Vänner Stockholm i mars 2003 Carl-Olof Ternryd Mats Höjeberg Per Schultz PROGRAMVERKSAMHETEN 2002 Lars Arosenius Håkan Ljungqvist Maris Sedlenieks Professor Lars Bergström berättade. Onsdag 13 mars: Stockholmsnatten - en teknikhistoria om ljus och mörker Jan Garnert, etnolog och författare, berättade. Onsdag 3 april: Per Gillbrand och förbränningsmotorns utveckling Per Gillbrand, Saabs legendariska motorutvecklare, demonstrerade modellmo­ torer som han byggt själv, bland dem Otto’s och Langen’s gasmotor från 1867 och Rolls-Royce’s 1 2-cylindriga Merlinmotor. Torsdag 11 april: årsmöte och samtal kring Tekniska museet och de sven­ ska företagen med museichefen Anne Louise Kemdal, Alexander Husebye, chef för Föreningen Stockholms Företagsminnen och Heinrich Blauert, tidigare VD för Sveriges Verkstadsindustrier - alla ledamöter i museets styrelse. Onsdag 24 april: Stockholmsutställningen 1930 - mer kvar än du tror Gert Ekström berättade, visade bilder och guidade i utställningens spår i Tek­ niska museets grannskap. Lördag 7 september: Ångmodellernas dag Angmodellernas dag bjöd på en rad begivenheter: Ånglok i olika skalor, ång­ maskiner, en ånglokomobil och föredrag av C-G Nilson, känd ångprofil. Onsdag 23 oktober: Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA Hans G Forsberg, under åren 1983-94 IVAs VD, berättade i serien Ingenjörer minns om IVA och dess roll för den tekniska och naturvetenskapliga forskning­ en och utvecklingen i Sverige. Lördag-söndag 9-10 november: Industrihistorisk filmfestival Tekniska museet visade många intressanta filmer om tekniken och dess an­ vändning. Lördag 16 november: TMV-dag på Tekniska museet En vänföreningsdag med visningar av utställningarna, barnaktiviteter, tävlingar och föredrag. Onsdag 20 november: Riskanalyser i industriell verksamhet Torbjörn Thedéen, professor vid KTH, berättade om hur risker i industriell verk­ samhet kan identifieras, bedömas och beräknas och vilken betydelse detta kan ha inom olika områden. Flera gånger under hösten visades utställningen: Skotern - frihet med atti­ tyd av Gert Ekström. Dessutom inbjöds, också under hösten, TMV särskilt till Tekniska Museets Vänner 103 fyra Uppfinnarträffar, arrangerade av museet i samarbete med Stockholms stad. Vid mötena gavs möjlighet att träffa och diskutera med uppfinnare kring personer och problem som möter på vägen från idé till färdig produkt. Studiebesök och andra externa arrangemang Tisdag 5 mars på Medicinhistoriska museet, Karolinska sjukhuset Utställningen Skuggbilder och röntgenögon Anders Movin visade utställningen om när röntgenstrålarna kom till Sverige och betydelsen av tekniken, dess utveckling och möjligheter och bilderna av vårt inre. I anslutning därtill inbjöds TMVs medlemmar till en serie om fem populär­ vetenskapliga föreläsningar om "röntgen - en lysande uppfinning som gör att man kan se benen när man fotograferar armarna”. Tisdag 16 april på Dagens Industri, Torsgatan 21 Dagens Industri - tidningen och hur den görs Vi besökte ett av våra mest framgångsrika medieföretag och fick en presenta­ tion av verksamheten av chefredaktören Hasse Olsson och ledarskribenten Ronald Fagerfjäll. Lördag 31 augusti - söndag 1 september TMVs traditionella resa - till Läckö - Lidköping - Särestad Årets resa var som vanligt fulltecknad. Torsdag 26 september med start vid Strandvägskajen. Utflykt i Stockholms hamnar En båtutflykt till Stockholms stränder och hamnar där intressanta industri- och teknikhistoriska platser visades av Gert Ekström från Tekniska museet och Eli­ sabet Wannberg från Stockholms stadsmuseum. Dessutom inbjöd TMV andra andra föreningar, främst FMVs veteranförening, Sveriges Elingenjörers Riksförbund och KTH Alumni till flera av våra möten. 104 Tekniska Museets Vänner Medverkande författare MAJA FJ/ESTAD civilingenjör, doktorand vid Avdelningen för teknik- och vetenskapshistoria, KTH. MARTIN FRITZ professor emeritus, Ekonomisk-historiska institutionen, Göteborgs universitet. LENNART HAGELIN f d vice VD i Stora. ANNE LOUISE KEMDAL museidirektör, Tekniska museet, Stockholm. CARL-GÖRAN NILSON professor emeritus i maskinkonstruktion, Djursholm. TOM PETERSSON fil dr, forskare vid Ekonomisk-historiska institutionen, Uppsala universitet. Medverkande författare 105 mecJ j ■ sommedlemfårDu ■ vara med på spännande studiebesök Tekniska Museets Vänner följa med på roliga resor med teknikanknytning lyssna till intressanta föredrag fritt inträde på Tekniska museet Tekniska museets fina årsbok Daedalus Vi är en förening för alla som är intresserade av teknik och industri- historia. Många av studiebesöken sker på platser som i princip är omöjliga att besöka som privatperson. Vi har besökt bl a Försva­ rets Forskningsinstitut FOI, Muskö underjor­ diska örlogsbas och KTHs fusionsforskning. Bli medlem Du också eller ge bort ett medlemskap som gåva! Sätt in 200 kr på TMVs postgiro 49 24 - 7 och ange tydligt namn, adress, postadress, telefonnummer, födelseår och e-mail. Besök också vår hemsida www.tmv.a.se och www.tekniskamuseet.se Tekniska Museets Vänner, Box 27842, 1 15 93 Stockholm Förpackningssystem? Tetra Pak. /•- , Mer än förpackningen, Tetra Brik, Tetra Rex, Tetra Top. Tetra Wedge, Tetra Fino. Glaskin, Tetra Therm och Tetra Alex är varumärken som tillhör Tetra Pak Gruppen. Öppna ett kylskåp eller skafferi i stort sett var som helst i världen. Chansen är stor att du hittar exempel påTetra Raks innovativa förpackningsteknik och design, antingen i kartong eller plast. För konsumenten betyder Tetra Rak bekvämlighet och trygghet. För producenter av flytande livsmedel och drycker betyder Tetra Rak mycket mer. Som till exempel stöd i produktutvecklingen, innovativ förpackningsdesign och kostnadseffektiva och miljövänliga processystem. Vi förpackar mer än dina produkter. Vi förpackar din vision. www.tetrapak.com Ar Tetra Rak Mer än förpackningenTM bra dag iobbet PLAST- & KEM I FÖRETAGEN BRANSCHORGANISATIONEN FÖR TILLVERKARE OCH LEVERAN­ TÖRER AV KEMIKALIER OCH PLASTPRODUKTER I SVERIGE PLAST- & KEMIFÖRETAGEN Box 5501, 114 85 Stockholm Tel 08-783 80 00, fax 08-663 63 23 www.plastkemiforetagen.se VJ NÄTVERK MÖTESPLATS SERVICE  ...höghållfast, slitstarkt, formbart, i ständig utveckling för nya applikationer Världsledande. Vi skapar mervärden i samverkan med våra kunder! Vi skapar lösningar på ett miljöproblem När samhällets behov av gods- och persontransporter ökar ställs allt högre krav på renare och mer effektiva fordon. Scania ligger i frontlinjen för utveckling av ny teknik. Med våra produkter och tjänster hjälper vi våra kunder att förbättra sin miljöprestanda. Vi arbetar efter tydliga miljömål och med ett miljöledningssystem certifierat enligt ISO 14001. Scania är en av världens ledande tillverkare av lastbilar och bussar för tunga transporter samt industri- och marinmotorer. Med 28 200 anställda och pro­ duktion i Europa och Latinamerika är Scania en av branschens mest lönsamma tillverkare. Under 2002 blev faktureringen 47 miljarder kronor och resultatet efter finansnetto 3,7 miljarder kronor. Försäljning sker på ett 100-tal marknader och cirka 95 procent av Scanias fordon säljs utanför Sverige. www.scania.com Vi främjar en gemensam europeisk elmarknad Affärsverket Svenska Kraftnät överför elenergi säkert och effektivt på stamnätet. Detta omfattar ca 16 000 km ledningar med högspänd el (220 och 400 kilovolt, kV), vilka går som ”motorvägar” från kraftverken till våra nätstationer. Därifrån går elen vidare till elkonsumenterna via nät med lägre spänningar. Vi ser bl.a. till att elsystemet kortsiktigt är i balans, s.k. systemansvar. Koncernen Svenska Kraftnät har idag tre dotterbolag och sju intressebolag. Det största av dessa är nordiska elbörsen Nord Pool (bilden till vänster), genom vilken vi bl.a. främjar utvecklingen av en gemensam svensk, nordisk och europeisk elmarknad. Vi har dotterbolaget Svenska Kraftnät Gasturbiner för anläggningar som främst används för att hantera störningar i elsystemet. Svenska Kraftnät har även ett stomnät med optofiber för bredbands- kommunikation (mittbilden visar dragning av optokabel på kraftledning). Vi ansvarar också för landets elberedskap och där verkar för en robust och flexibel elförsörjning vid kris och krig. Svenska Kraftnät har ca 270 anställda, varav de flesta arbetar på huvudkontoret i Vällingby, Stockholm. Vi har även kontor i Sundsvall, Halmstad och Sollefteå samt en kursgård för civilpliktiga i Åsbro. Svenska Kraftnät sysselsätter ytterligare några hundra personer på entreprenad för drift och underhåll av stamnätet runt om i landet. Svenska Kraftnät Box 526,162 15 Vällingby. Besök: Jämtlandsgatan 99 Tel vx 08-739 78 00, Telefax 08-37 84 05. www.svk.se  En matglad ingenjör från Vreten tänkte inte alls som majoriteten Hon gjorde omelett på ett helt nytt sätt och hennes företag blev rena kometen ÄGÄ Member of the Linde Gas Group www.aga.se   L„